HOT KNIVES
I Hear The Wind Blow
(K.O. Records)

Man får väl inget Sherlockpris om man drar slutsatsen att K.O. Records står för Knock Out Records. Det är i vilket fall som helst nära på en stjärnsmäll som väntar en, när b-sidan - "I Hear The Wind Blow" - på gruppen Hot Knives andra och sista singel från 1976 snurrar på skivtallriken. Musiken som däckar en är på inget sätt våldsam, snarare så melodiös och stilren att musiken egentligen hör hemma tio år innan skivan är inspelad.

Hot Knives bildades i San Francisco runt 1974/-75, när den gudabenådade ex-Flamin´ Groovies-trummisen Danny Mihm lärde känna, och flyttade in hos, sångerskan Debbie Houpt, syster till gitarristen, sångaren och låtskrivaren Michael Houpt.



Syskonen Houpt och Danny Mihm tillsammans med Tim Lynch på gitarr - även han en före detta medlem i Flamin´ Groovies - och basisten Ed Wilson spelade under det drogrelaterade namnet Hot Knives - ett uttryck för ett alternativt sätt att, genom t ex mat eller dryck, inta Marijuana - in två singlar på den egna etiketten K.O. Records.

Båda sidorna på deras debutsingel "Lovin´ You / Around The World" (1976) är skrivna av Michael Houpt. Framsidan är som hämtad ur 1965/-66 års folkrockscen med namn som Beau Brummels och Mamas & Papas, med betoning på de sistnämnda. Debbie och Michael Houpt sjunger solostämman tillsammans och deras röster harmonierar perfekt. Om betoningen i "Lovin´ You" ligger på Mamas & Papas, så lutar sig "Around The World", med sitt rena gruppsound, mer åt Beau Brummels. Bakgrundsstämmorna och det snygga gitarriffet hör definitivt hemma i den tid då Beau Brummels hade sina största listframgångar med "Laugh, Laugh" och "Just A Little".

Som för att riktigt betona var Hot Knives hade sina rötter spelade gruppen in Moby Grapes "Hey Grandma" (1976) som uppföljare till "Lovin´ You". Producent var ingen mindre än Cyril Jordan och om någon vet hur sextiotalets olika beatsound skall låta så är det Cyril "Shake Some Action" Jordan. Flamin´ Groovies tre sjuttiotalsalbum: "Shake Some Action", "Flamin´ Groovies Now" och "Jumpin´ In The Night" är ljudmässigt oöverträffade som de mest genomarbetade hyllningarna till sextiotalets Beatles och Byrds. Att välja Jordan till producent var en kvalitetsmarkering.

Varför Hot Knives lade "I Hear The Wind Blow" som b-sida är en gåta. Möjligtvis trodde man sig inte kunna skriva något lika bra som framsidans "Hey Grandma". Men, precis som "Hey Grandma" blev ett slags signum för Moby Grape, skulle "I Hear The Wind Blow" kunnat ha blivit ett kännetecken för Hot Knives, om gruppen hade fått det genombrott de förtjänade.

Trots att det är nästan tio år mellan en folkrockklassiker som Rose Gardens "Next Plane to London" (1967) och Hot Knives "I Hear The Wind Blow" så är det mer som stilmässigt förenar än skiljer de båda åt. Det är den typen av förstklassig jämförelse man måste göra. Inget annat duger. Om Rhino Records stoppat in "I Hear The Wind Blow" på den utmärkta 4cd-samlingen "Love Is The Song We Sing - San Francisco Nuggets 1965 - 1970" så hade den tillhört ett av toppnumren bland de nästan åttio sångerna. Ingen skulle heller funnit den det minsta malplacerad.

Att "Hey Grandma / I HearThe Wind Blow" förtjänade ett bättre öde än att bara ramla ned död förstod Hot Knives och återutgav den 1977, då med ett annat omslag. Därefter var karriären över för gruppen, men det lär finnas ett antal outgivna inspelningar med Hot Knives. Någon bör gräva fram dessa.

Fotnot. K.O. Records gav ut ytterligare en skiva 1978, då Roy Loney med Ep:n ”..artistic as hell..” återkom till musikscenen efter att han lämnade Flamin´ Groovies 1971. Kompar Loney gör Cyril Jordan - gitarr, George Alexander - bas, Danny Mihm - trummor, Tim Lynch - gitarr, Michael Houpt - gitarr och en pianist vid namn Cab Covay. Förutom de två sistnämnda utgjorde musikerna en återupplivad upplaga av den första generationens Flamin´ Groovies. Det är alltså inte konstigt att det låter så bra!

Tack till Roy Loney för information om gruppen Hot Knives