Mickey Jupp

MICKEY JUPP with FRANK MEAD
Spectrum Recordings April 1975
(Gallery)

För ett fan av Mickey Jupps musik är utgåvan innehållande de sånger Mickey Jupp, tillsammans med gitarristen och munspelaren Frank Mead, lät spela in i april 1975 hos Spectrum Sound Studio i Westcliff i Southend-on-Sea högst sensationell. Ja, jag tvekar inte att jämföra betydelsen av de återfunna inspelningarna med Buddy Hollys så kallade "Apartment Tapes". Trots att omständigheterna och sammanhangen lyckligtvis är så olika beträffande Holly och Jupp, besitter musiken och dess framförande samma magi.

Författaren och Juppkännaren Mike Wade besökte vid flera tillfällen Spectrum Sound. Bland långa rader med askar innehållande inspelade tejper fastnade hans blick en dag på en ask med namnet "Mickey Jupp". Enligt studions ägare Warwick Kemp hade varken Mickey Jupp eller Frank Mead, som vid tidpunkten framträdde som en duo, betalat för studietiden. Så därför stod den där den stod. Wade betalade för inspelningen och tog med sig tejpen hem. Någon månad senare brann studion ner. Utan Wades rådiga ingripande hade vi aldrig fått höra de här unika inspelningarna.

Det är på de små ytorna Mickey Jupp kommer allra mest till sin rätt och hur fantastiskt är det inte att som här få höra honom med bara akustiska instrument - gitarr, munspel och piano - i det som han själv beskrivit som "My Sonny Brown and Terry McGhee period!"

Spectruminspelningarna fyller en del av tomrummet mellan de tre fenomenala albumen med Legend och soloutgåvorna med Mickey Jupp som tog sin början med Stiff Records "Juppanese". Alltså tiden mellan 1972 - 1978.

De tre sångerna "I'm A Car", "Wrong Food" och "Pocket Calculator" har aldrig tidigare funnits på någon av Jupps skivor, vilket ger en god bild av mängden bra låtar mannen skrivit - och ratat. Vilken annan artist skulle rata den fyndiga och lätt bluesiga "I'm A Car" som förstärks så fräckt med Meads slidegitarr och den snygga körsången. Jupp själv lär visst tycka den är genant? Balladen "Wrong Food" är en smittsam trevlig historia som inte lämnar hjärnan i första taget. "Pocket Caculator" är piano- och munspelspubrock av den där välbekant svängiga sorten som blivit något av Jupps signum, medan versionen av "Mystery Train" är ruffig blues som har mer med Junior Parkers original att göra än Elvis rockigare version. Detsamma gäller Jupps egna "Shine On My Shoes" som låter som om den vore inspelad i Sam Phillips Sunstudio innan Elvis gick som barn i huset. Frank Mead är verkligen en gudabenådad munspelare! Den akustiska "Ballad of Guitar Picking Slim" slår de tidigare versionerna med råge.

Och så då "Pilot" som är en av Jupps absolut bästa låtar och det var hos Warwick Kemp han spelade in den allra först. Och som han gör den! Så rent, känsligt och vackert att det är ren Jim Ford-klass!

Trots den sparsamma upplagan, endast hundra tryckta ex, kommer "Spectrum Recordings April 1975" att vara en av 2017 års viktigaste utgåvor. Mickey Jupp är en av Storbritanniens största låtskrivare och detta är en upptäckt av betydande dignitet.