THE BIG BOPPER
Hellooo Baby! You Know What I Like!
(Bear Family)

Ett omfattande personregister passerar revy genom Big Boppers sånger, som befolkas av allt från tjuvjagande präster, hembrännande bergsbor, fnittriga, höftvickande damer till rosa krokodiler. Och alla pratar i mun på varandra. Mitt i står Big Bopper själv och gapskrattar åt alltihop.

Ett skratt som för alltid tystnade på en snöig åker någon mil utanför Mason City, Iowa den tredje januari 1959, i samma flygkrasch som tog död på även Buddy Holly och Ritchie Valens.

Det var tänkt att Jiles Perry Richardson, Jape kallad, skulle bli jurist och det hade passat honom perfekt. Med sitt ordflöde och avväpnande skratt hade han förmodligen vunnit alla sina rättstvister. Advokater, åklagare och domare kände sig säkert lättade när Richardson istället använde sin verbala begåvning till att som disc jockey 1953 förvandla sig till The Big Bopper.

Sin inspelningsdebut - någon skiva blev det inte - gjorde Big Bopper redan i december 1954 i Jay Millers studio i Crowley, Louisiana. Tre sånger spelades in, “Pet Names”, “Sippin´ Cider” och “Bopper´s Boogie Woogie”, varav bara den sistnämnda finns bevarad och naturligtvis även är med på “Hellooo Baby! You Know What I Like!”. Bear Family lämnar ju inget åt slumpen.

Till ett läckert rhythm & blueskomp håller Big Bopper mer av en monolog än sjunger i den egenkomponerade “Bopper´s Boogie Woogie”. Med kontrakt för Mercury Records skulle det dröja ytterligare tre år innan han återvände till en inspelningsstudio, nu som countrysångare med två fina ballader, “Beggar To A King” och “Someone Watching Over You” samt den svängiga “Crazy Blues”.

Först 1958 hittade sångaren The Big Bopper den stil vi känner från hits som “Chantilly Lace”, “Big Boppers Wedding” och “Little Red Riding Hood”. Hans skivkarriär blev alltför kort och förutom singelutgåvor och hela Lp:n “CHANTILLY LASE starring THE BIG BOPPER” (1958) finns på “Hellooo Baby! You Know What I Like!” även några alternativa versioner. Avrundar gör “Three Stars” med Eddie Cochran och Ray Campis “The Man I Met (A Tribute To The Big Bopper) tillsammans med ytterligare sex hyllningar till Big Bopper.

J.P. Richardson skrev inte bara sitt eget material. Han försåg även andra artister med hits, George Jones spelade in "White Lightning" och till kompisen Johnny Preston skrev han “Running Bear”.

Big Bopper kommer alltid att förknippas med flygolyckan som dödade Buddy Holly, men han förtjänar att upptäckas och bli ihågkommen allra mest för sin egen insats som både som låtskrivare och sångare. Och inte minst för det smittande skrattet och det goda humöret som finns på nästan alla hans inspelningar. Karln hade humor.

http://www.youtube.com/watch?v=6TcC_ni0ojo&feature=related