tag:blogger.com,1999:blog-51745867586197634152024-02-22T11:49:36.021+00:00Raised On Recordsmagnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.comBlogger342125tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-57474400274019888152023-12-30T23:10:00.005+00:002024-01-02T22:43:25.300+00:00ÅRSBÄSTA 2023<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPQdykK3dJKsqnxx4io7wFe0OcbDezN2RPmc9KP2daWZXD8x41c75Aip5JslLsjGTooDu9Nx_evbmmBCDvdboJT4l0tCvVe4tUNiLe3GcVmtas76erZjeag4_Rn-cmIptZi9_ViE_o0DI44CyfvBDW0C7c3SOWWAhZOFfOUvJCHAiq3OZYum2eFlxlrk/s2418/20231230_184035.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2313" data-original-width="2418" height="306" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPQdykK3dJKsqnxx4io7wFe0OcbDezN2RPmc9KP2daWZXD8x41c75Aip5JslLsjGTooDu9Nx_evbmmBCDvdboJT4l0tCvVe4tUNiLe3GcVmtas76erZjeag4_Rn-cmIptZi9_ViE_o0DI44CyfvBDW0C7c3SOWWAhZOFfOUvJCHAiq3OZYum2eFlxlrk/s320/20231230_184035.jpg" width="320" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">ÅRSBÄSTA 2023</b></div><div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Som vanligt betyder årsbästa inte nödvändigtvis att det är utgivet 2023. Det kan lika gärna vara något jag upptäckt eller återupptäckt i år. För det som är äldre än 2023 anges utgivningsåret efter namnet på skivbolaget. I annat fall är utgåvan från i år. Någon inbördes ordning finns naturligtvis inte. Allt är lika bra, men på olika sätt.</b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8XQcronW5OB0JM6GCh_Z1XX2ljulZBfoUqp30-jzy4UPnDNTDrT9DevvtiwGlYBSZZiE1eGmMWSPZZQe9W3rNTSV5SaoPtqvDJ4oSvNj7Bl53eMjtaUYSsYWDKnsMrNXjdrQD1PrENnz-dqa8vSe29c0ZlwJqA2OduXsxVfgSpbkKNXGs65VofCh4HG4/s2522/20231230_172814.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2522" data-original-width="2522" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8XQcronW5OB0JM6GCh_Z1XX2ljulZBfoUqp30-jzy4UPnDNTDrT9DevvtiwGlYBSZZiE1eGmMWSPZZQe9W3rNTSV5SaoPtqvDJ4oSvNj7Bl53eMjtaUYSsYWDKnsMrNXjdrQD1PrENnz-dqa8vSe29c0ZlwJqA2OduXsxVfgSpbkKNXGs65VofCh4HG4/s320/20231230_172814.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE CARTER FAMILY</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">In The Shadow of Clinch Mountain</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Bear Family, 2000, 12-cd-box)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">När boxen kom för tjugo år sedan tänkte jag att det blir för mycket, idag tänker jag att det är för lite. Elva fullmatade cd:n från perioden 1927-1941 med alla deras inspelningar och en cd med intervjuer. Visst har jag hört och uppskattat Carter Family tidigare, men när stjärnorna stod rätt och blixten slog ner stod det helt klart - bättre än så här kan det bara inte bli! Bara i en tid då det inte gick att fuska kunde tre personer skapa något så levande, naket och mänskligt. Och Maybelle Carter, vilken gudabenådad gitarrist och stilbildare. Bear Familys bild- och textdokumentation är av sådan hög klass att de lämnar alla andra skivbolag långt bakom sig. Mitt kanske bästa skivköp någonsin.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBuB-RT3KCFrcDzdLavuer69RFqRk_jZF9sEZg84nYY0jVIRHRme82vOzDB1yZBkGiaMp1Dv8n8qUnGzKPDIgkWYPHLlYbq49uyod_UPpKFviWF7_yNeHwRMIjxwb_7-rEqJBpoQ28EKwb_3TcInAQx1Bpb1dXJXzugai2AFrp8Ue8FOAjqzw2-U3KjQw/s1046/Screenshot_20231230_173121_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1046" data-original-width="1042" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBuB-RT3KCFrcDzdLavuer69RFqRk_jZF9sEZg84nYY0jVIRHRme82vOzDB1yZBkGiaMp1Dv8n8qUnGzKPDIgkWYPHLlYbq49uyod_UPpKFviWF7_yNeHwRMIjxwb_7-rEqJBpoQ28EKwb_3TcInAQx1Bpb1dXJXzugai2AFrp8Ue8FOAjqzw2-U3KjQw/s320/Screenshot_20231230_173121_Chrome.jpg" width="319" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">UFO ÖVER LAPPLAND</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Spökraketer</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Burnt Toast, 2022)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Instrumentell spacerock från Umeå med en i grunden pulserande rytm bestående av bas och trumma och ovanpå det gitarrer som ges helt fritt utrymme. UFO över Lappland har jämförts med grupper som Hawkwind, Neu! och Amon Duul ll. Monotont tycker några, irriterande andra, själv tycker jag de fyra låtarna är rena högtidsstunder.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTAi6j2AiXM32HJWOUJmz5RzMgxq6JYAf0eepD4MmnaXx8xCtR7zYDc3LbYyczj2ib7jy92N0au_yiPU-zsWsM-aTfyxhg4vMGnXXGpkvPsQwlqQbW5OtnVAucJe2Gjpm5xD75qHj8xYgg2T94F7vtBZbNq3RVYyIaCCH3DvuUzZZsY094577YGvDLllQ/s954/Screenshot_20231230_173246_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="954" data-original-width="930" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTAi6j2AiXM32HJWOUJmz5RzMgxq6JYAf0eepD4MmnaXx8xCtR7zYDc3LbYyczj2ib7jy92N0au_yiPU-zsWsM-aTfyxhg4vMGnXXGpkvPsQwlqQbW5OtnVAucJe2Gjpm5xD75qHj8xYgg2T94F7vtBZbNq3RVYyIaCCH3DvuUzZZsY094577YGvDLllQ/s320/Screenshot_20231230_173246_Spotify.jpg" width="312" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE WHY OH WHYS</b></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Popular Music By Unpopular People</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Beluga, Spotify-EP)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vad är hemligheten med Flen. Ur en befolkning på drygt 6000 har ett slags fäbless för powerpop vuxit fram och fått fotfäste. Hur förklarar man att tre av mina favoriter inom genren kommer från en liten håla i Sörmland - The HiJackers, Råttanson och The Why Oh Whys. Fenomenet finns även på andra håll. I Enviken, utanför Falun, ligger rockabillyns huvudort i Sverige och Solna förknippas med garagerock. Det finns säkert många fler exempel. Att sångaren i The Why Oh Whys låter som Ray Davies är ett extra plus till deras Jonathan Richman & The Modern Lovers-energiskt uppfriskande poplåtar.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinxXSm07q4Sak981lRknqQQvieNfhl4CN20BDcWYJbwA7EOWny6C4bCMkW15jMmcJ8AUQUSwK9Vlub044lKJtLDfHc3Taud_DZA5nXFXYDIK7nTSqL8qoGPqfq2AOsno00v89a0aMJvxxYOJU83_vxTB0qoAPRYZkbS6hj0PqydCkONieIdLWk6AdukEo/s944/Screenshot_20231230_173504_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="944" data-original-width="910" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinxXSm07q4Sak981lRknqQQvieNfhl4CN20BDcWYJbwA7EOWny6C4bCMkW15jMmcJ8AUQUSwK9Vlub044lKJtLDfHc3Taud_DZA5nXFXYDIK7nTSqL8qoGPqfq2AOsno00v89a0aMJvxxYOJU83_vxTB0qoAPRYZkbS6hj0PqydCkONieIdLWk6AdukEo/s320/Screenshot_20231230_173504_Spotify.jpg" width="308" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">PEACH AND LEE</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Not For Sale 1965 - 1975</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Reminder, 2LP)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Inspelningar gjorda mellan 1965-75, varav inga tidigare getts ut. Varför? Det är fullständigt ofattbart att så fantastisk musik aldrig gavs möjlighet att möta en skivköpande publik. Den som har minsta intresse för pop och powerpop, borde genast kasta sig iväg till Push My Buttons, Stockholm bästa skivaffär, det är där den nyfikne lyssnaren stillar sin längtan efter det bästa inom pop, rock'n'roll, punk och garagerock.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Min första tanke efter att pickupen tagit sig igenom ett par låtar, var likheten till den kortvariga gruppen Rockin' Horse. Liverpoolbandet, vars enda LP - den suveräna "Yes It Is" från 1971 - hade samma förmåga att skriva förstklassiga låtar med fina Beatlesharmonier och stämsång. Och det är det bästa betyg jag kan ge. Peach And Lee är belöningen man får efter timmars sökande i skivaffärer och på -mässor.</span></div><div><b style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmlzCECRC3VFBK0qAP7cBGVmw0ncJVDHefKYMV6EwxK_u9LSZqbUynqscj4QmsXq4f4cG6giKgIGlGVeihurkFaDeM07vetNmfzUj_lsEjiJPlgOQ3S4ClPDSLvEI96aNWaKSbuXdsvzc-W8gxEihP_kIVi1cSe7rzhvnPsKZMy2-QpyQSJT-CvQt1o88/s948/Screenshot_20231230_173807_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="948" data-original-width="922" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmlzCECRC3VFBK0qAP7cBGVmw0ncJVDHefKYMV6EwxK_u9LSZqbUynqscj4QmsXq4f4cG6giKgIGlGVeihurkFaDeM07vetNmfzUj_lsEjiJPlgOQ3S4ClPDSLvEI96aNWaKSbuXdsvzc-W8gxEihP_kIVi1cSe7rzhvnPsKZMy2-QpyQSJT-CvQt1o88/s320/Screenshot_20231230_173807_Spotify.jpg" width="311" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">BOBBY DARIN</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Commitment</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Direction)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag har alltid varit svag för Bobby Darin. Efter perioden på Atlantic Records gav han ut två skivor på det egna bolaget Direction, varav "Commitment" är den andra. Året var 1969 och plattan försvann utan att göra något större väsen av sig. På originalskivans omslag heter han plötsligt Bob Darin, vilket förmodligen skulle föra tankarna till Bob Dylan. Utan att befinna sig på samma nivå som Dylan, så var ändå Darin påverkad av den riktning Dylan stakade ut för rock- och popmusiken. Från att ha varit en artist som provat på de flesta av populärmusikens genrer ville han göra musik där även texten betydde något. Han blev politiskt aktiv i slutet av sextiotalet och kampanjade för Robert Kennedy och "Commitment" är en skiva sprungen ur tidens strömningar.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Nu finns "Commitment" i nytryck, den kommer säkert inte att göra något större väsen av sig nu heller. Personligen tycker jag ändå att det är en sympatisk skiva, men jag har å andra sidan alltid varit svar för Bobby Darin.</span></div></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzq7FoXZEplCgd9SdT3VSntNmLCZRQS7qj1nj3j61zWORY8ifVa5mWsgcGYOcAzf05A-lXErmtoN2NmFrADyu6foTsdr_1capUSu4pZPbycxSrR_SEpw_FgPjJ5DRcK6bT2ym7ZkzoeA6HFs9I6_KtI7ZEsjju0cDPaOA2w3TeguP5vFGJeOX5pSYmFBo/s2000/20231230_174047.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1960" data-original-width="2000" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzq7FoXZEplCgd9SdT3VSntNmLCZRQS7qj1nj3j61zWORY8ifVa5mWsgcGYOcAzf05A-lXErmtoN2NmFrADyu6foTsdr_1capUSu4pZPbycxSrR_SEpw_FgPjJ5DRcK6bT2ym7ZkzoeA6HFs9I6_KtI7ZEsjju0cDPaOA2w3TeguP5vFGJeOX5pSYmFBo/s320/20231230_174047.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">BILLY FURY</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Sound of FURY - Demos</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Select, 2002)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ronald Wycherley, eller som vi känner honom Billy Fury, fick sitt artistnamn av sin manager Larry Parnes. Parnes kände igen en begåvning då han såg en och ställde den helt oerfarne Fury inför en publik i princip första kvällen de träffades. Till skillnad mot samtida artistkollegor skrev Fury sitt eget material. På kronjuvelen inom brittisk rock'n'roll, 10"-LP:n "The Sound of Billy Fury", har han skrivit samtliga tio sånger. Skivan är en klassiker och unik då den är det närmaste rockabilly någon brittisk artist kom 1960. Stilen hade då redan varit död i Amerika i så där fyra år. Det var Jack Good som först fick höra de demoinspelningar Billy Fury gjort på de sånger som senare kom att finnas med på "The Sound of Billy Fury". Good övertalade Decca Records om nödvändigheten av en hel LP och hans vision, som skivans producent, var att komma så nära Sam Phillips inspelningar med Elvis som möjligt. 2002 gavs arton av de demoinspelningar Fury gjorde mellan cirka 1958-1960 ut av Select Records. Man bör nog ändå vara ett rejält fan av Billy Fury för att uppskatta de primitiva inspelningarna. Är man det har man naturligtvis redan 10-tummaren och vill då även ha denna.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg_-_CLhWBjQhSYD-83pU0xjHU-yxKwqDwBZdabVqpvOdgVVfDfrogJxlUSunwX1nkxabgPmV3QkFsF_lvhWj8H_0Ip3YJbZNJvLJU9uKI6UI8l_DJA44zTmm_iKOm-E_jsokCl5_XX32HyXBtC2Um__E_91xSD1ZRdXEzCbGXa746D75qIfW3u6qBAQQ/s504/Screenshot_20231230_174237_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="503" data-original-width="504" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg_-_CLhWBjQhSYD-83pU0xjHU-yxKwqDwBZdabVqpvOdgVVfDfrogJxlUSunwX1nkxabgPmV3QkFsF_lvhWj8H_0Ip3YJbZNJvLJU9uKI6UI8l_DJA44zTmm_iKOm-E_jsokCl5_XX32HyXBtC2Um__E_91xSD1ZRdXEzCbGXa746D75qIfW3u6qBAQQ/s320/Screenshot_20231230_174237_Chrome.jpg" width="320" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">DEL SHANNON</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Stranger In Town/Compendium</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Edsel, 12-cd-box)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Trots att jag redan har den förnämliga Bear Family-boxen "Home And Away", som sträcker sig mellan 1960-1070, kände jag mig tvungen att även köpa Edsel-boxen som omfattar hela hans produktiva period, 1960-1990. Det är ju ändå Del Shannon och jag vill inte vara utan någon av boxarna. Bear Family, för den medföljande dokumentationen gällande text och bild, och Edsel som är så nära komplett man kan komma.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPpxH53dEZAOLI244-lKNNej3cuXqveKemXfmGuHHptoHqMoQzkm-gDrI_MdkXbnwwuNG0a2fxM0vH5JfkBBepU68fK-vKJkflWHFuP9Xbccyk6aSKk9HUgJ-BWbWHwouh4wnsUPawgK-4Rn2hw2rg7YPAAXMm3zugDtoCtwUfFSofMzITbTUmtMX-j_A/s943/Screenshot_20231230_174439_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="943" data-original-width="935" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPpxH53dEZAOLI244-lKNNej3cuXqveKemXfmGuHHptoHqMoQzkm-gDrI_MdkXbnwwuNG0a2fxM0vH5JfkBBepU68fK-vKJkflWHFuP9Xbccyk6aSKk9HUgJ-BWbWHwouh4wnsUPawgK-4Rn2hw2rg7YPAAXMm3zugDtoCtwUfFSofMzITbTUmtMX-j_A/s320/Screenshot_20231230_174439_Spotify.jpg" width="317" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">JOE ELY</b></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Full Cirkle / The Lubbock Tapes</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Rack 'Em Records, 2018, 3-sidig vinyl)</b></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">De femton låtarna på "Full Circle" har kvalitetsmässigt ingen som helst likhet med vad man spontant skulle kalla demoinspelningar. Musiken är istället fullödig och sensationell, både vad det gäller inspelning och låtmaterial. I mitt tycke har Ely aldrig låtit bättre än här. Och då är jag ändå stormförtjust i hans tre första LP-skivor - "Joe Ely" (1977), "Honky Tonk Masquerade" (1978) och "Down On The Drag" (1979). </span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det skulle dröja till 2018 innan Joe Ely fick sin allra bästa skiva släppt. Och då med aldrig utgivna inspelningar han gjorde för mer än fyrtio år sedan. Med respekt för de tidiga suveräna utgåvorna, och med facit i hand, överträffar ingen officiell version de som här så anspråkslöst kallas demos. "Full Circle - The Lubbock Tapes" består av så mycket hjärta, hjärna och briljans som bara en relativt ung "hungrig" artist kan frambringa.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaGqQ_Qg9fqJi6vIUsG4ERVdGpcgln1revNuBug0o7Is7lXF9nuyEruYmcD6q9XBD7NbJEbuyG5nweu4HdhY7kBdG9vIdkBXI_emryGxJopJXBeZw5e0fRKMUVyPaRtpO0E0lO_cbCqIiC4mHghhTdsBHKdWOz_oJ_EjDFmnFX78JW6KiUzi-pXgMLIJA/s933/Screenshot_20231230_174551_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="917" data-original-width="933" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaGqQ_Qg9fqJi6vIUsG4ERVdGpcgln1revNuBug0o7Is7lXF9nuyEruYmcD6q9XBD7NbJEbuyG5nweu4HdhY7kBdG9vIdkBXI_emryGxJopJXBeZw5e0fRKMUVyPaRtpO0E0lO_cbCqIiC4mHghhTdsBHKdWOz_oJ_EjDFmnFX78JW6KiUzi-pXgMLIJA/s320/Screenshot_20231230_174551_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE DAVID TATTERSALL GROUP</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The David Tattersall Group</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Bella Union)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Gitarristen och låtskrivaren från Wave Pictures på egen utflykt som för tankarna till Ray Davies sätt att komponera. Känslan är stämningsfullt brittisk, vilket förstärks av att bandet huvudsakligen spelar akustiskt. </div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIRAUQJOFnvvQiBp9WfTBPuSCY8AOmVGoO-Ek1_N9Oz1Vyij5YytaKuVF74KtMItBfs2_lnYngnZKV7JCxmbLv9yp2BzxojWLewZX3ufOrQXuJIhyphenhyphensVsnFs6rj6RjKooNKdaU7wvZ-PNRk725vNepC2wGpIphb-5jNZk8zvJDIVluGiqmOr0e6Qcl-vTI/s622/Screenshot_20231230_174713_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="615" data-original-width="622" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIRAUQJOFnvvQiBp9WfTBPuSCY8AOmVGoO-Ek1_N9Oz1Vyij5YytaKuVF74KtMItBfs2_lnYngnZKV7JCxmbLv9yp2BzxojWLewZX3ufOrQXuJIhyphenhyphensVsnFs6rj6RjKooNKdaU7wvZ-PNRk725vNepC2wGpIphb-5jNZk8zvJDIVluGiqmOr0e6Qcl-vTI/s320/Screenshot_20231230_174713_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">ELECTRIC LOOKING GLASS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Somewhere Flowers Grow</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(WABB-80, 2021)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Snygg barockpop från en grupp hemmahörande i Los Angeles. Hur osannolikt det än kan låta hittar man sådana här obskyrt fina utgåvor på Coop i Visby!</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnDi2iSXvOxUSt0LNwY8hMV88f9ssUIuP5qyvWYymvedRgu13bGw_6oQa8SrhFzoFNdGSQhOJRp43umMKhXii2IS6Vj9TH9BZiOk-Hi99NSR30qKDFIHAipwMyYYHbsf04rQYUNni_5SM2a-r2yabwpytFbAlslZr2eHusZPT9RHtZ3SJjXTytCiHXwuU/s2207/20231230_174851.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2207" data-original-width="2177" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnDi2iSXvOxUSt0LNwY8hMV88f9ssUIuP5qyvWYymvedRgu13bGw_6oQa8SrhFzoFNdGSQhOJRp43umMKhXii2IS6Vj9TH9BZiOk-Hi99NSR30qKDFIHAipwMyYYHbsf04rQYUNni_5SM2a-r2yabwpytFbAlslZr2eHusZPT9RHtZ3SJjXTytCiHXwuU/s320/20231230_174851.jpg" width="316" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE STOICS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Enough of What I Need/Hate</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Okto-Bone, singel)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">I sin 400 sidor tjocka bok "TeenBeat Mayhem!" har Mike Markesich med diskografier på över mer än 4500 amerikanska sextiotalsgrupper och -artister. De allra flesta platsar idag under benämningen "Garageband", trots att ordet inte förekom då musiken spelades in. Markesich, och de skivsamlare han samarbetat med, betraktar Texasbandet The Stoics enda singel, utgiven januari 1967, som en tiopoängare, vilket betyder: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Out and Out Killer... the sounds that define the best of '60s garage. A "10" rating crowns an unsurpassed work of genius!</i>". Där är vi överens.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQE8niqBkcH4lc6ovHeSMbQQdaaNNnM8-RKLydbCZY1F_Mx03rXqF57olfkIq3wu0hx3HaOdXgLfa5sMC4xZNGJe4_bM8aAJSk0NDzULT0P16EAjCTi6P3t_VQj556T7h8olx6g0A1sV26fbjp8YBsdHembvSJGVl_XDuXAGdcX6CT81AWv6dUp-DPnTg/s940/Screenshot_20231230_175044_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="940" data-original-width="935" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQE8niqBkcH4lc6ovHeSMbQQdaaNNnM8-RKLydbCZY1F_Mx03rXqF57olfkIq3wu0hx3HaOdXgLfa5sMC4xZNGJe4_bM8aAJSk0NDzULT0P16EAjCTi6P3t_VQj556T7h8olx6g0A1sV26fbjp8YBsdHembvSJGVl_XDuXAGdcX6CT81AWv6dUp-DPnTg/s320/Screenshot_20231230_175044_Spotify.jpg" width="318" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">MICKEY JUPP</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Hallelujah To Amen</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Boot Legacy: Vol 2</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Conquest)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Mickey Jupp, rockmusikens svar på litteraturens J. D Salinger, drog sig undan musikbranschen, slutade turnéra, göra skivor och slog sig ner uppe i ingenstans i Cumbria, Lake District. Sluta spela in gjorde han dess bättre aldrig, men efter 1994 års "You Say Rock" (Gazell) har han skött allt hemifrån. Utifrån dessa inspelningar har det finska skivbolaget Hiljaiset Levyt och det engelska Conquest Records använt material till två LP-skivor var. Den senaste är "Hallelujah To Amen" och visar att Mickey Jupp aldrig tappat förmågan att skriva och framföra bra sånger. Det är en kulturgärning att Jupps musik också kan nå en större grupp, än bara de fans som redan har köpt de hemmagjorda cd-skivor han säljer på facebook. Min enda invändning är de tråkiga omslagen som Conquest gör, där har de en del att lära av Hiljaiset Levyt.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKvOZrmB936-S26HTpCpJTDQAF6XfLRwnc-so0vUqefcaRVoGp8SeUYP59BkF3I4k1AwflsEnfshe_ycehMWSiKDzn1mQrLGnI3e3ahyBRWsXgCEk9d38PqTl67qy5Ldb3wAixgyIp6KQ0G5RfGUVccWDt3VFcAp39zS6KeaNGM_iyRymHI3taLHw_GQY/s929/Screenshot_20231230_175146_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="929" data-original-width="926" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKvOZrmB936-S26HTpCpJTDQAF6XfLRwnc-so0vUqefcaRVoGp8SeUYP59BkF3I4k1AwflsEnfshe_ycehMWSiKDzn1mQrLGnI3e3ahyBRWsXgCEk9d38PqTl67qy5Ldb3wAixgyIp6KQ0G5RfGUVccWDt3VFcAp39zS6KeaNGM_iyRymHI3taLHw_GQY/s320/Screenshot_20231230_175146_Spotify.jpg" width="319" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">MÖNSTER</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Life Sciene</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Paraply, 2022)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Mönster är hemmahörande i Uppsala. Det var ägaren till skivbörsen Open Mind som insisterade på att jag borde köpa den. Visst hade han rätt. A-sidans drömlika sekvenserna i "Bridges of Glass" och "When Winds Bent The Grass" övergår snyggt i den lätt countrytonade "On My Way". Och efter den meditativa "Spacechild" avslutas sidan med ett förtjusande stycke svensk folkrock i "Skogens Män" - Bosse Hanssons soloskivor sätter fortfarande snygga avtryck. B-sidan är inte lika omedelbar, men växer med varje spelning och speciellt "Save Me", "Particle Arts" och "Celebration" smälter fint in.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBWJ-vWXETFmjMgoLKjgh7d5qyWakR72FQ0RgV-l5qSaf-dlu_YmBX9azAhvMbwJ9bYGXTjxtSLeT4f03y9jA_QmrFwGAVA9CH68NFj5ONqwZsRi_EDEoU-T-ztNBH2FWQOIZIh8UjQ_hRYU3Pr9W9tS9mjvbTLRvwL4hmriQ2OlM4xNGYsoNvh5KXdoA/s927/Screenshot_20231230_175319_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="927" data-original-width="906" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBWJ-vWXETFmjMgoLKjgh7d5qyWakR72FQ0RgV-l5qSaf-dlu_YmBX9azAhvMbwJ9bYGXTjxtSLeT4f03y9jA_QmrFwGAVA9CH68NFj5ONqwZsRi_EDEoU-T-ztNBH2FWQOIZIh8UjQ_hRYU3Pr9W9tS9mjvbTLRvwL4hmriQ2OlM4xNGYsoNvh5KXdoA/s320/Screenshot_20231230_175319_Spotify.jpg" width="313" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE NOMADS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Where The Wolf Bane Blooms</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">40th Anniversary Edition</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Busy Bee)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Mini-LP:n på Amigo Records kom 1983 och ingav hopp om svensk rockmusik. Låtarna var som hämtade ur det amerikanska sextiotalsgaraget, men Hasse Östlunds fantastiska gitarrspel skruvade energin i musiken ytterligare några varv. En spännande tid då varje besök hos Gamla Stans Skivhandel alltid resulterade i en välfylld påse. Den entusiastiska och hjälpsamma personalen visste att Solna var rockmusikens epicentrum. Fyrtioårsutgåvan av "Where The Wolf Bane Blooms" innehåller, förutom de sex originallåtarna, ytterligare åtta spår, såsom udda singel- och demolåtar.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPPjlKXRg8-wO5HhpQuZOYv2fKfCxXqdG5oUywCz5NsziZUG3jWA3ZvQLoG-PHiDQGFbDTNkSEisLX5AALOUKSYKpr_oY668nnJIExgA1QCYPxV084H1p7zDWJA9-w2suwAcgS3AK7gdfZs0L9YjfQ7yFFT9SuIDzDEZHD3pEC6kOWcUiIX9ozDbaCJIo/s947/Screenshot_20231230_175518_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="946" data-original-width="947" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPPjlKXRg8-wO5HhpQuZOYv2fKfCxXqdG5oUywCz5NsziZUG3jWA3ZvQLoG-PHiDQGFbDTNkSEisLX5AALOUKSYKpr_oY668nnJIExgA1QCYPxV084H1p7zDWJA9-w2suwAcgS3AK7gdfZs0L9YjfQ7yFFT9SuIDzDEZHD3pEC6kOWcUiIX9ozDbaCJIo/s320/Screenshot_20231230_175518_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">LES MAHARAJAS</b></div></div></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Talking To The Man/Let's Play House</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Rogue, singel)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The Maharajas är tillbaka på pubrockscenen. Det är tretton år sedan de gjorde "Sucked Into The Seventies". Som om de inte gjort annat plockar de med lätthet ut ur rockärmen ett par alster som "Talking To The Man" och "Let's Play House". </span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-fpdk0vCJS0QReaS2izdj1xyl5mFB6144AMiNWGZzk5diPXPYu0J2rQsV2-rqXoBO5brHPBtBKz9dzMhnebxL_TW8G2e0VEeI-7kih2hmd2JXzCaPzhK7S9-1f-pr9MlaX-USxVq8dm37qLztEsXKsAGWH2vwl0gWOezXVB4Y4vDKeBGRuGMt3TCZ2yI/s922/Screenshot_20231230_175659_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="922" data-original-width="922" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-fpdk0vCJS0QReaS2izdj1xyl5mFB6144AMiNWGZzk5diPXPYu0J2rQsV2-rqXoBO5brHPBtBKz9dzMhnebxL_TW8G2e0VEeI-7kih2hmd2JXzCaPzhK7S9-1f-pr9MlaX-USxVq8dm37qLztEsXKsAGWH2vwl0gWOezXVB4Y4vDKeBGRuGMt3TCZ2yI/s320/Screenshot_20231230_175659_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">JESSE MALIN</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Sunset Kids</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Wicked Cool, 2019)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Stabilt som en mix mellan Tom Petty & The Heartbreakers och The Faces i en luftig production av Lucinda Williams. Men i låtar som "Meet Me At The End Of The World Again", "Room 13", "Chemical Heart", "Grey Skies Look So Blue" och "Dead On" tänker jag mest på Stevie Klasson, som med samma självklarhet förhåller sig till sitt musikaliska hantverk. Det faller sig helt enkelt naturligt, för låtskrivare och musiker i den här klassen, att utöva sin konstart - rockmusiken. Att plocka influenser ur pop, rock'n'roll, soul, country och blues och göra slutresultatet till något eget. Det är stor konst.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIFNSbQN-aRbYEJNaEkO3aQpH_WZlRlSawmfIRt4MPRWA3pbNBMJK495VoEhN1vbMwA-NxAb2PnNRn7_l9uWqCGnuXkwjjP2yIRjcFv62t52I4Rd8waXHl6kuPsBgq3V9jpmWBbFPMIiH-yDGfeXwVWlIqPjzFCY8_YVHAxGe84PHQmTKn_dWUev1KNnc/s956/Screenshot_20231230_175810_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="945" data-original-width="956" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIFNSbQN-aRbYEJNaEkO3aQpH_WZlRlSawmfIRt4MPRWA3pbNBMJK495VoEhN1vbMwA-NxAb2PnNRn7_l9uWqCGnuXkwjjP2yIRjcFv62t52I4Rd8waXHl6kuPsBgq3V9jpmWBbFPMIiH-yDGfeXwVWlIqPjzFCY8_YVHAxGe84PHQmTKn_dWUev1KNnc/s320/Screenshot_20231230_175810_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">RHIANNO GIDDENS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">You're The One</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Nonesuch)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Samma dag som skivan släpptes hade jag turen att stiga in genom dörren på Pet Sounds i Stockholm. Ur högtalarna strömmade soulballaden "Wrong Kind of Right" och jag blev fullständigt överrumplad av den innerlighet sången uttryckte. Rhianno Giddens besitter i "Wrong Kind if Right" samma känslighet som storheter såsom Irma Thomas och Doris Duke. I övrigt hämtar låtarna även inspiration från country-, folk- och cajunmusiken.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvafylCJGRjnllikMoiFL1MnmAxsOkUzH8KIr_RX1wixmyKte-Fx98g4LTWaisCeqn99XmGSdUKCWOoWV_xkpMRVHb6YXrAeZN6Rzk-L5WOXb-HHpbt-SHYGY7mKJ3RFLBM0IA5BHUaFEDtj2c3UmKwe8M5PonJCa3Bz5uyJ5bzIMqk6z-S0-9nFMKwdM/s954/Screenshot_20231230_175914_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="940" data-original-width="954" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvafylCJGRjnllikMoiFL1MnmAxsOkUzH8KIr_RX1wixmyKte-Fx98g4LTWaisCeqn99XmGSdUKCWOoWV_xkpMRVHb6YXrAeZN6Rzk-L5WOXb-HHpbt-SHYGY7mKJ3RFLBM0IA5BHUaFEDtj2c3UmKwe8M5PonJCa3Bz5uyJ5bzIMqk6z-S0-9nFMKwdM/s320/Screenshot_20231230_175914_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">PAT PATTERSON</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Most Requested Country Songs</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Sweet Mental Revenge)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Pat Patterson var en av dessa begåvningar som förblev okänd. Ja, lika okänd som det skivbolag, Jalap Records, som 1969 gav ut hans enda skiva. Orättvist kan man tycka, då karln har en röst som berör. Men, samtidigt är bristen på framgång för artister som Pat Patterson det som förgyller musiklyssnadet och skivköpandet. Att det fortfarande finns oexploaterade artister och skivor som har turen att lyftas fram av seriösa bolag som Sweet Mental Revenge. Åtta av skivans tolv låtar är, som titeln anger, "Most Requested Country Songs", alltså coverversioner av countryklassiker såsom "Release Me", "Streets of Baltimore", "Lonesome Fugive" och andra något mindre kända alster. Fyra sånger är från Pattersons egen penna och förutom bra röst och tolkningar av andras sånger, var han även en utomordentlig låtskrivare.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvLnBw-3Mifl4BWDxnuffVNx4c4eHfWuu7iEDo0PDPXinwBALTert1x3Pmml1WO9RfewlxyRoV9EolxuJlXFBewkU667peS1qjZgT4d_0Axbfzp7iIYF5ldMSxlfpo-Sj20WT10rbOpFE4SJJ8M2HWDjezrjCMAaxhemOLHTQieIJY-8768o4lQxJQJxs/s939/Screenshot_20231230_180055_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="939" data-original-width="925" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvLnBw-3Mifl4BWDxnuffVNx4c4eHfWuu7iEDo0PDPXinwBALTert1x3Pmml1WO9RfewlxyRoV9EolxuJlXFBewkU667peS1qjZgT4d_0Axbfzp7iIYF5ldMSxlfpo-Sj20WT10rbOpFE4SJJ8M2HWDjezrjCMAaxhemOLHTQieIJY-8768o4lQxJQJxs/s320/Screenshot_20231230_180055_Spotify.jpg" width="315" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THEE HEADCOATS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Irregularis (The Great Hiatus)</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Damaged Goods)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Thee Headcoats är tillbaka. Billy Childish har så många projekt på gång samtidig, att ett tiotal LP-släpp under ett år är något man numera räknar med. Lägg därtill årligen också ett antal singlar och EP-skivor. Att musiken genomgående är av hög klass är beundransvärt. De som livnär sig på en musikalisk kost bestående av Downliners Sect och annan brittisk rhythm & blues från sextiotalet har absolut nåt att hämta här.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjzmdpehUugYIaMGB-RJU3D0WQQrgNMWRDEOYge49OVESi05HwhzXRd__pb1tTQ7nntrr8OmcbLJIuAdTXb_w3iLC29FamWopEz2DYPP0lL1a-BlXj0Cs9Mcq89LoP1hNsUM6E9C4oDZvmgc0xD3lLlpivJYKt2nOAxrCm-hhkZy-WmO79bNyT31nFjDM/s893/Screenshot_20231230_180205_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="893" data-original-width="884" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjzmdpehUugYIaMGB-RJU3D0WQQrgNMWRDEOYge49OVESi05HwhzXRd__pb1tTQ7nntrr8OmcbLJIuAdTXb_w3iLC29FamWopEz2DYPP0lL1a-BlXj0Cs9Mcq89LoP1hNsUM6E9C4oDZvmgc0xD3lLlpivJYKt2nOAxrCm-hhkZy-WmO79bNyT31nFjDM/s320/Screenshot_20231230_180205_Spotify.jpg" width="317" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">RÅTTANSON</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Trebled Region</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Spotify, EP)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Råttanson har gått från att vara ett alter ego för Henrik Aspeborg, hemmahörande någonstans i trakterna runt Uppsala, till att bli en fyra man stark grupp med den klassiska sättningen två gitarrer, bas och trummor. Råttanson gjorde som enmansorkester två explosiva Lp-skivor för det fina bolaget Open Mind - "Full-Scale Shakeability" (2017) och "I'd Much Rather Be With The Noise" (2019). Till den senare hade han lånat in trummisen Anders Björnlund, som spelade med kultgruppen The HiJackers från Flen, vars EP från 1986 innehåller den Barracudasdoftande "When I Get Home" och Tarantinorökaren "Stage Coach". Björnlund finns även med i kvartetten Råttanson, liksom Alex Petrini Månsson - gitarr och Christian Marosfalvi - bas, båda från suveräna gruppen The Why Oh Whys. Det är inte konstigt att det låter som en speedad version av Roy Loney and The Phantom Movers, alltså fullständigt avväpnande och lyckliggörande gitarrdominerande rock'n'roll. Musiken är så Rockpiletight att självaste Dave Edmunds skulle böna och be om en återförening med Lowe, Bremner och Williams om han fick höra "He Had It In Him". Det är artister/grupper som Råttanson och The Why Oh Whys som håller liv i rockmusiken, gör den vital och ingjuter hopp om dess framtid.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPE2YT56TNn_-N709E64Maufzi3q-P4aZbnjvqapqAihyphenhyphenEVVdsUQIaIvxeYF76L3XBxi7w-kHiv1G6eruZdfiwPBVg_u3ISWa3krgZOxRguuObcWGNT5Dq5maID1rLBenCvg1bAk-BYtYUhHqCQqGwyfs5Fi0N9b_z1zoqB5dhk_NOe-a1p99blZJg95A/s941/Screenshot_20231230_180328_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="933" data-original-width="941" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPE2YT56TNn_-N709E64Maufzi3q-P4aZbnjvqapqAihyphenhyphenEVVdsUQIaIvxeYF76L3XBxi7w-kHiv1G6eruZdfiwPBVg_u3ISWa3krgZOxRguuObcWGNT5Dq5maID1rLBenCvg1bAk-BYtYUhHqCQqGwyfs5Fi0N9b_z1zoqB5dhk_NOe-a1p99blZJg95A/s320/Screenshot_20231230_180328_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE MOTIONS</b></div><div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Impressions of Wonderfu</b>l</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Universal)</b></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">En återutgåva av holländska The Motions tredje LP från 1967. Influenserna kom främst från brittiska band som The Syn och Tomorrow. The Motions var ett toppnamn under beatperioden 1965/-66 och var så också under den psykedeliska eran 1967.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMW7kpMffwvytbLYZWriG94vr2fysDurMAjLQFssl64hpKHyxAUp5YLdmhqqaJEbU0-ph3lyopwHqVyJA3wwSObR5ACNPLbCWoXDFIoeGD1bTCvdh_VjL75HLWGCYXPrKw6YV9pBFpbRvCY5y9_EBCjh5n88cMNx4bmc5LBOgdrE64F6oi0Mh1M4-4mpE/s942/Screenshot_20231230_180431_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="928" data-original-width="942" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMW7kpMffwvytbLYZWriG94vr2fysDurMAjLQFssl64hpKHyxAUp5YLdmhqqaJEbU0-ph3lyopwHqVyJA3wwSObR5ACNPLbCWoXDFIoeGD1bTCvdh_VjL75HLWGCYXPrKw6YV9pBFpbRvCY5y9_EBCjh5n88cMNx4bmc5LBOgdrE64F6oi0Mh1M4-4mpE/s320/Screenshot_20231230_180431_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">ROSE CITY BAND</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Garden Party</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Thrill Jockey)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Här finns samma behagligt kosmiska folk- och countrypsykedelia som Ripley Johnson, under gruppnamnet Rose City Band, framfört på sina tre tidigare skivorna. Såg honom på Fasching i Stockholm där han/de med lätthet återskapade den behagliga ljudbild som återfinns på skivorna.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP4EqCcP58cbuUODLMpQxeRBYKi8HeeilVXObwVqbkv8meRRXKJEsKGteBrQsgNYGoJMqXU0ilNxXFry_0-bXYykmD-KIpieKIH_b3MFeW1NR_Gd6VrqooIrzKitCcfO0wkFiw5mPh3mdFAz4QjscbRnlrQr7hk8pe6Tp4QfeaC1TS7gIthsyaIi3z4UE/s930/Screenshot_20231230_180557_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="930" data-original-width="912" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP4EqCcP58cbuUODLMpQxeRBYKi8HeeilVXObwVqbkv8meRRXKJEsKGteBrQsgNYGoJMqXU0ilNxXFry_0-bXYykmD-KIpieKIH_b3MFeW1NR_Gd6VrqooIrzKitCcfO0wkFiw5mPh3mdFAz4QjscbRnlrQr7hk8pe6Tp4QfeaC1TS7gIthsyaIi3z4UE/s320/Screenshot_20231230_180557_Spotify.jpg" width="314" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE MOON WAS FULL AND SO WAS I</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Chaputa)</b></div></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vad kan vara mer hedrande för en musiker, som spelat i en mängd olika band, än att tillägnas en hel LP med låtar som bär hans signum. Personen i fråga är garagerockens okrönte konung i Sverige - Jens Lindberg. Och signum är i hans fall långt mer än "bara" namnet under en låttitel. Lindberg är något så unikt som svensk garagerock personifierad. Hans namn förknippas med gruppnamn som The Crimson Shadows, The Stomachmouths och The Wylde Mammoths, som alla hade en framträdande position inom 1980-talets svenska garagevåg. Musiker alldeles för unga för att själva ha upplevt de brittiska rhythm & blues- respektive de amerikanska garagebanden från mitten av 1960-talet. När 80-talet övergick i 90-tal och garagescenen mattades av tycktes Lindberg vara den enda som fortfarande höll fanan högt. Det är den uthålligheten som kommer till uttryck på "The Moon Was Full And So Was I". Skivan är en utomordentligt fin dokumentation över hur väl Jens Lindberg, och övrigt berörda musiker, tog hand om en musiktradition som alltför sällan ges publikt utrymme. </span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEimC6MrIbFQcJVsL0gr6kjMm5HBumXBwqI_EwAOHdlVsttsgMZ-fS8XxXeGBbUrUjVcPbnEku_7nxVa28kLI3GfMaLgyXqedM-JbuxmoN0zFHjj737LS-WXZ68J8Gkl3wXCJfNwr42X15819PAWkysciPGWV4vyQAA6qMo1j7GcV0uK-9rjDX00Wb2vI/s1014/Screenshot_20231230_180804_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1014" data-original-width="1009" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEimC6MrIbFQcJVsL0gr6kjMm5HBumXBwqI_EwAOHdlVsttsgMZ-fS8XxXeGBbUrUjVcPbnEku_7nxVa28kLI3GfMaLgyXqedM-JbuxmoN0zFHjj737LS-WXZ68J8Gkl3wXCJfNwr42X15819PAWkysciPGWV4vyQAA6qMo1j7GcV0uK-9rjDX00Wb2vI/s320/Screenshot_20231230_180804_Chrome.jpg" width="318" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">HANSSON & KARLSSSON with </b><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Bengan Dalén.</b></span></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Crescendo 1968, Vol 1 & 2</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Rock Music/Mellotronen)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I den medföljande texten till skivorna säger Janne Karlsson att han inte är särskilt förtjust i någon av gruppens studioskivor. De kunde helt enkelt inte återge hur duon lät live. Den som vill återuppleva en kväll med Hansson & Karlsson har chansen här. Duon var en sensation då den kom, ingen hade hört något liknande. Hösten 1967 liftade vi smågrabbar de tjugo milen till Stockholm några gånger för att gå på Klubb Filip och se Hansson & Karlsson. Vid ett tillfälle satt gitarristen Bjärne Möller med, men Bengan Dalén, som finns med här på fiol, såg jag bara som gitarrist tillsammans med The Lee Kings. </span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9anGL9izY3f-lHkGZNmBfy0-OdwP34pXwoHRL8p32F97snLe5mh0ptJf7rvZ2Q5gBnb8EqnSj-G0gQj9MOxVn1paaZtPM6hv3CGKzpBfxFl9SPtoUGsa70zWSH5p4zu5wkbZ9-Ymi0e3QJzagYYJSV443n0d41ZL1dasMkpSL3i4bKDRk13JzlJk7sJE/s937/Screenshot_20231230_180936_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="937" data-original-width="930" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9anGL9izY3f-lHkGZNmBfy0-OdwP34pXwoHRL8p32F97snLe5mh0ptJf7rvZ2Q5gBnb8EqnSj-G0gQj9MOxVn1paaZtPM6hv3CGKzpBfxFl9SPtoUGsa70zWSH5p4zu5wkbZ9-Ymi0e3QJzagYYJSV443n0d41ZL1dasMkpSL3i4bKDRk13JzlJk7sJE/s320/Screenshot_20231230_180936_Spotify.jpg" width="318" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THEE HEADCOATS SECT</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">A Tribute To Don Cranie</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Damaged Goods, ep)</b></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Den 24 februari 2022 avled Don Craine, eller Michael O'Donnell som var hans riktiga namn, till följd av lungcancer. Han blev sjuttiosex år och hade i sextio år varit gitarrist, sångare och ledare för den engelska gruppen Downliners Sect. Thee Headcoats var en av Billy Childish många gruppkonstellationer. Gruppen var en hommage till förebilden Downliners Sect och verksam under första halvan av nittiotalet. Childish kan sin Downliners Sect-historia. Don Craine i sin rhythm & blueshimmel och Keith Grant-Evans, som medverkar här, har all anledning att känna sig stolta.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxeYsBk0Tx5oHi-v7UIbxT_AV4vNxuON7_iXheZaYsh_AnpnWZt-x5-ISo2dkDKX0SXlHUot9ksIw_byos9Oa9ODNM44nhcGSOWpTgofb7cGsF2mQt_I9F0da1k4vOKa5g_2BIBf6gyDLeYwZ3SofG34Vipj65myCpbxRGwlwCMDD4MPLosSDE0AWaHiQ/s1007/Screenshot_20231230_181119_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1007" data-original-width="993" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxeYsBk0Tx5oHi-v7UIbxT_AV4vNxuON7_iXheZaYsh_AnpnWZt-x5-ISo2dkDKX0SXlHUot9ksIw_byos9Oa9ODNM44nhcGSOWpTgofb7cGsF2mQt_I9F0da1k4vOKa5g_2BIBf6gyDLeYwZ3SofG34Vipj65myCpbxRGwlwCMDD4MPLosSDE0AWaHiQ/s320/Screenshot_20231230_181119_Chrome.jpg" width="316" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">HECTOR</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Demolition, The wired up world of Hector</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Radiation, 2021) </b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det går inte att förhålla sig neutral till Hector från Portsmouth, England. Gruppen lät som Sweet och Bay City Rollers och såg ut som Slade. Deras två singlar har i efterhand kallats "Junkshop Glamrock", alltså skivor man kunde hitta bland högarna ingen ville köpa. Det var då det. Idag har Hectors två singlar tillsammans med tejper från replokalen, liveinspelningar och demos blivit en praktfull LP-utgåva. Gillar man Glamrock bör man ha den. Det är rolig musik och det räcker långt.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqp6VarZlleprcsQGHiO_rr8A4gT-U9NPHrWfFOpkjzsJE8qbhbXe6QmYtS0_rG_bgu-KfvufdmCKfoE2ZKMbpOpSK7JuRsKSSSFlNy3OmCHvLgEv2gwo1a81pqP5_VyNh-LayjwBM0J6gUh2BZoW5x9t4Hmjn78feFH_TjEB0ti68UMOj5H6QdZ_-kfQ/s942/Screenshot_20231230_181251_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="942" data-original-width="926" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqp6VarZlleprcsQGHiO_rr8A4gT-U9NPHrWfFOpkjzsJE8qbhbXe6QmYtS0_rG_bgu-KfvufdmCKfoE2ZKMbpOpSK7JuRsKSSSFlNy3OmCHvLgEv2gwo1a81pqP5_VyNh-LayjwBM0J6gUh2BZoW5x9t4Hmjn78feFH_TjEB0ti68UMOj5H6QdZ_-kfQ/s320/Screenshot_20231230_181251_Spotify.jpg" width="315" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE RUBS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Dust)</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Hozac, 2022)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Precis som Tommy Marolda 1979 ensam gjorde allt på den mycket fina powerpopskivan han kallade The Toms, gör Joey Rubbish (även han amerikan) precis allt på sin tredje LP, (Dust). Han är alltså låtskrivare, spelar alla instrument, sjunger alla stämmor, är producent och tekniker i en och samma person. Och som han gör det. Det här är pop som är både luftig och tät och borde skrivas ut på recept för nedstämda istället för s k lyckopiller. Att han gör en blinkning åt Phil Lynott och Thin Lizzy i "Hank On To Me" är synnerligen charmigt.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUT9I1Js-9dmkXIPZqjeWheBiZ7odIlr83AQtUkU494Q9H9ydAgFthaA7zHHavMt3C5ohXbVQw_70AoDWvJ1PJqC_ZMf0zfuqoSknMQKZw6w84z9TWNAUznIBDjFUPGcUASClLZ_ZF-d4hQaPfBpzfOZ-phYn5JMKs5lRQ8W5auYPaPQTQjx48EJq_j5A/s962/Screenshot_20231230_181433_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="853" data-original-width="962" height="284" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUT9I1Js-9dmkXIPZqjeWheBiZ7odIlr83AQtUkU494Q9H9ydAgFthaA7zHHavMt3C5ohXbVQw_70AoDWvJ1PJqC_ZMf0zfuqoSknMQKZw6w84z9TWNAUznIBDjFUPGcUASClLZ_ZF-d4hQaPfBpzfOZ-phYn5JMKs5lRQ8W5auYPaPQTQjx48EJq_j5A/s320/Screenshot_20231230_181433_Chrome.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">GERAINT WATKINS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Aide-memoire</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Last Music, 2CD)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">En sammanfattning av Watkins arbete mellan 1977 och 2019. Ett urval från hans skivor med The Dominators och The Balham Alligators, liksom hans soloskivor finns representerade. En musikalisk gigant ges det utrymme han förtjänar.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA9aa8DTDpb7sRrjTNTBRho3KXdPN0xZwy9le5ojY8zjnSMTnReUl5xJWL3iLxO_eLriQKIwjxPRU602O90NWUiHV7pqEnsYuCalVMKO4v2QoEwkBj9OpChd1QkCD3w5vveW4tMqXncB0RO36FemCqTvaDsPWV_A86w5CgHdyGdpHjKypj_aaT7RoZRjw/s1075/Screenshot_20231230_181702_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1074" data-original-width="1075" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA9aa8DTDpb7sRrjTNTBRho3KXdPN0xZwy9le5ojY8zjnSMTnReUl5xJWL3iLxO_eLriQKIwjxPRU602O90NWUiHV7pqEnsYuCalVMKO4v2QoEwkBj9OpChd1QkCD3w5vveW4tMqXncB0RO36FemCqTvaDsPWV_A86w5CgHdyGdpHjKypj_aaT7RoZRjw/s320/Screenshot_20231230_181702_Chrome.jpg" width="320" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">FLAMIN' GROOVIES</b></div></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Crazy Macy/ Let Me Rock</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Otis, singel 2016)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Burger Records originalutgåva av singeln gavs ut i samband med Record Store Day 2016. Upplagan måste ha varit liten då den var omöjlig att hitta. Samma år återutgavs den av italienska Otis Records. Låtarna finns visserligen med på Groovies utmärkta Fantastic Plastic från 2017, men det är ändå trevligt att även ha singeln.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvLQjk8Bbo6Mv_o_bY8fD-3LxZJsLch5Vnhe_QngJCwlyeX_cagOdkLzrwtf68wikO8AcKyP30s2QPYVqQoTyejOaMswqEh8_YEBc4WvVQTgBpanXcy1CbrdT6f8I2MTe1Aw1xiwgrTwmg1uwIiaHU0l8rpMX1DB1lk44n7V-OLv9SvS-Ut9p6nDmEsak/s950/Screenshot_20231230_181821_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="940" data-original-width="950" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvLQjk8Bbo6Mv_o_bY8fD-3LxZJsLch5Vnhe_QngJCwlyeX_cagOdkLzrwtf68wikO8AcKyP30s2QPYVqQoTyejOaMswqEh8_YEBc4WvVQTgBpanXcy1CbrdT6f8I2MTe1Aw1xiwgrTwmg1uwIiaHU0l8rpMX1DB1lk44n7V-OLv9SvS-Ut9p6nDmEsak/s320/Screenshot_20231230_181821_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE THREE BLIND MICE</b></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Day's Getting Dark</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Beluga)</b></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The Three Blind Mice har beskrivits som hur en grupp skulle låta där David Lynch, Aki Kaurismäki och Quentin Tarantino vore medlemmar. Det är sant, men då Three Blind Mice är från Italien (Milano) så ta gärna med Ennio Morricone. Låt honom styra upp och fram träder den smakfulla blandning som uppstår då man mixar finsk tangokänsla, surfmusik, spagettiwesternsoundtrack och sjabbiga-husvagnar-gömda-i-skogarna-runt-Twin Peaks-mystik. Om man någonstans hittar det melodiösa vemod som The Three Blind Mice förmedlar, så är det vid sidan av Angelo Badalamentis "Twin Peaks Theme", Chris Isaaks "Wicked Game" (Wild At Heart), The Renegades "My Heart Must Do The Crying" (Mannen utan minne), "Matelot" (Mannen från Le Havre), Marko Haavisto & Poutahaukats "Paha Vaanii" (Mannen utan minne) och The Lively Ones "Surf Rider" (Pulp Fiction). Det skulle inte förvåna om medlemmarna i Three Blind Mice är cineaster.</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-s8h3F0kgW-C5d4nnHMcdtp3Ou5I9fok9pQDJwOY7OPWE9M_VdkBOqP01gEEjlXpzdZ0V6t-_qBNwOvUReaLdD8CX87fxrbOfyYu5jKnMN6O8crMxY2JVFsE2dyg-j3DKEILZotCTFYTQiF2qcfifWLrtpoRv8OgIEqYhSyJk6tLMxdIwpUNoh7mMR8A/s946/Screenshot_20231230_181928_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="932" data-original-width="946" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-s8h3F0kgW-C5d4nnHMcdtp3Ou5I9fok9pQDJwOY7OPWE9M_VdkBOqP01gEEjlXpzdZ0V6t-_qBNwOvUReaLdD8CX87fxrbOfyYu5jKnMN6O8crMxY2JVFsE2dyg-j3DKEILZotCTFYTQiF2qcfifWLrtpoRv8OgIEqYhSyJk6tLMxdIwpUNoh7mMR8A/s320/Screenshot_20231230_181928_Spotify.jpg" width="320" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE PRIZE</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">First Sight/Say You Mine</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Drunken Sailor, singel)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Larmig pop från Australien. De släppte sin debut-EP - "Wrong Side of Town" - förra året och i år bara en singel. Det borde vara läge för en hel LP nu. Ett givet köp, om och när den kommer.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b>ÅRETS KONSERTER</b></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><p dir="ltr" id="docs-internal-guid-534808bd-7fff-9608-8ead-bf0117d879fa" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">21/1 LUCINDA WILLIAMS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> London</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">22/1 GERAINT WATKINS </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> & MOSQUITOES </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Balham, London</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">24/1 OUR MAN IN THE FIELD</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> NATIVE HARRON</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> KATHERINE PRIDDY</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> DANNY GEORGE WILSON</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> THE SADIES</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> THE HANGING STARS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Hackney, London</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">10/3 THE HANDSOME FAMILY </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Bryggarsalen, Stockholm </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">19/3 JOHN R MILLER</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> JP HARRIS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> CHLOE EDMONSTONE</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Debaser, Stockholm </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">28/3 GERAINT WATKINS TRIO </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Musikhuset, Gävle </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">29/3 GERAINT WATKINS TRIO </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Ktvå, Uppsala </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">4/4 WARDHAYDEN & OUTLINERS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Klubb Uffe/Katalin, Uppsala</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">11/4 SKINNNY DYCK</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> THEA & THE WILD</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Klubb Uffe/Katalin, Uppsala</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">18/4 LAUREN MORROW</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Klubb Uffe/Katalin, Uppsala</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">19/4 WARD HAYDEN OUTLINE.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Schribers Garage, Örebro</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">3/5 LAUREN MORROW</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Twang, Stockholm</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">5/5 FATBOY</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Fasching, Stockholm </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">25/5 ROSE CITY BAND</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Fasching, Stockholm </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">4/6 THE LONG RYDERS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Himlavalvet, Stockholm </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">16/6 DAVID RITSCHARD</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Under Bar Himmel, Örebro</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">7/7 SOUTHSIDE JOHNNY & </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> THE ASBURY JUKES</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Shepherd's Bush Empire,</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> London </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">8/7 BRUCE SPRINGSTEEN</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Hyde Park, London</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Utanför! </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">11/7 AGS CONNOLLY</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> TODD DAY WAIT</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Green Note, London </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">15/7 JOHNNY ECHOLS with LOVE</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> LARGE PLANTS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> The Garage, London</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">19/8 SUPERSTAR ORKESTAR</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Debaser, Stockholm</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">22/8 SIERRA FERRELL</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Debaser, Stockholm</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">23/8 KJELL HÖGLUND-kväll</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Kulturhuset, Stockholm</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">21/10 BILL KIRCHEN</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> GERAINT WATKINS </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> LE GARAGE</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> JERRY LEGER</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> THE SEATSNIFFERS</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Ramblin Roots 2023</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> TivoliVredenburg</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Utrecht</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">8/11 KASSA VALAZZA</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Brooklyn Bar</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Debaser, Stockholm</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">10/12 KEBNEKAISE</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> Fasching, Stockholm</span></p></span></div><div><br /></div></div></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-31652685574472742742023-05-22T21:07:00.005+01:002023-05-22T21:07:50.563+01:00Jens Lindberg<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7GlHxX01mCuTrWpR4Mvg3M6GbDx9q-NioYBMmFG3b6eHm4J1vW-4Hv0SaOfJ1TxHz9gu62hTjb8A2aQFTlP4bKb4uojEG2msK76gp7ZoXLjuezBNl7bJpxomgzTMwUqx81bUMKCjH0ugA7Pr_w1R68isJGRiz1OiFXVmvT_7YUSvPuxYuggs62gEN/s974/Screenshot_20230522_211520_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="974" data-original-width="971" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7GlHxX01mCuTrWpR4Mvg3M6GbDx9q-NioYBMmFG3b6eHm4J1vW-4Hv0SaOfJ1TxHz9gu62hTjb8A2aQFTlP4bKb4uojEG2msK76gp7ZoXLjuezBNl7bJpxomgzTMwUqx81bUMKCjH0ugA7Pr_w1R68isJGRiz1OiFXVmvT_7YUSvPuxYuggs62gEN/w399-h400/Screenshot_20230522_211520_Chrome.jpg" width="399" /></a></div><br /><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MOON WAS FULL AND SO WAS I</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Chaputa)</b></div><div><b><br /></b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Vad kan vara mer hedrande för en musiker, som spelat i en mängd olika band, än att tillägnas en hel LP med låtar som bär hans signum. Personen i fråga är garagerockens okrönte konung i Sverige - Jens Lindberg. Och signum är i hans fall långt mer än "bara" namnet under en låttitel. Lindberg är något så unikt som svensk garagerock personifierad.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Hans namn förknippas med gruppnamn som The Crimson Shadows, The Stomachmouths och The Wylde Mammoths, som alla hade en framträdande position inom 1980-talets svenska garagevåg. Musiker alldeles för unga för att själva ha upplevt de brittiska rhythm & blues- respektive de amerikanska garagebanden från mitten av 1960-talet.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Grupper som The Kinks, The Downliners Sect och The Pretty Things från England och The Music Machine, The Seeds och Love från Amerika lyftes fram som förebilder. Men, intresset stannade inte vid relativt kända namn, utan 80-talet kom att kännetecknas av de obskyras revansch. Plötligt blev de som kanske bara gjort en singel, tryckt i ett par hundra exemplar, de mest åtråvärda. Understödda av fanzine som Bomp Magazine, Larm och Ugly Things och skivutgåvor som Pebbles och Chocolate Soap For Diabetic fick en ung hungrig generation, som var less på den samtida musiken, upp ögon och öron för "The wild sound from past dimensions", som Mike Stax så talande uttrycker det.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Även i Sverige gick det att hitta bortglömda skatter. Minns en artikel om The Stomachmouths, där gruppen med emfas talar om betydelsen av The Stringtones från Karlskoga. Stringtones gjorde tre singlar 1965-66, varav b- sidan på debutsingeln - "Ode To Rhythm & Blues" - och a-sidan på sista singeln - "Don't Run And Hide" - är själva arketypen för vad ett seriöst garageband i 80-talet ville uppnå. Och med den av Lennart Persson och Ulf Lindqvist ihopsatta LP:n "Searching For Shakes- Swedish Beat 1965 - 1968" (Amigo, 1984) synliggjordes den svenska garagerockens rötter.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det är mer än troligt att allt ovan påverkade Jens Lindberg. Som medlem i några av de mest inflytelserika grupperna under 80-talet fick han, tillsammans med gruppmedlemmar som Stefan Kéry, Måns Månsson och Peter Maniette, tidigt utlopp för sin kreativa ådra. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">När 80-talet övergick i 90-tal och garagescenen mattades av tycktes Lindberg vara den enda som fortfarande höll fanan högt. Det är den uthålligheten som kommer till uttryck på "The Moon Was Full And So Was I". Skivan är en utomordentligt fin dokumentation över hur väl Jens Lindberg, och övrigt berörda musiker, tog hand om en musiktradition som alltför sällan ges publikt utrymme. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Under decenniet före millenniumskiftet fanns Lindberg med i bland annat grupperna The Cliffhangers (1991), Blindshag (1992, 1995), The Freinds (1995), The Maharajas (1996), The Maggots (1997) och The Infidels (1997). Det är mestadels outgivet material från dessa grupper som samlats på "The Moon Was Full..." och Lindberg är kompositör/medkompositör till fjorton av skivans arton spår.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det är en imponerande samling låtar av hög kvalitet. Visst hör man varifrån inspirationen hämtats och det dyker upp associationer till det engelska, amerikanska och svenska sextiotalet. Mest är det ändå en självständig kärleksförklaring och förståelse för den musik deras själsfränder spelade in trettio år tidigare. </div><div><br /></div><div><br /></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-62530321090497944652023-05-15T22:57:00.007+01:002023-05-16T17:36:15.642+01:00JOE ELY<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfU3BY_VPKvWpnd2bbrpXaAq01XdI8OcaD7L7o88SaduC2AKG_iuvFazh-b0xNIBxNmOT8NXXekrOcAGnP_yqmAn3-GmY_H--AbWUpb8AFLiFnHmf5Nfm1uEbosxJIqWpg5S6X7Ke3MnDuvIGAYUrbmUdHqdMX0sfkGOCgjGAKu6L4VJPBgM6JIOZH/s926/Screenshot_20230515-234554_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="915" data-original-width="926" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfU3BY_VPKvWpnd2bbrpXaAq01XdI8OcaD7L7o88SaduC2AKG_iuvFazh-b0xNIBxNmOT8NXXekrOcAGnP_yqmAn3-GmY_H--AbWUpb8AFLiFnHmf5Nfm1uEbosxJIqWpg5S6X7Ke3MnDuvIGAYUrbmUdHqdMX0sfkGOCgjGAKu6L4VJPBgM6JIOZH/w400-h395/Screenshot_20230515-234554_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><br /></div><div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">JOE ELY</b><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Full Cirkle / The Lubbock Tapes</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Rack 'Em Records, 2018, 3-sidig vinyl)</b></div><div><b><br /></b></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Det var med tvekan jag närmade mig kassan. På det inplastade omslaget fanns ingen information om när inspelningarna var gjorda, men av omslagsbilden att döma såg tidpunkten rätt ut. Väl hemma kunde jag andas ut. Inspelningarna var gjorda mellan 1974 och 1978 i Don Caldwell Studio i Lubbock, Texas. En stad som, förutom Joe Ely, förknippas med storheter som Buddy Holly & The Crickets, Terry Allen, Butch Hancock, Jimmie Dale Gilmore, Delbert McClinton, Kevin Morby och The Flatlanders (<span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ely, Hancock och Gilmores gemensamma projekt). Alltså tradition nog att fylla en hedersplats i skivhyllan.</span></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Medverkande steelgitarristen Lloyd Maines uttrycker anspråkslöst att "The Lubbock Tapes" är demoinspelningar, vilket stämmer i så motto att de ledde fram till att Joe Ely genom dem fick kontrakt med MCA Records. Det var Jerry Jeff Walker som, då han fick höra den kassett där inspelningarna från 1974 fanns tillgängliga, rekommenderade MCA, där han själv var kontrakterad, att ta sig an Joe Ely.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">De femton låtarna på "Full Circle" har kvalitetsmässigt ingen som helst likhet med vad man spontant skulle kalla demoinspelningar. Musiken är istället fullödig och sensationell, både vad det gäller inspelning och låtmaterial. I mitt tycke har Ely aldrig låtit bättre än här. Och då är jag ändå stormförtjust i hans tre första LP-skivor - "Joe Ely" (1977), "Honky Tonk Masquerade" (1978) och "Down On The Drag" (1979). Därefter gick han vilse bland elgitarrer och rockmusik och hittade aldrig tillbaka till mig. Nästkommande "Musta Notta Gotta Lotta" (1981) och "Lord Of The Highway" (1987) var båda så stora besvikelser att inget annat än avyttring återstod. Var kanske umgänget med engelska The Clash det som förde Ely på villovägar?</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Av de femton sångerna hamnade fyra på hans självbetitlade debut - "I Had My Hopes Up High", "Gambler's Bride", "All My Love" och "If You Were A Bluebird". Två på uppföljaren "Honky Tonk Masquerade" - "Because The Wind" och "I'll Be Your Fool" och hela fem på tredje LP:n "Down On The Drag" - "Fools Fall In Love", "B.B.Q. & Foam", "Standing At The Big Hotel", "Down On The Drag" och "Maria". Av de fyra kvarvarande - "Windmills And Watertanks", "Joe's Cryin' Schottiche", "Road Hawg" och <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">"I Keep Gettin' Paid The Same</span>" sparade Ely de två sistnämnda till "Musta Notta Gotta Lotta". </div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vilka musiker, förutom Joe Ely själv och Lloyd Maines, som medverkar vid de olika inspelningstillfällena framgår inte. Det kanske inte är helt ologiskt att tänka att det är samma musiker som återfinns på debutskivan. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det skulle dröja till 2018 innan Joe Ely fick sin allra bästa skiva släppt. Och då med aldrig utgivna inspelningar han gjorde för mer än fyrtiofem år sedan. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med respekt för de</span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> tidiga suveräna utgåvorna, och med facit i hand, överträffar ingen officiell version de som här så anspråkslöst kallas demos. "Full Circle - The Lubbock Tapes" består av så mycket hjärta, hjärna och briljans som bara en relativt ung "hungrig" artist kan frambringa.</span></div><div><br /></div></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-16887873101922678632023-04-27T21:31:00.005+01:002023-04-27T23:15:14.331+01:00THE PANTHERS<div>Följande intervju med Sven-Rune Thorell finns publicerad i den amerikanska tidskrifter <b>Ugly Things</b> #57, sommaren 2021</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSmno1wsNMJtdNhSYyNZEraTfz6X__rdSBM-lmczn2jXp3UuvsV67_hSzfCzxy_7FJJfaitV67CW3LAA9GNhRQ2HkPILkEKEKhhuvx6UV8eNg-3WDXfE6POXWLnHNxLqoB-BE-rHf5J0RT2kn1X3Z6ZGtYEQGRPMQtGpjb7rkUWSP1jU9fGBH5-uW8/s1064/Screenshot_20230425-230914_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="739" data-original-width="1064" height="278" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSmno1wsNMJtdNhSYyNZEraTfz6X__rdSBM-lmczn2jXp3UuvsV67_hSzfCzxy_7FJJfaitV67CW3LAA9GNhRQ2HkPILkEKEKhhuvx6UV8eNg-3WDXfE6POXWLnHNxLqoB-BE-rHf5J0RT2kn1X3Z6ZGtYEQGRPMQtGpjb7rkUWSP1jU9fGBH5-uW8/w400-h278/Screenshot_20230425-230914_Drive.jpg" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>“The Pop musician is often seen as an outcast in today’s society, especially if he is one of </b><b>the long-haired types. Loved by thousands of teenagers, but seen as lazy, intolerable and disheveled by the older generation. He is denied from motels when he arrives for dinner, not welcomed at the hotels. People seem to really get sent over the edge when they see a man with a long mane—and they very often have preconceptions, most of the time very negative ones. But is the general pop musician really such a failure as the average Swede thinks he is? Is he lazy, stupid (!?), disheveled, and what does his everyday life look like?” </b></div><div><b>- Björn Arnesson, Ljusdalsposten 1965</b></div><div><b><br /></b></div><div><div>In spring 1965, I saw an image of the Panthers in the magazine <i>Idolnytt</i> <i>(Idol News</i>), a band that knew all about the average Swede’s preconceptions regarding them, and even though at that point I hadn’t heard one song by the Panthers, I knew they were out-standing. In my eyes, a then 14-year-old boy, a four-man band with that length of hair was nothing less than magnificent. If you grew up in the north of Sweden, where the number of pop groups that were signed by record companies was near to zero per capita, a picture of the Panthers with their hair so long that it touched their shoulders sparked an imagination that somewhere out there was a world that was fun, exciting, and maybe sometimes a bit dangerous. But more than that, a beautiful world filled with fantastic music. Life didn’t have to be a race to get a career and a regular 9 to 5 job. There was an alternative, or at least there were alternatives to dream about. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP7BRK5QMWiWocWTS8-o9l08p04PxY74CApuyQs-D7-JkiTSC5K077FWXTtFGQH1MewyzsLVc_hU6e-teNrX-ZKS4mzh4d41dTk8hkKdXO0Ph74zEXedjBeJ9ZnomYqfGWePB0YqHkCNKKVx-AtUHsJGHOMIi3ngAoaIhZtcAXEYHfyFlkTdzaPXo5/s611/Screenshot_20230426-124358_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="611" data-original-width="427" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP7BRK5QMWiWocWTS8-o9l08p04PxY74CApuyQs-D7-JkiTSC5K077FWXTtFGQH1MewyzsLVc_hU6e-teNrX-ZKS4mzh4d41dTk8hkKdXO0Ph74zEXedjBeJ9ZnomYqfGWePB0YqHkCNKKVx-AtUHsJGHOMIi3ngAoaIhZtcAXEYHfyFlkTdzaPXo5/w280-h400/Screenshot_20230426-124358_Photos.jpg" width="280" /></a></div><br /><div>In the more metropolitan regions of Sweden, young music lovers could pick and choose among both famous and unknown pop groups, but if you grew up in the countryside you really cherished the few local talents that you had. Looking at the statistics gives us a picture of the Swedish music business at this time. Sweden is made up of three parts: Norrland (the north), Svealand (the mid part), and Götaland (the southern area of the country). Norrland makes up approximately 60 percent of the total Swedish area, and the other two parts are together making up the remaining 40 percent. In 1965, Sweden had eight million inhabitants, of these only 1.2 million (15 percent) lived in Norrland. During the years 1954-1969 the total number of Swedish rock ‘n’ roll artists and pop bands that released at least one single record was approximately 435. These 435 bands and artists lived in 90 different places all over Sweden. But only 33 artists or pop bands lived in Norrland, and these were spread over 18 different places. What this tells us is that 92 percent of all pop and rock music at this time was created in the two southern parts of Sweden.</div></div><div><br /></div><div><div>Looking at the pop groups from Norrland—and they were still relatively many, even though most of them never released a record—it was only the Shanes from Kiruna and Lasse Svensson from Järvsö (Tages’ third drummer) who reached the absolute top in Swedish pop music during the ’60s. Between the years 1963-68 the Shanes managed to get into the very important Tio-i-Topp listan (The Top Ten List) as many as 12 times, while Tages did so 13 times, and for four of these times with Lasse Svensson as the drummer. </div><div><br /></div><div>In the same way, as 1956 was a groundbreaking year for rock ‘n’ roll, the same could be said for 1965 and pop music, and similarly 1976 was the year for punk. The music in all these genres was, when peaking, marked by equal parts of expression and empathy, and neither of them could exist without the other. In 1956, there was in every little village, in every state on the North American continent a local version of Gene Vincent. In 1976, every British county had its own Johnny Rotten, and by 1965 Sweden had more than plenty of local versions of the Beatles, the Rolling Stones, the Pretty Things, and the Kinks. The Panthers were one of these bands, and their music changed dramatically by their impressions of the British beat sound.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDOwIxiTYH5yPSqDLWh7ZN9p1hgra8mQ35_qNirh-YDU2aEsgtA7o-QN0CB3Yrwp7eKfWRfpt9UaB61q77_UjiFpntdjm0RHGT5PcIvGQjOQxy1WT5zb3H4v5_pyRJKtdkDChY_npDxfg6h5DPdWK69uKBwp9Nva6U5LfCoGQwOmSFQsF2NqMscFhb/s1749/Screenshot_20230426-122205_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="874" data-original-width="1749" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDOwIxiTYH5yPSqDLWh7ZN9p1hgra8mQ35_qNirh-YDU2aEsgtA7o-QN0CB3Yrwp7eKfWRfpt9UaB61q77_UjiFpntdjm0RHGT5PcIvGQjOQxy1WT5zb3H4v5_pyRJKtdkDChY_npDxfg6h5DPdWK69uKBwp9Nva6U5LfCoGQwOmSFQsF2NqMscFhb/w400-h200/Screenshot_20230426-122205_Photos.jpg" width="400" /></a></div><br /><div>The Panthers came from Tallåsen, a small village with 700 inhabitants located in the big forests approximately five kilometers northwest of Ljusdal. Between 1964 and 1966, they released five singles. None of them made it to the desirable Top-Ten list. But despite the absence of chart success the band still managed to reach national fame. The reason they did so was not only because they were competent enough, but because they also had an unusually active fan club, with their own magazine called Panterbladet (The Panthers’ Paper). In the spring of 1965, the number of members was over 1,000 people, and they all frantically courted the press with requests for more articles and images of the band. The music magazine <i>Idolnytt</i> was most responsive; in almost every issue during that time there was a piece about the Panthers.</div><div><br /></div><div>It was “I’ll Be Pleased,” the B-side of the Panther’s third single, that confirmed that I was right in my confident first impression that the group was fantastic. Recorded in May 1965, the song, written by guitarist Jan-Eric Rehn and manager Kjell E Genberg, is performed with an extremely competent drive, which is experienced to best effect when the volume is turned to max. The singer seems to be possessed with a power that just needs to get out, the bassist is wandering over the strings in a beautiful way, and the drums and rhythm guitar are playing full-on. All in all, it’s just magnificently framed by a quite simple but very efficient guitar riff. They had a sound that could only be compared to really cool bands such as the Big Three and the Dennisons, playing in places such as the Cavern in Liverpool.</div><div><br /></div><div><div>In a time when men wearing their hair with bangs was seen as provocative, the members of the Panthers had hair that was all the way to their shoulders. Not even the Shanes had hair that long, and the Panthers didn’t have to wait long before they heard reactions. They weren’t allowed into hotels where their manager had booked them in, they were banned from restaurants, and more than once they were threatened with violence during gigs. But the threats didn’t frighten the Panthers; they responded by recording the cool and defiant track “I’ll Be Pleased” and manifested themselves as punk, ten years before the expression was even more or less invented. And to further strengthen their image they let everyone know that the guitarists of the Panthers were using freshly sharpened knife points instead of guitar picks! </div><div><br /></div><div>Needless to say, I became very intrigued by such a group. The following is my interview with bass player <b>Sven-Rune Thorell</b>. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJm6SIUlL9HE9iBBznspur-WhALLxnTu8GxPjBDriMLQzx_a1DOL_rKu4W7GE3uvl8NAJ3-aSd-L6jajluGvifu0GoZmZM62CcTkoAVFpcSZ4AE43gAGvKxI58epvh0Wgb77_dsy4H8SgM2-BwBIHCVfrwyStBvX2u--i1JS1mKm7gKXXfAheeo0Fp/s511/Screenshot_20230426-002117_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="511" data-original-width="339" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJm6SIUlL9HE9iBBznspur-WhALLxnTu8GxPjBDriMLQzx_a1DOL_rKu4W7GE3uvl8NAJ3-aSd-L6jajluGvifu0GoZmZM62CcTkoAVFpcSZ4AE43gAGvKxI58epvh0Wgb77_dsy4H8SgM2-BwBIHCVfrwyStBvX2u--i1JS1mKm7gKXXfAheeo0Fp/w265-h400/Screenshot_20230426-002117_Drive.jpg" width="265" /></a></div><br /><div><b>So to start with the essentials, what about the knife points—was it true?</b></div><div><br /></div><div>We had a very cool repertoire with songs such as “I Just Want to Make Love To You,” "Hi-Heel Sneakers” and our own “I’ll Be Pleased,” which was significant for the Panthers. In 1965, that was our sound, and that was how we wanted it. Our manager Kjell E Genberg (KEG) really wanted to strengthen our image and came up with lots of ideas on how to do that, one of them was that we used sharpened knife points from Delsbo (a small village in Norrland) instead of guitar picks.</div><div><br /></div><div><b>Did all the members in the Panthers—Jan-Erik Rehn (lead guitar and vocals), Leif </b><b>Östberg, (rhythm guitar and vocals), Sven-Rune Thorell (bass and vocals), and Roger Er</b><b>iksson (drums)—come from Tallåsen?</b></div><div><br /></div><div>Yes, we all grew up on the same village road. Our homes were spread over a distance that was a little more than a kilometer. Three of us had been in the same class from first to eighth grade.</div><div><br /></div><div><b>Long before you became the Panthers you are said to be playing skiffle?</b></div><div><br /></div><div>In 1958 the local scout group in Tallåsen arranged a Christmas party and for that occasion, there were plans for entertainment and games. Among other things there was going to be a band that would play skiffle music. My five friends and I were asked to put together the band. We were between 12-15 years old and none of us had ever played any musical instruments before, the closest we came was that one of the boys had an old guitar. The lack of experience did not deter us, we borrowed some instruments—guitars, drums, and a banjo. A bass was made with a box and a broomstick. I was assigned to play the washboard. We rehearsed for weeks and finally the night of the big party arrived, we were really nervous, but it was a huge success! No one in the village had neither seen nor heard anything like it. Later the same night I heard the leader of the scout group speak to our “leader”: “You did a really good job… but...that washboard didn’t sound so good tonight.” That was the first little seed of what later would become the Panthers—the pride of Tallåsen!</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlB9Ao-Zic2tOlrv5OF0GTIsRxKdV2v8EP2W6TqdsUqSLNCl3icqr4goTaA8hjnKK_xvww8knOlv4kO27W1xjRCk274nCg677N3KoyE_3hjcV1ObyR8WU0uK8zfQYq7TizSB5pI6n2KbNSk2bhykMdAm8mIAeUL3J1vTyp4hlpupg7mzQsWcKSzcPO/s511/Screenshot_20230426-111249_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="325" data-original-width="511" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlB9Ao-Zic2tOlrv5OF0GTIsRxKdV2v8EP2W6TqdsUqSLNCl3icqr4goTaA8hjnKK_xvww8knOlv4kO27W1xjRCk274nCg677N3KoyE_3hjcV1ObyR8WU0uK8zfQYq7TizSB5pI6n2KbNSk2bhykMdAm8mIAeUL3J1vTyp4hlpupg7mzQsWcKSzcPO/w400-h255/Screenshot_20230426-111249_Drive.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Any role models? Who were you inspired by?</b></div><div><div><b><br /></b></div><div><div>We all really enjoyed playing together so just a couple of months later we decided to start a real skiffle group with three guitar players, a bass player, a guy playing the banjo, and a drummer. The drummer was now also playing the washboard when needed. I switched to playing the guitar; my grandma gave me a Levin. We called the band JANNES, and when playing we were all wearing yellow shirts with one of the letters each on the chest. We were inspired by Lonnie Donegan, but also by the Swedish band Robbans Skiffle group. We did some gigs at parties and at some school dances before Janne [Jan-Erik] left for military service and after that UN service in Gaza.</div><div><br /></div><div><b>Was that the end of your skiffle group?</b></div><div><br /></div><div>Just before Jan-Erik was inducted for his military service we had stopped with the skiffle music. I had bought myself an electric bass, and for the three years Jan-Erik was gone the three of us were playing together. </div><div><br /></div><div><b>Was that the time when you started to call the band the Panthers?</b></div><div><br /></div><div>After deliberating over several different band name options, we agreed: the Panthers was the name of the band. We were inspired by Hank B Marvin, Bruce Welch, Jet Harris,and Tony Meehan—the Shadows were gods for us! I sold my violin bass, a Höfner 1957—I got 350 SEK, that was including the amplifier. That type of bass wasn’t cool enough in 1962. Instead, we bought three red vinyl-covered Höfner guitars, got ourselves some yellow jackets, and we were good to go, in the beginning with another friend on the drums. </div><div><br /></div><div>Right from the start, we got signed for some small gigs. The highlight was when we played in Röros in Norway, which was the only time we made it to the stage in that country. Roger Eriksson was at the time working in a pub in Stockholm, however in early 1963, he returned home and joined the band as our drummer. And with that, we were complete—Jan-Erik, Leif, Roger and I, Sven-Rune. </div><div><br /></div><div>It didn’t take too long before we changed our guitars once again, and this time it was for two Fender Stratocasters and one Fender Precision Bass. At the same time, we also changed our stage clothes—now we were dressed in blue tuxedos. Somewhere around this time, we got in contact with a guy called Kjell Genberg (KEG), he was a journalist and editor in chief for the newspaper Hälsinge Kurirens local office in Ljusdal. It turned out that KEG was a real PR pro, and he started to attack his networks, full of different newspapers, magazines, and organizers with messages about our excellence. A year later he became our full-time manager.</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNw7aO6ewK3JbIC77OcrZVSpfo8oNnfEfvzCiOhBzVgnoepy2IPNxCNBcfnfqxWR_B1swcTV3Yx8-c0VowEKzvV0gxSgjeT7CzK6GPAaUbWo3hPacBybmFQPJyZFuSjyLuCnKQBkkeGM3afmFJVoMuapIhnANX0ZOzVHD_u7CZ1n0ywtDou2zO-PV9/s691/Screenshot_20230426-111259_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="584" data-original-width="691" height="338" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNw7aO6ewK3JbIC77OcrZVSpfo8oNnfEfvzCiOhBzVgnoepy2IPNxCNBcfnfqxWR_B1swcTV3Yx8-c0VowEKzvV0gxSgjeT7CzK6GPAaUbWo3hPacBybmFQPJyZFuSjyLuCnKQBkkeGM3afmFJVoMuapIhnANX0ZOzVHD_u7CZ1n0ywtDou2zO-PV9/w400-h338/Screenshot_20230426-111259_Drive.jpg" width="400" /></a></div><div><br /></div><div><div><b>You made your record debut in the winter of 1964. How did you get a record contract?</b></div><div><br /></div><div>I don’t think we really knew what we were getting ourselves into when we signed up for a pop band competition in Edsbyn. We were for sure more and more inspired by the British beat, but we never thought we would stand a chance. As I remember it, all bands played three songs, and we wanted to show that we could play different kinds of songs so we played one instrumental song, one quiet, and a really tough rock number. A lot of more well known bands were in this competition. How ever, we performed our songs and afterward we started to pack our things. We were just about to pack up the car when someone came running out and shouted to us: “You won! Come back! You will be playing at tonight’s dance.” The reason we won was because of the wide variety of songs we have played, the fact that we had such a good singer, and the visual impression we made—all of us were wearing yellow jackets, shirts and ties. One of the competition judges was Silas Bäckström from the record company Karusell/Polydor and our prize was to go to Europafilm in Solna and do a trial audition for a record. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglEQSEdoxEnyFu0h6GMsV8ckXIDJXIVmlBuaic8rzykrznkLTOaBdIAPnDGyfEzU2gwpjg0O7Z1q67thdTKx9Hx2oybVADwfoT8FQtmHUhzYbCyeRhdfAgstvrqphuZBbxxeK3T-4vkX6q-Ih4G9N0lYcJzBuFQi1l6TdFHeWPxoYlUUzIRVCk-Amp/s935/Screenshot_20230427_011505_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="674" data-original-width="935" height="289" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglEQSEdoxEnyFu0h6GMsV8ckXIDJXIVmlBuaic8rzykrznkLTOaBdIAPnDGyfEzU2gwpjg0O7Z1q67thdTKx9Hx2oybVADwfoT8FQtmHUhzYbCyeRhdfAgstvrqphuZBbxxeK3T-4vkX6q-Ih4G9N0lYcJzBuFQi1l6TdFHeWPxoYlUUzIRVCk-Amp/w400-h289/Screenshot_20230427_011505_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>For the recording debut you brought in a singer and with that, you became Jan Foss</b><b>haug & the Panthers.</b></div><div><div><br /></div><div>Up until the time Jan Fosshaug joined the band, we mostly played instrumental music, occasionally someone was singing. Jan was a very good singer, his voice had a very wide range and he had great experience, it was perfect for the kind of dance music we were playing. In February ‘64 we were asked to come to Stockholm. We brought all our instruments and stuff to the studio and were asked to just play some of our songs, no retakes or anything. They just plugged in the microphones, amplifiers and told us to start playing. </div><div><br /></div><div>Another couple of months passed and we were hanging around in the music store in Ljusdal when the owner one day said, “Guys, I received your record today.” We hadn’t heard a word from Polydor, but we were so happy! “Just Walking in the Rain” and “Corinne Corrina” on the B-side. It was a bit like it was Fosshaug’s record, and due to that the record company had chosen to call the band Jan Fosshaug & the Panthers. Not totally fair according to the rest of us—and because of this, there were some discussions regarding how to split the money—money that by this time were some hundreds of Swedish kronor plus coffee and sandwiches.</div><div><br /></div><div><b>After this, Jan Fosshaug disappeared as quickly as he joined, what happened?</b></div><div><br /></div><div>We continued to play in community centers and dance venues in Hälsingland. It went well and one or two audience records were broken. However the rift between Jan and the band was a fact. He wanted to invest in vocational education and the rest of us were more influenced by British pop music. So with that, it was back to the four of us and we continued to do dance gigs, although it became a bit more challenging to get jobs at the traditional dance venues. More often gentlemen appeared and asked when the dance was going to start and asked if we could play “Twilight Time.” We all got chills just thinking of that…</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhad1et9-OimwKaGOHKgl8zSD8d_7cFzRDhrZQ0dMC8hlxHwtaXXaN7FG8i0P3n2gq2e_Jy7G2zDLShuwNwcFCGbtIugbJX7KcRzCOkEY6282JXq4lLYqytl9UAEDT2cH20KavQW9gMm1Ji5z6sbUalObwQItYXGVmsIrVlZ-l-CH1Ozxvo7_7z_M6G/s1065/20201216_233119.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="570" data-original-width="1065" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhad1et9-OimwKaGOHKgl8zSD8d_7cFzRDhrZQ0dMC8hlxHwtaXXaN7FG8i0P3n2gq2e_Jy7G2zDLShuwNwcFCGbtIugbJX7KcRzCOkEY6282JXq4lLYqytl9UAEDT2cH20KavQW9gMm1Ji5z6sbUalObwQItYXGVmsIrVlZ-l-CH1Ozxvo7_7z_M6G/w400-h214/20201216_233119.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>In fall 1964 you returned to Stockholm.</b></div><div><br /></div><div>KEG got us a gig at Nalen and we dressed up in our yellow jackets with our hair still wellcombed, we showed up at Stockholm’s absolute finest, but at the same time the worst and most status-filled venues of the ’60s. The audience was very picky: how would they react to four yokels from the countryside? We were very nervous. Personally, I don’t remember much from that gig. Yes, one thing I remember was everybody in the audience singing along to the whole “I Saw Her Standing There.” We had learned to play that song only to impress the audience at Nalen. Later we did several more gigs at Nalen, but then with more authority—longer hair, cooler guitars, and cooler outfits.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div><div><div><div><b style="text-align: left;">That must have been approximately at the same time as you recorded your second single, which was more representative than your first one. </b></div></div></div></div></div><div><br /></div><div>We recorded it in October 1964, the two songs were written by Jan-Erik Rehn and our manager Genberg, “Hey Woman” and “Let Me Tell You.” It was produced by Silas Bäckström who also produced many of the other bands at Polydor. The record company was very clear that they wanted material with a unique sound, so there were many long nights for the guys. In the end, the choice fell on these two songs. “Hey Woman” became something of a success; it made it to the top of many local lists here in the south of Norrland and further north. On the record cover, we are seen “making” coffee on a Fender! According to us, this was the first “real” record, recorded by a real pop band.</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAV8_nuuQL-gV957_Mrx3bxgj6J4SvHMhUJLTPZMnSqHD1rxm4ZDNSZWmaYLPn1n5YD_85yIvQbvu_wprCliQxA6n_rAuLiipv5YmvixI7zGjm5cOb3njA917JvoH_vhXUigKU9V_8wd1jNyu7sHqAd2eU7QMqz0hOzp8l095Rd1-yBYr85_EPVK4H/s1080/Screenshot_20230427_011355_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1080" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAV8_nuuQL-gV957_Mrx3bxgj6J4SvHMhUJLTPZMnSqHD1rxm4ZDNSZWmaYLPn1n5YD_85yIvQbvu_wprCliQxA6n_rAuLiipv5YmvixI7zGjm5cOb3njA917JvoH_vhXUigKU9V_8wd1jNyu7sHqAd2eU7QMqz0hOzp8l095Rd1-yBYr85_EPVK4H/w400-h296/Screenshot_20230427_011355_Google.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>In December 1964 you participated in a national TV program, even though you were relatively unknown. How did that happen?</b></div><div><div><br /></div><div>It was a program called <i>Det hänger på håret (It’s all about the hair)</i>. The program was about the mod culture and long hair. The intro was recorded in the youth center in Farsta, outside of Stockholm, and some of it at Nalen. The band was not so excited about it before we came to Farsta, but our excellent manager, KEG, told us the big surprise when we arrived: “You will be recording on national TV tonight!” Silas Bäckström from the record company was also there. We were asked to play a song that the audience could shake to. The choice fell on “Memphis Tennessee.” There were a lot of people who were going to shake their hair; at the beginning of the song we in the band were also shaking. We played for a couple of hours that night, but only “Memphis Tennessee” was recorded. This recording has been shown many times in different TV programs about the ’60s.</div><div><br /></div><div><b>It’s obvious that you already then were a very tight band and I am impressed by your </b><b>drummer, Roger Eriksson. In the instrumental song “Kvantingen,” recorded in November 1964, you can really hear how swinging he is.</b></div><div><br /></div><div>Yes, Roger was a very competent drummer. In the song “Kvantingen” he is holding the drumsticks with a jazz/traditional grip. By that time it was considered quirky to do so—which was so stupid. He felt really embarrassed about it and was practicing a lot to use the grip that is mostly used by rock drummers.</div><div><br /></div><div><b>Did you ever participate in any other TV shows?</b></div><div><br /></div><div>No, <i>It’s all about the hair</i> was the only time we appeared on Swedish television. Later in our career KEG worked really hard to get us on to Drop-In, which by then was the most popular TV show in Sweden. But unfortunately, we stumbled at the finish line.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1bu4Y4e6IXv9RW8rRbvkgy7dJwyoMdDNtwFZKH6RlmZGT4jDnNZXiw0W57-7N8ll-hcKBBTP2etSn_rznm4N1Jj4uZEH8ZfgUGLYEIlgI4TA6aF98PE1dJwLWjbop-PndkFUsxYlYZZ_UffpbKBMip2MNMPEs9urHmDqKJ53Zu9SBCD2d6xJ6W9z_/s714/20201216_234241.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="389" data-original-width="714" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1bu4Y4e6IXv9RW8rRbvkgy7dJwyoMdDNtwFZKH6RlmZGT4jDnNZXiw0W57-7N8ll-hcKBBTP2etSn_rznm4N1Jj4uZEH8ZfgUGLYEIlgI4TA6aF98PE1dJwLWjbop-PndkFUsxYlYZZ_UffpbKBMip2MNMPEs9urHmDqKJ53Zu9SBCD2d6xJ6W9z_/w400-h217/20201216_234241.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Very soon after you went over to England.</b></div></div><div><b><br /></b></div><div><div>At the end of December 1964, we went to London, KEG worked really hard to get us a gig there and he had almost promised us it would happen. This resulted in lots of articles in the local newspapers about how it was time for the Panthers to take over London. All articles, true or false, were good PR. We sailed from Gothenburg with MS Britannia and the journey to Tilbury took 34 hours. When we arrived, the customs officers put a lot of pressure on us. They asked a lot of questions before they stamped our passports with: “<b>Not allowed to work for a fee...Not allowed to work for free...</b></div><div><br /></div><div>We travelled to London, and by the end of the day we found a hotel, but it was far from the city center and it turned out to be a place where prostitutes brought their customers. So we moved on and found a new place. So far everything was OK. KEG checked with his contacts if it would be possible for us to play, but that was out of the question. The planning hadn’t been good enough and on top of that, the union said no: if a foreign band were going to play in England then a gig for a British band needed to be arranged in Sweden. </div><div><br /></div><div><b>Did you see the trip to England as a failure?</b></div><div><br /></div><div>No, not at all. That trip gave us a lot of advantages. In our ads, it said: “The Panthers—just back from England.” And the trip was very inspirational for us, to see the British bands play in the clubs gave us an enormous boost. Not to forget, we also bought a lot of clothes and boots during the trip.</div><div><br /></div><div><b>Your long hair opened up for your TV debut, but your hair also created problems for you.</b></div><div><br /></div><div>After the long boat journey we arrived back home in Gothenburg, we made our way to the pre-booked hotel. We were tired and were looking forward to a quiet dinner and watching some TV—as a matter of fact, this was the same night that <i>It's all about the hair </i>was going to be broadcast. But…. that was not going to happen, such neglected and long-haired types as us were not welcomed at their fancy hotel, they told us: “We must show consideration for our other guests.” So there was nothing else to do than continue the journey until we found another hotel, which we finally did and we were able to see the TV show. This was between Christmas and New Year, and we passed by Stockholm on our way home and had some gigs at youth centers there. The trip to London did cost us a lot—tickets, hotels, gas, and food. If I remember correctly I think we had to pawn a couple of gold rings to afford the gas on our way back. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMoF0fMmGVJCcXK40PUWMToUlyp8k-1zYOWluVIfnekuQLjgxQtX8b-Dtg6opnaxlGIz3MsbQFgylTsvleWtng1RCj4vOa_DkNpV0Z9EGba4Pv-RZUP967kD6d7sDdcnuK1gp6K2H-V0r2QqwZRV1CbvKUZ1iE9NK9P93-C2YVRJQTCoizJzNFsZxm/s1074/Screenshot_20230426-111358_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="1074" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMoF0fMmGVJCcXK40PUWMToUlyp8k-1zYOWluVIfnekuQLjgxQtX8b-Dtg6opnaxlGIz3MsbQFgylTsvleWtng1RCj4vOa_DkNpV0Z9EGba4Pv-RZUP967kD6d7sDdcnuK1gp6K2H-V0r2QqwZRV1CbvKUZ1iE9NK9P93-C2YVRJQTCoizJzNFsZxm/w400-h186/Screenshot_20230426-111358_Drive.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>In 1965, I remember that the papers and magazines started to write more and more about the Panthers.</b></div></div><div><div><br /></div><div>In 1965, we had a very eventful year. It was then it all really took off with lots of gigs and often with an audience that was hysterical. At a street party in Hudiksvall, the audience managed to tear down the stage when we played; both guards and police were on site but couldn’t stop them. I think we most saw it as flattering. At the beginning of the year, we were touring in a Chrysler with a trailer, and it didn’t take long until that trailer was full of love messages. For us, this was a measure of our success. And due to that success, we were able to buy a new car, a Chevrolet Impala, and with it a new trailer. The love messages continued to appear, but this time not only on the trailer, the fans also started to leave marks in the car paint. Then it was not as fun anymore…</div></div></div><div><br /></div><div><div><b>So there was also a downside to the success?</b></div><div><br /></div><div>At many places, we were often harassed by some of the local young men. We were popular among “their” girls, and on top of that, we had long hair. In addition, we dressed really cool and were perceived as cocky. It wasn’t unusual that guys were threatening us saying, “We should beat those bastards!” There could be a threatening atmosphere when we were pack-ing up our stuff. Our manager KEG intercepted such things, and some days after you could read in the local newspaper: “The Panthers were threatened by locals with sheep shears. The band had to stay behind the stage for an hour.” But a lot of things that happened weren’t in need of exaggerations. One winter night when our car got stuck in the snow we were denied to use the phone when we knocked on the door at a nearby house. It was minus 20 degrees and a snowstorm, but the residents just mumbled something about long hair and shut the door in our faces. Totally Ture.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivzigly4l_a8BqenK6yfrs6W8n7Rp4eJHaAvvxEuq9--e16B4MXMIMOp1fn5uw3-Pdlx3Cg6MsQlyvhmYiW3hXIJOR8ZM5j4tSeO76Qz9gsvmflgT9jGUdqb_HIoKQTBwZhDOPsDkPj27IpWfapJot3ToReJ5sZLiQBEgZOvJb2CQV_vMOA3MUo8F8/s551/Screenshot_20230426-132307_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="551" data-original-width="408" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivzigly4l_a8BqenK6yfrs6W8n7Rp4eJHaAvvxEuq9--e16B4MXMIMOp1fn5uw3-Pdlx3Cg6MsQlyvhmYiW3hXIJOR8ZM5j4tSeO76Qz9gsvmflgT9jGUdqb_HIoKQTBwZhDOPsDkPj27IpWfapJot3ToReJ5sZLiQBEgZOvJb2CQV_vMOA3MUo8F8/w296-h400/Screenshot_20230426-132307_Photos.jpg" width="296" /></a></div><br /><div><b>Nineteen sixty-five was really an eventful year for the Panthers. Your third single, “Girl </b><b>I Love You” / “I’ll Be Pleased”—the B-side is a real beat explosion—was released in May </b><b>1965. How was it received?</b></div></div></div><div><div><br /></div><div>The year continued with a lot of gigs, many of them in the mid and north of Sweden, but also in Stockholm, as previously mentioned at Nalen and other clubs. A new record was going to be recorded; it was time for the guys to go back into the creative cave again. Polydor had clearly stated that they would let us release five singles, as long as we created our own material. The quest to get a song into the Top-Ten list continued, and we all felt that maybe “Girl I Love You” could be the song that would get us there. Regarding the B-side’s “I’ll Be Pleased,” we had it in our repertoire and played it at gigs, but took it out after a while—to KEG’s annoyance. It felt like the single disappeared a bit in the hustle and bustle, even though “Girl I Love You” became a big favorite among the fans.</div><div><br /></div><div><b>But why did you stop playing “I’ll Be Pleased” at your gigs?</b></div></div><div><br /></div><div><div>The reason was that we wanted to play covers. At the time we were 18-19 years old and we were unbelievably short-sighted. The British bands were delivering top songs nonstop and our audience wanted to hear hits. KEG was older and pointed out the importance of playing our own material, especially songs that we had recorded. During the fifty years that have passed since we stopped playing, we have resurrected roughly every tenth year, and at those gigs “I’ll Be Pleased” has always been on the repertoire. Many other musicians have been given us a lot of credit for that song.</div><div><br /></div><div><b>You frequently appeared in the pop magazine <i>Idolnytt</i>, whose greatness was more their cool pictures than the narrative in their texts. </b></div><div><br /></div><div>Kjell Genberg continued to work with us; he did PR and helped us with our </div><div>launch. Kjell worked very closely with Lennart Lindström who was manager for the Shanes. We first met the Shanes back in ‘64 when we played together at a gala in Luleå. They became our best friends amongst the bands and often visited us in “Ballåsen” (Cockridge), as our village was jokingly renamed. Lindström had a very big network, including pop magazines and especially at <i>Idolnytt’s</i> editorial office. In <i>Idolnytt</i> there were often really big images of the biggest stars, such as the Stones, the Beatles, and other international bands and artists, but maybe most occurring were the most popular Swedish bands. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-xQs68i_9bFHVa07e70oWCAfF-eCPMb_d8-CmkhEXJhxklVCtCOQJ8E9k2lGnRut3_mafzKMcGZdMYDA9NbUh0mzESQUC2hNUKtJi1GLGdlvYLV8YOvLPbObA0pk-wg4DoZ7nsUSyiplnLVgZBjgjnQk6msfPY8FmbR_VSysWceXV9EWz45SOItGY/s712/Screenshot_20230426-111405_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="712" data-original-width="458" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-xQs68i_9bFHVa07e70oWCAfF-eCPMb_d8-CmkhEXJhxklVCtCOQJ8E9k2lGnRut3_mafzKMcGZdMYDA9NbUh0mzESQUC2hNUKtJi1GLGdlvYLV8YOvLPbObA0pk-wg4DoZ7nsUSyiplnLVgZBjgjnQk6msfPY8FmbR_VSysWceXV9EWz45SOItGY/w258-h400/Screenshot_20230426-111405_Drive.jpg" width="258" /></a></div><br /><div><b>Even though the Panthers didn’t have any success on the Swedish top-lists you became </b><b>nationally known.</b></div><div><br /></div><div>We made an impression in Stockholm through our gigs. Our fans in Hälsingland and the surroundings were very devoted and they were the ones who voted us into the “Idolbarometer” (a top list) in every issue of the magazine <i>Idolnytt</i>. On several occasions, we actually topped the list, above the Beatles and we were constantly higher ranked on the lists than many of the big Swedish groups such as Hep Stars, Tages and the Shanes, to name a few. During 1965 <i>Idolnytt</i> also published several big articles about the Panthers with three full-page images in color. We were also featured in girl’s magazines e.g. <i>Love</i>, with images and articles. The Panthers’ cool music, in combination with our manager Genberg’s hard PR work really paid off. </div></div><div><br /></div><div><div><b>During fall 1965, you released your absolutely coolest record, where you consolidated </b><b>your position as more of a rhythm & blues band than an ordinary pop band.</b></div><div><br /></div><div>After discussions regarding a new single with the record company, we agreed, despite their previous demands, that we wouldn’t record our own material. Polydor gave us a promo record, without a label and told us, “Go home, listen, and rehearse.” The name of the song was “Baby.” We looked it up and Sorrows were one of the best bands we ever heard. The song really matched our sound and style. More than that, their “Take a Heart” actually became one of the best songs of our repertoire. We recorded the record in November ‘65 with “Baby” as the A-side and “I Just Want to Make Love to You” as the B-side. It was just the type of music we wanted to be associated with—aggressive blues and rhythm & blues.</div><div><br /></div><div><b>That same autumn you also went abroad?</b></div><div><br /></div><div>Yes, after we completed the recording in the studio we went to Finland and did a one-month tour. It was four wild weeks with many gigs in Helsingfors, Tammerfors, and Kotka, but also at other places that we never heard of before. We played in big barns where they were dancing the tango and the audience was not really ready for four Swedish guys with long hair. At some places there was a seated audience, the curtain was down and someone came up on the stage and presented us, and when the curtain went up everybody started to laugh…</div><div><br /></div><div>At some gigs we were forced by the Finnish booking agent Tappi Soiannen to have two girls in thigh-high boots on stage dancing. Oh, my God, it was not our style at all! </div><div><br /></div><div>In the bigger cities it was different. In Helsingfors, everything was pretty much the same as in Stockholm, with a very conscious audience. In connection to the tour, we also participated in a Finnish TV show. We played two or three songs and Larry Finnegan appeared in the same episode.</div></div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUIfMpaPXnjv2f7bfor4uStdhBA1wqM8TOye2JUOJIZJOtKXpBSDLhqk6PIqx2xTBWQjXsSENrvGCR1CyxHfX4hf-407BDHwIvWVqfaH2jOzF5FFzR3Yfb2ery7L7HiIWdYI_r9tAHC9h8sStS-IlA_nnEBgkyrUa0SCKHkzlsPK1IlKaKIU3RjvUu/s3648/IMG_20210211_171956.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="2441" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUIfMpaPXnjv2f7bfor4uStdhBA1wqM8TOye2JUOJIZJOtKXpBSDLhqk6PIqx2xTBWQjXsSENrvGCR1CyxHfX4hf-407BDHwIvWVqfaH2jOzF5FFzR3Yfb2ery7L7HiIWdYI_r9tAHC9h8sStS-IlA_nnEBgkyrUa0SCKHkzlsPK1IlKaKIU3RjvUu/w268-h400/IMG_20210211_171956.jpg" width="268" /></a></div><br /><div><b>When you came back to Sweden you were thrown into a national tour: “Idolnytt presents Package One.”</b></div><div><div><br /></div><div>Package One was a tour that went on for a couple of weeks at the end of 1965 and at the beginning of ‘66. It was “<b>Shanes, Moonlighters, Panthers—all of Sweden’s hottest bands in the same show</b>,” as it said on the fantastic, beautiful poster, that was also a program for the show including images, competitions, and presentations of the bands. Luxurious to say the least! It was some very intense weeks; we were traveling from Luleå in the north to Kristianstad in the south.</div><div><br /></div><div>There were big audiences and great reviews throughout the tour. Most of the gigs were in sports halls and other big venue. The only negative thing about the tour was that some of the fans collected “souvenirs,” in Kristianstad our car lost its rearview mirrors, and the antenna just to give some examples. The two other bands lost their hubcaps, number plates, and extra lights. Even our jackets were stolen! But the tour increased our popularity in the south of Sweden so as a result, we were playing much more frequently in Malmoe, Gothenburg, Jönköping, Oskarshamn and so on. Our gig in Luleå, which was the home ground for Shanes, was one of the highlights of the tour, but the absolute best gig was when we played at Cirkus in Gothenburg. <i>Idolnytt</i> wrote a review of that gig in issue number 3/1966:</div><div><br /></div><div><i>“Package One is a success… Wild, with inhibited long hair and quite noisy the Panthers gave reasons for their name at the gala. In addition, the Panthers were the most colorfully dressed band. Norrlands-pop in Technicolor.” </i></div><div><i><br /></i></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD1rOpY5iAZqRy1pVAJzOHdbE2T9dOb7l8145LxLqw_5ChauzF3wgQxHPRbxdjB8ua61Nis6oUwe_zzBiiK_olw7rpk2ZejnpeT4GTPG1VjV4JtYcse4g0EUoX4FWbNQLTsk1lfUkpz_BKhglxmRJCY9QHCT76uZkgGi_zycXJXVkXpCs0RIirOFW-/s3631/IMG_20210210_115005.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3631" data-original-width="2521" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgD1rOpY5iAZqRy1pVAJzOHdbE2T9dOb7l8145LxLqw_5ChauzF3wgQxHPRbxdjB8ua61Nis6oUwe_zzBiiK_olw7rpk2ZejnpeT4GTPG1VjV4JtYcse4g0EUoX4FWbNQLTsk1lfUkpz_BKhglxmRJCY9QHCT76uZkgGi_zycXJXVkXpCs0RIirOFW-/w278-h400/IMG_20210210_115005.jpg" width="278" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>Was it after the Package One tour that you expanded the band with one more member?</b></div><div><br /></div><div>Yes, at the beginning of 1966 Jan Björkbom joined the band, a very skilled lead guitarist who used to play with the band Les Cinq from Ljusdal. Thanks to him, the band raised its technical level and we rehearsed songs with more melodic solos. At the same time Leif, our rhythm guitarist, stepped forward as our front man and lead singer. We performed in Sweden, but just as many other bands, we noticed a slightly smaller demand. Our manager Kjell Genberg had left us to work with other bands including the Lee Kings in Stockholm, so we were left to do our own PR. </div></div><div><div><br /></div><div><b>How did you split the singing between you before Leif became your lead singer?</b></div><div><br /></div><div>Leif Östberg had already been singing some of our songs before he became our front man, but from the beginning, it was only Jan-Erik who sang. Leif grew with time and as our front man he did the lead vocals on approximately half of our songs. He still played the guitar and sang harmony on some songs. I did the lead vocal on three or four songs: </div><div>“I Just Want to Make Love to You,” “Satisfaction” and “Cry to Me” are songs where I do the lead vocal. Björkbom is singing on “Don’t You Fret.” On the records, Rehn did the lead vocals on most of the songs, such as “Hey Woman,” “Let Me Tell You,” “Girl I Love You,” “I’ll Be Pleased,” and “Baby.” Rehn is also the lead vocalist on the recordings that we did in Radio Mekrossla’s studio, as well as on the Jump In recorded “High-Heel Sneakers.” Leif is singing on “Don’t You Know Why,” “Half Way To Paradise” and “Very Last Day.”</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO79bvsMmtrdTZGLVfm7MZcx60dXacNkfUjuNYlirV4lqWiPjqnVorViDtvYQnM0VH5CP6xKdrPQFv0YNon59G2YwJq33ZNbl8ZhE7tszu6acFMBuv3khGXbboSTECc7Q6Hbvwk_sbLwYHo2-6sX88aiU1Pr4WCw8liwdmmPMw2cPsjZ38ScLwoE-d/s725/Screenshot_20230426-111417_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="593" data-original-width="725" height="328" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO79bvsMmtrdTZGLVfm7MZcx60dXacNkfUjuNYlirV4lqWiPjqnVorViDtvYQnM0VH5CP6xKdrPQFv0YNon59G2YwJq33ZNbl8ZhE7tszu6acFMBuv3khGXbboSTECc7Q6Hbvwk_sbLwYHo2-6sX88aiU1Pr4WCw8liwdmmPMw2cPsjZ38ScLwoE-d/w400-h328/Screenshot_20230426-111417_Drive.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Despite the success of the Package One tour, there was never a fifth record for Polydor, even though this was part of the deal?</b></div><div><br /></div><div>Around the same time as the tour, Polydor let us know that they did not want to release another record. We were all upset. “Baby” and “I Just Want To Make Love To You” were maybe not the best selling hits, even though we were pleased. The next time when we had a gig in Stockholm we booked a meeting with “Big Simon,” Simon Brehm, the director at Karusell/Polydor. We drove out to their office in Solna (a suburb of Stockholm) and Jan-Erik was very nervous when he walked into to the boss’s office and said, “If you don’t let us release the records you promised us, we will start looking for another record company.” Simon replied, “I think you should do so. I wish you the best of luck.” It was a crestfallen band that drove back into the city… Without a record contract.</div><div><br /></div><div>A strange thing was that we later found out that an EP with “Baby,” “Hey Woman,” I’ll Be Pleased” and “I Just Want To Make Love To You” had been released in France by Polydor International. We also heard reports that some of the songs had been on the charts. Which song, we never found out, but we later heard there was an interest in the Panthers in France, and apparently we got tricked by our own record company. It wasn’t unusual for bands by this time to not know that your songs were on the charts in other countries. For this, it would have been good if we still were working with KEG who was really good at looking after the band’s best interests.</div><div><br /></div><div><div><b>Did you visit France when the EP was released there?</b></div></div></div><div><b><br /></b></div><div><div>Later I understood that people from France were trying to get in contact with us, but it got no further than that. Apparently, there were talks about a gig in Cannes, but I am not sure who they contacted. </div><div><br /></div><div><b>You lost your manager and the record company almost at the same time. How did this affect the band?</b></div><div><br /></div><div>There were fewer big photos of us in the pop magazines, but we were good at getting gigs. We did two successful tours in Denmark and then back to Finland again. In Denmark, we mostly played in Jylland, with a few stops at Fyn and Sjaelland. Copenhagen was cool, the rock audience was picky, I remember that they had put a fishing net in front of the stage as protection.</div><div><br /></div><div>We also played together with some cool bands, sometimes as an opening act, as we did for the British band Tremeloes and Them (without Van Morrison), plus many high-class American bands. It was very rewarding but tough; we often played two gigs per day. We were so popular in Denmark that we actually got an offer to move there. But after many long discussions, we decided to not do so. Two of us wanted to move, but three didn’t, due to family reasons.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDbgmzvAEkibW766tzlbmMobjxWfQjVG7n7BGbDmIpSUcQboKIhY1sphWURuUmmNwu_2iJdLsMU05ULLzxvi6RX8e76wheWqzjCfCGVtOntDwmRT5UxdrAANeml4V6PaI-Cd57kuEXrQ7Y4PmaLaMDVfuI_T4UZattKsK5p5uMNxmZVBXEYdWfGsNs/s960/Screenshot_20230427_113301_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="730" data-original-width="960" height="304" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDbgmzvAEkibW766tzlbmMobjxWfQjVG7n7BGbDmIpSUcQboKIhY1sphWURuUmmNwu_2iJdLsMU05ULLzxvi6RX8e76wheWqzjCfCGVtOntDwmRT5UxdrAANeml4V6PaI-Cd57kuEXrQ7Y4PmaLaMDVfuI_T4UZattKsK5p5uMNxmZVBXEYdWfGsNs/w400-h304/Screenshot_20230427_113301_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Very interesting to hear that you played together with the Irish band Them, or as they </b><b>later came to call themselves, the Belfast Gypsies. I read in an old article that their bassist, Mark Scott, liked you and offered to write or find new original songs for the Panthers.</b></div><div><br /></div><div>It was in Ålborg or Århus. I remember it was on a very high stage and that they still sounded like Them—maybe a little tougher repertoire with more upbeat songs. We didn’t know by then that their name was Belfast Gypsies, they marketed themselves as Them, and for us it was really big to play on the same stage. They played rhythm & blues all the way with a really cool organ that sounded a bit like John Mayall. The singer sounded like Van Morrison, which I guess was the point. I remember that we talked a lot with them, but I can’t remember that we were talking about new songs. Leif, our singer, says that he remembers that they offered us new original material, but since that version of Them was dissolved it all ran into the sand. It seemed like they had had a tough time after Van Morrison left the band. We thought, for example, that it looked really weird that their drummer sat on a wooden box when he was playing. Afterward, when we had packed up our stuff and drove around the corner with our car and the trailer, they just stood there on the pavement with all their equipment. It felt really weird. But, we thought that probably a big bus would come and pick them up.</div></div><div><div><br /></div><div>British bands were almost always much better than the Swedish ones—and also cockier. It was very rare to get a positive review from them. But the Tremeloes saw us a couple of times, and the second time they saw us they sat below the stage and drank beer and in one of the breaks they gave us some compliments: “You are better this time than last time we saw you.”</div><div><br /></div><div><b>So was the Finnish audience more appreciative when you returned, than during your </b><b>first tour?</b></div><div><br /></div><div>The second tour in Finland was a messy story. Gig-wise it was OK, but we had a really bad booker—we had problems with getting our fees. There were gigs near the Russian border and one time the audience was throwing coins at us on stage. The hate against Swedish pop-boys was big among Finnish men. It was different with the girls. If we stopped to buy a hot dog, it happened that someone disconnected the trailer from the car; we barely dared to leave the car. In Helsinki we got attacked by a guy who was either high or drunk, he offered us some illicit spirits. When we refused he threatened Jan Björkbom with a gun aimed at the stomach. Those were some really tough seconds. The guy was apparently wanted by the police because all of a sudden a police van came up and four or five policemen jumped out, disarmed him, threw him into the van, and drove off.</div></div><div><br /></div><div><div>We experienced several threatening situations at hot dog stands. Big men that jumped the queue, one time a man hit Jan-Erik in his head, I tried to intervene, but the man smeared mustard on my face. I wiped it off and put it on his jacket. Very stupid of me—the man lifted me up, tore my shirt apart, and shouted angrily to me in Finnish right into my face. I asked a guy playing in a band from Åland who was with us to translate the shouting: “If you don’t wipe off the mustard from his jacket, he will kill you.” There was nothing else to do but to wipe it off. Big defeat—which was a bit typical for this tour. We never went back again. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7S-PFZvSTlvfUlfP8ZGhaTK3jlhnr7lQsNmK9qkMCv19leOivheesD6Wci9XZQr01jsp-GReKfxb6cdVLBILpVAAwlu905SGcl92_H-qdIp9NyYj7c8xD-h1YmUtGRsbkWMjnQq7R9DduYC90VsIGKdU2UW21LJhnAhZbJ7QW7q5n10j1p7xd69mK/s1838/20230427_114900.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1434" data-original-width="1838" height="313" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7S-PFZvSTlvfUlfP8ZGhaTK3jlhnr7lQsNmK9qkMCv19leOivheesD6Wci9XZQr01jsp-GReKfxb6cdVLBILpVAAwlu905SGcl92_H-qdIp9NyYj7c8xD-h1YmUtGRsbkWMjnQq7R9DduYC90VsIGKdU2UW21LJhnAhZbJ7QW7q5n10j1p7xd69mK/w400-h313/20230427_114900.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>What was the problem with having gigs close to the Russian border?</b></div><div><br /></div><div>The problem was that there were nasty versions of greasers in this area—caps and leather vests, they were blatant and threatening. They drank a lot, and threw coins at us—I believe it was pennies, impossible to see in the darkness, but it really hurt. We did a couple of gigs approximately 20 kilometers from the border then we happily went back to Helsinki again. </div><div><br /></div><div><b>Also in Sweden, you shared the stage with some great British bands.</b></div></div><div><b><br /></b></div><div><div>We played as the opening act for the Hollies in Sandviken; it was a great honor, a damn good band. We did some covers of their songs, for instance, we recorded “Very Last Day” and it was released through Svenska Skivklubben (The Swedish record club). We never met with the Hollies though. But another band that according to us was much cooler was on its way to Sweden—the Who—and we were going to play the opening act for them on the 4th of June 1966, in Söderhamn. The stage was unbelievably small and it did not do the Who justice. The sound was good, but we had expected Keith Moon to smash the drums and Pete Townsend to break the guitar to pieces and that didn’t happen. The best part was that we got the chance to meet these stars behind the stage; we talked a bit and the local newspaper took some pictures.</div><div><br /></div><div>Keith Moon must have been hungry because he picked up a baguette that he walked around eating. There was also a big, elderly security guard in the room. He looked like a boxer, dressed in a boiler suit, a branded cap, and a baton. All of a sudden Moon threw the half-eaten baguette on the floor. The security guard immediately stepped forward and said in Swedish, with a commanding voice: “Pick it up.” Moon didn’t even notice it. Then the guard screamed: “Pick up the bread, bastard, or I will...” The world famous celebrity walked slowly as a grumpy kid over to the bread and picked it up and binned it.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9vE25Jf8JTDLPQNpkgksikhJjBkbt_7-OH4R14bwcuXYuefXhu6dNMg4RgUfEeNr3TSOYOqUiNpN-dN84iUEROo9b5xYMvxxNt2KcpFv3k8qlHPV_xwlO3P-trmXb5R6QR_2niUVrNecDHVvqcSdFsOBHhszOIbGt7REcjassQiVJe90pM2xWm9i6/s1080/Screenshot_20230427-124738_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="454" data-original-width="1080" height="169" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9vE25Jf8JTDLPQNpkgksikhJjBkbt_7-OH4R14bwcuXYuefXhu6dNMg4RgUfEeNr3TSOYOqUiNpN-dN84iUEROo9b5xYMvxxNt2KcpFv3k8qlHPV_xwlO3P-trmXb5R6QR_2niUVrNecDHVvqcSdFsOBHhszOIbGt7REcjassQiVJe90pM2xWm9i6/w400-h169/Screenshot_20230427-124738_Photos.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>There was still one more single record.</b></div><div><br /></div><div>The possibility of a new record contract appeared through an audition at EMI! The producer was the best at the time in Sweden, Anders “Henkan” Henriksson. We thought we would try Jan Björkbom, our guitarist, as our new singer. He used to sing a song by the Kinks, “Don’t You Fret,” a song that he did very well. The song was always a favorite when we played gigs and with Henkan as the producer we felt we were on to something really good.</div></div><div><br /></div><div><div><b>It sounds like there is a “but” in this story...</b></div><div><br /></div><div>The night before we were going into the studio to record it there was a party in a villa in Nacka. Everybody was going to be there, a lot of musicians, a lot of girls plus Peter Goldman, who had done a video with the Beatles. We were not supposed to be staying for long, but the clock was 4:30 in the morning before we were back at the hotel that morning. Again, we would have needed KEG.</div><div><br /></div><div>At 10 in the morning we were at EMI, and we tried to get the song right, but we just didn’t manage. But it wasn’t due to Björkbom. After several attempts, Henkan said, “Let’s take lunch and try something new afterward.” When we came back to the studio we played two songs from our repertoire, we just took something, “Don’t You Know Why,” a song by the Searchers and “Halfway to Paradise,” which Billy Fury had had a big hit with. Shortly afterward we got a message from EMI: no contract. It was expected and a bit typical. Well, party, party, party…</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhimsiQC9fd1ABUBJZpGvsnPTNGBiATUIdcUhS9NVmCHrfBMGzJLESRU_yFmOztCMj8aCPZZMQyGtbdczRW-QPbS326gRNwh0S7-fNfkv3VYwS1megJFu30aR03ltoWTHjblD3VYR8vSlJBC46_RKEJu16zW-ZYFYvLniGYQXjwx9tc0A_nYSRSHiRU/s3472/IMG_20210310_212954.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="938" data-original-width="3472" height="108" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhimsiQC9fd1ABUBJZpGvsnPTNGBiATUIdcUhS9NVmCHrfBMGzJLESRU_yFmOztCMj8aCPZZMQyGtbdczRW-QPbS326gRNwh0S7-fNfkv3VYwS1megJFu30aR03ltoWTHjblD3VYR8vSlJBC46_RKEJu16zW-ZYFYvLniGYQXjwx9tc0A_nYSRSHiRU/w400-h108/IMG_20210310_212954.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>So it was Anders Henriksson who produced your last single? Not bad, considering he also </b><b>produced both Tages and Shanes. </b></div><div><br /></div><div>Yes, but the recording was an audition for possibly getting a contract. We had really set ourselves up to try “Don’t You Fret,” but we weren’t focused enough and unfortunately we became our own worst enemy. We stopped and started over again several times in the studio; this was something that could happen during our rehearsals as well. We made great demands on ourselves and I was maybe the most critical one of us. So we took a break and started over, now tried “Don’t You Know Way” and “Halfway to Paradise.” It went OK, but probably not the right song or just not what EMI were after at that moment. We received a negative answer just a week later. It really hurt. </div><div><br /></div><div><b>The recordings were released in the end.</b></div><div><br /></div><div>Without a record contract, we continued to play and tour, but the industry had begun to fail. Without a song on the so important Top-Ten list, it became hard. At the same time,we were trying to get our tapes from EMI, and in the end, we managed to.</div><div><br /></div><div>We had been in contact with a smaller record company called Sunset Records, and they were interested in doing a record with us, so that happened, the job was already done. “Don’t You Know Why” and “Halfway to Paradise” were released. A few weeks later “Don’t You Know Why” was one of the 30 songs that were tested for the Top-Ten list, but it didn’t make it—but it did manage to get into the coming Saturday’s test. That week the Top-Ten was broadcast from Söderhamn and we thought “this is when it happens,” but no… Suddenly it was really hard to become a prophet in our own land. It was really disappointing and I think it was the beginning of the end. We had postponed our military service twice and now we started to have thoughts of civil careers and kids…</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwpTFTkUU-x8jxZBw_QrKlCcowbOp6bn9ut6zwb4J_-yGHET9x_CKuVd_br5NaioZmOds_KucndazQtdP4vYbJYznCbUB628trF3RTLT_prtZHaj8Ay92isTwrF3CUKN9fJQNmabtUr37wiGfsMfR3NwmEYuV1LX0HzxECAlbwYmAHcTvG5w28O_1S/s710/Screenshot_20230426-111454_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="646" data-original-width="710" height="364" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwpTFTkUU-x8jxZBw_QrKlCcowbOp6bn9ut6zwb4J_-yGHET9x_CKuVd_br5NaioZmOds_KucndazQtdP4vYbJYznCbUB628trF3RTLT_prtZHaj8Ay92isTwrF3CUKN9fJQNmabtUr37wiGfsMfR3NwmEYuV1LX0HzxECAlbwYmAHcTvG5w28O_1S/w400-h364/Screenshot_20230426-111454_Drive.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Did that mean the end for the Panthers?</b></div><div><br /></div><div>We officially ended the Panthers in January ‘67 after talking through the matter. That year we didn’t do any gigs. We had a contract for another tour in Denmark that spring and that was done by the New Panthers.</div><div><br /></div><div><b>So the Panthers were dissolved, but very soon afterward you reappeared as the New Panthers?</b></div><div><br /></div><div>Yes, the New Panthers was created in 1967, just a few months after we ended the Panthers. It was Jan Björkbom and I, together with Benny Dolve playing the lead guitar and Kjell Martinsson from Les Cinq on drums, two guys with lots of experience who had previously played with Björkbom in Germany, among other places. Les Cinq also released a single in 1965, “Ol’ Man Mose” and “Be My Bride.”</div><div><br /></div><div>We started off full-on, Jan Björkbom and I wanted to continue playing like we had done with the Panthers, but the two others weren’t that comfortable with becoming “pop idols” again. Our target, which we really wanted to fulfill, was set on a 14-day tour in Denmark, a contract that the Panthers had had from before. A lot of rehearsing and a few gigs. It was like starting all over again. We didn’t have any good places to rehearse, no car and no trailer. We had to borrow everything. We rehearsed in a root cellar which Dolve knew of, and we borrowed a bus from a friend. After a lot of practicing and playing together, we finally had a good sound and were ready to take on Denmark. We had rehearsed approximately 25 songs, which wasn’t enough at all as we had long sets on stage. So </div><div>we just said, “Now after a lot of requests we will play…” And then we played one of the songs again. Our repertoire was slightly different than the Panthers’ used to be. We played some Cream, some Byrds, but also songs with influences of country music. Both Dolve and Björkdom were excellent guitarists and delivered amazing solos. I remember that we played “Hey Joe” in an upbeat country version, and also a quick and rolling “I Got A Woman” in which our drummer only used the snare drum. The tour exceeded our expectations, but shortly after we came back to Sweden we decided to stop playing. Two of the guys had jobs waiting for them and for me, it was time to do my military service, two postponements were enough. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimrhfLG3G6o_jxQ2abFNRDlI46twkvKtkyKJ8p16PejwFxFGlcRIvbPJawLHi1gfy-tLJ8M0p8qW4rpkxX617_tq56505zQeH6sXOtryYJWvYZjbMOxOU1YlT3SJRZwrS8s0xfwZxSewWFRUbbivy7o6VppwIlJVokBhHwWToPM2alr5HiwlumnPdA/s2408/IMG_20210216_110142.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1350" data-original-width="2408" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimrhfLG3G6o_jxQ2abFNRDlI46twkvKtkyKJ8p16PejwFxFGlcRIvbPJawLHi1gfy-tLJ8M0p8qW4rpkxX617_tq56505zQeH6sXOtryYJWvYZjbMOxOU1YlT3SJRZwrS8s0xfwZxSewWFRUbbivy7o6VppwIlJVokBhHwWToPM2alr5HiwlumnPdA/w400-h224/IMG_20210216_110142.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE49UrpcIZLxYotTVCP8G7_Ikr81Tvo0YkeZQIz2rCC9XhseRMwu-9usjhHadPGoKWcAskMVjncqR1m6xZ7_xZk35IPD1dVy-KirZy1X6-iyZn0Em9dEwTtw-3n4s10EozZABnQ4oqhVtGDLgUUp6fCQhKy2LLBWI-jsOO5ay1vKZwo-QsqME-xLb-/s466/Screenshot_20230427-122820_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="156" data-original-width="466" height="134" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE49UrpcIZLxYotTVCP8G7_Ikr81Tvo0YkeZQIz2rCC9XhseRMwu-9usjhHadPGoKWcAskMVjncqR1m6xZ7_xZk35IPD1dVy-KirZy1X6-iyZn0Em9dEwTtw-3n4s10EozZABnQ4oqhVtGDLgUUp6fCQhKy2LLBWI-jsOO5ay1vKZwo-QsqME-xLb-/w400-h134/Screenshot_20230427-122820_Photos.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Approximately twenty years later the record company Garageland Records released the album The Panthers 1964-66, which contained all your singles and ten previously unreleased studio and live recordings.</b></div><div><div><br /></div><div>That album was completely Jan-Eric Rehn’s work together with Garageland; it can be seen as a historical document. I believe it was very important for him to include his instrumental songs. The rest of us wanted to do a record with all the material from our singles plus “Very Last Day” [Jukebox, 1966], the unreleased “Come Back To Me” and possibly “Rapid River”, a song we all created together. But that discussion was brought to life first when the record was already released. Like in most bands, there were probably a lot of conflicting wills.</div><div><br /></div><div><b>In January 1965 you recorded material at Radio Mekrossla, what was the thought for these?</b></div><div><br /></div><div>Mekrossla consisted of a couple of guys that had a studio outside of Söderhamn. How we got in contact with them I can’t remember, I think KEG had a finger in the pie. The guys also turned up at different dance venues, as an example the song “Kvantingen” was recorded at Högliden in Hudiksvall. Except for the fact that it was fun, I don’t really know what the purpose of these recordings were. I can’t really recall either how we—if the dates on the record cover are correct—could record “Hey Woman” in October ‘64 and then recorded instrumental songs with Mekrossla on the 14th of January 1965? Maybe it shows that we were still living in two worlds.</div></div><div><div><br /></div><div><b>Your instrumental songs sound like something the Shanes could have recorded in 1963-64, especially “Rapid River” and brooding “Trocadero” sound like compositions by Staffan Berggren. Was Jan-Eric Rehn influenced by Berggren?</b></div><div><br /></div><div>Jan-Eric wasn’t, as far as I know, inspired by Steffan Berggren, at least it wasn’t something we talked about. The Shadows were idols for us in the beginning, as well as the Swedish bands the Violents and the Spotnicks. But you are right: if you listen to early material by the Shanes there are for sure similarities.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUPjfvhRGCqg7mm3DS3z3zrRTbjR7TJgc5NH7LxX4LhPrH3sL3ziIXF9OxtiJZNUmP11_u3iityKiIgeeB0Sqxvjj_4gFNbOPq8eIFNkIHAv5zr5QeE9SZvSkmitbUBnPk3R84j1zohrX-jF9YOL3CFoRyOAnTWBNECIQHT-IBE8FnBA9HLsY8EUrb/s1330/Screenshot_20230427_220428_Gallery.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1330" data-original-width="956" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUPjfvhRGCqg7mm3DS3z3zrRTbjR7TJgc5NH7LxX4LhPrH3sL3ziIXF9OxtiJZNUmP11_u3iityKiIgeeB0Sqxvjj_4gFNbOPq8eIFNkIHAv5zr5QeE9SZvSkmitbUBnPk3R84j1zohrX-jF9YOL3CFoRyOAnTWBNECIQHT-IBE8FnBA9HLsY8EUrb/w288-h400/Screenshot_20230427_220428_Gallery.jpg" width="288" /></a></div><br /><div><b>You said you were living in two different worlds, can you explain?</b></div><div><br /></div><div>As we changed and became a more refined pop group the Stones and the Beatles became our big inspirations. But, you shouldn’t forget that we were living in Hälsingland, where most of our gigs were and later also in Medelpad and further north in Sweden. We were still playing at dance venues, and the repertoire needed to be adapted for a dancing audience. The Stones songs such as “Time Is On My Side,” “If You Need Me” and “Under The Boardwalk” they could dance to. Some of the Beatles songs such as “Girl,” “If I Fell” and “PS I Love You” were also ok, but when we played “Not Fade Away,” it was not popular.</div></div><div><br /></div><div><div><b>So the Panthers were half a pop group and half a dance band, playing soft music like “Oh Carol” and “Corrina Corrina” at indoor and outdoor honky tonk hardwood floor venues, often with no license to sell booze. But everyone brought their own anyway. Those were </b><b>extremely popular meeting places for Scandinavian people, popularity for these venues peaked from the ‘40s through the ’70s.</b></div><div><br /></div><div>Yes, that was the world we were living in, especially in the early days. There were no clubs in the north of Sweden, but as we started to play more in the southern part of the country we got to experience it more and more. In Stockholm, Denmark and in Finland we could play the music we wanted. And over time we got the chance to play a tougher kind of music, during the Package One tour our repertoire was rhythm & blues and pure pop: “Baby,” “I Just Want To Make Love To You,” “Nitty Gritty,” “Dancing in the Street,” Diddley’s “Road Runner,” Chuck Berry’s “I Want to Be Your Driver” and Jimmy Reed’s “I Ain’t Got You.”</div><div><br /></div><div><b>Among the unreleased material there is a song called “Bad Blues” which is reminiscent of Ronnie Self’s early songs. How was your relationship with the fifties rock ‘n’ roll?</b></div><div><br /></div><div>We grew up during the fifties with the rock ‘n’ roll, and in my early teenage years Elvis was my king, but he lost it early… He was absolutely best during the time he was signed to Sun. Gene Vincent and Little Richard were far cooler, according to us. Ronnie Self, a guy I never heard of before, I Googled him and there are for sure many similarities with our music. Maybe the guys were inspired by him when they wrote some of our songs.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7NimMM-BBqQcSKxWvEFQ-4fqdSiC2lhFkwBZF8TQnYGusyCQqhuuPE9jH3S2hpTKfN_6pfpAlMBSmcEbvZx3J4ty_HOs26F1dgUEH7BYFsIuIDEkb1RSwr5olvuf5LwTvuOzFT-chy3fmjFbieAfLYWPVJB_dBZCq07VQUxi9xcaw2XbxufBMtdWU/s712/Screenshot_20230426-111438_Drive.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="712" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7NimMM-BBqQcSKxWvEFQ-4fqdSiC2lhFkwBZF8TQnYGusyCQqhuuPE9jH3S2hpTKfN_6pfpAlMBSmcEbvZx3J4ty_HOs26F1dgUEH7BYFsIuIDEkb1RSwr5olvuf5LwTvuOzFT-chy3fmjFbieAfLYWPVJB_dBZCq07VQUxi9xcaw2XbxufBMtdWU/w400-h280/Screenshot_20230426-111438_Drive.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>Listening to your records, your brilliant live version of “Hi-Heel Sneakers” and the gig </b><b>you played for the radio show Tonårskväll at the Sveriges Radio (Swedish Radio) in 1965, </b><b>it sounds like your influences were more the Animals, the Beatles, the Hollies, and above </b><b>all Kinks. Not so much the Rolling Stones and Pretty Things. This means, more a mix of British rhythm & blues and Merseybeat than the Pretty Things’ and Stones’ very raw version of blues and rhythm & blues. With the exception of “Baby,” “I Just Want to Make Love to You” and “I’ll Be Pleased.” As an example, your version of “I Wanna Be Your Man” sounds much more like the Beatles than the Stones. </b></div><div><br /></div><div>Yes, as you say, our sources of inspiration were over time the Beatles, the Stones, the Kinks, the Animals and the Hollies, but also the Small Faces and the Spencer Davis Group were in our repertoire during 1966. We even got Charlie Rich there with his “She’s A Yum Yum” and “Mohair Sam.” For me personally, the Stones have always been a big inspiration, but the songs we played were characterized by the dance venues we played at in the beginning. Bands such as the Friends from Stockholm and the Shakers from Gothenburg could be true to their style all the way, they played Stones and Pretty Things, often at gigs in basement clubs, which were common in those cities. If we would have played that kind of music at someof our gigs, we wouldn’t have survived for very long. And we were also a bit vain, wanting to be liked by everyone and I must say we succeeded quite decently with that, big color pictures in the pop magazines gave status.</div></div><div><br /></div><div><div><b>Without any big hits, you managed to put The Panthers in the center of the Swedish pop </b><b>agenda in the sixties. Thank you very much Sven-Rune for sharing your story! •</b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaTSzKcmWowOhGULqR9fZnT0yBwxytwGKCVrWjcrPeOIUWFB6KIqN3jf2F9_Eb3QDV_eXrdzX0SPqA4pthwHYlC36MdYTEZksu9YJlBAxNu2QwCtU4Z-Q36boh3Yh8rhjUiJ6Dcj0wyccA8V7KCVaMg6gIi_xfxJX7dUt9H2nXbFfGEV-Gv-VhiU_K/s463/Screenshot_20230427-130037_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="463" data-original-width="345" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaTSzKcmWowOhGULqR9fZnT0yBwxytwGKCVrWjcrPeOIUWFB6KIqN3jf2F9_Eb3QDV_eXrdzX0SPqA4pthwHYlC36MdYTEZksu9YJlBAxNu2QwCtU4Z-Q36boh3Yh8rhjUiJ6Dcj0wyccA8V7KCVaMg6gIi_xfxJX7dUt9H2nXbFfGEV-Gv-VhiU_K/w298-h400/Screenshot_20230427-130037_Photos.jpg" width="298" /></a></div><b><span style="font-size: medium;"><div><b><span style="font-size: medium;"><br /></span></b></div>DISCOGRAPHY</span></b></div><div><b><br /></b></div><div><b>JAN FOSSHAUG & THE PANTHERS</b></div><div>Just Walking in the Rain / Corrine Corrina </div><div>(Polydor NH 10975) 1964</div><div><br /></div><div><b>THE PANTHERS</b></div><div>Hey Woman / Let Me Tell You</div><div>(Polydor NH 10978) 1964</div><div>Girl I Love You / I’ll Be Pleased</div><div>(Polydor NH 10991) 1965</div><div>Baby / I Just Want to Make Love to You</div><div>(Polydor NH 59704) 1965</div><div>Don’t You Know Why / Half Way To Paradise</div><div>(Sunset SSR 6) 1966</div><div>Very Last Day </div><div>(Juke Box JSEP 5552) 1966</div><div>Baby / I Just Want to Make Love to You / I’ll </div><div>Be Pleased / Hey Woman</div><div>(Polydor International 60118, France) 1965</div><div><br /></div><div><b>THE PANTHERS 1964-66 </b></div><div>(Garageland BF 606, CD/LP) 1985</div><div>All the singles plus 10 unreleased live and </div><div>studio recordings: Rapid River, Bad Blues, </div><div>Kvantingen, Dreams of Spring, Come Back </div><div>To Me, I Wanna Be Your Man, Trocadero, </div><div>I’m the Best, High Heel Sneakers, In the </div><div>Mood. </div><div><br /></div><div><b> RADIO SHOWS</b></div><div><b>TONÅRSKVÄLL</b> </div><div>(Sveriges Radio Feb 17, 1966)</div><div>Run For Your Life, Everybody’s Gonna Be </div><div>Happy, Never Met A Girl Like You Before, I </div><div>Just Want To Make Love To You, Don’t You </div><div>Fret, Game Of Love, Drive My Car.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifRlFHClWj_Vf1VK0J4HiStHLczdsci-I0NVx6UhxTCuRiYUhKihhvSDdkn28_QcGG20lK6Zmjqmhwk21nQ-VlpnUFE48bf37iWPYR05HbyzMQxWUUOsiSXazBjo3VkZKW1TIhkWELdS2ukJk0aE9mpmMjt9KFO2_ej0ABSnILCSo8jtz--dKyVgWd/s544/Screenshot_20230427_130945_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="543" data-original-width="544" height="399" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifRlFHClWj_Vf1VK0J4HiStHLczdsci-I0NVx6UhxTCuRiYUhKihhvSDdkn28_QcGG20lK6Zmjqmhwk21nQ-VlpnUFE48bf37iWPYR05HbyzMQxWUUOsiSXazBjo3VkZKW1TIhkWELdS2ukJk0aE9mpmMjt9KFO2_ej0ABSnILCSo8jtz--dKyVgWd/w400-h399/Screenshot_20230427_130945_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_DB-InYIXNJrjBrq6eRk1BsyXv2F5Swoso73HIXIOcNaPjS0BTFenipbyqug6j_XDienXYfZWlQlGXqlpraU5CgRO3IhRzibLAhzinpEBbU8eAyoZDWNm6DyjqOCZ_i2M43CB4vzFcXI4gJy0jSupk_819nE5SQQ3Binrj872tDmy7ThfxfTgieJR/s535/Screenshot_20230427_131008_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="535" data-original-width="513" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_DB-InYIXNJrjBrq6eRk1BsyXv2F5Swoso73HIXIOcNaPjS0BTFenipbyqug6j_XDienXYfZWlQlGXqlpraU5CgRO3IhRzibLAhzinpEBbU8eAyoZDWNm6DyjqOCZ_i2M43CB4vzFcXI4gJy0jSupk_819nE5SQQ3Binrj872tDmy7ThfxfTgieJR/w384-h400/Screenshot_20230427_131008_Chrome.jpg" width="384" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIBzRQjmoLWtJggtK9-6XWA0rELvI1cEkO8TBoPdryl96NxKtymmWTgYZ7Ha51-xAyerHdX3YOQS8_oL0duM7k7DNnPsgQhsPF7Z2b3vc-kYqtWwpTI4EbDrNYrMtUiZ-prbTRPnx0P7dSutxDdlTG9ozxwW5A4-lu6P8U0OBRTWkvDzuCIVwhwCn/s539/Screenshot_20230427_131108_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="539" data-original-width="528" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIBzRQjmoLWtJggtK9-6XWA0rELvI1cEkO8TBoPdryl96NxKtymmWTgYZ7Ha51-xAyerHdX3YOQS8_oL0duM7k7DNnPsgQhsPF7Z2b3vc-kYqtWwpTI4EbDrNYrMtUiZ-prbTRPnx0P7dSutxDdlTG9ozxwW5A4-lu6P8U0OBRTWkvDzuCIVwhwCn/w391-h400/Screenshot_20230427_131108_Chrome.jpg" width="391" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU2vrGiGyd8joncb61L3zjazxByk7i-ehmW3aTNNHPmpZk4mSI-PInYRZ5cX9vmKVE4yq5stazRW_wXr1ZuLTWRqDfgXrCCmmlzqkXFoXhSGpH9opZLpaWiYqGiR3XzyWc148hSWvRoMHaK4eURfbvp3enKVIGVng7D64yOVVqdjudUmWU12izdDkf/s544/Screenshot_20230427_131048_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="536" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjU2vrGiGyd8joncb61L3zjazxByk7i-ehmW3aTNNHPmpZk4mSI-PInYRZ5cX9vmKVE4yq5stazRW_wXr1ZuLTWRqDfgXrCCmmlzqkXFoXhSGpH9opZLpaWiYqGiR3XzyWc148hSWvRoMHaK4eURfbvp3enKVIGVng7D64yOVVqdjudUmWU12izdDkf/w394-h400/Screenshot_20230427_131048_Chrome.jpg" width="394" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEbtXko5QdYMDdW4LrP-cP-t1dh2CvOwk_QkmxogdzKGlW5gY6LYjlFY9ccT7yELmu8bYF2QU7CwB2Dv7NIcrPSNLPQV119QEgqSelwv8zD8EMrFo0R9dWz_EeOXSPg7ykTxjHnMQIFm41sUIlrzO56ZYWj_Sta2z-5f9BAz3XFayBncocN1OJwMmV/s546/Screenshot_20230427_131124_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="532" data-original-width="546" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEbtXko5QdYMDdW4LrP-cP-t1dh2CvOwk_QkmxogdzKGlW5gY6LYjlFY9ccT7yELmu8bYF2QU7CwB2Dv7NIcrPSNLPQV119QEgqSelwv8zD8EMrFo0R9dWz_EeOXSPg7ykTxjHnMQIFm41sUIlrzO56ZYWj_Sta2z-5f9BAz3XFayBncocN1OJwMmV/w400-h390/Screenshot_20230427_131124_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit1JuG9-z95A7ELYbOGH_I1MU_Xz-x6V8izKCR5BKHilFLAU-HLTM_QIANW_IZ_TVIZaZs5s9PqixpbOyIc4wl6hmDk22_afrgAcPEqS3mUKHyPea445PZFhrMsMlKYswToZr---2ZQJqAOL8qKxMvit_Gd2nMwuEVZVyXWTHl4Zhof7s-LtYv32Q8/s685/20230427_213159.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="678" data-original-width="685" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEit1JuG9-z95A7ELYbOGH_I1MU_Xz-x6V8izKCR5BKHilFLAU-HLTM_QIANW_IZ_TVIZaZs5s9PqixpbOyIc4wl6hmDk22_afrgAcPEqS3mUKHyPea445PZFhrMsMlKYswToZr---2ZQJqAOL8qKxMvit_Gd2nMwuEVZVyXWTHl4Zhof7s-LtYv32Q8/w400-h396/20230427_213159.jpg" width="400" /></a></div><br /> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnhLB2oxzU_JFhL4xxwv5HsJWHUImvgfdHZd6Tjpl4yzg_OdSe0ukSXEPAYc0dI05AwjrZJRjQ61F_lO_Hc8hlpl6s8SYfqDyYsEuLi-6rpMovifIJTAXe6ELaEk1lNwUi5A7F88u0cx487poBXP7slOgq9XdLxs53TPREIPCVomohxqKNHJOFpezV/s541/Screenshot_20230427_131136_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="541" data-original-width="493" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnhLB2oxzU_JFhL4xxwv5HsJWHUImvgfdHZd6Tjpl4yzg_OdSe0ukSXEPAYc0dI05AwjrZJRjQ61F_lO_Hc8hlpl6s8SYfqDyYsEuLi-6rpMovifIJTAXe6ELaEk1lNwUi5A7F88u0cx487poBXP7slOgq9XdLxs53TPREIPCVomohxqKNHJOFpezV/w365-h400/Screenshot_20230427_131136_Chrome.jpg" width="365" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwH0uP0CDxiLrx1x0g7J7dgSWXchdAZU9B2PCH1tZBq-2QX3Zy9meLBW7Ml82e5aSnoNmjXOIcHmocfqM7Q2SLknIJhFLdEC1VAneJHMcHcuE8xzC0JXxcL2vhiL4AKVAvMFAB0EkI3gX_x6Y_PJon_emEgzIK3PYecTKgfFLLnAWwiSU-YTHhsSsg/s1066/Screenshot_20210409_200250.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="797" data-original-width="1066" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwH0uP0CDxiLrx1x0g7J7dgSWXchdAZU9B2PCH1tZBq-2QX3Zy9meLBW7Ml82e5aSnoNmjXOIcHmocfqM7Q2SLknIJhFLdEC1VAneJHMcHcuE8xzC0JXxcL2vhiL4AKVAvMFAB0EkI3gX_x6Y_PJon_emEgzIK3PYecTKgfFLLnAWwiSU-YTHhsSsg/w400-h299/Screenshot_20210409_200250.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbCp0wWvXvqKHa29Lj1Olfjhigqm1Aa0a_8LR_O4YWfglb4ZxycLYeS_RAJKQmJoJKsEIoTpYFXG5Vs1Kj39M2f1FMc2DgHF32TOE5dUrHqX1bwf3KSV3DgUuGtw5C5RyV3EhcGxRS9WBvwe1h9Oj9ka95UQHdedxjUSAedUlgh6B618JemI4Ls2PD/s2360/IMG_20210310_135126.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2360" data-original-width="1981" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbCp0wWvXvqKHa29Lj1Olfjhigqm1Aa0a_8LR_O4YWfglb4ZxycLYeS_RAJKQmJoJKsEIoTpYFXG5Vs1Kj39M2f1FMc2DgHF32TOE5dUrHqX1bwf3KSV3DgUuGtw5C5RyV3EhcGxRS9WBvwe1h9Oj9ka95UQHdedxjUSAedUlgh6B618JemI4Ls2PD/w336-h400/IMG_20210310_135126.jpg" width="336" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA9qAX-P1lQ2MxRyvMgRU6Nd0roLXcJlEEQinF5zIILkykZ8ah_YLuGByWFdeug2_4evj5AdEFZ761OiRDl8-fpbeTtqB1QJKFDQo52u6W5gXC7ruiIv2rSZ6hg7-9TLmqfou0EaESUJrmbjWDMrYt5TsVW26oVMIf88rbg8tOw3UKcnlrKNApQFip/s2002/IMG_20210310_131715.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1867" data-original-width="2002" height="373" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA9qAX-P1lQ2MxRyvMgRU6Nd0roLXcJlEEQinF5zIILkykZ8ah_YLuGByWFdeug2_4evj5AdEFZ761OiRDl8-fpbeTtqB1QJKFDQo52u6W5gXC7ruiIv2rSZ6hg7-9TLmqfou0EaESUJrmbjWDMrYt5TsVW26oVMIf88rbg8tOw3UKcnlrKNApQFip/w400-h373/IMG_20210310_131715.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxyndbUuk_CNx4VWphJTTY9c3vWOgUukqJRe38n2qhv2OE5IBPF5eRsVrmSkTNPBhskYW42JGWrIqUPgZraGGax75LG9wNnQ9OHvGPHxvvqxhSVPIbOTXOhUQ1GUsxHCr2ecVkyw3bizpiYFqdvnnHshFZUz-MDqfBdwCeyYmAqZZgYoMHjgGnM-2A/s768/Screenshot_20230427-124423_Photos.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="612" data-original-width="768" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxyndbUuk_CNx4VWphJTTY9c3vWOgUukqJRe38n2qhv2OE5IBPF5eRsVrmSkTNPBhskYW42JGWrIqUPgZraGGax75LG9wNnQ9OHvGPHxvvqxhSVPIbOTXOhUQ1GUsxHCr2ecVkyw3bizpiYFqdvnnHshFZUz-MDqfBdwCeyYmAqZZgYoMHjgGnM-2A/w400-h319/Screenshot_20230427-124423_Photos.jpg" width="400" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiEuW23lfXWM2IvATSYAiTHgkQsk2TQg5eWlh6oaepJs_-SglPYy0UYoZ-GDqcEIYiFYd0C3ulEyOh1Il7N3JtlqY_0YgB2wACX9D-twTi1-xXCCEwAvieLHxb74IG_2uNjTwD9gykbzru90mqMb2WtN8_yp9GEO4V1LQkDfz4yKdCBqxuJrkZEM5J/s3648/IMG_20210210_112652.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3648" data-original-width="2549" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiEuW23lfXWM2IvATSYAiTHgkQsk2TQg5eWlh6oaepJs_-SglPYy0UYoZ-GDqcEIYiFYd0C3ulEyOh1Il7N3JtlqY_0YgB2wACX9D-twTi1-xXCCEwAvieLHxb74IG_2uNjTwD9gykbzru90mqMb2WtN8_yp9GEO4V1LQkDfz4yKdCBqxuJrkZEM5J/w280-h400/IMG_20210210_112652.jpg" width="280" /></a></div><br /></div><div><b> </b></div><div><b> <span style="font-size: medium;">CONSERT POSTERS</span></b><br /><div><br /></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiALavNPBYzx4huYUfgWxl9UBC-YXbs_F0qHsqa5CIi_b0bBuIT7eVeFxUZurQSRIZPrF08hNErjFLWGXUxxPmPyYtlP_mZrmyMN5R1dLUsHTAPoxMqapzYr2Z69H7iCwCcDU83q9yJ6ZBqllNwmkQVZYQ-rm0mgr-9KN14Wq2N-q17hG6LoKO7BsLz/s1476/Screenshot_20230427_225554_Gallery.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1476" data-original-width="1080" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiALavNPBYzx4huYUfgWxl9UBC-YXbs_F0qHsqa5CIi_b0bBuIT7eVeFxUZurQSRIZPrF08hNErjFLWGXUxxPmPyYtlP_mZrmyMN5R1dLUsHTAPoxMqapzYr2Z69H7iCwCcDU83q9yJ6ZBqllNwmkQVZYQ-rm0mgr-9KN14Wq2N-q17hG6LoKO7BsLz/w293-h400/Screenshot_20230427_225554_Gallery.jpg" width="293" /></a></div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6DvN36J5IagVaNU7vRr5JT1WPsKTLdKb3eHu-kLjXC7D3PS77Ue1lAvrBoIC2f0_wVWY-DYCGw10w6K8tRdLpeeKPObIOG06LLd6j1V69ze5wQgKFoFsrUUPL1T8rrtU4ax6IvlpUaLUV3JISIUOh69O0gEWUOCPFpFRZ0Cu4DM9mKf0uIJaWdaMv/s1456/Screenshot_20230427_225605_Gallery.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1456" data-original-width="1080" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6DvN36J5IagVaNU7vRr5JT1WPsKTLdKb3eHu-kLjXC7D3PS77Ue1lAvrBoIC2f0_wVWY-DYCGw10w6K8tRdLpeeKPObIOG06LLd6j1V69ze5wQgKFoFsrUUPL1T8rrtU4ax6IvlpUaLUV3JISIUOh69O0gEWUOCPFpFRZ0Cu4DM9mKf0uIJaWdaMv/w296-h400/Screenshot_20230427_225605_Gallery.jpg" width="296" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd988ZEI0fxEtuhUGSOjVrviWUsVvA-JRmZgV8prdaQ2S9S18WA0agAdaWBq50OYI05golREFrVTPn4G-BzYxZasgqyJq47TRYMm72CvoztTDmWqz5PUgH9-z9bhd0nl-TS2yXN8oXHYUgfZPiyBMEWwUPXPIExAiNaamZUI0-cu3_MeFmx6X2ttOl/s1481/Screenshot_20230427_232129_Samsung%20Internet.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1481" data-original-width="1080" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd988ZEI0fxEtuhUGSOjVrviWUsVvA-JRmZgV8prdaQ2S9S18WA0agAdaWBq50OYI05golREFrVTPn4G-BzYxZasgqyJq47TRYMm72CvoztTDmWqz5PUgH9-z9bhd0nl-TS2yXN8oXHYUgfZPiyBMEWwUPXPIExAiNaamZUI0-cu3_MeFmx6X2ttOl/w291-h400/Screenshot_20230427_232129_Samsung%20Internet.jpg" width="291" /></a></div> <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-aA6QIOEsH-xYNxcO7G26mJDjhxMYMKa3T476dKdN21bKcYnqopDz0ydEzYeD30M8bJmsaXaBK4KUju2uFM6vLFk0BQ4DWPELu0oaWjRrDNNUg2AN9B5u7CmDdhZJIR4NRUkxZgCvA8729V6pnYkqtKOyDOOTkNUT1UhmQjsLbDPHb-Ya-BV6YGnu/s1137/Screenshot_20230427_231833_Messenger.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1137" data-original-width="881" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-aA6QIOEsH-xYNxcO7G26mJDjhxMYMKa3T476dKdN21bKcYnqopDz0ydEzYeD30M8bJmsaXaBK4KUju2uFM6vLFk0BQ4DWPELu0oaWjRrDNNUg2AN9B5u7CmDdhZJIR4NRUkxZgCvA8729V6pnYkqtKOyDOOTkNUT1UhmQjsLbDPHb-Ya-BV6YGnu/w310-h400/Screenshot_20230427_231833_Messenger.jpg" width="310" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMk8tkV4zlQySR9bd500W8tr3OM2LUlr4sPpMFIQ3tdGCj3HE58iH0LAZrh2w0ceVjLYPfV2NtDIGKqQ6toOn8VsNdJ0cJrSQm9NfO-jbPuzyy41JSNONGqjCjiCnPxdJDUIwLJst7ZkqyKttEb9tyMVJImPheqv7fDivduACh2n6LMjyLNN-A2cSU/s1330/Screenshot_20230427_220428_Gallery.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1330" data-original-width="956" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMk8tkV4zlQySR9bd500W8tr3OM2LUlr4sPpMFIQ3tdGCj3HE58iH0LAZrh2w0ceVjLYPfV2NtDIGKqQ6toOn8VsNdJ0cJrSQm9NfO-jbPuzyy41JSNONGqjCjiCnPxdJDUIwLJst7ZkqyKttEb9tyMVJImPheqv7fDivduACh2n6LMjyLNN-A2cSU/w288-h400/Screenshot_20230427_220428_Gallery.jpg" width="288" /></a></div><br />magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-21712560085991454192023-03-26T17:59:00.005+01:002023-03-27T22:39:16.018+01:00Three Blind Mice<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC70GAFrMKoneRrXHY54ajwgWwh3fN-Xw17jUk22gnmdERmDC2c58LiAYb5UNeXNKgy_OIVIAU9gWAf8eP4pcK2t5M6LVRRLidFBHapLcwHPkdwPpkwenZCW8dvg7pm2oZ94huvCcJTJsD8cTMi1EEOB6MdVi-aye_HVpCUbHE71HlZWkdP4eO3npr/s934/20230326_185035.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="926" data-original-width="934" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC70GAFrMKoneRrXHY54ajwgWwh3fN-Xw17jUk22gnmdERmDC2c58LiAYb5UNeXNKgy_OIVIAU9gWAf8eP4pcK2t5M6LVRRLidFBHapLcwHPkdwPpkwenZCW8dvg7pm2oZ94huvCcJTJsD8cTMi1EEOB6MdVi-aye_HVpCUbHE71HlZWkdP4eO3npr/w400-h396/20230326_185035.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE THREE BLIND MICE</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Day's Getting Dark</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Beluga)</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Three Blind Mice har beskrivits som hur en grupp skulle låta där David Lynch, Aki Kaurismäki och Quentin Tarantino vore medlemmar. Det är sant, men då Three Blind Mice är från Italien (Milano) så ta gärna med Ennio Morricone. Låt honom styra upp och fram träder den smakfulla blandning som uppstår då man mixar finsk tangokänsla, surfmusik, spagettiwesternsoundtrack och sjabbiga-husvagnar-gömda-i-skogarna-runt-Twin Peaks-mystik.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Om man någonstans hittar det melodiösa vemod som The Three Blind Mice förmedlar, så är det vid sidan av Angelo Badalamentis "Twin Peaks Theme", Chris Isaaks "Wicked Game" (Wild At Heart), The Renegades "My Heart Must Do The Crying" (Mannen utan minne), "Matelot" (Mannen från Le Havre), Marko Haavisto & Poutahaukats "Paha Vaanii" (Mannen utan minne) och The Lively Ones "Surf Rider" (Pulp Fiction). Det skulle inte förvåna om medlemmarna i Three Blind Mice är cineaster.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Gruppens låtskrivare, gitarristen Manuele Scalia, arbetar även med grafisk formgivning och har designat såväl skiv- som bokomslag med samma stilkänsla som den musik han komponerar för Three Blind Mice.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Blev man, som jag, förtrollad av The Spotnicks och Bo Winbergs briljanta gitarrspel i sextiotalets begynnelse, så är "Russky Balera" låten som tar mig tillbaka till femte klass ritande Fendergitarrer i skolböckerna. Musik- och skolnostalgi? Nej, inte alls. Är det bra så är det bra. Oavsett om den spelades in 1961 eller 2022. Och efter åtta år i folkskolan var jag mer än nöjd med att få sluta. Jag hade ändå bara popmusik i tankarna. Nostalgi ger ofta en förljugen bild av vad som varit. The Three Blind Mice däremot arbetar i en tradition där gitarrljuden i princip saknar distorsion och vars enda påverkan kommer från ett eko eller en svajarm.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Men här finns mer än ovanstående influenser. Det kan inte vara omedvetet som Three Blind Mice i "His Name" och i speciellt "Come Home" låter som The Doors. Den sistnämnda, med sitt Doorstypiska lugnet före stormen-känslouttryck, är som hämtad från Doors första eller andra LP. Medan den förtjusande "Elodie" skulle kunna ha kommit från en ung Francoise Hardys flickromantiska stämma. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">"Day's Getting Dark" av The Three Blind Mice är ytterligare en spännande utgåva av svenska Beluga Records. </div></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-41085995003851900632023-02-20T19:36:00.003+00:002023-02-20T23:34:31.042+00:00Thee Headcoats Sect<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNpsfrpDeGeJ-3xWTaHjJsfxxKk2dzyNtc5a4ee64PGjyPwahn3ZHIDokk8fyeUgYTZY-kDK1HcBxTAcH9uOq42zC8RoY9Y3Ik_TsY-9fjMOso4N1NL-WvTIH89ugYscw11GUT0xv0ZC3uHgKKYNRy0Pzspc_aZDQBLZSUBTd-XRnt0_A8zLLtn7ke/s854/Screenshot_20230220-201739_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="854" data-original-width="848" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNpsfrpDeGeJ-3xWTaHjJsfxxKk2dzyNtc5a4ee64PGjyPwahn3ZHIDokk8fyeUgYTZY-kDK1HcBxTAcH9uOq42zC8RoY9Y3Ik_TsY-9fjMOso4N1NL-WvTIH89ugYscw11GUT0xv0ZC3uHgKKYNRy0Pzspc_aZDQBLZSUBTd-XRnt0_A8zLLtn7ke/w398-h400/Screenshot_20230220-201739_Google.jpg" width="398" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THEE HEADCOATS SECT</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">A Tribute To Don Craine</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Damaged Goods)</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Den 24 februari 2022 avled Don Craine, eller Michael O'Donnell som var hans riktiga namn, till följd av lungcancer. Han blev sjuttiosex år och hade i sextio år varit gitarrist, sångare och ledare för den engelska gruppen Downliners Sect. Han och de övriga i gruppen var pionjärer inom brittisk rhythm & blues och samtida med grupper som Rolling Stones och Yardbirds. Till skillnad från kollegorna blev Downliners Sect bara "världsberömda" i Sverige. Här röstades två av deras ti<span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">diga singlar - "L</span>ittle Egypt" och "I Got Mine" - 1965 in på den då så åtråvärda Tio i Topp-listan. En placering där garanterade jobb i de svenska folkparkerna och på ungdomsgårdarna. Downliners Sect kom hit och utövade ett enormt inflytande på svenska popgrupper som tagit intryck av brittisk rhythm & blues. Ur deras debut-Lp, "The Sect", plockades låtar som "Hurt By Love", "Bright Lights", "Easy Rider", "Our Little Rendezvous", "Too Much Monkey Business", "One Ugly Child" och framför allt "Bloodhound". Alltså de sånger Downliners Sect hämtat från förebilder som Charles & Inez Foxx, Jimmy Reed, Leadbelly, Chuck Berry och den obskyre Larry Bright. Den sistnämndes "Bloodhound" blev något av ett måste på den samtida svenska rhythm & bluesscenen. Huruvida medlemmarna i Downliners Sect själva hade hört Larry Brights inspelning av "Bloodhound" och "One Ugly Child", eller om de fått låtarna via sitt skivbolag, är osäkert. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Larry Bright har beskrivits som en sjuhelvetes gitarrist, med ett fördelaktigt utseende och en förkärlek för Texasblues och voodoo. Bright föddes i Norfolk, Virginia, växte upp i Corpus Christi, Texas, och flyttade som tjugoåring till Kalifornien. Det var på det lilla Los Angeles-baserade skivbolaget Tide Records som "One Ugly Child" respektive "Bloodhound" kom ut 1960 och 1961. Tide släppte ett femtiotal singlar med olika artister, varav bara en blev en hit. Larry Bright gjorde "I Got My Mojo Working" i en dansversion, kallade den "Mojo Workout", skrev sitt eget namn som låtskrivare och fick Tide Records enda "storsäljare". Nåja, tre veckor på Billboardlistan, med 90 som högsta placering, i maj 1960 kanske inte gjorde honom eller bolaget rika. Hela sin skivkarriär (1960-1976) vandrade han runt hos ett antal småbolag - Tide, Rendezvous, Diplomacy, Edit, Jaye Joseph, Donna, Highland, Bright, Original Sound och Jojo. Vid ett par tillfällen lyftes han upp till större bolag. För Dot Records släppte han 1966 en mycket fin folkrockinspirerad version av "Money", för Del-Fi en gospelfärgad version av "Maybelline" (1964) och året innan Andre Williams rhythm & bluesnummer "Bacon Fat" från 1956, som Bright helt fräckt angav som sin egen. 1971 gjorde han ändå sin kanske mest intressanta inspelning. På etiketten Original Sound finns en suverän träskrockversion av Lennon-McCartneys "I Saw Her Standing There" och den likaledes suveräna egna b-sidan "Bye Bye Texas". </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Larry Bright var en egensinnig, mångsidig och begåvad artist, om vilken Bob Keane på Del-Fi Records hade följande att säga:</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"> "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">A hell of a talented guitarist, but he was one really weird guy. He was into all that voodoo stuff. Really believed in it too!</i>" </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Även med den lilla framgången på Billboard Top 100 hade det här i Sverige på sextiotalet varit svårt hitta sånger signerade Larry Bright. Utan Downliners Sects inspelningar av "Bloodhound" och "One Ugly Child" skulle de aldrig ha nått våra öron. Därför är det också extra roligt att "One Ugly Child" finns med på den aktuella ep:n "A Tribute To Don Craine". </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Thee Headcoats var en av Billy Childish många bandkonstellationer. Gruppen var en hommage till förebilden Downliners Sect och verksam under första halvan av nittiotalet. Ett par LP-skivor - "Deerstalking Men" (1996) och "Ready Sect Go" (1999) - släpptes under gruppnamnet Thee Headcoats Sect, där de två kvarvarande medlemmarna i Downliners Sect också medverkade - Don Craine och Keith Grant-Evans. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Förutom "One Ugly Child" finns på "A Tribute To Don Craine" tre låtar skrivna av den extremt produktive Billy Childish: "The Baker Street Irregulars", "Oh Leader, We Do Dig Thee" och "The Ballad Of Malcolm Laphroaig". Childish kan sin Downliners Sect-historia. Don Craine i sin rhythm & blueshimmel och Keith Grant-Evans, som medverkar här, har all anledning att känna sig stolta. Billy Childish är nog en av mycket få artister som ett och samma år kan släppa nio Lp-skivor med nyskrivet material och där allt låter bra. En bedrift! I händerna på honom kommer Don Craine och Downliners Sects musik att leva vidare, få nytt låtmaterial och förhoppningsvis hitta en ny ung publik som inte bara vill ha datorproducerad musik. </div></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdDmT2cLc0SK7gcL-46TAYNJgojYFR-9FibLfH1SkKYeXs0DNjlPl3zimzvw53_-h8NgBUCNPPPjL3fELCMLrXpzIUdYPpgvnxnAZj7rZEGn5n9lIBW9fxwb0VgormDs2MbBW_jIzLnOFM95oX7g5qZgEgVkKlhdPGtuFaWKxHKrfyxOKwta9CTmlW/s1279/Screenshot_20230220-201712_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="840" data-original-width="1279" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdDmT2cLc0SK7gcL-46TAYNJgojYFR-9FibLfH1SkKYeXs0DNjlPl3zimzvw53_-h8NgBUCNPPPjL3fELCMLrXpzIUdYPpgvnxnAZj7rZEGn5n9lIBW9fxwb0VgormDs2MbBW_jIzLnOFM95oX7g5qZgEgVkKlhdPGtuFaWKxHKrfyxOKwta9CTmlW/w400-h263/Screenshot_20230220-201712_Google.jpg" width="400" /></a></div><br /><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-33812013682960745282022-12-31T18:58:00.007+00:002023-01-01T23:06:03.708+00:00Årsbästa 2022<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbSEX-CyQoC1s9Hxydvo1UnoseMoetA8nQFIIsqfhwLOJIgnBe_OSuzWUA-qBPN0rd9EkhdGvfSthJi4_g36ygMdPT0853vKGWTZ7T6pTo1LxwT9K4F857IVxjSxy8mSuGgOVCZstrxiOFVzdI0FTt1oJLiBVNTM4ope8JMokq-RQ1bS4mKquc2acW/s1972/20221231_185141.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1897" data-original-width="1972" height="385" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbSEX-CyQoC1s9Hxydvo1UnoseMoetA8nQFIIsqfhwLOJIgnBe_OSuzWUA-qBPN0rd9EkhdGvfSthJi4_g36ygMdPT0853vKGWTZ7T6pTo1LxwT9K4F857IVxjSxy8mSuGgOVCZstrxiOFVzdI0FTt1oJLiBVNTM4ope8JMokq-RQ1bS4mKquc2acW/w400-h385/20221231_185141.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">ÅRSBÄSTA 2022</b></div><div><div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ett år har gått igen, alltså dags för en summering av årets bästa musik. Något tvång på att en skiva skall vara utgiven 2022 finns inte, den kan lika gärna vara äldre men upptäckt i år. Någon inbördes ordning finns heller inte, eftersom allt är lika bra, men på olika vis. I de fall då utgivningsåret inte är 2022 anges året efter skivbolagsnamnet. </b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Xvtg8B_VmWj-3xnrHindQqIbPdOkIufI21ngy-Of01GyiJxz3iXjxWF7e9psQ9CDmWOYKBRA8agkUNoRnNJDEX-VSULyQ2iS_IRhQZLoiWdU2u-_y99Nri4Nd6LoRpp2N6rwOg3_Rcc052XorxDmKg_DZ2z1CRYnPt7ltU8EOSz8ONiXVUnvR3GS/s989/Screenshot_20221231_163306_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="989" data-original-width="980" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7Xvtg8B_VmWj-3xnrHindQqIbPdOkIufI21ngy-Of01GyiJxz3iXjxWF7e9psQ9CDmWOYKBRA8agkUNoRnNJDEX-VSULyQ2iS_IRhQZLoiWdU2u-_y99Nri4Nd6LoRpp2N6rwOg3_Rcc052XorxDmKg_DZ2z1CRYnPt7ltU8EOSz8ONiXVUnvR3GS/w396-h400/Screenshot_20221231_163306_Chrome.jpg" width="396" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">TOMMY McLAIN</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I Ran Down Every Dream</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Yep Roc)</b></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Med Don Gibsons countryballad "Sweet Dreams" fick Tommy McLain en miljonsäljare i mitten på 1966. Egentligen var det en ren tillfällighet. Floyd Soileau - ägare till JIN Records och Swallow Recording Studio i Ville Platte, Louisiana - hade en session inbokad med gruppen Clint West and his Boogie Kings, där Tommy McLain ingick som basist. Soileau kände till att McLain försökt sig på en solokarriär och bad honom göra "Sweet Dreams", men han blev inte nöjd med resultatet. McLain låg på för att få ut skivan. Soileau var tveksam, men gav till slut med sig. I april 1966 släpptes "Sweet Dream" med soloartisten Tommy McLain på JIN Records. Det gick några veckor innan Soileau fick besök av en entusiastisk Jukeboxägare, vars spelare var placerad i barer i kvarteren där prostitution ägde rum: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Floyd, God almighty, do you have a hit! Yes, that "Sweet Dreams" does not quit playing on the jukebox in that house, them women just play this thing Over and Over again. And The women really know what's going to sell in a record, and if this is any indication this is going to be one hell of a record for you" </i> (John Broven: South to Louisiana / Pelican Publ. 1992).</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I samarbete med producenten Huey Meaux och Jamie Records ägare Harold Lipsius bildades MSL Records (Meaux-Soileau-Lipsius) för att säkra upp nationell distribution. "Sweet Dreams" sålde mer än en miljon exemplar och klättrade upp till plats 15 på amerikanska hitlistan. Tommy McLain fortsatte göra själfull swamp pop, men fick aldrig mer någon nationell hit.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Årets "I Ran Down Every Dream" är en sensationell återkomst, men egentligen har han naturligtvis aldrig slutat vara Tommy McLain. Vid åttiotvå års ålder gör han en skiva som är vital, känslig och full av liv.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLjeeBZCmuSmWk8qjFUyDNzAs_RXYnYFoAYVH2JAt5Ntnlmy5XL6fJco-b86XPVWAH5HsgfzKBBL4ZVzIFfnuYWUbaxjniU1-AShmZw2K0KtAvejaoY6lexqGRcdNKEc3YFjLZxD-ir6fjaLFbqobTkPW9E13SbFvSRKI83GFjPDClbgJgp92noXJr/s557/Screenshot_20221231_163843_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="557" data-original-width="554" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLjeeBZCmuSmWk8qjFUyDNzAs_RXYnYFoAYVH2JAt5Ntnlmy5XL6fJco-b86XPVWAH5HsgfzKBBL4ZVzIFfnuYWUbaxjniU1-AShmZw2K0KtAvejaoY6lexqGRcdNKEc3YFjLZxD-ir6fjaLFbqobTkPW9E13SbFvSRKI83GFjPDClbgJgp92noXJr/w398-h400/Screenshot_20221231_163843_Chrome.jpg" width="398" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE VERTEX</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Yeah! Yeah! Yeah!</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Buzy Bee)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ockelbo, i Gävleborgs län, har inte bara fostrat en slottsprins. För en icke rojalist är Ockelbo mest orten där några av det tidiga åttiotalets prinsar av pop växte upp och verkade. Medlemmarna i The Vertex var i sjuttonårsåldern då de sögs in i den mod revival-våg som engelska grupper typ The Jam stod för sent sjuttiotal och tidigt åttiotal. The Vertex kom att släppa ett par singlar och fanns med på några samlingsskivor. Skivorna sålde inga mängder, varför de idag betingar höga priser. Buzy Bee har samlat allt som finns inspelat med gruppen, vilket är både det officiella och det tidigare outgivna materialet. På några år gick Vertex från modpop, via new wave, mot musik inspirerat av sextiotalets psykedelia. Om de varit en engelsk grupp hade de kommit långt, så bra är de egna låtarna och framförandet. Så låter exempelvis "Don't Mess About With Me" som en Ray Davies-/Kinkslåt. Och deras inspelning av The Choirs "It's Cold Outside" låter som ett överblivet spår från The Barracudas debut-Lp "Drop Out With The Barracudas", trots att det nog är Stiv Bator de lyssnat på. Att det låter så bra om Vertex "It's Cold Outside" är också Mike Spencer från The Cannibals förtjänst. Det var han som producerade inspelningen under en gemensam turné i Danmark. Ett extra plus till trummisen Lars Lang som är oerhört tajt och svängig.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxsy65TRfkjW0abf3iNIpbLWLmLS4tqd41a5kaQuKwRYqcnlI1cY5L9lqZRDf7WIHJEFzoUFOyUG3ucAWCWpCse9_2qmMgCPxT_v64whm_7Orq0quRpruFpvHQpdJHW8UqZP2hcX8NK8uO8fwMIVK6sRdEw1X8wokoTXStyJMiZUrsYAvH4A3lwE3v/s1015/Screenshot_20221231_164330_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1015" data-original-width="1007" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxsy65TRfkjW0abf3iNIpbLWLmLS4tqd41a5kaQuKwRYqcnlI1cY5L9lqZRDf7WIHJEFzoUFOyUG3ucAWCWpCse9_2qmMgCPxT_v64whm_7Orq0quRpruFpvHQpdJHW8UqZP2hcX8NK8uO8fwMIVK6sRdEw1X8wokoTXStyJMiZUrsYAvH4A3lwE3v/w396-h400/Screenshot_20221231_164330_Chrome.jpg" width="396" /></a></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE SONS OF ADAM</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Saturday's Sons</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Complete Recordings: <a href="tel:1964-1966" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1964-1966</a></b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(High Moon, dubbel-Lp)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Kanske den vackraste skivutgåva jag äger. Både vad det gäller musiken och utförandet. Gitarrister Randy Holden och de tre övriga medlemmarna i Sons of Adam är mer än magnifika. På två fullängdare får vi allt gruppen, hemmahörande i Los Angeles, spelade in. och faktiskt mycket mer. Av de nio studioinspelade låtarna hamnade fem på tre singelutgåvor, resten blev outtakes. Den sjätte augusti 1966 spelade gruppen på The Avalon Ballroom. Spelningen bandades och här finns åtta låtar i absolut toppkvalitet. Deras bångstyriga åtta minuter långa version av "Gloria", och nu får Morrison ursäkta, tillintetgör alla andra versioner. Innan gruppen blev Sons of Adam var de verksamma inom surfmusiken och kallade sig The Fender IV. De gjorde då instrumentell surfmusik med samma attack som kännetecknade deras senare produktion.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIt_PjcyhVubKUgh0GsWmjO4jNaigCfe833v4NZWzZ5lEJc2k3qp-lgWE_6khyKgnZ9ZyUaiMMcIiUQxhto-qej_HNfZ0eAKUpVR6klrKBev7jcSQqvmc0J2hhKIKRnwNr0gdnltdIhJSmZZWn9IrdEi7T5qQnDOm3yByIffZKF12EybuWjbCLLFdB/s1078/Screenshot_20221231_164938_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1077" data-original-width="1078" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIt_PjcyhVubKUgh0GsWmjO4jNaigCfe833v4NZWzZ5lEJc2k3qp-lgWE_6khyKgnZ9ZyUaiMMcIiUQxhto-qej_HNfZ0eAKUpVR6klrKBev7jcSQqvmc0J2hhKIKRnwNr0gdnltdIhJSmZZWn9IrdEi7T5qQnDOm3yByIffZKF12EybuWjbCLLFdB/w400-h400/Screenshot_20221231_164938_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MAHARAJAS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Rock'n'Roll Graduates</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Chaputa!)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Att Maharajas är ett synnerligen mångsidigt band har de visat prov på tidigare. Här tar de chansen att på en och samma skiva ännu en gång visa upp alla sina färdigheter. Det är med stor briljans man drar fram ett rhythm & blues-ess, "Another Lover", som skulle ha kunnat spelats på Eel Pie Island eller The Crawdaddy i London i mitten på sextiotalet, och The Smoke-/The Creation-explosiva "Johnny The Walker". Den fuzztunga och suggestiva "A Dawn Without A Sun" är freakbeat i klass med Mickey Finn eller Fleur de Lys. Nej, jag överdriver inte. Det här är en maximal skönhet med alla ingredienser som de bästa engelska banden, som valde att stå lite vid sidan av den psykedeliska boomen, hade 1967/-68. Maharajas instrumentella sprängkraft i kombination med deras suveränt vokala insatser gör "A Dawn Without A Sun" till själva prototypen för brittisk freakbeat. Den stökiga "Just Another Pretty Face" och den nervöst paranoida "Stranger Everywhere" tar oss så långt in i den amerikanska garagerocken man kan önska sig. Med uppkäftig sång, Farfisaorgel och gitarrer, distade till oigenkännlighet, fruktar de varken The Music Machine eller The Litter. Och medan "Bad Boy" hör hemma på en honky tonk-sylta någonstans i Texas eller Tennessee, befinner sig den lysande och larmiga "Rock"n"Roll Graduates" på ett trångt och svettigt CBGB runt 1977.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8E14CvHs1_rmMqpeZ1ZIH13Ct0Vk6eWuJrE3YfcRq7MVy8dUN-3fM-7YgmW8p0sJzMGrqZXxcGlsmnIITeI_DqrkRwVzcKCA6L5y0EPi5PaB2u9EQIaqrWJuoHen-wnnWS0KWovdr1EddnNBUkDQWAxLuSkgujbyRU4HjAIoEzC2Va9zByTJV92OK/s628/Screenshot_20221231_165448_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="628" data-original-width="625" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8E14CvHs1_rmMqpeZ1ZIH13Ct0Vk6eWuJrE3YfcRq7MVy8dUN-3fM-7YgmW8p0sJzMGrqZXxcGlsmnIITeI_DqrkRwVzcKCA6L5y0EPi5PaB2u9EQIaqrWJuoHen-wnnWS0KWovdr1EddnNBUkDQWAxLuSkgujbyRU4HjAIoEzC2Va9zByTJV92OK/w398-h400/Screenshot_20221231_165448_Spotify.jpg" width="398" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE SADIES</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Colder Streams</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Yep)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Innan gitarristen Dallas Goods oväntade död, för snart ett år sedan, hann den kanadensiska gruppen The Sadies att spela in det som skulle komma att bli "Colder Streams". Som på alla deras skivor blandas det frisk mellan rock'n'roll, country och folk. Ett mer och mer dominerande inslag av psykedelia, speciellt den sorten som främst spelades av brittiska grupper runt 1967, hittar man också på Sadies senare utgåvor. På "Colder Streams" har genrens idérikedomen fått helt fritt spelrum, vilket gör den extra spännande. Stämningen och stämmorna i en låt som "So Far For So Few", och den snygga övergången till "All The Good", är fullt i klass med det Pretty Things spelade in för S.F. Sorrow, eller under pseudonymen Electric Banana. "Colder Streams" ÄR skivan man aldrig vill sluta höra.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8LUG_WPRniafw0Nipm7y8HBGHeEXlM6_CeXM2BHf0Q0Bx466RUe3ABISmAswYbWoB8m4nkIuak0DpKJs79oaCm44qQPXcX7SGfjN49fOqInuBpfVb8vScU3NTGanUd2q3iWdPHEun2jWlKrOwLmreGsYV2X8eFjpXAqBe3BVNDIRIyR4QHaFgn4lP/s619/Screenshot_20221231_165837_Spotify.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="619" data-original-width="619" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8LUG_WPRniafw0Nipm7y8HBGHeEXlM6_CeXM2BHf0Q0Bx466RUe3ABISmAswYbWoB8m4nkIuak0DpKJs79oaCm44qQPXcX7SGfjN49fOqInuBpfVb8vScU3NTGanUd2q3iWdPHEun2jWlKrOwLmreGsYV2X8eFjpXAqBe3BVNDIRIyR4QHaFgn4lP/w400-h400/Screenshot_20221231_165837_Spotify.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MOP TOPS</b></div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Running Out Of Time</b></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Beluga på Spotify)</b></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Redan 1989 förälskade jag mig i The Mop Tops. Det var deras ep-skiva "Run Away" och framför allt sången "I Want To Tell You" som fick mig att vända blicken mot Falköping, gruppens hemmaplan. I "I Want You" på nya "Running Out Of Time" återfinns samma fina koppling mellan folkrock och skör popmusik som i debutens "I Want To Tell You". Det är trettiotre år mellan inspelningarna, men den som eventuellt tror att inget hänt med Mop Tops kan inte ha mer fel. Visst tycks influenserna fortfarande vara desamma, men precis som kol, djupt under markytan för miljarder år sedan kristalliserats under högt tryck och värme, kunde bli diamanter, har Mop Tops förfinat och fulländat sitt uttryck. Idag tillhör Mop Tops den absoluta gräddan inom de genrer där grupper som Flamin' Groovies, Big Star, Dwight Twilley, Paul Collins' Beat, Tom Petty, Gene Clark, The Smithereens och The Barracudas verkar/verkade.</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7itUa9-Wf9bIIMeDgYVnS5dSwREjeB59e7TBj-dGjMp93WSpdFt1v3WlgHdm4x0Ei3WxCIliRSxvqDaeykHEtkcYQ_mfnOSX5zupxplY78RI6W-toBiQOamkeeRS3pYwCp-79yMRiMBYDYmmm2MDEX36Ly9FuDkwiBzVG2njguJpgHTz9jZsL7HAl/s435/Screenshot_20221231-171332_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="420" data-original-width="435" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7itUa9-Wf9bIIMeDgYVnS5dSwREjeB59e7TBj-dGjMp93WSpdFt1v3WlgHdm4x0Ei3WxCIliRSxvqDaeykHEtkcYQ_mfnOSX5zupxplY78RI6W-toBiQOamkeeRS3pYwCp-79yMRiMBYDYmmm2MDEX36Ly9FuDkwiBzVG2njguJpgHTz9jZsL7HAl/w400-h386/Screenshot_20221231-171332_Chrome.jpg" width="400" /></a></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">STRENGSBREW</b></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Too Far North</b></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Chaputa!)</b></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">En garagerockens supergrupp - bestående av Keith Streng (The Fleshtones): gitarr/sång, Måns Månsson (Crimson Shadows, The Maggots): gitarr/sång, Jim Heneghan (The Solution): bas/sång och Robert Eriksson (The Hellacopters): trummor/sång - som visar var skåpet skall stå. Här finns inga tveksamheter, tuff gitarrbaserad rock'n'roll är mammas gata för de här musikerna. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Förutom en mycket väl vald coverlåt är det ett genomgående starkt eget material Strengsbrew presenterar på sin debut-LP. Och man framför det med ett </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">tungt driv kombinerat med snygg solo- respektive bakgrundssång. Att de inte slarvar med sången är stort plus som lyfter hela "Too Far North". Att de väljer att göra "Hold On" - som i original gjordes av Rupert's People (1967) och därefter av Sharon Tandy med komp av Fleur de Lys (1968) och Ipsissimus (1969) - tyder på god smak. </span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEien908k7MKsw6XsPzg-yz6AF8tD6Cq9zHe5wHfGnYtEi8fgAc2y_uFbAVfPmdOD-gpawsdfAbTsJN9fCXku2TFoo3X-LOgoeyd-45JkvX2OCN6Lovo8nahO4R1hiq-f29zpjPSp_dA4CB984OxgxzHMKLn5VBPEpfJ01jwR_QaDK5oXFtpP1fJ0ekX/s363/Screenshot_20221231-172150_Google~2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="356" data-original-width="363" height="393" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEien908k7MKsw6XsPzg-yz6AF8tD6Cq9zHe5wHfGnYtEi8fgAc2y_uFbAVfPmdOD-gpawsdfAbTsJN9fCXku2TFoo3X-LOgoeyd-45JkvX2OCN6Lovo8nahO4R1hiq-f29zpjPSp_dA4CB984OxgxzHMKLn5VBPEpfJ01jwR_QaDK5oXFtpP1fJ0ekX/w400-h393/Screenshot_20221231-172150_Google~2.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">LILLY HIATT</b></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Under The Milky Way</b></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Spotify, singel)</b></span></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">John Hiatts dotter gör med "Under The Milky Way" lysande suggestiv pop</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVOX0Nn9tF5ELTukG5O1DzPG1uxo6ONR89jk6wnFw3QS_SRuxad6dTkmpWCXIHULPs8gZvgJc466UK51RWW4E3nb0BzQI1-pAUkHyeohrj9-V_e9qe_btuHJe7-48b3N_BzbJgErFVFa_kPoa5yvxd_VYYSlqk0tK_Q7W_kCXJFl2xXpVl_8JibXPE/s835/Screenshot_20221231-172721_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="835" data-original-width="830" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVOX0Nn9tF5ELTukG5O1DzPG1uxo6ONR89jk6wnFw3QS_SRuxad6dTkmpWCXIHULPs8gZvgJc466UK51RWW4E3nb0BzQI1-pAUkHyeohrj9-V_e9qe_btuHJe7-48b3N_BzbJgErFVFa_kPoa5yvxd_VYYSlqk0tK_Q7W_kCXJFl2xXpVl_8JibXPE/w398-h400/Screenshot_20221231-172721_Google.jpg" width="398" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">RICHARD GIBBS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">No Use To Grieve</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Sweet Mental Revenge)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ännu ett bolag som förstår att om skall man göra något, finns det inga ursäkter att inte göra det helhjärtat. Både örat och ögat skall få en upplevelse som sätter ribban högt för alla andra utgåvor. Det var den tuffa uppväxten i närheten av Lake Charles, Lousiana, som inspirerade Richard Gibbs att skriva texter om fylla, dåliga kärleksrelationer, ensamhet och våldsamma slagsmål. Gibbs var bara nitton år då han spelade in sin första och enda LP, "No Use To Grieve", och för hans skull kan man bara hoppas att texterna inte rakt igenom är självupplevda. Det tog inte mer är en dag för Gibbs och hans kompisar att spela in de tolv sångerna, ändå häpnar man över den professionalitet och mognad som slutresultatet visar upp. Inspelningen ägde inte ens rum i en riktig studio, utan i aulan på DeQuincy High School i närheten av Lake Charles, Louisiana. Richard Gibbs är helt sin egen, men det hörs att han lyssnat mycket på Hank Williams och George Jones. Sämre förebilder finns, speciellt 1970 då rockmusiken började bli riktigt tung. Malinda Records, som gav ut "Nu Use To Grieve", har förblivit lika obskyr som artisten Richar Gibbs, men nyutgåvan är ett fint erkännande.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxfQxaQFEcDMhZG9sKERqU5nJo3wygeKUxpnQRlqnzGiS0l8RdcE7Ur4Zce2zQml4e8CmLKQmDymEcEQQI2ODq_2qm5Qbsk_peBn4sNGZCQjHnayOzUJlDKU-Mbz2l8EJPzMJ8WkETL9aRD9pLNojBU0S5vRye73XhzxH3gQNGN9mHjX-JRkRArkUX/s780/Screenshot_20221231-173147_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="780" data-original-width="773" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxfQxaQFEcDMhZG9sKERqU5nJo3wygeKUxpnQRlqnzGiS0l8RdcE7Ur4Zce2zQml4e8CmLKQmDymEcEQQI2ODq_2qm5Qbsk_peBn4sNGZCQjHnayOzUJlDKU-Mbz2l8EJPzMJ8WkETL9aRD9pLNojBU0S5vRye73XhzxH3gQNGN9mHjX-JRkRArkUX/w396-h400/Screenshot_20221231-173147_Google.jpg" width="396" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE TREND</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Trend Is In!</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(One Way Ticket)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Fyra grabbar från Kennett, Missouri, drömde om att förena den melodiösa sidan av grupper som The Beatles och The Monkees med den energi som var karaktäristisk för punken. Det var den gemensamma upplevelsen av att se powerpop-gruppen The Knacks spelning på The Orpheum Theatre i Memphis den <a href="geo:0,0?q=24 oktober 1979 som väckte idén om att bilda" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">24 oktober 1979, som väckte idén om att bilda</a> en popgrupp. Knappt två månader senare stod de för första gången inför en publik. Man får anta att det var deras unga ålder, alla var runt sexton år, som fick dem att ta namnet The Knack Juniors. Snart nog insåg de att ett nytt namn behövdes och valet föll på det snärtiga The Trend. 1981 gick de in i den lokala Kennett Sound Studios och betalade för tre timmars studiotid, vilket också inkluderade en singelutgåva - "Lucky Day/She's Hi-Fi" - på 500 exemplar på det lokala KSS Records. Båda skrivna av gruppens primus motor John McMullan, som också är den enda som kom att ingå i det nya Trend som i januari 1983 gav ut LP:n "The TREND Is In!", utgiven av det obskyra bolaget Garden Records. Bara tusen exemplar trycktes upp, vilket gör skivan till en eftertraktad raritet bland samlare av powerpop. Vi andra får full utdelning för pengarna med nyutgåvan på OWT, där även den likaledes svåråtkomliga singeln ingår. John McMullan, som också skrivit samtliga låtar på LP:n, hade förmågan att skriva snabbfotad elegant popmusik. Och allra bäst är "Lucky Day" och "The Girl I Used Yo Know", där den sistnämnda har samma småskaliga storslagenhet som Brian Wilsons "Girl Don't Tell Me". MuMullan och The Trend är väl värda den snygga och påkostade utgåva som One Way Ticket marknadsför. Allt annat hade varit tjänstefel.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGunX4A8PUW8X6axubFl6_eOXAqr7wePpiaEIIin6uoLw7mCbJGO7m4cjZIt8dHVFaSHikmp-TWbS4WnRCjofegoBWfg1N89gEQhrfBhZX9IEImBId0zR_icvDdSp8F-AcRQawlZmww0F9UV5XCn0FFtfrQOGCtaCx-gWfOp5FeUsfuN5hNRIo69w-/s839/Screenshot_20221231-173537_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="830" data-original-width="839" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGunX4A8PUW8X6axubFl6_eOXAqr7wePpiaEIIin6uoLw7mCbJGO7m4cjZIt8dHVFaSHikmp-TWbS4WnRCjofegoBWfg1N89gEQhrfBhZX9IEImBId0zR_icvDdSp8F-AcRQawlZmww0F9UV5XCn0FFtfrQOGCtaCx-gWfOp5FeUsfuN5hNRIo69w-/w400-h396/Screenshot_20221231-173537_Google.jpg" width="400" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">DENNY EZBA</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Try Jenny</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Crazy Cajun, 1978)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Om jag förstått saken rätt är LP:n "Try Jenny" bland det sista Ezba spelade in. Om så var fallet var det ingen dålig sorti han gjorde. </div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLOliX1D-m4ZpeLguSgS65hYD_T8p5PeWDeJKRkxFmoCNuwRRRcu-xmB_8Ca6lizHCtP_jHTHdtQnEkYIa2ABwpTH5cgRHpUEyHL_R5h-5vhbfCZq3myt_QMfrs59SKufOkEbuCbdnhVwcW4cLYgQNxtjOUNmS8ZZeF6oREm2E0lXXrO3I43gD2625/s847/Screenshot_20221231-173843_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="841" data-original-width="847" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLOliX1D-m4ZpeLguSgS65hYD_T8p5PeWDeJKRkxFmoCNuwRRRcu-xmB_8Ca6lizHCtP_jHTHdtQnEkYIa2ABwpTH5cgRHpUEyHL_R5h-5vhbfCZq3myt_QMfrs59SKufOkEbuCbdnhVwcW4cLYgQNxtjOUNmS8ZZeF6oREm2E0lXXrO3I43gD2625/w400-h398/Screenshot_20221231-173843_Google.jpg" width="400" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">MICKEY JUPP</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Up Snakes, Down Ladders</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Conquest Records)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Mickey Jupps senast officiella utgåva lanserades som hans första på evigheter, vilket på intet sätt är sant. Två år tidigare, alltså 2020, gav det finska bolaget Hiljaiset Levyt ut "One Of A Kind" och året efter (2021) gav samma bolag ut "Second Of A Kind". Materialet på dessa och "Up Snakes, Down Ladders" har exakt samma ursprung, dvs de egengjorda hemmainspelningar Mickey Jupp saluför via sin facebooksida. Musiken och sången är rakt igenom förstklassig blue eyed soul, men då det finska bolaget har gjort ett förstklassigt jobb, avseende vinylomslagen, når inte Conquest cd-omslag alls samma höga nivå. Initiativet är dock gott då det, tre år i rad, gett oss riktiga utgåvor med Mickey Jupp. "Up Snakes, Down Ladders" gav också Mickey Jupp välförtjänt uppmärksamhet i media. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqSqr54ajXBPHd33k9qiwTLRk1JrYuOB8q0CBTFynPtaziZ_2neGzQs8ZaqZBmcPtrSy_iMMGNMAmOHWw2LXQNrF4cC534eTHsFL1E-aIZx_AM3XaWQFlAQ9l9065Ks4uN2qcC-pePkWFWaI9vgxSmUJAPHCnySscOrz9rPqVTl56tFeu_svZ-B842/s842/Screenshot_20221231-174248_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="824" data-original-width="842" height="391" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqSqr54ajXBPHd33k9qiwTLRk1JrYuOB8q0CBTFynPtaziZ_2neGzQs8ZaqZBmcPtrSy_iMMGNMAmOHWw2LXQNrF4cC534eTHsFL1E-aIZx_AM3XaWQFlAQ9l9065Ks4uN2qcC-pePkWFWaI9vgxSmUJAPHCnySscOrz9rPqVTl56tFeu_svZ-B842/w400-h391/Screenshot_20221231-174248_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE FIREBALLS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Firebeat! The Great Lost Vocal Album</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Ace, 2006)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Efter att Fireballs slagit sig ihop med Jimmy Gilmer, fick de en förstaplacering på amerikanska Billboardlistan 1963 med "Sugar Shack" och behöll den i fem veckor. Fireballs, som var hemmahörande i Raton New Mexico, blev något av ett husband hos Buddy Holly-producenten Norman Pettys studio i Clovis, New Mexico. Det var också han som hade producerat "Sugar Shack" och sålde den till Dot Records. Fireballs fick, likt Buddy Holly tidigare, näst intill obegränsat med studiotid. Engelska Ace Records hade i femton års tid haft tillgång till Norman Pettys arkiv, då de hittade materialet till "Firebeat!" Och det är stundtals en smärre sensation att höra hur otroligt fint inspirerade de då var av främst den ljudbild som kom från Liverpool. I originallåtar som "Come To Me" och "Never You Mind" står de mentalt hundra procent mellan de kondensdrypande tegelväggarna nere i The Cavern Club. För älskare av brittisk beat är de här ett måste. Förutom originallåtar finns på "Firebeat!" likaledes suveräna coverversioner av Knickerbockers "Lies", Paul Revere & The Raiders "Louie Go Home", Beach Boys "You're So Good to Me" och Buffy Sainte-Maries "Codine". Den sistnämnda får ta åt sig äran av att, i mitt tycke, vara den ultimata versionen av "Codine". </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwn_-ebKrWk4Cw_UYWbXxU8g15dF3yaY3vwCKUSDBE7kqXlQCStEgWZqQBOnVGsRMM5CmhUniaE22j_BOq_Gwv6sHqW4uQO05-M9WBRseswrXNPdabexB8XB0djW7sdaHuA6tvPgJJ5dRJMSIranEKo_DFhuR1ehschjWkDc7QJ_8lmzdwcr5-et2/s841/Screenshot_20221231-174734_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="841" data-original-width="821" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwn_-ebKrWk4Cw_UYWbXxU8g15dF3yaY3vwCKUSDBE7kqXlQCStEgWZqQBOnVGsRMM5CmhUniaE22j_BOq_Gwv6sHqW4uQO05-M9WBRseswrXNPdabexB8XB0djW7sdaHuA6tvPgJJ5dRJMSIranEKo_DFhuR1ehschjWkDc7QJ_8lmzdwcr5-et2/w390-h400/Screenshot_20221231-174734_Google.jpg" width="390" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">SKINNY DYCK</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Get To Know Lonesome </b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(JBK, 2020)</b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwoix4Lk3zHwrPPbY322bX-588gXZUNSrXpDwe9fEs4S8V_NoxcsOxgJ9El_bXfDAxc8esv7ET0pqlF6H43Fu09SySxu50a--HWkETvMq3Une_zDqHV7kM3xfQQ92ToM0wUx0tDglLvVxIRAFhf1QDZJgPEJh0EbuEzGiCUQv6gfgHUSMOGdCQr6Gb/s847/Screenshot_20221231-174704_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="837" data-original-width="847" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwoix4Lk3zHwrPPbY322bX-588gXZUNSrXpDwe9fEs4S8V_NoxcsOxgJ9El_bXfDAxc8esv7ET0pqlF6H43Fu09SySxu50a--HWkETvMq3Une_zDqHV7kM3xfQQ92ToM0wUx0tDglLvVxIRAFhf1QDZJgPEJh0EbuEzGiCUQv6gfgHUSMOGdCQr6Gb/w400-h395/Screenshot_20221231-174704_Google.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">SKINNY DYCK</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Palace Waiting</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Sound Asleep)</b></div></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Den, genom Jerker Emanuelsons försorg, i Sverige uppmärksammade countrysångaren, låtskrivaren och gitarristen Skinny Dycks debut från 2020 och årets uppföljare. Här blandas traditionsrik country med sånger som "Dreamin'", "The River Remembers" och "Hey Who's Counting?" som är ren pop. Han låter lika trygg i båda genrerna, <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">vilket avspeglar sig i den smakfullt arrangerade "TV Blue". </span>Skinny Dycks båda utgåvor är fint lågmälda och tillbakalutande.</div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga9mS-FaEwXZYdF26qN8trATUgeWRfc5s74ixHLhLORgqits1ALUU1X4tYfP7cvRGE1damAbIKIGoRU0ZOj078hUbXRFuAc3Q7zHfLDLj6BJPDiVgjx0TatCb67Y_VOSdQ_FUeqb3-cpnoNQFaylAFIpCKeap6LEbYYtmclUs_GTpIXedUugDFFoIG/s842/Screenshot_20221231-175133_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="842" data-original-width="819" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga9mS-FaEwXZYdF26qN8trATUgeWRfc5s74ixHLhLORgqits1ALUU1X4tYfP7cvRGE1damAbIKIGoRU0ZOj078hUbXRFuAc3Q7zHfLDLj6BJPDiVgjx0TatCb67Y_VOSdQ_FUeqb3-cpnoNQFaylAFIpCKeap6LEbYYtmclUs_GTpIXedUugDFFoIG/w389-h400/Screenshot_20221231-175133_Google.jpg" width="389" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE WAVE PICTURES</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">When The Purple Emperor Spreads His Wings</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Moshi Moshi)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Den klurigaste av alla poptrios kom tillbaka efter några år utan utgåvor. Efter att ha vräkt ur sig storslagen musik med stormande larm, ljuvligt dämpad Nalle Phu-musik, vackert skör pop och ragtime gjorde de några års uppehåll. Men, med "When The Purple..." fyller de mitt hjärta och hjärna igen med älskvärd progressiv pop.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7IVoZbKdgoWYhVV08Hxn5DEyWBVsZ81Zti7KbQR61bmb2OS8n_CVsve6kxjp7y64z_7VPs1fnVevUDVr4VxiYWSEs0yxzGYwL_0qvGak1klS2n2RN7SwEnoXMNjQqydlifAJrLaJcUznI1bT6LZ60rn_BwzAIbqImovuJTyknVZn9lROcf3JmDu88/s850/Screenshot_20221231-175703_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="839" data-original-width="850" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7IVoZbKdgoWYhVV08Hxn5DEyWBVsZ81Zti7KbQR61bmb2OS8n_CVsve6kxjp7y64z_7VPs1fnVevUDVr4VxiYWSEs0yxzGYwL_0qvGak1klS2n2RN7SwEnoXMNjQqydlifAJrLaJcUznI1bT6LZ60rn_BwzAIbqImovuJTyknVZn9lROcf3JmDu88/w400-h395/Screenshot_20221231-175703_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">PAT TODD & THE RANKOUTSIDERS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Blues Soul & Rock'n'Roll</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Beluga, 12"-ep)</b></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Pat Todd & The Rankoutsiders arbetar i en tradition där blues, rhythm and blues, rock'n'roll och soul utgör fundamentet för deras existens som band. Då jag jobbade som radialborrare på en verkstad sa gubbarna alltid: <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">om en maskin fungerar, rör den inte! </i>Pat Todd & The Rankoutsiders är en sådan väloljad, välfungerande maskin som ingen/inget bör ändra på. Tack vare lojaliteten gentemot sitt gitarrtunga uttryck, låter de alltid mångsidiga och fulla av både energi och livsglädje. Det hörs att de gillar att spela. I de sista sekunderna på "Greyhound", skivans sista spår, hörs Todd sucka ett välmående Aaa<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">.</i> Det är precis så man känner efter att ha spelat igenom "Blues Soul & Rock'n'roll. Det är en coverskiva gjord med både finess och passion. Aaa<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">...</i></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></i></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP1TSUQvF_UWrSYRdVoTKgT3ClD267O_15DOyqdZRTFyZ1pycEku0I-QYXiRWTlZ9s5WVSHW3iylHxv8VPIYcc-p45NcHipSc7IJIXlxdbKahVyhOblqEu7_SyDz9921v2Pz8z9kg00zhIHAn4s-losl0FAUMC-KqEidDeNuzTtXqRvKsvAjZoHQ22/s826/Screenshot_20221231-180042_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="826" height="388" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiP1TSUQvF_UWrSYRdVoTKgT3ClD267O_15DOyqdZRTFyZ1pycEku0I-QYXiRWTlZ9s5WVSHW3iylHxv8VPIYcc-p45NcHipSc7IJIXlxdbKahVyhOblqEu7_SyDz9921v2Pz8z9kg00zhIHAn4s-losl0FAUMC-KqEidDeNuzTtXqRvKsvAjZoHQ22/w400-h388/Screenshot_20221231-180042_Google.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">HJELLE</b></span></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Gammal Strunt #2</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Jared Sin)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det är naturligtvis inte rättvist att ta med en så begränsad upplaga som 99 exemplar av en skiva i en årsbästalista. Tar mig ändå, av olika anledningar, friheten att göra det. Första spåret, "Vissa dagar", är en överbliven låt med konstellationen Det Enda Alternativet, vars enda officiella avtryck är EP:n "Man Föds Inte Så Här". Det var tänkt att bli en hel LP, men projektet sjönk som en sten för att låna ett uttryck ur "Vissa dagar". Hjelle spelade in den igen senare för LP:n "Fan ta NPM", men den här versionen är ännu bättre. Här finns också den tidigare outgivna "Du är sämst" som håller sedvanlig hög Hjelleklass, men också med samma fina känsla som Buddy Holly åstadkom med sina demoinspelningar ensam hemma i lägenheten i Greenwich Village, New York. Detsamma kan sägas om flera av de akustiska sångerna. Några demoversioner av tidigare Hjelle- respektive Bäddat För Trubbel-klassiker - "Allt du tar för givet", "99:50" och "Arlöv Park Hotel" - finns också med.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I övrigt består "Gammalt Strunt #2" av tolv låtar med sång på engelska, inspelad mellan <a href="tel:1997-2005" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1997-2005</a>, och i olika stilarter. Utan att nämna några speciella titlar, så ger det engelska materialet en intressant och spännande inblick i Hjelles utvecklingskurva. Hos mig väcker det samma nyfikenhet som då Greg Shaw fick tillgång till Bobby Fullers arkiv, bestående av outgivet demomaterial, och gav ut det som "The Bobby Fuller Tapes Vol 1 & 2" på etiketten VOXX. Vissa artister är färdiga redan från början, Hjelle är en av dem. Det handlar om begåvning, men också om att vilja och våga.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbUwSMSaY5uls7pI8B3-juSGOf5ehLAqPbfT_SrvABglbe7mhmhVrVyzaoY4EuKy834M4LNLOWXBSy14QXchxyttkX3ihG4t3eHGjB6MB58fIIyoTxZ7ijZeEAxtPzx4SBak6K7dpM6qNcL9KqryV0wV-xR8YiO3AJ4TRO21v69FKwG5yoKyZ0ciMg/s1082/Screenshot_20221231-180643_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1057" data-original-width="1082" height="391" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbUwSMSaY5uls7pI8B3-juSGOf5ehLAqPbfT_SrvABglbe7mhmhVrVyzaoY4EuKy834M4LNLOWXBSy14QXchxyttkX3ihG4t3eHGjB6MB58fIIyoTxZ7ijZeEAxtPzx4SBak6K7dpM6qNcL9KqryV0wV-xR8YiO3AJ4TRO21v69FKwG5yoKyZ0ciMg/w400-h391/Screenshot_20221231-180643_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">SANDY DENNY</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Early Home Recordings</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Earth, dubbel-LP)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Som titeln berättar är det privata inspelningar, huvudsakligen gjorda 1966 och 1967, alltså innan hon blev medlem i Fairport Convention. De tidigaste är från tiden då Sandy Denny ensam började framträdde på Londons folkmusikklubbar. Hon hade en av de vackraste rösterna inom populärmusiken, men man slås också av vilken skicklig gitarrist hon var. Närmare än så här kommer man inte den superbegåvade Sandy Denny. Hon förtjänar att bli ihågkommen som en av de absolut största.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBToq2aT2UYpEtKuGpUgHliSZGtD2FHj1l53FO-rMy-jeRTFno1QlPhgXW_AZG3cnHvdP6YDRh9PRxUGlrXe0vNxNSyKGwE4AVwJNb5HclVvt6qQa8A1B8EUrCDYuF0GyptM3kubUe_uiPKpz1MZZXcgVaEiUE1t5NeFG417EgTmKnitCRHJkdOkM3/s830/Screenshot_20221231-180926_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="825" data-original-width="830" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBToq2aT2UYpEtKuGpUgHliSZGtD2FHj1l53FO-rMy-jeRTFno1QlPhgXW_AZG3cnHvdP6YDRh9PRxUGlrXe0vNxNSyKGwE4AVwJNb5HclVvt6qQa8A1B8EUrCDYuF0GyptM3kubUe_uiPKpz1MZZXcgVaEiUE1t5NeFG417EgTmKnitCRHJkdOkM3/w400-h398/Screenshot_20221231-180926_Google.jpg" width="400" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THUS</b></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">All of Thus</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Guersson)</b></div></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Den som söker ett äkta, genuint exempel på hur amerikansk garagerock i division fyra eller fem kunde låta, kan med fördel låna ett öra till Thus och deras "All of Thus". Hälften av skivans tolv spår är komponerade av gitarristen John Johnston. Hans mycket fina "Rely" ligger som första spår, direkt följd av likaledes snygga "Kind Of A Dream". Båda visar Johnsons begåvning som låtskrivare. Den förstnämnda är som hämtad ur tidiga Jefferson Airplanes repertoar, medan den andra skulle kunna vara hämtad ur "Odessey and Oracle" med The Zombies. Och Zombies verkar ha varit en förebild för Thus. Johnstons "Just A Little" och "Artifical Lies" är ytterligare exempel på det inflytande den engelska förebilden måste ha haft på Thus.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLwztD8KU55rNkWOq1flq8fZ7NiRyTiQpnDZDDwiG214zYg0wc6gRr-mCD8TZ0FXBz8uL9QLxcIixGwYDiG-4A133A_0fKzD2uvvVLc3T2jLtz0jIe_YJ_djuIPxWNuVBYKNRGd9abwFIAcaF6cK-H_A1JK1rXFqQh2HPB4dJ5Jiydbi8MzQ-1mMWY/s838/Screenshot_20221231-181113_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="827" data-original-width="838" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLwztD8KU55rNkWOq1flq8fZ7NiRyTiQpnDZDDwiG214zYg0wc6gRr-mCD8TZ0FXBz8uL9QLxcIixGwYDiG-4A133A_0fKzD2uvvVLc3T2jLtz0jIe_YJ_djuIPxWNuVBYKNRGd9abwFIAcaF6cK-H_A1JK1rXFqQh2HPB4dJ5Jiydbi8MzQ-1mMWY/w400-h395/Screenshot_20221231-181113_Google.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE SPLIFFS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">You Know What They'll Say</b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Thanx To You / </b><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I Know A Girl</b></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(One Way</b><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""> Ticket)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Strålande australiensisk pop inspelad 1986, men inspirerad av brittisk sextiotalspop. Originalutgåvan av debut-ep:n, som medlemmarna själva fick bekosta, gjordes i tusen exemplar och såldes på spelningar och i skivaffärer specialiserade på indiepop. Ni behöver inte leta efter det dyra originalet, då OWT återutgåva är både snyggt gjord och låter jättebra. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ-QlHPGVl3aAHw04Cz5_KI-hKXynjc-1bY278kntSearKqNwsP-B7gMgXdGHstdxYOETeCnmD9aUtt8qeRbHPddU-2iRYrB1B8BRRpcpz_CTpgs-kkctJI8YB6DDUhNOCJjdRUYGL8jBI9DLxGVFst-ynTStRN43kmJEQApyqmvcuAenUJlNlhT4m/s845/Screenshot_20221231-181315_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="843" data-original-width="845" height="399" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ-QlHPGVl3aAHw04Cz5_KI-hKXynjc-1bY278kntSearKqNwsP-B7gMgXdGHstdxYOETeCnmD9aUtt8qeRbHPddU-2iRYrB1B8BRRpcpz_CTpgs-kkctJI8YB6DDUhNOCJjdRUYGL8jBI9DLxGVFst-ynTStRN43kmJEQApyqmvcuAenUJlNlhT4m/w400-h399/Screenshot_20221231-181315_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">TINTERN ABBEY</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Beeside / The Complete Recordings</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(GrapeFruit 2CD, 2021)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tintern Abbey släppte bara en singel, "Beeside" med b-sidan "Vacuum Cleaner". I ett utfall av stundens humor tyckte medlemmarna att det var extra roligt att låta "Beeside" vara a-sida. Det som gjort gruppen känd och ihågkommen är istället b-sidans "Vacuum Cleaner" , som skulle kunnat ha bli en dunderhit för Tintern Abbey. Även a-sidans "Beeside" är en bra låt, men saknar den direkthet som "Vaccum Cleaner" har. Försäljningen blev lidande av att "Beeside" inte spelades i den engelska radion.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det var Deram som 1967 hade fångat upp Tintern Abbey, men som också säkert skrämdes av de dåliga försäljningssiffrorna och vägrade släppa ytterligare material. Basisten Stuart Mackay har under lång tid letat upp gruppens olika studio- och egengjorda demoinspelningar och det är dessa trettiosex låtar som GrapeFruit Records gett ut. Det är inte utan att man tar sig för pannan och undrar varför inget gavs ut. Det mesta håller precis lika hög klass som gruppens enda singel och en hel LP skulle ha gjort samlare av brittisk psykedelia <a href="tel:1967-1968" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1967-1968</a> galna av åtrå. </div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghqx4zWrXEZ9ibGp9T6Gj72B6RtT0UbwRQ9VYKxPIZKbXjI8Whadqkin1cOeI_f03Nq5NLRbI-pxImYrtHMS2HSwxyJJGn0FX9-TmZhBFdufRXmc6pQj0ql3M8wuWkGD6EH2diL_xyN2B7wjGSRpu_EjISp3tHB2eNa3WWFea81-K9rRKI9W4Wu1cl/s848/Screenshot_20221231-181448_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="843" data-original-width="848" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghqx4zWrXEZ9ibGp9T6Gj72B6RtT0UbwRQ9VYKxPIZKbXjI8Whadqkin1cOeI_f03Nq5NLRbI-pxImYrtHMS2HSwxyJJGn0FX9-TmZhBFdufRXmc6pQj0ql3M8wuWkGD6EH2diL_xyN2B7wjGSRpu_EjISp3tHB2eNa3WWFea81-K9rRKI9W4Wu1cl/w400-h398/Screenshot_20221231-181448_Google.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE ROADRUNNERS</b></div><div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Judgement Day</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Dangerhouse Skylab)</b></div></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The Roadrunners genuina känsla och förståelse för brittisk rhythm and blues i allmänhet och Pretty Things i synnerhet var så unik, att de i detalj och känsla, och med egna låtar dessutom, lyckades förmedla näst intill samma känsla och intensitet som Phil May, Dick Taylor, John Stax, Brian Pendleton och Viv Prince gjorde på dess första och andra album - den självbetitlade debuten och "Get The Picture" som båda kom 1965.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqawZcfaMjI_diP28F1sM6fD5H28w0M_CK4eA731XlIOBSmLe1--2FTAcp5maF8Sum2DpjCQ_yiQ5TFO2cFyxT9XJ5HKHMMFS8hrACMLp4pRX8Ig7-ispx93fxEZgPoc2TOTxQ7WxglxoWjgTcAXK2KUcDJ6eFCJi9e3t0tG8Peg2ti3ks8y8MhxGL/s1007/Screenshot_20221231-181639_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="838" data-original-width="1007" height="333" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqawZcfaMjI_diP28F1sM6fD5H28w0M_CK4eA731XlIOBSmLe1--2FTAcp5maF8Sum2DpjCQ_yiQ5TFO2cFyxT9XJ5HKHMMFS8hrACMLp4pRX8Ig7-ispx93fxEZgPoc2TOTxQ7WxglxoWjgTcAXK2KUcDJ6eFCJi9e3t0tG8Peg2ti3ks8y8MhxGL/w400-h333/Screenshot_20221231-181639_Google.jpg" width="400" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">RUSTY</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Resurrection Of Rust</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(EMI, Ep)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Efter femtio år återförenas Elvis Costello med Allan Mayes. Båda ingick i gruppen Rusty, vilket var en ung Costellos första grupp, som gick från att vara en kvartett till att bli en duo med Mayes och Costello. Den senare var bara sjutton år och hette fortfarande Declan MacManus, men var inte helt oerfaren. I ett par års tid hade han framfört egna låtar på folkmusiklubbar i både London och Liverpool, dit han flyttat med sin mamma. Förebilderna för Rusty var Neil Young, Van Morrison, The Band och Crosby, Stills & Nash. Rustys repertoar bestod av huvudsakligen eget material, men även obskyra covers och då gärna från den gemensamma favoritgruppen Brinsley Schwarz. Av de sex låtarna på "The Resurrection Of Rust" hade Brinsley Schwarz tidigare spelat in tre: "Surrender To The Rhythm" och "Don't Lose Your Grip Of Love" är båda skrivna av Nick Lowe och återfinns på "Nervous On The Road" (UA, 1972). Den tredje - "I'm Ahead If I Can Quit While I'm Behind" - är en av de sånger Nick Lowe lärde sig av Jim Ford, då denne var i London för att spela in en uppföljare till "Harlan County". Det blev aldrig någon ytterligare LP för Ford, men Lowe "behöll" sången och slutligen hamnade den som liveversion med Brinsley Schwarz på samlingsskivan " Greasy Trucker Party (UA, 1972). Det var länge sedan jag hade något intresse för Elvis Costello, men här har uppenbarligen Allan Mayes gett honom en knuff i rätt riktning. Kompande musiker är välbekanta namn för Costellofans - Pete Thomas: trummor, Steve Nieve: orgel och Davey Faragher: bas.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjelLM5F0hZNUvhF9NC3wsHUrN18pxeZk5E7e4XxoK8KAF4BTuZxkN47lTJPpP2ILsJs2delkVXD2HzHmyxkihvkuV2MRHHU8nZwes_5a-0Q_7AhJsQBmBv6jeRqwqYrmsx6aEKn-0uA4fHpAtgvkqx49lThsI2Gyo1x4kth2K7NREd6sJT4oHsFXL6/s847/Screenshot_20221231-181914_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="837" data-original-width="847" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjelLM5F0hZNUvhF9NC3wsHUrN18pxeZk5E7e4XxoK8KAF4BTuZxkN47lTJPpP2ILsJs2delkVXD2HzHmyxkihvkuV2MRHHU8nZwes_5a-0Q_7AhJsQBmBv6jeRqwqYrmsx6aEKn-0uA4fHpAtgvkqx49lThsI2Gyo1x4kth2K7NREd6sJT4oHsFXL6/w400-h395/Screenshot_20221231-181914_Google.jpg" width="400" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MIKE BELL CARTEL</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Cartel & I</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Beluga)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Efter förra årets lysande singelutgåva - "Wait/There Comes The Pain" - kom i år den likaledes spännande fullängdaren, "The Cartel & I". Den här finska gruppen kan allt om det amerikanska sextiotalsgaraget. Och man har kopplat in både fuzzboxen och farfisaorgeln. Nostalgi, glöm det. The Mike Bell Cartel är här och nu. Det är naturligtvis av största betydelse att det i gruppen finns två låtskrivare - gitarristen Pekka Laine och Mike Bell själv, eller som han heter Miikka Siira - som mäktar skriva låtar i traditionen från The Seeds, The Standells och The Shadows of Knight, men utan att kopiera.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil3todQJQQ72lOU4G2uf04eGBqQMlTZrK5EzGgNZHCwfxtCj70JiwpJt9osQtNOubN1veeL27Ozc5zkdWgF3I_5D_yU3TJ-S26qEa9WqlGzwwTGUKbCcgO7GjKqrfCL3-beMvFzrV8cB9xIub6wfHXjF2iruVrMDhHRb6PvTXK2fP5tAlnMqr13kcx/s852/Screenshot_20221231-182239_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="845" data-original-width="852" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil3todQJQQ72lOU4G2uf04eGBqQMlTZrK5EzGgNZHCwfxtCj70JiwpJt9osQtNOubN1veeL27Ozc5zkdWgF3I_5D_yU3TJ-S26qEa9WqlGzwwTGUKbCcgO7GjKqrfCL3-beMvFzrV8cB9xIub6wfHXjF2iruVrMDhHRb6PvTXK2fP5tAlnMqr13kcx/w400-h396/Screenshot_20221231-182239_Google.jpg" width="400" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">WHITNEY ROSE</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">We Still Go To Rodeos</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(MCG, 2020)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Rose skriver bra låtar och har en sensuell röst. Och "We Still Go To Rodeos" är en väl sammansatt skiva utan svackor. Det räcker för mig.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg-qKpqxoI4GVAlLjcaHU3DjOfuJCofWLXiVX2qby6nZRfHFMGaat7iMkb-cFQbmXO-e_4-mdWhaLTRb1169TByUwXwUDvLq81lHiuwwyeOwu82vhyt066K_pB3bjvHtE7y5yzh7ANHp6ilIiEsbs7TYKUL5bGac9bBFYAuqWuJdP0bjTGXnfDzriE/s829/Screenshot_20221231-182458_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="814" data-original-width="829" height="393" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg-qKpqxoI4GVAlLjcaHU3DjOfuJCofWLXiVX2qby6nZRfHFMGaat7iMkb-cFQbmXO-e_4-mdWhaLTRb1169TByUwXwUDvLq81lHiuwwyeOwu82vhyt066K_pB3bjvHtE7y5yzh7ANHp6ilIiEsbs7TYKUL5bGac9bBFYAuqWuJdP0bjTGXnfDzriE/w400-h393/Screenshot_20221231-182458_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">THE SHAKERS</b></div><div><div dir="auto"><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Tracks Remain</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(Buzy Bee)</b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med den uppkäftige Tommy Rander som primus motor - och enda medlem från början till slutet - gick Göteborgsgruppen The Shakers från tuff rhythm & blues, via soul och snygg freakbeat, till absolut förstklassig psykedelia. Trots att urvalet på Buzy Bees utgåva inte är hundraprocentigt får den ändå vara med i det här sammanhanget. Initiativet att göra Shakers musik tillgänglig igen är lovvärt och förpackningen kunde inte ha gjorts bättre</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXe-tKKfygDkzxs_Y4c59g9zU24gNbU_Waq0qB6PBkaeaKSyuK92CjeYVDa1JGQdXgrWB-h44Y_6-9IUMiFVD5WkWzOAZkT-wId0YOlW_mLO1b-b70IJGCE08HLnA7JnBUk1BGZ0GIcQrySzTv4yJ985pmTXtNZGmyIZDYpJ3yX0A9wlL4BX2cS3pM/s849/Screenshot_20221231-182651_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="849" data-original-width="840" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXe-tKKfygDkzxs_Y4c59g9zU24gNbU_Waq0qB6PBkaeaKSyuK92CjeYVDa1JGQdXgrWB-h44Y_6-9IUMiFVD5WkWzOAZkT-wId0YOlW_mLO1b-b70IJGCE08HLnA7JnBUk1BGZ0GIcQrySzTv4yJ985pmTXtNZGmyIZDYpJ3yX0A9wlL4BX2cS3pM/w396-h400/Screenshot_20221231-182651_Google.jpg" width="396" /></a></div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MILKSHAKES</b></div></div></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Milk Box</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Damaged Goods, 4CD-box)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Trots att de bara existerade som grupp tre till fyra år i början på åttiotalet har det ändå genererat mer än tio LP:n. Rötterna till deras musik hittar man bland de tuffare brittiska sextiotalsbanden, såsom The Kinks och Downliners Sect, amerikanska surfgrupper som The Chantays och den blytunga gitarristen Link Wray. De skivor som ingår i "Milk Box" är "Talking 'Bout...Milkshakes" (1981), "After School Session" (1983), "Thee Knights of Trashe" (1984) och "The Milkshakes' Revenge - The Legendary Missing 9th Album". Jag behöver naturligtvis inte säga att den ultraproduktive Billy Childish ingick i gruppen.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOHDxHldRWy2CjeobAHwmtA5unwgX_RVOlCiZOS74fCY5SuO5StEcM1vi7GR5oqRDMaXasnmykUT6QBva6VkLDsx5xwr9UF0CRfT2KAwzlFl4ixPMEtVguwImKOCQIx1aDc96mZb7rUi4M0C4u2PkShCHSSCRwTS8cEFZnZCS8xhNDFrZnwAl56lMc/s840/Screenshot_20221231-182832_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="840" data-original-width="837" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOHDxHldRWy2CjeobAHwmtA5unwgX_RVOlCiZOS74fCY5SuO5StEcM1vi7GR5oqRDMaXasnmykUT6QBva6VkLDsx5xwr9UF0CRfT2KAwzlFl4ixPMEtVguwImKOCQIx1aDc96mZb7rUi4M0C4u2PkShCHSSCRwTS8cEFZnZCS8xhNDFrZnwAl56lMc/w399-h400/Screenshot_20221231-182832_Google.jpg" width="399" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE WILLIAM LOVEDAY INTENTION</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Dept. of Discontinued Lines</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Damaged Goods, 4CD-box, 2021)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det här är Billy Childishs senaste skapelse och bara under 2022 har han släppt nio LP:n med den konstellationen. Sedan starten 2020 finns totalt sexton fullängdare. Är dock osäker på den exakta siffran, det kan finnas fler. Childish öser ur sig skivor i alla format. Och det märkliga är att han genomgående lyckas hålla så hög kvalitet. Boxen "The Dept. of Discontinued Lines" innehåller "People Think They Know Me...But They Don't Know Me (2020), "Will There Ever Be A Day That You're Hung Like A Thief" (2020), "Blud Under The Bridge" (2021) och "The Bearded Lady Also Sells The Candy Floss" (2021). Billy Childish kan sin rockhistoria och hämtar ogenerat inspiration ur olika genrer. För The William Loveday Intention verkar amerikansk trashrock typ Tav Falco och Bob Dylans "Blonde On Blonde"-period stå högt i kurs. Och sämre förebilder finns det ju.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTOVeTCcONsIXig9AO4NGo5h4cpCAodyChgTXFCne3GOgJgTthzJWGlk1KwMvNxy1TIMauhyQZGt-hmQU616Cq52GO_nSHTSyxzxk5RePwjqvzNwBZu6u28-3tqAObdYrSmPKQg3vZfX_cVhbCxPa_puBKRP1lVsl0kcT1cJVhqocmBCHMvhQ2WJu2/s850/Screenshot_20221231-183038_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="838" data-original-width="850" height="394" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTOVeTCcONsIXig9AO4NGo5h4cpCAodyChgTXFCne3GOgJgTthzJWGlk1KwMvNxy1TIMauhyQZGt-hmQU616Cq52GO_nSHTSyxzxk5RePwjqvzNwBZu6u28-3tqAObdYrSmPKQg3vZfX_cVhbCxPa_puBKRP1lVsl0kcT1cJVhqocmBCHMvhQ2WJu2/w400-h394/Screenshot_20221231-183038_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE BUDDHAS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Lost Innocence/My Dream</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Munster, singel)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">En återutgåva av deras enda singel som kom i original i september 1967 på etiketten Shel-Dee. Precis som på femtiotalet översvämmades skivmarknaden på sextiotalet av obskyra utgåvor utgivna på obskyra små bolag. Alla idag extremt dyra. The Buddhas var hemmahörande i Bakersfield och lokalt tillräckligt stora för att vara förband till Beach Boys, Jefferson Airplane, Sonny & Cher och Rolling Stones. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7r788rj8Cw5Bw6K7P4D01MR2UNSiVeC6jTbUA0ofYSuU2TZh3it7PTlEWx5RKveAKGKrNJ0ErSbfeI9yxjQ2Fx9OTLgh0pN1XBbNOhd_Hgp0Znnm4MgqxT4cOFzFjQfwXDgefbpJeyQ6I-KbF7teJ5oWRIMisfZKK5GH_MlKeCw8rQTLLi_ZGEDHc/s850/Screenshot_20221231-183334_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="850" data-original-width="815" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7r788rj8Cw5Bw6K7P4D01MR2UNSiVeC6jTbUA0ofYSuU2TZh3it7PTlEWx5RKveAKGKrNJ0ErSbfeI9yxjQ2Fx9OTLgh0pN1XBbNOhd_Hgp0Znnm4MgqxT4cOFzFjQfwXDgefbpJeyQ6I-KbF7teJ5oWRIMisfZKK5GH_MlKeCw8rQTLLi_ZGEDHc/w384-h400/Screenshot_20221231-183334_Google.jpg" width="384" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">LIMEY And The YANKS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Love Can't Be A One Way Deal/ Guaranteed Love</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Munster, singel)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Kaliforniabandet Limey and The Yanks gjorde bara två singlar, varav det här är deras första, inspelad sent 1965. Frontmannen Limey, vars namn var Steve Cook, var engelsman, vilket var en stor fördel då världen översvämmades med brittisk popmusik. På a-sidans "Love Can't Be A One Way Deal" gör man vad man kan, och lyckas, för att låta som om man vore fostrad i Liverpools Merseybeatmusik. B-sidan, med sitt stadiga Diddley-beat, däremot är fast förankrad i det amerikanska garaget. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidmLbKKQWF2hBg4GA3CX94x06YGQK8qY8VRrt7m77Q-EjPBGud71JbypHteo8AJfymwcACeOJLNQstpnQWunNnH162sDjBbZdBKCA92yT7flx-U_7DrW_XJG2nG2fhUdp4LAuCCZuKyEJRX4s6pnC8SDxVEPdODKEirBJfG76Z-vsHSLyOOLuUdWNl/s848/Screenshot_20221231-183659_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="842" data-original-width="848" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidmLbKKQWF2hBg4GA3CX94x06YGQK8qY8VRrt7m77Q-EjPBGud71JbypHteo8AJfymwcACeOJLNQstpnQWunNnH162sDjBbZdBKCA92yT7flx-U_7DrW_XJG2nG2fhUdp4LAuCCZuKyEJRX4s6pnC8SDxVEPdODKEirBJfG76Z-vsHSLyOOLuUdWNl/w400-h398/Screenshot_20221231-183659_Google.jpg" width="400" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">DAVID & </b><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE NIGHTOWLS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">David & The Nightowls</b></div><div style="height: auto;">David Tattersall från Wave Pictures gräver ner sig i det amerikanska femtiotalets rock'n'roll. Många har gjort det innan Tattersall, några bra och andra mindre bra. David Tattersall tillhör definitivt de förstnämnda. Hans personliga tolkningar av låtar, som i original gjordes av Hasil Adkins, Charlie Feathers, Tommy Blake, Bo Diddley, Chuck Berry, Warren Smith, Jimmy Reed, Eddie Cochran m fl, är fulla av liv. Inspelningarnas primitiva karaktär fastnar inte i nostalgisk dyrkan, utan ger sångerna en ny dimension.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFpoNuBOqjPVF95q9R3Jgmjh_w-dy9EtTayHFTNFmjT_bXowL_KNWhnybkRQUyVqEAQ1_cQKXPFR2qtUrB-Q1ePKJZ26NXCQqqYRcIA2rRy3j4AG8-om8jbokXhnfCyCONUAIiI045vogSjGleZi7FaOxVhguINVar6AVB2MypZJVXZrjPlOtKtN1v/s833/Screenshot_20221231-183958_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="833" data-original-width="824" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFpoNuBOqjPVF95q9R3Jgmjh_w-dy9EtTayHFTNFmjT_bXowL_KNWhnybkRQUyVqEAQ1_cQKXPFR2qtUrB-Q1ePKJZ26NXCQqqYRcIA2rRy3j4AG8-om8jbokXhnfCyCONUAIiI045vogSjGleZi7FaOxVhguINVar6AVB2MypZJVXZrjPlOtKtN1v/w396-h400/Screenshot_20221231-183958_Google.jpg" width="396" /></a></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">BRYAN MacLEAN</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">ifyoubelievin</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Sundazed, 1997)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">MacLean började sin musikaliska bana som folk- och bluesmusiker 1963 på klubben The Balladeer/The Troubadour i Hollywood, där han träffade Gene Clark och Roger McGuinn som då jobbade som duo. Efter att The Byrds hade slagit igenom med "Mr Tambourine Man" arbetade MacLean som ansvarig för gruppens utrustning. Då Byrds 1965 åkte på sin första Englandsturné lämnades en besviken MacLean kvar hemma. Efter ett misslyckat försök att bli en av de fyra i The Monkees, träffade han Arthur Lee och i vars grupp Love han kom att ingå. MacLear finns med på Loves tre första LP:n: "Love" (1966), "Da Capo" (1966) och "Forever Changes" (1967). Efter att ha bidragit med viktiga sånger som "Alone Again Or" och "Old Man" på "Forever Changes" erbjöds MacLean ett kontrakt med Elektra Records som soloartist. Han lämnade Love, åkte till Hawaii för att skriva låtar, men då bolaget hörde hans demoinspelningar tackade de nej. Bryan MacLean lämnade musikbranschen 1970 och hans demoinspelningar blev liggande fram till 1997, då Sundazed, genom MacLeans mor, fick tillgång till hans arkiv. </div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Materialet på "ifyoubelievin" innehåller demos tänkta för Love, bl a nämnda "Old Man" och "Orange Skies" som återfinns på "Da Capo", men även sånger som aldrig kom i tryck. Höjdpunkten är ändå en akustisk demo av mästerverket "Alone Again Or", inspelad 1972, och det räcker för att få en speciell plats i mitt hjärta. Men så öppnar ju sången också en av rockmusikens största LP:n - "Forever Changes"!</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_6n8nKQEJtUbZJ1rfGY060nH6y46BjELX6HQBFrvrP9xcEAdJXtm4358Ed4t84JTxWosYkPkFRt2eLPSwhiqITpgPKPpzbpWLY9NILeZp-PrpW9cSUeNpBRCyppOkHo1fGEJre0Gy6_0eQSgCrDKHhn_Zj9TjTS1qN02Ce9OnMwxUSnXjEtX6u5St/s848/Screenshot_20221231-184157_Google.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="848" data-original-width="840" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_6n8nKQEJtUbZJ1rfGY060nH6y46BjELX6HQBFrvrP9xcEAdJXtm4358Ed4t84JTxWosYkPkFRt2eLPSwhiqITpgPKPpzbpWLY9NILeZp-PrpW9cSUeNpBRCyppOkHo1fGEJre0Gy6_0eQSgCrDKHhn_Zj9TjTS1qN02Ce9OnMwxUSnXjEtX6u5St/w396-h400/Screenshot_20221231-184157_Google.jpg" width="396" /></a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">JOHN PAUL KEITH</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">A World Like That / Live At B-Side </b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Wild Honey)</b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Inspelade live sommaren 2021 i Memphis då världen började öppnas upp efter covidpandemin. Förstärkta med tre blåsare - trumpet, tenor- och barytonsax - blir musiken rejält rhythm & blues- och soultung.</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div></div></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-29125390317903722612022-11-27T18:10:00.001+00:002022-11-27T18:11:43.294+00:00All of THUS<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiszux2vA-oe63_HKOZU8L6eezQ-r3GaA7cjO27LcHa2xiheOvNryoYHd37fcahNiCSFCiGBVE_E48Y257aHsnjcJWLNU8fFohuY2nEj-RUKZU22PT2HFsJ3wtDtn-5mmA8jOlOvIVEbjd2UVwSz3tZtcF88OgCpOAQwbx0BjhoXqFjALc12JWg2ELW/s854/20221127_183637.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="854" height="384" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiszux2vA-oe63_HKOZU8L6eezQ-r3GaA7cjO27LcHa2xiheOvNryoYHd37fcahNiCSFCiGBVE_E48Y257aHsnjcJWLNU8fFohuY2nEj-RUKZU22PT2HFsJ3wtDtn-5mmA8jOlOvIVEbjd2UVwSz3tZtcF88OgCpOAQwbx0BjhoXqFjALc12JWg2ELW/w400-h384/20221127_183637.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THUS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">All of Thus</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Guersson)</b></div><div><b><br /></b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Innan den amerikanska gruppen Thus 1968 kunde förverkliga sin dröm om att ge ut en LP, var man tvungen att säkerställa ett visst antal förbeställda exemplar. Vid utgången till sin skola i det lilla samhället Victor, i delstaten New York, placerade sig medlemmarna - John Johnston: gitarr & sång, Jerry Heukensfeld: orgel & sång, Don Corbit: bas & sång och Berry Dalgleish: trummor - och tog upp beställningar. Då man övertygat 260 av sina skolkamrater att de absolut behövde en skiva med skolans mest kända popband, lät de trycka upp 265 exemplar av det som skulle komma att bli "All of Thus".</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Utanför Victor, som 1968 hade några tusen innevånare, var Thus i princip helt okända, varför "All of Thus" förblev en lokal hemlighet fram till början på 1990-talet. Grundaren av Texasbolaget Rockadelic Records, Mark Migliore, som specialiserat sig på att leta upp obskyra garage- och psychutgåvor från sextiotalet, kom över ett exemplar av "All of Thus" och återutgav det 1993. I år, trettio år senare, är det dags för ännu en utgåva, nu från spanska Guersson Records. "All of Thus" är inte bara en extremt ovanlig skiva i original, den är, och det är väl det allra viktigaste, även en förbaskat bra skiva. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det var påverkan från musiken med alla engelska band som svepte in över den nordamerikanska kontinenten 1964/-65 som väckte medlemmarnas intresse för popmusik. Redan från början blev gitarristen John Johnston den drivande kraften i gruppen, vars första namn var The Impalas och med en repertoar bestående av hits som "She's Not There", "For Your Love" och "You Really Got Me". Spelställena utgjordes huvudsakligen av skoldanser, då de var alltför unga för att få spela för en vuxen publik på barer och krogar i och omkring Victor. Med namnbytet till Thus ville gruppen ha ett fräckare namn, gärna ett som liknade The Who. Någon föreslog The Us, vilket slutade med att man bestämde sig för Thus.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tanken på att spela in en LP kom 1968 från deras musiklärare, Mrs Coker, som var bekant med ägaren, Bill Dengler, till en inspelningsstudion i närliggande Rochester. Bakgrunderna till alla sånger gjordes live i skolans aula och tog inte mer än fem timmar att få klara. En vecka senare kompletterade man med sången, som gjordes i Denglers studio. Någon ambition att mixa eller balansera ljuden mellan instrumenten eller rösterna ingick inte i Denglers rutiner. Det vi hör är därför väldigt likt hur gruppen lät. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Century Records, hemmahörande i Kalifornien, pressade skivor efter kundens önskemål. Precis som i fallet Dollar Records i Sverige fick artisten/gruppen själva stå för alla kostnader. Thus lät bara pressa det antal man hade förbeställningar på plus fem extra exemplar. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Den som söker ett äkta, genuint exempel på hur amerikansk garagerock i division fyra eller fem kunde låta, kan med fördel låna ett öra till Thus och deras "All of Thus". Hälften av skivans tolv spår är komponerade av gitarristen John Johnston. Hans mycket fina "Rely" ligger som första spår, direkt följd av likaledes snygga "Kind Of A Dream". Båda visar Johnsons begåvning som låtskrivare. Den förstnämnda är som hämtad ur tidiga Jefferson Airplanes repertoar, medan den andra skulle kunna vara hämtad ur "Odessey and Oracle" med The Zombies. Och Zombies verkar ha varit en förebild för Thus. Johnstons "Just A Little" och "Artifical Lies" är ytterligare exempel på det inflytande den engelska förebilden måste ha haft på Thus. Och när de känsligt tar sig an Dionne Warwicks stora hit "Walk On By", skriven av Burt Bacharach och Hal David, så gör de det värdigt ett arrangemang som skulle kunna ha kommit från Zombies. Rod Argents rhythm & blues-dänga "It's All Right With Me" hämtade de däremot direkt från en EP med Zombies, utgiven 1965.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Pete Seegers "Bells Of Rhymney" finns med på Byrds debutalbum "Mr. Tambourine Man" (1965), men Thus förhåller sig självständiga gentemot både Seeger och Byrds. Närmare Byrds, eller snarare den folkrock som kom från amerikanska västkusten 1965/-66, kommer Thus i Johnstons "Last Night", "Uncharted Voyager Of Thought Processes" och "She Thinks She Knows".</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1969 hade medlemmarna i Thus lämnat high school och sökt sig åt olika håll. De träffades sporadiskt på ferier, gjorde några spelningar ihop, men intresset för att hålla liv i Thus dog ut. Det är inte säkert att ett skivkontrakt med ett etablerat bolag skulle ha gett en lika intressant skiva, som den de fyra artonåringarna, på några timmar och för egna pengar, spelade in. "All Of Thus" var ett äkta, finstämt och rörande projekt som visar styrkan i att göra det själv.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYP-5V_jy6sHYOPxTNCtpubmJ_18Wbb15DKHYuyhbGrcBnexnPQ-OBeftidVqTODsxVviQSNMsIlmnRFf69alNshPPaOwDiVNI-6Ov_BierUcKdbUq6RdQ8C4voWc206m-clp_9GuSigk3JoDrfBlp6e24-OPtNr6U5Dn4QgrN98HJ-taoyA0Mmrwi/s1099/20221127_183700.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="845" data-original-width="1099" height="308" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYP-5V_jy6sHYOPxTNCtpubmJ_18Wbb15DKHYuyhbGrcBnexnPQ-OBeftidVqTODsxVviQSNMsIlmnRFf69alNshPPaOwDiVNI-6Ov_BierUcKdbUq6RdQ8C4voWc206m-clp_9GuSigk3JoDrfBlp6e24-OPtNr6U5Dn4QgrN98HJ-taoyA0Mmrwi/w400-h308/20221127_183700.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-19758762941315418002022-11-05T18:16:00.005+00:002022-11-05T18:20:10.165+00:00Thr Roadrunners<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMVJWPUwWRzNl0wSKAPDXB5FJnaHvmG06d4VmZ4xdkuhz6NbaeKcQ1DmhANWoQpco1y2nhmGl3I3M_VB3SNOB33X0Cg4MVfk7ImJ56ylhagVDXu3YEzWV93q6StiFjLiJ5Sz80Y2JckOn0lgULS6FiTOa8EFkcUcxTagpLQnnK_flMVYW5UQQgn89s/s2872/20221105_174712.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2799" data-original-width="2872" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMVJWPUwWRzNl0wSKAPDXB5FJnaHvmG06d4VmZ4xdkuhz6NbaeKcQ1DmhANWoQpco1y2nhmGl3I3M_VB3SNOB33X0Cg4MVfk7ImJ56ylhagVDXu3YEzWV93q6StiFjLiJ5Sz80Y2JckOn0lgULS6FiTOa8EFkcUcxTagpLQnnK_flMVYW5UQQgn89s/w400-h390/20221105_174712.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>THE ROADRUNNERS</b></div><div><div><b>Judgement Day</b></div><div><b>(Dangerhouse Skylab)</b></div><div><br /></div><div>Måste först bara kommentera det utomordentligt snygga omslaget. Om jag inte alls kände till The Roadrunners, skulle jag absolut tro att året var 1965 och att de varit hemmahörande någonstans i Storbritannien. Att musiken inte kan vara något annat än brittisk rhythm and blues bekräftas av både fotografierna och skivtiteln "Judgement Day", vilken signalerar att The Pretty Things var en viktig förebild. Ni som har Pretty Things debut-Lp vet varför. I själva verket var medlemmarna i Roadrunners i tjugoårsåldern, de kom från Örebro och var verksamma 1993 till 2003.</div><div><br /></div><div>Jag såg gruppen vid två tillfällen någon gång i slutet på 1996 och början på 1997 och imponerades stort av gruppens autenticitet. Dess genuina känsla och förståelse för brittisk rhythm and blues i allmänhet och Pretty Things i synnerhet var unik. The Roadrunners var inte bara ett revival- eller coverband som spelade låtar av Pretty Things, The Roadrunners ville vara Pretty Things och lämnade inget åt slumpen. Precis som den amerikanska gruppen The Tell Tale Heart tio år innan hade dyrkat Pretty Things, förhöll sig Roadrunners på exakt samma sätt till de engelska förebilderna. Jag ser ingen annan förklaring till att de så i detalj och känsla, och med egna låtar dessutom, lyckades förmedla näst intill samma känsla och intensitet som Phil May, Dick Taylor, John Stax, Brian Pendleton och Viv Prince gjorde på dess första och andra album - den självbetitlade debuten och "Get The Picture" som båda kom 1965.</div><div><br /></div><div>Det är säkert ingen tillfällighet att "Downhearted Man" är Roadrunners svar på Pretty Things "Honey I Need", att "Come Here Honey" svarar mot både "Get The Picture" och "Come See Me" eller att "Yeah I Know" är deras "Big City" med inslag av Shanes "Come On Sally". Men, det handlar inte om några karbonkopior utan om ren och skär passion. Det är därför, och bara därför, resultatet är så sant och äkta. Det är på inspelningarna gjorda för Uppers/Universal deras fascination för Pretty Things kommer allra mest till sin rätt. Av alla svenska garageband som hittade sin inspiration i sextiotalets rhythm and blues var Roadrunners det band som kom närmast dess själ och hjärta.</div><div><br /></div><div>"Judgement Day" samlar allt som gavs ut med Roadrunners, vilket var en ep i cd-format 1997 och tre singelskivor, varav två 1999 och en 2001. Till det kom ytterligare två låtar som återfinns på två samlingsskivor med olika artister, 1997<span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> respektive 2003, vilka</span> är de enda jag själv saknar. Till de totalt tolv officiella spåren har även lagts två tidigare outgivna demolåtar och det är riktigt svårt att förstå varför de aldrig gavs ut. I "Please Don't" förvandlade Roadrunners sig till tidiga Rolling Stones, medan "Bring Me Down" på ett alldeles sensationellt sätt förlägger hela ljudbilden till Belfast 1965, Van Morrison, Them och Them-bastaderna Belfast Gypsies. Det borde ha blivit en singel, inget neo-rhythm and blues-band har gjort det bättre. </div><div><br /></div><div>Av det övriga materialet skulle med lätthet <span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">"Goodbye" och "Love Me As I Am" platsa på en Nuggets- eller Pebblessamling, medan</span> "I'm Crying", de f<span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">uzzdränkta "Be Mine" och "</span>Payback Time" skulle kunna vara höjdpunkterna på en Nederbeatsamling. Sextiotalets holländska band tog ju till sig de engelska influenserna, men ville vara ännu tuffare. The Roadrunners <b>var</b> tuffare. Och allra tuffast var de i "Can't You Be True?", "Would You Be Mine" och "Come On Home", som alla har ett utsökt drivande basspel. Och där hade de kommit fram till 1967, men vänt ryggen åt den samtida psykedelian och istället på ett magnifikt sätt blandat rhythm and blues med rock'n'roll. </div><div><br /></div><div>Enligt informationen på omslaget är allt, utom de fem låtarna på cd:n, inspelat 1996. Då de var verksamma under tio år skulle det förvåna mig om det inte finns långt mer outgivet material, inspelat i både studio och replokal. Vågar man hoppas på ytterligare utgåvor. The Roadrunners musik och attityd är lika spännande idag som för tjugofem år sedan. Den som vill ha nostalgi får leta någon annanstans. </div><div><br style="color: #212121; font-family: -apple-system, HelveticaNeue; font-size: 16px;" /></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqOvcW7JRTUOy0Wutb_wZHwEWWa2YM7mkLfw_N2UkchWMDfJWSvbFCCIH2F3WsU9Eekjrai87bSbBnDkwkGVJZUlZN73rp2wBoCMxApIpKjVr7h7_rOVw8A9N5oXX0wxLwPUvOfmr7AKQTnOpJL-MRE9_0njpwP4uCGoypPtAIHOtpMMTBCVHFqOna/s2973/20221105_174725.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2973" data-original-width="2927" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqOvcW7JRTUOy0Wutb_wZHwEWWa2YM7mkLfw_N2UkchWMDfJWSvbFCCIH2F3WsU9Eekjrai87bSbBnDkwkGVJZUlZN73rp2wBoCMxApIpKjVr7h7_rOVw8A9N5oXX0wxLwPUvOfmr7AKQTnOpJL-MRE9_0njpwP4uCGoypPtAIHOtpMMTBCVHFqOna/w394-h400/20221105_174725.jpg" width="394" /></a></div><br /><div><br /></div><div><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-61482423096427074472022-10-07T14:52:00.004+01:002022-10-07T18:55:35.971+01:00The Shakers<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRqAKkl6rc7jW9LPYCC_vBaiQ7WvPyOJ2nnp1gnKezAST_tRvAe48seoU3kOotRNI96cHLKmt2KuDaptwVQNVORWYOU5ED7YaZAW9u8isGtlGTXj1S2mJgLIsZZg9UbUCqzF8NqAJ4Gg8VliB4jrMr4pxS-Wl6NGYsafW5VMwofS0OENsV6WOe3XZT/s995/Screenshot_20221007-152729_Chrome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="989" data-original-width="995" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRqAKkl6rc7jW9LPYCC_vBaiQ7WvPyOJ2nnp1gnKezAST_tRvAe48seoU3kOotRNI96cHLKmt2KuDaptwVQNVORWYOU5ED7YaZAW9u8isGtlGTXj1S2mJgLIsZZg9UbUCqzF8NqAJ4Gg8VliB4jrMr4pxS-Wl6NGYsafW5VMwofS0OENsV6WOe3XZT/w400-h398/Screenshot_20221007-152729_Chrome.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE SHAKERS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tracks Remain</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Busy Bee)</b></div><div><b><br /></b></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Med den uppkäftige Tommy Rander som primus motor - och enda medlem från början till slutet - gick Göteborgsgruppen The Shakers från tuff rhythm & blues, via soul och snygg freakbeat, till absolut förstklassig psykedelia. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det kostar på att gå sin helt egna väg, men att kompromissa lär inte ha varit ett alternativ för gruppens medlemmar. Inställningen var istället - vi gör det på vårt sätt, annars får det vara. Det finns inget i deras musik som av eftervärlden kan betraktas som insmickrande, eller främst gjord för att hamna på den samtida så viktiga Tio i Topp-listan. Belöningen består i att Shakers kan se tillbaka på en katalog bestående av singelutgåvor som inte skäms för sig. Totalt gav man ut elva singlar mellan 1965 och 1968. Av dessa tjugotvå singelsidor finns tolv med på "Tracks Remain" plus fem studioinspelningar tänkta för utgivning, men som blivit liggande i arkiven.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Att Shakers ändå hamnade på Tio i Topp, inte bara en gång utan två gånger, säkerställde förmodligen att de fick fortsätta göra skivor. Och det skall vi vara tacksamma för. Shakers gjorde nämligen allting rätt. Att Tommy Rander inte hade koll på texten på debutsingeln "Too Much Monkey Business" har ingen som helst betydelse då musiken både svänger och har ett infernaliskt tryck. Den Tio i Topp-röstande publiken struntade i texten och röstade i juni 1965 in "Too Much Monkey Business" på topplistan. Där stannade den sju veckor med högsta placering nr. 4. Mars 1966 var det dags för Tio i Topp igen, då med deras ultracoola version av "All I Want Is My Baby", skriven av paret Keith Richards/Andrew Loog Oldham och i original inspelad av Bobby Jameson.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Urvalet av låtar till "Tracks Remain" ger en god bild av gruppens utveckling. Personligen anser jag ändå att utvecklingslinjen bättre hade synliggjorts om materialet kommit i kronologisk ordning. Som exempel ligger "New Orleans" som första låt på sida ett, direkt följd av "Don't Just Look At Me". Den förstnämnd spelades in i oktober 1964 och den andra i september 1966. Det är två år mellan inspelningarna, men på sextiotalet, då utvecklingen gick från Twist till Psykedelia på bara några år, var det en näst intill musikalisk evighet. Ett annat exempel är sida två som avslutar med "Day Tripper" (insp. okt-68) följd av "Bye Bye Johnny" (liveinsp. aug-64). Tyvärr blir helhetsintrycket lidande av att materialet är historielöst presenterat. Musiken "hänger i luften" och tappar sitt sammanhang. </div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shakers verkliga historia utgörs av en strålande och konsekvent tidslinje från "New Orleans" (okt -64) och "Bad Bad Woman" (okt-64, skriven av Tommy Rander), via "Now We're Thru'" (sept-66) och "Don't Just Look At Me" (sept-66) fram till kronjuvelen "Who Will Buy (These Wonderful Evils)" och "The "46" In Wind Street" (Båda insp. okt-67 och skrivna av Tommy Rander och Juri Wiik). </span></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Shakers var ett av Sveriges mest intressanta band på sextiotalet och det var nödvändigt att deras material, eller som här delar av materialet, skulle bli tillgängligt igen i en snygg representativ utgåva. Och det har Busy Bee delvis lyckats med. Låtordningen och det dåliga trycket i det medföljande texthäftet drar ner betyget. De viktigaste sångerna från respektive period finns ändå med och omslaget är förstklassigt.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ger man någon lillfingret så tar personen snart hela handen, som ordspråket säger. Och med det menar jag att i Shakers fall är en enkel-Lp bra, men de förtjänar en dubbel dito. Då hade även deras fina versioner av "Hoochie Coochie Man", "Hi Heel Sneakers", "The Sun is Shining", "Everything's Alright", "Hummingbird", "Out Of Time", "I've Been Lovin' You Too Long", "Sweet Little Sixteen", "Sing This All Together" och den första och bättre versionen (Tio i Topp-versionen) av "All I Want Is My Baby" blivit tillgängliga för en ny vinylskivköparpublik. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Till det kommer också deras outgivna version av Chris Andrews "I Don't Need That Kind Of Lovin'", som Adam Faith & The Roulettes gjorde originalet på. Shakers spelade in den samma dag - <a href="geo:0,0?q=14 mars 1966 i Diekes studio" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">14 mars 1966 i Diekes studio</a> - som "Everything's Alright" och "Hummingbird". En till synes utmärkt studiodag för gruppen, som tyvärr inte gett något avtryck på "Tracks Remain". Och näst intill tjänstefel är det att utelämna Tommy Randers "Good Morning Mr Blues", inspelad samma dag som "Day Tripper" i Sv Radios Studio <a href="geo:0,0?q=4 den 28 okt 1968" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">4 den 28 okt 1968</a>. I radiostudion fanns sista upplagan av Shakers, vilka, förutom Tommy Rander: sång, var Juri Wiik: gitarr, Glenn Fahlman: bas, Bo Fahlman: trummor och nytillskottet Björn Linder: gitarr. Skall jag våga gissa att det är den sistnämnda som hanterar sologitarren med sådan elegans och känsla att det är nära Peter Green-klass. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The Shakers stod på sin absoluta topp då de gjorde sin sista spelning nyårsafton 1968. Det hade konstnärligt lönat sig att hålla fanan högt, och framför allt att inte låta någon annan hålla i fanan. De visade aldrig tecken på förflackning eller försök till lättköpta framgångar. Shakers gjorde inte en dålig inspelning, hela deras musikaliska historia förtjänar att lyftas fram. Till Busy Bee vill jag säga tack för initiativet, men innerst inne tänker jag: Gör om och gör rätt. Shakers är värda det. </div><div><br /></div><div>DISKOGRAFI<br /><br />1965<br />Too much monkey business<br />Hoochie coochie man<br /><br />Move out of my mind<br />High heel sneakers<br /><br />All I want is my baby (version 1)<br />The sun is shining<br /><br />1966<br />Everything's allright<br />Hummingbird <br /><br />Out of time<br />Shake<br /><br />Now we're thru'<br />Don't just look at me<br /><br />1967<br />Family way<br />Hold on I'm coming<br /><br />Tracks remain<br />I've been lovin' you too long<br /><br />Sweet little sixteen<br />All I want is my baby (version 2)<br /><br />Who will buy (these wonderful evils)<br />The "46" in wind street<br /><br />1968<br />Sing this all together<br />Summertime blues</div><div></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-12752744721626606002022-06-08T21:00:00.008+01:002022-06-11T23:39:06.918+01:00DEL SHANNON<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoBYMZAXtnL1oQ9isQ4USuxjCiiR0FBt6DOCUO4BFGrwzR-KBmfVhR2Ikhco1N30SYEwRPn2oVgjajL9AeCcHMUuRSE8CenEBtXm6w4h37DsyI0ZDoaZfy3wnO2b89nJpStRFKPMV3zGasuq6fvopOnNMbuPeBtg74vA7wmYaT0f8Ct4nara3IMkS4/s1078/Screenshot_20220607_220345.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="993" data-original-width="1078" height="369" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoBYMZAXtnL1oQ9isQ4USuxjCiiR0FBt6DOCUO4BFGrwzR-KBmfVhR2Ikhco1N30SYEwRPn2oVgjajL9AeCcHMUuRSE8CenEBtXm6w4h37DsyI0ZDoaZfy3wnO2b89nJpStRFKPMV3zGasuq6fvopOnNMbuPeBtg74vA7wmYaT0f8Ct4nara3IMkS4/w400-h369/Screenshot_20220607_220345.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b>DEL SHANNON</b></div><div><b>HATTEN AV FÖR CHARLES WESTOVER</b><br /><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Då Del Shannon anlände Brooklyn och Paramount Theatre i april 1961, tänkte han sig en egen loge med gott om utrymme. Istället visade det sig att han fick dela, ett både utkylt och minimalt, rum med Dion DiMucci och Bobby Vee. Två välklädda män som aldrig tillät sig att sitta ner, inget fick förstöra pressvecken på deras välstrukna byxor. Själv kom Del Shannon i en löst sittande svart kostym, som föranledde Dion att ta med sig honom till sin italienska skräddare i Bronx. Kostnaden att hålla sig välskräddad bekymrade Shannon, det kostade att hålla sig på topp. Något som kom att bekymra honom genom hela karriären. Att prestera säljande musik blev lika mycket en stimulerande drivkraft som en stressande plåga.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Del Shannon, eller Charles Westover som var hans riktiga namn, var en småstadsgrabb från Grand Rapid, Michigan, men uppvuxen i närliggande Cooperville som var en håla med ca 1000 innevånare. Född 30 december 1934 av föräldrarna Bert och Leone. Familjen utökades med systrarna Blanche och Ruth Anne. Musikaliskt kom Charles Westover tidigt att präglas av musiker som Lefty Frizzell, Hank Williams, Hank Snow och Chet Atkins. Hans första instrument var en ukulele, som snart byttes mot en gitarr för 5 dollar. Som plektrum använde han initialt en kartongbit. Nyss fyllda fjorton bytte han upp sig till en Sears and Roebuck-gitarr som han bar med sig överallt. I en intervju med Dick Clark berättade han var han hittade den bästa akustiken: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I would get this great echo sound. Later, when I bought an electric guitar and amp, I would set the amp on the toilet seat and play in bathrooms for hours and hours, just to get a great sound. You know from bouncing off the bathroom tile".</i> (*) Planen var att bli nästa Hank Williams. Istället för en karriär som countrysångare fick Westover försörja sig som jordgubbsplockare och blomförsäljare. Med flickvännen Shirley Nash gifte han sig redan i tjugoårsåldern och för att klara ekonomin tog han värvning i armén.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Lyckligtvis var Charles Westover - som låtskrivare, gitarrist och sångare - begåvad utöver det vanliga. En tillgång han blev varse under de tre år han tillbringade på en armébas i tyska Stuttgart. Vid sidan av tjänstgöring i uniform var han medlem i en grupp kallad The Cool Flames och erhöll både erkännande och ett pris som bästa musiker.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Efter fullgjord tid vid 7th Army, US Army Europe (USAREUR) återvände Charles Westover och hustrun Shirley, som varit med honom under vistelsen i Tyskland, till Michigan. Paret slog sig ner i Battle Creek, en stad mest känd för tillverkningen av Kelloggs flingor. Westover fick arbete vid det löpande bandet på en möbelfabrik. För att slippa det monotont slitsamma jobbet blev han istället mattförsäljare på the Carpet Outlet. Kvällarna tillbringade han tillsammans med gruppen The Moonlight Ramblers, ledd av den hårt drickande gitarristen och sångaren Doug DeMott. En trio som var husband på den ruffiga Hi-Lo Club och förutom DeMott och kompgitarristen Westover ingick ståbasisten Loren Dugger. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Den rutinerade Doug DeMott - som utan att nå större framgång gett ut två singlar: "I'm Stepping Out Tonight"/"My Lonely Prayer" och "Fingers On Fire"/"Upside Down Boogie" - uppmuntrade Westover att sjunga och ibland ta över sologitarren. Även ägaren av Hi-Lo Club, Larry Gilbert, såg hans talang och sparkade den alkoliserade DeMott och överlät ansvaret för musiken på Westover. Bandet döptes om till Charlie Johnson and The Big Little Show Band. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Kvar var basisten Loren Dugger och Charles Westover, som under artistnamnet Charlie Johnson skötte sång och sologitarr. Även Dugger drack hämningslöst, men var en suveränt svängig basist och tillförde massor till Westovers musik. In kom sen gitarristen Dick Pace och den artonåriga trummisen Dick Parker. Hur Westover hittade Parker var en gåta för den unge trummisen: <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">"One afternoon a small Saab lurched up over the curb and parked in front of the house. And with a knock on the front door, a cigar in his hand and a smile on his face, Chuck Westover introduced himself and offered me a job. I never knew how he tracked me down". </i></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Gitarristen Dick Pace, som hade familj att försörja, blev inte långvarig. In kom istället en kollega från möbelfabriken, Bob Popenhagen, som kunde hantera både gitarr och orgel. På så sätt fick gruppen två musiker, en gitarrist och organist, till priset av en.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">När även Popenhagen hoppade av rekommenderade Dick Parker, som tyckte bandet stannat av och stod och stampade på samma ställe, en keyboardspelare han var flyktigt bekant med, Max Crook. Bärande på en svart box och en trebent klaviatur anlände Crook en sen kväll i början på september 1959 till Hi-Lo Club. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpAWFZaKtPGmwL4Scf0UEvpj1PWzFHCEE1bKKq7rFGIPUsMNYQ-Dl8FLSVLhaXla9T3983Y9IDmfFF_8Xo1tM5fWlkjos_g7UkJ2DOSqTDxoPFtQzu9hx8bVYvKiycMlQcLzAbmq3D-5s0xmJlxi3zVteBGsA06WPq0cK_GJ-vYlbtcgVlNg6CmG8U/s916/Screenshot_20220607_221006.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="656" data-original-width="916" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpAWFZaKtPGmwL4Scf0UEvpj1PWzFHCEE1bKKq7rFGIPUsMNYQ-Dl8FLSVLhaXla9T3983Y9IDmfFF_8Xo1tM5fWlkjos_g7UkJ2DOSqTDxoPFtQzu9hx8bVYvKiycMlQcLzAbmq3D-5s0xmJlxi3zVteBGsA06WPq0cK_GJ-vYlbtcgVlNg6CmG8U/w400-h286/Screenshot_20220607_221006.jpg" width="400" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Den artonåriga Max Crook, som studerade vid Western Michigan University, hatade tanken på att behöva utbilda sig till ett yrke som ingenjör, läkare, lärare eller affärsman. Helst ville han kombinera teknik och musik och i hemlighet hade han jobbat med att bygga en box som kunde förvanska ljudet från en klaviatur. Han kallade sin skapelse för Musitron och var väl att betrakta som en slags förlaga till senare tiders synthesizer.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vid sidan av studier kombinerade Crook det tekniska intresset med att vara medlem i femmannagruppen The White Bucks. Gruppen gjorde inspelningar för Dot Records och musikaliskt påminde de om Johnny and the Hurricanes. Innan Crook träffade Charles Westover hade han skrivit instrumentallåten "Mr Lonely" åt förebilderna Johnny and the Hurricanes, som använde den som b-sida till "Ja-Da" (Big Top Rec), vilken blev en mindre hit i februari 1961.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Max Crook, som redan befunnit sig i en inspelningsstudio, imponerade på Westover med uttalanden som "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">If some middle-aged producer is telling us how to play our music, then there is something terribly wrong</i>". När han sen demonstrerade allt hans Musitron kunde göra lär Westover förbluffat ha utropat: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Shit, I think we just went to sound heaven</i>".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon såg senare tillbaka på vad som kan uppfattas som hans två viktigaste musikerna innan han blev en världsstjärna: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Max would experiment with the organ and make it sound like another instrument. There was no doubt that Max was a musical genius, he didn't want that organ to sound like an organ. </i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Dick Parker was not only a steady drummer but his drum fills fit perfectly behind my voice. Parker was my cue and I couldn't have done the early music without him.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Charlie Johnson and The Big Little Show Band spelade regelbundet fem timmar i sträck tre kvällar per vecka och mixade jazz, country och rock'n'roll. Man får anta att de spelade sånt som var populärt för dagen blandat med eget material, huvudsakligen skrivet av Westover. Besökare på Hi-Lo Club fick vad de ville ha: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The band was made of an old bass player, a drummer who looked </i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">more like a high school kid and a musitron keyboardist looked and acted like a college professor. The leadsinger couldn't figure out if he liked country, jazz, rock or pop music. But when the Charlie Johnson Band began playing, all doubts were assuaged. It was Michigan's finest bar band.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Max Crook experimenterade inte bara med sitt instrument, utan hans tekniska intresse visade sig också genom att ständigt spela in gruppen på en medhavd bandspelare. Tack vare honom finns över trettio bevarade inspelningar, gjorda i hans vardagsrum 1960, med Charlie Johnson och de tre övriga i the Big Little Show Band. Allt material, förutom "Runaway, är ensamt komponerat av Charles Westover. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><b>RUNAWAY</b></div><div><b><br /></b></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det går idag inte att exakt veta hur "Runaway" kom till. Vad som kan anses klarlagt är att Westover skrev texten och att det karaktäristiska Musitronspelet helt var Crooks förtjänst. Vem som kom upp med den likaledes karaktäristiskt inledande ackordföljden finns det olika minnesbilder av. Var det Westover eller Crook? Minnet av var det hände är också dunkelt, var det på Hi-Lo Club eller i Max Crooks vardagsrum. De båda inblandade förblev vänner ända fram till Del Shannons alltför tidiga död 1990, så någon stor fråga dem emellan får man anta att det inte var. Max Crook fick regelbundna royaltyinsättningar på 25000 dollar/år och har totalt tjänar en miljon dollar på "Runaway" och Westover lika mycket plus prestigen att ha haft en Billboardlistetta.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Genom Max Crooks försorg förmedlades inspelningarna med Charlie Johnson and The Big Little Show Band till den i Ann Arbor lokala discjockeyn Ollie McLaughlin, som Crook kommit i kontakt med redan under sin tid i The White Bucks. McLaughlin tog banden vidare till Embee Production i Detroit, som ägdes av Harry Balk och Irving Micahnik. Bland Harry Balks meriter var att han hade upptäckt Little Willie John och Johnny and the Hurricanes och skrivit kontrakt med dem. Irving Micahnik skötte artisternas promotion. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">De båda förenades av intresset för jazz, blues, rhythm and blues och storbandsmusik. De</span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> kompletterade varandra, då Balk var lugn, eftertänksam och analytisk var Micahnik intensiv och utåtriktad med stor säljande förmåga.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Harry Balk såg potential hos låtskrivaren och sångaren Westover och tillsammans flög de till New York. Den nittonde augusti spelade Westover, tillsammans med professionella studiomusiker, in låtarna "The Search" och "I'll Always Love You" i den förstklassiga Bell Sounds Studio. Balk, som producerade inspelningarna, ansåg ändå låtarna oanvändbara som singelutgåva. Det var något som saknades. Ingen av sångerna bar några som helst drag av den senare hitmaskinen Del Shannon. Där finns varken falsettsång eller den intensitet som senare skulle bli några av Shannons kännetecken.</span></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det skulle dröja ett par månader innan Crook och Westover, efter påtryckningar från Ollie McLaughlin att komma upp med ett mer tempofyllt material, fick idén till "Runaway". Under den närmaste tidens spelningar på Hi-Lo Club förfinades arrangemanget och när "Runaway" presenterades för Harry Balk hörde han en omedelbar hit, men med tillägget att Max Crooks egensinniga Musitronljud var en viktig del av det som skulle bli Westovers ljudbild.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">En demo med ett erbjudande att ge ut "Runaway" gick först till Mercury Records, vilka tackade nej. Det blev istället Balk som skrev kontrakt med Charles Westover för Embee Productions räkning. Balk kände ändå viss tveksamhet angående "Runaway" och kommenterade McLaughlins entusiasm: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">You know the problem with this song Ollie, is that it sounds like three songs trying to come together. What's this little thing in</i></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">the middle?</i>" (*)</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vad Westover inte visste om kontraktet var att Balk/Micahnik och Ollie McLaughlin delat 50/50 på förlagsrättigheterna och tilldelat Westover royalties på två procent av skivförsäljningen i Amerika och en procent på all försäljning utomlands. Kontraktet gällde för fem år. Balk anmärkte att namnet Charles Westover inte var kommersiellt gångbart, varpå Westover hittade på namnet Del Shannon. Del tagit ur Cadillac couple de Ville och Shannon ur en bekants, Bob White, önskan att bli professionell wrestlerbrottare under namnet Mark Shannon.</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">En kall januaridag reste Max Crook och Del Shannon, som han nu börjat kalla sig, tillsammans med sina respektive - Joann och Shirley - med bil de cirka hundra milen till New York. De, med Harry Balk som producent, var bokade tre timmar i Bell Sound Studio.. Det var med stor besvikelse Shannon tvingades att acceptera att Balk tagit in Al Caiola som gitarrist. Shannon fick hålla sig till sången. Saxofonisten Bill Ramal hjälpte till med arrangemanget vid inspelningen av "Runaway" och månade om att Shannon och Crook skulle slappna av och skapa musiken så som den kom till uttryck på Hi Lo Club. Ramal var överraskad av att: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">there was an unusual rhythmical figure running through the tune</i>".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidtm5nEzCkeV0uCSvB4dzFcZ4uRBwAauiDOXX82rObIIAT2IwniZjtyNJimHazbNh1pZFKNqXanwS1IpyR7YIBU98iIPblvylW22KtABxayibh93DbuJomfhRnwKY7jf2DzTn9zZ5cxuj73JArAOAvgNHCqKrxZlgfnZNpdCwRTXms2bE5Ql7ZGOSs/s2540/IMG_20220607_214740.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1969" data-original-width="2540" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidtm5nEzCkeV0uCSvB4dzFcZ4uRBwAauiDOXX82rObIIAT2IwniZjtyNJimHazbNh1pZFKNqXanwS1IpyR7YIBU98iIPblvylW22KtABxayibh93DbuJomfhRnwKY7jf2DzTn9zZ5cxuj73JArAOAvgNHCqKrxZlgfnZNpdCwRTXms2bE5Ql7ZGOSs/w400-h310/IMG_20220607_214740.jpg" width="400" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Bell Sound var världens första fyrkanalsstudio och Max Crook minns allvaret i situationen då "Runaway" spelades in: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Del was surrounded by these great guys. You have to understand, Del was this small town guy who was self-taught when it came to playing music. Here were all these famous session men like Al Caiola, Milt Hinton, and Bill Ramal who could read music charts and play licks like you wouldn't believe. Bill Ramal was a master of arrangements, and here was Del, just a guy who wrote a hit song.</i><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">" (*)</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det var främst Jimmy Jones och dennes megahit "Handy Man", i början på 1960, som inspirerat den då okände Charles Westover. Han fascinerades av Jones falsettsång och började själv att experimentera med sin röst. Även Roy Orbison och Chuck Berry kom att få stor betydelse för Westovers sätt att skriva låtar. Orbison för förmågan att nå höga toner och Berry för förmågan att berätta en historia. Lyssnar man på de drygt trettio låtarna Westover och hans kamrater spelade in hemma hos Max Crook 1960, slås man av att doo wop måste ha legat honom nära hjärtat. Hade han varit verksam fyra, fem år tidigare hade nästan varenda sång platsat hos en svart doo wop-grupp. Det är vackert, romantiskt och lätt att tänka sig hur ännu mer magiskt det låtit med ytterligare tre, fyra uppbackande stämmor. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Efter tre timmar i Bell-studion den tjugoförsta januari 1961 var "Runaway" och det som skulle bli dess b-sida - "Judy" - klar. Balk var ändå inte riktigt nöjd, han tyckte den saknade tempo och lät därför öka bandhastigheten. Något som först gjorde Westover förfärad, han kände inte igen sin egen röst. Balk och den försäljningsduglige Irving Micahnik trodde så mycket på "Runaway" att de, till distributörer, direkt under inspelningen kunde spela upp den via telefon. På så sätt säkrade de upp fem tusen sålda kopior redan innan sången var färdigmixad. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Del Shannons debutsingel "Runaway/Judy" gavs ut av Big Top Records i februari 1961 och sålde 80 000 exemplar dagligen. Klättringen upp på Billboard Hot 100 var omedelbar och den tredje april tog den sig upp på dess nionde plats. En vecka senare gjorde Shannon tv-debut i Dick Clarks American Bandstand, vilket ökade skivförsäljningen betydligt och placerade Shannon på Billboards absoluta topposition, där den befann sig från tjugofjärde april till tjugoandra maj. Under sina sjutton veckor på den amerikanska försäljningslistan såldes "Runaway" i otroliga fyra miljoner exemplar.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Övertygad om att "Runaway" hade potential även i Europa, inledde Micahnik en intensiv kampanj i främst England. I den ingick bland annat mutor till den förbjudna radiostationen Radio Caroline, vars utsändningar gjordes från en båt på internationellt vatten. Malcolm Forrester, som i England skötte Shannons promotion, menar att: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">'Runaway' did not get into the charts based on radio play". </i>Istället lär det ha varit: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">a combination of publicity, payola and cajoling bands to cover the song that broke it in the U.K.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">England älskade amerikanska rock'n'roll-artister som Gene Vincent, Eddie Cochran, Buddy Holly, Jerry Lee och omfamnade även Shannon och hans musik. Balk och Micahnik förhandlade fram ett kontrakt med London Records. De fyra första singlarna blev alla Top 10-placeringar i England och hans melodiösa sånger fick stor påverkan på främst banden från Liverpool och dess Merseybeatmusik.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">För att Del Shannon skull passa in i den gängse bilden av en popidol presenterade Irving Micahnik den då tjugosexåriga gifta tvåbarnspappan som en tjugoettårig ungkarl utan förpliktelser. Det var bråttom att surfa på framgången och redan i juni släppte Big Top Shannons debutalbum - "Runaway with Del Shannon". Båda sidor av framgångssingeln finns naturligtvis med, liksom de redan inspelade "The Search" och "I'll Always Love You" från inspelningtillfället i augusti året innan. Dessutom finns ytterligare fyra låtar från Shannons penna, varav "Lies" och "He Doesn't Care" är de känslomässigt mest intressanta. Trots att Shannon hade tillräckligt med eget material att fylla debutalbumet med, ville Harry Balk inte använda det. Istället var det till Brillbuildingkompositörerna Doc Pomus/Mort Shuman respektive Burt Bacharach/Hal Davis han vände sig för att hitta material. Intressant att notera är att Shannon gjorde "His Latest Flame" två månader innan Elvis Presley släppte den som singel med "Little Sister" på andra sidan. Shannon gör en habil version, men det är ändå Elvis som gör Pomus och Shumans triangeldrama rättvisa. En av Elvis absolut bästa singlar vill jag påstå. Att även Del Shannon var en sångare med brett känsloregister fick han möjlighet att visa i "I Wake Up Crying", skriven av Bacharach/Davis.</span></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Big Top pressade enbart 10000 exemplar, varav 9000 i mono och 1000 i stereo, av Shannons debutalbum, som inte gjorde något större väsen av sig. Samtidigt lät man släppa två helt nya låtar - "Hats Off To Larry" och "Don't Gild the Lily, Lily" som nästa singel. "Hats Off to Larry" blev en omedelbar storsäljare, om än inte i samma klass som "Runaway", och stannade på Billboardlistan i tretton veckor med högsta placering nr 5. Shannons falsettsång och Max Croons Musitronsolo, även i "Hats Off to Larry", hjälpte till att etablera Del Shannons karaktäristiska ljudbild. Det går inte att överskatta Croons betydelse för Shannon under de nästan två år de arbetade tätt tillsammans.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det lär ha varit i det trånga omklädesrummet på Paramount Theatre som Del Shannon skrev "Hats Off to Larry". Närvarande sägs både Dion och Bobby Vee ha varit. De få kvadratmetrarna de tre skulle samsas om skapade en tolerans och gemenskap mellan de tre männen som höll livet ut. Vänskapen med Dion fördjupades ytterligare i deras gemensamma beundran av Bob Dylan, som Dion introducerade för Shannon redan 1962 i samband med Dylans första album.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">I ett brev hem bekymrade sig Shannon för alla nya utgifter: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I wish I could help Mom out, but first I've got a lot of bills of my own plus the T-Bird, plus mainly taxes. I have to have at least ten or more suits and so far I only have three, so it will take more time and hit records before I can afford to help Mom and Dad out. I hope everyone understands. Also Shirley's mom needs a little help. But my taxes will take half of what I make plus 20 percent to my manager, also you need so many little things. Hotel bills are a fortune, cleaning, oh man there's a million things....Well I hope I get one more hit, it could mean about $500 to $600 more dollarns a week.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Shannon behövde inte oroa sig, han skrev den ena storsäljaren efter den andra och tjänade stora pengar som han förvaltade väl. Däremot var han obekväm med att låtsas var 21 år, när han i själva verket var 27, och trots framgången kände han sig känslomässigt dränerad av kraven och ovissheten om hur länge han skulle befinna sig på toppen. När han frågade Irving Micahnik om det var möjligt att hålla sig undan strålkastarljuset utan att bli bortglömd, fick han i förbigående till svar: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I have booked you on American Bandstand. Here's hundred bucks buy a suit.</i>"</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBVflXOeS9kTSrOgC4XdueswpyIFRcI2vu88j8riDfe6e_PD4py3p06Pukj6oyPvyt80ZvimfZHuzS4utjegkgk4seiHCohLvgztbeBhzCGzHrL5GJbaT2vKieU1kWO9Xex4s4W_UoKpcJ9Lfu058loMvCTLW7wzrLTrcPNUWu_H3yxQGi-9FsHVbT/s2246/IMG_20220607_214338.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2246" data-original-width="1530" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBVflXOeS9kTSrOgC4XdueswpyIFRcI2vu88j8riDfe6e_PD4py3p06Pukj6oyPvyt80ZvimfZHuzS4utjegkgk4seiHCohLvgztbeBhzCGzHrL5GJbaT2vKieU1kWO9Xex4s4W_UoKpcJ9Lfu058loMvCTLW7wzrLTrcPNUWu_H3yxQGi-9FsHVbT/w273-h400/IMG_20220607_214338.jpg" width="273" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>HATS OFF TO DEL SHANNON</b></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b><br /></b></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Satsningen på England gav frukt, Shannon togs emot med öppna armar, och där släpptes - under titeln "Hats Off to Del Shannon" - hans andra album i maj 1963. Innehållet är samtliga a- och b-sidor från de sex singlar som släpptes efter "Runaway". I förhållande till hans första album är tvåan en betydligt trevligare historia. Genomgående bättre låtar från Shannon och övriga kompositörer, vilka även här är Pomus/Shuman, Bacharach samt Roger Miller. Albumet släpptes aldrig i Amerika.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Hans tredje och fjärde singel, " So Long Baby" och "Hey! Little Girl", sålde inte lika bra som de två innan, utan stannade på plats 28 respektive 38 hemma i Amerika. I England däremot rusade "Hey! Little Girl" upp till andra plats på Englandslistan. Hela åtta topp-tio-singlar skulle Shannon erhålla i England mellan åren 1961 till 1964.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">1962 började mindre bra för Shannon med en första singel - "Ginny In The Mirror"/"I Won't Be There" - som helt hamnar utanför Billboard Top 100. Nästa försök med "Cry Myself To Sleep/I'm Gonna Move On" framåt sommaren var inte heller någon framgång. Av antagligen ren desperation reste Harry Balk och Shannon till Nashville för att söka nytt material och hittade Roger Millers "The Swiss Maid". Vad de såg/ hörde i den är svårt att förstå. B-sidans "You Never Talked About Me", skriven av Pomus/Shuman, var mer i Shannons stil. "The Swiss Maid" tog honom ändå tillbaka till Hot 100 plats nr 64. I England och Austalien blev den en stor framgång.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det skulle dröja till december -62 innan Shannon fick en hit som kunde mäta sig med "Runaway" och "Hats Off to Larry". Med "Little Town Flirt" stannade han fjorton veckor på amerikanska topplistan, med högsta placering 12. Värd att nämnas är även b-sidans "The Wamboo" som för tankarna till Bo Diddley, som naturligtvis var långt mer intensiv i sitt uttryck, men ett litet släktskap finns ändå. Under knappt två år, från juni 1961 till mitten av april 1963, hade Del Shannon i sammanlagt sextioåtta veckor haft sju listplaceringar, varav två var topp 10-placeringar, på Billboardlistan</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med titeln "Little Town Flirt" släppte Big Top Del Shannons andra album i Amerika. Samma skiva släpptes också i England, där det blev hans tredje album. I England plockade man dock bort "Runaway", samt "Hey Little Girl" och "Hats Off to Larry", då dessa redan fanns med på det i England utgivna albumet "Hats Off to Del Shannon". Ersättare blev istället "Two Silhouettes", "My Wild Ones" och "From Me To You". I övrigt följde producenten Harry Balk och Big Top Records samma upplägg som på Shannons debutalbum. Halva skivan har Shannon som kompositör och resten är inlånat material, såsom "Dream Baby", "She Thinks I Still Care", "Hey Baby" och "Run Around Sue". Allra mest tilltalande är den utomordentligt fina "Kelly", som kom att följa Shannon vid hans scenframträdanden långt fram i karriären. Albumet " Little Town Flirt" sålde bra och klättrade till plats 12 på albumlistan och Shannon flyttade till Detroitförorten Southfield för att komma närmare sina managers Harry Balk och Irving Micahnik.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b>DEL SHANNON I SVERIGE</b><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Efter att ha varit på turné i England mellan artonde april och femtonde maj 1963 gjorde Del Shannon en avstickare till Sverige. Här hade han redan haft tre låtar på Tio i Topp: "So Long Baby" i<span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"> jan-62</span> med högsta placering nr 6, "Hey Little Girl" i maj-62 med högsta placering nr 4 och "Little Town Flirt i feb-63 med högsta placering nr 5. Varför inte hans två första och största hits - "Runaway" och "Hats Off to Larry" - kom med på Tio i Topp berodde sannolikt på att Tio i Topp startade först i oktober 1961. Kvällstoppen startade i juli 1962 så där var de inte heller aktuella. Skivorna släpptes dock i Sverige och "Runaway" hamnade på plats 14 i tidningen Show Business Topp 20, som, likt radions Kvällstoppen, var en försäljningslista.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Del Shannon var, då han landade på Bulltofta i Malmö torsdagen 16 maj 1963, alltså inte ett okänt namn i Sverige. Framför sig hade han en tio dagar lång turné med kompbandet Cackas Show-boys. En trio med Cacka Israelsson i centrum, som för turnén var förstärkt med en trumslagare. Cacka mötte Shannon på Bulltofta och Radio Syd var också på plats för en intervju, därefter reste sällskapet till Stockholm för en pressinformation och en radiointervju med Klas Burling.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Med på Sverigebesöket var hans hustru, som i pressen omnämndes som hans privatsekreterare Shirley Nash.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRMX1zRGUSRUuvchVUXurIYFIgmx1k1pzNL6y_HsgvtgV-CKlWDP_tvRvCY9jXscPKVg8U6ilcCtMqnQW51B5rtKolSZA35EgnyutUkDhVYNoARFSH2pxWNuTLnh0dGS7vsBtz_3uVuUApHHG64kSqsqJLWCus5gF8krVQiBo56Y1crqpTNifZYtlH/s1442/Screenshot_20220608_113846.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1442" data-original-width="1080" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRMX1zRGUSRUuvchVUXurIYFIgmx1k1pzNL6y_HsgvtgV-CKlWDP_tvRvCY9jXscPKVg8U6ilcCtMqnQW51B5rtKolSZA35EgnyutUkDhVYNoARFSH2pxWNuTLnh0dGS7vsBtz_3uVuUApHHG64kSqsqJLWCus5gF8krVQiBo56Y1crqpTNifZYtlH/w300-h400/Screenshot_20220608_113846.jpg" width="300" /></a></div><br /><div><b>Enligt annonser i respektive lokaltidningar var de platser som besöktes följande:</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">17/5 Turnépremiär i Kolbäcks Folkets Park kl. 21.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">17/5 Norrköping, Aveny kl 22.30</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">18/5 Malmö, Barnens Dag Slottsparken kl 21.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">19/5 Kristianstad, Sommarlust kl 20.00</div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">19/5 Ronneby, Idrottsmässa Folkets Park kl ?</span></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">20/5 ?</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">21/5 ?</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">22/5 Huseby, Nöbbeled kl 20.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">22/5 Virserum, Kärringryggen kl 21.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">23/5 Kristinehamn, Folkets Park Tallunden kl 20.00</div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">23/5 Torsby, Granevik Folkets Park kl ?</span></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">24/5 Karlstad, Barnens Dag Mariebersskogen kl 23.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">25/5 Göteborg, Konserthuset kl 20.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">25/5 Spekeröd, kl 23.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">26/5 Örebro, Barnens Dag kl 14.00</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">26/5 Sundsvall, Dans Skönberg kl 18.00</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det kan ha funnits flera framträdanden, men ovanstående är de jag hittat i Kungl. Bibliotekets mikrofilmsarkiv. Den 20 och 21 maj var en måndag resp. tisdag och kan därför kanske ha varit spellediga dagar.</div><div><br /></div><div><b>FROM ME TO YOU</b></div><div><br /></div></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Vid ett framträdande i Royal Albert Hall träffade Shannon The Beatles, som också fanns på spellistan. Gruppen var då ännu okända i Amerika. Shannon lyssnade på deras framträdande och fastnade för "From Me To You". Efteråt berättade han för John Lennon att han ville spela in den: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I told him that 'From Me To You' has got a little bit of falsetto in it. So I'm going to record it.</i><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">" Lennon nickade godkännande, men Brian Epstein var inte lika positiv. Han ville spara Beatles material fram till då de själva skulle erövra den amerikanska kontinenten. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon var så angelägen att spela in "From Me To You" att han redan första maj lät hyra West End Studios i London. Förutom "From Me To You" spelades ytterligare tre låtar in, "Little Sandy" och "Walk Like An Angel", båda skrivna av Shannon, och "Town Crier", skriven av den amerikanska sångerskan Linda Scott. Av de fyra inspelade sångerna finns bara "From Me To You" kvar. De övriga tre kom att tappas bort av Irving Micahnik, som hade följt Shannon till Europa. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Del Shannon blev den förste artisten som, med "From Me to you", i Amerika fick en hit med en Lennon/McCartney-komposition. I juni/juli 1963 låg den fyra veckor på Amerikalista, med högsta placering nr 77. Amerikanska skivbolaget Vee-Jay släppte Beatles version på den amerikanska marknaden redan i maj -63, men utan framgång. Vee-Jay hade samtidigt stora framgångar med Four Seasons, men en begränsad kassa gjorde att de inte hade finansiella muskler att ta ansvar för båda grupperna. Det fick bli de redan etablerade Four Seasons. Beatles fick vänta till början på 1964 innan de tog Amerika med storm, men då under kontrakt med Capitol Records. Vee-Jay åkte sen snålskjuts på framgången och lyckades få in både "From Me To You" och "Thank You Girl" på försäljningslistan. Den förstnämnda sex veckor i februari/mars 1964, med högsta placering 41, och den andra sju veckor i april/maj samma år, med högsta placering 35.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det var inte bara Beatles som ensidigt påverkade Shannon, hans eget inflytande över Beatles och Merseybeat var heller inte obetydligt.</span></div><div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Pete Best</b>: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Without Del Shannon, the Merseyside sound would have been much less distinct.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Bob Wooler</b>, DJ på Cavern Club: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">John</i> <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">loved to play Del Shannon's records and he borrowed every one that I owned. I couldn't play 'Runaway' because Lennon refused to give it back...They </i>(skivorna, min anm.) <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">seemed to be everywhere and had a direction quite different from the Frankie Avalon, Bobby Darin and Fabian music that dominated the American market.</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Alan Williams, </b>Beatles första manager, beklagade sig över att medlemmarna i Beatles slet ut "Runaway" i jukeboxen på hans Jacaranda Club: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">These blokes just loved Shannon's instrumental breaks', hell it sounded just like the music that they were doing."</i></span></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Clive Epstein</b>, bror till Brian: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">My brother would get in a Del Shannon record and one of the Beatles or another Merseyside musician would buy it up. We were intrigued by their interest in this obscure American.</i>"</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det var i samtal med Dion och Bobby Vee, angående deras skivförsäljning, som Shannon förstod att hans royalties på 2 procent hemma och 1 procent utomlands bara var hälften av det de andra två fick. Missnöjd med de avtal Shannon hade med Harry Balk och Irving Micahnik stämde han de båda och beslutade sig för att avsluta avtalen. Balk hade med framgång producerat allt, förutom "From Me To You", Shannon spelade in för Big Top. Det var pengarna det gällde, Shannon tyckte hans del var för liten. Balk och Micahnik, som hade ett femårigt kontrakt med Shannon, hotade de bolag som visade intresse för honom med juridiska konsekvenser. Där och då föddes tanken på att själv ge ut sina skivor. Han bildade skivbolaget Berlee hösten 1963, men lade ner det redan efter två singelutgåvor eftersom han var bakbunden av Balk, Micahnik och deras Embee Production. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I augusti 1963 gick han in i Bell Sound Studio i New York med fyra nyskrivna låtar som han själv producerade. Då inga skivbolag vågade närma sig Shannon, gav han istället ut låtarna på sitt nybildade Berlee Records. Bolagsnamnet satte han samman ur föräldrarnas förnamn - Bert och Leone Westover. Det blev två fantastiska singlar - "Sue's Gotta Be Me/Now She's Gone" (okt-63) och "That's The Way Love Is/Time Of The Day" (feb-64) - där hans vokala förmåga stod på sin absoluta topp. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det är möjligt att Shannon var uttråkad och kände ett behov av att rasa av sig. I oktober 1963 hyrde han in sig i United Sound Studio i Detroit tillsammans med instrumentalgruppen Dick and The Teenbeats, som också gav ut skivor på Big Top. Inspelningarna gavs aldrig ut, men ligger med i Bear Familys stora Del Shannon-box "Home and Away" och visar en sida av Shannon man inte vill missa. Det är klassisk instrumentell garagerock i Link Wray och The Trashmens anda. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det blev för mycket för Shannon att sköta skivbolag, skriva låtar, producera och arrangera inspelningar och organisera turnéer. Efter nya förhandlingar med Balk och Micahnik var han tillbaka under deras management. Big Top var ute ur leken, istället skrevs kontrakt med Amy Records, vilket var en underetikett till Bell Records. Enligt Embees kontrakt med Shannon hade de ensamrätt att välja skivbolag och de valde Amy, som var stationerade i Detroit, nära hans hem i Southfield. Än viktigare var att de gav Shannon relativt fria händer i studion. I England togs hans utgåvor över av Stateside Records.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Redan i januari -64 var Shannon tillbaka hos Bell Sound Studio i New York. Det är åter Harry Balk som producerar och för att kompa Shannon hyrde man in instrumentalgruppen The Royaltones från Detroit. Av det som spelades in blev "Mary Jane" - skriven tillsammans med Maron McKenzie och en hyllning till Hank Ballard & the Midnighters och Dion DiMucci - och "Stains On My Letter" hans första singel för Amy. De två övriga inspelningarna, "I'll Be Lonely Tomorrow" och "I Can't Fool Around Anymore" hamnade på hans första album för Amy - "Handy Man" (okt -64).</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The Royaltones var ett lokalt band från Detroit, som 1958 låg på försäljningslistans nr. 17 med "Poor Boy". Gruppen bestod av fem man, varav två var saxofonister. Shannon var så nöjd med hur gruppen lät att de i princip fick medverka på alla hans inspelningar gjorda för Amy Records. Hur de lät framkommer i "Keep Searchin'", "Move It On Over", "Break Up", "Stranger In Town" och "I Go To Pieces".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med Del Shannon åter högt på försäljningslistan med singeln "Handy Man", ville Amy Records snabbt få ut ett uppföljande album. Albumet med samma namn, "Handy Man", blev hans tredje i Amerika och öppnar med fina versioner av Chuck Berrys "Memphis" och Dions "Ruby Baby". I titelspåret, liksom i The Impalas"Sorry (I Ran All The Way Home)" och Roy Orbisons "Crying" får Shannon användning för sin falsettsång. Under inflytande av Beatles och den engelska popmusiken tog sig Shannon an både "Twist And Shout" och Lennon/McCartneys "World Without Love", som Peter & Gordon samma vår tog till förstaplatsen på både den amerikanska och engelska hitlistan. Av skivans totalt tolv låtar finns bara fem Shannonkompositioner, varav de bästa är "Mary Jane", "Give Her Lots Of Lovin'" och den utomordentligt fina "That's The Way Love Is", som de hämtade från en av hans Beelee-utgåvor.</span></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Samma år grundade Shannon musikförlaget Shidel Music och byggde en inspelningsstudio i sin källare för att leta upp och spela in okända talanger. I en bowlinghall i Detroit träffade han en sexton år ung Bob Seger från Michigan - "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The kid sounded like Bob Dylan, but with a better voice. I knew he had it.</i>" - och skrev låtar åt honom och gjorde demoinspelningar. Shannon skrev även kontrakt med Bob Seger som låtskrivare.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><b>I GO TO PIECES</b></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">En annan artist han trodde skulle kunna ha en chans inom musikbranschen var rhythm & blues-sångaren Lloyd Brown, som han träffat på Black and Tan Club i Battle Creek. Det var för honom han skrev "I Go To Pieces" och en demo spelades in, men Shannon kunde inte hitta något skivbolag som var intresserat. Han gjorde själv ett försök att spela in "I Go To Pieces" under samma studiosession de bokade för "Do You Wanna Dance" och dess b-sid "This Is All I Have To Give", men misslyckades. Enligt Balk var Shannon onykter och kunde inte sjunga rent. Balk var förbryllad över att en person som skrivit en så fantastisk låt, sen inte kunde sjunga den.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Den sjuttonde oktober 1964 genomförde Shannon en inspelningssession som blev framgångsrik och resulterade i hans nästkommande två singelutgåvor - "Keep Searchin' (We'll Follow The Sun)"/"Broken Promises" och "Stranger In Town"/"Over You". Den förstnämnda låg fjorton veckor på försäljningslistan, med högsta placering nr. 9, och då den ramlade ut började "Stranger In Town" klättringen upp mot plats nr. 30. Försäljningsmässigt blev årskiftet 1964/-65 hans bästa sedan våren, sommaren och hösten 1961. Trots det skulle han ändå aldrig mer ta sig in på den amerikanska topp 10-listan.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Sent 1964 reste Shannon till Australien för att ingå i en paketturné tillsammans med bl a Peter and Gordon. Duon fick höra Lloyd Browns demo av "I'll Go To Pieces" och blev så förtjusta att de bad om att få spela in den. Innan hade de släppt tre singlar, vars a-sidor alla var signerade Lennon/McCartney. I realiteten var det Paul McCartney, vars flickvän var syster till Peter Asher, som skrev "World Without Love", "Nobody I Know" och "I Don't Want To See You Again". De två första gav duon en första- respektive tiondeplats på Englandslistan och en första- respektive tolfteplats på Amerikalistan. Den tredje, I Don't Want To See You Again, gjorde däremot inget väsen av sig. Kanske ville McCartney inte ge bort flera sånger, så Peter and Gordon spelade in Shannons "I'll Go To Pieces" och hamnade för andra gången på amerikanska topp 10-listan. Hemma i England lyfte den inte alls.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Själv gick Del Shannon i helt andra tankar. Det var en ren countryskiva han ville göra, en tanke Harry Balk var helt emot, men Shannon, som var uppvuxen på countrymusik, insisterade. Helst skulle den spelas in i Nashville med lokala musiker, men där satte Balk stopp. Istället var det till United Sound Studio i Detroit de begav sig för att, under endast nio timmar den 14:e och 15:e november 1964, spela in "Del Shannon Sings Hank Williams". En ren hyllningsskiva till ett av countrymusikens största namn. Trots att det är ytterst habila, uppriktiga och känsliga tolkningar hamnade den helt utanför strålkastarljusen. Inte ens en singel släpptes i samband med albumet. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUYZD0vnkrcakldf8OS_C7gFS2eX-48VrVI19RqDqSyLcoG7szrqKOs1GwHZnAljHGt9wNeQzf4C1aYe2x-Xvmkjd3Ebip-cgVii93VWZ_q5yxC1ZgjtBTrG-1Pu4r5drplooDcm0-XUVdWeNYwhGyf_KlCJjNl9H_1FBAKyaWpfu1XyQXV46zwT0d/s1248/Screenshot_20220607_220520.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1248" data-original-width="1077" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUYZD0vnkrcakldf8OS_C7gFS2eX-48VrVI19RqDqSyLcoG7szrqKOs1GwHZnAljHGt9wNeQzf4C1aYe2x-Xvmkjd3Ebip-cgVii93VWZ_q5yxC1ZgjtBTrG-1Pu4r5drplooDcm0-XUVdWeNYwhGyf_KlCJjNl9H_1FBAKyaWpfu1XyQXV46zwT0d/w345-h400/Screenshot_20220607_220520.jpg" width="345" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon gav ändå inte upp tanken på countrymusik. Den andra december återvände han till samma studio med fyra egenskrivna countrysånger. Som producent anges Shannon själv, alltså inte Harry Balk, vilket kanske kan tyda på att han själv fick stå för kostnaden. Visst är "Del Shannon Sings Hank Williams" bra, men det hade varit långt mer intressant om Shannon tillåtits att göra ett helt album med den här typen av "tårar i ölen"-country. De fyra sångerna - "Wrong Day, Wrong Way", "Table Reserved For The Blues", "Pardon Me I Guess I'm In The Way" och "Queen Of The Honky Tonks" - är dränkta i känslor av obesvarad, olycklig kärlek. Tolv sånger av den här kalibern hade blivit en countryklassiker.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Harry Balk såg inte, eller ville inte se, Del Shannons potential som countrysångare, utan ansåg honom enbart vara en popsångare med en genomgående ungdomlig publik. Det var tydligen bråttom att översläta countryförsöket, som släpptes i maj 1965, för redan i september samma år kom nästa album - "One Thousand Six Hundred Sixty One Seconds With Del Shannon". Shannon och producenten Balk arbetade rutinerat och effektivt. Förutom de båda sidorna på hans två senaste singlar, plus den redan inspelade "Do You Wanna Dance, finns ytterligare sju sånger, som spelades in under sex timmar i Bell Sound Studio i New York den tredje maj-65. Egentligen spelades åtta sånger in, men "Break Up" sparades till att bli nästa singel.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Som alla tidigare album, utom countryskivan, består "One Thousand Six Hundred Sixty One Seconds With Del Shannon" av till hälften låtar skrivna av Shannon och de övriga sex är skrivna av andra. Valet av coverlåtar, och hans framförande av desamma, är av hög klass - "Needles And Pins" (Jackie DeShannon), "Rag Doll" (Four Seasons), "She Cried" (Jay and The American), "Running Scared" (Roy Orbison), "Do You Wanna Dance" (Bobby Freeman) och "I'm Gonna Be Strong" (Gene Pitney). Hans egna sånger är rakt igenom lysande pop med påverkan av både amerikansk folkrock och den vokala pop som kanske främst Roy Orbison stod för. Shannons femte album var hans bästa. Han fick där även ordning på "I Go To Pieces". </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Till skillnad mot det mer sofistikerade materialet på "One Thousand Six Hundred Sixty One Seconds With Del Shannon" höll Shannon fram en tuffare sida på sina singelutgåvor. Efter "Keep Searchin'" och "Stranger In Town" kom "Break Up" och "Move It On Over" med den sistnämndas likaledes fräcka b-sida, "She Still Remembers Tony". "Move It On Over", liksom b-sidan, spelades in fjärde augusti 1965 tillsammans med ytterligare fem sånger som tappades bort och därför förblivit outgivna. Det vi aldrig fått/får höra är hans versioner av "Game Of Love" (Wayne Fontana & The Mindbenders), "No One Knows" (Dion & The Belmonts), "Tired Of Waiting For You" (The Kinks), "Tell Her No" (The Zombies) - som Shannon ändå spelade in tio år senare för Island Records - och slutligen "My Love Has Gone", skriven av Ross Watson som lär vara engelsman och sången skall ha varit hans enda bidrag till musikhistorien. Ett, om det stämmer, mycket imponerande engångsförsök. Ett ny inspelning av "My Love Has Gone" gjordes då Shannon mötte Andrew Loog Oldham 1967.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det borttappade materialet skulle ha ingått i Shannons fjärde album för Amy Records, men varken "Break Up" eller "Move It On Over" sålde tillräckligt bra, varför Amy gav upp planerna om ytterligare ett album. Inspelningarna blev liggande, varefter tejperna konfiskerades av Bell Sound Studio, eftersom Micahnik, som förlorat en stor summa på kortspel, inte kunde betala. Därefter försvann tejperna för alltid. Micahnik berättade aldrig för Balk om spelförlusten, som istället fick bära skulden inför Shannon. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Del Shannon hade svårt att hålla tillbaka sin besvikelse över att de två sista suveräna singlarna var ett försäljningsmässigt misslyckande. Hans nära vän Dan Bourgoise fick bevittna hur Shannon, vid ett besök i sitt hus vid sjön Cobb Lake, gick in i huset och hämtade en kartong full med singeln "Move It On Over". Förbannad plockade Shannon upp singel efter singel och börjar kasta frisbee ut över sjön. Bourgoise berättade om Shannons frustration: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Del thought that 'Move It On Over' was a sizzling, crunchy rocker that was a sure hit. 'Keep Searchin'' has just brought him back to the top of the charts and 'I Go To Pieces' and 'Stranger In Town' had some success. Personally, I think to this day that 'Move It On Over' is one of his best all-time greatest records-it was a song that captured all of Del's anger at the time. I asked Del what he was going to do after he moved to California. He told me that he was going to cut some country records. Who cares, it's all over" </i>och vidare "'<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I want out of this business'. Del was upset that both 'Break Up' and 'Move It On Over' bombed. He thought he was staying on the cutting edge with a new sound, but neither songs were accepted by the public. He sailed copies of the 45's into the lake. Not one or two, but a whole box of 45's! One at a time. 'Forget this, I want out!' he said. I tried to calm him down and yelled, 'The record's great! You're crazy Del!'</i>" (*) Strax efter incidenten vid Cobb Lake köpte Shannon ett hus i Van Nuys i Kalifornien. Efter fyra år med hitlistor, turnéer tänkte han sig ett lugnare liv innehållande mer av studioarbete med andra artister. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Del Shannon ville vidare, men satt fortfarande fast i sitt förlagskontrakt med Harry Balk/Irving Micahnik och deras Embee Production. Han var tvungen att göra ytterligare en singel för Embee Prod. och Amy Records, men ville inte släppa några egna låtar. Istället spelade han in två låtar - "I Can't Believe My Ears" (Meshel-Barr) och "I Wish I Wasn't Me Tonight" (McCoy-Trimachi) - som Embee Prod. redan ägde förlagsrättigheterna till. Singeln släpptes men drogs omedelbart in av Amy, vilket gjort den till Shannons mest ovanliga singelutgåva. Även partnerskapet mellan Balk och Micahnik knakade i fogarna och upphörde då Balk insåg att Micahnik undanhållit royalties och stoppat pengar i egen ficka.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Efter tre album och sju singelutgåvor, varav fem tog sig in på Billboard Hot 100, lämnade Del Shannon alltså inte bara Embee Production och Amy Records, utan även Michigan och flyttade till Kalifornien och skrev där kontrakt med Liberty Records. Hans önskan var att komma till ett stort skivbolag, där det fanns finansiella muskler för produktion, promotion och distribution. Shannon var ekonomiskt missnöjd med sin del av vad kontraktet med Embee Production gav. Konstnärligt däremot hade kontakten med Harry Balk i stort sett varit positiv. Det material de båda valt att spela in passade Shannon perfekt, både för album- och singelutgåvor. Totalt hade det gett honom femton placeringar på Billboard Hot 100, varav elva på de övre halvan, fem bland de tjugofem bästa, tre bland de tio bästa och en, Runaway, som nummer 1. Harry Balk var en betydande del av Del Shannons framgångar. Tiden hos Liberty Records skulle visa sig mindre lyckosam. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_kqavFE46LTK_sldrB51EgBdNeXeUqx7hDY0VtMlWHRa6lreuf1OL7Q2RRHNoGUGo3GNzfuTBw3LiwBKgriW1dFIMgA2hTS4x-c6ZCdenjW_kypU45f8S1RRD0i2MbZiNAphHmYSRO3ctJRksItM71bBhHQAMMOJBPB4gXr8ZBfq13NBiQAu1_-x4/s2812/IMG_20220607_215335.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2812" data-original-width="2673" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_kqavFE46LTK_sldrB51EgBdNeXeUqx7hDY0VtMlWHRa6lreuf1OL7Q2RRHNoGUGo3GNzfuTBw3LiwBKgriW1dFIMgA2hTS4x-c6ZCdenjW_kypU45f8S1RRD0i2MbZiNAphHmYSRO3ctJRksItM71bBhHQAMMOJBPB4gXr8ZBfq13NBiQAu1_-x4/w380-h400/IMG_20220607_215335.jpg" width="380" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Då Shannon sent 1965 flyttade till Los Angeles var det ett försök att hitta tillbaka till sin hitpotential, som blev som bortblåst i och med att de brittiska banden invaderade den amerikanska kontinenten. Det var på vännen, musikern och låtskrivaren Tommy Boyce inrådan han hamnde i Kalifornien: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">What are you doing at Cobb Lake. Get your ass out here to Los Angeles. It's where all the recording activity takes place. Dot Records wants to sign you.</i><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Dot Records var aldrig ett alternativ, de var inte tillräckligt finansiellt starka. Shannon ville ha ett stort bolag i ryggen och förhandlade med Columbia som inte ville möta hans ekonomiska krav. Liberty Records däremot tog emot honom med öppna armar och erbjöd pengar han själv inte ens räknat med i form av månatliga löneutbetalningar. Vad han inte insåg var att Liberty ville placera honom i samma fack som Bobby Vee och Gary Lewis. Bolaget betraktade Shannon som en föredetting som skulle få en andra chans med andras låtar de redan ägde rättigheterna till.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med ekonomin tryggad kunde Shannon slappna av och behövde inte ligga ute på ständiga turnéer. Istället kunde han ta mindre jobb nära hemmet, ägna sig åt att skriva, spela in och utveckla sitt intresse att producera andra artister/grupper. Det var till Palomino Club i norra Hollywood han åkte då han ville träffa nya musikaliska bekantskaper.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Liberty var mycket framgångsrika med artister som Bobby Vee, P J Proby, Jan and Dean, The Ventures och Gary Lewis & The Playboys. Nu fick Shannon kliva in i RCA Victor Studio i Hollywood tillsammans med gräddan av studiomusiker, såsom James Burton, Leon Russell, Ronald James och Charles Blackwell. Producent var Snuff Garrett och arrangör Leon Russell. Sent på kvällen, mellan 21.00-24.00 den första februari 1966, spelades tre sånger in, "The Big Hurt", "I've Got It Bad" och "Show Me". </span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Hos Liberty föll valet att arbeta med Shannon på Tommy "Snuff" Garrett och Leon Russell, som ansåg att Shannons falsettsång var som gjord för att återanvända äldre hits. Shannon som helst ville spela in sina egna sånger blev ignorerad och överkörd av duon Garrett och Russell. De såg Shannons egna material som utfyllnad. Man till och med snålade och sparade in på bakgrundskören, genom att istället dubblera Shannons sång. När inspelningarna för Big Top Records gjordes gav producenten Harry Balk Shannon den tid som krävdes för att han skulle </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">få utlopp för sin kreativitet och experimentlusta. Hos Liberty var studietiden och -musikerna bokade exakt på minuten. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon hade utvecklats som låtskrivare, vilket både "I've Got It Bad" och "Show Me" var ett bevis på. Även den i mars inspelade "For A Little While" hade hitpotential. Snuff Garrett var den som övertygade Shannon att spela in "The Big Hurt". Man frågar sig varför. Den kom att bli hans första singel för Liberty (mars-66) med "I Got It Bad" som b-sida. Det borde ha varit tvärtom. Inspelningen av "The Big Hurt" ledde till ett storgräl mellan honom och Snuff Garrett. Shannon var missnöjd med resultatet, tyckte mixningen var usel. Det färdiga resultatet lät inte alls som han ville. Låtskrivaren Wayne Shanklin skrev "The Big Hurt" för Miss Toni Fisher, som fick en stor hit (nr. 3) med den 1959. Varför den skulle ha passat Del Shannon är inte lika lätt att förstå. Den tog sig i alla fall in på försäljningslistans plats 94, stannade i två veckor, sen skulle det dröja drygt femton år innan Shannon var tillbaka på Billboard.</span></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Liberty hade bråttom att få tillbaka de pengar man lagt ut på Shannon. Redan i maj-66 släppte de nästa singel och valet föll på den magnifika "For A Little While" med "Hey! Little Star" som b-sida. Sen kom i rask takt fyra singlar innan året var slut; "Show Me"/"Never thought I Could" (juni-66) - Liberty saknade b-sida så man döpte om den redan använda "I Got It Bad" till "Never Thought I Could", "Under My Thumb"/"She Was Mine" (aug-66) och "She"/"What Makes You Run" (dec-66). Liberty verkade ha större tilltro till Shannons egna sånger som singelutgåvor än som del av kommande album. Av de totalt tio singelsidorna är sju skrivna av Shannon och är helt oklanderliga. Beträffande de tre övriga är " Under My Thumb" lysande. Ja, faktiskt så snygg att den till och med slår Stones original från albumet "Aftermath". Duon Tommy Boyce och Bobby Hart skrev egentligen "She" åt The Monkees, som tog med den på albumet "More Of The Monkees".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Att Shannon hamnade i dåligt sällskap visar albumdebuten för Liberty som kom i juli 1966. "This Is My Bag" består i huvudsak av andras samtida hitlåtar, såsom "Lightnin' Strikes", "Oh, Pretty Woman", "Everybody Loves A Clown", "When You Walk In The Room", "Kicks" och naturligtvis "The Big Hurt". Visst gör Shannon bra ifrån sig, men det är ändå ett helt meningslöst urval. Där finns bara tre sånger signerade Del Shannon, varav två håller riktigt hög klass - "For A Little While" och "Never Thought I Could" (aka "I've Got It Bad") medan "Hey! Little Star" som bäst är en söt bagatell.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Svenska The Shanes var så pass imponerade av den här periodens Del Shannon, att de lät spela i både "I've Got It Bad" och "For A Little While", som kom att ingå på "SSSS SHANES!" (1967) respektive "SHANES VI" (1967).</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Trettioförsta mars och första april spelades "This Is My Bag" in och den nionde juli låg den på skivdiskarna. Redan den tjugosjätte och tjugoåttonde juli var Shannon tillbaka i studion för inspelning av nästa album, "Total Commitment". Hans andra för Liberty följde samma mönster som det första. Trots en formidabel inledning med "Under My Thumb" och ett par fina inspelningar av Outsiders "Time Won't Let Me" och Grass Roots "Where Were You When I Needed You", förekommer låtar ej värdiga Del Shannon: "Red Rubber Ball", "The Pied Piper", "Sunny", "The Joker Went Wild" och "Summer In The City". De egna låtarna var bara fyra till antal - "She Was Mine", "Show Me", "What Makes You Run" och "I Can't Be True".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Samtidigt under våren 1966 träffade Shannon Johnny Carver, en då okänd countrysångare från Los Angeles, för vilken han förhandlade fram ett kontrakt med Imperial Records, en underetikett till Liberty. Shannon skrev, arrangerade och producerade Carvers debutsingel - "Think About Her All The Time"/ "One Way Or The Other". Shannon såg att Carver hade potential och senare fick han stor framgång med "Tie A Yellow Ribbon".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Liberty släppte "She"/"What Makes You Run" som singel. Samtidigt som Shannon spelade in "She" gjordes också två sånger som förblev outgivna, "Stand Up" och "The House Where Nobody Lives", båda skrivna av honom själv och egentligen mer lämpliga att använda som singel-a-sidor. Produktionsteamet och låtskrivarna Tommy Boyce och Bobby Hart må ha varit rätt för The Monkees, men gick deras arbete per automatik att överföra på Del Shannon? Hans inspelning av "She" föll som en sten. Att "Stand Up" och "The House Where Nobody Lives" förblev outgivna var möjligtvis ytterligare ett bevis för Libertys låga förväntningar på Del Shannon som kompositör.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV9al542dhD0yN2WKPbd1ms0nHS4ptiGRkMytUeOO_LlmyHEgYCLcBZ15qw6XL19dsxWXYNOC9mIh66RbVqhj51My83qIlKfSFYNkVAN1s6b_a41vVe0PyY4O-8kUDIPrgqFZaniqqH3AmXfPvRrcg22Iv-CAs4yT5y_RlwnpTHlkP_yEA-WbyMLCO/s1748/IMG_20220607_214905.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1370" data-original-width="1748" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiV9al542dhD0yN2WKPbd1ms0nHS4ptiGRkMytUeOO_LlmyHEgYCLcBZ15qw6XL19dsxWXYNOC9mIh66RbVqhj51My83qIlKfSFYNkVAN1s6b_a41vVe0PyY4O-8kUDIPrgqFZaniqqH3AmXfPvRrcg22Iv-CAs4yT5y_RlwnpTHlkP_yEA-WbyMLCO/w400-h314/IMG_20220607_214905.jpg" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>HOME AND AWAY</b></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Under en Englandsturné januari-februari 1967, för att lansera "She", var Shannon, tillsammans med Chuck Berry, bokad på London Saville Theatre. I en loge upp till höger satt Beatles och i en annan upp till vänster satt Rolling Stones och deras manager Andrew Loog Oldham. Oldham sökte upp Shannon för att berätta att han var ett stort fan och oerhört förtjust i hans inspelning av "Under My Thumb". Han ville att de båda skulle göra ett album tillsammans. Mellan tjugotredje och tjugosjätte februari 1967 gick Shannon in i Olympic Sound Studio i London tillsammans med Oldham som producent. Bland musikerna fanns gitarristen Jimmy Page, basisten John Paul Jones, pianisten/organisten Nicky Hopkins och körsångerskorna P P Arnold och Madeline Bell.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Oldham såg framför sig ett konceptalbum likt Beach Boys "Pet Sounds", med titeln "Home And Away", plus en nyinspelning av "Runaway". Den gamla hitlåten hade Shannon inget större intresse av att spela in igen, däremot var han entusiastisk över att jobba med Oldham. Han kontakta Liberty som gav grönt ljus. Inspelningarna blev rakt igenom lyckade. Oldham uppdaterade Shannon till det som då var högsta nivån inom brittisk popmusik och använde hela sin kreativa arsenal bestående av arrangemang med stråkar, klockspel och barockkänsla. Inget kunde egentligen gå fel och gjorde det inte heller. Inspelningarna är bland de bästa Del Shannon gjorde. Materialet kom i stort sett från andra låtskrivare, knutna till Oldhams skivbolag Immediate, såsom Billy Nicholls, Jeremy Paul Solomons och Andrew Rose/David Skinner. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Rose och Skinner var duon Twice As Much som sommaren 1966 fick en hit med Jagger/Richards låt "Sittin' On The Fence". Deras bidrag till Shannon var "It's My Feeling", "Easy Yo Say" och "Life Is But Nothing". Den sistnämnda hade Twice As Much redan själva spelat in för sitt debutalbum "Own Up" (Immediate, 1966).</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Billy Nicholls är idag mest känd för sitt album "Would You Believe", som Immediate 1968 pressade i hundra promoexemplar, men sen aldrig gav ut eftersom bolaget fick ekonomiska problem. Något enskilt exemplar lär vid auktion i nutid ha sålts för omkring 100 000 kronor. Nicholls var en synnerligen begåvad popsmed som gav Shannon fantastiska låtar som "Cut And Come Again", "Led Alone" och "Friendly With You"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Själv bidrog Shannon med "He Cheated" och "Silently", som båda passade utmärkt in i det övriga låtmaterialet. Den brittiska låtskrivaren och producenten Jeremy Paul Solomons plockade fram "Mind Over Matter". Men allra mest känslig och genial är "My Love Has Gone" av den okände britten Ross Watson. Ingen tycks veta mer om honom än att "My Love Has Gone" var hans enda bidrag till musikbranschen - någonsin! Men vem var/är han? </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Liberty släppte aldrig Shannon/Oldham-samarbetet "Home And Away". Det fanns elva låtar klara för utgivning, men Liberty nöjde sig med två singlar, "Led Alone" kopplad med albumspåret "I Can't Be True" från året innan och nyinspelningen av "Runaway" med "He Cheated" som b-sida. De övriga åtta låtarna blev liggande i karantän fram till våren 1978, då Sunset Records, en budgetetikett till Liberty, släppte alla elva inspelningarna i Storbritannien som "...And The Music Plays On". Sunset lade på ytterligare tre spår - "Raindrops", i original av Dee Clarks 1961, den Dave Edmunds-producerade "...And The Music Plays On" från 1968 och den tidigare outgivna "Leaving You Behind", skriven av Shannon tillsammans med Brian Hyland. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Nyinspelningen av "Runaway" <a href="geo:0,0?q=1967 är en helt annan historia än den han slog igenom med 1961" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1967 är en helt annan historia än den han slog igenom med 1961</a>. Borta är Max Crooks Musitron, som ersatts av en nylonsträngad spansk gitarr, körer, handklappning, blås och stråkar. En sofistikerad inspelning med ett neddraget tempo i ett annorlunda arrangemang och produktion än den ursprungliga versionen. Australien tog inspelningen till sitt hjärta och placerade den på plats nr. 14 på sin försäljningslista.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Bakom arrangemangen för hela "Home And Away"-sessionen låg musikern och dirigenten Arthur Greenslade, vars insats måste anses lika viktig för det färdiga resultatet som Shannon och Oldham. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I sin självbiografi, "2Stoned", nämner Andrew Loog Oldham inget om inspelningarna med Del Shannon. Han överlämnar just den delen till Dan Bourgoise, men då Mike Stax intervjuade Oldham - Ugly Things #36, 2013 - får vi veta följande:</span></div><div></div></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">"</span><b original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">The sessions you did with Del Shannon in early '67 produced some of the best music of his career. Dan Bourgoise describes the sessions in <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">2Stoned</i>, but I'd like to get your take on Del and his music, and what you had in mind when you produced him.</b></div></span><div><div><br /></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"> Probably <b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Pet Sounds</b>. I was still busy investigating how that was recorded by recording different people. Poor Del. He came to London to work with me, and by the time we'd finished Monterey had happened. The record execs were turning on, beading up and all Liberty Records was interested in was Canned Heat. Del got buried, as did my work with him. They, EMI, released it years later, plastered my name all over everything but refuse to pay me because I do not have the original contract. This remains an amazing business where you enter the front office and say what a privilege it is to work with you whilst the back office is already applying their age old tricks at screwing you. Technology has just upped the ante.</i></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""> The stuff with Del was great. It rescued my sanity for a while as my Life with the Stones was winding down. Again, I liked him. I have not had to work with many people I did not like. I'm lucky.</i>"</div></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det kan inte ha varit brist på eget material, då Shannon i början på oktober-67 spelade in en version av "The Letter", trots att Box Tops originalversion samtidigt toppat den amerikanska listan i fyra veckor och totalt stannade där i sexton veckor. Liberty gav ut Shannons version exklusivt för Filippinerna, där han haft ett antal Topp 10-hits och också gjort en succéartad turné 1967. Under en spelning, inför en publik på 35000 på Rizal Stadium i Manila, överraskades Shannon av att publiken skrek önskemål om obskyra b-sidor. Mer än 250000 såg Shannon under hans vistelse där, vilket var välgörande för både hans ego och hans plånbok.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Del Shannon hade i februari i England spelat in ett storartat album som låg helt rätt i tiden, men som ändå inte gavs ur. Plötsligt ansåg Liberty de av Andrew Loog Oldham producerade sångerna omöjliga att ges ut. Liberty ville istället ha ett mer psykedeliskt material och sound. Tillsammans med sin manager och ekonomiske rådgivare, Dan Bourgoise, tog Shannon ansvar för inspelningarna, både vad det gällde låtskrivandet och produktionen, och skapade den utomordentligt fina "The Further Adventures of Charles Westover". Ett album så storartat att det kan mäta sig med samtidens bästa utgåvor, såsom Zombies "Odessey and Oracle", Doors "Waiting For The Sun" och "Love "Forever Changes". Som inspiratörer har Shannon nämnt Beatles, Bee Gees och Vanilla Fudge.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Med "The Further Adventures of Charles Westover", hans tredje och sista album för Liberty, stod Shannon mitt i den musikvåg som hade sin bas i det psykedeliska Kalifornien. Till skillnad mot alla hans tidigare album skrev Shannon huvuddelen av materialet, av tolv låtar är tio hans. De två övriga var "New Orleans (Mardi Gras) - skriven av Jim Pulte som ingick i den samtida gruppen Southwind, tillsammans med John David Martin (aka Moon Martin) - och "Be My Friend", skriven av Doug Brown som tidigare spelat in skivor för Chess/Checker.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Att lämna över ansvaret för innehållet på "The Further Adventures of Charles Westover" till Shannon var ett genidrag. Inspelningarna pågick under två dagar sent 1967, trettonde november och femte december, ett år som var genomgående starkt präglat av experimentlusta. Amerikanska band som Doors, Jefferson Airplane, Electric Prunes, Velvet Underground, Greatful Dead, Mothers of Invention och Moby Grape hade ändrat våra föreställningar om hur popmusik skulle låta. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon fick möjlighet att skriva musik som inte nödvändigtvis behövde ha hitpotential. Det var i albumformatet Charles Westover, istället för popidolen Del Shannon, kunde få fritt spelrum. Efter sju års jagande efter hitmaterial, nästan tre års frånvaro av riktigt stora försäljningssuccéer, ville kanske människan bakom idolkaraktären andas fritt. Baksidestexten på "The Further Adventures of Charles Westover" är i sammanhanget intressant och pekar åt det hållet:</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Why Charles Westover?</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">But then why Del Shannon?</i></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">In Hollywood, truth and illusion,</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">reality and fantasy, sometimes (most </i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">of the time) can get quite confusing.</i></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The intention of this album is not to</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">confuse, but to illuminate the problems</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">of being a real person and a pop star.</i></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">In another place, at another time,</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Charles Westover became Del Shannon.</i></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">In This Album the reality</i></div><div style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">of Charles Westover emerges.</i></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Strax innan albumsläppet (680131) kom två av dess låtar - "Thinkin' It Over" och "Running On Back" - som singel, för övrigt Shannons enda 45-varvare med bildomslag i Amerika. B-sidans "Runnin' On Back" skrev Shannon ihop med Sharon Sheeley, flickvän till Eddie Cochran vid tiden för hans död. Hon satt i samma taxi som Cochran och Gene Vincent, då den kraschade mot en lampstolpe i Chippenham, strax före midnatt sextonde april <a href="geo:0,0?q=1960 fjorton mil väster om London" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1960, fjorton mil väster om London</a>.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Man kan misstänka att besvikelsen mellan Liberty och Del Shannon var ömsesidig. Både Big Top och Amy Records hade varit rejält framgångsrika i samarbetet med Shannon. Med Big Top placerade han sig nio gånger under drygt två år på Billboard Hot 100 och med Amy fem gånger under drygt ett år. Liberty var försäljningsmässigt ett misslyckande för Shannon. Bolaget visste inte vad de skulle göra med honom. Man släppte ytterligare två singlar - "Gemini"/"Magical Musical Box" och "Raindrops"/"You Don't Love Me". Den första är formidabel poppsykedelia hämtad från albumet. A-sidan på den andra, och hans sista för Liberty, är ett försök ta Shannon tillbaka till när han var försäljningsmässigt störst som popsångare, åren runt 1965. B-sidan skulle däremot ha platsat på "The Further Adventures of Charles Westover". Samtidigt som den sista singeln spelades in gjordes även den fint träskcountryfierade "Something To Write Home About". Den förblev outgiven till 2004 då Bear Family Records tog med den på "Home And Away"-boxen. Med sånger som "Something To Write Home About" placerade sig Shannon i den genre som Gram Parsons kallade "Cosmic American Music". Det borde ha blivit Shannons nästa steg, han hade en naturlig fallenhet för countrymusiken och borde ha gett den större utrymme. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon var färdig med Liberty och var trött på att jaga hits i en ny tid bestående av både disco- och tyngre rockmusik. Det skulle dröja nästan ett år innan han åter ställde sig i en inspelningsstudio igen. Till våren och sommaren 1969 hade han förhandlat fram ett kontrakt med ABC-Dunhill Records. Bolaget gav ut två singlar, vars fyra sånger alla representerar olika genrer och visar vilken mångsidig artist Del Shannon var. "Comin' Back To Me" är blue eyed soul, "Sweet Mary Lou" är spretig rock inspelad tillsammans med gruppen Smith (ej att förväxla med den engelska gruppen The Smith), "Colorado Rain" är countrypop, där den gamla vännen Max Crook finns med som organist, och "Sister Isabell" magisk poppsykedelia. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Flera sånger som spelades in blev vid tillfället outgivna: "Never Be The Same Again", "How Can I Tell You", "Southern Part of Town" och "She's Got Soul", där de två senare tangerar den countrysoul Jim Ford torgförde på sitt enda album, "Harlan County", 1969. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">S</span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">amtliga sånger hade vuxit fram ur ett samarbetet mellan Shannon och Brian Hyland. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_GqM3JbPkaz5JwtAzQnbkke8bCjXZnorWXJD1Npg0UhKPJXeDwjth2-yW10Xe8WqSMv6kMW1sw-RFzsBe95fs7u6emIVfXvSmbp7d1KcHs9zrxRUGaxbXoYJEyXRy8njmhrhE5RyDh8mk7CXClOi9egMH_BtdVVnrRd3avbqm86YKPV_R-NyHt-W3/s2291/IMG_20220607_214514.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1825" data-original-width="2291" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_GqM3JbPkaz5JwtAzQnbkke8bCjXZnorWXJD1Npg0UhKPJXeDwjth2-yW10Xe8WqSMv6kMW1sw-RFzsBe95fs7u6emIVfXvSmbp7d1KcHs9zrxRUGaxbXoYJEyXRy8njmhrhE5RyDh8mk7CXClOi9egMH_BtdVVnrRd3avbqm86YKPV_R-NyHt-W3/w400-h319/IMG_20220607_214514.jpg" width="400" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Brian Hyland flyttade in hos Del och hans hustru Shirley under några år. Tillsammans jobbade de med att skriva sånger och fick också kontrakt som låtskrivare med Trousdale Music, som var knutna till ABC-Dunhill Publishing Corporation. Barbara Lewis spelade in deras "How Can I Tell", Beth Moore "Go Go Girl" och Waylon Jennings "I've Got Eyes For You". Duon ägnade även tid till att återskapa Brian Hylands karriär. Shannon blev Hylands inofficiella manager och producerade dennes självbetitlade album för UNI Records, vilket innehåller hans två hits, "Gypsy Woman" och "Lonely Teardrops". Shannon medverkade också som gitarrist och körsångare. Även Max Crook finns med på keyboards - Hammond B3 och Moog.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ingen av Shannons ABC-Dunhillsinglar gjorde något större väsen av sig och samarbetet blev mer sporadiskt. Hela, eller delar av, fyra låtar komponerade av Shannon/Hyland - "Could You Dig It", "I'm With You <a href="calendar:T5:Tonight" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tonight</a>", "Youngblood" och "Makin' Of A Heartache" spelades in den fjortonde juli 1969. De enda kända fakta från tillfället </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">är </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">att Shannon sjunger och spelar gitarr, därefter tappades inspelningarna bort. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Parallellt fortsatte Shannon arbetet med att hitta oupptäckta artister och på Rag Doll Club i Los Angeles såg, hörde och kontaktade han gruppen Smith. Han samarbetade med medlemmarna i ett halvår för att finslipa deras uttryck och skaffade ett kontrakt med ABC-Dunhill. Arbetet med Smith gav dem en 5:e placering på Billboard i Shannons arrangemang av "Baby It's You", skriven av Burt Bacharach tillsammans med Davis Mack och Luther Dixon (a k a Barney Williams).</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det skulle dröja över ett år innan ABC-Dunhill gjorde ett nytt försök med Shannon. Fem låtar spelades in andra oktober 1970, men samtliga förblev outgivna fram till att Bear Family grävde fram och publicerade dem: "Good Love", "Sun Don't Shine (Drip Drop)", "Anita (I'm Walking On Fire"), "Reason To Believe" och "She Even Woke Me Up To Say Goodbye".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Intresset för Shannon i Amerika hade svalnat, men i England var han fortfarande ett stort namn bland sina fans. Under sex veckor hösten 1972 hyrde han med sin familj - hustrun Shirley och barnen Craig, Kym och Jody - ett hus i Manchester. Till största delen uppträdde Shannon på klubbar och kabaréer belägna i norra England. United Artists (UA)/England visade intresse och första och andra december samma år spelades "Del Shannon Live in England" in på Princess Club i Manchester. Förutom att Shannon själv står som producent är det intressant att nämna teknikern Vic Maile och att Max Crook, med sin Musitron, gästar på "Runaway" och "Hats Off To Larry". Kompar gör John Mac's Flare Band - ursprungligen från Kelso i södra Skottland, men med bas i </span></div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Birmingham - som hade specialiserat sig på att kompa amerikanska artister på turné i Storbritannien. Förutom Shannon hade de stått bakom The Drifters, The Temptations, Ben E King, Edwin Star plus ett tjugotal andra. England höll liv i Shannons karriär och förutom turnéer gjorde han och John Mac's Flare Band en Radioinspelning för BBC med låtarna "Keep Seachin'", Hats Off To Larry", "Kelly" och "What's The Matter Baby". Även den engelska musikpressen förhöll sig positiv till Del Shannon.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I maj 1973 var Shannon med familj tillbaka i England och hyrde även denna gång ett hus i Manchester. Planerat var en tio veckors lång turné, men intresset för Shannon var så stort att tiden förlängdes med ytterligare två veckor. Fortfarande var det huvudsakligen i norra England han uppträdde. Nu med The Impalas som kompgrupp (ej att förväxla med amerikanska "Sorry (I Ran All The Way Home)"-Impalas). Tillsammans gjorde de ett suveränt tv-framträdande i BBC2:s "The Old Grey Whistle Test" den nittonde juni med "Kelly" och den nyskrivna "Louise, Louise". Finns på Youtube att bevittna, missa den inte, Shannon är magisk i "Kelly".</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Han hann även med en kort avstickare till Spanien, där han medverkade i ett tv-program och till Italien för att framträda på amerikanska militärbaser i Neapel.</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon var bekymrad över att UA helst ville ge ut hans äldre låtar, trots att flera samtida engelska musiker gärna ville jobba med honom. Den 27 december sammanfördes Shannon med Jeff Lynne för att göra inspelningar tillsammans. Fyra sånger spelades in - "Broken Down Angel", "The Deadly Game", "Alive But Dead" och "The Ghost" - men bara den sistnämnda lämnade arkiven i form av en australiensisk singel, med b-sidan "Oh How Happy". Under två månader, juni och juli, 1974 var han tillbaka i England och besökte även Dave Edmunds och Rockfield Studio i Wales. Där spelade Shannon in två versioner av "And The Music Plays On", en med countryinfluenser och en mer rak version som UA valde att ge ut.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><b>DEL SHANNON I ENGLAND 1962-1972</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">16/9 - <a href="calendar:T2:7/10 1962" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">7/10 1962</a>, paketturné </div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Förutom Del Shannon medverkade även Dion (16/9-30/9), Buzz Clifford och Freddy Cannon (1/10-7/10), vilka alla kompades av The New York Twisters. Bland engelska artister återfanns, till och från, Joe Brown and The Bruvvers, Jet Harris and The Jetblacks, The Allisons, Suzy Cope och John Barry Seven.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Shannon fanns med i tv-programmet "Thank Your Lucky Star" den 29 september.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">18/4 - <a href="calendar:T2:15/5 1963" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">15/5 1963</a>, paketturné.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Förutom Shannon medverkade även Johnny Tillotson, som kompgrupp användes The Eagles. Övriga medverkande var Kenny Lynch, The Springfields, Rey Anton och Jerry Stevens. Första spelningen var i samarbete med BBC och på Royal Albert Hall, där Del Shannon blev den första amerikanska rockartist att uppträda. Med i BBC-showen fanns även John Leyton, The Bachelors, Susan Maughan, Matt Monro, The Springfields, The Vernons Girls, Shane Fenton och The Beatles. Det var alltså där Shannon hörde "From Me To You". Sista spelning var extrainsatt och ägde rum på Gaumont State i Kilburn. Där medverkade även Four Seasons, Brook Brothers, Freddie & The Dreamers och Terry Young Six. Därefter åkte Shannon till först Sverige och därefter till Israel.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Thank Your Lucky Star" den 20 april, "Scene at 6.30" den 25 april och "Juke Box Jury" den 11 maj.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1/6 - <a href="calendar:T2:3/6 1963" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">3/6 1963</a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Efter Israel återvände Shannon till England för fyra spelningar, varav framträdandet på utomhusfestivalen i Botwell Park i Hayes publikmässigt var den största. Mer än 8000 besökare såg, förutom Shannon, tjugo andra artister, såsom Gerry & The Pacemakers, Vince Taylor, Eden Kane, Billy J Kramer, Jackie Lynton, Brian Poole & The Tremeloes och Screaming Lord Sutch.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">4/10 - <a href="calendar:T2:3/11 1963" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">3/11 1963</a>, paketturné.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Shannon kompades av The Blue Diamonds. Övriga medverkande var Gerry & The Pacemakers, Duffy Power, Cilla Black, The Bachelors och Jet Harris & Tony Meehan. Jet Harris tvingades dock ställa in på grund av en trafikolycka, varför Tone Meehan med grupp istället annonserades som The Tony Meehan Combo.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Thank Your Lucky Star" den 5 oktober och "Ready Steady Go" den 25 oktober.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">13/1 - 23?/1 1965</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ingen turné, istället besökte Shannon England enbart för att göra reklam för sin senaste singel, "Keep Searchin' (We'll Follow The Sun)". En satsning som betalade sig bra, redan den 14 januari började "Keep Searchin'" klättra uppför Englandslistan, där den stannade i elva veckor med högsta placering nr 3.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Scene at 6.30" (14/1), "Top Of The Pops" (14/1), "Ready Steady Go" (15/1), "Five O'Clock Club" (19/1), "Juke Box Jury (23/1) och "Thank Your Lucky Stars" (23/1)</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">27/2 - <a href="calendar:T2:22/3 1965" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">22/3 1965</a>, paketturné.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">På första turnén sedan oktober 1963 kompades Shannon av gruppen Soul Savages. Övriga medverkande, till och från, var Wayne Fontana & The Mindbenders, Herman's Hermits, Just Four Men, The Zephyrs, Paul Dean och Jerry Stevens. Meningen från början var att även The Shangri-Las skulle finns med, men Mary Weiss blev sjuk och ställde in. Som ersättare anlitades engelska The Dollies.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Thank Your Lucky Star" (20/3) och "Five O'Clock Club" (30/3).</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">28/1 - <a href="calendar:T2:19/2 1967" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">19/2 1967</a>.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Ett promotionbesök för att lyfta fram singeln "She". Totalt gjordes bara nio scenframträdanden i England. Sista spelningen var tillsammans med Chuck Berry på Saville Theater i London. Även ett besök i Tyskland fanns inplanerat.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Top Of The Pops" (2/2) och "The Rolf Harris Show" (4/2).</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">27/5 - <a href="calendar:T2:23/6 1967" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">23/6 1967</a>.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Besöket i England började med en konsert på Roundhouse i London tillsammans med Terry Reid och Peter Jay's Jaywalkers. Direkt därefter drog Shannon till Irland för ett antal spelningar. Det är under det här besöket han träffade Andrew Loog Oldham, vilket resulterade i inspelningarna av det som var tänkt som albumet "Home And Away"</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tv-framträdanden: "Dee Time" (15/6) och "Juke Box Jury" (24/6).</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">7/10 - <a href="calendar:T2:4/11 1967" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">4/11 1967</a>.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Flera dagars engagemang i olika kabaré- och varietésammanhang.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">31/10 - <a href="calendar:T2:1/12 1971" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1/12 1971</a>.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Flera dagars engagemang i olika kabaré- och varietésammanhang. Som kompband använde Shannon The John Mac's Flair Band.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">3/5 - <a href="calendar:T2:27/5 1972" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">27/5 1972</a>.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Flera dagars engagemang i olika kabaré- och varietésammanhang</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">29/10 - <a href="calendar:T2:2/12 1972" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">2/12 1972</a></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Inte en dag ledig för Shannon med en koncentration av spelningar i norra England, mestadel på klubbar och kabaréer. Turnébandet var även denna gång The John Mac's Flare Band, vilka även kompar på "Live In England", vilken spelades in i Manchester under turnéns sista dagar.</div><div><br /></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Det var slitsamt med alla klubbspelningar, i både England och Amerika. Att ständigt söka en hit som skulle föra honom tillbaka till de stora scenerna tog på krafterna: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I felt like I was on Mars in the mid-1970s...but I knew the changes were temporary.</i>" <a href="geo:0,0?q=1975 1976 och 1977 låg han på månadslånga turnéer" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1975, 1976 och 1977 låg han på månadslånga turnéer</a> i Storbritannien. Under den senare hade hans drickande tagit så orimliga proportioner att hustrun Shirley hotade att lämna honom. Depressioner och alkohol hade varit genomgående i hans liv, men 1978 söker han sig till AA och förblev därefter nykter. Han engagerade sig även för att hjälpa andra i samma situation.</span></div><div style="height: auto;"><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Många var de som ville hoppa på tåget och tjäna pengar på Shannon. Island Records var, likt UA, inte heller intresserad av Shannons nyskrivna material, utan det var som "oldies"-artist han intresserade dem. Att spela in "Tell Her No" var ändå Shannons förslag. Sången hämtades ur The Zombies skattkammare och passade honom utmärkt. Till b-sida valde man den av Shannon och Dan Bourgoise skrivna countrysången "Restless". </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Tillsammans med Jeff Lynne skrev och spelade Shannon in "Cry Baby Cry", vilket </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">kanske var anledningen till att Island gav ut den som singel. Det är inte hans bästa inspelning, men vänder man på skivan hittar man "In My Arms Again", som är country på toppnivå. Trots att </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">"Tell Her No" sålde skapligt i England, Australien och Filippinerna, var försäljningssiffrorna för de </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">två singlarna inte bra nog för Island. Samarbetet Shannon-Island avslutades.</span></div><div><br /></div><div><b>DAN BOURGOISE - BUG MUSIC</b></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Motgångarna var flera än framgångarna, men hans vän Dan Bourgoise vek aldrig från Shannons sida. 1975 grundade Bourgoise Bug Music för att samla in de royaltiesbetalningar som aldrig nått fram till Del Shannon. Ryktet om bolagets framgångar att driva in hans rättmätiga ersättningar spred sig. Andra missgynnade artister tog kontakt med Bug Music för att få ut de ersättningar som aldrig betalats ut. Bland de drabbade fanns många blues- och rhythm and blues-artister. Med Dan Bourgoise hjälp fick Jimmy McCracklin pengar på banken för "The Walk", John Lee Hooker blev miljonär när pengarna började rulla in och Arthur Alexander, vars "You Better Move On" och "Anna (Go To Him)" spelats in av Rolling Stones respektive Beatles, fick tillbaka de sångrättigheter han i ung ålder sålt billigt, Willie Dixon fick hjälp driva process mot Led Zeppelins Page/Plant då dessa "lånade" från Dixons "You Need Love" till sin "egen" "Whole Lotta Love". Andra som vände sig till Bug Music för hjälp var Johnny Otis, Muddy Waters, John Hiatt, John Prine, T-Bone Burnette, Nancy Griffith och Johnny Cash.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Dan Bourgoise föddes 1944 och växte upp lyssnande på artister som Elvis, Buddy Holly, Chuck Berry och Little Richard. Samtidigt som han studerade ekonomi på collage i Detroit jobbade han extra i skivaffären Joyline Records. Efteråt betraktade han sina studier som bortkastad tid, det var istället hans närhet till musik och skivor som blev livslång och -viktig. </span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Det var av Del Shannon Bourgoise fick låna tusen dollar för att starta Bug Music, vars enda ambitionen var att hjälpa honom och andra artister att skydda sina sånger, införskaffa deras royalties och mekaniska royalties. Inom tio till tjugo år var de så framgångsrika att de hade kontor i Nashville, London, New York och München. Bolaget blev respekterat i musikbranschen och ansågs vara: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">the most aggressive, artist-oriented company on the music scene</i>". Lånet från Shannon gav ordentlig utdelning, inom några år var miljontals dollar inhämtade åt honom.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Jimmy McCracklins omdöme om Dan Bourgoise ger en bild av hans betydelse för de artister och låtskrivare som själva inte haft kraft nog att driva in sina ersättningar: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I like the way Bug Music goes after those European royalties that are hard to collect. Let me just say that Mr. Bourgoise found money from my song writing that no one else could, he is an artist's dream...and I get my money in a timely fashion</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Till att börja med var Del Shannon Bug Musics enda uppdragsgivare. I soundtracket till filmen "American Graffiti/Sista Natten Med Gänget" fanns "Runaway" med, bara det borde ha inbringat en rejäl och stadig ersättning. Dessutom fanns det outbetalda royalties i Europa, Asien och Australien. Det tog Bourgoise tre år att samla in det mesta av Shannons royalties från olika delar av världen. Bara i England hittade han <a href="tel:1978 160000" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1978 160000</a> dollar i obetalda ersättningar för perioden då Big Top/London gav ut hans skivor där. Det engelska bolaget Charly Records fick Bourgoises advokater efter sig då de utan tillstånd gav ut "Del Shannon: The Definitive Collection".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">Bug Music kom också att arbeta direkt gentemot oupptäckta artister och låtskrivare. En av dessa var John Hiatt, som kom i kontakt med Dan Bourgoise via Leo Kottke. Hiatt, som vid tillfället var helt opublicerad, fick chansen att spela upp sina egenhändigt gjorda demos. Bug Music skrev ett förlagskontrakt på hans sånger och förhandlade fram ett skivkontrakt med Epic Records. En annan artist knuten till Bug Music var den före detta Blastersmedlemmen Dave Alvin som uttryckte sin tacksamhet med orden: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I haven't had to work a day job in 20 years, and I owe a lot of that to Bug.</i>"</span></div></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><br /></span></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuGkJyf6KOs1m3Bh2864-Sv_4CUJhBR26n1-U06cduxW9d1dr3VKm-JCPEkWgV6K6gbk795dPfhEy7FkL7qa-NWoeywS0DHeIMJHLyRx5q7wvNNxuIehlr8eRBEKtfEUTDFhya6NYYAi7-kXygTNQ_X14W4ySmBlBlFxPuFX7DLk3X4X1bcfn4j5W3/s2428/IMG_20220607_215216.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2428" data-original-width="2358" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuGkJyf6KOs1m3Bh2864-Sv_4CUJhBR26n1-U06cduxW9d1dr3VKm-JCPEkWgV6K6gbk795dPfhEy7FkL7qa-NWoeywS0DHeIMJHLyRx5q7wvNNxuIehlr8eRBEKtfEUTDFhya6NYYAi7-kXygTNQ_X14W4ySmBlBlFxPuFX7DLk3X4X1bcfn4j5W3/w389-h400/IMG_20220607_215216.jpg" width="389" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Mellan 1975 och 1981 kunde Shannon inte få något nytt publicerat. Inget större bolag ansåg honom vara intressant som en aktuell och samtida artist.</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">"<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">The career that I had depended on for almost thirty years suddenly was a dead end. I couldn't believe it, but thinking back I wondered if I would have another shot at stardom. But I was tired of being on the road and ambivalent about another round of stardom. I often wondered if I could survive the world of rock and roll...I'm in transition is what the labels are telling me. What in the hell is in transition?...Am I just an oldies act. I don't think that I will ever come back Into the mainstream of records business" </i>(Shannon i samtal med Charlie Marsh, tidigt 1978)</span></div><div><i style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></i></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon hade aldrig sett sig själv som en föredetting och var frustrerad. Hans kreativa ådra flöt på som vanligt, han gjorde egna demos i sin hemmastudio och var intresserad av andra musikers förehavanden, men ingen tycktes längre intresserad av honom. Ekonomiskt var det turnéerna i Storbritannien som fyllde på hans bankkonto.</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Trots att han ansågs passé hände ändå viktiga skivsläpp under de "bortglömda" åren: </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Under ledning av Greg Shaw släppte Sire Records 1975 "Del Shannon - The Vintage Years", ett dubbelalbum som spänner över hans tio första år som artist. Förutom naturligtvis musiken är Shaws hyllande text och, vid utgivningstillfället, de två outgivna sångerna "Silently" och "Life Is But Nothing" extra intressanta. Båda sångerna spelades in tillsammans Andrew Loog Oldham i London 1967. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon/Oldham outgivna album "Home And Away" gavs ut 1978 av Sunset Records i Storbritannien. Under titeln "...And The Music Plays On" fick hans fans äntligen höra de elva sångerna, plus de tillagda: "And The Music Plays On" (producerad av Dave Edmunds och inspelad i Rockfield), "Raindrops" och "Leaving You Behind", skriven av Shannon tillsammans med Brian Hyland.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det mindre prestigefulla K-Tel Records betalade <a href="geo:0,0?q=1978 Shannon 10000 dollar för nyinspelningar av" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1978 Shannon 10000 dollar för nyinspelningar av</a> "Runaway", "Hats Off To Larry", Little Town Flirt" och "Keep Searchin' (We'll Follow The Sun)". Något Shannon inte var helt bekväm med, men inte kunde motstå. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon lät Gusto, Eric och K-Tel Records 1979 återutge originalinspelningarna av "Runaway" och "Hats Off To Larry", vilket var en lönsam affär då de tillsammans sålde mer än 50000 exemplar. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">För Shannons del var ändå utgåvorna med hans äldre musik ett smärtsamt bevis för att han inte passade in och han hade allvarliga funderingar på att istället börja inom fastighetsbranschen. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Samtalet kunde därför inte ha kommit lägligare. Det var vännen, managern och den ekonomiske rådgivaren Dan Bourgoise som tog emot samtalet från Tom Petty, vilken uttryckte sin stora beundran för artisten Del Shannon. Petty ville inte bara producera ett helt album med Shannon, utan även dela en turné med honom. I november 1978 gick Shannon, Petty och hans grupp The Heartbreakers in i Sound City Studio i Van Nuys, Kalifornien, för att bekanta sig med varandra. Shannon presenterade den nya sången "Drop Down And Get Me", som övertygade Petty om att Shannon fortfarande kunde skriva bra låtar. Nu var det viktigt att få bort oldiesstämpeln från namnet Del Shannon. Dan Bourgoise förklarade hur djupt den satt: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">If Del had walked Into a record company with his songs from the late 1970s and was an unknown, he would have been signed on the spot, but the industry had a standard and all they saw was oldies but goodies Del.</i><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">" Shannon ville bort från nostaligträsket, men han var synnerligen populär på oldiesscenen och tjänade rejält med pengar där. En konflikt som sänkte honom mentalt. Han såg sin musik som möjlig att leva genom generationer, men då måste hans musik också få en möjlighet att förnyas.</span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Då cirka 80 procent av materialet till det som skulle bli det Tom Petty-producerade albumet "Drop Down And Get Me" var färdigt, visade det sig att Network Records, som då redan skrivit kontrakt med Shannon, inte hade de juridiska rättigheterna till namnet Network helt klara. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Petty och Shannon fick den istället utgiven av Elektra 1981 och Shannon fick, efter femton år, äntligen en ny hit. Det var ett av spåren från albumet, en inspelning av Phil Phillips "Sea Of Love", som kom att ligga tolv veckor 1981/-82, med högsta placering 33, på den amerikanska försäljningslistan.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Shannon var säkert nöjd med att "Sea Of Love" satte honom i fokus igen. Det är en fin inspelning av en bra låt. Av de tio låtarna på "Drop Down And Get Me" är sju hämtade från Shannons egen penna och tre hämtade från andra artister. Förutom "Sea Of Love" gör Shannon passionerade, och skulle jag vilja säga ultimata, versioner av Stones "Out Of Time" och Everly Brothers "Maybe <a href="calendar:T5:Tomorrow" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tomorrow</a>". </span></div></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPP8oR4xry4dn1pYS9lRxQ2bJ1hdaRspUybf8EhvXS4bW55uo2adXD2Uxt8Jf7VxB1wTySiXBcmgEUzviCYn8ooc3_TPbJSfRtDGfsYi0W7CCSZJLMMhj6692TctH8uxtM2o3EFtKXkI0BCIU70GCCzF_jDO2KD8V8Zlm35ELplrLg7Q8tIWfYHKp/s1080/Screenshot_20220607_220824.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="791" data-original-width="1080" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFPP8oR4xry4dn1pYS9lRxQ2bJ1hdaRspUybf8EhvXS4bW55uo2adXD2Uxt8Jf7VxB1wTySiXBcmgEUzviCYn8ooc3_TPbJSfRtDGfsYi0W7CCSZJLMMhj6692TctH8uxtM2o3EFtKXkI0BCIU70GCCzF_jDO2KD8V8Zlm35ELplrLg7Q8tIWfYHKp/w400-h293/Screenshot_20220607_220824.jpg" width="400" /></a></div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">På "Drop Down And Get Me" var Del Shannon dagsaktuell som både låtskrivare och sångare. Han skrev fortfarande fantastiska låtar och hans röst var mer själfull än någonsin. Det egna materialet är förstklassigt och visar vilken bredd artisten och låtskrivaren Del Shannon hade. Han behärskade både innerliga och känsliga låtar som"Life Without You", "To Love Someone" och "Never Stop Tryin'" och mer tuffare material som "Sucker For Your Love", "Liar", "Midnight Train" och "Drop Down And Get Me". Den engelska utgåvan, på Demon Records 1983, innehåller även den powerpoppiga "Cheap Love", medan den tyska på Line Records innehåller tre extraspår: "Cheap Love" och balladerna "Help Me" och "Distant Ghost".</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Utan att nå samma framgång släpptes, som uppföljare till "Sea Of Love", singeln "To Love Somebody"/"Liar". Network, som gav ut båda singlarna, satsade inte helhjärtat på att saluföra singeln. Han ansågs fortfarande vara en angelägenhet främst för oldiesmarknaden och ännu en gång fick han foten av ett skivbolag.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Utan skivkontrakt 1985 ställde Shannon sig på scenen på en punkklubb i Nashville och bjöd in olika skivbolag. Av de som anmälde intresse valde Shannon, i samspråk med Dan Bourgoise, Warner Brothers (WB). Vad han inte visst var att WB:s intresse inte var långsiktigt. De skulle </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">inte tveka att dumpa honom, vilket de också gjorde efter två singlar - "In My Arms Again/"You Can't Forgive Me" och "Stranger On The Run"/"What You Gonna Do With That Beautiful Body of Yours". Shannon hade blicken riktad mot Nashville och där spelade han in material för ett helt album. WB skickade ut singlarna som testballonger, men då de inte sålde tillräckligt bra dumpade WB honom och höll inne med det övriga materialet. Shannon väntade till 1989, sen erbjöd han exklusivt medlemmarna i hans fanclub låtarna i form av en kassett med elva låtar -"The Nashville Session" 1989. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Att det inte blev ett helt countryalbum med Del Shannon 1985 är bara att beklaga. Han hade kunnat bli en megastjärna på countryhimlen, så starkt är materialet. Shannon tillhörde den typen av amerikanska artister - likt Elvis, Vincent och Jerry Lee - vars begåvning inte kände några gränser. En av dem som aldrig såg några motsättningar mellan olika musikgenrer, utan istället tycktes tänka att allt kan göras bra bara hjärtat och känslan är med. För den nyfikne eller vetgirige finns "The Nashville Session" på Youtube.</span></div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">I mitten på åttiotalet, efter trettio års äktenskap och tre gemensamma barn, gick Del och Shirley skilda vägar. Bara två år senare gifte Shannon om sig med den betydligt yngre Bonnie LeAnne Tyson, dotter till Shirleys bästa vän. Tillsammans reste de till Japan 1987, där Shannon genomförde en turné. Året efter var det Englands tur och året därpå Australien. </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ekonomiskt klarade sig Shannon mer än väl, då han, förutom intäkterna från turnéerna - ca 150-180 spelningar per år, plockade in mellan 150000 till 200000 dollar i royalties årligen. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Efter uppbrottet med Warner Bros. gjorde Shannon en nyinspelning av "Runaway", avsedd som ledmotiv för tv-serien "Crime Story" 1986-88. På powerpopgruppen The Smithereens andra LP, "Green Thoughts" (1988) sjöng han bakgrundsstämman på "The World We Know". </span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Ryktet om att Del Shannon skulle ersätta Roy Orbison, efter dennes död 1988, i Traveling Wilburys förnekades av både honom själv och Jeff Lynne. Däremot återupptog han arbetet med Lynne, Tom Petty och Mike Campbell, vilket skulle leda fram till hans sista album, "Rock On". Shannon skrev ensam huvuddelen av skivans sånger, Lynne och Campbell producerade och Petty medverkade som gitarrist och bakgrundssångare. Det skulle dröja till 1991 innan "Rock On" släpptes, men då var Del Shannon inte längre i livet.</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;">På morgonen den åttonde februari 1990 kysste Shannon hustrun LeAnne inför att hon skulle åka och handla. Hon kom tillbaka hem 11.25 och hittade honom död bredvid sitt gevär, kaliber 22, och var övertygad om att det måste ha skett en olycka. På misstankarna om att han skulle ha stoppat gevärspipan i munnen och tryckt av svarade hon: "<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">He would never do it, knowing it would hurt those who loved him</i>"</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Andra som också stått Shannon nära har berättat om hans periodvis djupa depressioner. Vännen Dan Bourgoise menade att han heller aldrig kom över skilsmässan med exfrun Shirley. Lyssnar man på "Rock On" utifrån Bourgoise påstående framstår skivan som en av de mest sorgsna och ärligaste som spelats in. Det är lätt att i texterna hitta belägg för vad han säger:</span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><i>I </i></span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">never had it so good. But I never did things the way that I should. I never had it so good. Baby when I had you, when I had you. </i><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">(When I Had You)</span></div></span><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">They say ya' can't bring back yesterday. I'd like to try, does she feel the same way? I'm lost in a memory...I'd like to hold her. And lay her down again. And tell her over and over again, what I should've said way back then </i>(Lost In A Memory)</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">But I'll always remember that night she found someone new. When he's not around she forgets, who left who. </i>(Who Left Who)</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">She does it all the time. When I need her she's got a busy line. She must be alone again. She's callin' for me... She's dangerous to my heart. I shoulda known from the start. She must be alone again. She's callin' for me. </i>(Callin' Out My Name)</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">I won't be your second choice. I got to be your number one. </i>(What Kind Of Fool Do You Think I Am. The Tams gjorde originalet 1963)</div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Del Shannon lägger in så mycket känsla i varje sång att det känns i hela kroppen. Det är en människa som blivit lämnad ensam kvar som sjunger ut sin förtvivlan över den obesvarade kärleken. Allt i en storartad, stundtals småsvulstig och vackert sentimental, produktion av teamet Jeff Lynne och Mike Campbell. Del Shannons "Rock On" är en av dessa ovanliga album som talar direkt till hjärtat. Så plötsligt i sista låten slår han oväntat klackarna i taket och besjunger ensamhetens lov i ett oerhört svängigt cajunnummer: <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">...she's never satisfied at all. So I packed up my guitar and threw it in the trunk. Gonna have myself a ball.</i> (Let's Dance). Man skulle nästan kunna tro att Shannon visste/förstod att det skulle bli hans sista. Allt, absolut allt, måste uttryckas på rätt sätt. Och så blev det ju också.</div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Amerika brydde sig inte om Del Shannon längre. Istället blev det engelska Silvertone Records som 1991 gav ut "Rock On". Dan Bourgoise skrev den korta omslagstexten och det är väl inte mer än rätt att han får sista ordet även här:</div><div><br /></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">So, here we have it. A man at his creative peak, leaving us with, perhaps, his finest work. "Bourgoise", he said, "this stuff is really </i><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="font-style: italic;">hot - </b><span original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="font-style: italic; height: auto;">I <b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">know </b>it!" Rock On, Del!</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b>Fotnot 1.</b> 1999 valdes Del Shannon In i Rock and Roll Hall of Fame</span></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><b>Fotnot 2.</b> Under en turné på Irland 1977 besökte Del Shannon, och kompgruppen Smackee, Dublin Sound Studio som resulterade i elva nya sånger. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Dan Bourgoise försökte få olika europeiska bolag intresserade, men svaret var ofta: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">He's a 60s guy. This is the 70s." </i><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Inspelningarna blev opublicerade fram till 2017, då amerikanska Rockbeat Records gav ut dem under namnet "The Dublin Sessions". De elva sångerna är "Best Days of My Life", "Love Letters", "Till I Found You", "Raylene", "One Track Mind", "Black Is Black", "Oh, Pretty Woman", "Another Lonely Night", "Amanda", "Love, It Come Easy" och "<a href="calendar:T5:Today" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Today</a> I Started Loving You Again"</span></div><div><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div><b>KÄLLOR</b></div><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9ukM6U__8bQ9jIFTrr3FxcNFjXaZbxP9gPDbqPrIfCPYxXRXMOQeejPRmFWFa0JtLVVnKHDyodvNZZqkFD-H2oEuGbcwITs9As1WZc0rVmW6opgKzGv313Auu3udmua1tfx_WofGxvNlDG4hg1-FAugYmGMb7kDsrabpQ6cG92vy6XOoTwwAxakuT/s2385/IMG_20220607_212644.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2385" data-original-width="1849" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9ukM6U__8bQ9jIFTrr3FxcNFjXaZbxP9gPDbqPrIfCPYxXRXMOQeejPRmFWFa0JtLVVnKHDyodvNZZqkFD-H2oEuGbcwITs9As1WZc0rVmW6opgKzGv313Auu3udmua1tfx_WofGxvNlDG4hg1-FAugYmGMb7kDsrabpQ6cG92vy6XOoTwwAxakuT/w310-h400/IMG_20220607_212644.jpg" width="310" /></a></div><br /><div><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Alla citat, utom de märkta (*), i texten är hämtade ur ovan "Stranger In Town".</span></div><div><br /></div><div></div></div><div></div></span></div></div></span></div><div></div></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjax0WuBlTW585hqsVdZUH5EU4MmZjXO0juGdj7ZNpLG3qwy0-EGnycz0wSjkNB0jcBjJPeuPiwHES71rselGNJMGpCcOdbQQgYAr_ijIKKTS6ScI9fxjXH1qyfDQvq0Ty10cr4hAxShnLpaMIvWssCY5TKHzZ6Ez9nbJWhioGcTguZ_KH3O66pde4u/s2443/IMG_20220607_213111.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2434" data-original-width="2443" height="399" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjax0WuBlTW585hqsVdZUH5EU4MmZjXO0juGdj7ZNpLG3qwy0-EGnycz0wSjkNB0jcBjJPeuPiwHES71rselGNJMGpCcOdbQQgYAr_ijIKKTS6ScI9fxjXH1qyfDQvq0Ty10cr4hAxShnLpaMIvWssCY5TKHzZ6Ez9nbJWhioGcTguZ_KH3O66pde4u/w400-h399/IMG_20220607_213111.jpg" width="400" /></a></div><br /> <span style="text-align: left;">Citat märkta (*) är hämtade ur Bear Family-boxen "Home And Away".</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYu8Z66oo5xkrFioMp-me6RXG_4YQcEqRgQLNIUp2ARjWduXbtmeT3WGTRLWf_5sFak-aeZrySDZza8dNGehRkLSf7HxnC5UefEMJ34Ywdpv2XVk_Lki_kpLIby3vCh3yymKPIhpc-VFDuIMaSPewexReI5cASyNWkZHuBASlCA-G6AoBd-4TIqp2A/s2201/IMG_20220607_212818.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2201" data-original-width="1449" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYu8Z66oo5xkrFioMp-me6RXG_4YQcEqRgQLNIUp2ARjWduXbtmeT3WGTRLWf_5sFak-aeZrySDZza8dNGehRkLSf7HxnC5UefEMJ34Ywdpv2XVk_Lki_kpLIby3vCh3yymKPIhpc-VFDuIMaSPewexReI5cASyNWkZHuBASlCA-G6AoBd-4TIqp2A/w264-h400/IMG_20220607_212818.jpg" width="264" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqbWBhBPO2LjjwSfx6pz8bHHx-8edDdHXu666pZsmHWjiJYEuqU1q5fThFkXTexR4lfmgt51IQKFCuxiUSG6NvhEfvw0r8VTCz-t_jfCsKK_1pcFU7TTtxsLYhYh59DUGS9SuA2izetnv1yIdtCmkQLbmndyNde76z-f4hnyzFosvR-hPr9vIzPphS/s2771/IMG_20220607_213003.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2771" data-original-width="1824" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqbWBhBPO2LjjwSfx6pz8bHHx-8edDdHXu666pZsmHWjiJYEuqU1q5fThFkXTexR4lfmgt51IQKFCuxiUSG6NvhEfvw0r8VTCz-t_jfCsKK_1pcFU7TTtxsLYhYh59DUGS9SuA2izetnv1yIdtCmkQLbmndyNde76z-f4hnyzFosvR-hPr9vIzPphS/w264-h400/IMG_20220607_213003.jpg" width="264" /></a></div><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-36638734764797907572022-05-31T22:52:00.004+01:002022-06-01T09:12:05.355+01:00Pat Todd<div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></b></div><div style="height: auto;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVizpzrG8u5dPbQd9EKsuRm7wCyHde-rRVLmPDU2AWT1gN-9L2uShYrpLzjGIXm5AO8E7ZgSJEPVkK0aY3z2iH_sJElL0G9tSmPr6ixRb6m3nmtfQTLT4n7zu7Ul5gZorXIoLOBYZS0D-w_J9ND7kwco3IfBfafLA8KLpTd43d6jPpyWOiDBowPTub/s1046/Screenshot_20220531_195423.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1037" data-original-width="1046" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVizpzrG8u5dPbQd9EKsuRm7wCyHde-rRVLmPDU2AWT1gN-9L2uShYrpLzjGIXm5AO8E7ZgSJEPVkK0aY3z2iH_sJElL0G9tSmPr6ixRb6m3nmtfQTLT4n7zu7Ul5gZorXIoLOBYZS0D-w_J9ND7kwco3IfBfafLA8KLpTd43d6jPpyWOiDBowPTub/w400-h396/Screenshot_20220531_195423.jpg" width="400" /></a></div><br /></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">PAT TODD & THE RANKOUTSIDERS</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Blues Soul & Rock'n'Roll</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Beluga, 12"-ep)</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Pat Todd visar sig inte bara vara en enastående låtskrivare, utan en likaledes enastående tolkare av andras musik. Jag förutsätter, att han här ger sig på sånt han själv lyssnar på då han lägger något på skivtallriken. Precis som titeln anger är det en samling sånger som ursprungligen hamnade i facken för Blues, Soul och Rock'n'roll och, vill jag tillägga, Rhythm and Blues. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Urvalet är magnifikt och tillhör inte sånt man hört till leda. Visserligen finns Chuck Berrys "Promised Land" (Chess, 1964) med bland de sex coverlåtarna, men den kan jag å andra sidan aldrig tröttna på. Speciellt om den glöder så fint som den gör här i Todds version. I övrigt finns här Lightning Slims "Rooster Blues" (Excello, 1959), vilket kanske är skivans näst mest kända låt. El Pauling & The Royaltons "I'm A Cool Teenager" (Federal, 1960), Mickey & Sylvias "No Good Lover" (Groove, 1956), Louisiana Reds "Ride On Red, Rid On" (Roulette, 1963) och "Greyhound" med Merced Blue Notes, som spelades in någon gång mellan 1961-65. Den förblev outgiven till dess att engelska ACE Record gav ut den 2004 på samlingen "The Merced Blue Notes: Get Your Kicks On Route 99".</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Det är ett stabilt band han har med sig Pat Todd. De båda gitarristerna Nick Alexander och Kevin Keller har varit medlemmar i The Rankoutsiders i evigheter, medan basisten Steven Vigh och trummisen Walter Phelan har funnits med på skivorna sedan 2018. Bandet är en helhet, och inte en solosångare med kompband, vilket är en förutsättning för att det skall låta så makalöst tajt. Inte bara tajt utan tajt på ett lössläppt och charmigt sätt. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Att Todd och bandet kan tillföra något eget av andras låtar har de visat tidigare. På "Blood & Treasure" (Hound Gawd, 2016) plockar de upp två låtar av Lazy Lester: "Sugar Coated Love" (Excello, 1958) och "I Hear You Knockin'" (Excello, 1959) och sätter ihop dem till en helhet. På "The Past Came Callin'" (Hound Gawd, 2018) återfinns William Bells "Any Other Way" (Stax, 1962) och på "...there's pretty things in Palookaville..."gör de sin version av Tyrone Davis "Turn Back The Hands Of Time" (Dakar, 1970). </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Pat Todd & The Rankoutsiders arbetar i en tradition där blues, rhythm and blues, rock'n'roll och soul utgör fundamentet för deras existens som band. Då jag jobbade som radialborrare på en verkstad sa gubbarna alltid: <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">om en maskin fungerar, rör den inte! </i>Pat Todd & The Rankoutsiders är en sådan väloljad, välfungerande maskin som ingen/inget bör ändra på. Tack vare lojaliteten gentemot sitt gitarrtunga uttryck, låter de alltid mångsidiga och fulla av både energi och livsglädje. Det hörs att de gillar att spela. I de sista sekunderna på "Greyhound", skivans sista spår, hörs Todd sucka ett välmående Aaa<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">.</i> Det är precis så man känner efter att ha spelat igenom "Blues Soul & Rock'n'roll. Det är en coverskiva gjord med både finess och passion. Aaa<i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">...</i></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Fotnot. <i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Angående coverlåtar var jag, då jag först hörde "Tell Me Now" på "Blood & Treasure", övertygad om att det var en låt George "Shadow" Morton skrivit för The Shangri-Las. Det är en sång som gjord för det tidiga sextiotalets flickgrupper, såsom nämnda The Shangri-Las eller The Cookies, The Angels, The Shirelles....</i></div></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNON4JQ5DdSa86ovWxLsALHY5En-h82Hm9tzCQl06x8OzxfqHiV212e2UsSAsoj_jzCrE0BEP3V6EFRRlBeeo9fFhZ3CKLjuOGUvRBUNn6jQmHuaUTHy_TAR-ZScA3xg5ZovDO1prIwd0f5RkOZVnTi6ak9Q7pIYGrcI_73qD9v7ZRsQbKO73Gt5jb/s2485/IMG_20220531_195602.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2485" data-original-width="2425" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNON4JQ5DdSa86ovWxLsALHY5En-h82Hm9tzCQl06x8OzxfqHiV212e2UsSAsoj_jzCrE0BEP3V6EFRRlBeeo9fFhZ3CKLjuOGUvRBUNn6jQmHuaUTHy_TAR-ZScA3xg5ZovDO1prIwd0f5RkOZVnTi6ak9Q7pIYGrcI_73qD9v7ZRsQbKO73Gt5jb/w390-h400/IMG_20220531_195602.jpg" width="390" /></a></div><br /><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-66628171647532941422022-05-23T00:06:00.005+01:002022-05-23T16:42:39.237+01:00THE MOP TOPS<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZK4yY9t3Si7GOidyVFjYXy80A16QZ0nVU9jZ5Rp7CpF0LD6ecECocBaOTSrvc-rkpOMo1iEBmHcN7IRLtqqUar1yajPyLItx6mexkJXQEsYZQOLuJrxmQBUCWU-nAAB1x5_xfbm2FnYLYKhXD5WqSkGg3w9UaBBUJZg60KqVZXho622RdGyeVu6oX/s935/Screenshot_20220522_223015.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="915" data-original-width="935" height="391" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZK4yY9t3Si7GOidyVFjYXy80A16QZ0nVU9jZ5Rp7CpF0LD6ecECocBaOTSrvc-rkpOMo1iEBmHcN7IRLtqqUar1yajPyLItx6mexkJXQEsYZQOLuJrxmQBUCWU-nAAB1x5_xfbm2FnYLYKhXD5WqSkGg3w9UaBBUJZg60KqVZXho622RdGyeVu6oX/w400-h391/Screenshot_20220522_223015.jpg" width="400" /></a></div><div><br /></div><div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MOP TOPS</b><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Running Out Of Time</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Beluga på Spotify)</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Redan 1989 förälskade jag mig i The Mop Tops. Det var deras ep-skiva "Run Away" och framför allt sången "I Want To Tell You" som fick mig att vända blicken mot Falköping, gruppens hemmaplan. I "I Want You" på nya "Running Out Of Time" återfinns samma fina koppling mellan folkrock och skör popmusik som i debutens "I Want To Tell You". Det är trettiotre år mellan inspelningarna, men den som eventuellt tror att inget hänt med Mop Tops kan inte ha mer fel. Visst tycks influenserna fortfarande vara desamma, men precis som kol, djupt under markytan för miljarder år sedan kristalliserats under högt tryck och värme, kunde bli diamanter, har Mop Tops förfinat och fulländat sitt uttryck. Idag tillhör Mop Tops den absoluta gräddan inom de genrer där grupper som Flamin' Groovies, Big Star, Dwight Twilley, Paul Collins' Beat, Tom Petty, Gene Clark, The Smithereens och The Barracudas verkar/verkade.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Kompositionerna, och framförandet av dessa, är av så hög klass att de med lätthet skulle platsa bland de skivor jag rankar som de bästa i mina skivhyllor. Så skulle nämnda "I Want You" kunna misstas för att komma från The Barracudas "Endeavour To Persevere" och "Strange Weather" från "Drop Out With The Barracudas". Tom Petty skulle säkert med glädje tas sig an "Even Losers Get Lucky Sometimes" och "Queen of Misery" skull kunna fungera utmärkt som en återkomstsingel för obskyra Brian Copsey & The Commotions, som tyvärr bara fick göra två singlar 1981.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Mest imponerad är jag ändå av "When I Was Young", som motsvarar det bästa som geniale John Carter skrev under sextiotalet. Och John Carter var verkligen ingen lättviktare som kompositör. På hans meritlista finns låtar han skrev tillsammans med kompisen Ken Lewis åt de grupper de båda ingick i, eller arbetade för, såsom Carter Lewis & The Southerners, Ivy League och Flower Pot Men.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">På "Running Out Of Time" är det gitarristen och sångaren Tomas Nilsson som skrivit samtliga låtar utom två - den mäktiga titellåten är skriven av hans son Kim Nilsson och "Christine" skrevs av Gene Clark tillsammans med John York och Pat Robinson - och här visar Nilsson ännu en gång att han är en popkompositör av världsklass. The Mop Tops är grandiosa, briljanta och vanebildande. De förtjänar så mycket mer än att bara vara en digital lättillgänglighet för såna som inte vill betala för musik. Ett vinylalbum borde vara en självklarhet. Det måste löna sig att leverera förstklassig popmusik.</div></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Diskografi i urval, det som saknas är Mop Tops medverkan på diverse samlingsskivor.</div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjrbACscduYOv2wTb5WXEk3Fs6hn_XhnER3yD1GcWppqfKUMi3oHfzbcnsxRsXBYXQc-vdtzbwaXPcUOw905npieKfJDOEdAZQokBEBOUPiZ2dwskp8nypnRc_v5YN7HBYthuKs_ED3pryT9MF81SCGtRGYL5xqewjRG7h1AH8EhZsHDLEaMX-r344/s2741/IMG_20220522_222914.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2741" data-original-width="2607" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjrbACscduYOv2wTb5WXEk3Fs6hn_XhnER3yD1GcWppqfKUMi3oHfzbcnsxRsXBYXQc-vdtzbwaXPcUOw905npieKfJDOEdAZQokBEBOUPiZ2dwskp8nypnRc_v5YN7HBYthuKs_ED3pryT9MF81SCGtRGYL5xqewjRG7h1AH8EhZsHDLEaMX-r344/w380-h400/IMG_20220522_222914.jpg" width="380" /></a></div><br /><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><br /><br /></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-54317483353867950032021-12-31T17:46:00.010+00:002021-12-31T22:21:52.156+00:00ÅRBÄSTA 2021<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhEH3iWxbm-BTGKmTs753kCt9ssOjlQvLmoOChNrgovPSPYdbDiBPaid3cRw_x3KmgVvuWCiH6Z0M2zDXgQ535QiUT2dJFZm1hz1PbHRqurTlXwwK1Tb2xqkix4tny79jCJAlNVKpxE2DFFUu8k84gAQjGzbQAGPxn_9I0Jam2qte-Kd2LhT4sc383_=s2314" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2178" data-original-width="2314" height="376" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhEH3iWxbm-BTGKmTs753kCt9ssOjlQvLmoOChNrgovPSPYdbDiBPaid3cRw_x3KmgVvuWCiH6Z0M2zDXgQ535QiUT2dJFZm1hz1PbHRqurTlXwwK1Tb2xqkix4tny79jCJAlNVKpxE2DFFUu8k84gAQjGzbQAGPxn_9I0Jam2qte-Kd2LhT4sc383_=w400-h376" width="400" /></a></div><br /><div><b>ÅRSBÄSTA 2021</b></div><b>Dags igen att någorlunda summera årets bästa musik. Som vanligt struntas det i utgivningsåret och någon inbördes ordning finns inte heller. Allt är lika bra, men på olika sätt. En liten upplysning känns ändå nödvändig, de tre första artisterna är de som överraskat mig mest i år. Blev fullständigt däckad då jag hörde Missing Bees, Ishaaq och Hanna Chawki. I de fall utgivningsåret inte är 2021 anges året efter skivbolagsnamnet.</b><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><b><div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj136frMQMAJehSa9mrel8gsxDFTOTW-IC0ec5eWuqrQEu_0ClZeVm-3CZ3nF17hBfx4cf3jgRcDdw9ogf7VmVzNo2kcbvQjjvDt56G1QRFBjx8RRYW3YZsFXwOtIW67x4zb6sBNF1NYPlZEHGADYg4XIarYTSh5Q8qwnYMWzQZb4IWmjLRz5TchzxZ=s616" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="616" data-original-width="614" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj136frMQMAJehSa9mrel8gsxDFTOTW-IC0ec5eWuqrQEu_0ClZeVm-3CZ3nF17hBfx4cf3jgRcDdw9ogf7VmVzNo2kcbvQjjvDt56G1QRFBjx8RRYW3YZsFXwOtIW67x4zb6sBNF1NYPlZEHGADYg4XIarYTSh5Q8qwnYMWzQZb4IWmjLRz5TchzxZ=s320" width="319" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>MISSING BEES</b></div>Blood Service<br />(Spotify, Low Impact)</b><br />De i Missing Bees har tagit med sig energin från åttiotalets Ramones och Iggy Pop och blandat upp den med de då samtida The Plimsouls starka melodikänsla. Resultatet är formidabel och tidlös popmusik jag knappt trodde någon bemästrade längre. Så synd bara att det inte går att själv få lägga den på skivtallriken, ty med Missing Bees finns inget utgivet i skivform.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjURy8LAK7As5GC52CVRtU16mkGbMQOMLhls6BUi-ykbDMvgcAF1ysO_k700CedlxDcWPFlV9vPrgSiQrQzbIcvIHNpsewzew9YaG1iPPyTsDO40F4t8YM4mF2DsCtkNdeoK5BEfNKS5T30F2Cw07uG6SPZfzwv9nVdoZ3a3Vn9aRif_9iwB8-EmFA8=s870" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="870" data-original-width="870" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjURy8LAK7As5GC52CVRtU16mkGbMQOMLhls6BUi-ykbDMvgcAF1ysO_k700CedlxDcWPFlV9vPrgSiQrQzbIcvIHNpsewzew9YaG1iPPyTsDO40F4t8YM4mF2DsCtkNdeoK5BEfNKS5T30F2Cw07uG6SPZfzwv9nVdoZ3a3Vn9aRif_9iwB8-EmFA8=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>HANNA CHAWKI<br />Fjärrstyrd Kool Kat ur Tusen & En Natt<br />(Spotify, 2017)</b><br />Hanna Chawki, Allkonstnär och undergroundpersona från Göteborg, som tillsammans med ett sanslöst bra band gör en Barbro Hörberg för 2020-talet. Det är poetiskt och vackert på ett inte alltid helt "anständigt" sätt. Musikerna rör sig obehindrat mellan avant-jazz, rock/pop, nutid och trettiotalets tyska Weimarrepublik. "Steffe & Gänget" svänger så skoningslöst att mina barnbarn spontandansar. Det går inte att lura en två- respektive femåring. Och övergången i den direkt efterföljande "På Min Svarta Vinge" är magnifik. Med det här bandet i ryggen blir Hanna Chawki en megastjärna! Det är både stor- och svårslaget helt enkelt. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg-EM5izFzLgSChIcOnq4PZAm6m2t4fMoJTg_2o1ta9mFoeAPflPlbMgmYlxiN-q0e4LVFPgdGzHO1d3j1rDp0uVA-91pGmitb-jCWN7L6PPOAzR_6CgknAH-mSaVBrXhI2GE9Jq34TtTaS33wzcfxm2obS3b5Bj3SVUbyG8AhqXi9FvztP97FyM8ot=s2559" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2555" data-original-width="2559" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg-EM5izFzLgSChIcOnq4PZAm6m2t4fMoJTg_2o1ta9mFoeAPflPlbMgmYlxiN-q0e4LVFPgdGzHO1d3j1rDp0uVA-91pGmitb-jCWN7L6PPOAzR_6CgknAH-mSaVBrXhI2GE9Jq34TtTaS33wzcfxm2obS3b5Bj3SVUbyG8AhqXi9FvztP97FyM8ot=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>ISHAAQ<br />Best of Klasson<br />(dia dia)</b><br />Ishaaq, eller Isak Klasson som är hans namn, skriver angeläget om verkligheten utifrån ett klassperspektiv underifrån. Klasson öppnar dörren till en värld där socialen knackar på, en sektliknande tillvaro, barn som tas om hand, sprit, tjack i påsar och buntar med cash. Men även till en värld full av längtan efter frigörelse som i "Vodka Russian" och att vilja bort med hjälp av klassresan som symboliseras av en väska från "Louis Vuitton". Ishaaq "Best of Klasson" är en magisk skiva, både i text och musik. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjIoevWPD75xHh_3-5Il_ir2jDXXCcJw5GyZw-2gnCl83GS3G_LoMvGQuh-po7pDMl0DKMb2D2ULt66gL9gh_EsZGKdDd_cdGKndJIz_cVrq0anxEd9OADjTULi4VTOXXMQRRaaHMBwIvggMF_CR_r7O4PiDzrDzS8fM6AmxyH_voCma6nHlToFInUL=s957" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="935" data-original-width="957" height="313" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjIoevWPD75xHh_3-5Il_ir2jDXXCcJw5GyZw-2gnCl83GS3G_LoMvGQuh-po7pDMl0DKMb2D2ULt66gL9gh_EsZGKdDd_cdGKndJIz_cVrq0anxEd9OADjTULi4VTOXXMQRRaaHMBwIvggMF_CR_r7O4PiDzrDzS8fM6AmxyH_voCma6nHlToFInUL=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>DIGGIN' FOR GOLD Vol 12<br />A Collection of Demented 60' R&B/Punk<br />& Mesmerizing Pop<br />(Busy Bee)</b><br />Som alltid är det toppkvalitet på samlingarna från "Diggin' For Gold"-etiketten och Vol 12 är inget undantag. Uteslutande band från Finland finns representerade och inspelningarna är huvudsakligen gjorda 1965 och 1966. Två mycket fina år för Merseybeat och brittisk rhythm & blues, de två genrer som var de största inspirationskällorna för all samtida europeisk popmusik, så också i Finland. Visst finns här namn som är bekanta, men den absoluta majoriteten var för mig okända. Det är inte möjligt att lyfta fram enstaka grupper, det finns ju inte ett svagt spår. Verkligen upplyftande att få veta hur mycket bra musik Finland hade på sextiotalet, törs man hoppas på ytterligare utgåvor med finsk beat?</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjXIwKh72myLg5JEoJ4lnHx1bRnj9UjrW3PM5tbNmwrssHbKv11OxH5XdNrkSNB-bsnQnPrLKS8EWzQexQ-ZJ5FN3T59Ir7m9k5O3CUoMFhdVdgGEwx81bC26LeUz7GpwZ9HebEmSCEQAXt0UkGNSmBFaonYO6JVT9l012_Uf3BMZDeLvGljNZ-1-mW=s814" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="802" data-original-width="814" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjXIwKh72myLg5JEoJ4lnHx1bRnj9UjrW3PM5tbNmwrssHbKv11OxH5XdNrkSNB-bsnQnPrLKS8EWzQexQ-ZJ5FN3T59Ir7m9k5O3CUoMFhdVdgGEwx81bC26LeUz7GpwZ9HebEmSCEQAXt0UkGNSmBFaonYO6JVT9l012_Uf3BMZDeLvGljNZ-1-mW=s320" width="320" /></a></div><b>STEAMPACKET</b></div><div><b>Steampacket <br />(Busy Bee)</b><br />Så kom det äntligen en samling med den här fantastiska gruppen, innehållande deras bästa singelspår plus två liveinspelade låtar från 1967 och den outgivna "You Don't Love Me". Att Steampacket tillhörde de mest avancerade grupperna i Sverige på sextiotalet visar framför allt albumets första sida. Blandningen av freakbeat, psykedelia och soul är magnifik.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiYBeV78JHZIS00MCSjfV_gv_cHAwI9cx3dT8Fkwplbht9GRwvGUaP8tW76Lfmajc4s-ksoLxhh8LMJncvrlMV3yitaI9P_YmprsrT_4kPVdnDWmMAdUYZemIi30OdBIlzDH1XNYfNyaak06eRxhHA-WsybTaYeoBq2Cr2A7cuxNncb9Wr-M4foUEvK=s621" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="621" data-original-width="621" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiYBeV78JHZIS00MCSjfV_gv_cHAwI9cx3dT8Fkwplbht9GRwvGUaP8tW76Lfmajc4s-ksoLxhh8LMJncvrlMV3yitaI9P_YmprsrT_4kPVdnDWmMAdUYZemIi30OdBIlzDH1XNYfNyaak06eRxhHA-WsybTaYeoBq2Cr2A7cuxNncb9Wr-M4foUEvK=s320" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div><b>MISTREATER</b></div><div><b>Hell's Fire<br />(On The Dole)</b><br />Mistreater, från Ohio, fick 1981 själva stå för inspelningskostnaderna och pressningen av tusen exemplar av deras enda album, "Hell's Fire", totalt ca 2000 dollar. Idag får du kanske fem exemplar av originalskivan för samma kostnad. "Hell's Fire" har aldrig tidigare legalt återutgivits och jag tvivlar på att originalet, som jag naturligtvis aldrig sett, var så här snyggt gjord beträffande text och bildmaterial. Och musiken är den tuffaste man kan höra, som en mix av Blue Cheer och Black Sabbath. Sättningen är sång, en gitarr, bas och trummor med förmodligen en Marshallvägg i gigantisk storlek bakom gruppen. Gitarrljudet på "Lies/Graverobber" är så monumentalt fint att inget annat vore möjligt.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjoSMXmyH6pThGCNsm1bVadDdc72tL56OkLLv-4onAtPHbk2c_y2VZosiQn-m6DI-bboHqxZfvlRVoGFt5Jzk4NopkTkQdNAcE_dw8J3GsW11EJoKL4kRJtmWxg2qhHFhDj37TqtlgFaD3C1Bms1IIbBb5z2XxqkJKF2k16pG3ifB3ZseQlaxthr528=s1005" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="935" data-original-width="1005" height="298" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjoSMXmyH6pThGCNsm1bVadDdc72tL56OkLLv-4onAtPHbk2c_y2VZosiQn-m6DI-bboHqxZfvlRVoGFt5Jzk4NopkTkQdNAcE_dw8J3GsW11EJoKL4kRJtmWxg2qhHFhDj37TqtlgFaD3C1Bms1IIbBb5z2XxqkJKF2k16pG3ifB3ZseQlaxthr528=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>PUSHUPS<br />Pushups Is Pop<br />(Hozac)</b><br />Snabb energisk powerpop med Pushups, hemmahörande i San Francisco. De gjorde två singlar, "Victims of Terrorism/Angels On Runway One" (1978) och "Empty Faces/Global Corporation" (1979), men här finns ytterligare sex outgivna studioinspelningar från 1979 och 1980. De har beskrivits som en blandning mellan Tubeway Army och The Knack.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgb4lRkuPcdNg-IkqgPq6srC8JquXupicYwt4DH0EZCEMq83xodTlTfZt-EZFwBjchlT-38mAfhngthZZON-1msToGYR88_WXV-QPWAgus6gZwk8PJRwKc0HS2escj2t1TB1onyqJ89KGMs_d4tbm6NTGw0817nRl57YTe8808ffL2L07JflnPPhEjn=s903" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="903" data-original-width="903" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgb4lRkuPcdNg-IkqgPq6srC8JquXupicYwt4DH0EZCEMq83xodTlTfZt-EZFwBjchlT-38mAfhngthZZON-1msToGYR88_WXV-QPWAgus6gZwk8PJRwKc0HS2escj2t1TB1onyqJ89KGMs_d4tbm6NTGw0817nRl57YTe8808ffL2L07JflnPPhEjn=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>THE ATTACK<br />Final Daze<br />(Dol, 2019)</b><br />Brittisk freakbeat i absolut toppklass, från sista upplagan av Attack där bara sångaren Richard Shirman fanns kvar. Något skivsläpp blev aldrig verklighet för den gruppen -med tidigare upplagor av Attack släpptes 1967 och 1968 fyra singlar, bl a "Created By Clive" - men inspelningar gjordes 1968 för ett helt album. Det är gitarristen John Du Cann som skrivit samtliga låtar och även står bakom "Final Daze"-utgåvan, som år 2000 för första gången gavs ut av bolaget Angel Air. Materialet är sensationellt och en ren attack på all musik som är medioker och tråkig.</div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjAPKkKJancV6wzt1dgpn7gb0SVACV_juXkNWiR2ReQCivc8zFd2o6evkomunMeLLDS-_TMxP41WEC2O9Fy2fftLDsvx2eiFdYiT7yX3MKjl03-wRYI_vuFZgEJlguZYa4hnhaPkVtB3aCbMKowb6X6rgVw9LmMsNW-Ua0Dqr_rDGui9-8xuDLObqL5=s977" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="908" data-original-width="977" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjAPKkKJancV6wzt1dgpn7gb0SVACV_juXkNWiR2ReQCivc8zFd2o6evkomunMeLLDS-_TMxP41WEC2O9Fy2fftLDsvx2eiFdYiT7yX3MKjl03-wRYI_vuFZgEJlguZYa4hnhaPkVtB3aCbMKowb6X6rgVw9LmMsNW-Ua0Dqr_rDGui9-8xuDLObqL5=s320" width="320" /></a></div><br /><div><b>JOHN DU CANN<br />The World's Not Big Enough<br />(JAW)</b><br />Efter tiden i The Attack bildade gitarristen och låtskrivaren John Du Cann Andromeda, som gjorde ett självbetitlat album 1969. Gruppen blev kortlivad och sent samma år fick Du Cann erbjudande att ingå i Atomic Rooster och finns med på deras andra och tredje album - " Death Walks Behind You" och "In Hearing of Atomic Rooster". Du Cann skrev även Atomic Roosters två listplaceringar 1971, "<a href="calendar:T5:Tomorrow" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tomorrow</a> Night" och " Devil's Answer". Sen fick han sparken av organisten Vince Crane, men utan ett öre för de låtar han skrivit för Atomic Rooster. Under en turné senare ersatte Du Cann Gary Moore i Thin Lizzy, sen kom punken...och nya möjligheter öppnade sig. Med ett skivkontrakt med Arista och Francis Rossi som producent spelades 1977 albumet "The World's Not Big Enough" in. Men John Du Cann fick känna sig blåst, något album gavs aldrig ut. Han fick vänta till 1992 då bolaget Angel Air köpte rättigheterna. Den som tycker om pub- och glamrock med punkenergi har mycket att hämta här. Det är en riktigt rolig skiva. I september 2011 avled Du Cann av en hjärtattack.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhulLRlrXFQ45mPRB8a6vLTnORmuzD6HQWAPnATdBh3LvcSPMS6fIyAMGpTxVg-hlbgxhZjzMyLsVpT5b4XkdXEZnuldz9WOOdDNzL46BXujtqaOyhmJQTFGwCNWpqGPe10xJEhZObS6oyOpCrIF4GEWaYCBe6Eb46AtWowEB5eSKRka3uT1P191esU=s844" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="844" data-original-width="844" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhulLRlrXFQ45mPRB8a6vLTnORmuzD6HQWAPnATdBh3LvcSPMS6fIyAMGpTxVg-hlbgxhZjzMyLsVpT5b4XkdXEZnuldz9WOOdDNzL46BXujtqaOyhmJQTFGwCNWpqGPe10xJEhZObS6oyOpCrIF4GEWaYCBe6Eb46AtWowEB5eSKRka3uT1P191esU=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE HUMAN EXPRESSION</b></div><div><b>Love At A Psychedelic Velocity<br />(Mississippi/Moi J'Connais)</b><br />Bandet från Los Angeles som tackade nej till "Born To Be Wild", med anledning av att de inte trodde den var säljbar och att de tyckte den inledande frasen "Get your motor running, head out on the highway" var banal. Och det är det inte svårt att hålla med om. Att Steppenwolf sommaren 1968 fick en megahit med Born To Be Wild" visar ändå att den var säljbar. Av samma låtskrivare - Mars Bonfire - erbjöds de istället "Sweet Child of Nothingness", som blev gruppens tredje och sista singel. Det mest självklara musikaliska valet av de två sångerna. Mellan 1966 - 1968 blev det bara tre singlar för Human Expression och de finns med på den här samlingen, plus den outgivna singelsidan "Readin' Your Will" som var tänkt som deras debutsingel. Förutom det officiella materialet finns även sju demoinspelningar, varav de mest spännande är "Following Me" och "Who Is Burning".</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgGdi7GPlXDHomhFEmWRS6r7zBLk4CgH02lQgGlVatKdb1Y6sypz5B5YzQYtL60OgcqVgvS1_NX-LsRnXhQtGrIPIP2evYetis_fcMTAtMotmpNu-Eb4GynYM9J_sMD_8wyxOug4_s8XDBAORbRoLaffv_DEiQD-EcIl0QQzu9eDvjBfZqfWBu5q5eO=s794" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="784" data-original-width="794" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgGdi7GPlXDHomhFEmWRS6r7zBLk4CgH02lQgGlVatKdb1Y6sypz5B5YzQYtL60OgcqVgvS1_NX-LsRnXhQtGrIPIP2evYetis_fcMTAtMotmpNu-Eb4GynYM9J_sMD_8wyxOug4_s8XDBAORbRoLaffv_DEiQD-EcIl0QQzu9eDvjBfZqfWBu5q5eO=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>HJELLE & ORMARNA</b></div><div><b>Arbetsförmedlingen ringde<br />(Jared Sin)</b><br />Precis innan jul kom Hjelles minialbum, där han kompas av bas, trummor och orgel från gruppen Ormarna. Själv står han för sång, gitarr och komposition av skivans sex låtar, plus den Alf Robertsonliknande monologen om sina tio år på Posten i Arlöv. Det är en varm beskrivning av personalen, men mindre fördelaktig beskrivning av de som såg sig själva som chefsämnen. Monologen är ett intro till "Säcksortering", vilken har det där speciella Hjelle-svänget han är ensam om att ha. Samma magiska rock'n'roll-sväng återfinns i "Arbetsförmedlingen ringde", där perspektivet är långt underifrån och, utan självömkan, förmedlar känslan av att inte duga något till. Skivans absoluta toppnummer är ändå "Är hans hjärta hos henne", där den ratade har all Hjelles sympati. Det är en vacker ballad med fint orgelackompangemang, i känslan inte alls olik några av de ballader man hittar på Ricky Nelsons album "Ricky Sings Again" från 1959. Hjelle befäster sin ställning som en av de största låtskrivarna vi har.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh576FxF9BHs32vK2cqUD2_8Dzavs77nKeI4_mTm2B8kT7bmRmDOlozF2cPZDJcYudas2Uct-I5iyaUQ79YC_fmR63hnQsAqCSaP5gZV8KFx96QO4uO63GlhOAJeZ9IfwiL-36vdRBJISTDeMdSCP5a8SlYHd-CcwPSk2p9K279cOm2PwM1HSO6mnt_=s923" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="812" data-original-width="923" height="282" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEh576FxF9BHs32vK2cqUD2_8Dzavs77nKeI4_mTm2B8kT7bmRmDOlozF2cPZDJcYudas2Uct-I5iyaUQ79YC_fmR63hnQsAqCSaP5gZV8KFx96QO4uO63GlhOAJeZ9IfwiL-36vdRBJISTDeMdSCP5a8SlYHd-CcwPSk2p9K279cOm2PwM1HSO6mnt_=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>REIGNING SOUND</b></div><div><b>A Little More Time With Reigning Sound<br />(Merge)</b><br />Greg Cartwright firar tjugoårsjubileum som primus motor för Reigning Sound och gruppen släpper ett av sina starkaste album. Cartwright skriver själv fantastiska låtar och behöver inte låna andras, men här gör de ändå en ännu tuffare version av "I Don't Need That Kind of Lovin'", skriven av Chris Andrews, än den Adam Faith with The Roulettes spelade in sent 1965. Övriga elva spår innehåller all den briljans vi kan förvänta oss av Reigning Sound. Men, måste det vara så lång tid mellan skivorna?</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUM-tjfQFwIblE6ciRVi-lesjdgRZAqkiwwSuu-veaBLpFLmu9WRjlp5WHxcviXZAndknsi_ynyxwktoy4hoOXFnmnGqNgtB327joKATET_OgBOgVSZxgIwv0NNKXBXwredXfQ6WEsparNCOjfWMdDuQTVQoE2TIh2WJSi0POmwDnCcOPfvZYl5BOa=s952" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="938" data-original-width="952" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjUM-tjfQFwIblE6ciRVi-lesjdgRZAqkiwwSuu-veaBLpFLmu9WRjlp5WHxcviXZAndknsi_ynyxwktoy4hoOXFnmnGqNgtB327joKATET_OgBOgVSZxgIwv0NNKXBXwredXfQ6WEsparNCOjfWMdDuQTVQoE2TIh2WJSi0POmwDnCcOPfvZYl5BOa=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE TOMS</b></div><div><b>The 1979 Session<br />(Feel It, 2020)</b><br />Det här lär vara de sista, de första kom redan 1979, inspelningarna Tommy Marolda har efter att The Smithereens avbokade sin tid i hans studio en helg 1979. Marolda använde istället helgen till att på egen hand spela in drygt trettio egna kompositioner. Av naturliga skäl inte lika stark som debutskivan, men fortfarande mycket sympatisk pop/powerpop.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjwJkhyvFQJU_0-0yNP-uuAGmZqI4wuJo_WMJ959DnyUSW83l2WqISbN7Bcn72V0uT_6oKnFsdkQp2vqgicDFTKRhjtbTBimMtTp5VVsevyFtX-lGpyWdOEEWeg9w5UBeQiLa3xhNb7Hf-aNcJPSXnsQJSraReUiK8a9MdB35ahARXqQf7HBVvGDl1Z=s909" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="905" data-original-width="909" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjwJkhyvFQJU_0-0yNP-uuAGmZqI4wuJo_WMJ959DnyUSW83l2WqISbN7Bcn72V0uT_6oKnFsdkQp2vqgicDFTKRhjtbTBimMtTp5VVsevyFtX-lGpyWdOEEWeg9w5UBeQiLa3xhNb7Hf-aNcJPSXnsQJSraReUiK8a9MdB35ahARXqQf7HBVvGDl1Z=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>SPIDER BAGS</b></div><div><b>A Celebration of Hunger<br />(Birdman, 2007)</b><br />Namnet Spider Bags är slang för heroin och av den inledande "Bad Complexion" kan man lätt dra slutsatsen att de har en mycket liberal syn på bruket av detsamma. "A Celebration of Hunger"spelades in på två dagar i Chapel Hill i North Carolina och är gruppens debutskiva. Den korta inspelningstiden har säkert varit avgörande för den fina känslan av spel i replokal. Musiken som är genomgående löst i fogarna är en alldeles förtjusande mix av rock/pop och country/folk.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiXFLlNF4kiWe_YZ_DSJ1c0rmmhhPAvQDjiKm69G0sfrYxXeJxZP2t7mlG3ECrNPQvJB4gUpQxAZ1hdbDtV5VPdvNTmzzS1XDnIz1MnpsB6C0B1Y-bSii_rYW7wxKFPVnsMx7fbGR_rMEgGG_wkbXBaOL_o9RJIjy_aUcRwJhRSegq3Ym4_z7-EIhDp=s599" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="588" data-original-width="599" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiXFLlNF4kiWe_YZ_DSJ1c0rmmhhPAvQDjiKm69G0sfrYxXeJxZP2t7mlG3ECrNPQvJB4gUpQxAZ1hdbDtV5VPdvNTmzzS1XDnIz1MnpsB6C0B1Y-bSii_rYW7wxKFPVnsMx7fbGR_rMEgGG_wkbXBaOL_o9RJIjy_aUcRwJhRSegq3Ym4_z7-EIhDp=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>DALAPLAN</b></div><div><b>En fot i dyngan<br />(Beluga, 10"-ep)</b><br />Det är förmågan och finessen att kunna vara otyglade, hetsiga och närmast brutala i sitt uttryck, men inte tappa kontrollen utan ändå göra melodiös musik, som gör Dalaplan så spännande.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiqJs62omZQhRHmKPafCDqwJ5mYWAfTCFOytLwchQF1xR5ookf95ukiL3SK0wfaPD-tyMQtWXyippoTsFNWs7eZrtkxsYcOYmhZG6tCfyraV4KsczAckSBR07T8zyO89gRXFQCGfKdadNgWvx3JnFknn_atOB8jbdzE2tODiNMVx5NNc6BSgbEAEFPr=s937" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="937" data-original-width="937" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiqJs62omZQhRHmKPafCDqwJ5mYWAfTCFOytLwchQF1xR5ookf95ukiL3SK0wfaPD-tyMQtWXyippoTsFNWs7eZrtkxsYcOYmhZG6tCfyraV4KsczAckSBR07T8zyO89gRXFQCGfKdadNgWvx3JnFknn_atOB8jbdzE2tODiNMVx5NNc6BSgbEAEFPr=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>JIM BOB</b></div><div><b>Who Do We Hate <a href="calendar:T5:Today" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Today</a>?<br />(Cherry Red Records)</b><br />Älskar det brittiska anslaget. Antar att jag är sist på bollen då Jim Bob är en ny bekantskap för mig. Jim Bob, eller James Robert Morrison som han egentligen heter, har gjort tretton soloalbum, efter att innan ha gjort mängder av skivor med gruppen Carter USM (Carter the Unstoppable Sex Machine). Tio av hans album finns på Spotify, men jag kan bara gå i god för "Who Do We Hate <a href="calendar:T5:Today" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Today</a>?", som besitter samma musikaliska charm som man hittar hos Ian Dury och Wreckless Eric.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhp5OUHx82rkjyOTz1kzuFPfe9bkyoGN5cIzaRa1DO8Sw9ibVhJwqqv86_6KA2T7V-ikMg5yKcLhjls0MSs6NkIU0GVjCH9SYnPZWd5ALgxmZqrsH5EE_FvBN75sZPwJn7ukpBoze5uEDqCC0QDa5_hIkYz5eNOIJd2p5Phgv5SyvDpv8Bq9Ch8n822=s942" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="942" data-original-width="915" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhp5OUHx82rkjyOTz1kzuFPfe9bkyoGN5cIzaRa1DO8Sw9ibVhJwqqv86_6KA2T7V-ikMg5yKcLhjls0MSs6NkIU0GVjCH9SYnPZWd5ALgxmZqrsH5EE_FvBN75sZPwJn7ukpBoze5uEDqCC0QDa5_hIkYz5eNOIJd2p5Phgv5SyvDpv8Bq9Ch8n822=s320" width="311" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>RODGER WILHOIT</b></div><div><b>The "Social World" of Rodger Wilhoit<br />(Sweet Mental Revenge Records)</b><br />Rodger Wilhoit verkade veta allt om kärlekens möjligheter och omöjligheter. Ja, t o m då kärlek egentligen inte är kärlek utan mer ett tvång att erövra. Ett personlighetsdrag han beskriver i "Eyes With That Hungry Look", där han på baren "förbarmar" sig över en kvinna som försummas av sitt manlig sällskap. Med van blick ser han direkt att hon hungrar efter ömhet och kärlek. Den som aldrig sårat någon eller själv blivit sårad kan inte låta så övertygande som Wilhoit gör. Rodger Wilhoit är countrymusikens motsvarighet till pubrockens Mickey Jupp. I likhet med Jupp gör Wilhoit mästerverk av såväl olycklig som obesvarad kärlek.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiyBsGq2EFvHpptWUwQRD4An909_R_miI6Qz07g4U9GZLLFHBeQlBZLfqn0w2qr9jg4926MwMfxA67rXNY7gZ7gW4Ewtd8pxKMqhLf3OFV-wFqlIGbvY-CE-ttpAMPEinAXPQpgPk2W9zG3TLMnYqcahNjmAnVuWx0T8vhApuTV2Y9cIAhX4ECXrGT7=s928" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="928" data-original-width="913" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiyBsGq2EFvHpptWUwQRD4An909_R_miI6Qz07g4U9GZLLFHBeQlBZLfqn0w2qr9jg4926MwMfxA67rXNY7gZ7gW4Ewtd8pxKMqhLf3OFV-wFqlIGbvY-CE-ttpAMPEinAXPQpgPk2W9zG3TLMnYqcahNjmAnVuWx0T8vhApuTV2Y9cIAhX4ECXrGT7=s320" width="315" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>WE'RE GONNA CHANGE THE WORLD!</b></div><div><b>Savage Garage Punk From Valhalla <a href="tel:1964-1968" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1964-1968</a><br />(Rubble, 6cdbox)</b><br />Suveränt urval 60-talsbeat från Danmark, Sverige, Norge, Finland och Island. Perfekt för den oinvigde. Medföljer gör också ett 96-sidigt texthäfte med massor av bilder på medverkande grupper.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhvtB3fwf9G_ejHXqV8y2UonQpF-ILjIpdzavCpZdkisnUTK095BVROEvZ6ZvhX5JeRlfe8eGvXUREbIY4vfrW9Ng6t_ecc4Kt4F0pRCP3J6H8ILBwFA53wKwS-D42jOGwaVd26eHLlX-ShgPS7pjEDd4oSUqkqUYY6GGCKtDOyRxXcbNRANYd0pBVj=s931" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="920" data-original-width="931" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhvtB3fwf9G_ejHXqV8y2UonQpF-ILjIpdzavCpZdkisnUTK095BVROEvZ6ZvhX5JeRlfe8eGvXUREbIY4vfrW9Ng6t_ecc4Kt4F0pRCP3J6H8ILBwFA53wKwS-D42jOGwaVd26eHLlX-ShgPS7pjEDd4oSUqkqUYY6GGCKtDOyRxXcbNRANYd0pBVj=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>EDGAR BROUGHTON BAND</b></div><div><b>Speak Down The Wires<br />The Recordings <a href="tel:1975-1982" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1975-1982</a><br />(Cherry Red, 4cdbox)</b><br />Kronjuvelen i den engelska progressiva rocken, Edgar Broughton Band, bildades 1968 i Warwick av bröderna Rob "Edgar" och Steve Broughton (gitarr resp. trummor) och basisten Arthur Grant. I gruppen ingick periodvis även gitarristen Victor Unitt, som 1970 ersatt Dick Taylor i The Pretty Things och medverkade på deras album "Parachute". The Edgar Broughton Band var protopunk på samma sätt som samtida Hawkwind och Pink Fairies. Styrkan i Broughtons var förmågan att å ena sidan vara utagerande intill bristningsgränsen och å den andra sidan vara skör och lågmäld. <br />Boxen "Speak Down The Wires" innehåller deras tre sista album samt 1979 års "Live Hits Harder". Vill man ha det absolut bästa med Edgar Broughton Band skall man naturligtvis köpa deras fyra första, men det här är fortfarande Edgar Broughton Band och det håller hela vägen.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjZ2IQIght2GkzUW4wQr-XVwdBTEX2ZJo535u3abU5HjaGjHXjMu-VeQF0KsaZPDVypCkPZ8MMp_TFUgeAAncr8aRmrQPVL_A_nkVtbMvCBoyoZg7uLyTOo8vKHCxbSCUiwrespvCER2o2G9L_D-RDlkmjtAF0VfavjigyI5BEKWbnzveH5A2Ld4ogF=s947" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="947" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjZ2IQIght2GkzUW4wQr-XVwdBTEX2ZJo535u3abU5HjaGjHXjMu-VeQF0KsaZPDVypCkPZ8MMp_TFUgeAAncr8aRmrQPVL_A_nkVtbMvCBoyoZg7uLyTOo8vKHCxbSCUiwrespvCER2o2G9L_D-RDlkmjtAF0VfavjigyI5BEKWbnzveH5A2Ld4ogF=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>PEKKA LAINE</b></div><div><b>The Enchanted Guitar of Pekka Laine<br />(Svart)</b><br />En skiva bestående av instrumentalmusik lämnar helt över till lyssnaren att skapa sina egna bilder, att fritt associera till ett sammanhang i vilken musiken skulle fungera. Pekka Laine tar oss med på en rejält spännande åktur, med en enorm spännvidd. Hur mycket lättare hade det inte varit att fastna i en allt för stor fascination för gitarrgiganter som Shadows, Spotnicks, Ventures, Dick Dale eller Link Wray, än att våga/vilja göra något eget. Pekka Laines musikaliska värld däremot verkar helt sakna begränsningar. Någon slentrianmässig promenad längst minnenas aveny är det, tack och lov, inte. Det är så här det skall göras, om man inte vill fastna i ett nostalgiskt träsk där gitarrljuden låter som när barn härmar elgitarrer med munnen.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgrL8yiz3fKnV654bciKyCdifUJXvPVZNWCOaVEKeBiU94JS1mCp-yeuK3MNX5Ptnzt4VbmqnFWIKinijJwLjX8Flh2TYT2ijzqugfACPPuSTqP2LkxIijvjpzA1wyNIlGWHjpYU50oE-s8bxsNFEJIfaIZRHjp0mgDC1cj0oTc_D7tcyhBmWOpAnGg=s939" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="939" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgrL8yiz3fKnV654bciKyCdifUJXvPVZNWCOaVEKeBiU94JS1mCp-yeuK3MNX5Ptnzt4VbmqnFWIKinijJwLjX8Flh2TYT2ijzqugfACPPuSTqP2LkxIijvjpzA1wyNIlGWHjpYU50oE-s8bxsNFEJIfaIZRHjp0mgDC1cj0oTc_D7tcyhBmWOpAnGg=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>GRYS-GRYS</b></div><div><b>To Fall Down<br />(Norton)</b><br />Då Grys-Grys gjorde albumdebut 2019 hade de funnits som grupp åtta år, i år, två år senare, kom uppföljaren och vad händer? Gruppen upplöses trots att de gjort ytterligare ett övertygande och ypperligt album. Så här tufft, kaxigt och självsäkert låter det bara om band som under lång tid konfronterat sin musik mot en publik. Grys-Grys gjorde rhythm & blues som var förankrad i sextiotalet, men likt band som Cannibals och Count Bishops fastnade de inte i själlös dyrkan inför stilen. Tvärtom tog de genren in i 2020-talet och gör den tidlös. "To Fall Down" är visserligen en helvetes fin skiva att avsluta en karriär med, men själv vill jag ha mycket, mycket mer av Les Gry-Grys. Låtar som "See Me From", Stonespastischen "Watching My Idols Die" och deras version av australiensiska The Throbs "Turn My Head", ja faktiskt hela skivan, är mästerlig.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgRnOdpc9t0TFjOoPn886D60a8WOlIgNXadsKjLHeZwc11HUs64aCTVInqLO9M4FwIKOnkmHyH4OH-3wmYPotLl7IvK7jssrAB6Urbp7E6Qhtmn1CXWWgbiMJSX4k_mtotyePwThiGqA1ONrR_2UGJJTx-de0P-5cXZg82KnwuS6hn8KbJaIYpQouaf=s940" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="924" data-original-width="940" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgRnOdpc9t0TFjOoPn886D60a8WOlIgNXadsKjLHeZwc11HUs64aCTVInqLO9M4FwIKOnkmHyH4OH-3wmYPotLl7IvK7jssrAB6Urbp7E6Qhtmn1CXWWgbiMJSX4k_mtotyePwThiGqA1ONrR_2UGJJTx-de0P-5cXZg82KnwuS6hn8KbJaIYpQouaf=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE SURFING MAGAZINES</b></div><div><b>Badgers of Wymeswold<br />(Moshi Moshi)</b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiC1biW2QMVXcZHXb0JXFZB9FdJz_0-gm9-bNyRiKR2y2Va_DI_OOVGJHjKrL7Ot82YyEFkXLWkSFge58I9nubWcrK1q3YcYEGgEXmrXH09pWhMdnqWuytxBUw38HSzZhf0tzZpn2WNB51tF3wWtk_15rI7VtSDdAbNc2lRseTVINkC4pn2S2RmqV3h=s929" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="929" data-original-width="929" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiC1biW2QMVXcZHXb0JXFZB9FdJz_0-gm9-bNyRiKR2y2Va_DI_OOVGJHjKrL7Ot82YyEFkXLWkSFge58I9nubWcrK1q3YcYEGgEXmrXH09pWhMdnqWuytxBUw38HSzZhf0tzZpn2WNB51tF3wWtk_15rI7VtSDdAbNc2lRseTVINkC4pn2S2RmqV3h=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE SURFING MAGAZINES</b></div><div><b>The Surfing Magazines<br />(Moshi Moshi, 2017)</b><br />Det var en fullständig knock-out att få höra smarta, begåvade och spännande The Surfing Magazines. Fyra engelsmän, varav två också spelar i likaledes fina The Wave Pictures, helt utan musikaliska begränsningar, som med en sömlöst elegans tar sin musik in och ut ur genrer som pop, rock'n'roll, harmony pop, avantgardjazz och garagerock. De dagar Surfing Magazines spelats redan till morgonkaffet har inget annat varit gott nog den dagen. I särklass bland det absolut bästa för mig 2021. </div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjYMe4mi_zz53vqcKVLr8Iynuf4NFsDQtgaB-4EEziQV0Vot4Z7GFOpf2sAy6MM7ApvXUlik_fx6Ka8-qXAnZPpCqnmohkkdeYHfEK915jlOciOJQCR7xvCKq4chVE7saOsKDFNadq142C8g-ICGablirOgqsegCxDnqFpJu2qQjaiopX_Ww4pYUrLM=s938" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="898" data-original-width="938" height="306" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjYMe4mi_zz53vqcKVLr8Iynuf4NFsDQtgaB-4EEziQV0Vot4Z7GFOpf2sAy6MM7ApvXUlik_fx6Ka8-qXAnZPpCqnmohkkdeYHfEK915jlOciOJQCR7xvCKq4chVE7saOsKDFNadq142C8g-ICGablirOgqsegCxDnqFpJu2qQjaiopX_Ww4pYUrLM=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE MAHARAJAS</b></div><div><b>Floor Killers <br />(Chaputa! Record)</b><br />Om det är något "Floor Killer" visar, så är det vilket osannolikt combo The Maharajas är. Osannolikt, därför att de här fyra männen har visat sig inte ha några som helst musikaliska gränser. Oavsett om de spelar öldränkt pubrock ("Sucked Into the Seventies", 2010), grandios merseybeat-/powerpop ("Yesterday Always Knew"), nattstökig Star-Club/Reeperbahn-garagerock (You Can't Beat Youth (2017), med låten "We Come in Peace" -tro för guds skull inte på några såna löften) eller "Floor Killer" som är känslomässigt utlämnande är The Maharajas briljanta.</div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg7EvmSE7U4oupM2eJM82Fwo_OS7nXTVnxevcPGx2Uj9FacKFIlphnoI3LYuVKusamvNUOBB7RLemqBfoW_9Ug6faAwsuBVxuzAqkXlsbo-NBJRs7DEh9_GXjsPqWfHIGTDz0c3ox9CowA3LqCR6NblWzz_hhgSwpD27PHSxOGDNxpcjSxDDDFvFnIr=s952" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="952" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg7EvmSE7U4oupM2eJM82Fwo_OS7nXTVnxevcPGx2Uj9FacKFIlphnoI3LYuVKusamvNUOBB7RLemqBfoW_9Ug6faAwsuBVxuzAqkXlsbo-NBJRs7DEh9_GXjsPqWfHIGTDz0c3ox9CowA3LqCR6NblWzz_hhgSwpD27PHSxOGDNxpcjSxDDDFvFnIr=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE MAHARAJAS</b></div><div><b>Moody Garage Series<br />(Back to Beat Records, Ep)</b><br />Då det norska skivbolaget Back to Beat skulle sjösätta en ny 7"-vinylserie, innehållande coverversioner av s k moody songs/moody beat från sextiotalet, hade man den goda smaken att låta The Maharajas göra första utgåvan. För ett band med anor delvis tillbaka till kompromisslösa Crimson Shadows, var det säkert ingen svårighet att gå ner i garaget och plocka upp fyra känsloladdade alster. Och man gör det med bravur.</div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhGlw-svmQfNbSo8ZGu_kXttSab__U5Pd7fc136_2Jj6sPbCBqhtxv7iRVXIrSANufFDI8WVOFPBm4KvsKxGFWN5oWHUSkdsmBWQaZ0Pq71uoUtXFPJg6qbamNTqVdpmIQFn8GT-03Kj0IYprUTuHusFCEaQkGrJ24Z-_mMrXeKZOEfncunyYi_qdZe=s839" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="839" data-original-width="839" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhGlw-svmQfNbSo8ZGu_kXttSab__U5Pd7fc136_2Jj6sPbCBqhtxv7iRVXIrSANufFDI8WVOFPBm4KvsKxGFWN5oWHUSkdsmBWQaZ0Pq71uoUtXFPJg6qbamNTqVdpmIQFn8GT-03Kj0IYprUTuHusFCEaQkGrJ24Z-_mMrXeKZOEfncunyYi_qdZe=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE GOLLIWOGS</b></div><div><b>Fight Fire<br />The Complete recordings <a href="tel:1964-1967" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1964-1967</a><br />(Craft, 2017)</b><br />Pre-Creedence Clearwater Revival må ha haft ett fånigt namn i The Golliwogs och fåniga huvudbonader, men deras musik var långt ifrån fånig. Gruppen gick sommaren 1964 in i Fantasys studio som The Visions, när debutsingeln - Don't Tell Me No Lies/Little Girl (Does Your Momma Know) - släpptes i november samma år var det som The Golliwogs. Ägaren till Fantasy Records, Max Weiss, lät egenmäktigt döpa om gruppen.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi3nJqIIg8ckaKDj0xfBGNkQEskuo2K_XJUT_svWK4Oy551dAyY7Y7Zy29komhC0u--UB9UCqskmjPuWnTnfyFF5aVmJd4RdE2utmvQp0inoQ9br1TbvA5hhJkrVfUMBfVdCCejx-sFaQl93GA7A6bouDqDchByB2KIwk16bTQbVI-4VlD_wUthkfUv=s898" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="880" data-original-width="898" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEi3nJqIIg8ckaKDj0xfBGNkQEskuo2K_XJUT_svWK4Oy551dAyY7Y7Zy29komhC0u--UB9UCqskmjPuWnTnfyFF5aVmJd4RdE2utmvQp0inoQ9br1TbvA5hhJkrVfUMBfVdCCejx-sFaQl93GA7A6bouDqDchByB2KIwk16bTQbVI-4VlD_wUthkfUv=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>PAT TODD & THE RANKOUTSIDERS</b></div><div><b>"...there's pretty things in Palookaville..."<br />(Hound Gawd)</b><br />På slitvargen Pat Todd, och hans The Rankoutsiders, sjätte album gör han och gruppen det de är allra bäst på, och det de alltid gjort - rock'n'roll med rötterna djupt nere bland femtiotalets bästa innovatörer, såsom Johnny Burnette & The Rock'n'Roll Trio och Hank Williams. Pat Todds musikaliska hållning är kompromisslös, men inte historielös. Han blandar det bästa ur femtiotalets rock'n'roll, ur sextiotalets beat boom, ur sjuttiotalets punk och delar generöst med sig av det gitarrlarm som blivit hans signum. Att karl'n också har den perfekta rockrösten är inget minus. </div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJNbSxHinNEx_TITUPnCanhyAt8Uo2Vd4ZD5M54lSQDxQ8YOjeJjUn2wUe6t05zr0LxunHlvcu2V5fRqHBga1LKdQFo4z0J_dcWOBuxp8rhQ06r8kSmlog_G60T0z91XZDioqsyvl77jtQ6BINS-tLmCQI3z3lLLEFX9x3PtTqmZy1Ccc7wa3p5Its=s1048" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="1048" height="285" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjJNbSxHinNEx_TITUPnCanhyAt8Uo2Vd4ZD5M54lSQDxQ8YOjeJjUn2wUe6t05zr0LxunHlvcu2V5fRqHBga1LKdQFo4z0J_dcWOBuxp8rhQ06r8kSmlog_G60T0z91XZDioqsyvl77jtQ6BINS-tLmCQI3z3lLLEFX9x3PtTqmZy1Ccc7wa3p5Its=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>HIT THE HAY Vol 12</b></div><div><b>(Sound Asleep)</b><br />Min första tanke var, hur i h-e kunde Roy Loney dumpa "Don't You Think My Heart", som nu istället inleder "Hit The Hay Vol 12", då han och The Longshots spelade in "Shake It Or Leave It"? Sången är, i sin mix av pop och amerikansk folkrock, en verklig pärla, som väl inte passade in i det mer tuffa anslaget på "Shake It Or Leave It". Sound Asleep sätter ribban högt med Loneys inledande låt. Och det håller hög klass hela vägen, trots att Vol 12 är mer splittrad än jag minns tidigare volymer. Högklassig pop/powerpop bryts abrupt av National Grain och andras country/countryinfluerade låtar, för att med Jordan Jones vara tillbaka där det började. Allt är jättebra, men på olika sätt. </div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhVOkrE0LMmNJdk-m37ABXvXc_9HvSbxkKsfLHpoPr8bXxPJFZvZq_FKoET3aL6HYwe7etMnWJ3DvPdkU6SJRyu542Q2wHObc63TOFD6YAPmStfvklEYb61pf-Otmobkwtmw_ACfE-5mYp5oB_vw0-kqTHLrhRHxioPjD384l6D1Cw8OFW7NtdqKBpq=s939" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="939" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhVOkrE0LMmNJdk-m37ABXvXc_9HvSbxkKsfLHpoPr8bXxPJFZvZq_FKoET3aL6HYwe7etMnWJ3DvPdkU6SJRyu542Q2wHObc63TOFD6YAPmStfvklEYb61pf-Otmobkwtmw_ACfE-5mYp5oB_vw0-kqTHLrhRHxioPjD384l6D1Cw8OFW7NtdqKBpq=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE PAUL COLLINS BEAT</b></div><div><b>Another World/The best of the archives<br />(Alive, 2020)</b><br />Paul Collins har under två år gått igenom sitt arkiv, bestående av demoinspelningar på mängder av kassettband, från huvudsakligen åttiotalet. Ni som är bekanta med, och tycker om, Collins utgåvor förstår hur det låter. Att inspelningarna inte är helt färdiga utgör inget hinder, det är ändå popmusik av hög kvalitet. Och då han i "This Heart" förvandlar sig till Buddy Holly, filtrerad genom Bobby Fuller Four, är det helt lysande.</div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjWRfV_nBdx88jWUnXoYWS-A2Gca18uZL0c4Q85sahq0N0qc7lL0KR1NW7JTnARmXfcwh0cjgOXOpfqKvlFhWM_k1c9ngLtPtLSDoM-lUmls67qOmqTaJ5izp18bikYqRVnnNuWpi9ZTQw7emkB5k9mC_R1QrvicVe1T5iPCkbU9lOgeOYdZS8BWQ_K=s953" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="934" data-original-width="953" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjWRfV_nBdx88jWUnXoYWS-A2Gca18uZL0c4Q85sahq0N0qc7lL0KR1NW7JTnARmXfcwh0cjgOXOpfqKvlFhWM_k1c9ngLtPtLSDoM-lUmls67qOmqTaJ5izp18bikYqRVnnNuWpi9ZTQw7emkB5k9mC_R1QrvicVe1T5iPCkbU9lOgeOYdZS8BWQ_K=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>METAL MIKE</b></div><div><b>Next Stop Nowhere/The Ep Collection<br />(Triple X, 1994)</b><br />Köpte den här samlingen efter att enbart ha hört "High On Drugs", som fick mig att associera till Jonathan Richman. På köpet fick jag ytterligare tjugoen poppunklåtar av bästa slag. Det var oväntat och lite gulligt att de gör två låtar av Lobo. En cineast skulle kanske kalla Lobo för en romantisk komedi och Metal Mike för diskbänksrealism. Och ändå uppstod kärlek. Om Merle Haggard gillade deras version av "I'm A Lonesome Fugitive vet jag inte, men själv är jag förtjust i den.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhytD0aktVLUuFT6zSVY-YVWAlonmfTHeWD9x8YOVPEZCcHhW5AY8_rALz1Z8aN28TaJz4dPVMQu1tIGhYVik4ueF12tulrUSshdfolmWu9J0lCQS2-Rf_AiGXeIKbbJJ1czO9eu0Fq1OFSxtsNyMLz2oXHJ-_YNIJmEGvptyz1Ly5XOb-fNmczZwv-=s936" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="936" data-original-width="929" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhytD0aktVLUuFT6zSVY-YVWAlonmfTHeWD9x8YOVPEZCcHhW5AY8_rALz1Z8aN28TaJz4dPVMQu1tIGhYVik4ueF12tulrUSshdfolmWu9J0lCQS2-Rf_AiGXeIKbbJJ1czO9eu0Fq1OFSxtsNyMLz2oXHJ-_YNIJmEGvptyz1Ly5XOb-fNmczZwv-=s320" width="318" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>BIG BOY PETE</b></div><div><b>The Cosmic Genius of Big Boy Pete <a href="tel:1965-1977" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1965-1977</a><br />(Mono-Tone)</b></div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpWnS7WloTweEmm_trrI44ao93cz-uVLi2CoY70ewd9LefqrZgujc93UwdH-wNNw6YEXQxGg0WxLw5VL_DbpN2JwNYk7EBruWib3a8AumndFTSV6aJF_D3krUoRs46OvTySkvmqNJUp0GbjROOuiVCXT7CtZm256ikAjo7GQbJbVqFKoW3wj0YYl4b=s936" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="930" data-original-width="936" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjpWnS7WloTweEmm_trrI44ao93cz-uVLi2CoY70ewd9LefqrZgujc93UwdH-wNNw6YEXQxGg0WxLw5VL_DbpN2JwNYk7EBruWib3a8AumndFTSV6aJF_D3krUoRs46OvTySkvmqNJUp0GbjROOuiVCXT7CtZm256ikAjo7GQbJbVqFKoW3wj0YYl4b=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>BIG BOY PETE</b></div><div><b>Return To Catatonia<br />(Tenth Planet,1998)</b><br />Som gitarrist ingick Peter Miller, vilket är personen bakom Big Boy Pete, i gruppen Peter Jay & the Jaywalkers, vilka fick sina tre första singlar inspelade hemma hos Joe Meek 1962 och 1963. Meeks intresse för inspelningstekniska finesser smittade av sig på Peter Miller som, efter att ha lämnat Jaywalkers <a href="geo:0,0?q=1965 byggde sin egen studio. Som Miller gav han 1965 ut" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">1965, byggde sin egen studio. Som Miller gav han 1965 ut</a> den klassiska "Baby I've Got News For You" och 1968 kom "Cold Turkey" under pseudonymen Big Boy Pete. Båda finns med på The Cosmic Genius...". Genomgående handlar det här om outgivet material med ofta ett lätt anslag av psykedelia, inte alls helt olik engelska <a href="calendar:T5:Tomorrow" original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Tomorrow</a>. Han är en oerhört bra låtskrivare Peter Miller.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgd1Vle8-JVe7JXJrqGVdmleOYWe7GEa2KbDcwUJr0Kw6xBSO76HXf6Jxt_cTRpdaU36_vgGthjsiUODL-muFNcTHM33vlP_FAx9eYJDOw8cOtnc4cpBmeKhrAULwd4KE3JWilEjmTR3ORWaiV5zFYOqzU9UTh0TvcVJy8JlBG5dOy87h5i4fkO7yTG=s942" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="942" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgd1Vle8-JVe7JXJrqGVdmleOYWe7GEa2KbDcwUJr0Kw6xBSO76HXf6Jxt_cTRpdaU36_vgGthjsiUODL-muFNcTHM33vlP_FAx9eYJDOw8cOtnc4cpBmeKhrAULwd4KE3JWilEjmTR3ORWaiV5zFYOqzU9UTh0TvcVJy8JlBG5dOy87h5i4fkO7yTG=s320" width="306" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE MIKE BELL CARTEL</b></div><div><b>Wait / There Comes The Pain<br />(Beluga)</b><br />Den som är förtjust i, och blir knäsvag av, den förträffliga kombinationen Jackie DeShannon och The Searchers - som 1964 utmynnade i den sagolika "When You Walk In The Room" - kan med "Wait" förvänta sig två minuter och tjugoen sekunder av total eufori.</div><div><b><br /></b></div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjBdA66-d-oIxFZ8jDIHO0ea7wQGmtvQ1SDNpFo3d8dNPdxx5b2JHgiEC_6iyFVEZJPE8rXcCnnmBdSizrg1u52ZsbmPfUPpBOkaerlSOSu1AnZfEghOF2gyEce0D0bPQgmikp6GvB40uFKVrP5voyLdrqq4Bmyn1aeq7Zjt8xw_OZ9lb7IpKcKzdZ9=s1080" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1070" data-original-width="1080" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjBdA66-d-oIxFZ8jDIHO0ea7wQGmtvQ1SDNpFo3d8dNPdxx5b2JHgiEC_6iyFVEZJPE8rXcCnnmBdSizrg1u52ZsbmPfUPpBOkaerlSOSu1AnZfEghOF2gyEce0D0bPQgmikp6GvB40uFKVrP5voyLdrqq4Bmyn1aeq7Zjt8xw_OZ9lb7IpKcKzdZ9=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>ANC4</b></div><div><b>Strange Tide<br />(Hurrah!,Beluga,Snap)</b><br />Jag älskar då det känns som om musiker tagit intryck och fallit pladask för en annan artist, grupp eller en hel genre. Precis så föreställer jag mig medlemmarna i ANC4. Fyra passionerade musiker som vill åstadkomma något som är lika bra, helst bättre, än sina förebilder. ANC4 vet att inget är nytt under solen, men med ett knippe snygga låtar, framförda med musikalisk skicklighet, är de ändå i stånd att skapa sitt helt egna universum? I motsatsen till garagerock, där allt tillåts att hänga löst, lämnar ANC4 inget åt slumpen, utan med precision strävar de mot perfektion och resultatet blir popmusik då den är som allra bäst.</div><div><b><br /></b></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPMQUVbBj4_fsNYvLoTaVzTywRRq5lvxLPDMblvbF3f9YWFX7XQt2jqw2negnBOlw0YTMjNH4_jJD8TRNk_c7n-wWKIL60MVMvlm1PCRoITsvV8V3L4dHxVjC4IKtYE7JGsyPCGCwzYzJhUJ-Js5YwrdgjKyYopPEMUSJBogcxGIlSfg8g1TZFEqC8=s950" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="942" data-original-width="950" height="317" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPMQUVbBj4_fsNYvLoTaVzTywRRq5lvxLPDMblvbF3f9YWFX7XQt2jqw2negnBOlw0YTMjNH4_jJD8TRNk_c7n-wWKIL60MVMvlm1PCRoITsvV8V3L4dHxVjC4IKtYE7JGsyPCGCwzYzJhUJ-Js5YwrdgjKyYopPEMUSJBogcxGIlSfg8g1TZFEqC8=s320" width="320" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>MICKEY JUPP</b></div><div><b>Second Of A kind / The Favourites Collection<br />(Hiljaiset Levyt)</b><br />I min värld befinner sig Mickey Jupp bland de absolut bästa inom den genre som kallas blue eyed soul. Det är i beskrivningen av livets små upp- och nedgångar som Mickey Jupp kommer som mest till sin rätt och som allra bäst är han då han besjunger problem i förhållande till en kvinnlig partner. Det är samma svärta och smärta som man hittar i en gigant som Charlie Richs musik. <br /><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgskM15KLFZR-mk4v1gSn9SH5ZS2u4LbO9qK3Il0JW04xnt4-LHHWGXFTa_1juSVToE9nPp8GlCLEMyi25ISnfysGTaOEiL6HJWT6VrJfPknNNCW66xlamEuu4xG1s02-IfXCckNP4KgIWKKNGXWl3jA-stVBM9B_LDjw6B_-d097ae1FQJqG5WWwf9=s2641" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2312" data-original-width="2641" height="350" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgskM15KLFZR-mk4v1gSn9SH5ZS2u4LbO9qK3Il0JW04xnt4-LHHWGXFTa_1juSVToE9nPp8GlCLEMyi25ISnfysGTaOEiL6HJWT6VrJfPknNNCW66xlamEuu4xG1s02-IfXCckNP4KgIWKKNGXWl3jA-stVBM9B_LDjw6B_-d097ae1FQJqG5WWwf9=w400-h350" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>Slutligen några 45-varvare som förtjänar att lyftas fram. Inte heller här finns någon kvalitetsgradering. Vid eventuell återutgåva syns originalutgåvans år angivet direkt efter låttitlarna.</b></div><div><br /><b>CP WESTMAN</b>: She's my motor/Still. <br />I'm not like everybody else/Default RnR </div><div>(CP Rec., 2021)<br /><br /><b>THE BLUE MACS</b>: It's the real time/A lonely Girl/Bad to worse/In touch</div><div> - 1982 (Mean Bean, 2021)</div><div><br /><b>NERVOUS EATERS</b>: Loretta/Rock with me - 1976 (Penniman, 2015)<br /><br /><b>THE SPEEDWAYS</b>: This is about a girl who loves the sun/The day I call you mine/Regular summer (Snap, 2020)<br /><br /><b>ALVIDA</b>: Negatif/Kylie/Cinema/Demain (Alien Snatch, 2021)<br /><br /><b>THE MODS</b>: I give you an inch (and you take a mile)/You've got another think coming - 1966 (Misty Lane, 2018)<br /><br /><b>WILD CHERRIES</b>: I'm the Sea (stop killing Me)/Daily planet - 1971 </div><div>(JAW, 2020)<br /><br /><b>JACK CADES</b>: Once before/What am I going to do/Go ahead/I'll feel a whole lot better (Rogue, 2021)<br /><br /><b>NIGHTMEN</b>: Ahahahah (oh no)/ City of fun/Last time/Dreaming my days away (Rockstar, 2017)<br /><br /><b>FLAMIN' GROOVIES</b>: Somethin' else (warm up take)/Too late for your lies (Flamingo demo) (Norton, 2013)<br /><br /><b>THE</b> <b>BEVIS</b> <b>FROND</b>: Sister John<br /><b>SANDOZ</b> <b>LIME</b>: Something in your eye/Where's the playground, Susie? </div><div>(DR Distortions, 1997)<br /><br /><b>THE</b> <b>MAHARAJAS</b>: Where the action is/Kill you darlings<br /><b>THE</b> <b>FLAMING</b> <b>SIDEBURNS</b>: Searching like a hyena/ Nibirus (Chaputa!, 2021)<br /><br /><b>VAMPA</b>: Plugget/Tåget/Blackout - 1982 (OTD, 2021)<br /><br /><b>AXXE</b>: Through the Night/Rock away the city - 1978 (OTD, 2021)<br /><br /><b>ROCKSET</b>: Piteå kommun/Up in My room - 1979 (OTD, 2021)<br /><br /><b>LES</b> <b>GRYS-GRYS</b>: Milk cow blues/So long (State, 2020)<br /><br /><b>ZEUS</b>: Don't wanna leave/ With Love (Polydor, 1970)<br /><br /><span style="text-align: center;"> </span></div><br />magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-42996870550159679992021-11-30T00:37:00.002+00:002021-11-30T16:15:16.851+00:00Dalaplan<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ4lUm544uymZVgSMNVJ-3BdXwImiMeQoMrR1wWoLegQDlSVq1VJ1GhL9OhHertxcIx8s8CsS0twta9CXCXnStLfdEz2nBSd4ZFElgpZHV5OodjDXumbiff703ctc8aCKaYasOCU-XpFE/s936/20211130_012753.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="921" data-original-width="936" height="394" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ4lUm544uymZVgSMNVJ-3BdXwImiMeQoMrR1wWoLegQDlSVq1VJ1GhL9OhHertxcIx8s8CsS0twta9CXCXnStLfdEz2nBSd4ZFElgpZHV5OodjDXumbiff703ctc8aCKaYasOCU-XpFE/w400-h394/20211130_012753.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><b style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">DALAPLAN</b></div><div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>En fot i dyngan</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>(Beluga, 10"-ep)</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b><br /></b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Utan att förringa övriga medlemmar i bandet Dalaplan, verkar Jenny Neikell (bas och sång) och Niklas Svensson (gitarr och sång), i egenskap av gruppens låtskrivare, ha en bestämd vision av hur rock'n'roll skall låta. Själva begreppet rock'n'roll är annars så urvattnat att i princip vem som helst kan säga sig företräda genren, men Dalaplan har på skiva efter skiva, det är väl åtminstone fyra/fem album och ett antal singlar, visat att de är äkta vara. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">De fem låtarna på "En fot i dyngan" är inget undantag, utan om möjligt än mer våldsamma och känsligt desperata än låtarna på gruppens tidigare skivor. Det är förmågan och finessen att kunna vara otyglade, hetsiga och närmast brutala i sitt uttryck, men inte tappa kontrollen utan ändå göra melodiös musik, som gör Dalaplan så spännande.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Det har i huvudsak varit samma musiker genom åren och det är väl därför de låter både sammansvetsade och tajta som Springsteens E Street Band och energiskt lössläppta som i traditionen Sonics, Real Kids och MC5. Dalaplan måste vara ett fantastiskt liveband. Jag skulle älska att se Niklas Svensson och Jenny Neikell vända ut och in på sig själva för att levandegöra all den svärta och desperation deras texter innehåller. Men, det är ändå tillsammans med de övriga i den synnerligen kompetenta gruppen de kan utföra storverk som trollbinder en publik.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Det lilla Stockholmsbolaget Beluga Records börjar bli ovärdeligt, de släpper i snabb följd utgåva efter utgåva med förträfflig musik. Det känns tryggt att ett så fint band som Dalaplan ligger på den etiketten, deras musik behöver all den frihet ett oberoende bolag kan erbjuda. </div></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-12325511203922168672021-11-26T17:50:00.004+00:002021-11-26T22:28:28.818+00:00The Mike Bell Cartel<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrG-ae_qa5UqwnBXG-HnXlQVoE7LgSCA26ec9cmlt19AsCxGNujGrmm1BZEr51hWuTYHcuaEyTffLxpV_xHzNyuL3ssNPfmmMYF3UYDtTsfbZBrfylwk5_2Dpc69rpZORSTdiVl7LBqIk/s2367/IMG_20211126_183433.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2367" data-original-width="2275" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrG-ae_qa5UqwnBXG-HnXlQVoE7LgSCA26ec9cmlt19AsCxGNujGrmm1BZEr51hWuTYHcuaEyTffLxpV_xHzNyuL3ssNPfmmMYF3UYDtTsfbZBrfylwk5_2Dpc69rpZORSTdiVl7LBqIk/w385-h400/IMG_20211126_183433.jpg" width="385" /></a></div><b style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><div><b style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></b></div>THE MIKE BELL CARTEL</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>Wait / There Comes The Pain</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>(Beluga, singel)</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b><br /></b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Den som är förtjust i, och blir knäsvag av, den förträffliga kombinationen Jackie DeShannon och The Searchers - som 1964 utmynnade i den sagolika "When You Walk In The Room" - kan med "Wait" förvänta sig två minuter och tjugoen sekunder av total eufori. Nej, det är inget outgivet alster från 1964, som hittats i en dammig kartong på en vind i Liverpool. Bättre upp faktiskt, det är här och nu. The Mike Bell Cartel hör hemma i Helsingfors och singeln "Wait / There Comes The Pain" är ett första smakprov från ett kommande album. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Det är gruppens sångare och gitarrist Miikka Siira/Mike Bell som står som kompositör till båda låtarna, varav b-sidan är ruffig garagerock i den amerikanska traditionen med fuzzgitarr, farfisaorgel, pådrivande bas och trummor och en sångare som står på tårna. "Wait" är dess raka motsats med en luftig produktion innehållande passionerad sång, sprött klingande gitarrer och en snygg, bakomliggande kör. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Om The Mike Bell Cartels kommande fullängdare tar avstamp i Jackie DeShannon/The Searchers spröda tolvsträngade popmusik, kan vi förvänta oss att bli hänförda.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-11436568044332188322021-10-11T21:42:00.003+01:002021-10-11T21:55:27.153+01:00Missing Bees<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggoZw5NOPZ0ovQkhNHE0FC_BHJLzaxXJfy7KqryjhqUAQpIBxZBWh3-lMcDAIQi5rmaF-oh0ewyIzfzTZve-I06oGBVvhrsMCvZYv9r5LpFjnyYHP2PFYX7Jk0NFLd0oJObcQcgARw1qs/s616/Screenshot_20211010_010922.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="616" data-original-width="614" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggoZw5NOPZ0ovQkhNHE0FC_BHJLzaxXJfy7KqryjhqUAQpIBxZBWh3-lMcDAIQi5rmaF-oh0ewyIzfzTZve-I06oGBVvhrsMCvZYv9r5LpFjnyYHP2PFYX7Jk0NFLd0oJObcQcgARw1qs/w399-h400/Screenshot_20211010_010922.jpg" width="399" /></a></div><br /><div><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;"><b>MISSING BEES</b></span></div><div><b><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">Blood Service</span><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">(Low Impact)</span><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /></b><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">Att just Low Impact "ger ut", nåja inte i fysisk form, men på Spotify lägger upp Missing Bees nya ep, bestående av sex sånger, borgar för kvalitet. Bolaget har gjort sig känt för att kratta manegen för svensk garagerock. Grupper som The Maharajas, The Stollers, The Maggots, Dee Rangers och Peter Maniette Group finns i deras katalog.</span><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">Missing Bees är en Stockholmsbaserad trio innehållande två medlemmar - gitarr och trummor - från tidigare new wave-/punkgruppen TV3, samt basisten från Maharajas - Ulf Guttormsson. Den senare tonar däremot ner sin egen roll genom att säga sig "sitta i baksätet". All musik skrivs således av de övriga två, men håller samma höga klass som de mer popinfluerade sånger Guttormsson skrivit för Maharajas. Kom då ihåg att han skrivit Bowiepastischen "Into The Unknown" för Maharajas album "Yesterday Always Knew" (2014), vilket är en av de bästa poplåtar som skrivits och spelats in av en svensk grupp.</span><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><br style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;" /><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">Gruppen TV3 var verksam för sådär fyrtio år sedan. Det var i alla fall då deras enda singel, "Telefonterror/Min Enda Vän" (Slick, 1980), gavs ut. De i Missing Bees två tongivande medlemmarna har tagit med sig energin från den tidens Ramones och Iggy Pop och blandat upp den med de då samtida The Plimsouls starka melodikänsla. </span><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;">Resultatet är smart och tidlös popmusik jag knappt trodde någon bemästrade längre. Så synd bara att det inte går att själv få lägga den på skivtallriken</span></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-37387640097691446992021-09-27T10:19:00.010+01:002021-09-27T11:58:23.360+01:00ANC4<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-HUkpxg4qXtOKj-Fo7nLM65xkQM81xIc-1OX7LaXmlfZjfBQfCHFbgxERAgEXTFRO1KY5lu647ttKzXFhe6AjzYBe0v3wMOyDK6BmPGjGsJNbfnTAcMyzrFQ_5fzQ9zkN6LSV2P3V5jo/s1080/Screenshot_20210927_110028.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1070" data-original-width="1080" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-HUkpxg4qXtOKj-Fo7nLM65xkQM81xIc-1OX7LaXmlfZjfBQfCHFbgxERAgEXTFRO1KY5lu647ttKzXFhe6AjzYBe0v3wMOyDK6BmPGjGsJNbfnTAcMyzrFQ_5fzQ9zkN6LSV2P3V5jo/w400-h396/Screenshot_20210927_110028.jpg" width="400" /></a></div><b style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><div><b style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></b></div>ANC4</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>Strange Tide</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>(Hurrah!,Beluga,Snap)</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Roger Arvidsson, Janne Borgh, Tomas Nilsson och Niclas Österberg i ArvidsonNilssonComboFour - ANC4 - är, två år efter det självbetitlade debutalbumet, äntligen tillbaka. På sin andra skiva visar ANC4 att deras preferenser även sträcker sig långt bortom de självklara grupperna Beatles och Byrds, vars influenser var mer påtagliga på debuten. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Roger Arvidson och Tomas Nilsson står, var och en för sig, för i princip allt låtskrivande, men gruppens stora generösa ljudbild vittnar om ett sammanhållet kollektivt arbete. Istället för två helt tongivande kompositörer plus en rytmsektion, låter "Strange Tide" som resultatet av fyra musiker som själva konsumerar mängder av musik. Och då företrädesvis melodistark popmusik med briljanta vokala inslag, för det är precis så det låter om ANC4.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Så här genialt tidlös blir popmusik om man blandar influenser från Phil Spector - "There Goes My Baby", med soundet från Moby Grape/San Francisco 1966/-67 - "Go Easy" och "Everything Turns Blue", med en korsning av Hammersmith Gorillas och David Bowie - "Romantic Fool", med Pet Sematary-Ramones - "I Want To Feel Good", med Barracudas - "Darlinghoneybaby", med Basse Wickman - "Being Nice" och ibland slänger in en lagom portion countrystänk - "Cinderella Lovesong". Tar man allt ovan, blandar och skakar om får man fram den totala magin i "Was It Just A Dream". En gudabenådad låt och inspelning som gör mig knäsvag. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Associationerna ovan är naturligtvis bara mina egna, men jag älskar då det känns som om musiker tagit intryck och fallit pladask för en annan artist, grupp eller en hel genre. Precis så föreställer jag mig medlemmarna i ANC4. Fyra passionerade musiker som vill åstadkomma något som är lika bra, helst bättre, än sina förebilder. ANC4 vet att inget är nytt under solen, men med ett knippe snygga låtar, framförda med musikalisk skicklighet är de ändå i stånd att skapa sitt helt egna universum. I motsatsen till garagerock, där allt tillåts att hänga löst, lämnar ANC4 inget åt slumpen, utan med precision strävar de mot perfektion och resultatet blir popmusik då den är som allra bäst.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinuf8jYNRL3WmBTfE2AT_y168zXm23pYPQcyEDiyC0uGxnjrikxnanca2ErkDcqhypuQ8owZFLipWDkGdllm0T-crIrrlrsvEgN7MtPxw9I4C8Sa7RWRU1zGqLTb0gFVQytCuc77218wI/s1080/Screenshot_20210927_110046.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1048" data-original-width="1080" height="389" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinuf8jYNRL3WmBTfE2AT_y168zXm23pYPQcyEDiyC0uGxnjrikxnanca2ErkDcqhypuQ8owZFLipWDkGdllm0T-crIrrlrsvEgN7MtPxw9I4C8Sa7RWRU1zGqLTb0gFVQytCuc77218wI/w400-h389/Screenshot_20210927_110046.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-87561647499987860912021-09-23T12:08:00.001+01:002021-09-23T18:44:57.045+01:00MICKEY JUPP<div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmTQcbsAegWahxY-jz5Skd0-JskX6YuDLoJ3CwW35EXMKmFOZLx4loxo0BE6l8IpW0GQixD7p-CXt6vZsKMdjx3ou4ukE_M5MmlmGXgjoK0usj7ZkcPrzGydNOF-LgIdIM3BfNU3M7K0g/s2542/IMG_20210923_125633.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2510" data-original-width="2542" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmTQcbsAegWahxY-jz5Skd0-JskX6YuDLoJ3CwW35EXMKmFOZLx4loxo0BE6l8IpW0GQixD7p-CXt6vZsKMdjx3ou4ukE_M5MmlmGXgjoK0usj7ZkcPrzGydNOF-LgIdIM3BfNU3M7K0g/w400-h395/IMG_20210923_125633.jpg" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>MICKEY JUPP</b></div><div><b>Second Of A kind / The Favourites Collection</b></div><div><b>(Hiljaiset Levyt)</b></div><div><br /></div><div>I min värld befinner sig Mickey Jupp bland de absolut bästa inom den genre som kallas blue eyed soul, vilket han här ger prov på i "Someplace Where It's Monday" och "Song For Holly". Sätter i det sammanhanget Jupp på samma höga nivå som Charlie Rich, vars sånger "Life's Little Ups And Downs", "Let Me Go My Merry Way" och "I Take It On Home" är som målstyrande missiler i riktning mot hjärtat. Det är i beskrivningen av livets små upp- och nedgångar som Mickey Jupp kommer som mest till sin rätt och som allra bäst är han då han besjunger problem i förhållande till en kvinnlig partner. Det är samma svärta och smärta som man hittar i Charlie Richs musik. Och vilken rysare det hade varit om en gigant som Elvis Presley kunnat spela in "Someplace Where It's Monday". Den är som gjord för sjuttiotalets Elvis.</div><div><br /></div><div>Som musiker och kompositör låter Mickey Jupp sig inte begränsas av den pubrock han förknippas med. Han är naturligtvis suverän i den rollen också och "Got No God", "The Difference", "I'd Love To Boogie" och den oblygt fräcka "Dirty The Sheets", jodå den handlar precis om det ni tänker på, är Chuck Berry-rock'n'roll i Jupps pubrockstappning. Men, karln är mer komplex än så. Med samma lätthet skriver han sent-på-natten-sittande-i-baren-ballader som "Wrong Food" och "Searching For Andromeda", eller de lätt countryinfluerade "Scratch My Vinyl" och "Cute". I den vackra "Little River" överträffar han nästan sig själv, vilken gospelklassiker det skulle kunna bli. Han gör sin alldeles egen uptempo-doo wop i "Not What I Call Pretty" och till sin hjälp har Jupp sin fantastiska röst, som skulle få en tonsatt telefonkatalog att svänga. Orden och musiken kommer lätt för Mickey Jupp och han sjunger genomgående både solo- och körstämmor, plus att han även gör allt annat på den här skivan.</div><div><br /></div><div>Med ett undantag - "Wrong Food" - är de fjorton låtarna på "Second Of A kind / The Favourites Collection" hämtade från de hemmagjorda cd-skivor Mickey Jupp säljer via facebook. Något skivkontrakt har han inte haft sedan 1994, då svenska Gazell gav ut "You Say Rock". För min del får han gärna fortsätta på egen hand, det har på inget sätt hämmat hans genialitet.</div><div><br /></div><div>"Second Of A Kind" är det finska bolaget Hiljaiset Levyts andra utgåva bestående av Jupps hemmainspelningar. De är föredömligt gjorda och förhoppningsvis säljer de tillräckligt bra för att kunna ge oss flera utgåvor.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTYB1FeyZgUVfXMR8ZwXPN8idN1VGSWyWQ3mRn-nv0UUFEUyAy3jUw8rzmWeq7yZob_T_cLZDBC8s09LY2AeRWY6PAsBwkgfm2mlZs_BpUxuoKXC7U1EDNpyqVwpVpW5YoliYmrOla6TQ/s2466/IMG_20210923_125816.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2450" data-original-width="2466" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTYB1FeyZgUVfXMR8ZwXPN8idN1VGSWyWQ3mRn-nv0UUFEUyAy3jUw8rzmWeq7yZob_T_cLZDBC8s09LY2AeRWY6PAsBwkgfm2mlZs_BpUxuoKXC7U1EDNpyqVwpVpW5YoliYmrOla6TQ/w400-h398/IMG_20210923_125816.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-3427167989234282852021-05-22T23:37:00.003+01:002021-05-23T00:14:10.990+01:00The Maharajas<div><b><br /></b></div>
<b><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipFuTwgSAyJRvxsqwRD-C2gkBC1w-XeppRDDcvYi3mMtET-3bQjmRmG23uYCY7C00VsgCG3hb5VYxxKYG66W8SisWYCmKkQAl31nvEU-vxqTtDVclqh7UsXaJx2yBNyrpz0X1gk3FI1jY/s878/20210523_002347.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="872" data-original-width="878" height="398" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipFuTwgSAyJRvxsqwRD-C2gkBC1w-XeppRDDcvYi3mMtET-3bQjmRmG23uYCY7C00VsgCG3hb5VYxxKYG66W8SisWYCmKkQAl31nvEU-vxqTtDVclqh7UsXaJx2yBNyrpz0X1gk3FI1jY/w400-h398/20210523_002347.jpg" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>THE MAHARAJAS </b></div></b><div><b>Floor Killers </b></div><div><b>(Chaputa! Records)</b> </div><div><br /></div><div> I "Too Late to Repent" manifesterar öppningsfrasen "I drowned today in a lake full of tears" det genomgående känsloläget på "Floor Killers", vilken är Maharajas senaste utgåva. En samlingsskiva med undertiteln "14 Moody Garage Gems From Their Moody Vault" och med sånger hämtade ur hela deras karriär. Att drunkna i en sjö full av tårar är en betydande underdrift, snarare befinner sig gruppen i en ocean full av obesvarad kärlek, relationer som gått i kras, saknad och mer vemod än en person kan tänkas bära. Personen ifråga här är Jens Lindberg, som står som kompositör för tolv av skivans fjorton låtar. Lindbergs sånger befinner sig någonstans mellan danska Lollipops "I Will Stay By Your Side" (1965) och Johnny Winters "Gone For Bad" (1965). Det som förenar Lindberg, tre danska smågrabbar och en tuff Texargitarrist, i just de nämnda exemplen, är den äkta känslan av vemod de förmedlar. Bättre betyg kan man inte få. </div><div><br /></div><div>Tillsammans med t ex 2014 års album "Yesterday Always Knew" (Low Impact) - för att bara ta ett, av många, exempel - visar "Floor Killers" mer än något annat vilket osannolikt komplext combo The Maharajas är. Osannolikt, därför att de här fyra männen har visat sig inte ha några som helst musikaliska gränser. Oavsett om de spelar öldränkt pubrock ("Sucked Into the Seventies", 2010), grandios merseybeat-/powerpop ("Yesterday Always Knew"), nattstökig Star-Club/Reeperbahn-garagerock (You Can't Beat Youth (2017), med låten "We Come in Peace" -tro för guds skull inte på några såna löften) eller "Floor Killers" som är känslomässigt utlämnande är The Maharajas briljanta. </div><div><br /></div><div>Förutom att gruppen kan vara svängigt tajt, behärskar de också förmågan att hålla tillbaka när så behövs. Och det är inte en helt självklar kombination. De förtätar ofta stämningen med snygga orgel- och gitarrslingor och de vågar lita på att deras melodier håller, men så har Maharajas också två suveräna låtskrivare i Jens Lindberg och Ulf Guttormsson. De båda kompletterar varandra, men inte bara som låtskrivare utan även som sångare och allra bäst är de då de tillsammans tar sig an sången, såsom i "What We Had" och "Too Late to Repent". Men, det räcker inte med två bra sångare, där finns också Mathias Lilja, som är lysande i skivans mest mörka sånger- "Goodbye Sunshine" och "Dead".</div><div><br /></div><div>Med den förstklassiga musiken följer även initierade omslagstexter av Mike Stax och Måns P. Månsson, så i väntan på nästa "riktiga" album med The Maharajas är "Floor Killers" ett givet köp.</div><div><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-29124630117576010962021-05-16T19:40:00.001+01:002021-05-16T19:44:07.058+01:00ISHAAQ<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiXtKV0Z740bZAKUMU4KCrSeSTGWkxWDESBw6fjTrdLSGrIuiwdrG-snqDezyE5r0rnMQQyKYxNKgeL94QImaE5wtpJEBZOQ5LV-ial4TtePcn2owMIADQpYw-kFdAVCfQt_XeMbxaizI/s2559/IMG_20210516_192024.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2555" data-original-width="2559" height="399" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiXtKV0Z740bZAKUMU4KCrSeSTGWkxWDESBw6fjTrdLSGrIuiwdrG-snqDezyE5r0rnMQQyKYxNKgeL94QImaE5wtpJEBZOQ5LV-ial4TtePcn2owMIADQpYw-kFdAVCfQt_XeMbxaizI/w400-h399/IMG_20210516_192024.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div><div><b>ISHAAQ<br />Best of Klasson<br />(dia dia)</b><br /><br />Med bara drygt fyra månader in på året är jag beredd att utse "Best of Klasson" - av och med Ishaaq, eller Isak Klasson som är hans namn - som en av årets absolut bästa, i betydelsen mest spelade, skivor. Kanske den allra bästa. Kanske, för det är ju ändå åtta månader kvar av 2021, men långt fram lär den befinna sig när årets skivor skall sammanfattas.<br /><br />Ishaaq tänjer mina musikaliska ramar på samma sätt som säregna musiker kunde göra under den progressiva eran i det tidiga sjuttiotalet. En tillåtande tid då allt kunde blandas och det fanns plats för grupper som svenska Handgjort och engelska Third Ear Band. Om man vill vidare, höra något nytt och annorlunda, är Ishaaq en perfekt ciceron. Han är unik och bjuder på en musikalisk upplevelse som är helt rätt för mig just nu.<br /><br />Läser en intervju med Isak Klasson i Norrköpings Tidningar, där han berättar om sina dubbla rötter med en svensk mamma och en indisk pappa. Under uppväxten i Norrköping försökte han dölja den senares del i sin bakgrund. Det var först som vuxen och under en resa till Indien som bitarna föll på plats och det är just de indiska influenserna som gör "Best of Klasson" (som trots namnet inte är en samlingsskiva) så spännande och, inte minst, svängig.<br /><br />Trots helt olika musikaliska uttryck påminner Isak Klassons texter om de som Bäddat För Trubbel-Hjelle skriver. Båda skriver angeläget om verkligheten utifrån ett klassperspektiv underifrån. Klasson öppnar dörren till en värld där socialen knackar på, en sektliknande tillvaro, barn som tas om hand, sprit, tjack i påsar och buntar med cash. Men även till en värld full av längtan efter frigörelse som i "Vodka Russian" och att vilja bort med hjälp av klassresan som symboliseras av en väska från "Louis Vuitton".<br /><br />Ishaaq "Best of Klasson" är magisk i både text och musik.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTBeRNfW1WT3BGAiFNWIS7J7WUd89jT9U_5bieQAV9l7Ry43UnmDbehDCOIvTe-TSXvmh0ZpAC8Vj9R1XdbO-2U-v-93L6lRXMEZ_ZFL2aoZOG4CTBBRn9QOHo1Orq6Efrn0ul_6IrgH4/s2638/IMG_20210516_192316.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2530" data-original-width="2638" height="384" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTBeRNfW1WT3BGAiFNWIS7J7WUd89jT9U_5bieQAV9l7Ry43UnmDbehDCOIvTe-TSXvmh0ZpAC8Vj9R1XdbO-2U-v-93L6lRXMEZ_ZFL2aoZOG4CTBBRn9QOHo1Orq6Efrn0ul_6IrgH4/w400-h384/IMG_20210516_192316.jpg" width="400" /></a></div><br /><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both;"><br /></div></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-76706683199367365932021-04-22T19:58:00.002+01:002021-04-22T22:07:58.277+01:00Pekka Laine<div><b><br /></b></div><b><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqyIJvu9-T3gSRZohYg_7CA1r8tfxcQ9ewzinFtc555VCyDb_ZvVPJmEJbsH3nWwPHOTxqRvk4EV3CDNj-aYgoVueodJnpOLsaq11IxHSUmUgA7ddoAEl6HZGdX4en1zfrFZO_tY06dQQ/s938/Screenshot_20210422-203807_Google%257E4.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="928" data-original-width="938" height="396" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqyIJvu9-T3gSRZohYg_7CA1r8tfxcQ9ewzinFtc555VCyDb_ZvVPJmEJbsH3nWwPHOTxqRvk4EV3CDNj-aYgoVueodJnpOLsaq11IxHSUmUgA7ddoAEl6HZGdX4en1zfrFZO_tY06dQQ/w400-h396/Screenshot_20210422-203807_Google%257E4.jpg" width="400" /></a></div><b><div><b><br /></b></div>PEKKA LAINE </b></div></b><div><b>The Enchanted Guitar of Pekka Laine </b></div><div><b>(Svart) </b></div><div><br /></div><div>En skiva bestående av instrumentalmusik lämnar över till lyssnaren att skapa sina egna bilder, att fritt associera till ett sammanhang i vilken musiken skulle fungera. Pekka Laine tar oss med på en rejält spännande åktur, med en enorm spännvidd. Hur mycket lättare hade det inte varit att fastna i en allt för stor fascination för gitarrgiganter som Shadows, Spotnicks, Ventures, Dick Dale eller Link Wray, än att våga/vilja göra något eget. Pekka Laines musikaliska värld däremot verkar helt sakna begränsningar. Någon slentrianmässig promenad längst minnenas aveny är det, tack och lov, inte. Illusioner av vyer som hämtade ur billigt framställda spagettiwesternfilmer, blandas med drömska scener för att oväntat övergå i mystisk psykedelia/progressiv rock som hämtad ur Pink Floyds "Ummagumma"-period. Det är självklart så här det skall göras om man inte vill fastna i ett nostalgiskt träsk där gitarrljuden låter som när barn härmar elgitarrer med munnen. </div><div><br /></div><div>Spotnicks var mina första idoler och jag tycker fortfarande om deras skivor, men jag vill inte att gitarrbaserad instrumentalmusik idag skall låta Bo Winberg 1962/-63. Pekka Laine gör som Kenny Håkansson och Kebnekajse gjorde 1971, när de spelade in låtarna "Frestelser i Stan", "Orientens Express" och "Förberedelser Till Fest" för skivan "Resa Mot Okänt Mål", man uppdaterade gitarrinstrumentalmusiken. Båda har gjort genren oförutsägbar för lyssnaren. Ett, i tid, närmare exempel är den svenska gitarrsuveränen Robert Johnson, och hans Punchdrunks, vars senaste album, "Morte di Seeburg" (2017), är på samma nivå och lika spännande som Pekka Laines "The Enchanted Guitar of Pekka Laine"
</div><div><br /></div><div><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-5895075722336969182021-04-05T22:41:00.007+01:002021-04-05T23:39:50.221+01:00LOCOMOTIVE i min jukebox<div><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;"><b><br /></b></span></div><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;"><b><div><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj12HTlwxC947cdxTE39NHw2mAfKgdqjzDldKmHE3Xsj-lCYYQZUT1Xy6Xh0Ry7Dv5dmhHJ28Q_jLwfXIGIEmrsTyFUfU3HUxNrYNYjut3Cu0IdBuhU-ehN91qPQ6Q_OKJcjbsSq0qEUwE/s941/20210405_225545.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="941" data-original-width="932" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj12HTlwxC947cdxTE39NHw2mAfKgdqjzDldKmHE3Xsj-lCYYQZUT1Xy6Xh0Ry7Dv5dmhHJ28Q_jLwfXIGIEmrsTyFUfU3HUxNrYNYjut3Cu0IdBuhU-ehN91qPQ6Q_OKJcjbsSq0qEUwE/w396-h400/20210405_225545.jpg" width="396" /></a></div><b><div><span face="sans-serif" style="font-size: 12.8px;"><b><br /></b></span></div>LOCOMOTIVE</b></span></div></b></span><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>We Are Everything You See</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><b>(Parlophone, 1969)</b></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Begåvning räcker inte, det har organisten, sångaren och låtskrivaren Norman Haines plus de övriga medlemmarna - Mick Hincks: bas, Bill Madge: tenorsax, Bob Lamb: trummor och Mick Taylor: trumpet - i den engelska gruppen Locomotive fått erfara. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Locomotive är inte ensamma om att ha gjort ett genomgående starkt album, som sen ingen köper. De senaste femtio till sextio åren är fulla av exempel på artister/grupper som aldrig fått det erkännande de borde ha fått. Det kan röra sig om artisters egenproducerade, betalda av dem själva, utgåvor, eller produktioner bekostade av etablerade bolag, men där lanseringen varit obefintlig. Så lär fallet ha varit för Locomotive, hemmahörande i Birmingham, England.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Som grupp existerade Locomotive mellan åren 1966 till 1971 och då med ett stort antal medlemsbyten, inte mindre än arton olika medlemmar kom och gick. Det kan också vara förklaringen till att Locomotives skivinspelningar låter så olika. Intressant att notera är att det var först 1970 som det fanns plats för en gitarrist i gruppen.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Embryot till Locomotive fanns i jazzgruppen Kansas City Seven, där trumpetare Jim Simpson och saxofonisten Chris Wood ingick. Under inflytande av rhythm & blues och soul fick jazzinfluenserna ge vika och gruppen bytte namn till The Locomotive. I slutet på 1966 fanns bara Jim Simpson kvar, då Chris Wood träffat Steve Winwood, Dave Mason och Jim Capaldi och bildat Traffic.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Av de nya medlemmarna blev organisten Norman Haines, i egenskap av huvudsaklig låtskrivare och arrangör, något av gruppens primus motor. Det var också han som skrev deras enda hit, "Rudy's In Love", som gjorde entré på brittiska Top 50-listan i mitten på oktober 1968 och stannade i elva veckor, med högsta placering 25. "Rudy's In Love" var Locomotives andra singel, men den första för Parlophone Records. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Jim Simpson lämnade gruppen 1967 och blev istället deras manager i samband med att debutsingeln "Broken Heart/ Rudy, A Message To You" gavs ut av Direction Records, vilket var en underetikett till CBS för att lansera och distribuera rhythm & blues och soul i Storbritannien. Framsidan är soul/rhythm & blues av det slag Georgie Fame levererade. Baksidan är ska/blue beat skriven av Jamaica-engelsmannen Dandy Livingstone och samma sång som The Specials fick en hit med 1979 - "A Message To You, Rudy". </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Norman Haines arbetande dagtid i skivaffären Sutcliffe's Record Shop, som specialiserat sig på skamusik, och skrev "Rudy's In Love" i samma stil som "Rudy, A Message To You". Trots att den blev en framgång för Locomotive bidrog den också till gruppens framtida isolering och frånvaro av listframgångar. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">För ett uppföljande album till "Rudy, A Message To You" placerade Parlophone Locomotive i Abbey Road-studion tillsammans med producenten Gus Dudgeon - som tidigare arbetat med The Zombies och senare med David Bowie och Elton John - och resultatet blev det extremt försummade albumet "We Are Everything You See". En skiva som visade ett helt annat Locomotive än det som turnérat England runt med en blue beat-hit i ryggen. På långt avstånd från den rhythm & blues-, soul- och skamusik som gjort gruppen känd, innehåller "We Are Everything You See" en helt igenom suverän mix av psykedelia, progressiv rock, jazz och pop i form av starka melodier.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Parlophone höll inne "We Are Everything You See" i närmare ett år efter att den gjorts klar i slutet på 1968. Bolaget var ointresserad av att lansera skivan och problem med distribution gjorde att det dröjde till första februari 1970 innan den hamnade hos skivaffärerna. I Tyskland, som i förhållande till Locomotive saknade förutfattade meningar, bokades gruppen för tv-inspelning tillsammans med Pink Floyd. I England blev de aldrig tagna på allvar av de som lyssnade på progressiv rock. Inte heller blev de bokade på klubbar som Mothers i Birmingham, där bara progressiva grupper spelade. </div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">John Peel förklarade Locomotives dilemma, då han första gången hörde singeln "Mr. Armageddon", hämtad från "We Are Everything You See": "<i>It was a great song but we'd tarnished ourselves with 'Rudi', and that we'd never shake that image off.</i>"</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Alltid bokade på dansklubbar som bara ville ha soulmusik, aldrig accepterade av den publik de ville nå och ett skivbolag som tappat intresset fick Locomotive att ge upp. Inte ens Norman Haines svärmor trodde på honom, utan kommenterade hans brist på framgång med: "<i>I told you you'd never do any good with that music</i>".</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Själv håller jag inte alls med hans svärmor, utan betraktar "We Are Everything You See" som en av dessa skivor som följer en genom livet.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Då jag var i tjugoårsåldern 1970 lånade jag på lördagarna ofta föräldrarnas bil och körde de sex milen till Gävle för att köpa skivor. Oftast blev det skivor med artister och grupper som jag inte alls kände till, jag gick för det mesta på skivomslagen. Det var så Locomotive hamnade hos mig och jag gillade den från första spelningen. Till skillnad från mycket annan progressiv rock är "We Are Everything You See" inte experimentell eller improviserad, utan lika välarrangerad, välspelad och genomtänkt som de skivor The Pretty Things spelade in då de befann sig i samma tidsperiod - "S.F. Sorrow" och "Parachute".</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;">Ni som gillar snygga körstämmor och Hammondorgel borde verkligen ge "We Are Everything You See" en lyssning. Och ni behöver inte betala de 1000 pund tidningen Record Collector idag värderar skivan till, den finns i sin helhet på Spotify. Om inget annat lockar så kanske vetskapen om att de gör en fin version av "Coming Down/Love Song For The Dead Che", hämtad från den amerikanska gruppen United States of America, kan intressera.</div><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidhEVqa9Y0kpryQAua1c0d22V7KpofBLajvfIkNqbRa4OTs_bnK0iVG3S_HZ-Vlqe4M5oM-Y7HwVBq0gzTFERv64xEG2gLygB8SKVN3n6tu3tOk9fp2wvUpkRp5MuPphUYedlY-6CNkQE/s2544/IMG_20210405_231931%25281%2529.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1709" data-original-width="2544" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidhEVqa9Y0kpryQAua1c0d22V7KpofBLajvfIkNqbRa4OTs_bnK0iVG3S_HZ-Vlqe4M5oM-Y7HwVBq0gzTFERv64xEG2gLygB8SKVN3n6tu3tOk9fp2wvUpkRp5MuPphUYedlY-6CNkQE/w400-h269/IMG_20210405_231931%25281%2529.jpg" width="400" /></a></div><br /><div style="font-family: sans-serif; font-size: 12.8px;"><br /></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-41007860139420903952021-02-22T21:34:00.011+00:002021-02-26T11:56:13.535+00:00The Maharajas<br /><div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNfR-s6O5VW6WrZf2q0Z-IvU86NLwdFQlmTp_zZi5udxR5K5Ft7zlWbm5u_w5bUPzJJosjjdP86Ep7ppljmg8EVVxe7N_48tI-rmpFbtiId_zFF3u9xZLaTKZM0uWXBnpF76NiVhEHTxw/s522/Screenshot_20210222-221608_Chrome%257E2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="515" data-original-width="522" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNfR-s6O5VW6WrZf2q0Z-IvU86NLwdFQlmTp_zZi5udxR5K5Ft7zlWbm5u_w5bUPzJJosjjdP86Ep7ppljmg8EVVxe7N_48tI-rmpFbtiId_zFF3u9xZLaTKZM0uWXBnpF76NiVhEHTxw/w400-h395/Screenshot_20210222-221608_Chrome%257E2.jpg" width="400" /></a></div><br /></div><div><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">THE MAHARAJAS</b></div><div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Moody Garage Series</b></div><div style="height: auto;"><b original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">(Back to Beat Records, Ep)</b></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Minns hur stort jag tyckte det var, då The Chesterfield Kings 1985 tog med "My Canary Is Yellow" på sitt andra album, "Stop" (Mirror Records). Stort, därför att det var både exceptionellt och oväntat att en amerikansk grupp skulle gräva ner sig i det svenska sextiotalet och hitta en av periodens obskyra skönheter. Det var från b-sidan till The Namelosers andra singel från våren 1965 - "The Dog/But I'm So Blue" - man hämtade "My Canary Is Yellow", som man valde att kalla den.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Än märkligare var det ändå att ett holländsk band, med det knepiga namnet Midnatt Fryan, 1966 spelade in Lenne Broberg och <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Bengt Dahléns "</span>Always And Ever", hämtad från Lenne & Lee Kings debutsingel 1965. Likt Lee Kings placerade även Midnatt Fryan "Stop The Music" på singelns andra sida. Och visst måste det ha varit svindlande för Tages, om de hade fått veta, att två amerikanska grupper - The Brymers och Gear One - också spelade in deras "I Should Be Glad" samma år som som de själva gav ut den.</div><div><br /></div><div style="height: auto;"><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det var innan internet och youtube och i en tid då musik spreds bland entusiaster via rullband och senare kassettband. Idag är det betydligt lättare att hitta musik, vars hemort kan vara en byhåla var som helst och när som helst.</span></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">När svenska The Maharajas nu släpper en EP, bestående av fyra andra artisters låtar, så arbetar de i en tradition som lyfter fram och ställer sina egna förebilder i centrum. Och de väljer att göra det nära dessa gruppers originalversioner, på samma sätt som <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Chesterfield Kings, </span>Midnatt Fryan, The Brymers och Gear One också gjorde. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Maharajas är nu inte vilket coverband som helst, egentligen är de inget coverband alls, utan skämmer vanligtvis bort oss med fantastiska kompositioner. I gruppen finns ju ett par av Sveriges bästa låtskrivare, alldeles <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">oavsett vilken genre de väljer att arbeta inom - garagerock, rock'n'roll, pop, glamrock eller pubrock.</span></div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Då det norska skivbolaget Back to Beat skulle sjösätta en ny 7"-vinylserie, innehållande coverversioner av s k moody songs/moody beat från sextiotalet, hade man den goda smaken att låta The Maharajas göra första utgåvan. </div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">För ett band med anor delvis tillbaka till kompromisslösa Crimson Shadows, var det säkert ingen svårighet att gå ner i garaget och plocka upp fyra känsloladdade alster. Och man gör det med bravur, det är inga dussinartister man lyfter fram. Den riktigt hårda kärnan av kännare/samlare av beat från sextiotalet har säkert redan lagt ut tusenlappar på originalsinglarna, varifrån Maharajas hämtat "Don't Call My Name" (1965, The Weads), "You Can't Erase A Mirror" (1967, Children of the Mushroom), "I Can Live Without You" (1966, Dat En Wat) och "Life Goes On" (1970, The New Dawn). Vi andra får nöja oss med att leta bland mängden samlingsskivor med namn som "Diggin' For Gold" och "Back From The Grave", nu när även samlingsserier typ "Pebbles" blivit åtråvärda.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_line_height_attr="">Inte sällan lades den något mer känsloladdade/ödesmättade balladen som b-sida till en garagetung framsida, då några nyss könsmogna ynglingars för första, och ofta enda, gången fick komma in i en studio. Och det är just då och där som oöverträffade stunder/inspelningar historiskt sett har kommit till. Innan tvivlen på den egna begåvningen sätter in. Det unika med Maharajas är att de lyckas behålla den ungdomliga fräschör och hängivenhet som den här musiken kräver.</div><div><br /></div><div original_font_attr="-1" original_height_attr="auto" original_line_height_attr="" style="height: auto;">Slutligen några fina svenska exempel på "moody beat" från sextiotalet: St Michael Sect: "One Night Dream" (1965), <span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">The Flippers: "Don't Be Sad" (1965), The Mascots: "That's You" (1966), Ackes: "Like Before" (1967) och The Madmen: "Words" (1966).</span></div><div><br /></div><div><br /></div></div></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5174586758619763415.post-46361629520074200382021-02-14T21:36:00.002+00:002021-02-14T21:48:29.102+00:00Rodger Wilhoit<div class="gmail_quote" style="text-align: left;"><div class="gmail_attr" original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;"><br /></span></div><div class="gmail_attr" original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX4T0t1kREle_8En4b7Cxw-umjx2B1YS9TewgYogI0tmGCCHRvo6jElWsDeA59y7VEXd8BA75E_N_4iHCuodqQG7rG3QsCde2wqhFgagNl1DBK5OiGgCCq-0W91uvsOKMHlgxI7Sqi1Kc/s2688/IMG_20210214_191025.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2688" data-original-width="2632" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX4T0t1kREle_8En4b7Cxw-umjx2B1YS9TewgYogI0tmGCCHRvo6jElWsDeA59y7VEXd8BA75E_N_4iHCuodqQG7rG3QsCde2wqhFgagNl1DBK5OiGgCCq-0W91uvsOKMHlgxI7Sqi1Kc/w391-h400/IMG_20210214_191025.jpg" width="391" /></a></div></div><div><b style="color: #444444;"><br /></b></div><div><b style="color: #444444;">RODGER WILHOIT</b></div><div><b style="color: #444444;">The "Social World" of Rodger Wilhoit</b> <span style="color: #444444;"><b><br /></b></span><b style="color: #444444;">(Sweet Mental Revenge Records)</b><br /><br /></div><div> <span style="color: #444444;">En kamrat till mig hade en kamrat, en före detta arbetskamrat, som var notoriskt otrogen. Till slut tröttnade hans fru och hotade lämna honom. Kamraten kom förtvivlad samma kväll hem till min kamrat, drack en öl och ringde sen gråtande till sin hustru och lovade att "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">jag skall bättra mig, jag skall bli en ny människa"</i><span style="color: #444444;">. Min kamrat och hans kamrat gick därefter på restaurang för att äta en bit mat. Plötsligt var kamraten borta, men infann sig morgonen efter hos min kamrat och berättade, att han kvällen innan träffade en kvinna han inte kunde motstå. Min kamrat blev förbannad och påminde honom om att: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">du skulle ju bli en ny människa", </i><span style="color: #444444;">varpå den notoriskt otrogne uppgivet svarade : "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">ja, och han var otrogen han med".</i></div><div><span style="color: #444444;"><br /></span></div><div><span style="color: #444444;">Det är den händelsen jag tänker på då jag hör texten till "The Smell Of Strange Perfume" </span></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;"><br /></span></i></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">A man who drinks gets taken by the bottle</span></i></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">and his need for booze keeps adding misery</span></i></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">But my hang-up is loving other women</span></i></div><div><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">and the smell of strange perfume controles me</span></i></div><p><span style="color: #444444;">Rodger Wilhoit verkade veta allt om kärlekens möjligheter och omöjligheter. Ja, t o m då kärlek egentligen inte är kärlek utan, som i exemplen ovan, mer ett tvång att erövra. Samma tema återkommer i "Eyes With That Hungry Look", där han i baren "förbarmar" sig över en kvinna som försummas av sitt manlig sällskap. Med van blick ser han direkt att hon hungrar efter ömhet och kärlek. </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); color: #444444;"> Den som aldrig sårat någon eller själv blivit sårad kan inte låta så övertygande som Wilhoit gör. Rodger Wilhoit är countrymusikens motsvarighet till pubrockens Mickey Jupp. I likhet med Jupp gör Wilhoit mästerverk av såväl olycklig som obesvarad kärlek.</span></p><p><span style="color: #444444;">Förklaringen till Casanovakomplexet kanske finns i "I've Spent My Time In Hell Loving You":</span></p><div style="text-align: left;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">You were so much an angel<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">that I couldn't see your horn<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">Now all I see is the devil<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">when I look Into your eyes<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">And the horn that I couldn't see<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">now stand out on you.<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">The pearly gates of heaven<br /></span></i><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">should swing wide for me</span></i></div><div style="text-align: left;"><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr=""><span style="color: #444444;">Cause I've spent my time in hell lovin' you</span></i></div><p><span style="color: #444444;">I "Mighty Band of Gold" återkommer han till frestelsen att erövra och deklarerar "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">I can't stop me from lovin' you bar-room angel</i><span style="color: #444444;">". Ett annat destruktivt behov var spriten, som genom återkommande klubb- och barspelningar alltid var närvarande. Där spriten går in går vettet ut och hur "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">the</i><span style="color: #444444;"> </span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">whiskey took control of my weakness</i><span style="color: #444444;">" berättar han i "Social World". Sett utifrån är det ingen avundsvärd tillvaro. </span></p><p><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); color: #444444;">Rodger Wilhoit var född 1937 och växte upp på landsbygden i Greenville, Tennessee. Under de tidiga tonåren satt han klistrad vid radions utsändningar från Grand Ole Opry, vilket gav honom hans musikaliska forstran. Inspirerad av bluegrassgiganter som Stanley Brothers, Bill Monroe och Flatt & Scruggs blev han som sextonåring medlem i sitt första band, The Country Boys.</span></p><p><span style="color: #444444;">På en klubbspelning träffade Wilhoit sin själsfrände Carl French, en bilarbetare vars högsta önskan var att bli del av en värld befolkad av musiker. Trots oförmågan att varken kunna sjunga eller spela ett instrument, levererade French sångtexter som passade in på Rodger Wilhoits livsstil. Carl French är medkompositör till samtliga sånger utom en på "The 'Social World' of Rodger Wilhoit", som ursprungligen kom ut 1974. Att de handlar om Wilhoit gör French ingen hemlighet av: "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">Rodger sings these songs as if he'd lived them, and most of them he did</i><span style="color: #444444;">" och vidare "</span><i original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="color: #444444;">...no one else knows Rodger as I do</i><span style="color: #444444;">". Carl French blev för Rodger Wilhoit vad Buddy Killen var för Joe Tex. Båda hade en orubblig övertygelse om respektive artists genialitet. Och det är lätt att förstå French och Killen, då både Wilhoit och Tex är djupt mänskliga i sin respektive musikaliska gärning.</span></p><p><span style="color: #444444;">Rodger Wilhoit rätade upp sitt liv och beskriver vägen dit i "When I Climb Back Up To Living". Det räckte inte att han var plågsamt självutlämnande och gjorde den finaste countrymusik man kan höra. Han fick ändå aldrig uppmärksamhet efter förtjänst. Den nystartade etiketten Sweet Mental Revenge vill ändra på den saken och har gjort en synnerligen påkostad återutgåva av </span><span original_font_attr="-1" original_line_height_attr="" style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0); color: #444444;">"The 'Social World' of Rodger Wilhoit". </span></p><p><span style="color: #444444;">Rodger Wilhoit gick bort 1:a juli 2020.</span></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3j2Q7N94rUyGVl9TQUA1kWWuW9_XCv-hRKSLOr74atm88WM1YmVE9gbnTcC8wsU495-Zo839HkwaUSvfx3k3XNZk02qdKth5W5dG4mgaMmCMJRqMEgadRiEeb8IqdwbYBiPLwZFy9R4M/s2464/IMG_20210214_191155.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2464" data-original-width="2434" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3j2Q7N94rUyGVl9TQUA1kWWuW9_XCv-hRKSLOr74atm88WM1YmVE9gbnTcC8wsU495-Zo839HkwaUSvfx3k3XNZk02qdKth5W5dG4mgaMmCMJRqMEgadRiEeb8IqdwbYBiPLwZFy9R4M/w395-h400/IMG_20210214_191155.jpg" width="395" /></a></div><p></p></div>magnussonhttp://www.blogger.com/profile/11471676687519341915noreply@blogger.com0