Sidor

fredag 7 oktober 2022

The Shakers



THE SHAKERS
Tracks Remain
(Busy Bee)

Med den uppkäftige Tommy Rander som primus motor - och enda medlem från början till slutet - gick Göteborgsgruppen The Shakers från tuff rhythm & blues, via soul och snygg freakbeat, till absolut förstklassig psykedelia. 

Det kostar på att gå sin helt egna väg, men att kompromissa lär inte ha varit ett alternativ för gruppens medlemmar. Inställningen var istället - vi gör det på vårt sätt, annars får det vara. Det finns inget i deras musik som av eftervärlden kan betraktas som insmickrande, eller främst gjord för att hamna på den samtida så viktiga Tio i Topp-listan. Belöningen består i att Shakers kan se tillbaka på en katalog bestående av singelutgåvor som inte skäms för sig. Totalt gav man ut elva singlar mellan 1965 och 1968. Av dessa tjugotvå singelsidor finns tolv med på "Tracks Remain" plus fem studioinspelningar tänkta för utgivning, men som blivit liggande i arkiven.

Att Shakers ändå hamnade på Tio i Topp, inte bara en gång utan två gånger, säkerställde förmodligen att de fick fortsätta göra skivor. Och det skall vi vara tacksamma för. Shakers gjorde nämligen allting rätt. Att Tommy Rander inte hade koll på texten på debutsingeln "Too Much Monkey Business" har ingen som helst betydelse då musiken både svänger och har ett infernaliskt tryck. Den Tio i Topp-röstande publiken struntade i texten och röstade i juni 1965 in "Too Much Monkey Business" på topplistan. Där stannade den sju veckor med högsta placering nr. 4. Mars 1966 var det dags för Tio i Topp igen, då med deras ultracoola version av "All I Want Is My Baby", skriven av paret Keith Richards/Andrew Loog Oldham och i original inspelad av Bobby Jameson.

Urvalet av låtar till "Tracks Remain" ger en god bild av gruppens utveckling. Personligen anser jag ändå att utvecklingslinjen bättre hade synliggjorts om materialet kommit i kronologisk ordning. Som exempel ligger "New Orleans" som första låt på sida ett, direkt följd av "Don't Just Look At Me". Den förstnämnd spelades in i oktober 1964 och den andra i september 1966. Det är två år mellan inspelningarna, men på sextiotalet, då utvecklingen gick från Twist till Psykedelia på bara några år, var det en näst intill musikalisk evighet. Ett annat exempel är sida två som avslutar med "Day Tripper" (insp. okt-68) följd av "Bye Bye Johnny" (liveinsp. aug-64). Tyvärr blir helhetsintrycket lidande av att materialet är historielöst presenterat. Musiken "hänger i luften" och tappar sitt sammanhang. 

Shakers verkliga historia utgörs av en strålande och konsekvent tidslinje från "New Orleans" (okt -64) och "Bad Bad Woman" (okt-64, skriven av Tommy Rander), via "Now We're Thru'" (sept-66) och "Don't Just Look At Me" (sept-66) fram till kronjuvelen "Who Will Buy (These Wonderful Evils)" och "The "46" In Wind Street" (Båda insp. okt-67 och skrivna av Tommy Rander och Juri Wiik). 

Shakers var ett av Sveriges mest intressanta band på sextiotalet och det var nödvändigt att deras material, eller som här delar av materialet, skulle bli tillgängligt igen i en snygg representativ utgåva. Och det har Busy Bee delvis lyckats med. Låtordningen och det dåliga trycket i det medföljande texthäftet drar ner betyget. De viktigaste sångerna från respektive period finns ändå med och omslaget är förstklassigt.

Ger man någon lillfingret så tar personen snart hela handen, som ordspråket säger. Och med det menar jag att i Shakers fall är en enkel-Lp bra, men de förtjänar en dubbel dito. Då hade även deras fina versioner av "Hoochie Coochie Man", "Hi Heel Sneakers", "The Sun is Shining", "Everything's Alright", "Hummingbird", "Out Of Time", "I've Been Lovin' You Too Long", "Sweet Little Sixteen", "Sing This All Together" och den första och bättre versionen (Tio i Topp-versionen) av "All I Want Is My Baby" blivit tillgängliga för en ny vinylskivköparpublik. 

Till det kommer också deras outgivna version av Chris Andrews "I Don't Need That Kind Of Lovin'", som Adam Faith & The Roulettes gjorde originalet på. Shakers spelade in den samma dag - 14 mars 1966 i Diekes studio - som "Everything's Alright" och "Hummingbird". En till synes utmärkt studiodag för gruppen, som tyvärr inte gett något avtryck på "Tracks Remain". Och näst intill tjänstefel är det att utelämna Tommy Randers "Good Morning Mr Blues", inspelad samma dag som "Day Tripper" i Sv Radios Studio 4 den 28 okt 1968. I radiostudion fanns sista upplagan av Shakers, vilka, förutom Tommy Rander: sång, var Juri Wiik: gitarr, Glenn Fahlman: bas, Bo Fahlman: trummor och nytillskottet Björn Linder: gitarr. Skall jag våga gissa att det är den sistnämnda som hanterar sologitarren med sådan elegans och känsla att det är nära Peter Green-klass. 

The Shakers stod på sin absoluta topp då de gjorde sin sista spelning nyårsafton 1968. Det hade konstnärligt lönat sig att hålla fanan högt, och framför allt att inte låta någon annan hålla i fanan. De visade aldrig tecken på förflackning eller försök till lättköpta framgångar. Shakers gjorde inte en dålig inspelning, hela deras musikaliska historia förtjänar att lyftas fram. Till Busy Bee vill jag säga tack för initiativet, men innerst inne tänker jag: Gör om och gör rätt. Shakers är värda det. 

DISKOGRAFI

1965
Too much monkey business
Hoochie coochie man

Move out of my mind
High heel sneakers

All I want is my baby (version 1)
The sun is shining

1966
Everything's allright
Hummingbird

Out of time
Shake

Now we're thru'
Don't just look at me

1967
Family way
Hold on I'm coming

Tracks remain
I've been lovin' you too long

Sweet little sixteen
All I want is my baby (version 2)

Who will buy (these wonderful evils)
The "46" in wind street

1968
Sing this all together
Summertime blues