ACADIAN ALL STAR SPECIAL
The Pioneering Cajun Recordings of J.D. Miller
(Bear Family)

Alla med intresse för amerikansk rotmusik har säkert kommit i kontakt med skivbolaget Flyright, som under sjuttio-, åttio- och nittiotalet grävde fram och gav ut blues, rhythm & blues, rock´n´roll och swamp pop. Drygt femtio av deras Lp-utgåvor har underetiketten “The Legendary Jay Miller Sessions”. En imponerande samling musik inspelad och producerad av Jay Miller i hans lilla studio i Crowley, Louisiana.

Musiker som Slim Harpo, Lightnin´ Slim, Lazy Lester, Lonesome Sundown, Katie Webster, Warren Storm, Rocket Morgan, Al Ferrier, Jimmy Newman, Doug Kershaw, för att nämna de mest kända, fick genom Flyrights försorg nya lyssnare i Europa. Ursprungligen sålde Miller sina inspelningar till skivbolag som Dot och Excello.

Redan i mitten på fyrtiotalet startade elektrikern och musikern Joseph Delton Miller sin första skivetikett, Fais-Do-Do, för att möta efterfrågan på s.k. French Music, vilket var det egentliga namnet på cajunmusiken. Innan han hade etablerat en egen studio använde han sig av den enda som då fanns att tillgå i Louisiana, vilken ägdes av Cosimo Matassa - senare känd för sina inspelningar med Fats Domino, Little Richard och Ray Charles - i New Orleans. Det var där Miller 1946 spelade in Happy, Doc & The Boys. Sättningen var sång, gitarr, fiol och steel guitar. En av sångerna som spelades in var den traditionella “Allons Dance Colinda”, vilket lär vara första gången den gavs ut i skivform.

Sent 1946, alternativt tidigt 1947, släppte Miller den inspelning som efter andra världskriget var den första där det karaktäristiska cajundragspelet ingick. Det var hans svärfars Lee Sonnier som med sitt band His Acadian Stars spelade in “Dans Les Grand Meche / Chere Catan”.

Det var också Lee Sonnier & His All Stars som med “War Widow Waltz” 1952 gav Miller hans första försäljningsframgång. Med försäljningsframgång avsågs 1500 - 2000 sålda exemplar. I orkestern ingick vokalisten Laura Broussard, om vilken J.D. Miller gjorde följande iakttagelse: “I don´t know what she had, but I´ve seen women crying listning to it (“The War Widow Waltz” - min anm.) on a jukebox, so it must have been pretty strong”.

När countrysångerskan Kitty Wells 1952 fick en nationell storsäljare med “It Wasn´t God Who Made Honky Tonk Angels” så skrällde det till ordentligt i J.D. Millers kassa. Det var han som skrev den och det var precis vad han behövde för att få snurr på verksamheten. Pengarna var välkomna, men lika viktiga var de kontakter han kom att knyta med musikbranschen i Nashville och det kontrakt han fick med musikförläggarna Acuff-Rose.

Chuck Guillory & The Rhythm Boys, med sångaren och låtskrivaren Papa Cairo, fick däremot nöja sig med en lokal hit 1949 med sin “Big Texas”. Hank Williams stal melodin och förvandlade den till Jambalaya, vilken därefter blivit den mest kända cajuninfluerade countrysången någonsin.

Under eget namn och i vredesmod, men utan större framgång, spelade Papa Cairo 1953 åter in både en engelsk och fransk version av “Big Texas” för Millers bolag Feature Records. Med avsky och avsmak vände Papa Cairo strax därefter skivbranschen ryggen.

Det tog cajunkännaren Lyle Ferbrache åtskilliga år att samla ihop den information och alla de inspelningar som ligger till grund för Bear Familyboxen “Acadian All Star Special”. De flesta av skivorna J.D. Miller gav ut på etiketterna Fais-Do-Do och Feature undet fyrtio- och femtiotalet är så ovanliga att endast ett fåtal kända exemplar finns kvar. Många är här återutgivna för första gången. För att riktigt förstå hur unikt materialet är, krävs en jämförelse med de inspelningar amerikanen Harry Smith sammanställde under namnet “The Antology of American Folk Musik” för Folkway Records 1952.

Att idag, nästan femtio år senare, få följa med in i den lilla studion i Crowley och “bevittna” inspelningar med mestadels okända förmågor har inget med mossig nostalgi att göra. Istället handlar det till hundra procent om hur man vill att musik skall låta. Här finns inget konstlat, sönder- eller överproducerat. Allt är gjort på endast ett fåtal antal tagningar och direkt in i mikrofonen.

De musiker som vill förmedla någon form av känsla och anser att stor konst skapas här och nu har mycket att lära av J.D. Millers arbete, som på ett övertygande sätt visar att månader av studioarbete aldrig kan ersätta ögonblickets magi. Det går alldeles utmärkt att börja med “Hix Wagon Wheel Special” med Aldus Roger & Lafayette Playboys från 1951, vilken har ett makalöst driv med en steel guitar som låter distad och där dragspelet nästan går över styr.

Fotnot. Den vetgirige har allt att vinna på att skaffa John Brovens bok "South To Louisiana". Den innerhåller allt man behöver veta om cajun, swamp pop och Louisiana-rhythm & blues.


http://www.youtube.com/watch?v=mON5VZouaRM http://www.youtube.com/watch?v=7559Rsa7qNE&feature=related