FRANK FROST with the NIGHT HAWKS
Hey Boss Man!
(Phillips International/Bear Family)

Då gitarristen, munspelare och sångaren Frank Frost i april 1962 sökte upp Sam Phillips för att få denne intresserad av att ge ut hans musik, kom han egentligen mer än tio år för sent. Phillips hade redan på nyårsdagen 1950 slagit upp dörrarna till sin nyöppnade studio, Memphis Recording Service, med syftet: “...to record black people, those folks who never had the opportunity to record...I wasn´t out to change the world or anything like that. I was out for these people to be heard” (1).

En blyg Elvis Presley stod en varm lördag i augusti 1953 i dörröppningen och ville göra en inspelning hos Phillips, få den pressad på lackskiva och överraska sin mor Gladys. Eller så ville han helt enkelt bara höra hur han själv lät. Det skulle dröja nästan ett helt år innan Phillips såg någon anledning att ta kontakt med Elvis igen. Visst var han tveksam. Grabben hade nåt, men vad? Genom att sammanföra Elvis med de mer rutinerade musikerna Scotty Moore - gitarr och Bill Black - bas kanske det skulle gå att få något annat än “yes sir” och “no sir” ur honom.

Trots att Phillips gjorde vad han kunde för att trion skulle känna sig bekväm i studion gick det trögt. Han såg hur frustrerad Elvis började bli och föreslog en paus. Scotty och Bill drack varsin Coca-cola, Sam Phillips sysslade med något i kontrollrummet när Elvis plötsligt började hoppa runt och, på ett sätt ingen hade hört honom göra tidigare, småknasigt sjunga Arthur Crudups “That´s All Right (Mama)”. Bill Black uppfattade det som ett lekfullt skämt och slog takten på basen medan Scotty Moore klämde in några Chet Atkinsliknande riff. Plötsligt tittade Sam Phillips upp, frågade vad de höll på med och med entusiasm i rösten uppmanade den avslappnat lekande trion: “Well, back up, try to find a place to start, and do it again.”(1).

Elvis framgång fick Sam Phillips att helt ändra fokus. Från att huvudsakligen ha spelat in svarta blues- och rhythm & bluesmusiker som Ike Turner, Billy “The Kid” Emerson, The Prisonaires, Howlin´ Wolf, B.B. King, Rosco Gordon och Jackie Brenston kom intresset istället att riktas mot countrybaserade rockabilly- och rock´n´rollmusiker. Vad hade det blivit av Johnny Cash, Carl Perkins, Roy Orbison eller Jerry Lee om inte Phillips uppskattat Presleys lekande med Crudups sång?

Frank Frost fångade Sam Phillips intresse genom att han påminde honom om varför han ett drygt decennium tidigare hade startat Memphis Recording Service: “I saw a place for Frank Frost, even though [he] was the most bluesy thing I had recorded in years...Rock music had gone in other directions, but I felt that there was a chance of going against the odds and producing solid down-home blues that would still get played and bought.”(2)

Med en spartansk elegans, liknande den som fanns hos musiker som Jimmy Reed och Slim Harpo, spelade Frank Frost och hans medmusiker i The Night Hawks - Jack Johnson: sologitarr och Sam Carr: trummor - under tre långa sittningar in “Hey Boss Man”. Skivan sålde inte alls, men är ändå i all sin enkelhet en triumf lika mycket för Frank Frosts behagligt vackra rhythm & blues som för Sam Phillips genialt enkla produktion.

http://www.youtube.com/watch?v=PY7iAN_Sn54
http://www.youtube.com/watch?v=NbsFegyYwNc&feature=related

Citaten ovan är hämtade från:
1. Kevin & Tanja Crouch: “Sun King - The life and times of Sam Phillips (Piatkus Books, 2008)
2. Colin Escort & Martin Hawkins: “Good Rockin Tonight - Sun Records and the birth of rock´n´roll” (St. Martins Press, 1992)