Inger Simonsen

LONGHAIRED LADS OF LONDON
(Timecapsule 1963 - 1973)...Or Accidental Groupie
INGER SIMONSEN

De som, med anledningen av undertiteln "Or Accidental Groupie", förväntar sig snaskigt lössläppta berättelser om en groupies jakt på troféer, kommer vid läsning av Inger Simonsens intressanta memoarer "Longhaired Lads of London" att bli besvikna. Inger Simonsen var ingen, på rygg liggande, troféjägare, utan det som gör hennes historia intressant är att hon, trots att hon befann sig i popmusikens epicentrum under sextiotalet, aldrig förblindades av stjärnglansen utan mer berättar om vardagen än om glamorös rockromantik.

Inget av det den unga norskan tidigare hade upplevt kunde förbereda henne på det hon skulle möta, då hon på hösten 1963 tog sig till London för att arbeta som au-pair. Men det var inte hennes nyfunna jobb som au-pair som skulle komma att förändra hennes sätt leva. Det jobbet gav hon upp efter bara några månader, då hon inte stod ut med att se mamman i familjen slå sina barn. Istället var det mötet med medlemmarna i The Pretty Things i mars 1964 som öppnade dörren till en annorlunda värld, befolkad av i huvudsak musiker.

"The Pretty Things had become my friends. They took me under their tough long-haired wings at a tough time in my life. They were famous, were constantly chased by screaming fans and looked completely different to anyone I had met before. Their music was like nothing I had ever heard before too."

I maj 1964, på Gioconda Café på Denmark Street, presenterade medlemmarna i Pretty Things Simonsen för Rolling Stones sjätte medlem och allt-i-allo Ian "Stu" Stewart, som bjöd med henne till en pågående radioinspelning med Rolling Stones som gjordes för BBC:s räkning. Därefter följde hon Stewart på ett stort antal spelningar med Stones, vilka alla bevittnades från ena scensidan. Förhållandet mellan de båda var av vänskaplig karaktär och kom att bestå fram till Stewarts död 1985. I perioder utan bostad sov hon växelvis på soffan hemma hos honom och hos John Staxs - basist i Pretty Things - syster Valerie och hennes familj.

Pretty Things, Rolling Stones, Kinks, Dave Berry, Kim Fowley, Charlie & Inez Foxx, Jimmy Page, P J Proby, Bobby Jameson, Bongo Wolfe, Roman Polanski, Eden Kane, Peter Sarstedt, Gram Parsons, Delaney & Bonnie, Stephen Stills, Craig Smith, Donovan, Brian May, Pete Townshend, Robert Plant, John Bonham, Bobby Keys, George Harrison är några namn som hon på ett eller annat sätt kom i kontakt med på vägen att bli vuxen.

Inger Simonsen var som tidigare nämnts ingen troféjägare, utan musiker, konstnärer, flickvänner och släktingar till musiker trivdes i hennes sällskap. Hennes enkelhet och rättframhet var hennes stora tillgång och troligen det som fick annars så påpassade rockmusiker att känna sig väl till mods i hennes sällskap. Att hon sen hade förhållanden med Phil May, Jeff Beck och Keith Moon är i sammanhanget mindre viktigt. Det är hon själv och hennes beskrivning av klubbar och livet runt rockstjärnor i London och senare New York och San Francisco som är behållningen. Och naturligtvis alla privata fotografier hon delar med sig av.

Inger Simonsen har - liksom tidigare Joyce Johnson i "Biroller" och Pamela Des Barres i "Jag är med bandet" - skrivit en älskvärd och ömsint bok om att befinna sig i spännande miljöer där unga människor lätt kan gå under. Inger Simonsen, som var tillräckligt trygg i sig själv, överlevde och flyttade till Kalifornien i mitten på sjuttiotalet, där hon fortfarande är bosatt.

Fotnot. För den som vill veta allt om var i London sextiotalets pop- och rocknobless bodde, klubbarna de spelade på och var de träffades på ledig tid rekommenderas "ROADRUNNER - Rockvandringar i 60-talets London" (Premium Publ., 2007) skriven av Lars-Åke Madelid.