Clientelle

CLIENTELLE
Destination Unknown
(ON The Dole)

Liksom sextiotalets The Zombies kom även det sena sjuttiotalets Clientelle från St. Albans, som ligger 3,5 mil från centrala London, men där upphör också likheterna. Visserligen har båda gruppernas musik en elegans som sträcker sig längre än vad respektive grupps samtida "konkurrenter" ofta kunde visa upp. Zombies bedårande popmusik fick välförtjänt framgång både i Europa och Amerika. Clientelles likaledes bedårande heavy metal (om det nu är heavy metal?) toppade med en singel och albumet "Destination Unknown". Båda pressade i femhundra exemplar och betalda av gruppen själv.

Frontfiguren, gitarristen och sångaren Roy Powell var den i gruppen som vurmade mest för heavy metal. För de övriga tre låg andra musikstilar mer nära hjärtat. Basisten Steve Trudgett gillade det tidiga sjuttiotalets glamrock, trummisen Phil Goodfellow lyssnade helst på new wave och jazzrock, medan Clientelles andra gitarrist, Rik Taylor, föredrog progressiv rock. Förutsättningarna var alltså goda för att gruppen inte skulle fastna i ett begränsat fack.

Clientelle saknade all form av uppbackning från det oberoende skivbolaget Banana Records (ja, ni läste rätt) och lyckades aldrig intressera något större bolag att ta sig an "Destination Unknown". 1981 var helt enkelt inte året för ett gränsöverskridande album som "Destination Unknown", där de olika elementen från medlemmarnas egna musikaliska favoritgenrer tilläts få fritt utrymme. Clientelle förvandlade två-gitarrer-bas-och-trumma-formeln till en varierad och tuff mix, bestående av lika delar prog, glam, new wave/punk, pop och heavy metal.

"Destination Unknown" är en alldeles för smart och originell platta för att bara vara en angelägenhet för de femhundra som kom över originalutgåvan. De som gillar hårt driven gitarrock - som är Clientelles helt egen, men också influerad av Status Quo, Wishbone Ash och med stänk av Ritchie Blackmores Deep Purple - tillhör definitivt målgruppen.