GROOVIN' THE BLUES
When Groove Was More Than Just A Habit
(Bear Family)
ROCKIN' THE GROOVE
When Groove Was More Than Just A Habit
(Bear Family)
Innan andra världskriget hade skivbolaget RCA Victor, med sin underetikett Bluebird, haft en stark ställning inom bluesgenren. Stimulerad av framgången för oberoende bolag som Atlantic, Chess, Imperial och Specialty grundade RCA i februari 1954 underetiketten GROOVE för att ta andelar på den växande rhythm & blues-marknaden. Att man fram till 1957 enbart lyckades få en enda rejäl försäljningsframgång - "Love Is Strange" med Mickey & Sylvia som blev en nationell hit i början på 1957 - betyder inte att materialet Groove gav ut på något sätt var undermåligt, tvärtom.
Framgången med Mickey & Sylvia räckte inte för att RCA skulle vilja lägga mera pengar på Groove, varför man i februari 1957 lade ner verksamheten. Groove återuppstod visserligen mellan åren 1961 - 65, men då med inriktning på country och pop.
Det tyska Bear Family har i förhandlingar med RCA/SONY köpt sig exklusiv rätt till hela Groovekatalogen. Tidigare har man gett ut samlingarna "Groove Jumping!" och "Still Groove Jumping!", med undertiteln "Classic Rockin' R&B Tracks From RCA's Groove Label", och fortsätter nu med "Groovin' The Blues" och "Rockin' The Groove".
Genomgående för alla fyra utgåvorna är den uppsluppna stämning musiken förmedlar. Det är oftast klackarna i taket avsett för en publik som älskar att dansa. Den svenska rhythm & blues-konnässören Jonas "Mr R&B" Bernholm berättade för mig vid ett tillfälle, att de artister som inte höll måttet på de svarta amerikanska nattklubbarna under femtiotalet både blev utskrattade och skoningslöst utbuade. Ett öde de otyglade artister som spelade in för Groove måste ha sluppit.
En varning utfärdas således till de som söker musik full av vemod och tungsinne, köp något annat istället. Samlingarna från Groove svänger nämligen hejdlöst! Visst besjungs allvarliga ämnen som fylla och alkoholromantik, svek, svartsjuka och obesvarad kärlek, men musiken är gränslöst positiv.
Fotnot. Sylvia (Robinson) gjorde anspråk på att hon och Mickey (Baker) hade skrivit texten till "Love Is Strange", medan Bo Diddley istället menade att det var han som skrivit sången, men under sin dåvarande frus namn - Ethel Smith. Till Diddleys fördel talar att han spelade in sin version - som förblev outgiven fram till 2007 - cirka ett halvår (maj 1956) innan Mickey & Sylvia tog sig an "Love Is Strange".
