HJELLE
Hjelle
(Jared Sin, 12"-flexi på 45rpm)
Då jag i mitten på sextiotalet började min egenförsörjning var det som femtonårig springsjas inom ett statligt verk. Inte direkt högavlönat, men inget ansågs mer säkert än en statlig, eller annan offentlig, anställning. Idag är det andra tider. Finns det någon som går säker längre? Det skulle väl i så fall vara de som tillåts investera privata pengar i vår gemensamma välfärd. De kallas riskkapitalister, men någon egentlig risk finns inte. Däremot en naggande god offentlig kassa att ösa vinster ur.
Trots att Nya Karolinska Sjukhuset i Solna brottas med jätteproblem för att få verksamheten att fungera, så plockar Boston Consulting Group (BCG) ogenerat ut hundratals miljoner, varav mer än femtio miljoner dessutom saknar fakturaunderlag, i konsultkostnader. BCG lyckades till och med placera egna, visserligen tidigare anställda, personer i direkt ledande befattningar på Karolinska. Man tar tar sig för pannan!
Det är omöjligt att ta miste på Hjelles avsky inför de marknadsliberala idéer som vi alltmer tvingas leva med inom offentlig verksamhet såsom skola och omsorgssektor. Med en monotoni värdig Velvet Underground står Hjelle på tå av ilska i "Fan ta NPM", som är den över sju minuter långa låtens enda och upprepande textrad. För att motivera att privat kapital släpptes in inom välfärdssektorn behövdes en teoretisk överbyggnad och den av Margaret Thatcher introducerade New Public Management passade ju så bra för svenska förhållanden, som ju sades gå på knäna på grund av det borgerligheten ironiskt kallade den ofantliga sektorn. Men nu är den så slimmad att vissa kommuner ersätter socialsekreterares beslut med ett utlåtande från en robot. Man tar sig för pannan!
"Fan ta NPM" ryter Hjelle och jag håller med.
Precis som Alf Robertsson var något av svensk countrymusiks mest känslosamme och stundtals avigt sentimentale sångare, är Hjelle något av den politiska rockens gossen Ruda. Båda har gått sin egen väg och hämtade/hämtar sina texter ur en nära verklighet. Ensam och envis håller Hjelles poesi liv i en genre som varit död i så där fyrtio år. Musikaliskt har han blåst förbi de flesta. Det vore fel att påstå att han knäckt koden till musik som berör. Hjelle är den typ av musiker som intuitivt alltid vetat hur man når lyssnare som älskar lössläppt och (skenbart) enkel rock'n'roll. Han verkar vara en i raden av rock- och popmusikens egensinniga aktörer för vilka det enda livsalternativet är att uttrycka sig via musik. Och till glädje för oss som gillar det han gör är han produktiv som få. Fortsätter han i samma takt med singel-, album- och kassettutgåvor lär han bli något av en svensk Billy Childish.
Flexi-12"an "Hjelle" innehåller bara sju låtar och är tänkt som en "kompensation" för den försenade kommande fullängdaren. Men det verkar endast vara "Fan ta NPM" som är tänkt att vara med . Det övriga materialet består delvis av ratade sånger som tydligen inte platsat på hans mer "officiella" utgåvor. Glömde berätta att flexin bara finns i hundra (100!) exemplar. Att "Förlorare" inte kom med på solodebuten "Högst Medelmåttig", som den var tänkt för, är obegripligt. Till kompet av en Marias Enmansorkester-orgel visar Hjelle upp sin allra bästa Tjalle Tvärvigg-attityd. Som om han ville säga; trampa på mig bara, men längst in når ni aldrig och det är just den där tjurskallige Tvärviggs-Hjelle som jag känner igen mig själv i.
Tyvärr är gruppen Det Enda Alternativet begravd. Efter en fantastisk Ep lades bandet ner, men här får vi ytterligare två låtar. "Du borde veta bättre" är en liveupptagning från gruppens första spelning och "Du och din jävla attityd" en demoinspelning som lades på is av Det Enda Alternativet.
Att "1000 spänn" redan valts bort från kommande album måste betyda att låtkvaliteten blir skyhög och förväntningarna på vad som komma skall blir naturligtvis därefter. Återstår "Jobb, jobb, jobb", som är en omdöpt och totalreviderad coverversion av gruppen Tjänstemännens låt "Kärlekssång", och den charmiga bagatellen "Do I believe in love".
Av baksidestexten framgår att Hjelle har för avsikt att göra "Fan ta NPM" till titelspår på sitt kommande andra soloalbum. Aldrig tidigare har en politisk manifestation i musikalisk dräkt varit så våldsam. Kompet med de malande och tjutande gitarrerna är helt fantastiskt och den hela tiden återkommande textraden "Fan ta NPM" är en käftsmäll adresserad de som stoppar våra skattepengar i egna fickor.
