SEAN TYLA
Jumpin´ In The Fire - A Life In Rock´n´Roll
(Soundcheck Books)

Det finns ingen plats längre för droger, sprit eller tobak i Sean Tylas liv. Kemikalierna lade han av med redan 1982, spriten tio år senare och cigaretterna kastades ut samma dag som han fick diagnosen abdominal aortic aneurysm, d v s förstorad kroppspulsåder. De flesta i hans situation lever symptomfria fram till blodkärlet brister, sen är det slut.

Tyla träffade en uppmärksam läkare, opererades och fick en andra chans. Idag är musiken hans enda last.

När Tyla dök upp i London i maj 1970 var siktet inställt på musikgatan Denmark Street och de förläggare som där hade sina kontor. Med fem bandkopior av egenhändigt gjorda demoinspelningar skulle först förläggarna erövras och därefter världen. För det var låtskrivare han ville bli. Burt Bacharach var den stora förebilden.

Ett par dagar senare var han pank, hungrig och uteliggare. Att ge upp var ändå inte att tänka på. Hans tro på sig själv var orubblig, men han skulle komma att behöva ha både tur och tillfälligheterna på sin sida.

Tylas första kontakt med en inspelningsstudio resulterade i “Miracles” med gruppen Third World. När Tony Blackburn spelade skivan i sitt program Midday Spin kommenterade han den med de uppmuntrande orden: “Well, it would certainly be a miracle if that was a hit”.

Kort därefter stiger Sean Tyla helt fräckt in på United Artists kontor i London och presenterar sig med orden “I´m the best producer in the world and I need a job”, och får naturligtvis följdfrågan om vad han tidigare hade producerat. Med ett leende levereras det blixtsnabba svaret: “Nothing yet. When I do, it´ll be the best thing you´ve ever heard”.

Hur märkligt det än kan låta blir han erbjuden delaktighet i kommande projekt. Ett av dessa var att försöka strukturera gruppen Help Yourselfs röriga tillvaro. Ett mer eller mindre hopplöst uppdrag som emellertid för honom in på den bana där han verkar predestinerad att befinna sig, den skakiga och lynniga tillvaron som rockmusiker.

Allt händer med samma självklarhet som när dominobrickor faller i rad en efter en. När väl Tyla tagit ett steg i någon riktning så presenterade sig alltid nya idéer, uppslag och lösningar. Hos United Artists kommer han i kontakt med Help Yourself, som leder till Nick Lowe, som leder till Martin Belmont, som leder till Ducks Deluxe som leder till Skydog Records Marc Zermati, som leder till Dave Robinson, som leder till Tyla Gang, som leder till Jack Riviera, som leder till Stiff...

Det är en underhållande resa att följa Sean Tylas outtröttliga strävan från den tidiga drömmen om att bli kompositör till hans okuvliga längtan efter att få vara, och förbli, låtskrivare, sångare och gitarrist. Och det var främst som medlem i en grupp han ville uttrycka sin musikaliska begåvning. Först i Ducks Deluxe, sedan Tyla Gang och slutligen The Force. Solokarriären kom högst motvilligt och var inget han trängtade efter.

Medveten om sin egen begåvning och insikten om att bra rockmusik aldrig kan fuskas fram, i kombination med en järnvilja och hårt arbete, har gjort Sean Tyla till en överlevare. Hans musikaliska integritet har heller inte varit gratis. Med Ducks Deluxe tackade han nej när Mick Jagger och Keith Richards kom viftande med ett skivkontrakt. Lemmys erbjudande om en plats i Motörhead stod han över. Och producera Sex Pistols debut-Lp ville han bara inte. Han såg gruppen live och tyckte de var för dåliga.

Den som köper “Jumpin´ In The Fire - A Life In Rock´n´Roll” i tron att få läsa om en dekadent rockstjärnas förfall kommer att bli besviken. Visst förekommer det droger, men mest av allt är det en välskriven och intressant skildring av det extremt tuffa arbetet i en bransch där bara framgång räknas. Och endast den som vet vad han vill överlever med hälsan i behåll.

http://www.youtube.com/watch?v=M6IDGGJVnBo
http://www.youtube.com/watch?v=msRxk7IKaDI
http://www.youtube.com/watch?v=vNc8RFjXMEI
http://www.youtube.com/watch?v=dNSBlFzowoY