Raised On Records

2012-02-08T23:17:00.010Z

CHRIS EAST & MICKEY JUPP
Nil Lyricus Shetlandium (No Pony Lyrics)
Collector´s Edition - Volume 2
(Wild Bird)

Det är bara att lyfta på hatten, buga sig och konstatera att Mickey Jupps musikaliska källa aldrig tycks sina. Tack och lov verkar han också helt sakna rädsla att åldras, ha behov av att försöka följa trender eller vilja bli en del av dagen snabbkonsumerande musikklimat.

Vad vill då Jupp?

Ja, antagligen utvecklas som musiker, låtskrivare och sångare. Den som följt Jupps karriär kommer idag att möta en delvis annan person än den unge mannen från gruppen Legend eller han som spelade in för Stiff Records. Grundkonceptet är detsamma - Chuck Berrybaserad rock´n´roll blandat med country, hemmagjord doo wop och en dos engelsk music hall - men uttrycket har blivit större, vidare och bredare. Att slippa tänka på hur musiken skall tas emot av skivbolag, producenter, kritiker och att tillåta sig arbetsro tycks vara den magiska formen för den gudabenådade begåvningen Mickey Jupp.

Karln sjunger bättre än någonsin och som nästan alltid är flera teman hämtade från verklighetens Heartbreak Hotel, där han verkar ha ett ständigt engagemang bakom el-pianot i baren. Vi får i “My Heart Goes Out The Window” möta den småbittre Jupp som aldrig mer vill bli förälskad och i “My Turn Now” den i kärlek mer insiktsfulle mannen som förstår att förr eller senare kommer det tårar, men som - till en fantastisk melodi och med ett stillsamt, tillbakalutat komp - kan acceptera att inget varar för evigt. Eller rysaren “How About You”, vilket måste vara en av de vackraste sånger han skrivit, om självbedrägeri och de resultatlösa försöken att glömma henne med stort H.

Genomgående för hela “Nil Lyricus Shetlandium” är det stora arbete Chris East och Mickey Jupp lagt ner på att arrangera stämmor och körsång. Inom brittisk beatmusik finns en stark vokal tradition - med förebilder som John Carter och Ken Lewis och deras grupp Ivy League, The Honeybus, The Hollies och The Zombies för att nämna några - och East/Jupp förvaltar och behärskar traditionen till fullo.

Visst finns ett och annat syntetiskt ljud, som i “First Things First”, man kanske skulle ha klarat sig utan, men så fort Jupp öppnar munnen är jag fast. Om det inte vore för den fantastiska soulrösten och det kluriga körarrangemanget skulle jag aldrig ens ha noterat en sång som “First Things First” och för en hemkär person som jag själv är enkla ord som “Now I´m comin´ back, home is where my heart is at...” ren poesi.

Mickey Jupps - här tillsammans med Chris East - styrka som låtskrivare är, mer än någon annan jag lyssnat på, just förmågan att trovärdigt och träffsäkert fånga och ge uttryck för kärlekens villkor. Hur komplicerat det ofta blir, trots att det egentligen borde vara så enkelt. Begreppet “varats olidliga lätthet” får i Jupps texter och musik en innebörd.

Ingenting är nytt under solen, men frågan är vad man skall kalla hans musik? Tillsammans med den likaledes egensinnige Geraint Watkins, tillhör Mickey Jupp idag - Edmunds, Tyla och Lowe får ursäkta - den mest spännande musikern vars ursprung är sjuttio- och åttiotalets pubrock.

Vilken märklig värld. Där sitter Mickey Jupp på sin gård i nordvästra England - inte långt från Skottland - komponerar, spelar in, möter upp Chris East i någon liten studio och resultatet är fullständigt lysande. Ja, stundtals - som i “Love”, “How About You” och “My Turn Now” - rent genialt. Men för vem?

Kan ingen ge Jupp ett skivkontrakt, en generös budget och framför allt helt fria händer. Om inte annat så för att världen är full av sårade själar som behöver känna att de inte är ensamma. Mickey Jupp sitter ju alltid där bakom pianot i baren på Heartbreak Hotel, det är bara så få som vet om det.

http://www.mickeyjupp.com/
http://www.mickeyjupp.se/

2012-02-02T22:26:00.034Z

MIC LINDER
En pionjär inom svensk Rhythm & Blues

När Boråsfödde Mic Linder - kompad av Solnagruppen The Beasts - spelade i Stockholm 1964 anfölls sångaren av kvinnliga beundrare och blev nerdragen från scenen. Uppträdandet imponerade och strax därefter stod Mic Linder, vars egentliga namn är Olof Linder, i Scan-Discs studio. Borta var The Beasts och i kompet fanns istället den norska gruppen The Wizards. Tillsammans kom de att bli pionjärer i Sverige med att spela in rhythm & blues, så som vi känner genren från engelska grupper som The Rolling Stones och Downliners Sect.

På debutsingeln valde Linder att sätta ner foten ordentlig och visa vilken typ av musik som låg honom närmast hjärtat. A-sidans version av Jimmy Reeds “Shame, Shame, Shame” har all den skramliga entusiasm som är så karaktäristisk för tidig brittisk rhythm & blues.
Det verkar högst osannolikt att Linder skulle ha kommit över ett exemplar av Downliners Sects obskyra debut-Ep “Preaching Rhythm ´n Blues at Nite In Gt. Newport Street” från januari 1964, där “Shame, Shame, Shame” ges en likartad behandling. Det är nog snarare så att Olof Linder totalt snöade in på och mötte sin frälsning hos Downliners första Lp “The Sect” (1964). Vi bör absolut skänka en tacksamhetens tanke till beslutande personal på Scan-Disc för att dessa inte tog in jazzinfluerade studiomusiker att sköta kompet.

Som baksida tog sig Linder an Doc Pomus & Mort Shumans “Mess of Blues”, vilken kompositörerna skrev med Elvis Presley i tankarna. Presley placerade den som b-sida till den smäktande “It´s Now Or Never” 1960 och det fruktbara samarbetet mellan Presley och Pomus var påbörjat. Trots att Pomus var delaktig till att skriva låtar som “Surrender” (1960), “Kiss Me Quick” (1961), “His Latest Flame” (1961), “ Little Sister” (1961), “Suspicion” (1962), “She's Not You” (1962) och “Viva Las Vegas” (1963) så kom han aldrig att personligen träffa Elvis. Det gjorde inte heller Mic Linder, men hans inspelning av “Mess of Blues” lutar sig ändå mer mot sen amerikansk rock´n´roll än tidig brittisk rhythm & blues.

Medan han fortfarande befann sig i studion passade Linder på att spela in ytterligare tre sånger, vars lackskiva tyvärr aldrig lämnat byrålådan. Med den yngre brodern Björn på gitarr gjordes bluesiga versioner av “Hi Heel Sneakers” och “Baby, Let´s Play House” samt en egen komposition kallad “It´s Too Late”, där främst den senares tuffa rhythm & bluesstil är ett varsel om vad som skulle komma. De båda brödernas gemensamma drivkraft var sökandet efter rockmusikens rötter. Det som fanns bakom Rolling Stones, Animals och Elvis.

Utan att ha nått några större framgångar med sin singelutgåva återvände Mic Linder på våren 1965 till Borås och startade - tillsammans med Björn Linder - gruppen Mic Linder & Group 66, vilken på sommaren samma år döptes om till Palmes. Kunde en grupp heta Tages efter statsminister Tage Erlander, så kunde man väl heta Palmes efter dåvarande kommunikationsminister Olof Palme.

Det låter simpelt idag, men namnet skulle visa sig vara ett PR-mässigt genidrag. Hur förklarar man annars att gruppen vid namnbytet omtalades med text och bild i mer än femtio (50!) svenska dagstidningar. När de fyra medlemmarna i Palmes - som förutom Mic: sång/gitarr och Björn Linder: gitarr/sång bestod av Kenneth Nilsson: bas och Jan-Olov Ek: trummor - stegade in på Olof Palmes riksdagskontor för att överlämna två krukor med palmer och samtidigt utnämna honom till hedersmedlem i popgruppen Palmes, så fanns både kvällstidningar och Sveriges Televisions Ulf Thorén på plats.

Efter alla skriverier och medverkan i Thoréns TV-program “Hvar Fjortonde Dag” var vägen till ett skivkontrakt en promenadseger för Palmes, resulterande i gruppens enda singel, “Baby What´s On Your Mind / I´m Confused” (Odeon, 1965), producerad av legendariske Anders “Henkan” Henriksson.

Förutom att skivan är ett strålande stycke svensk rhythm & blues - enligt modellen där de samtida engelska grupperna kopierade de amerikanska bluesförebilderna och de svenska banden kopierade de engelska kopiorna - så har skivbolaget klantat till utgåvan genom att sätta etiketterna på fel sida och också lyckats döpa Jimmy Reeds “Baby, What You Want Me To Do” till “Baby, What´s On Your Mind”. Intressant är att Mic Linder med “I´m Confused” ännu en gång visade sig ha förmåga att, precis som redan nämnda “It´s Too Late”, skriva egna ruffiga rhythm & bluesrökare.

Innan gruppen splittrades våren 1966 hann man med ett antal personbyten, att sätta publikrekord på Nalen i Stockolm samt att delta i det viktiga TV-programmet Drop In. De framförde “I´m Confused” med en - enligt artikel i Expressen 9 september, 1965 - hälsning till Olof Palme “att han inte skall bli förvirrad av sin nya post i regeringen”. I samma program deltog även deras engelska tvillingsjälar Downliners Sect och det är väl inte en alltför avancerad gissning att de spelade vårens storsäljare “Little Egypt”. Kanske framfördes också countrylåten “I Got Mine”, för redan veckan därpå tog den Downliner Sect från ingenstans till plats två på Tio i Topp.

I Palmes ingick en period även gitarristen Glenn Fahlman, som senare gjorde sig känd som basist i Göteborgsgruppen The Shakers, och den framtida stå-upp-arrangören Bertil Goldberg.
Sommaren 1966 reste Bröderna Linder och Goldberg till London tillsammans med en annan Boråsprofil, Little Mozart, för att i Regent Sound Studio göra ett antal inspelningar som nämnde Mozart tog till Tyskland för att, utan framgång, försöka placera hos något bolag.

Efter uppbrottet hamnade Björn Linder i andra upplagan av den svenska gruppen Blond, vars först upplaga utgjordes av Tages utan Tommy Blom. Björn finns inte med på Blonds enda album, det suveräna “The Lilac Years” (1969), men väl på omslaget till den amerikanska utgåvan. Liksom på singeln “Lost Child (vilken Björn Linder är medkompositör till) / How Can I Pray When I Don´t Believe” (1970) och i kompet - tillsammans med Göran Lagerberg och Lasse Svensson - bakom Örjan (Ramberg) på dennes singel “Balladen Om Killen” (1969).
När Björn inledningsvis räknat in lät Blond så här runt julen 1970:
http://www.youtube.com/watch?v=vGY7LvU9ytI

Efter tiden i Palmes påbörjade Olof “Mic” Linder studier i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Där träffade han sin blivande amerikanska hustru Lynn och bröt upp från både studier och Sverige för att flytta med henne till Hawaii 1972.

I det nya landet släppte paret en singel tillsammans - innehållande två Mic & Lynn-kompositioner, “National Security Blues / Song of The Land” - som visade en ny sida av honom. Med ett tidstypiskt samhällsengagemang sjunger han i “National Security Blues” om övervakning och avlyssning till ett fräckt, suggestivt komp och med en snygg el-fiol i solot. Baksidans “Song of The Land” är en behaglig ballad som ställer frågan om vad som håller på att hända med Hawaii, och i förlängningen kanske även vad vi gör med vår jord. Det är nog inte fel att anta att paret Linder själva fick betala för inspelning, utgåva och distribution, vilket är ett konstaterande som inte skall uppfattas som ett negativt omdöme. Tvärtom skulle jag gärna äga ett exemplar av skivan.

Linder försörjde sig som musiker genom att, i olika bandkonstellationer, spela på klubbar och militärförläggningar, men när paret Linder efter några år går skilda vägar så sammanfaller det dessvärre med att också speljobben blir färre. Mic Linder, som är ovetande om eventuellt samhälleligt skyddsnät, hamnar i en utförsbacke med en mängd tillfälliga jobb och långa perioder utan bostad.

Trött på arbetslöshet, att trakasseras av ungdomsligor som spred skräck på gatorna i Honolulu och otryggheten med myndigheterna som med lagen “camping without permit” när som helst kunde arrestera en bostadslös, lämnade Linder Hawaii i början på nittiotalet för att söka en bättre tillvaro i Los Angeles. Men innan han bröt upp hyrde han in sig i en demostudio och spelade in - den självbiografiska ? - “Windblown Child”.

Efter två veckors grubblande, inhyrd på Morrison Hotel i Los Angeles, flydde Linder staden och tog en Greyhound ner till San Diego 1993, där han träffade producenten Rex Nelson. För det lokala skivbolaget MAG Records sammanställde Nelson ett samlingsalbum, innehållande uteslutande hemlösa sångare och musiker, kallat “Voice of the Homeless - 12 Selektions by 27 Homeless Singers” och där fick Linder användning för sin $20-demo.

Till kompet av en snygg dobro, och under det delvis nya namnet Micci Linder, framför han “Windblown Child” med så mycket övertygelse att inte ens de syntetiska bakgrundsljuden kan förstöra känslan av att Olof Linder i grunden är en country-soulsångare.

I en annan tid och i en delvis annan produktion hade “Windblown Child” med Micci Linder blivit en klassiker. En av dessa skivor man skulle ha tagit fram för att visa hur country-soul och blue-eyed-soul skall låta.

I en annan tid Linder...

DISKOGRAFI:

MIC & BJÖRN LINDER
Hi Heel Speakers / Baby, Let´s Play House / It´s Too Late
(Outgiven lackskiva, inspelad 1964 hos Scan-Disc)

MIC LINDER & THE WIZARDS
Shame, Shame, Shame / Mess of Blues
(Scan-Disc SC 1025, 1964)

PALMES
Baby, What´s On Your Mind / I´m Confused
(Odeon SD 5982, 1965)

DU SKULLE VART MÉ!
PALMES: Baby, What´s On Your Mind
(EMI 7C 138-35694M, Dubbel-Lp 1979)

MIC & LYNN
National Security Blues / Song of The Land
(Bolag?, Singel inspelad på Hawaii 197?)

VOICE OF THE HOMELESS
MICCI LINDER: Windblown Child
(MAG, 1994)

VOICE OF THE HOMELESS
MICCI LINDER: Windblown Child
(MCA, 1994)

MICCI LINDER
So Beautiful You Are / Queen of Space
(Outgivna demos, 1993?)

Fotnot. Palmes från Borås skall inte förväxlas med gruppen med samma namn från Stockholm. Den senare släppte singeln “This Little Bird / The Nazz Are Blue” (Columbia DS 2356) 1967, men innehåller inga medlemmar som tidigare spelat med Mic Linder. De båda grupperna hade dock samma manager, vilken - efter att Mic Linder upplöst Palmes från Borås - senare återanvände namnet i Stockholm.

2012-01-23T18:04:00.014Z

WILSON PICKETT
Funky Midnight Mover - The Atlantic Recordings (1962-1978)
(Rhino, 5 cd-box)

När Wilson Pickett i maj 1966 - i sällskap med Atlantic Records Jerry Wexler - landade i Muscle Shoals vägrade han först att stiga av planet. Nere på plattan stod en stor sheriffliknande gestalt och frågade efter Mr Pickett.
I Peter Guralnicks förträffliga bok “Sweet Soul Music - Rhythm and Blues and the Southern Dream of Freedom” återger Pickett med fasa sitt först möte med FAME-producenten Rick Hall: “I couldn´t believe it. I looked out the plane window, and there´s these people picking cotton. I said to myself. `I ain´t getting off this plane, take me back North´. This big Southern guy was at the airport, really big guy, looks like a sheriff. He says he´s looking for me. I said `I don´t want to get off here, they still got black people picking cotton´. The man looked at me and said, `Fuck that. Come on, Pickett, let´s go make some fucking hit records´. I didn´t know Rick Hall was white.”

Att Wilson Pickett till slut lät sig övertygas om att kliva av planet har han inte haft anledning att ångra. Med en ofattbar effektivitet spelades, på bara några dagar, nio sånger in och Pickett kunde åka därifrån med sin största skivframgång någonsin. Hans version av Chris Kenners “Land Of 1000 Dances” placerade sig som nummer ett på den amerikanska försäljningslistan över svart Rhythm & Blues, men etablerade även Pickett för en långt större publik, vilka belönade honom med en sjätteplats på Billboards Top 100.

Samarbetet med Atlantic påbörjades ett par år innan första besöket hos Rick Hall och för att få fart på karriären reste Wexler och Pickett våren 1965 till STAX-studion - som genom Otis Redding på underetiketten Volt gett soulmusiken ett brett erkännande - i Memphis.
Vid ankomsten presenterade Jim Stewart - ST i namnet STAX, AX kom från systern Estelle Axton. Ja, så enkelt förhåller det sig, varför krångla till det!? - de nyankomna för en lång, smal yngling kallad Steve Cropper. Stewart körde dem till Midtown Holiday Inn så att Cropper och Pickett omgående skulle kunna börja jobba tillsammans. Personkemin stämde och efter bara någon timme hade de skrivit soulklassikerna “Don´t Fight It” och “In The Midnight Hour”.

Under hösten samma år återkom Pickett till Memphis och STAX vid ytterligare två tillfällen. Han och Cropper fortsatte skriva ihop och fantastiska sånger som “634-5789” (Soulsville USA)”, “Ninety-Nine And A Half (Won´t Do)” och “Danger Zone” (som engelska The Inmates 1979 gjorde till ett av blue eyed soul-genrens största ögonblick) visar hur bra de två jobbade ihop.

När det var dags att spela in fanns husbandet The MG´s - Steve Cropper: gitarr, Donald “Duck” Dunn: bas och Al Jackson Jr: trummor- förstärkta med blåssektionen från The Mar-Keys i studion. Med det typiska STAX-soundet i ryggen spelade Pickett in nio sånger på totalt tre dagar med Jim Stewart som producent.

Från de första stora framgångarna 1965, med “Don´t Fight It” och “In The Midnight Hour”, fram till 1973 placerade Pickett sig själv och Atlantic Records inte mindre än 35 gånger på de amerikanska hitlistorna.

Varifrån kom självförtroendet och den personliga sångstilen. Vad gjorde honom till den han var? Svaret finns säkert att finna i hans bakgrund.

Född i Prattville, Alabama 1941 och uppvuxen i närheten av morföräldrarna, där morfadern var predikant, blev han tidigt exponerad för gospelmusik, vilken också framträder som en mycket stark influens genom hela hans Atlanticproduktion.

I de tidiga tonåren skickades Pickett iväg för att bo hos sin far i industristaden Detroit och kom där i kontakt med den tuffa rhythm & bluesgruppen The Falcons, som med “I Found A Love” 1962 fick framgång med Picketts kombinerat mjuka och skrikiga sångstil. Senare samma år lämnade han gruppen och inledde en solokarriär som omgående toppades med “If You Need Me” och det var då Jerry Wexler fick upp ögonen för honom.

Med en röst som var lika gapigt tuff som James Browns, men samtidigt strävt soft som Otis Reddings och med ett självförtroende som verkade överträffa dem båda intog Wilson Pickett sin rättmätiga plats bland soulmusikens tungviktare.

Wilson Pickett visste vad ha kunde och bad aldrig om ursäkt för sig och för de som inte övertygas av “WILSON PICKETT - Funky Midnight Mover / The Atlantic Recordings (1962-1978)” finns nog tyvärr ingen hjälp att få.

http://www.youtube.com/watch?v=1v1HIC0hPaU
http://www.youtube.com/watch?v=kfuHgzu1Cjg
http://www.youtube.com/watch?v=Kk4Uwge4DzQ&feature=related

2012-01-12T23:06:00.020Z

THE FAME STUDIOS STORY 1961 - 1973
Home Of The Muscle Shoals Sound
(Kent)

Tillsammans med två kompisar, Tom Stafford och Billy Sherrill, startade musikern och låtskrivaren Rick Hall 1959 sin första inspelningsstudio i ett litet rum ovanpå ett apotek i Florence. Ett par år senare, när Stafford och Sherrill var ute ur bilden, flyttade Hall verksamheten till ett nerlagt tobakslager, spikade tomma äggkartonger på väggarna och satte upp skyltet FAME Recording & Publishing Co., där FAME står för Florence Alabama Music Enterprises.

En bättre start än när Arthur Alexander dök upp med den egenhändigt skrivna “You Better Move On” hade Hall inte kunnat få. Upprinnelsen till sången var att en före detta pojkvän till Alexanders fru på nytt visade intresse: "She grew up with this guy and they had been sweethearts all through grade school. I met her right out of high school...His family was pretty well off and I couldn´t compete on that level because I didn´t have any money. We never did have any confrontation, him and I, but that´s where I got the idea for the song." (Richard Younger / Get A Shot Of Rhythm & Blues - The Arthur Alexander Story)

Det är ingen tvekan om att Rick Hall tog fasta på och utgick från den frustration och vädjan som den stillsamme Arthur Alexander ger uttryck för i “You Better Move On”. Att det skulle bli en hit var Hall övertygad om. De flesta skivbolag som han försökte sälja den till avfärdade däremot Alexanders röst som alltför vit för den svarta publiken och alltför svart för den vita. Dot Records blev det bolag som såg potentialen och placerade Alexander på den nationella kartan. Hall förlorade omgående Arthur Alexander till Nashvilles etablerad skivindustri, men riktningen för Rick Hall och hans studio var utstakad.

På samma sätt som SUN-studion i Memphis var beroende av Sam Phillips närvaro, kom inspelningsresultatet hos FAME att vara en produkt av Rick Halls tänkande. Studioteknikern och -gitarristen Jimmy Johnson betraktade Hall närmast som en gigant i sammanhanget: “(trummisen) Roger Hawkins and I came up and watched Rick on the board up there at the City Drug Store and we just sat there in awe of him. I mean really, he ran the thing. He didn´t realise that all of us looked up to Rick Hall as it. He was like King Kong.”

Att det låter fantastiskt om Rick Halls produktioner vet vi redan, men vad är det vi hör, varför låter det som det låter? På ett förträffligt sätt beskriver Alec Palao i texthäftet hur noga Hall var med musikernas placering, antalet mikrofoner runt dessa och hur han - för att uppnå en tredimesionell upplevelse - använde sig av de läckage som bruket av ett flertal inkopplade mikrofoner gav: "It´s this atmosphere that is a major constituent of what makes the sound from the studio so distinctive and attractive. Turn the volume up on any track cut at FAME during the golden era, and one can literally hear the room ´breathe´ - as Hall says, it´s a three dimensional effect. The sheer wallop of Roger Hawkins´ fatback drums - on ´Land of 1000 Dances´ for instance - get organically amplified by the soundwaves bouncing off the wall, to be captured by every open mic."

Svårigheten att placera Jimmy Hughes “Steal Away” hos något större skivbolag fick Hall att 1964 starta den egna FAME-etiketten. Tillsammans med kompisen Dan Penn packade Hall bilen full med Hughes singel och - för att blidka söderns radiostationer - mängder av vodkaflaskor. De bådas entusiasm, den känsligt framförda sången och kanske även spriten resulterade i att Jimmy Hughes komposition blev den hit som etablerade både honom själv och Fame Records som pålitliga kvalitetsbegrepp inom den amerikanska söderns soulmusik.

Rick Hall hade förmågan att alltid hitta suveräna musiker, vars inställning till den musik som skulle spelas in bäst sammanfattas av gemenskap och kollektivt tänkande. Musikernas främsta uppgift var att bära fram sångaren/sångerskan. Inte tvärtom. Halls uppfattning om hur det skulle låta var det som drev musiker och inspelningarna framåt. Inget slarvades bort eller lämnades åt slumpen, nästa tagning kunde kanske bli ännu bättre...

Bland sina medarbetare var låtskrivaren Dan Penn den vars omdöme han litade allra mest på. I en intervju med Peter Guralnick, publicerad i boken “Sweet Soul Music” (Harper Perennial, 1994), ger Hall följande kärleksfulla bild av Penn: “Dan Penn came up from Vernon and just absolutely intrigued us all, because here was this kid, white, sixteen years old, singing like Ray Charles, just in love with black music. He was the real thing. He wasn´t a rip-off or a fake. He knew more abort black music than the rest of us put together. I confided in Dan. I respected his opinions - along with my own, of course...He wasn´t a yes-man for nobody.”

Det var till Penn Rick Hall vände sig för att få ett omdöme om den för honom okände Aretha Franklin: "When Aretha came here, I´d never heard of her. I asked Dan , ´whaddya think?´ And he told me, ´The best. She´s been making all these jazz and pop records, big band arrangements at Columbia. You cut her cotton patch, and you´ll cut a smash´."

Att Aretha Franklin - efter en kaotisk sammandrabbning mellan hennes man, Ted White, och Rick Hall - avbröt inspelningen av “I Never Loved A Man (The Way I Love You)” och åkte hem, fick Jerry Wexler att för alltid bryta med Hall. Men först efter att han - under förevändning att det gällde en session med King Curtis - fått tillstånd att flyga upp FAME-studions musiker till New York för att avsluta inspelningen.

När man bland soulentusiaster nämner Muscle Shoals, Alabama kan de ofta prata i timmar om den magi Rick Hall och musikerna där skapade. Vill ni veta varför, men kanske inte orkar lyssna på långa muntliga utläggningar, så är Kentutgåvan “THE FAME STUDIOS STORY 1961 - 1973 - Home Of The Muscle Shoals Sound” den bästa förklaringen.

http://www.youtube.com/watch?v=pxb-9p5hdRY
http://www.youtube.com/watch?v=5yHdtiq6LIE
http://www.youtube.com/watch?v=kBozxCs3yFk
http://www.youtube.com/watch?v=OFHmh2_UM1g

2011-12-30T00:03:00.053Z

BÄST 2011...
...betyder nödvändigtvis inte att inspelningar eller utgivningsår ens är i närheten av 2011. Det är kort och gott bara bra musik som jag upptäckt eller återupptäckt under året.

ACADIAN ALL STAR SPECIAL
The Pioneering Cajun Recordings of J.D. Miller
(Bear Family)
Det tog cajunkännaren Lyle Ferbrache åtskilliga år att samla ihop den information och alla de inspelningar som ligger till grund för Bear Familyboxen “Acadian All Star Special”. De flesta av skivorna J.D. Miller gav ut på etiketterna Fais-Do-Do och Feature under fyrtio- och femtiotalet är så ovanliga att endast ett fåtal kända exemplar finns kvar. Många är här återutgivna för första gången. För att riktigt förstå hur unikt materialet är, krävs en jämförelse med de inspelningar amerikanen Harry Smith sammanställde under namnet “The Antology of American Folk Musik” för Folkway Records 1952.

HOT KNIVES
Hot Knives
(Grown Up Wrong)
Australiensiska Grown Up Wrong Records har äntligen grävt fram Hot Knives outgivna inspelningar som ryktesvägen retat ens fantasi så länge. Ord som lysande och genialt känns allt för fattiga. Folkrock när den är som bäst.

EDDIE PHILLIPS
Woodstock Daze
(Deliverance Of Sound)
Eddie Phillips har gjort den mest förbluffande återkomsten i skivsammanhang jag hört. Det finns absolut inga gubbaktigt tröttsamma eller spekulativa inslag på “Woodstock Daze”. Tvärtom är det helt igenom ett spännande och alldeles förtjusande album som förenar det bästa ur sextiotalets brittiska freak- och modbeattradition med nittiotalets britpop.

LITTLE RICHARD
Rocks
(Bear Family)
I en kommentar till min anmälan av den här Richardutgåvan berättar Mickey Juppkonnässören Lasse Kärrbäck hur mycket Little Richard betyder för honom. Han avslutar med orden: “Det finns ingen, och det kommer inte att finnas någon som sjunger som Little Richard, hans röst är som en hel orkester” . Läs det sista igen, hur träffsäkert är det inte? Enda felet är att jag inte kommit på det själv. Den som söker både inlevelse och utlevelse hittar det hos Richard och förhoppningsvis kommer Bear Family också att samla och ge ut hans bästa gospel- och soulinspelningar. För visst borde väl “I Don´t Know What You´ve Got, But It´s Got Me (Part1 & 2)” (Vee Jay 698, 1965) finnas utgiven även av världens bästa skivbolag.

BOBBY CHARLES
Bobby Charles, 3-cdbox
(Rhino Handmade)
Ointresserad av allt vad artistlivet hade att erbjuda lutade sig Bobby Charles tillbaka på sin veranda, belägen vid en sjö strax utanför Abbeville, matade sin favoritalligator - Gaboon - och hankade sig fram på royalties från sånger han skrivit. Kontemplativ är det mest adekvata uttrycket för Charles musik och texter. Till ett genomgående lågmält komp sjunger han om så vardagliga företeelser som att ha förmågan att kunna känna glädje eller att få uppleva nya sidor hos sig själv. Bobby Charles hade svårt att se sig själv som en rockstjärna, men om det är något världen verkligen behöver så är det stjärnor av just Bobby Charles sort.

HIT THE HAY Vol. 8
(Sound Asleep Records)
Hur bär han sig åt bolagsdirektören bakom Sound Asleep Records? Jag menar, hur kommer han över all denna fantastiska popmusik som finns förpackad på den senaste volymen av Hit The Hay? Öppningsspåret , “How Would I Know”, är inget mindre än en outgiven skatt med Roy Loney & The Longshots. Trots att Loney inte släppte skivor med gruppen Longshots förrän 1994 års “Full Grown Head”, så skulle den här stilmässigt lika gärna kunna komma från debuten “Out After Dark” 1979, vilket ju är hans bästa skiva.
Duon Brad Jones & Hans Rotenberrys “Buffalo Daughter” är så avväpnande att jag nog inte hört nåt liknande sedan “Torn Apart” från The Spongetones storhetstid i mitten på åttiotalet och Justin & The Cosmics “Right Bell” är popmusik så fantastisk som bara POP kan vara och än så länge har jag bara kommit till spår tre...

THE ROOSTERS
All Of Our Days
(Break-A-Way)
Albumet “All Of Our Days” är ett utomordentligt bra exempel på vad stämsång, tamburin och en Rickenbacker kan åstadkomma. Det krävs en kombination av stora namn som Beau Brummels och Love, årgång 1966, för att komma i närheten av hur bra Roosters lät.

WET BAGS
Down By The Docks
(KenRock)
Det lilla svenska skivbolaget KenRock Records har förstått att inte lägga sig i. Utan förbehåll har man istället låtit Wet Bags - med en blandning av Downliners Sects F.U.2-period, Ramones och Klippanstorheter som kommissarie Roy - första singel förmedla allt det som är spännande med tidlös rock´n´roll. Jag blir fullständigt knäsvag av den vilja och vitalitet som Wet Bags i “Down By The Docks” verkar besitta och utan ansträngning lyckas föra vidare till lyssnaren.

IAN & THE ZODIACS
Wade In The Water
(RPM)
Samlingsskivan “Wade In The Water” är den första i sitt slag för Ian & The Zodiacs och en mycket välkommen utgåva för oss som aldrig kan få nog av det som kännetecknade Liverpools specifika bidrag till rockmusiken - Merseybeat. Det räcker egentligen med att höra gruppen göra Doc Pomus ”Leave It To Me” rättvisa. Makalös fin pop i engelska The Searchers anda.

LEE EMERSON with Marty Robbins
It´s Easy For You To Be Mean
(Bear Family)
Omdömena om personen Lee Emerson varierade stort. Av vissa var han mycket omtyckt för sin trivsamma framtoning, medan andra bara såg en elak djävel som bar knogjärn, käkade piller och ofta var på fyllan. I de outgivna demoinspelningarna från sextio- och sjuttiotalet påminner hans röst en hel del om av den obskyre olycksbrodern Tommy (Ray) Tucker korsad med humoristen J.P. “Big Bopper” Richardson. Låter det konstigt? Då har ni inte hört de febrigt primitiva “Hossy Riding Police”, “Truck Stop Cutie”, “Thirty Blocks Across The City ” eller uppgörelsen med religiöst hyckleri i “Sinner´s Corner”. Och framför allt inte den gripande och bittra “Dreams Always Lie”, vilken är fullt jämförbar med Ronnie Selfs “The Road Keeps Winding” (AMY-68). Ett bättre betyg kan Lee Emerson inte få.

GENE VINCENT
That Be-Bop-A-Lula Cat
Rare & Unreleased Recordings 1963 - 71
(Virginia)
Fick i år äntligen tag på Vincents inspelning av Kris Kristoffersons bakfylleopus “Sunday Morning Coming Down”, inspelad live fyra månader innan han, allt för tidigt, tog ner skylten 1971. Gene Vincent kunde allt om fylla och bakfylla, mer trovärdigt än så här blir det inte

GENE VINCENT
I´m Back And I´m Proud
(RPM)
Det var som countrysångare den åldrande - nåja, han var bara trettiofyra år 1969, men värktabletter och sprit gjorde kroppen dubbelt så gammal, - Gene Vincent var som mest spännande. Att han fortfarande kunde hantera rock´n´roll visste vi ju redan och versionerna av The Drifters “Ruby Baby”, Big Boppers “White Lightnin´”, Bobby Days “Rockin´ Robin” och Hank Ballad & The Midnighters “Sexy Ways” är strålande exempel på att Gene Vincent aldrig någonsin förlorade känslan, närvaron eller utlevelsen i den konstart där han var en av de främsta. Riktigt intressant blir skivan när Gene tar sig an traditionella sånger som “Circle Never Broken”, “Black Letter” och “In The Pines” samt Hank Williams “(I heard that) Lonesome Whistle” och Ernest Tubbs “Rainbow At Midnight”, där framför allt den senare hör till det absolut bästa han spelade in.

SOUTHERN SKYLINE
Candy Love / Country Soul, Rock´n´Roll
(Sound Asleep Records)
Ett ungt nutida band bosatt i Stockholm, men med hela sin själ vilande någonstans mellan Flying Burrito Brothers gyllene, syndfulla palats och Billy Rileys rastlösa längtan efter Kay. Fullständigt besatta av Jim Fords mix av country, soul, funk och gospel har man, framför näsan på alla andra, snott åt sig två av de kassettsånger som låg på golvet i Fords husvagn i norra Kalifornien. Den ogenerat snaskiga “Candy Love” är som hämtad ur Pamela Des Barres dagbok medan “Country Soul, Rock´n´Roll” är gruppen programförklaring. Jag längtar redan efter deras kommande debutalbum.

THE BITERS
Hang around
(PopTheBalloon)
Singel utgiven 2010, men på min skivtallrik hamnade den någon gång efter årsskiftet. Tipset kom från den kunnige innehavaren av Burmans Musik i Umeå, Stefan Nilsson. Med en korsning mellan powerpop och glamrock fullständigt exploderar “Hang Around” och det är så här det skulle låta om man mixar Heavy Metal Kids med Slade och Smithereens.

GERRY GOFFIN
It Aint Exactly Entertainment Demos & Other Sessions
(Big Pink Music)
Gerry Goffin skrev musik för de som regelbundet frekventerade barer. Om han varit engelsman hade han med “It Aint Exactly Entertainment” fått en central plats bland de som sneglade på country i den första generationen av sjuttiotalets pubrockare. Jag skulle inte alls bli förvånad om sådana som Nick Lowe, Roger Morris och Ernie Graham spelat sönder sina exemplar av Goffins första soloskiva, “It Aint Exactly Entertainment”.

MICKEY JUPP
Favourites (Recorded At Home)
(Gallery Records)
Inte ens hundratals timmar i den bästa tänkbara studio kan i längden ersätta talang. För mig får Mickey Jupp gärna ge ut kassetter, bara han ger ut något. Han har alltid varit mer än det pubrockens ramar kunnat erbjuda. Mickey Jupp är en kompositör av det slag som befolkade The Brill Building i New York i början på sextiotalet. En Carole King, Doc Pomus, Leiber och Stoller i en och samma person. Plus naturligtvis den ständigt närvarande Chuck Berry.

THE ZAKARY THAKS
Passage To India
(Cicadelic)
Allt, ja jag menar allt, som gruppen spelade in är av absoluta högsta klass. Oavsett om det är en rå fuzzdränkt “Green Crystal Ties”, en Moby Grapeliknande “Mirror Of Yesterday” eller Beatlesharmonier som i “Please”, vilkens gitarrljud borde ha gjort sjuttiotalets Flamin´ Groovies gröna av avund, så är gruppen för originell och alldeles för mycket sig själv för att kunna misslyckas eller, än värre, bli bleka kopior av sina förebilder. För att hitta något jämförbart med den äkthet, glädje och egensinne gruppen förmedlade ligger holländska The Outsiders allra närmast. Precis som Wally Tax och hans kollegor var Zakary Thaks oförställda och sanna rakt igenom.

THE RENEGADES
Cadillac / I Was There
Thirteen Women / Can´t You See
(Norton)
Så lyfts The Renegades äntligen fram ur den brittiska beatmusikens obskyra tillvaro. Gruppen, som under ett par år i mitten på sextiotalet turnerade och skördade megaframgångar i Finland, hade en unik förmåga att förena femtiotalets rock´n´roll med sextiotalets beatmusik. Att Renegades kunde förvandla och
göra underverk med andras sånger vittnar deras inspelning av Bill Haley & The Comets - jag utgår från att de i första hand hade hört Haleys version - burleskt jazziga, western-swingäventyr “Thirteen Women (And Only One Man In Town)” från 1954. Renegades dränker “Thirteen Women” med en skrikig orgel och fuzzbox som gör tolkningen till ett utmärkt exemplen på det som långt senare skulle komma att kallas freakbeat. Av de sånger Jimmy Lindskog - då gitarrist och sångare i svenska The Shamrocks - skrev så intar “I Was There” en absolut särställning. Ja, inte bara i Renegades repertoar, utan “I Was There” är en av de bästa beatballader som överhuvudtaget pressats i vinyl.

THE DECEMBERISTS
The King Is Dead
(Rough Trade)
Det tog lång tid för mig att komma förbi de två inledande låtarna “Don´t Carry It All” och “Calamity Song”. I förhållande till dessa tyckte jag länge att resten sjönk ihop som en misslyckad sufflé. Trägen vinner lyckligtvis ibland och det finns numer dagar då jag låter hela “The King Is Dead” gå på ständig repris. Gruppen får å andra sidan skylla sig själv. Det är rena vansinnet att placera något så snyggt som “Calamity Song” redan som andraspår. Barracudas skulle med lätthet ha kunna klämt in den här skönheten direkt efter “World Turned Upside Down” på “Endeavour To Persevere”.

THE DEEP DARK WOODS
Winter Hours
(Black hen Music)
Kanada åh Kanada, detta stora land som gett oss så mycket bra musik. Artister som Carolyn Mark och Cuff The Duke har tidigare totalt slagit undan fötterna på mig, och så nu The Deep Dark Woods. En alldeles nyfunnen källa till glädje och jag är medveten om att “Winter Hours” är gruppens tredje album, utgiven 2009, men det är ännu så länge det enda jag har. Det finns två gjorda innan och ytterligare ett från i år, vilka genast skall beställas och förhoppningsvis finnas med på 2012 år bästa musikupplevelse.

THE LEAVES
All The Good That´s Happening
(Grape Fruit)
Att det redan var över för The Leaves när “All The Good Things That´s Happening” släpptes 1967 är uppenbart. Borta var framgången efter “Hey Joe” från sommaren innan och den här skivan skulle inte ha varit med på årets lista över bästa musikupplevelser om det inte vore för “Flashback (The Rhythm Thing). Ett behagligt stycke improvisationsskrammel som ensam motiverar ett inköp.

LÄS- OCH SEVÄRT

LIVET
Keith Richards
(Norstedts Förlag)
I sin biografi “Stone Alone” talar Bill Wyman om när och var, medan Keith Richards i “Livet” berättar varför. Där Wyman är strikt och formell är Richards passionerad. Bådas biografier behövs för att få en sammansatt bild av fenomenet The Rolling Stones. När Bill Wyman för dagbok och samlar allt - inspelningar, artiklar, recensioner, affischer... - njuter Keith Richards och sätter själva musiken i centrum.

JAG ÄR MED BANDET - En Groupies Bekännelser
Pamela Des Barres
(Poketförlaget)
Efter att i somras ha läst “Just Kids” av Patti Smith behövde jag något för att snabbt komma loss från den tristess som tycks ha genomsyrat fröken Smiths liv. Visst är det en välskriven bok, men så genomgående tråkigt hon verkar ha haft det. Greppade efter Des Barres “Jag är med bandet...” och kände mig genast bättre till mods. Visst finns där en del snaskiga detaljer, men även gripande berättelser som den när hon följde Gram Parsons hem och han blev alldeles tårögd av att lyssna på George Jones. Med skivans omslag i handen förklarade han: “Det här är George Jones, kungen av brustna hjärtan”.

LONELY AVENUE
The Unlikely Life & Times of Doc Pomus
Alex Halberstadt
(Da Capo Press, 2007)
Författaren Alex Halberstadt träffade aldrig Doc Pomus personligen, men väl delar av hans familj och har fått ta del av deras minnen, anteckningar, foton samt Pomus dagböcker. Utifrån det materialet har “Lonely Avenue” blivit en levande och spännande biografi över en av de mest grandiosa kompsitörerna populärmusiken tagit fram. Vila i frid Doc Pomus, jag skall aldrig glömma dig.

SWEDISH BEAT and PSYCH
https://swedishbeat.wordpress.com/
Trots sin korta historia, websidan startade i november 2011, så överraskar Swedish Beat & Psych med att publicera spännande radio eller TV-klipp med svenska 60-tals band som The Lee Kings, Annaabee-Nox, The Mascots och The Friends. Om de sistnämnda och om den psykedeliska Stockholmsklubben Filips finns även hela artiklar skrivna. En seriös sida helt utan kletig och fördummande nostalgi. Jag har höga förväntningar.

L´ANGÉLUS
Konsert Stavanger 28 juli - 30 juli, 2011
L´Angélus skulle torsdag till lördag göra två spelningar per dag och av dessa hade jag förmånen att bevittna fyra. Med en enorm charm, energi och scennärvaro tog man den för varje spelning allt större publiken med storm. Det var med befriande avsaknader av coola attityder och dryga rockposer L´Angélus erövrade publiken. Kombinationen av musikalitet, sväng och ren och skär glädje var ett fullständigt avväpnande koncept och efter varje avslutad spelning längtade man till nästa.
Repertoaren är gigantisk och ur rockärmen plockade man ess som Van Morrisons “Brown Eyed Girl”, The Blasters “Marie Marie” - med Katies suveräna John Lennon/Merseybeat-komp på gitarren - och framför allt den så snyggt arrangerade Beatleslåten “I´ve Just Seen A Face”, vilken var den direkta orsaken till att jag reste till Stavanger. Efter att gång efter gång lyssnat och sett deras drygt en minut korta Youtubeklipp av sången, var jag helt enkelt tvungen att se dem göra den live. Och jag blev inte besviken.

2011-12-15T23:15:00.031Z

LITTLE RICHARD
Rocks
(Bear Family)

När Richard Penniman i pubertal ålder mer kom att umgås med homosexuella män, varav en del med högst tvivelaktigt rykte, än med flickor i samma ålder, fick han stryk av fadern som inte höll inne med sin besvikelse: “My father had seven sons and I wanted seven sons. You´ve spoiled it, you´re only half a son.”

Richard hade själv inga som helst problem med sin läggning, men när konflikterna med fadern inte upphörde såg han ingen annan utväg än att dra hemifrån. Som fjortonåring följde han med det kringresande sällskapet Dr. Hudson´s Medicine Show vilka sålde buteljerad ormolja. Medan Richard sjöng Louis Jordans “Caldonia” lanserade Dr. Hudson sin magiska blandning på följande seriösa sätt: “Everybody come here. I got snake oil. If you got rheumatism, arthritis, if you got leg trouble, if you got toe trouble - this bottle´s good for everything. Two dollars a bottle.”

Att den unge Penniman kunde sjunga var han väl medveten om. Redan tidigt hade han, tillsammans med två av sina bröder, ingått i en gospelgrupp kallad Tiny Tots, men det var först när han kom i kontakt med den etablerad bluesshoutern Billy Wright som Little Richard - som han kallades på grund av sin unga ålder - hittade sin stil. Wrights färgstarka personlighet, hans skrikiga kläder och extremt höga frisyr innehöll allt det som låg latent hos Rickard och med Wrights hjälp kom han 1951 i kontakt med skivbolaget RCA.

En annan person av betydelse för Richard var den likaledes extreme Esquerita, pianist och sångare, vilken han raggade upp en natt på hemstaden Macons busstation. Innan mötet var Richard bara sångare, men med Esqueritas hjälp blev han även pianist.

De tidiga inspelningarna, först för RCA och sedan Peacock, gav Little Richard och hans band, The Tempo Toppers, spelningar inte bara i hemstaten Georgia, utan även i grannstater som Tennessee, Louisiana och Kentucky. Sent en kväll i Houston, Texas satt den inflytelserika orkesterledaren Johnny Otis i publiken: “...I went through and I see this outrageous person, good-looking and very effeminate, with a big pompadour. He started singing and he was so good. I loved it...He did a few thing, then he got on the floor. I think he even did a split...I remember it as being just beautiful, bizarre, and exotic.”

Tio månader efter att Richard - på inrådan av Lloyd “Lawdy Miss Clawdy” Price - skickat en bandinspelning till Art Rupe på Specialty Records i Los Angeles, fick han via telefon tidigt en morgon uppmaningen att genast infinna sig i Cosimo Matassas studio i New Orleans.

Kompositören, producenten och den kreativa kraften bakom Specialty Robert “Bumps” Blackwell hade av Art Rupe fått uppdraget att hitta någon som motsvarade Atlantic Records stora stjärna Ray Charles. I Little Richards trodde han sig ha svaret: “The tape was from Little Richard. It contained two gospel-inclined songs, `He´s My Star´ and `Wondering´. The voice was unmistakably star material. I can´t tell how I knew, but I knew...I could tell that the singer had something to say and could say it better that anyone I could think of”

När väl Blackwell stiger in i Matassas studio och får syn på den maniskt pratande mannen i den skrikiga skjortan och den nästan två decimeter höga frisyren, inser han att det är något av en megapersonlighet som står framför honom. Kompad av studiomusiker som Earl Palmer - trummor, Lee Allen - tenorsax, Alvin “Red” Tyler - barytonsax, Frank Field - bas, Edgar Blanchard och Justin Adams - gitarr drar Little Richard igång den klassiska nonsensramsan “Awop-bop-a-loo-mop-a-lop-bomp-bomp” samtidigt som pianot smattrade fram didididididididi... Karln var som ett vulkanutbrott och Bumps Blackwell visste att han hade en storsäljare på gång. http://www.youtube.com/watch?v=QFq5O2kabQo

Femton minuter och tre tagningar var allt som behövdes för att göra Little Richard till Specialty Records bäst säljande artist. Efter “Tutti Frutti” radade Richard under 1956 upp hits som “Long Tall Sally”, “Slippin´ and Slidin´”, “Rip It Up”, “Ready Teddy”, “Heeby-Jeebies”, “She´s Got It” och “The Girl Can´t Help It”. Alla utom “She´s Got It” var inspelade med studiomusiker i New Orleans.

Richard betraktade sina egna musiker i The Upsetters som ett av världens bästa liveband. Att ständigt vara på turné gjorde gruppen supertight och trots att Richards ego var gigantiskt så lät han aldrig sin egen person förminska medlemmarna i Upsetters. Tvärtom, gruppen älskade sin starkt lysande stjärna, vars övertygelse var att om det skall svänga på riktigt så kan man inte använda sig av tillfälliga musiker.

Upsetters trummis Charles Connors förvånades över att en storhet som Chuck Berry alltid lät sig kompas av lokala musiker. Hur skickliga dessa än var så skulle de aldrig ge allt för Berry: “Richard knew this, you see, which was why he had formed the Upsetters. There were a lot of good musicians in the band. And we all loved Richard. We were dedicated to him and we were out to make him look good. Although he was the star he´d make you feel good, too. He´d look at you and say, `Hey, Charles, man´ and `Hey, Grady´. It was encouragement. You´d do anything for him. He was a good boss. He was a good guy.”

Little Richard tvingades hota Art Rupe med bojkott för att få spela in “Keep A Knockin´” med The Upsetters i kompet. Resultatet är så gapigt, svängigt och full av energi att skivköparna gjorde den till Richards största hit 1957. Rupe lär knappast ha blivit besviken. http://www.youtube.com/watch?v=rYr7I4gOSXk

Hos Bumps Blackwell fanns aldrig något tvivel om vare sig Richard eller hans band: “Richard screamed so hard. His dynamic range was so terrific. Richard would be singing like this [whispers] and then all of a sudden BOW!! The needles would just go off the dial. I never overdubbed Richard´s voice. Richard was on, full on, all the way. Richard´s style of playing really brought the piano to the forefront in this music. He was such a powerful player, he´d beat the piano out of tune and break the strings. He was the only guy I knew who would beat the piano so hard he´d break an eighty-gauge piano string. He did it several times.”

På toppen av sin karriär slår konflikten mellan Richards religiösa bakgrund och hans sedeslösa leverne undan fötterna på honom. Det ständiga resandet och att varje kväll ge absolut allt på scenen i kombination med nätter fulla av maratonsex, ensam eller tillsammans med bandets medlemmar, blev för mycket och under en turné i Australien tycker sig Richard få en form av varning.

Som huvudattraktion ingick han - tillsammans med Gene Vincent, Eddie Cochran, Alis Lesley och Johnny O´Keefe - i en paketshow som på femton dagar 1957 skulle besöka de största städerna i Australien. Under sitt framträdande i Sydney ser Richard ett starkt ljussken - vilket var Sovjetunionens uppskjutning av Sputnik 1 - över utomhusscenen: “It looked as though the big ball of fire came directly over the stadium about two or three hundred feet above our heads. It shook my mind. It really shook my mind. I got up from the piano and said `This is it. I am through. I am leaving show business to go back to God´.” Det var fyrtiotusen i publiken och fortfarande tio speldagar kvar, men Little Richard tog första bästa plan tillbaka hem.

Det skulle dröja ända fram till hösten 1962 och en rävaktigt listig promotor som engelska Don Arden för att få Little Richard tillbaka till showbusiness. I tron om att han skulle göra en gospelturné i England tog han med sig den endast sextonårige organisten Billy Preston. Ett musikalsikt underbarn som redan vid tio års ålder spelat med Los Angeles symfoniorkester och uppträtt tillsammans med Mahalia Jackson.

Don Arden satte samman ett turnépaket med Jet Harris, Little Richard och Sam Cooke kompade av sexmannabandet Sounds Incorporated. På öppningskvällen i Doncaster i norra England uteblev Sam Cooke som körde bort sig i dimman. Little Richard gick på scenen och öppnade med “Peace In The Valley, fortsatte med “I Believe” och höll sig även fortsättningsvis till strikt sakrala sånger under hela framträdandet.

Eftersom Arden annonserat och sålt biljetter till en rock´n´roll-show blev han fullständigt panikslagen av Richards ovilja att framföra sina hits. När väl Sam Cooke dök upp i sällskap med sin manager J.W. Alexander, bad Arden den senare om råd. Alexander som visade sig förstå hur Richard fungerade lugnade Arden: “Look, if I know this guy right he´s a competitor. Don´t need anyone else to say anything to him. Sam´ll just go out there and he´ll kill that audience. Richard´ll come out and take care of himself.”

Den pianospelande tornadon var tillbaka, men som för merparten av femtiotalets stora rock´n´roll-artister fanns publiken nu istället i Europa. I hemlandet America tvingades Richard i princip att börja om och med ett niomannaband bygga upp en ny publik tills han i slutet på sextiotalet åter stod på de stora scenerna.

Little Richard hör till den typ av artister som alla med minsta intresse för rockmusik, medvetet eller omedvetet, har ett förhållande till. Genom att samla det bästa ur Little Richards produktion mellan åren 1951 - 1970, med naturlig tyngdpunkt på femtiotalet, har Bear Family gjort en enastående presentation av hur rock´n´roll lät när genren var som mest svängig, lössläppt och syndig.

Fotnot. Citaten ovan är hämtade ur Charles Whites utmärkta biografi “The Life and Times of LITTLE RICHARD - The Quasar of Rock” (Da Capo Press, 1994). Med en öppenhet som nästan får en att rodna berättar Richard om sin musik och sitt privatliv. Den rekommenderas till alla som tvivlar på att Little Richard är störst, bäst och vackrast. Konsekvenserna av sådana tvivel fick John Lennon och Yoko Ono erfara när de 1969 förvägrade Richard att avsluta The Toronto Peace Festival. John Lennon lär av rädsla ha kastat upp i timmar innan han gick upp på scenen direkt efter Little Richard.

Hur gick det då? Bumps Blackwell stod vis scenkanten och kan berätta: “He [John Lennon] was really ridiculous. He insisted on going on last. When Richard hit the stage...oh, man!...Richard hit the stage with the spotlights on him and jumped up on the piano. He did everything he knew. He got the crowd just screaming. He invited people onto the stage to dance. He whipped the audience into frenzy. And boy, when Richard finished, he laid the audience out so much that when Lennon and Yoko came on they where washed out.
Lennon and his band did some Rock´n´Roll numbers, but I felt sorry for them trying to follow a giant like Richard. When Yoko started squalling, she sounded like a bull moose in mating season. Horrible. Like she was in pain. The kids started booing and then they started walking out. They bombed totally.”

2011-11-25T17:27:00.010Z

IAN & THE ZODIACS
Wade In The Water
(RPM)

I 1995 års upplaga av mastodontverket “THE TAPESTRY OF DELIGHTS - The Comprehensive Guide To British Music Of The Beat, R&B, Psychedelic And Progressive Eras 1963-1976” (Borderline Productions) avslutar författaren Vernon Joynson artikeln om Ian & Zodiacs med omdömet: “Most of their music is poor, but ´Wade In The Water´, a jazzy/R&B classic done by Ramsay Lewis and others, is brilliant, raunchy and very moddy with Hammond organ”

Att “Wade In The Water” är brilliant är lätt att skriva under på, men att Ian & The Zodiacs musik i övrigt skulle vara dålig, fattig, tråkig, torftig eller hur man nu väljer att översätta “Most of their music is poor...” stämmer inte alls. I alla fall inte så som den är samlad och förpackad på RPM:s nyutkomna “Wade In The Water”. Tvärtom skulle jag vilja säga.

Likt Liverpoolkollegorna The Remo Four framstår gruppen som ytterst kompetent och likheterna är flera. Båda grupperna förblev förbisedda av alla utom av den kvalitetsmedvetna Hamburgpubliken, vars behov av merseybeatpop och rock´n´roll tycktes vara omättligt. Bådas skivframgångar var också koncentrerade till Tyskland, med ett undantag. Philips Records släppte Ian & The Zodiacs inspelning av “The Crying Game” 1965 i Amerika, där den blev en jättehit i Texas. Mer än 250 000 exemplar såldes och gruppen åkte över för att följa upp framgången, men problem med arbetstillstånd gjorde att de aldrig fick tillåtelse att uppträda eller ens prata i radio.

Efter tre bortkastade veckor åkte man - både fattigare och besvikna - tillbaka till Hamburg, där de, trots det hårda klimatet, alltid kände sig uppskattade och välkomna.

I boken “Twist And Shout” (Nirvana Books, 2004) berättar sångaren Ian Edwards för författaren Spencer Leigh hur väl omhändertagna de blev i St. Pauli-distriktet: “ The first time I went down the Grosse Freiheit to the Star-Club was frightening. We were four young lads from Liverpool and we arrived in the blue capitol of the world, but it was the strippers, prostitutes and gangsters who looked after the band. We didn´t have any problems: they told us where to go and what to do...If the girls of the night had a good night, then it was a good night on stage for us as well. The bottles would be sent up. You would lose face if you didn´t drink what they sent you. It´s fine if they sent you beer but it´s hard for four people to drink a bottle of Scotch in an hour.”

Ur Ian & The Zodiacs totala skivproduktion, bestående av imponerande sjutton singlar, en Ep och sju Lp-skivor - varav två under namnet The Koppykats - har engelska RPM sammanställt “Wade In The Water”, vilken helt saknar svackor och rent utfyllnadsmaterial. Oavsett om gruppen tog sig an kända sånger som nämnda “Wade In The Water”, “Respect”, “Ride Your Pony” och “The In Crowd” eller de egna kompositionerna “Na-Na-Na-Na-Na”, “Why Can´t It Be Me” och den fantastiska “No Money, No Honey”, så gör man det högst personligt och som en värdig representant för den musikstil som tog The Beatles först till Hamburgs horkvarter och därefter till den absoluta världstoppen.

I fallet Ian & The Zodiacs är jag mer benägen att hålla med Greg Shaw än Vernon Joynson, då Shaw i sitt fanzine “Who Put The BOMP” nr 3 från 1973 beskriver gruppen som en av de bättre från Liverpool: “There is a definite Liverpool sound that I hear in the better Mersey groups, such as the Searchers, Swinging Blue Jeans, Ian & the Zodiacs, Faron´s Flamingos, and so on.” och förklarar varför de var mer än simpla plagiatörer “It´s very wrong to assume that they were only trying to copy the American records. They obviously liked the songs and the music, but I think they realized, in most of the cases, that they couldn´t duplicate it. What the best groups did was adept the songs to their own style...”

Samlingsskivan “Wade In The Water” är den första i sitt slag för Ian & The Zodiacs och en mycket välkommen utgåva för oss som aldrig kan få nog av det som kännetecknade Liverpools specifika bidrag till rockmusiken - merseybeat.

http://www.youtube.com/watch?v=aoMtbtsirNI
http://www.youtube.com/watch?v=kbDcMCNy6NI
http://www.youtube.com/watch?v=jwGQ-OfFUXo
http://www.youtube.com/watch?v=YYMk6nLmDds
http://www.youtube.com/watch?v=fv4IYk1IksM

2011-11-17T15:35:00.012Z

THE ROOSTERS
All Of Our Days
(Break-A-Way)

Det är högst besynnerligt att ett band som Roosters - hemmahörande i Kalifornien - under sina verksamma år 1966 - 68 enbart gjorde tre singlar. Men vilka singlar sen. Man kan inte låta bli att imponeras. Vad hade det kunnat bli av gruppen om den bara fått chansen.

Dess gitarrist Timothy Ward växte upp i den bästa av världar: “The ´60s were a beautiful moment in time for young people trying to express themselves. For me it was the gates of heaven opening, giving me a direction to walk.”

Likt många samtida band hade de sin historia i det tidiga sextiotalets surfmusik, men påverkades starkt då Beatles, tidigt 1964, öppnade dörren för det som skulle komma att kallas The British Invation. Under namnet The Five More släpptes “I´m No Good / Avalanche”, där framsidan är charmig merseybeat medan baksidan är instrumental gitarrsurf som väl skulle ha platsat på soundtracket till Pulp Fiction.

När Bob Dylan pluggade in sin Fender på Newport Folk Festival 1965 och när Byrds och Turtles lånade hans “Mr Tambourine Man” respektive “It Ain´t Me Baby” då bytte Five More namn till Roosters och lämnade både surf och merseybeatpop bakom sig.

Gruppen konverterade till folkrock och med den alldeles lysande singeln “One Of These Days / You Gotta Run” (1966), visade de hur seriöst de tog förvandlingen. Att skivan aldrig nådde skivköparna berodde uteslutande på att skivbolaget, med det spännande namnet Progressive Sounds Of America, saknade ordentlig distribution.

Bättre tur hade Roosters med sin andra singel "Rosebush / Ain´t Gonna Cry Anymore" (Enith Records, 1966), som - tillsammans med ytterligare tre låtar som tills nu förblivit outgivna - spelades in i Gold Star Studios i Los Angeles och blev en lokal hit i västkuststäderna Santa Barbara och Fresno.

Med en säljande singel och ett TV-framträdande i Dick Clarks American Bandstand fick gruppen spelningar på klubbarna på Sunset Strip. Ofta som förband till storheter som Doors, Rascals, Iron Butterfly och Chambers Brothers, men även som kompband till Sonny and Cher när de var som hetast.

Philips Records uppmärksammade bandet och släppte deras sista singel “I´m Suspecting / Love Machine” 1968, vars bakgrunder är gjorda av studiomusiker och där gruppen bara står för det vokala. Philips var beredd att satsa ordentligt, men då hade Roosters redan börjat tappa medlemmar och entusiasmen var på väg bort.

Det krävs en kombination av stora namn som Beau Brummels och Love, årgång 1966, för att komma i närheten av hur Roosters inspelningar låter. Break-A-Way Records är värd all respekt för att de lyfter fram den kortlivade amerikanska folkrocken.

Albumet “All Of Our Days” är ett utomordentligt bra exempel på vad stämsång, tamburin och en Rickenbacker kan åstadkomma.

http://www.youtube.com/watch?v=eMWZeCY1GSk
http://www.youtube.com/watch?v=zqm6WM_0wJ4&feature=related

2011-11-13T10:39:00.014Z

BIG JOE TURNER
Rocks
(Bear Family)

Joe Turner var bara femton år när han målade mustasch under näsan, lånade faderns hatt för att se äldre ut och därmed lyckades smita in på några av de nattklubbar i Kansas City där pianisten Pete Johnson rullade tangenterna. Väl inne bönade och bad han om att få komma upp på scenen för att sjunga ett par nummer.

Året var 1927 och den något äldre Pete Johnson hittade i den unge Turner en själsfrände, vars stora röst passade utmärkt till hans eget boogieattackerande pianospel.

Turner och Johnson var på trettiotalet etablerade och djupt rotade i Kansas Citys jazz- och bluesscen när de 1938 även gjorde succé i New York, där de - tillsammans med bl a Count Basies orkester, Sister Rosetta Tharpe och boogie-woogiepianisterna Albert Ammons och Meade Lux Lewis - uppträdde på Carnegie Hall.

Under New Yorkbesöket såg Vocalion Records till att få in duon i en studio och resultatet blev den klassiska “Roll `Em Pete”, vars sväng ger en bild av hur fantastiskt det måste ha varit att se dessa två gentlemän i full aktion. Turner blandande drinkar som sjungande bartender till Johnsons tuffa pianospel.

I baksidestexten på albumet “Joe Turner Sings The Blues - Volume Two” (Realm Jazz/Oriole Rec, 1965) minns jazzpianisten Mary Lou Williams tiden i Kansas City: “Now the Sunset had a bartender named Joe Turner, and while Joe was serving drinks he would suddenly pick up a clu for a blues and sing it rights where he stood, with Pete playing piano for him. I don´t think I´ll ever forget the thrill of listening to big Joe Turner shouting and sending everybody, night after night, while mixing drinks.”

Som kringresande bluesshouter gjorde Turner under fyrtiotalet inspelningar när tillfälle gavs. Förutom Vocalion gav bolag som Decca, National - där han fick sin första större hit med “My Gal´s A Jockey” - Stag, Aladdin, MGM, Freedom och Imperial ut hans skivor, men det var först när han träffade Ahmet Ertegun som han blev en nationell angelägenhet.

Under ett framträdande på Apollo Theatre i Harlem, New York 1951- då Turner gjorde ett gästspel hos Count Basies orkester - fanns Ertegun i publiken och redan samma kväll erbjöd han Turner 500 dollar för att spela in "Chains Of Love" och "Bump Miss Susie" för Atlantic Records.

Att Atlantic - där Ruth Brown som storsäljande rhythm & bluesdrottning drog in mest pengar - var helt rätt för Turner bevisades av att han omgående fick ett flertal hits; “Chains Of Love” nådde andraplatsen på R&B-listan 1951, både “Honey Hush” och “Shake Rattle and Roll” tog förstaplatsen 1953 respektive 1954 och redan året efter var han tillbaka med en andraplats för “Flip, Flop and Fly”.

Pianisten, arrangören och kompositören Jesse Stone, eller som han ibland kallade sig Charles Calhoun, var i det närmaste oersättlig för tidiga Atlantic. Han skrev ett flertal av bolaget hits och var mannen bakom Turners “Shake, Rattle And Roll”, “Lipstick, Powder And Paint”, “Midnight, Noon And Night” och “Flip Flop And Fly, men skrev även åt andra Atlanticsstorheter som The Drifters, Ray Charles, Ruth Brown och Lavern Baker.

När det blev känt att Joe Turner skulle dyka upp och behövde material ritade Stone ihop “Shake, Rattle And Roll” och lånade från studiobandets trummis Baby Lovett den småsnuskiga raden “I´m like a one-eyed cat peeping in a seafood store” och för att lyssnaren skulle veta vart den enögde katten var på väg tog Stone ut riktningen “...over the hill, way down underneath”.

När rock´n´roll tog världen med storm i mitten på femtiotalet var Turner fyrtiofem år och knappast arketypen för dess kommande utövare. Yngre förmågor som Elvis Presley, Johnny Burnette och hans Rock´n´Roll Trio, Jerry Lee Lewis, Ray Peterson och Bill Haley tog över och lånade av Turner och de flesta av oss trodde det var något alldeles nytt.

Men inget är nytt under solen för själv sa Turner att han alltid sjungit rock´n´roll.

Vissa gör det bara bättre än andra och Big Joe Turner var den bäste!

http://www.youtube.com/watch?v=20Feq_Nt3nM
http://www.youtube.com/watch?v=epePqDKBZeg
http://www.youtube.com/watch?v=GCpWGa4SZnw

2011-11-06T21:55:00.016Z

SLIM HARPO
Rocks
(Bear Family)

James Moore började som munspelare i Lightnin´ Slims band - band kanske är att säga för mycket, ofta var det bara Lightnin´ på gitarr, Moore på munspel och till det en trummis - men ambitionen för Moore var att övertyga Louisianaproducenten Jay Miller - som i sin tur sålde inspelningar till legendariska Excello Records - att få spela in något eget. När tillfälle gavs blev resultatet, enligt Miller, inte alls något att skryta över. Moores munspel var naturligtvis formidabelt, men sången lät inte bra.

Svag för gimmickar döpte Miller ofta om sina artister. Otis Hicks blev Lightnin´ Slim, Cornelius Green blev Lonesome Sundown, Leslie Johnson blev Lazy Lester och James Moore fick finna sig i att kallas Slim Harpo, men det var först efter att han av Miller uppmanats att göra något åt rösten. Sjunga nasalt kanske kunde fungera.

Och med täppt näsa skulle Slim Harpo komma att bli Jay Millers mest sålda artist. Det började med den småkåta machodeklarationen “I´m A King Bee” som 1957 blev en rejäl lokal hit, fortsatte med “Rainin´ In My Heart” 1961 och vidare med “Baby, Scratch My Back” 1966. Pengarna rullade in till Millers Crowleykontor och Harpos swampblues skulle, vid sidan av Chuck Berry och Bo Diddley, komma att bli en de största influenserna för brittisk rhythm & blues.

Det engelska Stateside Records utgåva “Authentic R&B” slog 1963 ner som en bomb bland unga brittiska rhythm & bluesentusiaster och bland beundrarna hittar man de mest betydelsefulla; Mick Jagger, Brian Jones och Keith Richards. Om inte för något annat så var det viktigt för Slim Harpos plånbok, att The Rolling Stones inledde sidan två på sitt debutalbum med hans “I´m A King Bee”.

John “Judy In Disguise (With Glasses)” Fred mötte Harpo en morgon på banken: “He said `John Fred, have you ever heard of the Rolling Stones?...You think this is any good?´ Then he showed me a BMI royalty check for $25,000 that was for `I´m A King Bee´ and I said `Yeah Slim, that sure looks pretty good to me´”.

Slim Harpo tillhör den typen av artister som har en unik och högst personlig stil som inte går att ta miste på. Han blandade ogenerat sin swampblues med pop, country och rock´n´roll och redan i en inledande takt förstår man vem och vad som skall komma. Han har en märklig förmåga att till ett dansant svängigt komp låta både slö och nonchalant.

Att det låter så bra om Slim Harpos inspelningar är i stor utsträckning producenten Jay Millers förtjänst. I en intervju gjord av Svante Grundberg, för radioprogrammet Bip Bop Boom från februari 1981, berättar Miller att han skötte allt själv i studion, från rattandet av mixerbord och bandspelare till att få artisten att förstå att känsla och enkelhet var vad han ville ha.

Mick Jagger lär ha sagt “What´s the point in listening to us doing `I´m A King Bee´ when you can hear Slim Harpo”. Utan att på något sätt förringa Stones version, så visst har han rätt Jagger. Originalet är alltid bäst och på “Slim Harpo Rocks” hittar ni förutom “I´m King Bee” också “I Got Love If You Want It” (Yardbirds, Kinks), “Shake Your Hips” (Rolling Stones, Love Sculpture), “Baby, Scratch My Back” (Yardbirds), och “Rainin´ In My Heart” (Pretty Things).

Den som inte tidigare är bekant med Slim Harpos musik har här ett ypperligt tillfälle att lära känna en av blues- och rhythm & bluesens stora stilbildare.

Och tror ni inte på Mick Jagger så kanske Gérard Herzhafts beskrivning i “Encyclopedia Of The Blues” (Arkansas Press, 1992) kan övertyga: “A drawling nasal voice, an extremely sober accompaniment (a guitar playing only a few riffs, a bass, and drums) and a few harmonica phrases: this is Slim Harpo´s music. But beyond that simplicity, there was that unbridled humor of Harpo´s compositions, that intense swing, and that undefinable atmosphere that is the essence of the Louisiana swamp blues.”

http://www.youtube.com/watch?v=XWLvm11MAaM
http://www.youtube.com/watch?v=z2UU7wOoOHM
http://www.youtube.com/watch?v=07q0KNf2vgI

Fotnot. För de som vill höra mer av Slim Harpo rekommenderas "SLIM HARPO: Shake Your Hips" (Ace CDCHD 558, 1995), vilken innehåller ett stort antal tidigare outgivna spår och ger en god bild av hur influerad av country Slim Harpo var.

2011-10-26T10:02:00.028+01:00

GERRY GOFFIN
It Aint Exactly Entertainment Demos & Other Sessions
(Big Pink Music)

Det var näst intill förödande för Gerry Goffins självkänsla som kompositör då han i oktober 1965 såg Bob Dylan uppträda på Carnegie Hall i New York.

Allt hade ju varit så lätt för honom och hustrun Carole King. Hon var knappt tjugo år och han strax där över, när de 1961 fick sin första stora framgång, då The Shirelles toppade försäljningslistorna med deras sång “Will You Love Me Tomorrow”. Därefter stod artister på kö för att få ge skivköparna en sång komponerad av paret Goffin & King. Bland de mest framgångsrika var vokalgruppen The Drifters.

Dylans texter - framförda till ett suggestivt komp av The Hawks, senare The Band - fick Gerry Goffin att känna sig förminskad. Och inte blev det bättre av att Dylan gjort sig rolig över de som befolkade kompositörskomplexet Brill Building: “I´m hot for you and you´re hot for me-ooka dooka dicka dee” och självförtroende hade karln också: “Tin Pan Alley is gone. I put an end to it”.

Insikten om sin egen begränsning drabbade Goffin hårt: “I was trying to achieve something, to make good music and some good songs. When I heard Dylan, I said `We´re not even close´” och vidare “the big difference between being a pop lyricist and being a poet....Being a poet is a lot harder, it´s really work. I had a desire to write that kind of song - to be a poet - but I wasn´t able to.”

Producenten Steve Tyrell, som jobbade med Burt Bacharach vid tiden för Goffins ödesdigra konsertbesök, menar att Goffins känsla av otillräcklighet var den direkta orsaken till att han började med droger: “He didn´t just take drugs for the fuck of it. He was trying to expand his mind, like a lot of people were...He thought he was going to become a better lyricist. He thought he was going to be smarter, more intuitive.”

Inte helt överraskande tog drogerna kommando över Gerry Goffin. De som stod honom nära kunde bara bevittna tragedin. Kompositörskollegorna Barry Mann och Cynthia Weil skrev Paul Revere and the Raiders stora hit “Kicks” som ett budskap adresserat direkt till Goffin: “We saw him deteriorate and thought if we wrote it for him, maybe he´d listen to that. He still didn´t”

Påfrestningarna på äktenskapet mellan Gerry Goffin och Carole King beskriver makarna rakt upp och ner i sången “A Road To Nowhere” (1966). Med plågsam svärta sjunger King om det oundvikliga uppbrottet: “I tried to hang on for as long as I could. But now I can see that it just ain't no good. Our love it has rotted. Right down to the core. What ever we had. We don't have it anymore.”
http://www.youtube.com/watch?v=8uCGjTWlXzc

Strax därefter var äktenskapet upplöst och båda flyttade, oberoende av varandra, till Los Angeles. Carole King bildade först den kortlivade gruppen The City, träffade senare James Taylor som uppmuntrade henne att istället satsa på en solokarriär. Med “It´s Too late” fick hon på hösten 1971 en listetta och albumet “Tapestry” sålde mer än något annat hon varit inblandad i.

Gerry Goffins tvivel på sig själv verkade som bortblåst när han, i samarbete med bl a Barry Goldberg, 1973 släppte dubbel-Lp:n “It Aint Exactly Entertainment” (Adelphi Records). På inte mindre än sjutton spår - inspelade i Muscle Shoals, Alabama - färdas han musikaliskt på samma grusvägar som The Band och Delaney & Bonnie tidigare trafikerat.

I motsats till Carole Kings småtråkiga konserthusmusik gjorde Gerry Goffin precis tvärtom och skrev musik för de som frekventerade barerna. Om han varit engelsman hade han med “It Aint Exactly Entertainment” fått en central plats bland de som sneglade på country i den första generationen av sjuttiotalets pubrockare.

Jag skulle inte alls bli förvånad om sådana som Nick Lowe, Roger Morris och Ernie Graham spelat sönder sina exemplar av “It Aint Exactly Entertainment”.

Precis lika mustig som originalskivan är de demos som Big Pink Music nu fått Goffins tillåtelse att ge ut. Det är samma hopkok av amerikansk rotmusik som vi känner igen hos artister som redan nämnda The Band och Delaney & Bonnie. Och naturligtvis har Bob Dylans inflytande lämnat avtryck, men även Bobby Charles jordnära album på Bearsville Records 1972 verkar ha nått Goffins öron.

Öppningsspåret “Don´t Wait Too Long” är charmig New Orleans-rock´n´roll med ett så lätt anslag att det krävs största möjliga kunnande för att låta så avslappnade. Och det är demoinspelningarnas genomgående styrka. http://www.youtube.com/watch?v=QtPzxxXBhH4

Den som undrar var Dave Edmunds hittade “C´mon Little Dixie”, när han frontade den fiktiva gruppen The Stray Cats i filmen Stardust, kan sluta leta nu. Här har ni förlagan, framförd med den träskiga känsla som det tidigare nästan bara varit Bobby Charles förunnat att kunna förmedla. Och utan större åthävor genomför Gerry Goffin också rena Joe Barryorgien i swamppopcharmiga “Ludella”.

Den alternativa tagningen av “It´s Not The Spotlight”, som han skrev tillsammans med Barry Goldberg, borde ensam kunna övertyga eventuella tvivlare. Mer sofistikerad och känslosam blue-eyed-soul går inte att hitta. Han tar helt enkelt ett sådant järngrepp om sången att t o m Bobby Bland skulle ha känt sig hotad om han valt att släppa den här versionen. http://www.youtube.com/watch?v=y8IZ3Tuezu4

Det skulle dröja tjugotre (23!) år innan Gerry Goffin gjorde en uppföljare till “It Aint Exactly Entertainment”. 1996 års “Back Room Blood” är en värdig fortsättning på en solokarriär som fick ett abrupt slut innan den ens kom igång. Den som gillar jazzig countryrock, med betoning på rock, korsad med senare års Bob Dylan - han deltar även på skivan - skall absolut införskaffa “Back Room Blood”. Jag tror inte ni blir besvikna.

Tillsammans med Carole King skrev Gerry Goffin oförglömliga hits åt artister som The Shirelles, The Drifters, Little Eva, The Tokens, Dusty Springfield och Aretha Franklin. Under några magiska år på sextiotalet kunde duon jämföra sig med storheter som Leiber & Stoller, Pomus & Shuman, Barry & Greenwich, Sedaka & Greenfield och Bacharach & Davis.

Carole King tog världen med storm och erövrade en ny publik under sjuttiotalet. Det är dags att lyfta fram Gerry Goffin nu. Det han lärde sig då han såg Bob Dylan på Carnegie Hall 1965 är långt mer intressant än det exfrun presterat och “It Aint Exactly Entertainment Demos & Other Sessions” är en mycket bra början!

Fotnot Samtliga citat är hämtade från Ken Emersons utmärkta bok "ALWAYS MAGIC IN THE AIR - The Bomp And Brilliance of The Brill Building Era" (Penguin Books, 2005) som är den fascinerande berättelsen om kompositörena Leiber/Stoller, Bacharach/Davis, Sedaka/Greenfield, Barry/Greenwich, Pomus/Shuman och Goffin/King. Alltså namnen vi sett så många gånger under låttitlar.

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/12/oh-carole-king-ingen-annan-kvinna-har.html

2011-10-19T14:14:00.017+01:00

HOT KNIVES
Hot Knives
(Grown Up Wrong)

När San Franciscogruppen Hot Knives bildades 1972 var folkrock som säljande genre över sedan ett antal år. Syskonen Mike och Debbie Houpt vårdade ändå minnet av storheter som tidiga Jefferson Airplane, The Beau Brummels, It´s A Beautiful Day och The Knickerbockers.

I intervjuer proklamerade gruppen sin plattform: “What we are trying to do is put out a sound that is something more than just noise and we´re putting more emphasis on vocal and harmony and not so much on volyme. This dosen´t mean we can´t rock out when we want to.”

Redan i de tidiga tonåren hade Mike och Debbie börja sjunga tillsammans. Inspirerade av artister som Peter, Paul & Mary och Bob Dylan uppträdde de på skoldanser och folkmusikklubbar framförande sånger som “Puff The Magic Dragon”, “500 Miles”, “Blowin´ In The Wind” och “Don´t Think Twice, It´s All Right”.

Mike Houpt hade tidigt lärt känna medlemmarna i gruppen Flamin´ Groovies och när dess trummis Danny Mihm respektive gitarristen Tim Lynch lämnat Groovies bildade de tillsammans Hot Knives. Förutom Mike Houpt - sång & kompgitarr, Tim Lynch - sologitarr & sång och Danny Mihm - trummor kom den sjungande systern Debra och basisten och sångare Ed Wilson att ingå i det som Greg Shaw i musiktidningen BOMP beskrev som “...the best thing happening in San Francisco These days”.

Av de sammanlagt fjorton inspelningar Hot Knives gjorde i mitten på sjuttiotalet var det bara fyra som nådde skivköparna. De två singlarna som släpptes på Knock Out Records1976, har skapat både nyfikenhet och längtan efter mer hos oss som har haft glädjen att höra “Lovin´ You”, “Around The World”, “Hey Granma” och framför allt den vackra “I Hear The Wind Blow”.

“I Hear The Wind Blow” är så optimal i sitt uttryck att den, trots sin tioåriga försening, mer än väl kan sägas representera allt det bästa av det som kännetecknade den amerikanska folkrocken: det rena och välklingande gitarrljudet, de melodiösa basgångarna och den fullständigt avväpnande stämsången.

När nu Australiensiska Grown Up Wrong Records äntligen grävt fram alla de inspelningar som ryktesvägen retat ens fantasi så länge, så känns t o m ord som lysande, genialt och mästerverk allt för fattiga.

Det här kära vänner är bland det bästa jag hört!

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/hot-knives-i-hear-wind-blow-k.html

http://titlespace.com/index.php?main_page=product_music_info&products_id=1376&zenid=pv6ddkl4ofviaju356buvdup81

2011-10-11T18:43:00.010+01:00

EDDIE PHILLIPS
Woodstock Daze
(Deliverance Of Sound)

“What a waste” utropar stjärnproducenten Shal Talmy - vilken producerade The Creations inspelningar på sextiotalet - när han berättar för Mike Stax/Ugly Things att Eddie Phillips arbetade som busschaufför efter splittringen av Creation, den mest karaktäristiska och stilbildande modbeatgruppen som någonsin äntrat en scen.

Trots några omtumlande månader i Tysklands 1966/67, där gruppen togs emot med öppna armar, erhöll de aldrig mer än kultstatus i hemlandet England. Efter diverse medlemsbyten och motsättningar inom gruppen tröttnade Eddie Phillips och pluggade ur förstärkaren.

Inget ont om busschaufförer, men med soloskivan “Woodstock Daze” ger Phillips onekligen intrycket av att han har mycket ogjort. Mer än fyrtiofem år av kultstatus har på inget sätt skrämt upp Phillips. Kanske var det t o m så att åren som busschauffis, med båda fötterna på jorden, fick honom att avstå från anpassning och ett förödmjukande springande hos skivbolag för att få spela in vad som var säljande för dagen.

Tio år efter uppbrottet från Creation kom ändå någon form av belöning, om än från ett högst oväntat håll. När discogruppen Boney M, för sin tredje Lp “Nightflight To Venus” 1978, spelade in “Painter Man” - skriven av honom och sångaren i Creation, Kenny Pickett - måste det ha klirrat till ordentligt i kassan för Phillips. De båda arbetade åter tillsammans under sjuttiotalet med att skriva låtar ihop. De är kompositörerna bakom “Teacher Teacher” som inleder Rockpiles enda album “Seconds Of Pleasure”.
http://www.youtube.com/watch?v=KgevV4tpXVE
http://www.youtube.com/watch?v=n9_9k8-W1Po&feature=related

Creation gjorde ett antal försök att återförenas, bl a spelade man på nittiotalet in för Alan McGees indieetikett Creation Records, men Phillips var aldrig riktigt övertygad. I senaste Record Collector (Nr 393, October 2011) förklarar han varför: “I felt it was too late to try and make it a career again...we´d done something in the 60s which was respected and that was great but I didn´t think really in my heart that we could pick it up again...I didn´t want it to take over my life again like it did in the 60s...”

Efter Kenny Picketts död 1996 har Eddie Phillips, som enda kvarvarande originalmedlem, till och från framträtt under namnet The Creation. Dess nuvarande sångare Simon Tourle har varit behjälplig med att skriva titelspåret till nya skivan - som i sin helhet är inspelad hemma hos Phillips med honom själv spelande alla instrument - och med en djupdykning ner i sin egen historia plockar Phillips åter upp preCreationgruppen The Mark Fours bästa låtar, “Work All Day (Sleep All Night)” och “I´m Leaving”, samt Creationklassikern “Biff Bang Pow”.

Tillsammans med de övriga sju spåren, som alla är egna kompositioner, visar Phillips att han är en musiker som åldrats med värdighet och besitter en unik förmåga att ta vid och utvecklas från då han stod på toppen av sin konstnärliga förmåga och hans gitarrspel trollband oss i sånger som “Makin´ Time” (1966) och “How Does It Feel To Feel” (1968).
http://www.youtube.com/watch?v=Oig8z4HvBL8
http://www.youtube.com/watch?v=FDNfqx_SUMM

Eddie Phillips har gjort den mest förbluffande återkomsten i skivsammanhang jag hört. Det finns absolut inga gubbaktigt tröttsamma eller spekulativa inslag på “Woodstock Daze”. Tvärtom är det helt igenom ett spännande och alldeles förtjusande album som förenar det bästa ur sextiotalets brittiska freak- och modbeattradition med nittiotalets britpop.

Förhoppningsvis ser vi nu en nystart för Eddie Phillips karriär, som placerar honom där han hör hemma - bland de främsta inom pop-och rockmusiken.

Sista ordet går till Shal Talmy:

»...there were very, very few guitar player around that played like Eddie could at that point...I still think he´s one of the great guitarists of all time.«

http://open.spotify.com/album/4cGom250cMsrrrXNC4uJ2S
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/ugly-things-15-creation-inget-band_17.html

2011-09-29T21:17:00.045+01:00

MIKE STAX (Beat Messiah!)
Ugly Things

Del 8

De i del 1 - 7 (se nedan) nämnda artister utgör bara en promille av alla de artiklar, notiser och recensioner som fyllt sidorna i de drygt trettio nummer av Ugly Things som hittills kommit ut. Ambitionen och förmågan att helhjärtat kunna föra upp till ytan både artister och musikstilar som ständigt levt i skuggan av mer kända och säljande dito är en kulturgärning som inte kan överskattas.

Vem skulle annars skriva rena doktorsavhandlingar om band som svenska Union Carbide Productions eller amerikanska The Misunderstood? Vem skulle lyfta fram ultraobskyra fenomen som The Koala, The Bush eller norska 1 2 6? Och dessutom låta alla tala till punkt!

För att verkligen förstå omfattningen av den mission Mike Stax bedriver, så går man lättast till Ugly Things hemsida http://www.ugly-things.com/ och köper sig ett eller flera av de nummer som fortfarande finns i tryck. Möjligheten att det förändrar ditt sätt att tänka, eller åtminstone dina lyssnarvanor, är stor. Men det är det värt!

MUSIKERN MIKE STAX...

...är en lika intressant och hängiven person som tidningsmannen Stax. Efter upplösningen av The Crawdaddys bildade han legendariska The Tell-Tale Hearts. Ett band som initialt var så kompromisslös i sin kärlek till brittisk rhythm & blues i allmänhet och förebilderna Pretty Things i synnerhet, att mini-Lp:n "The 'Now' Sound of The Tell-Tale Hearts" lika gärna skulle kunnat varit inspelad i England 1965 som i Amerika 1985.

Med enbart sex sånger fanns det inget behov av utfyllnad. Jag minns fortfarande den euforiska känslan av att få uppleva äkta engelsk rhythm & blues igen. Att åter få höra musiker som tog musikstilen på största allvar. Inte bara gör de Downliners Sects "Everything I´ve Got To Give" suveränt , utan även det egna materialet håller hög klass. Den gapiga "One Girl" är som hämtad från Pretty Things första Lp.

Att Tell-Tale Hearts valde att göra holländska Peter & The Blizzards "Bye Bye Baby" visar vilket medvetet och insiktsfullt band Stax skapat. Låten är ett skolexempel på rhythm & blues i sin mest charmiga och primitiva form. Hela Peter & The Blizzards produktion finns samlad på en självbetitlad 10"-Lp från bolaget OpArt. Skivan är ett absolut måste för oss som vill höra även de lokala varianterna av de samtida engelska storheterna.

På uppföljaren, "The Tell-Tale Hearts", visar bandet åter sin respekt för nederbeat genom att låna två låtar från Q65: "From Above" och "It Came To Me", samt båda sidorna på Outsiders fjärde singel "Keep On Trying" och "That´s Your Problem". Man lyfter även fram en godbit från Pretty Things tidiga produktion, "Me Needing You" från 1966.

Det egenkomponerade materialet lutar annars mer åt det amerikanska sextiotalsgaraget. Ett något mer orgelbaserat sound än på "The 'Now' Sound of The Tell-Tale Hearts", med influenser från band som The Standells, The Shadows Of Knight och Chocolate Watch Band, d.v.s. sånt vi lärt känna från Nuggetssamlingarna.
http://www.youtube.com/watch?v=mdtCjPl6Dt0&feature=related

THE HOODS

Den breddning av både stil och ljudbild som delvis gav sig till känna på fullängdaren "The Tell-Tell Hearts" skulle visa att Stax inte hade för avsikt att fastna i brittisk rhythm & blues. När han i början på nittiotalet satte samman The Hoods, var han en musiker som väl kunde ta vara på sina influenser och skapa något nytt och eget av all den musik han konsumerat.

När allt får smälta samman, blir Mike Stax en både intressantare och mer komplex kompositör, som snarare lånar fraser och harmonier än plagierar rakt av. Därav anledningen till att man så ofta tycker sig känna igen det man hör, trots att allt är skrivet av Stax och Hoods. Utan direkt likhet, så var det ju på exakt samma sätt som Nick Lowe arbetade fram sina klassiska popdängor under pubrockens era.

"Stupidity" är skriven av Solomon Burke och är den enda covern på Lp:n "Gangsters & Morticians", där sextiotalets alla stilar utom psykedelia finns representerade, eller snarare mixade. I redan nämna "Stupidity" lutar sig Hoods mot de coverversioner som gjordes av Hamburgbesökande Liverpoolband som Kingsize Taylor & The Dominoes och The Undertakers.

Strålande Merseybeat med i verserna ett snyggt lån från Beatles "I´m Happy Just To Dance With You" - hämtad från mästerverket "A Hard Day´s Night" - gör "She Put A Hex On Me" till en av mina absoluta favoriter på "Gangsters & Morticians".
http://www.youtube.com/watch?v=GXY9n8olbdQ

Nu är jag å andra sidan helt såld på den musik Beatles gjorde på "A hard Day´s Night". Deras ofattbara begåvning som låtskrivare står för första gången i full blom. I sånger som just "I´m Happy Just To Dance With You", "I Should Have Known Better", "Things We Said Today" och framför allt "Any Time At All" visade gruppen upp det självförtroende och den genialitet som för alltid skulle förvandla dem till nummer ett inom modern popmusik. Ett av de mest klassiska album som spelats in och Hoods "She Put A Hex On Me" är en hyllning till Beatles tredje Lp!

Hoods var ett långt mer musikaliskt självständigt band än både Crawdaddys och Tell-Tale Heart - som arbetade i en tradition de aldrig bröt - och det är spännande att följa de spår man lägger ut. Inledningen till "Standback (Payback)" är som hämtad från Pretty Things andra Lp "Get The Picture?". Chuck Berrys "Come On", filtrerad genom The Rolling Stones, har satt sin tydliga prägel på "Nothing At All". Pubrockarna Inmates skulle ha varit stolta om de hade kunnat lägga den på sin första Lp "First Offence".

Detsamma gäller "She´s My Car" och "Rain Starts Fallin´" som är ren pubrock. Om dessutom ett stödjande blåsarrangemang lagts på i versen hade den senare blivit en soullåt i Bill Hurley-tolkar-Otis Redding-klass. Den burleska "I´m Your Mortician" låter som något Roy Loney & The Phantom Movers skulle ha kunnat skrattat fram till första Lp:n "Out After Dark".

Sammanfattningsvis så hamnar "Gangsters & Morticians" någonstans mellan just Inmates "First Offence" och Roy Loneys "Out After Dark", så genial är skivan. Medvetet eller omedvetet, utan Mike Stax stora kunnande och enorma intag av musik hade den inte varit möjlig.

Att Hoods i 1992 års "Candy" så fräckt lånar ackordriffet från holländska The Motions "You Bother Me" (1965) minskar på inget sätt trovärdigheten hos bandet. Deras tvära kast in i lättpunken med de sista singlarna "Empty Head" och "We Are Your Fear" blev slutligen upptakten till ytterligare en spännande konstellation.

Det energifyllda Evil Eyes kom tyvärr bara att ge ut en enda singel. Med den rasande "Guilty / You Burn Me Up & Down" från 1995 befinner sig Mike Stax plötsligt mitt i samtiden. Borta är alla tydliga influenser och spår av sextiotalet, kvar finns det som ofta skiljer det geniala från det mediokra: energi!

THE LOONS

Av alla de band som Mike Stax har arbetat med så är nuvarande Loons det mest långlivade. Även om antalet skivutgåvor inte är jättemånga, så finns ändå en regelbundenhet från första singeln 1996 fram till senaste cd:n "Red Dissolving Rays Of Light", 2010. Om Hoods helt saknade psykedeliska influenser så är förhållandet med Loons precis det motsatta.

Mike Staxs beundran för svenske Ebbot Lundberg, och de grupper han varit frontfigur för, Union Carbide Productions och Soundtracks of Our Lives, var anledningen till att Lundberg kom att producera Loons första cd, "Love´s Dead Leaves" (1999). Ett samarbete som tog Stax och Loons in i den värld som befolkas av storheterna Arthur Lee och Love under deras "Forever Changes"-period.

Ja, det är stora ord att jämföra med något så genialt som de tre öppningslåtarna på "Forever Changes": "Alone Again Or", "A House Is Not A Motel" och "Andmoreagain". Men det Stax, Loons och Lundberg åstadkommit med "Flying Up Into The Floor", "Thursday´s Child", "Face Out of Phase" och inte minst "Paint It Gold", gör "Love´s Dead Leaves" till den skiva man först associerar till när man lyssnar på Loves tidlöst vackra tredje album.
http://www.youtube.com/watch?v=jfS2df22pok

Om Loons första cd var som balsam för själen så är "Paraphernalia" en mer orolig historia. Det drömlika soundet på "Love´s Dead Leaves" har fått ge vika för en mer nervös och laddad ljudbild. Att The Misunderstood betytt mycket för Stax märks här främst genom att musiken är lika fullpackad med energi som den hos de amerikanska föregångarna.

Från Downliners Sect 1964 till Love 1967 innebär tidsmässigt att Mike Stax - på trettio år - gjort en resa motsvarande tre till fyra år. Stilmässigt innebär hans grundlighet och stora förståelse för materialet att han utan begränsningar - och med stor trovärdighet - som i "Not The Same Girl" kan blanda punk med Beach Boysstämmor, och mitt i alltihop slänga in en Beatles-Revolver-pastisch som "Follow The Rain Down". En imponerande resa!

DISKOGRAFI (som ej gör anspråk på att vara fullständig):

THE CRAWDADDYS:

ALBUM:
Crawdaddy Express (Voxx) US-79 *
Here ´Tis! (Mike Stax on four tracks, rec 1982) (LP/CD - Voxx) US-86

SINGLAR:
There She Goes Again / Why Don´t You Smile Now (Voxx) US-80 *
5 x 4 (EP - Voxx) US-80 *
Jumpback + 3 (Rec. -88) (EP - Romilar) SPAIN-88

SAMLINGSSKIVOR:
BATTLE OF THE GARAGE VOL. 1 (Voxx) US-81
You´re Gonna Need My Love Someday

* Inspelad innan Mike Stax var med i bandet.

THE TELL-TALE HEARTS:

ALBUM:
The Tell-Tale Hearts (LP - Voxx) US-84
The “Now« Sound Of The Tell-Tale Hearts (LP - Voxx) US-85
The Tell-Tale Hearts (tracks from above two releases) (LP - Lolita) FRA-86
High Tide (Big Noses & Pizza Faces) (samlings-CD - Voxx) US
- (finns även som bootleg-Lp, men med färre antal låtar på Tapir Rec)
A Bitchin´ Boss Rave-Up With The Tale Hearts / Live in Springfield (Corduroy) AUS-97
Later That Same Night In Sprinfield.../ Live vol.2 (Corduroy) AUS-97

SINGLAR:
Promise / Too Many Lovers (Kavern 7) AUS-87
Take a Look Inside / I´m Ready (Nevermore) US-90
Circus Mind / Flyinge (recorded 1989) (Nevermore) US-92
Promise / Too Many Lovers (Munster Records) SPAIN-00

SAMLINGSSKIVOR:
BATTLE OF THE GARAGES VOL. 3 (Voxx) US-84
My world Is Upside Down
GARAGE SALE (Cassette - Roir) US-84
That´s your problem
99TH FLOOR FANZINE FLEXI US-84
I Get Up In The Morning
SOUND AFFECTS (Cassette)
Nothing You Can Do
OH GOD! MY MOM´S ON CHANNEL 10! (Nardwuar) CAN-89
I Get Up In The Morning
MISFIT: A TRIBUTE TO THE OUTSIDERS (Screaming Apple) GER-89
Daddy Died On Saturday
NOT SO PRETTY (Pretty Things tribute) (LP - Corduroy) AUS
Me Needing You

THE HOODS:

ALBUM
Gangsters & Morticians (LP/CD - Midnight) US-91
4 Songs To Kill 4 (12” Ep - Satyr) GREECE-92

SINGLAR:
You Won´t Take Her / Mystery Train (Dionysus) US-91
Great Mistake (Split single with the Smugglers) (Munsters Records) SPAIN-92
We Are Your Fear / Never Got Thru (Screaming Apple) ger-93
Empty Head / One Difference (Get Hip) US-93

SAMLINGSSKIVOR:
CLAM CHOWDER & ICE VS. BIG MACS & BOMBERS (Nardwuar) CAN-91
She Ain´t Doing Me Wrong

THE EVIL EYES:

SINGLAR:
Guilty / You Burn Me Up & Down (Screaming Apple) GER-94

THE LOONS:

ALBUM:
Love´s Dead Leaves (CD - Get Hip) US-99
Paraphernalia (CD - UT Rec-04) US-04
THE LOONS - Red Dissolving Rays of Light (CD - Bomp) US-10

SINGLAR:
Paradise / I Drain the Dregs (Time Bomb) US-96
Unwind / Slow Knife (360 Twist ) US-96
Future Tense / 16 Story Reflection (Screaming Apple) GER-97
Face Out Of Phase / In The Past / Knock Knock (Thermionic) US-97
Stumble & Fall / Strange (Max Picou) SWI-98

SAMLINGSSKIVOR
TIGER MASK / TRASH A GO-GO (LP/CD - Dionysus) US-98
Climbin´ The Heap
HIPSTERS (CD - Acid Jazz) UK-06
Some Kind Of Asylum
HE PUT THE BOMP! IN THE BOMP: GREG SHAW (CD Bomp Rec.) US-07
I´m Dissatisfied

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/07/mike-stax-beat-messiah-del-1-sa.html

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/ugly-things-15-creation-inget-band_17.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_24.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_25.html

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del_30.html
http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/09/mike-stax-beat-messiah-ugly-things-del.html

Artikeln i sin helhet tidigare publicerad på http://www.rootsy.nu/artikel.php?id=161

2011-09-16T16:32:00.016+01:00

BOBBY CHARLES
Bobby Charles, 3-cdbox
(Rhino Handmade)

Det var inte mycket som kunde få Bobby Charles att lämna sitt älskade Abbeville, Louisiana, men när han 1971 torskade för innehav av marijuana så valde han, istället för att ställa sig inför rätta, att fly fältet. I hopp om att inte väcka något uppseende slog han sig ner i Woodstock, New York, vilket - med tanke på avsikten - var sämsta möjliga val. Stan var fullpackad med musiker som Jim Colgrove, Amos Garrett och medlemmarna i The Band. Charles hann inte mer än öppna munnen förrän den historiekunnige Jim Colgrove konstaterade “You´re Bobby Charles, aren´t you” och enligt Colgrove var Charles inte alls bekväm med röjandet av hans identitet: “Well, Bobby just abort shit himself.”

Naturligtvis hamnade Charles genast i centrum för de musiker som vuxit upp med hans sånger, framförda av artister som Bill Haley - “See You Later Alligator”, Tommy McLain - “Before I grow Too Old”, Fats Domino - “Walkin´ To New Orleans” och Clarence “Frogman” Henry - “But I Do”.

Albert Grossman - också boende i Woodstock och manager för Bob Dylan och The Band - ordnade skivkontrakt med sitt eget bolag Bearsville Records. Under några dagar lade Charles - tillsammans med gitarristerna Amos Garrett och Jim Colgrove (här basist) och trummisen N.D. Smart II - grunderna till det som skulle komma att bli hans första Lp. Därefter skulle musiker som Rick Danko, Levon Helm, Garth Hudson, Richard Manuel, Mac “Dr John” Rebennack förgylla Charles sånger med sin närvaro. http://www.geocities.jp/hideki_wtnb/bcback.html

Resultatet är en klassisk skiva som älskats av de flesta som hört den. En tillbakalutad, sugande träskkompott bestående av allt det som gör musiken från Louisiana så speciell. Swamppop, soul, rhythm & blues, country och gospel blandas fritt och obehindrat med vad än de mästerliga musikerna får för sig att slänga in. Allt i ett tillbakahållet tempo. Och ändå är skivans mest karaktäristiska drag just dess oerhörda sväng.

När författaren John Broven intervjuade Johnnie Allan för sitt standardverk “South To Louisiana - The Music Of The Cajun Bayous” (Pelikan Publishing Company - 1992) och frågar honom om Bobby Charles så är Allan full av beundran: “Bobby´s style of writing is a kind of a unique style within a unique style in Louisiana. Some of the songs that he´s written, they´ve got the South Louisiana flavor to it, but he kinda bends them a little towards the New Orleans blues” och vidare “I´ve been to his house recently, he´s still writing and I know he´s still along that type of music...He lives out in a secluded area of Abbeville, way back in the woods. Bobby´s always been a loner. Fact is he´s been to some of our dance jobs sometimes and I´ve practically begged him, “Bobby, get up there and do a few songs!” He won´t do it, he says, “I´m strictly a writer....””

Däri ligger också något av förklaringen till att det självbetitlade albumet “Bobby Charles” försäljningsmässigt inte blev den framgång det borde ha blivit. När det släpptes 1972 vägrade Charles att turnera och det skar sig ordentligt mellan honom och Albert Grossman. Med samma lugna framtoning som den musik han skapade konstaterade Charles: “Me and that guy did not get along. He wanted me to be a star, and I was not cut out to be a star”.

Ni som redan vet hur lysande debutskivan är kommer säkert, liksom jag, att förbluffas över att de tretton outgivna sångerna - som 1974 spelades in som uppföljare till “Bobby Charles” - aldrig gavs ut. Inga fakta finns dokumenterat angående närvarande musiker, men texthäftets författare, Brian Barr, misstänker att det åtminstone är Dr Johns piano och Paul Butterfields munspel vi hör. Båda instrumenten har en framträdande roll och spelas med en brilians och förståelse för musiken som antyder musiker som själva står mycket nära det Charles ville förmedla. Sällan har uttrycket “less is more” varit mer berättigat.

Ointresserad av allt vad artistlivet hade att erbjuda lutade sig Bobby Charles tillbaka på sin veranda, belägen vid en sjö strax utanför Abbeville, matade sin favoritalligator - Gaboon - och hankade sig fram på royalties från sånger han skrivit. Kontemplativ är det mest adekvata uttrycket för Charles musik och texter. Till ett genomgående lågmält komp sjunger han om så vardagliga företeelser som att ha förmågan att kunna känna glädje eller att få uppleva nya sidor hos sig själv.

“...I was not cut out to be a star”.

Den intervju-cd som också medföljer Rhino Handmadeutgåvan understryker vilken unik person Bobby Charles var. I trettio minuter samtalar Charles med en representant för Bearsville Records om sin nyss utkomna skiva, samt berättar om Fats Domino, Allen Toussaint, Dr John, Dave Bartholomew, Todd Rundgren, Rick Danko...

Om det är något världen verkligen behöver så är det stjärnor av Bobby Charles sort.

Fotnot. Som antyds i texten ovan var Bobby Charles vid ankomsten till Woodstock redan en väl etablerad artist och låtskrivare. 2010 gav det tyska skivbolaget Bear Family ut samlingen “BOBBY CHARLES - See You Later Alligator”, vilken innehåller hans femtiotalsinspelningar för Chess Records. http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/07/bobby-charles-see-you-later-alligator.html

http://www.youtube.com/watch?v=Dj1JiqHe8eE
http://www.youtube.com/watch?v=54xUjvCehuc&feature=grec_index

2011-09-13T10:01:00.009+01:00

LEE EMERSON with Marty Robbins
It´s Easy For You To Be Mean
(Bear Family)

Omdömena om personen Lee Emerson varierade stort. Av vissa var han mycket omtyckt för sin trivsamma framtoning, medan andra bara såg en elak djävel som bar knogjärn, käkade piller och ofta var på fyllan.

Det storheter som Marty Robbins, Webb Pierce och Kitty Wells främst lade märke till var Emersons begåvning som låtskrivare. Med sånger som “Ruby Ann“, “(Doin´ The) Lover´s Leap” respektive “I´ve Thought Of Leaving You” etablerade de under det tidiga sextiotalet hans namn som kompositör.

Under många år turnerade Lee Emerson tillsammans med Marty Robbins och om någon störde Robbins framträdande nickade han mot personen, varpå Emerson klev av scenen och resolut lyfte ut gaphalsen.

Att Emerson inte var att leka fick Staff Sgt. Barry Sadler - jodå, han med den patriotiska “Ballad Of The Green Berets” (1966) - känna på. Sadler snodde Emerson flickvän, Darlene Yvonne Sharp, och de båda blev därefter ständigt uppsökta och trakasserade av Emerson. Sent på kvällen den första december 1978 fick Sadler nog och satte en kula mellan ögonen på Emerson, som därmed förpassades till blott ett minne för ytterst få.

Hur låter då karln?

Det är alltid spännande att stifta bekantskap med ett namn som på sin höjd flimrat förbi som kompositör vid något enstaka tillfälle. De tidiga inspelningarna från 1953 - 55 är honky tonk med Hank Williams som självklar förebild. Senare under femtiotalet och i de outgivna demoinspelningarna från sextio- och sjuttiotalet påminner hans röst en hel del om av den obskyre olycksbrodern Tommy (Ray) Tucker korsad med humoristen J.P. “Big Bopper” Richardson.

Låter det konstigt?

Då har ni inte hört de febrigt primitiva “Hossy Riding Police”, “Truck Stop Cutie”, “Thirty Blocks Across The City ” eller uppgörelsen med religiöst hyckleri i “Sinner´s Corner”.

Och framför allt inte den gripande och bittra “Dreams Always Lie”, vilken är fullt jämförbar med Ronnie Selfs “The Road Keeps Winding” (AMY-68). Ett bättre betyg kan Lee Emerson inte få.

http://www.youtube.com/watch?v=ESduPQ-1UqY
http://www.youtube.com/watch?v=vnHSyP5Bkt8
http://www.youtube.com/watch?v=aX22krfSwxU&feature=related

2011-08-04T00:45:00.033+01:00

L´ANGÉLUS- En kärleksförklaring!
Stavanger 28 juli - 30 juli, 2011

Efter att med bil - via Bergen - ha rest cirka hundra mil var vi torsdagen 28 juli framme i Stavanger, Norge. Resan mål var inte det i staden pågående Tall Ship Races-evenemanget utan den från Lafayette, Louisiana hemmahörande gruppen L´Angélus.

Redan uppfyllda av Norges vackra fjordar, berg och vattenfall trodde vi oss knappt kunna ta emot mer av tillvarons bästa sidor. Men sinnet visade sig vara obegränsat när det kommer till njutning.

L´Angélus skulle torsdag till lördag göra två spelningar per dag och av dessa hade vi förmånen att bevittna fyra. Vårt intresset för gruppen var relativt nyvunnet och hade börjat bara några veckor innan med upptäckten av ett Youtubeklipp, där de kompar cajunveteranen D L Menard på dennes bakgård i Menards klassiska “The Back Door”, ursprungligen utgiven 1962 på Swallow Records. Mitt i klippet börjar min uppmärksamhet mer och mer hamna hos gruppens basist, Paige Rees, som, med enkla basgångar, får det att svänga ordentligt.

Gruppens fyra medlemmar är syskon och vägleddes in i musiken av sin mor Linda Rees. Även hon var på plats i Stavanger och när jag frågade henne hur hon hade gått till väga, svarade hon med ett varmt leende: “I took them out of regular school”. Skämt eller inte (?), sanningen är nog snarare att gruppens medlemmar inte bara är extremt musikaliskt begåvade utan även har förmågan att i samspelet få det att svänga kopiöst.

Med en enorm charm, energi och scennärvaro tar man den för varje spelning allt större publiken med storm. Det är med befriande avsaknader av coola attityder och dryga rockposer L´Angélus erövrar publiken. Kombinationen av musikalitet, sväng och ren och skär glädje är ett fullständigt avväpnande koncept och efter varje avslutad spelning längtar man till nästa.

Motorn i gruppen är den ovanligt rytmiske trummisen John Rees som - tillsammans med den ständigt dansande syster Paige, hon kan faktiskt inte stå still överhuvudtaget - lägger en stabilt gungande botten på vilken gitarristen Katie Rees och multiinstrumentalisten - fiol, gitarr, dragspel, munspel, saxofon och mandolin - Stephen Rees vilar stadigt. Alla fyra är även rikligt begåvade sångare och lägger stämmor så vackra att de talar direkt till hjärtat.

Och då har jag inte ens berättat vilken harmoni gruppen utstrålar, deras smittande skratt och leenden är okonstlade och omöjliga att värja sig mot. Här finns inte minsta tillstymmelse till beräkning eller tillgjordhet. L´Angélus älskar att spela och de är lika förtjusta i sin publik som publiken i dem.

Det har ingen betydelse vilka sånger gruppen väljer att spela. Oavsett om de gör eget material som “Ca C´est Bon” och “Vive La Bonne Vie“, cajun- och swamppopklassiker som D L Menards “The Back Door”, Randy & The Rockets “Cajun Twist” och “Genevieve” eller mer poporienterat material som - håll i er nu - ABBAs “Dancing Queen” eller A-Ha´s “Take On Me” så verkar de inte kunna misslyckas. Man gör allt med samma övertygelse och lyckas alltid ta fram det absolut bästa ur varje sång.

Repertoaren är gigantisk och ur rockärmen plockar man ess som Van Morrisons “Brown Eyed Girl”, The Blasters “Marie Marie” - med Katies suveräna John Lennon/Mersey beat-komp på gitarren - och framför allt den så snyggt arrangerade Beatleslåten “I´ve Just Seen A Face”, vilken var den direkta orsaken till att jag reste till Stavanger. Efter att gång efter gång lyssnat och sett deras drygt en minut korta Youtubeklipp av sången, var jag helt enkelt tvungen att se dem göra den live. Och jag blev inte besviken. Efter en av spelningarna fick jag även ett halvt löfte av Katie att den kommer med på nästa skiva.

L´Angélus står för allt jag tycker om med musik; kommunikation, kunnande och viktigaste av allt - känsla. Paige, Katie, John och Stephen har allt en masse och jag älskar varje minut de är på scen.

http://www.youtube.com/watch?v=3XMUM4_Wu6o
http://www.youtube.com/watch?v=nf0he709d1k
http://www.youtube.com/watch?v=UdJvpb4GFuI
http://www.youtube.com/watch?v=DntGEHYU0uc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=GgV6E8Epbfc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=4CXNrrzbsbQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=p2xqEAcKiM8

2011-05-24T22:42:00.063+01:00

JIM FORD - LÅTSKRIVAREN

Trots att få köpte Jim Fords debut-Lp "Harlan County" när den kom ut 1969, så har ändå många kommit i kontakt med honom via andra artister. Hans mest inspelade sång är "Niki Hoeky" som finns i en mängd versioner. Jim skrev den tillsammans med gitarristen Lolly Vegas (brodern Pat Vegas deltog enligt Jim inte, trots att hans namn finns med som kompositör) och den förste som spelade in den var Fords kompis P.J. Proby. Proby, som i januari 1967 placerade sig på plats 23 på Billboards försäljningslista med "Niki Hoeky", tog sig an ytterligare tre av Fords kompositioner. Både "Butterfly High" och "Sanctification" ligger på albumet "Phenomenon" från 1967 och hans version av "Hanging From Your Loving Tree" släpptes som singel 1969.

Den artist som gett Ford mest royalties måste vara Aretha Franklin, då hon tog med "Niki Hoeky" på Lp:n "Lady Soul" 1968. Sången spelas fortfarande in. Den senaste version jag hittat gjordes så sent som 2006 av den kanadensiska mjukjazzgruppen Babes in Jazzland. Mellan Proby inspelning 1966 och Babes in Jazzlands 2006 ligger en mängd olika inspelningar. Bland de som är värda att nämnas är framför allt Bobby Gentrys swampinspirerade version på hennes debutalbum "Ode To Billie Joe" 1967, Burton Cummings mer bluesbetonade från 1976 och Duane Eddys instumentalversion 1968. Bland de övriga finns artister som Ellie Greenwich, The Ventures, Redbone, Bobby Rush, Jo Ann Kelly och Billy Burnette. http://www.youtube.com/watch?v=6dyo_xZnvsA&feature=fvwrel

Förutom Ford själv och P.J. Proby spelade även engelska The Herd (1971) och amerikanska The In Crowd (1968) in "Hangin´ From Your Lovin´ Tree". En så omedelbar poplåt borde ha gett någon av dem framgång på försäljningslistorna. http://www.youtube.com/watch?v=8CMBkdBP8vo

Jim Ford arbetade tidigt nära svarta soulartister. Modern Records släppte 1966 två inspelningar komponerade av Ford - "Baby Without You" och "Good Taste of Love" - med Danny Monday. Viola Wills gjorde på Bronco Records den suveräna "You´re Out of My Mind" 1967. Idag kallas det northern soul och den sistnämnda tillhör det absoluta toppskicktet inom genren.

Samma mix av country, soul och gospel som finns på "Harlan County" hittar man i Delaney & Bonnies musik. Ford och Delaney delade under en tid bostad och Bonnie lär ha varit en av Fords tidiga flickvänner. Det finns alltså all anledning att tro att trion påverkat varandra. Redan på "Harlan County" återfinns den fina tolkningen av Bramletts "A Long Road Ahead". Det skulle dröja ytterligare två år innan Delaney & Bonnie spelade in den själva för Lp:n "Motel Shot". Året innan, dvs 1970, tackade makarna Bramlett Ford genom att på "On tour with Eric Clapton" göra en makalös version av Bramletts och Fords komposition "Poor Elijah". http://www.youtube.com/watch?v=-Zon7KF42Qo&feature=related

På baksidan av Jim Fords egen utgåva av "Hangin´ From Your Lovin´ Tree" ligger "Crazy Cajun Cake Walk Band", där Ford korsar swamppop med funk. Han skrev den tillsammans med Vegasbröderna och de tog den senare med sig till den egna gruppen Redbone. Den finns även med på The Delta Riders "Kickin´ Up Dust" (2001) och Robert Palmers "Drive" (2003). Ett ytterligare exempel på Fords dragning åt funkmusiken är b-sidan på "Big Mouth USA" - Fords sista singel från 1973 - "Rising Sign", vilken han själv beskrev som "ett ögonblick nära Gud"!

Förutom den engelska gruppen Harlan County - hette tidigare Koobas, men bytte namn när de hörde Fords skiva - verkar Dewey Martin & Medicin Ball vara de enda som gjort en cover på den vackra "Love On My Brain". På deras enda Lp från 1970 heter den istället "Right Now Train" och är skivans bästa spår.

Ford besökte England 1970 för att - kompad av gruppen Brinsley Schwarz - spela in en uppföljare till "Harlan County". Besöket var kort, men lämnade avtryck som inte går att negligera. Sylvia McNeills inspelning av hans "Ugly Man" samma år hör kanske inte dit, utan är mer en charmig bagatell. Nick Lowe däremot har aldrig kommit över sitt korta möte med Ford. Ingen eller inget har påverkat honom mer. Brinsley Schwarz, som visade sig inte klara av arbeta med Ford, blev de första att - på "Silver Pistol" 1971 - spela in pubrockens mest karaktäristiska sång - "Ju Ju Man". Lika bra är deras version av "I´m Ahead If I Can Quit While I´m Behind", som man hittar på liveskivan "Greasy Truckers Party" (United Artists 1972). Gruppens version av "Niki Hoeky" är däremot lätt att glömma . I Brinsley Schwarz liverepertoar lär även "Big Mouth USA" ha ingått. Tyvärr spelade man aldrig in den.

Som soloartist skulle Nick Lowe komma att göra ännu en Jim Ford-komposition, den suggestiva "36 Inches High" ligger på hans "Jesus of Cool" (Smash 1978) samt på mini-cd:n "Live! On The Battlefield" (Upstart 1995).

Lowe kan antas ha påverkat Dave Edmunds val att spela in "Ju Ju Man" 1977, vilken naturligtvis passade honom perfekt! När vi träffade Ford i april 2006 och spelade Edmunds version för honom, berättade han entusiastiskt att det var exakt så han ville att den skulle låta!

Även Johnnie Allans föll för "Ju Ju Man" och gjorde 1979 en cajunversion av densamma. Sena 80-talets upplaga av The Flamin´ Groovies, med enbart Cyril Jordan och George Alexander kvar från den tid då gruppen betydde något, spelad "Ju Ju Man" live och lämnade på "Psychedelia San Francisco Legends" efter sig en ofärdig studio-outtake från ca. 1987. Groovies borde ha gjort den redan till "Jumpin´In The Night" 1979, där skulle den ha passat in perfekt. http://www.youtube.com/watch?v=yKo2H9wJiJ4

1976 jobbar Ford tillsammans med T L Thomas och J Bowen för att åt Tamla Motorn / Gordy Records skriva material till The Temptations. Resultatet blev albumet "Wings of Love", innehållande sju tidstypiska soullåtar, som tillsammans med Aretha Franklins inspelning av "Niki Hoeky" blev Fords största kommersiella framgång. Vid samma tillfälle skrevs också "Lovely You´re The One" för Michael Jacksons syster Jermaine, samt "Whole New Thing" och "It´s Not The Season (It´s The Reason)" åt Sly Stones lillasyster Rose Banks.

Med några få undantag jobbade Ford under 1976 - 1985 uteslutande med svarta soulartister. Det mest lyckade undantaget var samarbetet med producenten Jerry Goldstein. Tillsammans skrev de "If You Feel It" åt Tanya Tucker för skivan "TNT" 1978, vilken är pubrock vilande på en stabil countrybotten och helt i klass med "Ju Ju Man".

Bobby Womacks version av "Harry Hippie" är riktigt bra, men både Camille Bobs (aka Lil´ Bob) och framför allt Neville Grants reggaeversion på Attack Rec 1973 är ännu bättre! http://www.youtube.com/watch?v=Cx2jDWpD6fM

Jim Ford långa bekantskap och samarbete med Bobby Womack började tidigt på 70-talet, strax innan Womack fick en hit med just "Harry Hippie". Två års senare kom Womack att göra sina absolut bästa Fordtolkningar någonsin. Mästerligt framförda är "Point Of No Return" från "Lookin´ For A Love Again" (1974) och "I´d Be Ahead If I Could Quit While I´m Behind" som återfinns på "BW goes CW" (1976). Mellan 1981 och 1985 gjorde Womack ytterligare drygt tio av Fords sånger men ingen kommer i närheten. Dessa inspelningar hittar man på "The Poet" (1981), "The Poet II" (1984) och "So Many Rivers" (1985).

Förmodligen var det Bobby Womack som gav Ron Wood den Ford/Womack-komponerade "Sweet Baby Mine" från Woods andra Lp "Now Look" (1975). När det var dags för Wood att spela in "1234" (1981) så fanns Ford själv i studion, tillsammans komponerade de båda "Fountain of Love", "She Never Told Me" och "Outlaws". Den senare spelade Wood även in med Bo Diddley på "Live At The Ritz" 1988.

Redan 1972, alltså innan Ron Wood spelade in "Sweet Baby Mine", var Bobby Womack i Muscle Shoals-studion för att producera Roosevelt Grier. Under namnet Rosey Grier gavs sedan "Sweet Baby Mine" ut med vad som förefaller vara dess originaltitel, "Bring Back The Time".

Den här genomgången gör på inget sätt anspråk på att vara komplett. När man minst anar det så uppenbarar sig plötsligt en sång av Jim Ford någonstans. Så till exempel hittade jag för några år sedan Joe Hicks album "Mighty Joe Hicks" (Enterprise Records 1973) med den för mig okände Ford/Hicks-kompositionen "All In" på.

För den som vill samla Jim Ford rekommenderas ebay och gemm. Det är bara att osäkra visakortet.

Lycka till!

SÅNGER SKRIVNA AV JIM FORD - INSPELADE AV ANDRA ARTISTER.
+ JIM FORD DISKOGRAFI .

PJ PROBY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Enigma” 1966 (Liberty LRP3497)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1966 (Liberty 55936)
Butterfly high (Ford) - US single 1967 (Liberty 55989)
Butterfly high (Ford) - US Lp “Phenomenon” 1967 (Liberty 7515)
Sanctification (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Phenomenon” 1967 (Liberty 7515)
Hanging from your loving tree (Ford) - UK single 1969 (Liberty LBF15245)
Hanging from your loving tree (Ford) - GER single 1969 (Liberty 15245)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - GER Lp 1980 “Live in Hamburg - R´n´R An Der Elbe Vol 2” Various Artists - Palm Records 1980, Cd (A-Cd 154.133)
I´m ahead if I can quit while I´m behind (Ford) - CD “The Best Of /The EMI Years 1961-1972” (EMI gold)

DANNY MONDAY (US)
Baby without you (L Vegas & J Ford) - single 1966 (Modern MM1025)
Good taste of love (L Vegas & J Ford) - single 1966 (Modern MM1025)

VIOLA WILLS (US)
You´re out of my mind (Ford) - US single 1967 (Bronco 2055)
You´re out of my mind (Ford) - UK single 1967(President PT 164)

JEANNE YOUNG (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1966/67 ? (Top Tunes TOP556)

BOBBIE GENTRY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Ode to Billie Joe” 1967 - (Capitol 2830)

JOHN SPEAKER (UK?)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - SWE single 1967 (Reprise RS 45/204)

TONY ROMAN (Antonio D´Ambrosio) (France)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - FRA single 1967 (Canusa C328)

HERBERT LÉONARD (France)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - FRA/CAN Lp “Si je ne t´ aimais gu´un pen” 1967 (Mercury 125.513), CD (Spectrum/Mercury 550 160-2)

DIE CITY PREACHERS (incl. Inga Rumpf) (Germany)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford)

SANDY NELSON (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “The beat goes on” 1967 (Imperial 12345) (Liberty LBS 83043)

ARETHA FRANKLIN (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Lady Soul” 1968 (Atlantic SD 8176)

THE IN CROWD (US)
Hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - US single 1968 (Abnak AB-129)

ELLIE GREENWICH (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Composes, Produces & Sings” 1968 (United Artists UAS 6648)

DUANE EDDY (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1968 (Reprise 0690)

THE VENTURES (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Swamp Rock” 1969 (Liberty LST 8062)

DELANEY & BONNIE & FRIENDS (US)
Poor Elijah (D Bramlett & J Ford) US Lp “On tour with Eric Clapton” 1970 (Atco SD 33326), CD (Atco 7567-90397-2)

REDBONE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Redbone” 1970 (CBS 501)
Crazy cajun cake walk band (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US Lp “Redbone” 1970 (CBS 501)
Crazy cajun cake walk band (P Vegas, L Vegas & J Ford) US Radio promo single (Epic 5S/M-10597)

HARLAN COUNTY (UK)
Harlan County (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Love on my brain (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Dr Handy´s dandy candy (Ford) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)
Changing colors (Ford / S Jordan) - UK Lp “Harlan County” 1970 (Nashville 6366 002)

SYLVIA McNEILL (UK)
Ugly Man (Ford) - UK single 1970 (RCA Victor - RCA1922)
Ugly Man (Ford) - US single (RCA Victor 47-9822)
Ugly Man (Ford) - Portugal Ep (RCA Victor TP535)

DEWEY MARTIN & MEDICIN BALL (US)
Right now train (Ford) - US Lp “Dewey Martin And Medicin Ball” 1970 (UNI 73088)

THE HERD (UK)
You´ve got me hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - UK single 1971 (B&C CB154)
You´ve got me hangin´ from your lovin´ tree (Ford) - GER CD “The complete Herd” 2005 (Repertoire REP5032)

BRINSLEY SCHWARZ (UK)
Ju ju man (Ford) - UK Lp “Silver Pistol” 1971 (United Artists UAS 29217), 1986 (Edsel ED190)
Niki Hoeke speedway (Ford) - UK Lp “Silver Pistol” 1971 (United Artists UAS 29217), 1986 (Edsel ED190)
I´m ahead if I can quit while I´m behind (Ford) - UK Lp “Greasy Truckers Party” 1972 (United Artists UDX204)

SUNSHINE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1971 (Bumpshop 1102)
SUNNSHINE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US single 1972 (Fame 91002)

ROSEY GRIER (US)
Bring back the time (Ford & Womack) - US single 1972 (United Artists 50893)

BOBBY WOMACK (US)
Harry hippie (Ford) - US Lp “Understanding” 1972 (United Artists UAS5277)
Harry hippie (Ford) - US single 1974 (United Artists 50946)
Point of no return (Ford) - US Lp “Lookin´ for a love again” 1974 - (United Artists LA199)
Where there´s a will, there´s a way (Ford & Womack) US Lp “Safety zone” 1975 (United Artists LA544)
I´d be ahead if I could quit while I´´m behind (Ford) - US Lp “BW goes C&W” 1976 (United Artists LA638)
So many sides of you (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Secrets (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Sekrets (Ford & Womack) - US single 1981 (Beverly Glen Music 2000)
Where do we go from here (Ford & Womack) - US Lp “The Poet” 1981 (Beverly Glen Music 10000)
Where do we go from here (Ford & Womack) - US single 1982 (Beverly Glen Music 2001)
Through the eyes of a child (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Surprise, surprise (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Trying to get over you (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Tell me why (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)

Who´s foolin´ who (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
American dream (Ford & Womack) - US Lp “ThePoet II“ 1984 (Beverly Glen Music 100003)
Whatever happened to the times? (Ford & Womack) - US Lp “So many rivers” 1985 (MCA)
So many rivers (Ford & Womack) - US Lp “So many rivers” 1985 (MCA)
Trying to get over you (Ford & Womack) - UK Cd “Soul Sensation Live” (Sequel 1998 / Castle 2000)

JOE HICKS (US)
All in (Ford & Hicks) - US Lp “Mighty Joe Hicks” 1973 (Enterprise ENS-1028)

BOBBY RUSH (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - single 1973 (Jewel 840)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - single 1995 (Ronn R-125)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) “She´s a good ´un (It´s Alright)” - Ronn 1995

NEVILLE GRANT (Jamaica)
Harry hippie (Ford) - UK? single 1973 (Attack ATT-8058)

RON WOOD (UK)
Sweet baby mine (Ford & Womack) - UK Lp “Now look” 1975 (Warner Bros K56145)
Sweet baby mine - (Ford & Womack) - UK single 1975 (Warner Bros K 16679)
Fountain of love (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
Outlaws (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
She never told me (Ford & Wood) - UK Lp “1234” 1981 (CBS 85227)
RON WOOD & BO DIDDLEY (UK/US)
They don´t make Outlaws like they used to do (Ford & Wood) - “Live at the Ritz” 1988 (Victory Music )

THE TEMPTATIONS (US)
Up the creek (without a paddle) (B Jeffrey, T L Thomas & J Ford) - US single 1976 (Gordy 7150)
Sweet gypsy Jane (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Sweetness in the dark (J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Up the creek (without a paddle) (B Jeffrey, T L Thomas & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
China doll (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Mary Ann (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Dream world (Wings of love) (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)
Paradise (D Baldwin, J Bowen & J Ford) - US Lp “Wings of love” 1976 (Gordy G6-971S1)

JERMAINE JACKSON (US)
Lovely you´re the one (T L Thomas, J Bowen & J Ford) - US Lp “My name is Jermaine” 1976 (Motown M6-842S1)

ROSE BANKS (US)
Whole new thing (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US Lp “Rose” 1976 (Motown M6-845S1)
Whole new things (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US single 1976 (Motown
It´s not the season (It´s the reason) (J Bowen & J Ford) - US Lp “Rose” 1976 (Motown M6-845S1)

BURTON CUMMINGS (Canada)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - CAN Lp “Burton Cummings” 1976 (Portrait PRT 81573)

BILLY PRESTON (US)
Whole new thing (B Jeffrey, T L Truman & J Ford) - US Lp “Whole new thing” 1977 (A&M 4656)

DAVE EDMUNDS (UK)
Ju ju man (Ford) - UK Lp “Get it” 1977 (Swan Song SSK 59404)
Ju ju man (Ford) - UK single 1977 (Swan Song SSK-19410)
Ju ju man (Ford) “Live” - Castle 2000
Ju ju man (Ford) “A pile of rock-Live” - Sanctuary 2001

TANYA TUCKER (US)
If you feel it (Jerry Goldstein & Jimmy Ford) - US Lp “TNT” 1978 ( MCA), 1998 CD (MCA 31152)

NICK LOWE (UK)
36 inches high (Ford) US Lp “Jesus of cool” 1978 ( Smash SLEPT1)
NICK LOWE & THE IMPOSSIBLE BIRDS (UK)
36 inches high (Ford) UK CD “Live! On the battlefield” 1994 (Upstart 021)

BILLY BURNETTE (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) US Lp “Billy Burnette” 1979 (Polydor PD-1-6187)

JOHNNIE ALLAN (US)
Ju ju man (Ford) - US Lp “Good timin´ man” 1979 (Flyright)
Ju ju man (Ford) - GER Lp “Swamp Music Vol. V - Krazy Kats / Louisiana Swamp, Pop & Rock” 1990 (Trikont US-0167)

CAMILLE BOB (aka Lil´ Bob) (US)
Harry hippie (Ford) - US single 1980 (Master-Trak 3010)

FLAMIN´ GROOVIES (US)
Ju ju man (Ford) - US CD “Psychedelia/ San Francisco Legends”, Studio outtake 1987? (Retro)

LEROI BROTHERS (US)
Niki Hoeky ((P Vegas, L Vegas & J Ford) ) - US CD “Viva Leroi” 1989 (New Rose 196)

SIX WAS NINE (Germany)
Surprise surprise (Ford & Womack) - GER CD “Let it come your way” 1994 (Virgin CDVIR29)
Surprise surprise (Ford & Womack) “Best of romantik rock Vol. 2” (Various artist) - BMG 2001

SWAMP MAMA JOHNSON (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US CD “Wetlands” 1996 (BMSA 995)

TONY SHERIDAN (UK / Germany)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) GER CD “Rock ´n´ Roll Live” 1997 (Sonia)

THE DELTA RIDERS (US)
Crazy cajun cake walk band (Ford) - US CD “Kickin´ up dust” 2001 (Rubyjude 6201)

JO ANN KELLY (UK)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - US CD “Rare & Unissued Recordings, Vol. 3” (Mooncrest)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - UK CD “Black rat swing” 2003 (Castle CMDDD596)

KING GHIDORAH (Japan)
Shinjitsu no bakudan (D Baldwin & J Ford) 2002

KENNY FIFE & THE BAC TRAC BAND (US)
Harry hippie (Ford) - US 4 songs CD “Kenny Fife” 2002
Harry hippie (Ford) - US CD “Pure swamp pop gold Vol. 3” 2003 (CSP CSP-1031)

ROBERT PALMER (UK)
Crazy cajun cake walk band (Ford) UK CD “Drive” 2003 (Compendia )

BABES IN JAZZLAND (CAN)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) CAN CD “Babes in jazzland” 2006

TAREN YELLE BAND (US)
Niki Hoeky (P Vegas, L Vegas & J Ford) - “Live at American Blues Jam” - Demo 2006?

STERLING HARRISON (US)
Surprise, Surprise (Ford & Womack) - US Lp “South of the Snooty Fox” 2007 (Hacktone 271868)

WEBB WILDER (US)
Ju ju man (Ford) - US CD ”More like me” 2009 (Blind Pig 485129)
Changing colors (Ford & Jordan) - US CD ”More like me” 2009 (Blind Pig 485129)

IAN GOMM & JEB LOY NICHOLS (UK/US)
Surprise, Surprise (Ford & Womack) - UK CD ”Only time will tell” 2010 (Relaxa 038)
Go through Sunday (Ford) - UK CD ”Only time will tell” 2010 (Relaxa 038)

JIM FORD DISKOGRAFI

Singlar
Linda Comes Running / Sing With Linda (Mustang 3025 - 1967)
Linda Comes Running / Sing With Linda (President PT 153 - 1967)
Ramona (My Darlin') / She Knows How To Make Me Feel Like A man (Mustang 3027-1967)
Ramona (My Darlin´ / Ramona My Darlin´ (Mustang 3027 Promo - 1967)

JIMMY FORDE
Hangin´ From Your Lovin´ Tree / Crazy Cajun Cake Walk Band ( Flick City 3000 - 1968)

JIMMY FORD
Look Again / I´m So Thankful (Flick City 3001 - 1968)

Dr Handy´s Dandy Candy / Dr Handy´s Dandy Candy (Sundown SD114 Promo - 1969)
Harlan County / Changin´ Colour (Sundown SD115 - 1969, orange etikett))
Harlan County / Changin´ Colour (Sundown SD115 - 1969, ljusblå etikett)
To Make My Life Beautiful / Love On My Brain (Sundown SD116 - 1969)
To Make My Life Beautiful / To Make My Life Beautiful (Sundown SD116 Promo -1969)
Rising Sign / Big Mouth USA (Paramont 0258 - 1973)

Lp & Cd
HARLAN COUNTY (Sundown/White Whale JHS 1002 - 1969, orange etikett)
HARLAN COUNTY (Sundown/White Whale JHS 1002 - 1969, regnbågsfärgad etikett)
THE SOUNDS OF OUR TIME (Bear Family BCD 16777 AR - 2007)
POINT OF NO RETURN (Bear Family BCD16993 AR - 2008)
THE UNISSUED PARAMOUNT ALBUM / BIG MOUTH USA (Bear Family BAF 18004 - 2009)
THE UNISSUED PARAMOUNT ALBUM / BIG MOUTH USA (Bear Family BCD 16978 AG - 2009)
THE UNISSUED CAPITOL ALBUM (Bear Family BAF 18005 - 2009)
THE UNISSUED CAPITOL ALBUM (Bear Family BCD 16978 AG - 2009)

Samlingsskivor
GREAT MOMENTS IN VINYL HISTORY - Harlan County (Special Delivery 1009 - 1997)
COUNTRY GOT SOUL Vol. 1 - I´m Gonna Make Her Love Me (Casual 004 - 2003)
COUNTRY GOT SOUL Vol. 2 - Harlan County (Casual 008 - 2005)
SONICALLY SPEAKING Vol. 30 - Harlan County (Tidn. Sonic 30/1976)

TV- & Filmmedverkan
AMERICAN BANDSTAND (TV-framträdande 1969.10.18)
JIM FORD framförde ”Harlan County” och ”Working My Way To LA”

BONGO WOLF´S REVENGE - 1970
Film producerad av Tom Baker.
Medverkande: Mike Bloomfield, P.J. Proby, Jim Ford
Soundtrack: Mike Bloomfield & Jim Ford

Tidningar
BILLBOARD MAGAZINE (1969.08.23)
Tvåsidig reklam för ”Harlan County”

PLAYBOY MAGAZINE - Jan 1970
”The good, the bad & the garlic”
(Skämtsam bildserie i westernmiljö)

(Delar av artikeln har tidigare varit publicerad på Rootsy.nu)

2011-05-19T20:32:00.019+01:00

LONELY AVENUE
The Unlikely Life & Times of Doc Pomus
Alex Halberstadt
(Da Capo Press, 2007)

Doc Pomus drar nervöst det ena skämtet efter det andra. Hans besökare skrattar inte åt något av det han säger. Mitt emot Pomus sitter mannen som i princip ensam grävde den grav som hela Brill Building-epoken jordfästes i, och som gjorde livet så mycket fattigare för kompositören till mästerverk som “Lonely Avenue”, “This Magic Moment” och “Save The Last Dance For Me”.

Bob Dylan var i desperat behov av hjälp att komma över sin svårighet att sätta ord till de melodier som fortfarande med lätthet hemsökte hans hjärna. Därav dennes oväntade audiens hos en av populärmusikens största sångsmeder, med över tusen kompositioner på sitt samvete.

Fyrtio år innan mötet med Bob Dylan hade den då artonårige Jerome Felder placerat sig så diskret så möjligt vi sidan av den lilla scenen på George´s Tavern i Greenwich Village på nedre Manhattan i New York. Kvällen var på väg mot midnatt och på scenen framförde trumpetaren Frankie Newton en improvisation baserad på Billie Holidays ödesmättade “Strange Fruit”.

Vilande på sina kryckor och med ett tomt ölglas i handen försökte den unge mannen se oberörd ut. Musiken, stimmet från publiken och den tunga cigarettröken hade gjort honom osynlig för någon timme, men nu hade barägaren ögonen på honom: “Why doncha you spenda some money or getta the fuck outta here”.

Utan pengar och med hjärtat bultande i kroppen stammade grabben fram: “I´m a blues singer and I´m here to do a song”, varpå barägaren nickade mot scenen: “If you´re really a singer lemme hear you sing”.

Det tog Jerome Felder ungefär två minuter att ta sig igenom Big Joe Turners “Piney Brown Blues”. När rädslan släppte på vägen hem i tunnelbanan mindes han knappt något av sitt uppträdande mer än publikens ljumma applåder. Stärkt av sitt eget mod, och att publiken trots allt hade applåderat, var han redan dagen efter tillbaka på George´s, hälsade på barägaren och presenterade sig: “My name is Doc Pomus, and I´m here to sing the blues”.

Som barn drömde han om att bli den bäste boxaren eller den bäste baseballspelaren - med kryckor. Men det var innan han hade hört Big Joe Turner. Trots att det lät osannolikt tänkte Felder - eller Doc Pomus som han kom att kalla sig för att hemlighålla sitt nattliv för sina föräldrar - inte låta vare sig hudfärg, judisk religion eller den polio han haft sedan barnsben hindra honom från att gå i sin store idol Turners fotspår.

Därefter fyllde jazz, blues och rhythm & blues helt hans tankar, strävan och drömmar. Han var själv förvånad över hur orädd han var när det kom till musikaliska initiativ. Att han ens vågade utmana den publik som var själva måltavlan för de genrer inom vilka han var verksam: “...when I start singing everybody gets lost in the music...I like the blues because they tell a sad story. They´re bottom music. I like to sing for Negro audiences because they´re tough, you can´t fool them with show tricks. Imagine though! People come to see me to forget their troubles.” (Picture Life magazine, september 1954)

Kompad av musiker som Freddie Mitchell, King Curtis och Mickey Baker spelade Pomus under flera år uteslutande på svarta klubbar och barer runt om i New York. Han skivdebuterade som nittonåring 1945 och det var en storslagen röst Pomus hade under sina år som bluesshouter. Som den enda vita rhythm & bluessångaren gjorde han ett trettiotal inspelningar för bolag som Chess, Apollo, Selmer, After Hours, Coral, Dawn och Derby innan han i mitten på femtiotalet sadlade om och helt satsade på låtskrivandet, vilket gav både mer pengar och tid för den nygifte Doc Pomus.

Kontakten med artistbokaren Maele Bartholomew visade hur tufft det kunde vara att få ordentligt betalt för sina framträdanden. Som ersättning lämnade hon över en påse heroin till Pomus för en spelning han gjort tillsammans med Duke Ellingtons band. Medveten om vad den betalningen hade fört Charlie Parker - vars agent var just Maele Bartholomew - så spolade han ner det vita pulvret i toaletten och började fundera på en ny karriär.

De första framgångarna som kompositör kom när Atlanticartisterna Big Joe Turner och Ray Charles spelade in "Boogie Woogie Country Girl" i november 1955 respektive “Lonely Avenue” i maj 1956. Ingen behövde längre tvivla på att Doc Pomus kunde skriva musik.

Riktigt framgångsrik skulle Pomus dock bli först när han träffade den tolv år yngre pianisten Mort Shuman, en artonårig rhythm & bluesfanatiker som rullade tangenterna i stil med förebilder som Ivory Joe Hunter och Charles Brown. Shuman hade aldrig tidigare träffat en vit man så besatt av svart musik som Doc Pomus och när den senare föreslog ett samarbete var Shuman inte sen att svara ja.

Under senare delen av femtio- och det tidiga sextiotalet skulle kompositörsduon Pomus - Shuman skriva in sig i historien med sånger som “This Magic Moment, “Save The Last Dance For Me”, “Sweet For My Sweet”, “A Mess of Blues“, “Little Sister”, “(Marie's The Name of) His Latest Flame”, “Suspicion”, “Viva Las Vegas” och “Chains of Love”, vilken såldes till Ahmet Ertegun för 50 dollar.

När Robert Zimmerman plötsligt dyker upp i Greenwich Village, kallar sig för Bob Dylan och drar historier om Woody Guthrie fick Doc Pomus istället börja arrangera illegala pokerkvällar för att försörja sig. Runt bordet satt karaktärer som Harry the Horse, Little Train, Kind-Faced Red och License Plate Benny från Bronx.

Den bekymrade Bob Dylan dröjde sig kvar länge hos Pomus den där sommarkvällen 1986. Tiderna hade förändrats och det var länge sedan Dylan skrev med lätthet. Innan han gick strax före midnatt lämnad han över en kassett med musik och bad Pomus komma upp med idéer till texter. Kanske kunde de båda männen göra något tillsammans.

Författaren Alex Halberstadt träffade aldrig Doc Pomus personligen, men väl delar av hans familj och har fått ta del av deras minnen, anteckningar, foton samt Pomus dagböcker. Utifrån det materialet har “Lonely Avenue” blivit en levande och spännande biografi över en av de mest grandiosa kompsitörerna populärmusiken tagit fram.

Lungcancer tog Doc Pomus liv 1991, men hans musik kommer ingen att kunna ta död på.

http://www.youtube.com/watch?v=JTOlXV3T__g
http://www.youtube.com/watch?v=4IY25Yce2to&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=n-XQ26KePUQ

2011-05-05T22:26:00.037+01:00

GENE VINCENT
I´m Back And I´m Proud
(RPM)

Gene Vincent hade “Problem” inristat i pannan.

Vägen från den miljonsäljande “Be Bop A Lula” 1956 fram till det blödande magsåret och den för tidiga döden 1971 hade varit rejält svängig. Det skadade vänsterbenet värkte ständigt och alkoholkonsumtionen var långt ifrån försvarbar. Hans lynniga humör skrämde bort även de mest välvilliga och av alla pengar som rullat in fanns på slutet av sextiotalet inget kvar

Ingen räknade med Gene Vincent längre.

Den engelske diskjockeyn John Peels ambition var att leta upp udda, begåvade artister som ansågs passé och för tillfället saknade skivkontrakt. För sin nystartade etikett Dandelion Records - döpt efter Marc Bolans hamster - passade därför en av femtiotalets bästa röster alldeles utmärkt.

Peels delägare i Dandelion, det amerikanska skivbolaget Elektras engelska chef Clive Selwood, blev den av de två som i augusti 1969 åkte över till Amerika för att få till stånd ett kontrakt med Gene Vincent och dennes tänkte producent, Kim Fowley.

Trion Vincent, Fowley och Selwood, som inte var bekanta med varandra innan, träffades första gången på Roosevelt Hotel i Los Angeles. Gene presenterar sig med orden: “Here I am and here´s my producer, Kim Fowley, he´s gonna produce the album, varpå tvåmetersmannen Fowley släntrar sig genom rummet, slänger fram handen till Selwood och utbrister “Hey, grease me some of that teenage dogshit!”

När Selwood är på väg att lämna hotellet dras han åt sidan av Vincent som säger sig ha hamnat i en bekymmersam situation: “Oh by the way, I´m about to be thrown out of my apartment, could you lend me fifty dollars?”.

En ruinerad rockstjärna som blygsamt tiggde femtio dollar och vars bäst-före-datum ansågs passerat för länge sedan, en producent med fullständigt obegripligt språk och i bilradion på väg från mötet rapporterades det om Charles Mansons mord på Sharon Tate och hennes bekanta. Det var en smått förvirrad Clive Selwood som lämnade Los Angeles.

Inspelningen av “I´m Back And I´m Proud” följde ungefär samma mönster. Initiativtagaren John Peel var glad över att ha lyckats kontraktera sin gamla idol Gene Vincent, men hade i övrigt inga idéer om vad han ville ha av Vincent. Inte heller fanns det pengar för att förverkliga Fowleys utsvävande tankar om att ta med sig Gene ner till den djupaste södern. I Jackson, Mississippi ville han spela in en livsfarlig skiva bestående av originalmaterial som knöt an till Genes egna rötter och, kompad av lokala musiker, obehindrat blanda dessa med country och träskrock. En strålande idé som fick den ekonomiskt sinnade Clive Selwood att sparka bakut.

Den voodoomagi som Kim Fowley hade hoppats kunna skapa, stannade istället vid ett personligt missnöje i en hippieinspirerad Elektrastudio i Los Angeles, där - enligt Fowley - allt var fel; omgivningen, studion, musikerna och låtarna. Trots att suveräna musiker som Johnny “Blue Caps“ Meeks - gitarr, Red Rhodes - steel guitar och dobro, Mars Bonfire - gitarr, Skip Battin - bas , Grant Johnson - keyboard och Jim Gordon - trummor medverkade så infann sig aldrig de riktigt magiska ögonblick han hade önskat.

Inte heller Vincent var tillfreds med arbetet. Han höll sig nykter, var väl förberedd och noggrann men kände sig stressad av Fowleys forcerade arbetssätt och oförlösta visioner. Det dröjde inte länge förrän Vincent tyckte riktigt illa om sin producent. I förtvivlan ringde han transatlantiska samtal till sin engelske vän Adrian Owlett och beklagade sig över Fowley: “They´ve sent a madman over here. I just can´t work with him”. Och nästan gråtfärdig utbrister han: “What have they done to my songs”.

Nyfikna i största allmänhet blandades med celebriteter som Michael Jackson, John Sebastian, Linda Ronstadt, Jim Morrison och övriga medlemmar i The Doors som tillsammans med sina groupies regelbundet besökte studion i Los Angeles för att bevittna inspelningen. När Gene skulle lägga på sången till “Sexy Ways” var kontrollrummet så packat med folk att han fullständigt tappade tålamodet: “I have a gun in my boot, I will pull the gun out of my boot and shoot at them through the window unless they leave.”

När väl inspelningarna var över skickade Gene ett fem sidor långt telegram till Clive Selwood och berättade att han låg på sjukhus med diagnosen cancer och bara hade fyrtioåtta timmar kvar att leva. Han sade adjö och tackade för allt. Selwood slängde sig på telefonen och ringde Genes hemnummer, där en fullt frisk Gene Vincent svarade “Uh, I got better”.

Selwood blev inte mindre förbryllad när den hårdkokte, och av Vincent hatade, engelske managern Don Arden ringde upp honom och gjorde anspråk på “I´m Back And I´m Proud”: I understand that you´ve made an album with Mr Craddock (Genes riktiga namn var Vincent Eugene Craddock - min anm.), I think it´s only fair to tell you that I have a contract with Mr Craddock covering all phases of the entertainment industry for the next seven years, do you wanna talk about it?

Chockad över upptäckten att investerade pengar skulle vara bortkastade vänder sig Clive Selwood till John Peel för ett gemensamt agerande gentemot Arden, men fick till svar: “Give him the fucking album, It´s not worth getting killed for...Just give it to him, you know Don´s reputation”

När Selwood senare besökte Ardens kontor i London så utspelade sig följande scen: “A couple of heavies were standing either side of the desk - the phone rang and Don picked it up and said “Have him killed!”, It went again and he said “Have his legs broken!” I knew it was his secretary outside just ringing him for effekt, but nevertheless it was a bit daunting.”

Det var den typen av rådgivare Gene hade haft och det förklara något av hans paranoida läggning och ständiga känsla av att bli lurad.

Hur låter då “I´m Back And I´m Proud”?

Ja, inte så som Kim Fowley självkritiskt beskriver den i alla fall: “The album was artistic rubbish, it was reeking of the English version of what the fifties was, it was like someone wanting sex without being touched. I was the producer of a Gene Vincent record which isn´t very good.”

Trots att den inte når upp till Genes klassiska Capitolskivor från femtiotalet eller den självbetitlade “Gene Vincent” som London Records släppte 1967, vilken består av en genial mix av folkrock, country och pop, så är “I´m Back And I´m Proud” stundtals en alldeles lysande skiva. Eventuella brister beror snarare på valet av låtmaterial än på dess framförande.

Fulländade versioner av “Be Bop A Lula” och “Lotta´ Lovin” var redan gjorda av Vincent och The Blue Caps 1956 respektive -57. De nya versionerna är visserligen välgjorda, men känns ändå något onödiga.

Riktigt intressant blir skivan när Gene tar sig an traditionella sånger som “Circle Never Broken”, “Black Letter” och “In The Pines” samt Hank Williams “(I heard that) lonesome Whistle” och Ernest Tubbs “Rainbow At Midnight”, där framför allt den senare hör till det absolut bästa han spelade in.

Det var som countrysångare den åldrande - nåja, han var bara trettiofyra år 1969, men värktabletter och sprit gjorde kroppen dubbelt så gammal, - Gene Vincent var som mest spännande. Att han fortfarande kunde hantera rock´n´roll visste vi ju redan och versionerna av The Drifters “Ruby Baby”, Big Boppers “White Lightnin´”, Bobby Days “Rockin´ Robin” och Hank Ballad & The Midnighters “Sexy Ways” är strålande exempel på att Gene Vincent aldrig någonsin förlorade känslan, närvaron eller utlevelsen i den konstart där han var en av de främsta.

Och då har jag inte ens berättat att rösten bara blev bättre och bättre med åren...

Fotnot 1. Citaten ovan är hämtade ur Steve Mandich utmärkta bok “SWEET GENE VINCENT - The Bitter End” (Orange Syringe Publications, 1999)

Fotnot 2. För den som vill läsa om den skoningslöse managern Don Arden - vars motto var “If you can´t get it your way, hang them out the window” - rekommenderas Steve Overburys bok “Guns, Cash And Rock ´n´ Roll - The Managers” (Mainstream Publishing, 2007)

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/05/steve-overbury-guns-cash-and-rock-n.html

http://www.youtube.com/watch?v=dXGB2V69Ogo

http://www.youtube.com/watch?v=yGBxxnxD3Qs

http://www.youtube.com/watch?v=wBpAkTwOcPE&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=4q_zn_n7zws

2011-04-30T16:23:00.006+01:00

HUSH ARBORS
Yankee Reality
(Ecstatic Peace!)

För ett par veckor sedan steg jag in på skivaffären Fopp, nära Covent Garden i London, och ur högtalarna strömmade “Lisbon” med Hush Arbors. Svag som jag är för bra trumspel, så var jag helt fast redan när gruppens trummis avslutade trumintrots första takt med ett kantslag. Bara en liten detalj naturligtvis, men jag bestämde mig genast för att köpa skivan och tog det sista exemplaret.

Om Hush Arbors visste jag ingenting, men det skulle visa sig vara ett lyckat köp. Ja, t o m med mycket lyckat. Skivan har gått varm sedan hemkomsten och vissa dagar kommer jag aldrig längre än till de inledande tre sångerna; “Day Before”, “Lisbon” och “Fast Asleep” kan vara satt på repris under en hel dag och jag är lika frågande varje gång vilket år vi lever i. Alla tre låtarna skulle kunna vara hämtade från Storbritannien 1968 och den innovativa period då psykedelia med lätthet kunde korsas med influenser från folkmusik.

Hush Arbors lär vara ett ständigt pågående projekt som drivs av sångaren, gitarristen och kompositören Keith Wood med kompisen Leon Dufficy, gitarr och piano, som ständig följeslagare. Vid behov adderar duon ytterligare musiker. Och så gör man på “Yankee Reality”, där Jason Ajemian - bas, tuba och vibrafon och Ryan Sawyer - trummor och vibrafon bidrar till den genomgående ödesmättade stämningen.

Skivan är dedikerad till Link Wray och jag skulle inte bli förvånad om Keith Wood är förtjust i främst Wrays tidiga sjuttiotalsperiod, då den larmige gitarristen gjorde några fantastiskt fina country- och folkskivor för Polydor Records.

Lika spännande som Link Wray var 1971 är Keith Wood och Hush Arbors idag, vars musik är en experimentell blandning av just country, folk och psykedelia.

http://open.spotify.com/track/7HlY2SMsoT9DDxLVymxe3v

http://www.youtube.com/watch?v=eOzb-tknB0o

http://open.spotify.com/track/3REVqq6KYr5os0kfeqsfqP

2011-04-23T18:02:00.016+01:00

JERRY LEE LEWIS
Old Time Religion
Rare Recordings of Jerry Lee Lewis
In Church Preachin´, Shoutin´ and Singin´
(Bear Family)

Mycket kan Jerry Lee Lewis beskyllas för, men knappast för att vara inställsam eller hycklande.

När han i slutet på maj 1958 kom till London och fick frågan vem barnet vid hans sida var, tvekade han aldrig att svara att det var hans hustru och att hon var femton - egentligen var hon bara tretton - år gammal. Sam Phillips hade innan avresan avrått honom från att ta med den unga Myra till England, men Jerry Lee tyckte inte han hade något att skämmas över och såg ingen anledning att hemlighålla sin kärlek till Myra. Tjänstvilligt upplyste han även pressen om att detta, trots sin unga ålder, var hans tredje äktenskap.

På samma rättframma sätt slängde han, sin vana trogen, upp foten på pianot söndagsförmiddagen (!) den 13 december 1970 i Brother Davis´s Church, utefter Highway 61 i Memphis, Tennessee, vilket oroade de närvarande kyrkobesökarna. Även pastor Davis och dennes dotter såg bekymrade ut. Fortfarande fyrtio år efter Jerry Lees spelning i kyrkan så är den tangenthamrande foten det starkaste minnet som Lisa Davis bär med sig och konstaterar torrt: “He shouldn´t have done that”.

Lewis yngre syster Frankie Jean beskriver oviljan till kompromisser hos brodern som ett familjedrag: “We´re carbon copies of each other: me, Jerry and our mother. We´re all the same. People may love us and respekt us, but they don´t necessarily like us very much. It´s who we are, and we´re not going to change for anyone. Even if we could.”

Det är den fasta övertygelsen om att vara predestinerad för något stort och viktigt som gör Jerry Lee Lewis till den sjuhelvetes artist han är. Oavsett om han för tillfället tjänar djävulen eller Gud Fader så är passionen och inlevelsen lika stark och sann. Han tar alltid med sig sin publik på ett omskakande äventyr som inte lämnar någon oberörd. Antingen älskar man karln, eller så hatar man honom. Något mellanting finns det inte utrymme för.

Hösten 1970 var en tuff tid för Jerry Lee, som då levde med vetskapen om att hans lungcancersjuke mor, Mary Ethel “Mamie” Lewis, inte hade lång tid kvar att leva, samtidigt som Myra var på väg att lämna honom. Ett par veckor före inspelningen av “Old Time Religion” hade han genom frälsning hittat någon form av inre lugn genom att ingå ett avtal med Gud om att för alltid sluta spela världslig musik.

Mellan sångerna får vi möta den nyfrälste predikanten som, med bibeln i hand, längtar till himlen för att äntligen möta Jesus. Men vem vill Jerry Lee egentligen övertyga? Han har brottats med religionen hela sitt liv och innerst inne vet han att frestelser som pengar, droger, nattklubbar, men framför allt den djävulska musiken snart kommer att ta över igen.

Och kanske är Jerry Lee den artist som bäst behöver den heliga boken. Hans liv har varit en ständig kamp mellan dödsförakt och gudsfruktan. Det är dynamiken mellan det gränslösa levernet och ångern och rädslan att till slut hamna i helvetet som gör hans musik så spännande och levande. Det gäller allt han företagit sig, för rock´n´roll, country och gospel är tre grenar på samma träd med samma rötter.

Uppväxten i det djupt religiösa Ferriday, Louisiana lämnar honom ingen ro och den som tvivlar på att Gud, om han nu finns, skulle bry sig om en syndfull varelse som Jerry Lee Lewis blir genom “Old Time Religion” övertygad om motsatsen.

Jerry Lee Lewis är, oavsett i vilken skepnad han uppträder, Guds gåva till mänskligheten. En mer sann och trovärdig artist än den pianospelande gaphalsen från Ferriday kommer världen aldrig mer att få uppleva.

http://www.youtube.com/watch?v=rDByKgdmB1Y

2011-04-12T23:33:00.016+01:00

WET BAGS
Down By The Docks / All Bones / Semi American Friend
(KenRock)

“Down By The Docks” lät bra redan på myspace, men när Wet Bags debutsingel äntligen kommer på skivtallriken fylls rummet med en replokalskänsla som får all modern studioteknik att kännas helt överflödig. Varför krångla till det när allt som behövs är en bra låt, ett överrumplande gitarrljud, en öppen hi-hat, ett svängigt basspel och Joel Lööf (vem nu det är) bakom bandspelaren.

Det lilla svenska skivbolaget KenRock Records har förstått att inte lägga sig i. Utan förbehåll har man istället låtit Wet Bags första singel förmedla allt det som är spännande med tidlös rock´n´roll. Jag blir fullständigt knäsvag av den vilja och vitalitet som Wet Bags verkar besitta och utan ansträngning lyckas föra vidare till lyssnaren.

Med en blandning av Downliners Sects F.U.2-period, Ramones och Klippanstorheter som kommissarie Roy har Wet Bags receptet mot vårdepressioner. Skippa Prozac och skriv till
Kenrocksplastic@hotmail.com istället. Men det är bråttom. Wet Bags “Down By The Docks” är bara gjord i 300 exemplar.

För trettiofem kronor får ni inte bara ett billigt botemedel mot nedstämdhet utan också en framtida klassiker i skivhyllan.

http://www.myspace.com/thewetbags

2011-04-07T18:33:00.010+01:00

ACADIAN ALL STAR SPECIAL
The Pioneering Cajun Recordings of J.D. Miller
(Bear Family)

Alla med intresse för amerikansk rotmusik har säkert kommit i kontakt med skivbolaget Flyright, som under sjuttio-, åttio- och nittiotalet grävde fram och gav ut blues, rhythm & blues, rock´n´roll och swamp pop. Drygt femtio av deras Lp-utgåvor har underetiketten “The Legendary Jay Miller Sessions”. En imponerande samling musik inspelad och producerad av Jay Miller i hans lilla studio i Crowley, Louisiana.

Musiker som Slim Harpo, Lightnin´ Slim, Lazy Lester, Lonesome Sundown, Katie Webster, Warren Storm, Rocket Morgan, Al Ferrier, Jimmy Newman, Doug Kershaw, för att nämna de mest kända, fick genom Flyrights försorg nya lyssnare i Europa. Ursprungligen sålde Miller sina inspelningar till skivbolag som Dot och Excello.

Redan i mitten på fyrtiotalet startade elektrikern och musikern Joseph Delton Miller sin första skivetikett, Fais-Do-Do, för att möta efterfrågan på s.k. French Music, vilket var det egentliga namnet på cajunmusiken. Innan han hade etablerat en egen studio använde han sig av den enda som då fanns att tillgå i Louisiana, vilken ägdes av Cosimo Matassa - senare känd för sina inspelningar med Fats Domino, Little Richard och Ray Charles - i New Orleans. Det var där Miller 1946 spelade in Happy, Doc & The Boys. Sättningen var sång, gitarr, fiol och steel guitar. En av sångerna som spelades in var den traditionella “Allons Dance Colinda”, vilket lär vara första gången den gavs ut i skivform.

Sent 1946, alternativt tidigt 1947, släppte Miller den inspelning som efter andra världskriget var den första där det karaktäristiska cajundragspelet ingick. Det var hans svärfars Lee Sonnier som med sitt band His Acadian Stars spelade in “Dans Les Grand Meche / Chere Catan”.

Det var också Lee Sonnier & His All Stars som med “War Widow Waltz” 1952 gav Miller hans första försäljningsframgång. Med försäljningsframgång avsågs 1500 - 2000 sålda exemplar. I orkestern ingick vokalisten Laura Broussard, om vilken J.D. Miller gjorde följande iakttagelse: “I don´t know what she had, but I´ve seen women crying listning to it (“The War Widow Waltz” - min anm.) on a jukebox, so it must have been pretty strong”.

När countrysångerskan Kitty Wells 1952 fick en nationell storsäljare med “It Wasn´t God Who Made Honky Tonk Angels” så skrällde det till ordentligt i J.D. Millers kassa. Det var han som skrev den och det var precis vad han behövde för att få snurr på verksamheten. Pengarna var välkomna, men lika viktiga var de kontakter han kom att knyta med musikbranschen i Nashville och det kontrakt han fick med musikförläggarna Acuff-Rose.

Chuck Guillory & The Rhythm Boys, med sångaren och låtskrivaren Papa Cairo, fick däremot nöja sig med en lokal hit 1949 med sin “Big Texas”. Hank Williams stal melodin och förvandlade den till Jambalaya, vilken därefter blivit den mest kända cajuninfluerade countrysången någonsin.

Under eget namn och i vredesmod, men utan större framgång, spelade Papa Cairo 1953 åter in både en engelsk och fransk version av “Big Texas” för Millers bolag Feature Records. Med avsky och avsmak vände Papa Cairo strax därefter skivbranschen ryggen.

Det tog cajunkännaren Lyle Ferbrache åtskilliga år att samla ihop den information och alla de inspelningar som ligger till grund för Bear Familyboxen “Acadian All Star Special”. De flesta av skivorna J.D. Miller gav ut på etiketterna Fais-Do-Do och Feature undet fyrtio- och femtiotalet är så ovanliga att endast ett fåtal kända exemplar finns kvar. Många är här återutgivna för första gången. För att riktigt förstå hur unikt materialet är, krävs en jämförelse med de inspelningar amerikanen Harry Smith sammanställde under namnet “The Antology of American Folk Musik” för Folkway Records 1952.

Att idag, nästan femtio år senare, få följa med in i den lilla studion i Crowley och “bevittna” inspelningar med mestadels okända förmågor har inget med mossig nostalgi att göra. Istället handlar det till hundra procent om hur man vill att musik skall låta. Här finns inget konstlat, sönder- eller överproducerat. Allt är gjort på endast ett fåtal antal tagningar och direkt in i mikrofonen.

De musiker som vill förmedla någon form av känsla och anser att stor konst skapas här och nu har mycket att lära av J.D. Millers arbete, som på ett övertygande sätt visar att månader av studioarbete aldrig kan ersätta ögonblickets magi. Det går alldeles utmärkt att börja med “Hix Wagon Wheel Special” med Aldus Roger & Lafayette Playboys från 1951, vilken har ett makalöst driv med en steel guitar som låter distad och där dragspelet nästan går över styr.

Fotnot. Den vetgirige har allt att vinna på att skaffa John Brovens bok "South To Louisiana". Den innerhåller allt man behöver veta om cajun, swamp pop och Louisiana-rhythm & blues.

http://www.youtube.com/watch?v=mON5VZouaRM http://www.youtube.com/watch?v=7559Rsa7qNE&feature=related

2011-03-28T22:14:00.011+01:00

MICKEY JUPP
Favourites (Recorded At Home)
(Gallery Records)

I det medföljande texthäften till “Favourites” ursäktar sig Mickey Jupp för att skivans ljudkvalitet inte håller studioklass. Den var ju trots allt aldrig tänkt att komma till utan består uteslutande av överblivna demos från perioden 1989 - 2007, vilka inte platsat på någon av hans officiella utgåvor.

Personligen har jag inga som helst problem med det som tynger honom. Mest beroende av att materialet håller så genomgående hög klass. Det finns bara ett sätt att förstå varför femton av skivans sexton låtar - undantaget är “Part of Your Furniture” - tidigare valts bort. Jupps låtskrivarbegåvning är av det slaget att han kan kosta på sig att vara kritisk. Till och med för kritisk för att befatta sig med det han inte är helt nöjd med.

Sedan 1968 har Jupp skrivit inte mindre än 370 sånger, varav 130 spelats in av honom själv. Kvar finns alltså 240 minus dessa 15, vilket gör att det fortfarande finns 225 sånger liggande i hans skrivbordslåda. Och jag ger mig f-n på att det karln stoppat undan är av precis lika hög klass som det vi hittills fått höra.

Inte bara skriver han oförskämt bra, det finns heller ingen som låter som Mickey Jupp. Inte ens i närheten och det är därför man ständigt längtar efter nya spår från mannen som fullständigt verkar strunta i försäljningssiffror, promotionkampanjer och fåniga försök att sälja en image. Att han sedan 1994 saknat skivkontrakt verkar inte ens vara ett bekymmer.

Insikten om att vardagen är den bästa inspirationskällan är Jupps största tillgång. I hans sånger finns det aldrig några alternativa fantasivärldar som den Ziggy Stardust levde i. Istället är han en mästare på att formulera jordnära bekymmer och glädjeämnen.

Längtan bort från en konstlad artisttillvaro uttrycks med precision i “I Should Be Loving This”och den i refrängen Fats Dominoinfluerade “Someplace Where It´s Monday”. Hur negativt problem med ekonomin påverkar relationer belyser han i “Not Now Baby”. No money, no honey - som Ian & The Zodiacs så träffande formulerade det för snart femtio år sedan - helt enkelt.

I “Out On The Edge” visar Mickey Jupp vilken mångfasetterad låtskrivare han är. Den är - vid sidan av “Heather On The Hill” - bland det bästa han har skrivit. Erkända kompositörer som Leonard Bernstein och Burt Bacharach skulle ha sett dollartecken och känt vittring av framgång om de skrivit något liknande. Jupp däremot har låtit den vila sedan 1991. Han tror sig dessutom vara den ende som kan tänkas uppskatta “Out On The Edge”!

När Jupp gav ut “X” var jag tveksam till vart han var på väg. Idag älskar jag det corny sound som obehindrat blandar Chuck Berry, New Orleansrhythm & blues och Doo Wopkörer med syntar och taktmaskiner. Det kan bli svängig pubrock à la Rockpile, vemodig blue-eyed-soul eller halvcountry i det där struttiga tempot som bara han klarar av med hedern i behåll.

Hundratals timmar i den bästa tänkbara studio kan i längden aldrig ersätta talang, så med den unika begåvning Jupp har kan han helt sluta bekymra sig om inspelningskvalitet. För mig får han gärna ge ut kassetter, bara han ger ut något. Han har alltid varit mer än det pubrockens ramar kunnat erbjuda. Mickey Jupp är en kompositör av det slag som befolkade The Brill Building i New York i början på sextiotalet. En Carole King, Doc Pomus, Leiber och Stoller i en och samma person. Plus naturligtvis den ständigt närvarande Chuck Berry.

Den utmärkta “Favourites” - köpes hos www.mickeyjupp.se - är bara ytterligare ett prov på hans exempellösa begåvning som musiker, sångare och låtskrivare.

Jag är mållös!

2011-03-23T12:39:00.006Z

ROUTE 1966
The Outcasts / S.J. & The Crossroads
(Cicadelic)

När S.J. & The Crossroads sparkar igång ackorden till The Kinks “You Really Got Me”, för att bara ett par takter senare övergå till Jessie Hills “Ooh Poo Pah Doo”, så var det en klar markering varifrån bandet hämtade sin inspiration. Influenserna kom lika mycket från det samtida brittiska sextiotalet som från femtiotalets svarta rhythm & blues.

Chuck Berry, Bo Diddley och Jimmy Reed var lika viktiga som The Kinks, The Rolling Stones och The Animals för medlemmarna i The Crossroads, vars trummis S.J. Serio bodde vägg i vägg med de hypermusikaliska bröderna Johnny och Edgar Winter i Beaumont, Texas. Vad dessa tänkte när Crossroads övade hemma hos familjen Serio är okänt, men lät det lika bra som deras få singlar och det outgivna material som finns med på “Route 1966” så var nog bröderna Winter mer än överseende med vad de hörde.

Precis som med S.J. & The Crossroads är San Antonios The Outcasts samtliga bidrag på “Route 1966” från just året 1966 och innehåller även både singlar och outgivna inspelningar.

Oavsett om Outcasts spelar eget material, som den klassiska “I´m In Pittsburgh (And It´s Raining), eller lånar sånger som “Route 66” och “Smokestack Lightning”, så gör man det med sådan känsla, energi och attityd att lyssnaren - åtminstone jag - tror sig höra något helt nytt.

Cicadelic Records verkar inte kunna göra något fel. Liksom skivbolag typ Bear Family, Norton och Ugly Things drivs man av både lust och vilja att introducera köparen i en värld där få befunnit sig innan.

The Outcasts presenterade sin musik som kommen från “THE OUTER LIMITS” och jag har redan köpt biljett för att följa med.

http://www.youtube.com/watch?v=ihxKvBHc0cU
http://www.youtube.com/watch?v=_zwiVIQb9fY&feature=related

2011-03-16T18:13:00.022Z

THE KOALA
The Koala
(Fallout, 2006)

För att möjligen göra amerikanska The Koala mera intressanta lät man trycka texten “From Australia For You” på baksidan av deras första och enda album. I verkligheten kom Koala från Brooklyn, New York.

Året var 1969 och det var deras skivbolag, Capitol Records, som kom upp med idén att lansera gruppen som hemmahörande i Australien. Deras psykedeliska ursprung som United Popcorn Federation fick stryka på foten för namnet hämtat från det australiensiska pungdjuret Koala.

Två av gruppens medlemmar, Joey Guido och Jay Mala, fick som sjutton- respektive sextonåring låtskrivarkontrakt med producenten och medlemmen i The Strangeloves - kända för storsäljaren “I Want Candy” - Jerry Goldstein. Trots Goldsteins entusiasm över deras begåvning var Guido och Mala för unga för att våga ta situationen på allvar. Influerade av energiska engelska band som The Pretty Things, The Who, Small Faces och The Yardbirds valde man istället att starta The United Popcorn Federation.

I januari 1968 spelade gruppen förband till Blues Magoos - som just släppt sitt andra album “Electric Comic Book” - inför 5000 besökare på Hilton Hotel Grand Ballroom i New York. Blues Magoos produktionsbolag Longhair Production fångade upp bandet och ordnade skivkontrakt med Capitol Records samt ett förskott på 17500 dollar. En ansenlig summa pengar som ger en bild av vilka förväntningar man hade på gruppen.

Vid en spelning tillsammans med Jimi Hendrix Experience blir även Hendrix imponerad av United Popcorn Federation och fäller följande kommentar: “Man, you guys were bad”, vilket skapade förvirring ända tills Hendrix med ett leende vänder sig till gitarristen Louis Dambra med berömmet “You got some good fingers there”.

Och visst hade Hendrix rätt. Dambra är rakt igenom en både spännande och innovativ gitarrist. Detsamma gäller även övriga musiker. Skivan är full av snygga basgångar och tungt trumspel. Redan som femtonåring 1966 var Joey Alexander professionell turnétrummis för The Shangri-Las.

Albumets tretton spår visar att Jerry Goldstein visste vad han pratade om. Joey Guido och Jose Mala, som skrivit samtliga, blandade det bästa från den brittiska popmusiken med psykedeliska influenser, vilket gav en både homogen och urstark samling låtar. Ljudmässigt låter det som om Small Faces skulle ha hjälpt Rolling Stones i studion när de senare spelade in “Between The Buttons” 1967. Men med ännu större tyngd.

Varför ett bolag som Capitol investerade pengar och studiotid i ett band för att sedan helt strunta i promotion och till slut tvingas sälja den färdiga produkten som cut out är ofattbart. Koalas album fick bra recensioner i tidningar som Billboard, Cashbox och Record World men hamnade ändå hos K-Mart med ett borrhåll i ena övre kanten.

Ännu svårare att förstå är att Capitol lät Koala påbörja inspelningen av vad som skulle bli deras andra Lp - “Car City” - innan man dumpade gruppen. Fem låtar, som stilmässigt lär ligga någonstans mellan Deep Purple och Led Zeppelin, hann göras klara, men har aldrig publicerats.

Ett framtida projekt för Fallout Records kanske?

Jag är i alla fall en given köpare.

http://www.youtube.com/watch?v=A6iOrHYaQ74&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=AH6eTT2EZzA

2011-03-08T01:01:00.012Z

THE FACTORY
Path Through The Forest
(Guerssen)

För den som är obekant med brittisk psykedelia, men har en önskan att bekanta sig med genren, finns en mängd suveräna inspelningar att stilla sin nyfikenhet med. Allt The Pretty Things spelad in 1967-68 är i världsklass. Obskyra band som Tintern Abbey, The Smoke, The Open Mind, Dantalion´s Chariot var mindre produktiva, men på inget sätt mindre intressanta.

Londonbaserad The Factory tillhörde gruppen musiker som under sin verksamma period aldrig fick det erkännande de bevisligen förtjänade. Deras två singlar - “Path Through The Forest/Gone” och “Try A Little Sunshine/Red Chalk Hill” - hittade inte vägen till 1968 respektive 1969 års skivköpare. Strax därefter stämplade gruppen ut för gott.

The Souvenir Badge Factory - gruppens ursprungliga namn - var en ung dynamisk trio, bestående av Ian Oates (17 år) - gitarr & sång, Jack Brand (21 år) - bas & sång och Bill MacLeod (16 år) - trummor, som genom sina livespelningar kom att intressera studioteknikerna Brian Carroll och Damon Lyon Shaw, vilka båda arbetat med artister som The Who, Small Faces, Bee Gees och Jimi Hendrix Experience i den klassiska studion Independent Broadcasting Corporation. IBC var, förutom för sina gästande artister, också känd för att den excentriske producenten och ljudteknikern Joe Meek arbetat där i mitten på femtiotalet.

Med det förkortade namnet The Factory skulle trion komma att få kontrakt med först MGM Records och sedan CBS. Att Carroll och Shaw var viktiga för gruppen och dess sound visar den tidigare outgivna versionen av “Path Through The Forest”, som från början var tänkt som förstasida på deras debutsingel. MGM backade när de hörde alla ljudeffekter och det skall jag villigt erkänna, att den skogen vill jag inte gå ensam genom.

Besvikna fick Carroll och Shaw plocka bort de skrämmande “fågelläten” som MGM såg som en belastning. Och frågan är om de inte trots allt hade rätt. Kvar blev en mer stilfull och elektriskt påträngande hybrid av både psykedelia och freakbeat. B-sidans “Gone” hämtade Factory från Paul Revere & The Raiders och man manglar fullständigt sönder “Gone - Movin´On” som den egentligen heter på Raiders album “Revolution” (1967).

Sina renodlade psykedeliska böjelser fick Factory uttryck för på sin andra och sista singel, “Try A Little Sunshine”, vilken är ett lysande exempel från den brittiska popmusikens bästa och allra mest spännande tid. Det var först under den musikaliskt frigjorda perioden från 1967 och något år framåt som ett mästerverk som “Try A Little Sunshine” kunde komma till stånd.

Allt var plötsligt möjligt och Factory blandade det utmärkt lånade materialet (gruppen skrev tyvärr inget själv) med ungdomlig energi, fräschör och en makalös spelskicklighet.

Den enda anledning till att Factory inte fick ett genombrott måste ha varit att de var något för sent ute. Både “Path Through The Forest” och emotståndliga “Try A Little Sunshine” borde ha kommit 1967 snarare än 1968/-69.

Gruppen får idag istället glädja sig åt den kultstatus man genom åren erhållit bland samlare av psykedelia och freakbeat. Det är trots allt bara de bästa som fått en plats på samlingsskivor som “The Perfumed Garden”, "Electric Sugarcube Flashbacks" och “Chocolate Soap For Diabetics”.

För ett band som The Factory finns det alltid plats.

http://www.youtube.com/watch?v=Aysz7yJX5lE&feature=list_related&playnext=1&list=ML4oVf-d_DwKBPKw8KFTLXVXuBeG-OnpVS

http://www.youtube.com/watch?v=lYAPDPr23Rg&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=nVCKA99vScQ&feature=related

2011-03-02T17:28:00.013Z

THE BLUE THINGS
Let The Blue Things Blow Your Mind
(Cicadelic)

The Blue Things bildades i Kansas 1964 som The Blueboys. Deras första inspelningar kom aldrig att officiellt ges ut. De testpressningar som trycktes upp stannade på upplagor av trettio respektive fyrtio exemplar. Förutom det egenhändigt skrivna materialet återfinns versioner av Jimmy Reeds “Ain´t That Lovin´You Baby”, Dale Hawkins “La Do Da Da” och Buddy Hollys “Love´s Made A Fool Of You”, vilket ger en vink om hur embryot till The Blue Things lät.

Just arvet och influenserna från den då redan avlidne Buddy Holly kom att påverka speciellt sångaren och gitarristen Val Stecklein. Det var en av anledningarna till att gruppen initialt nästan kan förväxlas med El Pasos storheter The Bobby Fuller Four. En jämförelse som på inget sätt misskrediterar någon av grupperna, vilket illustreras av att både Blue Things och Bobby Fuller Four gör fantastiskt fina versioner av Sonny Curtis “Baby, My Heart”, hämtad från The Crickets album “In Style With The Crickets” från 1960.

Efter ett par singlar på det lokala skivbolaget Ruff Records 1964/-65 fick giganten RCA Victor upp ögonen för gruppen. RCA sökte med ljus och lykta efter något som kunde matcha den så kallade brittiska invasionen. Med Blue Things hittade man vad man sökte och det är svårt att tänka sig ett bättre val.

RCA lanserade Blue Things som “A new American group with that best-selling British sound...”. Visst lyser influenserna från band som Beatles och Searchers igenom, men intrycken från både den amerikanska västkustens folkrockgrupper och det som senare helt skulle dominera rockmusiken, den psykedeliska scenen med föregångare som Jefferson Airplane och Love var tydliga och viktiga för Blue Things fortsatta utveckling.

Det utmärkta bolaget Cicadelic Records gjorde oss alla en stor tjänst när man 2007 - under titeln “Let The Blue Things Blow Your Mind” - samlade gruppens totalt sju singlar, deras obskyra självbetitlade album, som emellanåt även kallas “Listen And See”, samt nästan tjugo tidigare outgivna inspelningar.

De sammanlagt sextiofem spåren är en minst sagt intressant resa där Blue Things vägleder oss från merseybeat via folkrock fram till psykedelia. Åren 1964 - 1967 utgör en av pop- och rockmusikens mest intressanta och innovativa perioder och The Blue Things var - med sin övertygelse och kompetens - en av de främsta företrädarna.

http://www.youtube.com/watch?v=VJy3MWbnqmU
http://www.youtube.com/watch?v=w1mkN8kGiR4
http://www.youtube.com/watch?v=h3DmB4bwBnM&feature=related

2011-02-23T01:59:00.007Z

CHARLIE PHILLIPS
Sugartime
(Bear Family)

Tidigt i sin karriär fick Charlie Phillips det goda rådet att som musiker skriva sitt eget material. Det enda sättet att långsiktigt tjäna några pengar på sin musik. Vid ett av de första försöken komponerade han schlagerdängan “Sugertime” som, inte med honom själv utan med den etablerade trion The McGuire Sisters, blev en storsäljare och intog förstaplatsen på Billboards Top 100-lista 1957.

Uppvuxen utanför Clovis, New Mexico och samtida med Buddy Holly kom de båda artisternas vägar att tidigt korsas genom konserter och möten i Norman Pettys studio. Holly spelar gitarr och sjunger på Phillips debutsingel och på trummor återfinns Jerry Allison från The Crickets.

Producenten Norman Petty var, liksom i fallet Buddy Holly, en viktig person för Phillips. Oavsett vilket bolag han spelade in för så återvände han alltid till Pettys studio i Clovis. Petty var känd för sitt tålamod och sin generositet med studiotid - Holly och Crickets bodde ju nästan i studion - och i honom hittade Phillips en musikalisk själsfrände.

När man läser historien om Charlie Phillips i det medföljande cd-häftet så finns där inga berättelser om droger, fyllenätter, otrohet eller andra skandaler. Phillips verkar vara en person att lita på. En hygglig karl helt enkelt.

Om sig själv säger han: “Looking back, I sometimes think I should have toured and pushed myself a lot more but who knows? I might have done OK for a year or two but after that I´m not sure. There´s so many artists who were really hot superstars but nowadays you never hear of them. I still have my health, a decent home & income and enough dance bookings to keep me happy & occupied whereas non-stop nationwide touring cost Buddy Holly, Johnny Horton, Patsy Cline, Jim Reeves and so many others their lives. I´ve no regrets about the way my life has turned out.”

Phillips var ingen spänningssökare. Tvärtom finns det ett behagligt lugn och en befriande avsaknad av nervöst tillgjord attityd i hans musik. Han gör det han vill göra och behärskar countrymusikens alla varianter. Hans röst påstås spänna över fyra oktaver och alldeles oberoende av hur musiken låter är hans sång i sig en upplevelse.

Det är en njutning att höra Charlie Phillips ta ton!

http://www.youtube.com/watch?v=jLXYIfCbnFQ

2011-02-10T11:18:00.029Z

TOMMY TUCKER
Begåvning med förhinder.

Vem var Tommy Tucker?

Om man menar soul- och rhythm & bluessångaren Tommy “High Heel Sneakers” Tucker - vars riktiga namn var Robert Higginbotham - så är det många som räcker upp handen.

Men svaret på frågan vem countrysångaren Tommy Tucker, eller som det står i hans dopattest Tommy Ray Tucker, var är betydligt svårare att hitta. Den enda som tycks ha fördjupat sig i ämnet är den amerikanske författaren Colin Escott, som i sin bok “Tattooed On Their Tongues - A Journey Through The Backrooms of American Music” tar oss med på en odyssé bland udda musikkaraktärer inom country och rock´n´roll.

I ett kapitel kallat “I Loved It. I Took Advantage of It. I Blew It” samsas Tommy Tucker med artister som Jimmy Murphy, Roy Head, Bobby Charles, Ersel Hichey, Jimmie Logsdon och Dale Hawkins. Ja, t o m Pat Boone får - under titeln “Born To Be Mild” - några sidor bland bokens “losers”.

Och så finns naturligtvis Tuckers musik, vilken inte är helt lättillgänglig den heller. Totalt handlar det om så där drygt trettio inspelningar, medräknat såväl singlar som de vid tillfället outgivna inspelningarna. Med tålamod, god kassa och Ebays hjälp bör det dock inte vara helt omöjligt att den vägen lära känna artisten i fråga.

Tommy Tucker blåste verkligen sina chanser att i större sammanhang få visa upp sin begåvning och talang som låtskrivare och sångare. För begåvad var karln.

Uppvuxen i Memphis, och i tidig ålder erkänd för sin sångstil främst genom spelningar på klubbar och ett framträdande på Louisiana Hayride, fick Tucker kontrakt med det relativt nystartade Hi Records, som 1959 gav ut två singlar med honom - “Lovin´ Lil/A Man In Love” (1959) och “Miller´s Cave/The Stranger” (1960) - vilka båda passerade obemärkt förbi. Det var istället Hank Snow som strax därefter fick en hit med Jack Clements sång “Miller´s Cave”.

Under en kort sejour hos RCA Victor, där han spelade in “Return of The Teenage Queen” - en fortsättning på Johnny Cashs “Ballad of A Teenage Queen”, gjorde Tommy Tucker sig fullständigt omöjlig att lanseras av skivbolaget.

Efter en spelkväll tillsammans med Eddie Bonds band på Little Black Book Club i slutet på oktober 1961 tog han några drinkar innan han satte sig i bilen för att köra Highway 61 norrut mot Memphis. I hög fart körde han in i en bil framför, vars tank exploderade och i sin tur körde in i en tredje bil. Totalt avled fyra personer och två skadades svårt.

Tucker valde att smita från olycksplatsen. Han arresterades senare under natten men nekade till att ha varit den som orsakade kollisionen. Istället påstod han sig själv ha blivit påkörd av en okänd bil.

Trots att Tucker, genom vårdslös körning, bar skulden till att sex barn blev föräldralösa, var det straff han fick uppseendeväckande lågt. Efter ett år i fängelse och böter på 250 dollar var Tommy Tucker 1963 åter en fri man.

Men fri bara i förhållande till det juridiska systemet. Hans skuld kom aldrig att släppa taget om hans mentala hälsa, än mindre hans musikaliska karriär. Några ytterligare försök hos små bolag som X-L, PEN, Western och Challenge Records ledde ingenstans. Under namnen Tommy Ray Tucker och Tommy Raye försökte han anpassa sin stil till den så kallade brittiska invasionen. Efter några fina rhythm & bluesinspirerade inspelningar som “Sweet Talk” (1965) och “You Don´t Love Me ” (1966?) var Tommy Tuckers karriär i princip över.

Knappt tio år senare gjorde han, hos först Hi Records och sedan Monument, ett försök att komma tillbaka. Tyvärr skulle det visa sig inte finnas plats för Tommy Tucker, som fortfarande plågades av att ha fyra människors liv på sitt samvete. En del av det han då spelade in kom aldrig ens att ges ut.

I början av 1985 besökte Tucker ett antal skivbolagsproducenter och musikförläggare i Memphis för att försöka placera egna sånger. Märkt av den tragiska händelse som kom att prägla hans liv skrev han den självbiografiska “You Hitched Your Wagon To A Loser”. Med sömnlösa nätter, självrannsakan och ett tungt samvete gjorde Tucker under sjuttio- och åttiotalet sina bästa sånger.

Den 17 mars 1985 gick Tommy Tucker till sängs rökande en cigarett. Han vaknade i ett brinnande helvete och lyckades ta sig till ett angränsande rum där han avled av rökgaserna.

Det engelska skivbolaget Zu-Zazz gav 1987 ut Lp:n “TOMMY TUCKER - Memphis Bad Boy!”, vilken innehåller sju singelsidor och åtta tidigare outgivna inspelningar. Av dessa är fyra hämtade från den intressanta kassett Tucker spelade in 1985 och delade ut för att blidka eventuellt intresserade inom musikbranschen.

Hur lät då Tommy Tucker? Hans sångstil kan sägas vara en lätt “promenadliknande” talsång. Inte helt olik Johnny Cash. Men någon kopia var han inte. Det finns genomgående något äkta plågat i hans vokala uttryck. Och med tanke på vad han ställde till med och vetskapen om att han var paria hos större bolag så blev möjligtvis även håglöshet hans ständige följeslagare.

Han sjöng rockabilly, country och sextiotals-rhythm & blues med samma vilja och behov av att på bästa sätt förvalta sin säregna sångstil. Likt Billy Riley hade Tucker lätt för att anpassa sig till vad som för dagen var populärt.

Att han också var något av en röstmässig kameleont visar den spöklika “The Ghost of Mary Lou” (1964/65?). Tucker låter inledningsvis som Elvis under dennes “Wooden Heart”-period 1960, byter ett stycke in i sången till Johnny Cash för att snart bli John Lennon och räkna in “One, two, three, four...“ och dra igång introt till The Beatles “I Saw Her Standing There”. Så Elvis, Johnny Cash och Beatlesintrot ännu en gång innan han slutligen gör sorti med hur Elvis lät hos Sun Records i mitten på femtiotalet. En makalös inspelning, innehållande fyra olika stilmässiga sätt att sjunga på, som förblev outgiven tills Zu-Zazz gav ut den.

Med facit i hand är det lätt att konstatera att det borde ha funnits plats och utrymme för Tommy Tucker. Inte minst i sjuttio- och åttiotalets uppvaknande intresse för country. De inspelningar han gjorde för Hi Records 1973 och kassettinspelningarna 1985 visar upp en röstmässigt mer mogen och ytterst intressant artist, vars sånger säkert skulle ha intresserat engelska pubrockare som Nick Lowe och Dave Edmunds.

Tommy Tucker tände en cigarett i sängen och brände bokstavligen sin kanske största chans till artistisk upprättelse. Han förtjänar att lyftas fram, men det krävs ett bolag av Bear Familys typ - det är där han kvalitetsmässigt hör hemma - för att samlar ihop Tuckers samtliga inspelningar till en professionell utgåva. Titeln är ju given - “TOMMY TUCKER - You Hitched Your Wagon To A Loser”.

DISKOGRAFI (med reservation för eventuella felaktigheter):

TOMMY TUCKER & BILL BLACK´s COMBO
Rock´n´roll mama (Acetate - 1958/-59?) * 1
Little more lovin´ (Acetate - 1958/-59?) * 1

TOMMY TUCKER
Lovin´ Lil (Hi 2014 - 1959)
A man in love (Hi 2014 - 1959)
Miller´s Cave (Hi 2020 - 1960)
The Stranger (Hi 2020 - 1960)
Shuckles and chains (Hi - 1959/-60?) * 2
I´m in love with a shadow (Hi - 1959/-60?) * 2
The wild side of life (Hi - 1959/-60?) * 2

Everybody´s wrong (RCA Victor - 1960) * 3
Return of a teenage queen (RCA Victor 47-7838 - 1961)
Since you have gone (RCA Victor 47-7838 - 1961)

You learn something new every day (X-L Records 344 - 1963)
Old devil memory (X-L Records 344 - 1963)

The ghost of Mary Lou (1964?) * 4

TOMMY RAY TUCKER
Sweet Talk (Challenge 59294 - 1965)
The big buildup (Challenge 59294 - 1965)
Cry cry cry (Challenge 59303 Promo - 1965)
Escape to happiness (Challenge 59303 Promo - 1965)

TOMMY RAYE
You don´t love me (PEN Records 56793 - 1966?)
Don´t let me be the last one to know (PEN Records 56793 - 1966?)

TOMMY TUCKER
Everybody´s darling plus mine (Western W-1301 - 1966)
Sorry abort that (Western W-1301 - 1966)

Shame shame shame (Hi - 1968) * 2
Joe Bodine (Hi Country 8004 - 1973)
I ain´t had enough (Hi Country 8004 - 1973)
Miller´s Cave #2 (Hi - 1973?) * 4
Will the circle be unbroken (Hi - 1973?) * 4
I couldn´t believe it was true (Hi - 1973?) * 4

Goodbye Carolina (Monument ZS7 8591 - 1974)
One woman (Monument ZS7 8591 - 1974)

You hitched your wagon to a loser (Promokassett - 1985) * 4
The bridge of life (Promokassett - 1985) * 4
Glory train (Promokassett - 1985) * 4
Will the circle be unbroken (Promokassett - 1985) * 4

KOMPOSITÖREN TOMMY TUCKER:
EDDIE BOND & THE STOMPERS: Tomorrow I´ll be gone (Memphis M105 - 1962)
EDDIE BOND & THE STOMPERS: Let´s make the parting sweet (Memphis M105 - 1962)

* Förblev vid inspelningstillfället outgiven, men finns idag tillgänglig på:
1. Chicken Rock - “Rockin´” around the mountain (Eagle EA-R 90205 - 1999) Cd
2. Hi Records - The Early Years Vols 1 + 2 (Hi Records HEXD 44 - 1999) 2Cd
3. The Drugstore´s Rockin´ (Bear Family BCD 16607 - 2002) Cd
4. Tommy Tucker - Memphis Bad Boy (Zu-Zazz 2001 - 1987) Lp

http://www.youtube.com/watch?v=Eq_OafG2bxg
http://www.youtube.com/watch?v=GgxK8sAQaw4
http://www.youtube.com/watch?v=4vW8AxwUKWw

Samtliga foton är tagna ur Colin Escotts bok “Tattooed On Their Tongues - A Journey Through The backrooms of American Music” och publiceras med tillstånd från författaren.

2011-02-05T00:47:00.013Z

THE RENEGADES
Cadillac / I Was There
Thirteen Women / Can´t You See
(Norton)

Så lyfts The Renegades äntligen fram ur den brittiska beatmusikens obskyra tillvaro. Gruppen, som under ett par år i mitten på sextiotalet turnerade och skördade megaframgångar i Finland, hade en unik förmåga att förena femtiotalets rock´n´roll med sextiotalets beatmusik.

Inte bara var man fräck att rakt framför näsan på Vince Taylor stjäla hans idag mest kända inspelning, Cadillac, och som kompositörer sätta sig själva. Nej, dessutom tog man sig även an en av Bill Haleys tidiga inspelningar, Thirteen Women, arrangerade om den till oigenkännlighet och skapade därmed den kemiska formeln för det som brukar kallas freakbeat.

The Renegades, som ursprungligen kom från Birmingham, hade förutom i Finland viss framgång också i Holland och Italien. I hemlandet England och i övriga världen var de dock helt okända. Därför är det en välgärning av amerikanska Norton Records att nu släppa två singlar med gruppen.

Som b-sidor till “Cadillac” respektive “Thirteen Women” har valts två originalkompositioner - “Can´t You See” och “I Was There” - varav ingen, till skillnad mot a-sidorna, tidigare funnits som singel.

I Finland har det regelbundet släppts både samlingar och cd-utgåvor av deras originalalbum, vilka alla kan rekommenderas. Renegades gjorde ingenting som inte passar in i en seriös skivsamling. De som ändå nöjer sig med bara ett smakprov av allt det gruppen spelade in, vill naturligtvis ha det absolut bästa. Och dit hör definitivt fuzzmästerverket “Thirteen Women” och “I Was There”, varav den senare är den snyggaste beatballard som någonsin spelats in.

Att båda utgåvorna är maximalt välgjorda och har en baksidestext skriven av den här bloggens absoluta favoritskribent och författare, Miriam Linna, är naturligtvis ingen nackdel.

http://www.youtube.com/watch?v=GNo_rQsS05w&feature=related

http://raisedonrecords.blogspot.com/2010/08/i-min-jukebox-renegades-i-was-there.html

2011-01-31T10:48:00.034Z

THE BIG THREE
Cavern Stomp - The Complete Recordings
(RPM)

Medlemmarna i Liverpoolgruppen The Big Three var inte alls bekväma med den image, med vilken deras manager, Brian Epstein, hade för avsikt att lansera dem. Vare sig John “Hutch” Hutchinson - trummor, Johnny Gustafson - bas eller Adrian Barber - gitarr kunde förlika sig med den kostymklädda präktighet Epstein hade en förkärlek för. Inte heller Brian Griffiths, som senare ersatte Barber, kände igen sig i, eller tyckte bilden av the-boy-next-door stämde överens med gruppens musik och dess attityd .

Trummisen John Hutchinson var en hårding och lär ha varit en av få som kunde sätta John Lennon på plats. Pianisten Sam Hardie i det samtida Kingsize Taylor & The Dominoes förklarar, för den i Liverpool verksamme författaren Spencer Leigh, vilken typ av musiker The Big Three var: “The Big Three were typical Liverpool lads. They lived hard and they played hard. It showed in their music what type of lads they were.”

Till gruppens utrustning byggde Adrian Barber enorma högtalare, vilka gick under namnet “likkistorna” och vars volym skulle kompensera att man bara var tre man. Sångaren och gitarristen Alvin Stardust, som under det tidiga sextiotalet var Shane Fenton i Shane Fenton & The Fentones, kan bekräfta att Big Three var något utöver det vanliga: “The Big Three had a real earthy sound - real dirty guitarplaying, good drumming and a good bass player. It was raw and simple and that was what rock´n´roll was all about. The only band that got into their league was Johnny Kidd and the Pirates”

Trots Brian Epsteins försök att snygga upp bandet, skickade han sommaren 1962 iväg dem till Hamburg för ett tre månaders långt engagemang på den legendariska rockklubben Star Club. Naturligtvis trivdes Big Three alldeles utmärkt i en miljö full av lockelse och där ingen tycktes bry sig om konsekvenserna. Johnny Gustafson minns, med både fasa och förtjusning, tiden i Hamburg: “We could get drunk or pee off the top of statues or jump into fountains. We didn´t care...Memories of Hamburg? Drunken insanity would sum it up in a couple of words. I was reduced to a physical wreck after four days but it was enjoyable to be a physical wreck. It was wonderful to be lying in the gutter in a whiskeysodden heap in rain-water. I´ll never do it again.”

Decca Records kontrakterade Big Three 1962. Resultatet av de inspelningar och skivutgåvor som släpptes mellan 1963-64 blottlägger den motsättning som fanns mellan Epsteins strävan efter konformism och Big Threes naturliga slyngelmentalitet.

Ingen av Big Threes medlemmar hade - i motsats till t ex John Lennon och Paul McCartney - Epsteins förtroende som låtskrivare, istället var de tvungna att lita till andras kompositioner. Det naturliga för gruppen var att spela in något från sin egen scenrepertoar, men Epstein tvingade dem - med ultimatumet “Do it boys or it´s all over” - att ta sig an poporienterat material som “By The Way” och “I´m With You”, vilket de egentligen hatade.

Skivornas b-sidor ansågs mindre intressanta och där hittar man vad Big Three själva helst ville spela in. Både “Cavern Stomp” och “Peanut Butter” - liksom debutsingeln “Some Other Guy” - representerar den typ av rhythm & blues som var standard bland Liverpools hundratals grupper. Big Three var ofta först med att hitta ovanliga amerikanska blues och rhythm & bluesinspelningar.

Bäst uppfattning om den energi Big Three lär ha haft på scen får man av “The Big Three - At The Cavern”, en live-ep som speglar bandet och dess förhållande till sin publik. Atmosfären är tät - och som alla fullpackade kvällar rann kondensvatten efter stenväggarna i den trånga lokalen - när Caverns diskjockey Bob Wooler, till publikens jubel, presenterar bandet och de inleder med Ray Charles “What´d Say”.

När nu RPM Records på “Cavern Stomp” samlat materialet med The Big Three, så innehåller den förutom deras singlar och live-ep:n även det obskyra album gruppen spelade in då man kort återförenades 1973.

Osämjan och motsättningarna var vid uppbrottet 1964 tydligen oöverbryggliga, varför trummisen John Hutchinson aldrig tillfrågades om att medverka på “Resurrection”. Johnny Gustafson och Brian Griffiths valde istället att kontakta Nigel Olsson, trummis i Elton Johns band, vilken kände sig så hedrad att han ställde upp gratis.

Återföreningen var aldrig tänkt annat än som tillfällig, vilket var olyckligt. Utan att på något sätt vara nyskapande är “Resurrection”, trots dåliga försäljningssiffror, ett album som visar att Gustafson och Griffiths hade kvar känslan för den musik de aldrig nådde utanför vare sig Liverpool eller Hamburg med tio år tidigare.

Med tryck och energi påminde man världen, eller i alla fall de få som köpte “Resurrection”, i det tidiga sjuttiotalet att rockmusik på riktigt aldrig kan fuskas bort. Det gäller i lika hög grad idag, som 1963 och 1973, och The Big Three var ett skolexempel på att känsla, förmåga och rätt intällning är helt avgörande ingredienser för all äkta musik.

Avslutningsvis går sista ordet till Bill Harry, utgivare av tidningen Mersey Beat,: “Yes, the Big Three were the Cream ahead of their time. They were brilliant musicians. Brian Griffiths was the best guitarist on Merseyside and the Big Three had a terrific, heavy, load sound. They were a very tight band and one of the Top Five bands in Liverpool”.

Eller som Bob Wooler valde att uttrycka sig: “The boys with the benzedrine beat”

http://www.youtube.com/watch?v=fRfQ-hm3APs&playnext=1&list=PL06737E2470AB16AE

http://www.youtube.com/watch?v=YbSmhvB9NkI&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=5mbj6do2t6E

2011-01-26T17:53:00.011Z

BLUESAHOLICS
Back In Blue
(Moonwalker)

Jag tillhör den typen av äldre män som följer varje steg den engelske pubrockaren Mickey Jupp tar. Och de är tyvärr inte så många numer. För den bekväme är det lättast att få information om Mickey Jupp på Lars Kärrbäcks fenomenala - och av Jupp själv godkända - hemsida http://www.mickeyjupp.se/ .

Ingen har förvaltat arvet från Chuck Berrys storhetstid bättre än Jupp. Båda har förmågan att - till ett svängigt, skenbart okomplicerat komp - berätta en trovärdig historia. Oavsett om den är rolig, romantisk eller rörande, så är de båda kompositörerna oslagbara inom sina respektive genrer.

Därför är det också många artister som gjort egna inspelningar på någon av Jupps sånger. Bland de mer namnkunniga återfinns Dr Feelgood, Dave Edmunds, Rick Nelson, The Judds, Gary Brooker, Kursaal Flyers, Elkie Brooks, Nick Lowe, Chris Farlowe, Delbert McClinton, The Searchers, Jerry Williams, The Refreshments och Gyllene Tider. Gruppen mindre kända artister är långt mycket större.

De senaste i raden som vänt sig till Mickey Jupp för att hitta låtmaterial är en tiomannagrupp (10! - ja, ni läste rätt) från Schweiz med namnet Bluesaholics. Gruppen har, på sin cd “Back In Blue”, inte mindre än tre sånger hämtade från Jupps skivkarriär. Äldst är “Anything You Do” från 1971 års så kallade “Red Boot” album med Legend. Därefter ett hopp fram till 1994 och den svenskproducerade “You Say Rock” och låtarna “Anything You Say“ och “Part of Your Furniture”, varav den senare sjungs på schweizertyska under titeln “Läblose Gägestand”. Och det fungerar faktiskt så bra att den hör till skivans mest avspända spår. Detsamma gäller översättningen av John Fogertys “Have You Ever Seen The Rain”, som i Bluesaholics mun blir “Rägeboge”.

Det är lika bra jag säger det på en gång. Mitt huvudsakliga intresse för den här skivan är just lånet av Mickey Jupps låtar. Och med “Anything You Say“ har Bluesaholics faktiskt pressat fram ett riktigt guldägg.

Istället för Jupps lågmälda, doo wopinspirerade version använder Bluesaholics ett betydligt bredare arrangemang och förvandlar “Anything You Say” till förstklassig blue-eyed-soul, där kompet är formidabelt. I botten ett stadigt trumkomp och en lagom klättrande bas, därpå ett el-piano med rytmiskt lagda ackord och en gitarr som fyller i med snygga soullicks.

Blåsarrangemanget skall vi bara inte tala om, stilrent är en underskattning. Det midnattsblåa trumpetsolot är ett rent genidrag och när, straxs därefter, lägereldsmunspelet plockas fram vill man inget annat göra än att trycka på reprisknappen. Och då har jag ändå inte berättat hur genomarbetat och snyggt det här bandet sjunger både solo- och körstämmor.

Allt för hårt spända muskler, i förhållande till Legends finstämda original, gör att “Anything You Do” fungerar mindre bra. Men det finns annat att glädjas åt. Med den egna “Talk Dirty” träder Bluesaholics in i den värld där The Inmates är kungar, trots att gruppen med trummor, bas, orgel, två gitarrer, tre blåsare och två sångare knappast lär få plats på en ordinär engelsk pubscen. Den smått reggaesvängiga “Why Don´t We Try” tangerar något Mark Knopfler skulle ha kunnat skrivit för Dire Straits när de var som störst.

För de som gillar B. B. & The Blues Shacks moderna blandning av soul och blues är Bluesaholics absolut ett alternativ och själv skulle jag mer än gärna besöka en tysk ölhall med det här bandet på scenen.

2011-01-23T17:09:00.021Z

I min Jukebox

SLAM CREEPERS
I should have known better
(Bill)

Jag har aldrig sett vare sig Björn Skifs eller hans tidiga grupp Slam Creepers som särskilt intressanta. På sextiotalet ansåg jag dem alltför jazziga, ja rent av tråkiga, för att fästa någon större vikt vid. Som ung rhythm & bluesentusiast var det sådana som The Friends, The Merrymen, Sooner Or Later och The Dee Jays vars skivor man köpte. Besökte någon intressant grupp ens hemort, och det hände relativt ofta, så skulle man vara ordentlig sjuk för att avstå från att ta sig dit.

Det gällde inte ett band som Slam Creepers, de var för trista helt enkelt. Inte ens på åttiotalet, då jag i princip lade hela min skivbutget på att köpa upp singlar, ep:n och Lp:n med svenska sextiotalsband, fann jag någon annan anledning att köpa Slam Creepers skivor än att de hörde till samlingen. Så fel jag hade...

Ja, det skulle visa sig att jag hade helt fel.

En natt nyligen satt jag och slötittade på olika musikinslag på Youtube och skrev in sökordet “Swedish Beat” och upp kommer rubriken "swedish beat /garage bands of the sixties, various bands....” och från högtalarna strömmade ”I Don´t Want Your Love” och ”Boom Boom” med The Shanes, tagna från den dokumentär om bandet som Sveriges Television sände i mitten av sextiotalet.

Ur SvT:s arkiv letade komikern Ulf Larsson tjugo år senare fram filmade inslag med svenska sextiotalsband och sände dessa i programserien Go-Go Natt. Det är därifrån som filmen på Youtube kommer.

Tre minuter in i det sju minuter långa inslaget dyker plötsligt en ung Björn Skifs upp i bild, ackompanjerad av några fullständigt avväpnande tangentdragningar på den hammondorgel han trakterar. Strax därefter ett par maffiga ackord på instrumentet som är Guds gåva till mänskligheten och med tre sångstämmor förenas sedan Slam Creepers i refrängen ”I should have known better...”. Magiskt är ett allt för svagt ord för vad Björn Skifs - orgel, Lars Christians - bas, Kenneth Windahl - gitarr och Janne Fakt - trummor gör med John Lennons komposition ”I Should Have Known Better” från februari 1964.

Det är inte konstigt att Skifs ser så lycklig ut. Det släpiga arrangemanget, dränkt i stämsång och hammondorgel, är inget mindre än magnifikt och knyter an mer till den vokala tradition som John Carter, Ken Lewis och Perry Ford lanserade med gruppen The Ivy League, än den merseybeatpop Lennon och The Beatles företrädde vid inspelningen av ”A Hard Day´s Night”, där originalinspelning av ”I Should Have Known Better” återfinns.

I Ian MacDonalds utmärkta bok ”En Revolution I Huvudet - The Beatles inspelningar och 60-talet” beskriver författaren ”I Should Have Known Better” som en av periodens minst framstående Beatleslåtar och enbart ett muntert utfyllnadsnummer, vars text Lennon senare berättade inte betydde ett dugg.

Må så vara, men när man lägger ”A Hard Day´s Night” på skivspelare, så träffas man av ”I Should Have Known Better” som en uppfriskande fräschör när man väl tagit sig igenom den uttjatade titellåten, som är skivans öppningsspår. Att texterna egentligen inget betydde var vi ju vana vid gällande Beatles tidiga inspelningar. Det gör ändå inte någon av exempelvis ”Please Please Me”, ”She Loves You”, ”I´ll Get You” eller mästerverket ”I Want To Hold Your hand” mindre bra.

Jag har aldrig lyssnat på Beatles för texternas skull. Det är musiken, stämsången, förmågan att skriva oförglömliga melodier på två och en halv minut som gör att jag älskar tidiga Beatles i allmänhet och albumet ”A Hard Day´s Night” i synnerhet. Och ”I Should Have Known Better” är inget undantag. Snarare tvärtom. Den hör - tillsammans med ”I´m Happy Just To Dance With You”, ”You Can´t Do That” och fantastiska ”Any Time At All” - till en av skivans höjdpunkter.

På grund av sångens simpla karaktär lär det ha tagit John Lennon tjugotvå tagningar innan han kunde låta bli att kväva sin sång med skrattanfall. Att en svensk grupp med det osannolika namnet Slam Creepers - en slags hemmagjord översättning av namnet på en svarta filtkänga kallad Slamkrypare - skulle hitta kvaliteter och förvandla den fula ankungen till en svan kunde naturligtvis inte Lennon föreställa sig.

Min entrébiljett in i den värld där dalmasarna Slam Creepers befann sig är, i och med deras fenomenala tolkning av ”I Should Have Known Better”, äntligen införskaffad. Det vore en rejäl överdrift att påstå att en helt ny värld har öppnat sig, men nu kan jag ändå uppskatta en hel del av det gruppen spelade in. När fan blir gammal blir han religiös...

För att ha befunnit sig i skuggan bakom de tre riktigt stora svenska sextiotalsgrupperna - Tages, Shanes och Hep Stars - så var Slam Creepers skivproduktion imponerande. Under åren 1966-69 släpptes med gruppen femton singlar, en ep-skiva och två Lp-skivor - ”Bubbles” (1967) och ”Dedicated To Sweet Ruth” (1968) . Till det skall läggas dess medverkan på tidningen Bild Journalens Topp-skiva nr. 6 (flexi-ep med tre olika artister-1967) och bidraget till samlings-Lp:n ”Popligan” (1967).

Enklaste sättet att idag bekanta sig med Slam Creepers är att inhandla den dubbel-cd som under namnet ”Vansbro Memories” innehåller allt gruppen spelade in för Bill Records. Där finns alltså också ”I Should Have Known Better”, som ursprungligen var öppningsspåret till gruppens andra Lp, och den i sig är anledning nog att köpa skivan.

Det råder Slam Creepers-feber på redaktionen!

http://www.youtube.com/watch?v=vdHMKvxwSiU

2011-01-19T09:32:00.009Z

BILLY “Red” LOVE
Gee ... I Wish - The Sun Years, Plus
(Bear Family)

Han såg ut som en ung Chuck Berry och lät stundtals som Roy “Good Rocking Tonight” Brown. När han fick härma Jackie Brenstons röst på “Juiced” - uppföljare till “Rocket 88” som Brenston själv inte hade tid att spela in - borde framgången per automatik ha kommit som ett brev på posten. Nu tillhör Billy Love istället en av de minst dokumenterade blues- och rhythm & bluesartisterna.

Första gången jag blev medveten om hans namn var i mitten på åttiotalet då Charly Records gav ut boxen “Sun Records - The Blues Years 1950-1956”, där Love finns representerad med sex sånger. Idag, tjugofem år senare, finns Loves musikaliska kvarlåtenskaper äntligen samlade och tillgängliga.

Redan när Sam Phillips i januari 1950 öppnade sin Memphis Recording Studios så antas pianisten Billy Love ha funnits där som studiomusiker bakom munspelaren Walter Horton. Att Love befann sig i Phillips studio den 24 juli 1951 är däremot klarlagt. Det var den dagen Phillips betalade Love hundra dollar för rättigheterna till “Juiced” som skulle säljas till Chess Records: “At that time Chess was screaming for more top notch product so I recorded Billy Love singing “Juiced” and we used that as the follow up song. It was the best song around and I bought it off Billy for Jackie”.

Det skulle dröja till april 1952 innan Billy Love fick eget kontrakt med Chess. Den fenomenalt rockige “Drop Top” - även den inspelad hos Phillips - visar vilken hög standard Love höll som kompositör, sångare och pianist. Trots detta dumpade Chess honom efter ytterligare en singel och därefter fortsatte han som studiomusiker och spelade bl a bakom namn som Rufus Thomas och Rosco Gordon, vilken han för övrigt lärde spela piano.

Sam Phillips uttryckte längre fram sin beundran för Love: “Billy was a supergood musician...”, men blottlägger också pianistens svagheter: “...but he didn´t have the gut desire to succeed...Billy´s problem was lack of patience and devotion to what he was doing. He played well but there is a kind of dedication and belief in your music that extends beyond the door of the studio. He didn´t have that.”

Förutom en reklamsingel för ett bageri, “Hart´s Bread Boogie”, så blev det inga fler skivutgåvor för Billy Love. Att aldrig Sun Records släppte något med Love kan möjligtvis bero på att Phillips inte helt såg honom likvärdig Rosco Gordon eller Roy Brown. Eller så tappade han intresset när en ung vit lastbilschaufför dök upp.

“Gee ... I Wish” innehåller samtliga bevarade inspelningar med Billy Love, totalt tjugosex stycken och alla inspelade i Memphis Recording Studios mellan 1951-1954, och om Sam Phillips inte tyckte Billy Loves hängivenhet och övertygelse fanns kvar utanför studiodörrarna, så visar “Gee ... I Wish” att så ända var fallet inne i studion.

http://www.youtube.com/watch?v=GbvnLRNkx8E
http://www.youtube.com/watch?v=zD2km0Tsujs
http://www.youtube.com/watch?v=cmZBivVpw-8&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=6VtG1xMX-n4

2011-01-14T01:09:00.017Z

THE ZAKARY THAKS
Passage To India
(Cicadelic)

Både Mercury Records och ABC Dunhill Records skrev kontrakt med Texasgruppen Zakary Thaks, men inget av bolagen fullföljde sina åtaganden. Medlemmarnas unga ålder orsakade såväl praktiska som juridiska problem. Sångaren, Chris Gerniottis, var vid skivdebuten 1966 endast femton år gammal och de övriga sexton eller sjutton, något som är fullständigt omöjligt att förstå när man hör vad de lyckades åstadkomma med sin musik.

Den så kallade brittiska invasionen betydde mycket för Zakary Thaks och då främst tuffare band såsom Kinks, Rolling Stones men framför allt Yardbirds, vilka gruppen varit förband till strax innan Jeff Beck hoppade av. Den mognad musikerna i Thaks visade upp på de totalt sex singlar man släppte mellan åren 1966 - 1969 ger associationer långt bortom garagerockens snäva ramar.

Många av de grupper som fyller samlingsutgåvor av typ Pebbles och Nuggets har en eller möjligtvis två klassiska låtar, men likt storheter som Love, 13th Floor Elevators, Music Machine och Mouse & The Traps finns inget inspelat av Zakary Thaks som kan klassas som utfyllnad. Allt, ja jag menar allt, som gruppen spelade in är av absoluta högsta klass. Oavsett om det är en rå fuzzdränkt “Green Crystal Ties”, en Moby Grapeliknande “Mirror Of Yesterday” eller Beatlesharmonier som i “Please”, vilkens gitarrljud borde ha gjort sjuttiotalets Flamin´ Groovies gröna av avund, så är gruppen för originell och alldeles för mycket sig själv för att kunna misslyckas eller, ännu värre, bli bleka kopior av sina förebilder.

Trots att Zakary Thaks material återutgivits vid ett flertal tillfällen så innehåller alltid den senaste utgåvan något tidigare outgivet. Denna gång den sensationella “Passage To India” - inspelad på överbliven studiotid samtidigt som tredje singeln “Please / Won´t Come Back” - som med sina österländska influenser och Chris Gerniottis sång låter som det bästa Arthur Lee inte skrev och Love aldrig spelade in. Om J-Beck Records - och dess ägare Carl Becker som vägrade att ge ut den - istället för Texas varit stationerade i San Francisco hade “Passage To India” gett Zakary Thaks kultstatus och ett internationellt erkännande redan 1967.

För att hitta något jämförbart med den äkthet, glädje och egensinne gruppen förmedlade, i sin strävan att frambringa något helt eget, ligger holländska The Outsiders allra närmast. Precis som Wally Tax och hans kollegor var Zakary Thaks oförställda och sanna rakt igenom.

ZAKARY THAKS DISKOGRAFI
Bad Girl/I Need You (J-Beck)-66
Face To Face/Weekday Blues (J-Beck)-67
Please/Won´t Come Back (J-Beck) -67
Mirror Of Yesterday/CanYou Hear Your Daddy´s Footsteps (J-Beck)-67
Green Crystal Ties/My Door (Thaks Rec)-68
Outprint/Everybody Wants To Be Someone (Cee-Bee)-69

http://www.youtube.com/watch?v=nTX1v_pJt5E&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=7nXelRHSwbs&feature=related

2011-01-06T23:00:00.010Z

PERCY SLEDGE
The Atlantic Recordings
(Rhino Handmade)

Sent 1965 står Quin Ivy utanför sin studio Norala Sound i Sheffield, Alabama och ser hur en pickup parkerar framför honom. På flaket finns en Hammond B3 fastbunden och i förarhytten sitter tre unga män. Väl inne i den lilla studion ber sångare Percy Sledge de två övriga - basisten Cameron Lewis och organisten Andrew ”Pop” Wright - att slå an de ackord som ligger till grund för den sång som för alltid skall komma att förknippas med Sledge.

Exakt samma scen hade utspelat sig några månader innan då Sledge, i förtvivlan över att ha blivit dumpad av sin flickvän, med hjälp av Lewis och Wright improviserat fram embryot till vad som i Ivys studio skulle komma att bli ”When A Man Loves A Woman”. I ren tacksamhet över att musikerna fångat hans sinnesstämning, avsade sig Sledge alla anspråk på betalning för sången som han placerade som nummer ett på Billboard Top 100 våren 1966.

Betalningen till Cameron Lewis och Andrew Wright kan tyckas vara i mesta laget - speciellt med tanke på att dessa inte kom att spela på den version som Ivy sålde till Atlantic Records - men säger mycket om Sledge som person. Hela hans musikaliska gärning präglas av vänlighet och medmänsklighet.

Percy Sledge, om någon, förkroppsligar allt vad epiteten deep soul och countrysoul står för. Likt Joe Tex, en annan gigant inom soulmusiken, verkar karln helt sakna behov av att spänna musklerna. Eller omvänt, Percy Sledge är så tuff att han inte behöver visa det. Istället koncentrerar han sig fullt ut på att beskriva vår längtan efter kärlek. Liksom våra tillkortakommanden och svårigheter i strävan efter densamma.

Uppväxten i Leighton, Alabama - med en musikalisk bakgrund i kyrkokörer och otaliga kvällars lyssnande på familjens radio, som spelade countryartister som Hank Williams, Lefty Frizzell, Jim Reeves och Marty Robbins - lade grunden för Percy Sledges unika ställning som en av de största inom countrysoulen.

När hans sjungande kusin Jimmy Hughes slog igenom med “Steal Away” 1964, kunde han på nära håll bevittna hur en ung, fattig, svart begåvning faktiskt kunde göra verklighet av sina drömmar.

Att Percy Sledge var tjugosex år, make och far när genombrottet kom gjorde säkert den plötsliga framgången hanterbar. Utifrån en vuxen mans insikt och erfarenhet förstod han att ta vara på den möjlighet hans unika röst gav. Det fanns ingen anledning att nervöst kopiera någon av soulmusikens eller rhythm & blusens föregångare: “When I did “When A Man Loves A Woman”, I knew then that I had my own thing. I didn´t need to worry abort singing like Pickett or Otis or James Brown or nobody else. And my own thing was expressing myself deeply from within my heart.”

Allt det som är karaktäristiskt för musiken från trakterna runt Muscle Shoals - den själfulla sången, körerna, det varma orgelljudet, det lite torra trumljudet, blåsarrangemangen och de svarande gitarrerna - presenteras på ett förträffligt sätt av Rhino Records när man nu, i en begränsad upplaga, väljer att samla Percy Sledges utgåvor för Atlanticetiketten från åren mellan 1966 - 1974. Här finns hans fyra album - “When A Man Loves A Woman” (1966), ”Warm And Tender Soul” (1966), ”The Percy Sledge Way” (1967), och ”Take Time To Know Her” (1968) samt singlar, liveinspelningar och tidigare outgivet material.

Allt snyggt presenterat i en vinröd sammetsförpackning, vars innehållande musik för alltid utnämner Sledge till den ultimata sista-dansen-sångaren. Den som inte desperat törstar efter kärlek av att lyssna på Percy Sledge kan med rätta misstänkas sakna hjärta.

http://www.youtube.com/watch?v=azYUe1md61k
http://www.youtube.com/watch?v=6x0WqS4OmOQ

2010-12-29T21:02:00.006Z

CONWAY TWITTY
The Ballads of Conway Twitty
(Bear Family)

“Conway Twitty was a great singer, there are many great singers, but Twitty´s greatness resided as much in his uniqueness and in the way he intuitively understood his audience. When his audience was young, he recorded songs that caught their giddy hormonal rush. When rock´n´roll changed in the midsixties, he realized that neither he nor his fans were listening to it any more, so he switched to country music. He echoed a generation as it made its often awkward way into and through adulthood. He didn´t need market surveys, media consultants, or spin doctors. He just looked inside himself and knew. Many of his songs were self-composed while some came fresh from the Nashville and New York music mills, and other were written long ago. He brought much of himself to them all. Truly, he was one of the best friends a song ever had”

Så träffande inleder Colin Escott det medföljande texthäftet till “The Ballads of Conway Twitty” och gör därmed ytterligare analyser överflödiga.

Vid andra världskrigets slut 1945 bildade den då tolvårige Harold Lloyd Jenkins sin första orkester - ett hillbillyband kallat Phillips County Ramblers - som spelade på barer, skoldanser och hos mindre radiostationer. I mitten på femtiotalet var han en rutinerad musiker som insåg att närmaste vägen till framgång och berömmelse gick via Elvis Presleys förändring av countrymusiken.

Under det mer slagkraftiga namnet Conway Twitty sökte sig Jenkins till Sam Phillips Sun Records i Memphis. I bagaget hade han den egenhändigt skrivna “Rock House”, vilken Phillips istället lät Roy Orbison spela in. Det enda officiella avtrycket från Twittys sejour hos Sun Records blev just hans namn inom parentes under Orbisons inspelning av “Rockhouse”.

Det skulle dröja ytterligare något år innan Twitty fick sitt stora genombrott med “It´s Only Make Believe”, listetta både i USA och England, och det är väl ingen större överdrift att påstå att Conway Twitty därefter varit en av countrymusikens mest framgångsrika sångare.

Orsaken till hans makalösa framgång kan banne mig inte sammanfattas bättre än i Colin Escotts ord: “Truly, he was one of the best friends a song ever had”. Samlingen “The Ballads of Conway Twitty” visar att Twitty hade en enastående förmåga att hitta och ta fram det väsentliga i varje sång, både sina egna och andras.

http://www.youtube.com/watch?v=QMCBmWG49iY
http://www.youtube.com/watch?v=CRrKvlb3pAg

2010-12-17T18:40:00.061Z

BÄST 2010
Nedan är skivor och inspelningar jag lyssnat på under året. Det betyder nödvändigtvis inte att musik eller utgåvor har 2010 som utgivningsår. Det kan t ex vara sådant som jag återupptäckt eller aldrig hört innan. Ebay och Gemm har ökat tillgängligheten och gjort all musik lika aktuell.

BÄDDAT FÖR TRUBBEL
Det här är inte New York
(Punks Only)
Malmögruppen Bäddat För Trubbel gör genuint rakryggad rockmusik som slår undan fötterna för allt vad beräkning, karriär och fina manér heter. Gruppen tar vid där Wilmer X lämnade Larm, Svenska Pop Fabriken och Amigo. Lika hoppfulla, vardagsnära och enkla som Wilmer X kändes med de två första singlarna - ”Sov Min Älskling/Säj Din Mamma & Din Pappa" och "En Dansande Polis/Wilmer I Paris” - känns idag Bäddat För Trubbels debutalbum ”Det här är inte New York”. Svensk rockmusiks största hopp just nu. Gitarrljudet i ”Jag är bättre än dig” är fullständigt avväpnande.

THE MAHARAJAS
Sucked Into The 70´s
(Crusher)
The Maharajas behärskar alla de olika stilarter som samlades under det gemensamma namnet Pubrock. Ett sjuttiotalsfenomen som höll liv i femtiotalets rock´n´noll, sextiotalets beatmusik och de på folk- och countrymusik baserade influenserna från The Band. På fyra originalspår ger oss Maharajas en påminnelse om hur lysande Dr Feelgood, Brinsley Schwarz , Graham Parker och hela denna underbara period kallad Pubrock var.

RILEY
Grandma´s Roadhouse
(Delmore)
Rileys fyrtio år gamla inspelningar, “Grandma´s Roadhouse”, är ett unikt dokument över vad begåvade musiker kan åstadkomma med relativt små medel, i kombination med en djup förankring i amerikansk rotmusik - såsom country, gospel, rock´n´noll - och en slags övertygelse om att vardagen är livets nerv.

SLAP THAT BASS!
The Story of Finnish Rockabilly & 50´s Style Rock´n´Roll 1979-2009
(Johanna)
Sam Phillips ständiga råd till sina artister i SUN-studion: “Keep It Simple Boys”, löper som en röd tråd genom “Slap That Bass” och rådet visar sig vara lika rätt i Helsingfors 2009 som det var i Mempis 1955. När engelska teddyboys på sjuttiotalet lade ner stora summor på rätt kläder, sydde de finska rockabillyentusiasterna om sina mor- och farföräldrars kläder och snickrade boots av gamla träskor. Driven av samma nervösa energi som femtiotalets amerikanska förebilder gjorde Buck Jones & His Rhythm Riders 1999 - med “I´m Gonna Rock Your Brains Out” - vild, passionerad hembränd rockmusik. När känslan får styra blir det precis så här bra.

JULIAN LEAL
Not Just Another Pop Album
(Useful Records)
Ursprungligen kom Julian Leals egenhändigt gjorda album ut 1985. Leal skrev låtarna, spelade alla instrument utom trummor, sjöng och lade på stämmor, mixade, producerade och försökte slutligen sälja resultatet. Av de få som lyckades komma över ett exemplar fanns naturligtvis de kreativa krafterna bakom den svenska etiketten Sound Asleep Records. Dessa har nu förbarmat sig över oss andra och återutgett Julian Leals lilla powerpopmästerverk. I en begränsad upplaga på hundra (100!) exemplar kommer man - under samlingsnamnet “Sound Investment CD Club” - även fortsättningsvis att släppa obskyra trevligheter som nästan inga andra än Christer Strömberg och Jerker Emanuelson hört talas om.

A REAL COOL TIME REVISITED
Swedish Punk, Pop and Garage Rock 1982-1989
(Amigo)
Visst hade man hört det tidigare och det är det som är meningen med riktigt bra rockmusik. Att den verkar i en tradition, men även tillför något för sin tid specifikt. Genom att addera punkens energi till Voodoo Dolls rockabilly, Nomads fascination för Pebblessamlingarna samt Bottle Ups kärlek till Link Wray och surfmusiken fick vi på åttiotalet äntligen en uppkäftig svensk rockmusik igen.

BILLY RILEY
The Mojo Albums, plus
(Bear Family)
På något sätt kom han alltid för sent Billy Riley. Borden verkade alltid redan tömda när det var hans tur att äta. Som musiker var han dock rikligt belönad Han behärskade allt: Rock´n´roll, Folk, Country eller som här Blue-eyed-soul.

A ROCKET IN MY POCKET
The Soundtrack To
THE HIPSTER´S GUIDE TO ROCKABILLY MUSIC
(ACE)
Det hickas, frustas och stönas och var och varannan sjunger som om de har en het potatis i munnen. Det finns helt enkelt inget övrigt att önska, för det är så här rockabilly låter när det är som allra, allra bäst. Författaren Max Décharné visar sig vara precis rätt person att, för en ny, ung musikintresserad generation, lyfta fram rockabillymusiken som en av rock- och populärmusikens allra mest vitala, adrenalinpumpande och revolutionerande musikstilar.

BOBBY CHARLES
See You Later, Alligator
(Bear Family)
Robert Charles Guidry - eller Bobby Charles som han döptes om till av Leonard Chess - hade under senare halvan av femtiotalet klippkort till Cosimo Matassas inspelningsstudio i New Orleans, Louisiana. Med Paul Gayten som producent och musiker som Lee Allen - tenorsax och Earl Palmer - trummor bakom sig, befann sig den knappt tjugoårige sångaren i den bästa av världar.

KENT NORBERG
The Last Polar Bear
(Bear Family)
Den som gillar powerpop hittar i boxen ”35 YEARS!!! BEAR FAMILY RECORDS” Satorgitarristen Kent Norbergs och hans “The Last Polar Bear”. Trots den sorgmodiga texten om global uppvärmning och de ödesdigra konsekvenserna för jordens isbjörnar är sången en riktig skönhet. Norberg blandar med säker hand Big Star med The Smithereens och lägger in snygga 10CC-stämmor som är så smakfulla att jag saknar ord. Norberg har definitivt gjort den snyggaste pop jag hört på länge.

PETE MOLINARI
A Train Bound For Glory
(Clarkesville)
För Pete Molinari - som befinner sig i ständig rörelse - finns inget artistiskt slutmål. Resan är behållningen. Molinari lyfter på hatten och hälsar välkommen till Linje Lusta. Vill du åka med så hoppa på, annars blir du kvar vid hållplatsen stirrande på sista vagnens akterljus.

JOHN PAUL KEITH & THE ONE FOUR FIVES
Spills And Thrills
(Big Legal Mess Records)
När man lägger “Spills And Thrills” i spelare så väller en så äkta och naturlig rock´n´roll ut, att man måste gå via tidiga The Blasters - och på vägen passera Johnny Thunders “So Alone” - ända tillbaka till femtiotalet och Ricky Nelsons inspelning av “Lonesome Town” för att hitta samma avspända attityd och känsla.

JOE DUNNETT & THE NEW RENEGADES
Lay Down
(Philips)
Förbluffad drog jag upp singeln ur en skivback i ett av Helsingfors skivantikvariat. The Renegades utan Kim Brown vid sångmikrofonen spelade 1976 in den här pubrockrökaren och lade den som b-sida till en nyinspelning av ”Cadillac”. Singeln gavs ut i Tyskland i samband med att gruppen turnerade där. Man skulle vilja ha en hel Lp som låter så här bra.

STRAWBS
Lay Down
(AM)
När jag städade i skrivrummet kom den här singeln från 1972 fram och jag hade fullständigt glömt hur bra den är. Suverän pop med starka influenser från brittisk folkrock.

THE DISTRACTIONS
Come Home
(Occultation)
Eden Kanes gråtande småbröder är tillbaka. Och det är inte vilken återkomst som helst. ”Lost” låter t o m bättre än albumet ”Nobody´s Perfect”.

CUFF THE DUKE
Way Down Here
(Noble Recording Co.)
Att “Way Down Here” är Cuff The Dukes minst experimentella skiva betyder inte att musiken saknar överraskningar eller har blivit slätstruken. Nej, istället har musiken blivit mer homogen och de olika stilarna är nu helt integrerade i gruppen. Framför allt är “Way Down Here” rakt igenom behagligt vacker.

SE- och LÄSVÄRT

SEAN TYLA
Jumpin´ In The Fire - A Life In Rock´n´Roll
(Soundcheck Books)
En välskriven och intressant skildring av det extremt tuffa arbetet i en bransch där bara framgång räknas. Och endast den som vet vad han vill överlever med hälsan i behåll. Sean Tyla visar att han är en överlevare och i ”Jumpin´ In The Fire - A Life In Rock´n´Roll” ger han oss historierna om Ducks Deluxe och Tyla Gang. En vol. 2 lär vara på gång och jag kan knappt vänta på historien om The Force.

JOHAN CRONEMAN
Filmrecensent och tv-krönikör i Dagens Nyheter
Började prenumerera på DN enbart för att inte missa någon av hans krönikor. Han formulerar allt vad jag själv tycker, men inte lyckas uttrycka. 2006 fick Croneman Gerard Bonniers stipendium för kulturjournalistik med motivationen: "Johan Croneman har ett mycket stabilt humör. Han är alltid arg. Det gör honom ovanlig och viktig i ett kulturklimat som annars i hög grad präglas av längtan efter att tycka om och bli omtyckt."

BRINSLEY SCHWARTZ DISKOGRAFI
HÅKANs POP
Popprofessor Håkan Pettersson och Mickey Juppkonnässören Lars Kärrbäck gjorde en ordentlig och ambitiös djupdykning i först Brinsley Schwartz skivutgåvor och nu senast tar de sig an Billy ”Rockpile” Bremner och där det finns det långt mer än jag hade förstått. Spännande och intressant läsning gjord av fans för fans. Det blir alltid bäst så.
http://www.hakanpettersson.se/blogg.php?kid=43

OIL CITY CONFIDENTIAL
(Cadiz Music)
Wilko Johnson guidar genom oljeraffinaderiernas Klondyke, Canvey Island. Maniskt och spännande, ja rent av vacker är historien om pubrockens kungar, Dr Feelgood. Julien Temple har gjort en av de bästa rockdokumentärer jag sett.

PETE MOLINARI
(Konsert 10.10.29 och 10.11.02)
Molinari - som befann sig i Stockholm för att göra en inspelning - gjorde två i det närmast oannonserade livespelningar. Först på Izzy Youngs Folklore Centrum, där han ensam med akustisk gitarr spelade inför tjugofem personer och fyra dagar senare uppträdde han med band på Pet Sounds Bar. Två fantastiska spelningar som visar vilken bredd och hur stilmässigt svårfångad Pete Molinari är.

2010-12-11T16:55:00.010Z

Cuff The Duke
Way Down Here
(Noble Recording Co.)

Den kanadensiska gruppen Cuff The Duke är återhållsam med sina skivsläpp. Debuten “Life Stories for Minimum Wage” kom redan 2002. Den självbetitlade tvåan släpptes 2005 och trean “Sidelines In the City” 2007. Och så då deras senast, “Way Down Here” (2009), som är gruppens fjärde och också dess minst experimentella skiva.

Cuff The Duke består av fyra begåvade musiker som inte räds att blanda stilar som normalt inte kopplas samman. På de tre första skivorna drog sig inte bandet för oväntade, halsbrytande stilbyten på ett sätt som ingen annan tidigare hade gjort det. Man levererade den ena överraskningen efter den andra och mixade folk- och countrymusik med progressiv, symfonisk rock. Ibland lät de som ett ledset Samla Mammas Manna och ibland som om någon av Keith Emersons grupper - Nice eller Emerson, Lake & Palmer - gått vilse och förlorat sig i den amerikanska folkmusiken.

Det låter förskräckligt och borde kanske vara det, men det är inte det. Istället skapas en balanserad, spännande musik som gör Cuff The Duke helt unika. Förutsättningen för att göra det här bra är att vara ung och nyfiken. Att kunna förhålla sig till både progressiv rock och country utan skygglappar och förblindande förutfattade meningar. Att kunna ta det bästa från varje genre och använda det efter eget huvud. Just däri ligger gruppens styrka.

Att “Way Down Here” är Cuff The Dukes minst experimentella skiva betyder inte att musiken saknar överraskningar eller har blivit slätstruken. Nej, istället har musiken blivit mer homogen och de olika stilarna är nu helt integrerade i gruppen. Framför allt är “Way Down Here” rakt igenom behagligt vacker.

Och hur skall en åldrad monogam kunna motstå en textrad som: “The simple things in life like love we take for granted dear. But growing old with you my love is something I don´t fear.”

http://www.youtube.com/watch?v=H9sjJjCa--w
http://www.youtube.com/watch?v=gAUTO7GEIT4

2010-12-06T21:26:00.065Z

Oh! CAROLE KING

Ingen annan kvinna har betytt så mycket för brittisk popmusik som Carole King. Hennes betydelse och påverkan kan bara jämföras med det inflytande Buddy Holly haft över den popmusik som The Beatles kom att erövra världen med.

Det tidiga sextiotalet betraktas ju ofta som ett vakuum mellan femtiotalets rock´n´roll och sextiotalets explosion av popmusik. Det var under dessa år som kompositörerna hade sin gyllene era. Carole King - tillsammans med maken och textförfattaren Gerry Goffin - kom att bli bland de främsta. Deras förmåga att förena svart och vit popmusik var unik. Innan The Beat Boom exploderade skrev Goffin & King musik för oftast svarta amerikanska artister, vilken kom att passa utmärkt även för brittiska sångare och sångerskor. Det var åren före och närmast efter det att The Beatles slog igenom.

Det stora genombrottet kom med The Shirelles inspelning av "Will You Love Me Tomorrow" (1960) som blev en jättehit i både USA och England. Därefter rullade det på med ett tjugotal hits de närmaste fem åren. De kanske snyggaste gjordes av den begåvade vokalgruppen The Drifters, som fick hits med "Some Kind of Wonderful" (-61), den mästerliga "When My Little Girl Is Smiling" (-62), "Up On The Roof" (-63) och "At The Club" (-65). Alla snyggt arrangerade med både blås och stråkar som är svåra att värja sig mot.

AT THE CLUB

Lyssna på "At The Club" och ni förstår vad jag menar. En väl markerad takt, en akustisk stålsträngad gitarr, därefter Johnny Moore som berättar att den efterlängtade fredagskvällen äntligen är här. In kommer kören och när vi mår som bäst smyger sig stråkarna på oss. Man kan inte kalla det solo, men mitt i sången tas allt ner till bara några takter pianoackord. Utifrån det byggs ett crescendo upp, men nu med ett mer markerat blås och slutligen inser man vilken höjdarkväll Mr Moore har haft!

Ni, som inte tycker er behöva allt som The Drifters spelade in, kan hitta "At The Club" på Kent-samlingen med samma namn. På köpet får ni då också originalet till "Some Kind of Wonderful" med The Soul Brother Six, skriven av deras sångare John Ellison och en hit för gruppen 1967. Alltså inte Goffin & King-låten, utan den som The Inmates gjorde på sin andra Lp, "Shot In The Dark" (-80).

The Drifters var sedan 1953 väl etablerade. De bildades för att ge Clyde McPhatter en egen grupp efter avhoppet från The Dominoes. Längre fram kom Ben E King att avlösa McPhatter , men ingen av dessa två fanns kvar när Carole King och Gerry Goffin fick förtroendet att skriva för gruppen. Vänd gärna på "Up On The Roof" och spela "Another Night With The Boys", vilket är en uppdaterad och själfull doo-wopballad. Även den komponerad av duon.

THE COOKIES

Den kvinnliga vokaltrion The Cookies adopterades nästan av King och Goffin, som kom att skriva det mesta trion spelade in. The Cookies arbetade som kör- och demosångerskor för låtskrivarna i Brill Building när de fick chansen att spela in "Chains" 1962. Ytterligare tre hits skulle det bli innan det var dags för Earl-Jean McCree att göra solokarriär. Fortfarande skrevs materialet av Goffin & King. Under artistnamnet Earl-Jean gjorde hon originalet till "I´m Into Something Good" 1964. Trots den lite barnsliga sången och det enkla kompet så är den, tillsammans med "Chains" och "I Never Dreamed", det mest minnesvärda hon och The Cookies spelade in. Hela deras produktion finns samlad på den av Sequel Records 1994 utgivna Cd´n "The Complete Cookies".

"I´m Into Something Good" skulle komma att bli den första av nästan tjugo hits i USA för Herman´s Hermits mellan åren 1964 - 68. De förstörde låten genom att dra upp tempot, men sålde ändå betydligt mer skivor än Earl-Jean.

"The Loco- Motion" blev Little Evas genombrott sommaren 1962. I bakgrunden finns kompisarna i The Cookies körande. Earl Jean var den som rekommenderade Carole King att använda den 17 årige Eva Boyd som barnvakt. Boyd blev tillfrågad om hon ville sjunga in en demoversion av "The Loco-Motion", som ursprungligen var tänkt för Dee Dee Sharp. Inspelningen var så välgjord att Don Kirshner, på det nystartade skivbolaget Demension Records, köpte den som den var och gav ut den med Eva Boyd under namnet Little Eva.

Little Eva var ingen stor sångerska. King & Goffin öste material över henne, men likt The Cookies så var förutsättningarna inte riktigt dom rätta. Gräver man tillräckligt djupt finns det i alla fall några bra inspelningar med Little Eva, såsom "Another Night With The Boys" i duett med Big Dee Irvin. Den traditionella "On Top of Old Smokey", som i Carole Kings produktion blir "Old Smokey Loco-Motion" (Den definitiva versionen av "Old Smokey" måste ändå vara den på "Bo Diddley´s Beach Party - live" (1963). Bara Diddley kan ge en låt en sådan behandling!). Little Evas bästa stund kom något år senare. Inspelningen av Chip Taylors "Takin´ Back What I Said" 1965 är hennes stora ögonblick!

OH! NEIL

1995 släppte skivbolaget Drill Tone Records dubbel-cd:n "Carole King - The Right Girl / Complete recordings 1958 - 1966". Den innehåller allt det tidiga material King gav ut i eget namn. Däribland svaret på Neil Sedakas "Oh! Carol", naturligtvis döpt till "Oh! Neil" och "It Might As Well Rain Until September" (-62), som var hennes enda egna stora hit under sextiotalet. Den mindre säljande, men bättre, "He´s A Bad Boy" från året efter skulle ha passat utmärkt i en dramatisk George "Shadow" Morton-produktion för The Shangri-Las ett par år senare. "Baby Sittin´" (-58) är ett försök att låta som Wanda Jackson medan "School Bells Are Ringing" är flickpop från 1962 och "We Grow Up Together" (-63) och "Queen of The Beach" (-59) är teenbeat.

Det finns inget revolutionerande i Kings tidiga, spretiga och lite naiva inspelningar. Intressantast med Drill Tone-cd:n är istället hennes demoinspelningar. Hennes begränsade, men mycket personliga, röst gör sig alldeles utmärkt i den spröda "Crying´ In The Rain". The Everly Brothers måste omgående ha förstått vilken genial sång det är. Mycket riktigt fick de också en megahit 1962 med "Crying In The Rain". När jag såg bröderna i London för några år sedan så var det en av kvällens höjdpunkter.

Den absolut största anledningen till att skaffa "The Right Girl..." är att den även innehåller den magnifika "A Road To Nowhere" (-66). Mot en orientaliskt ödesmättad, nästan psykedelisk, bakgrund förklarar Carole King till vilken punkt hon och Gerry Goffin kommit i äktenskapet: "Our love it has rotten right down to the core. Whatever we had, we don´t have it anymore...Well I tried and I tried to make things work out right. But I guess we're two people who can't help but fight." Strax därefter flyttade King och Goffin till Los Angeles, dock inte tillsammans.

Bobby Vee, som ju inte gjorde något rätt, fick sin första och enda listetta med "Take Good Care of My Baby" 1961. Samma år gjorde han en mindre bra version av den charmiga bagatellen "Walking With My Angel". Då är Carole Kings outgivna demo från samma år betydligt roligare. Med enbart eget pianokomp och vispande trummor promenerar hon genom låten med en enkelhet som idag är närmast bristvara.

Bästa utgivna version av "Walkin´ With My Angel" står svenska The Mascots för på debut-Lp:n "Your Mascots" (-65). Bara i en tid när kompgitarren var kung lät beatmusik så här oskyldig. Det var innan John Mayall släppte sitt s.k. Beano album 1966 och Eric Clapton för alltid förändrade vårt sätt att lyssna på musik. År 2005 kom den stora Joe Meek-boxen "Portrait of a genius - The RGM legacy". Den innehåller en outgiven "Walkin´ With My Angel" med Lee Starr & The Astrals som har samma enkla kvaliteter som den svenska versionen.

JOE MEEK

För er som vill tränga in i Joe Meeks universum är boxen en utmärkt investering. Komplettera gärna med Repertoiresamlingen "The Complete Heinz", RPM-utgåvorna "Glenda Collins - This little girl´s gone rockin´!" och freakbeat-samlingen "Joe Meek´s Groups - Crawdaddy Simone". På den senare får ni allt, inklusive den outgivna singeln "Leave My Kitten Alone / Don´t Know What To Do", med The Syndicats, där Steve Howe var gitarrist 1964-65. Deras "Crawdaddy Simone" och "Howling For My Baby" hör till den fräckaste brittiska rhythm & blues som spelats in.

Saknar ni biografin "The Legendary JOE MEEK - The telstar Man", skriven av Meek-kännaren John Repsch, så finns på ebay säkert möjlighet att reparera skadan. Gör vid nästa Londonresa gärna även ett besök på 304 Holloway Road. Lyft blicken från den cykelaffär som nu ligger på nedre botten och några meter upp ser ni den metallplatta som satts upp till Meeks minne. Där bodde och arbetade han fram till tredje februari 1967, då han - paranoid och förbisprungen av tiden - först sköt sin kvinnliga hyresvärd och sedan sig själv. Allt framför ögonen på sin assistent och förmodade pojkvän, Patrick Pink. Joe Meek var inte som någon av oss andra.

LOWE & EDMUNDS

När Nick Lowe & Dave Edmunds spelade in sin version av "Crying In The Rain" - för den medföljande Ep:n "Nick Lowe & Dave Edmunds sing the Everly Brothers" till Rockpiles enda Lp "Seconds of Pleasure" 1980 - så promenerade dom på en väl upptrampad stig. Nästan varje amerikansk utgåva av en Goffin & King-inspelning följdes av en engelsk dito. Den engelska vokalduon Peter & Gordon gjorde redan 1965 en behaglig och pojkaktigt anspråkslös version av "Crying In The Rain".

Andrew Loog Oldham hade Phil Spector i tankarna när han producerade "Is This What I Get For Lovin´ You Baby" med Twice As Much. Sången, som Goffin & King skrev ihop med Spector åt The Ronettes, har mycket av det som man förknippar med Carole Kings arrangemang. Dom breda pianoackorden i inledningen, tamburinen, klockspelet, stråkarna och slutligen en fantastiskt fin trumpet innan allt tonar ut. Det enda som saknas är det trevliga ljudet av en triangel och kastanjetter. Ronnie Spectors förtjusande vibrato är naturligtvis svårslaget, men Twice As Much gjorde ett gott försök. Gruppen är annars mest kända för sin version av Jagger & Richards "Sitting On A Fence" sommaren 1966.

DUSTY SPRINFIELD

Dusty Springfield är den i England som spelat in flest av Carole King och Gerry Goffins låtar. Redan 1964 gjorde hon "Will You Love Me Tomorrow", 1965 -"I Love You For A While", "I Can´t Hear You No More", "Some of Your Lovin´" och den snygga "Oh No, Not My Baby", som blev en hit för Manfred Mann samma år. Båda konkurreras dock ut av Maxine Browns original från året innan. Brown lutar sig tillbaks och litar fullständigt på både pojkvännen och sin egen vokala förmåga.

"Going Back" blev en stor hit för Dusty 1966. Hon älskade låten, men var tvungen att först vänta ut och förvissa sig om att originalen med Goldie - från Goldie & The Gingerbreads - inte skulle bli en storsäljare. Därefter gjorde hon sin egen version. Vilken man föredrar är en humörsfråga, båda är mycket bra! The Byrds förvandlade den till folkrock och gjorde sedan countryrock av Goffin & Kings "Wasn´t Born To Follow", som kom att ingå i soundtracket till Dennis Hoppers film "Easy Riders".

Dusty spelade in mer än tio olika Goffin & King-låtar under sextiotalet, inklusive dom fyra som finns med på den, av Jerry Wexler producerade, rosade "Dusty In Memphis" (-69). Att hon tog med hela fyra av Lp:ns elva låtar visar vilket förtroende hon måste haft för parets förmåga att skriva även mognare material. Deras "That Old Sweet Roll (Hi-De-Ho)" släppte Atlantic Records som en av Dustys singlar samma år.

BRINSLEY SCHWARZ

När Nick Lowe 1977 spelade in "Halfway To Paradise", så hade han säkert hört Tony Orlandos fint tidstypiska original. Än troligare är väl att han redan som ung fastnade för Billy Furys hit med samma låt 1961. "Halfway To Pardise" är en av dom två Goffin & King-låtar som öppnade mitt hjärta för duon. När svenska The Panthers 1966 lade låten som b-sida på sin sista singel, ansåg jag att det var deras bästa inspelning.

De förmodlingen långa nattliga diskussionerna på 10 Carew Road i Northwood - det hus som gruppen Brinsley Schwarz hyrde 1970 - mellan kanske främst Nick Lowe och den nye medlemmen Ian Gomm, handlade säkert ibland om kompositörena i Brill Building tio år tidigare. Båda utvecklade ett sätt att skriva musik på som är i rakt nedstigande led från King, Goffin och deras kollegor. Brinsley Schwarz spelade in och döpte sin femte Lp efter The Crickets Englandshit "Don´t Ever Change" 1962.

"Don´t Ever Change" och "Keep Your Hands of My Baby", Little Evas uppföljare till "The Loco-Motion", är två Goffin & King-sånger som The Beatles spelade live på BBC under sina tidigare år. Som The Silver Beatles gjorde gruppen femton låtar i Deccas studio första januari 1962, däribland "Take Good Care of My Baby". Debut-Lp:n "Please Please Me" innehåller gruppens version av The Cookies "Chains". När The Beatles besökte Amerika första gången, var ett av önskemålen att få träffa makarna King-Goffin. Respekten för de amerikanska kollegorna var stor.

En rolig inspelning av "Keep Your Hands of My Baby" är den med The Trashmen på Sundazed-Lp:n "The Trashmen - Live Bird 65-67". Som titeln antyder är den alltså live och för älskare av surfmusik i allmänhet, och The Trashmen i synnerhet, är den ett måste. På samma skiva ligger också den snygga Dylanpastischen "Same Lines". Det blev deras sista singel 1966. Den har inget med Carole King att göra, men är ändå ett stycke musik väl värd att ha.

Den andra låten som öppnade mina sinnen för Carole King var "He´s In Town". Engelska The Rockin´ Berries version var den jag hörde först. De spelade även in "I Need You" och "You´re My Girl" som också det är Goffin & King-kompositioner. Den sistnämnda, liksom "He´s In Town", hämtade The Rockin´Berries från amerikanska The Tokens repertoar.

I Sverige gjorde engelska The Dee Jays 1968 en hyfsad "He´s In Town", som inte avviker allt för mycket från originalet. The Friends tog sig an låten mer som en brittisk rhythm & blues-ballad.

HARMONY POP

Harmony pop har sitt ursprung i svart doo-wop. Därefter kom vita vokalgrupper som Dion & The Belmonts, som då fortfarande hade kvar en fot i femtiotalet. Tidigt sextiotal kastade The Four Seasons loss och skapade ett nytt vokalt sound med låtar som "Big Girls Don´t Cry", "Sherry" och den strålande "Rag Doll". The Tokens sätt att framföra King & Goffins "He´s In Town" passade The Rockin´ Berries perfekt. Gruppen, som var stora beundrare av The Four Seasons falsettsång, plagierade The Tokens arrangemang och fick en hit med "He´s In Town" i sitt hemland 1964.

När The Rockin´ Berries vokalt är som bäst, kan de bara jämföras med samtida The Ivy League. John Carter och Ken Lewis träffades redan som skolgrabbar hemma i Birmingham på femtiotalet. Gemensamt intresse för att skriva musik gjorde att de hamnade på Denmark Street i London hos musikförläggaren Southern Music.

Tillsammans med olika musiker började duon göra egna inspelningar under namnet Carter-Lewis & The Southerners. Deras version av "Skinny Minnie" är den bästa och de egna kompositionerna "Easy To Cry" och "Sweet And Tender Romance" är utmärkt brittisk beat. Den senare gjorde även P J Proby en lyckad cover på. Under en kort period ingick samtidigt Jimmy Page och den virvelkåte trummisen Viv Prince i The Southerners (Prince var för övrigt fullständigt briljant i tidiga The Pretty Things och därefter på VAMP:s enda utgivna singel, "Floatin´ " 1968).

1964 träffade John Carter och Ken Lewis sångaren Perry Ford. Alla tre hade erfarenhet av studioarbete och var flitigt använda för att lägga körbakgrunder på andras inspelningar. Tillsammans bildade de den vokala supertrion The Ivy League.

Några av de absolut bästa harmony pop-låtarna skulle komma att skrivas och spelas in av gruppen. Där t ex The Rockin´ Berries gick bet pga. bristande material, kunde den här trion ösa ur sig förstklassiga sånger. De nöjde sig inte med poppärlor som dom sagolika "Funny How Love Can Be" (skrevs för The Rockin´ Berries, som dock aldrig spelade in den), "Thank You For Loving Me" eller "Tossing And Turning".

Med sånger som "Four And Twenty Hours", "Lonely Room", och mästerverket "My World Fell Down" visade The Ivy League att genren inte hade några gränser. Gruppens begåvning som sångare och låtskrivare lämnade avtryck långt in i det som något år senare utvecklades till psykedelia. Från 1967 arbetade John Carter och Ken Lewis i och runt The Flowerpot Men, vars genombrott var "Let´s Go To San Francisco". De skrev allt material åt gruppen och i den vackra "White Dove" lyckas de t o m överträffat sig själva!

Sverige bidrog med något av det bästa som spelats in inom harmony pop-genren. The Hounds "The Office Girl", skriven av Henrik Salander, förtjänar allas öron. Detsamma gör Göteborgsgruppen The Jackpots, ett av få svenska band som var i världsklass åren 1966 - 68. Med starka originallåtar som, "Jack In The Box", "When I Whisper Your Name" (av Claes af Geijerstam), den av Perry Ford skrivna "Lincoln City" och välgjorda coverversioner av "Funny How Love Can Be", "Tossing And Turning", "Tiny Goddess", "King Of The World" och "Shadows And Refelection" borde ett internationellt genombrott ha varit rena promenadsegern! Lågprisutgåvan “"JACKPOTS - Jack In The Box" kostar under en hundring. Ingen annan svensk skiva förtjänar dina pengar bättre!

...GOIN´ BACK

"Goin´ back - The songs of GOFFIN & KING" (Sequel Records) är namnet på en cd som kom 2000 och samlar trettio engelska inspelningar skrivna av Carole King & Gerry Goffin. Den ger en god bild av vilken betydelse paret haft för engelsk popmusik. Goffin skrev texterna och King skrev, arrangerade och ibland producerade musiken. Hur genial den är framgår av det mesta på plattan, ett flertal redan nämnda ovan. Öppningsspåret "Stage Door", med The Tony Jackson Group från 1965, är kanske det allra bästa exemplet på parets inflytande över brittisk beatmusik. Text, musik och framförande i perfekt harmoni!

Fram till mitten på sextiotalet gjorde Goffin & King låtar som skulle påverka en hel generations sätt att skriva, framföra och lyssna på musik. Kompositörer som Carter-Lewis och Lennon-McCartney hämtade naturligtvis inspiration från flera olika håll, men Carole King var en av de viktigaste.

Fotnot 1. För den som vill fördjupa sig i Gerry Goffin & Carole Kings musik finns de båda ACE-samlingar "A Gerry Goffin & Carole King Song Collection 1961-1967" (2007) och "Honey & Wine - Another Gerry Goffin & Carole King Song Collection" (2009)

Fotnot 2. Ken Emersons utmärkta bok "ALWAYS MAGIC IN THE AIR - The Bomp And Brilliance of The Brill Building Era" (Penguin Books, 2005) är den fascinerande berättelsen om kompositörena Leiber/Stoller, Bacharach/Davis, Sedaka/Greenfield, Barry/Greenwich, Pomus/Shuman och Goffin/King. Alltså namnen vi sett så många gånger under låttitlar.

http://www.youtube.com/watch?v=AHSKSynZM9w

http://www.youtube.com/watch?v=5Diab-7m40U

http://www.youtube.com/watch?v=zTUI8uaD7d0

(Artikeln är något omarbetad i förhållande till den som publicerades på Rootsy vintern 2007)