THE TEXAS BOX
1950s & 1960s Oddball Labels
(Be Sharp! Records)
Det nya året hade inte kunnat börja bättre än med den rejäla dos rock'n'roll jag fick i julklapp av en god vän. Och då menar jag inte den urvattnade form av allmängods som idag tycks rymmas inom begreppet rock'n'roll, utan de svängiga gaphalsar och excentriker på den amerikanska kontinenten som från femtiotalets mitt och några år framåt energiskt och helt ohämmat gav sig hän åt primitivt musikaliska övningar.
Förebilder som Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Gene Vincent och Carl Perkins, för att nämna några, representerade bara toppen på det gigantiska rock'n'roll-isberget. Deras framgångar fick var och varannan tonårsgrabb, för det var ju mest manliga utövare, som just kommit ur puberteten att greppa efter en gitarr eller mikrofon i hopp om att få del av berömmelsen. Lyckades en lastbilschaufför från Memphis, Tennessee, en sjöman från Norfolk, Virginia och ett par bonngrabbar från Ferriday, Louisiana respektive Tiptonville, Tennessee så kunde det väl ändå inte vara så förbannat svårt...
I det folkbildande radioprogrammet Bip Bop Boom förklarade Svante Grundberg, för så där trettio år sedan, den musikaliskt lössläppta attityden under femtiotalet i Amerika med att det då flög en rock'n'roll-ängel över kontinenten.
Efter att under ett par veckor som ständig följeslagare haft mastodontverket "THE TEXAS BOX - 1950s & 1960s Oddball Labels" är det inte utan att jag måste ge Grundberg rätt i sin kortfattade analys. Något måste ju ändå ha flugit i folk då de vände den så kallade goda smaken ryggen och plötsligt gav fritt spelrum åt sina otyglade begåvningar.
Befriade från tillgjordhet spelade artister med fantasieggande namn som Carl Canida & His Canadians med gitarristen Bobby Rambo, Dan Kubiak & The Sound Waves, Alfredo Mendieta, Pearly Mae, Ray & Red & The Bi-Stones, Walton & The Silver Lake Boys, Dan Virva & The Flying "D" Ramblers, C. L. & The Pictures, Riley Crabtree, Louisiana Lannis, Frantic Freddie & The Pro-Teens och El App & The Pharaohs in på spännande obskyra bolag som Felco, Flair, Jox, Kliff, Ko Co Bo, Mayte, Sabra, Tear Drop och Texoma.
Att utlevelse är lika viktig som inlevelse inom rock'n'roll vittnar varje spår på "The Texas Box" om. Och det är en av de grundläggande egenskaperna som skiljer äkta vara från låtsas dito.
Med totalt trehundratrettio låtar, fördelade på tio cd-skivor, och en tvåhundra sidor tjock bok i Lp-format utgör "The Texas Box" en källa till ofantlig rikedom och kunskap. Som titeln anger avhandlas små obskyra skivbolag, hemmahörande i Texas, under femtio- och det tidiga sextiotalet. Männen, för det var även här mest män, bakom dessa småbolag drevs av samma övertygelse, längtan och förväntningar som de artister som fick prova lyckan med en eller ett par singlar som i de flesta fall bara nådde de allra närmaste sörjande.
Hur gärna skulle man inte vilja stiga in på The Bismark Agency och på kontoret möta George "Fat George" Rickrich, kallad "The Godfather of the music scene in Denton", omgiven av sina telefoner, filmaffischer och svartvita orkesterfotografier. Kanske till och med träffa Wesley "Trip To The Moon" Reynolds för en pratstund om hans inspelning av Chuck Berrys "Forty Days" (Bismark, 1963). Och få höra om hans båda samtida grupper som bestod av exakt samma musiker, The House Rockers och The Blood Thirsty Executioners, varav de sistnämnda tvingades uppträdda med heltäckande huvor för att dölja sina ansikten.
"I decided I'd promote two bands, so I started the Executioners , and made the guys wear silk hoods on stage. It was the same guys. I told 'em. , 'Don't you dare take these hoods off' - and boy, playing in the summer, it'd get hot under those things."
Eller sitta i bussen tillsammans med Hank Williams och Tommy Trent på väg till Louisiana Hayride. Trent hade fått betalt av Hayridebossen Horace Logan för att hålla Williams nykter och likt förbannat dök han upp plakat när det var dags för sändning. Triumferande förklarade Williams:
"I know what you did Hoss. You gave Tommy twenty bucks to keep a bottle from me. The problem is I gave him fifty bucks to carry it for me!"
Hur Tommy Trent förklarade sig vet vi inte, men att han själv också var en ypperlig underhållare visar "Just For Tonight" och "A Mile To The Mailbox". Båda inspelade för Houstonbolaget Allstar 1959.
Boken är fullspäckad med foton, artistporträtt, anekdoter, bolagshistorik, fakta om inspelningar och avbildade etiketter. Texten är underhållande skriven och varje sång och artist får sin historia berättad.
En minst sagt imponerande målsättning, men skall de lägga två år på varje delstat lär inte jag hinna få serien komplett. Och det vill jag absolut ha innan jag lägger näsan i vädret.
