Mickey Jupp

MICKEY JUPP

One Of A Kind -The Favourites Collection

(Hiljaiset Levyt)

Det är mer än 25 år sedan det släpptes en "riktig" fullängdare med Mickey Jupp. Återkommer längre ner med vad jag menar med riktig. Efter att ha varit kontrakterad av skivbolag som Bell, Vertigo, Stiff, Chrysalis, Line, A&M, Waterfront och On The Beach hamnade Jupp 1994 hos det svenska skivbolaget Gazell. Producerad av Jerry Williams och med svenska musiker spelades "You Say Rock" in och det blev det sista som gavs ut med honom. Då jag pratade med Jupp, vid en spelning i Norrköping han gjorde tillsammans med Gävlebandet The Refreshments, var han inte riktigt nöjd med "You Say Rock". Meningen var att Refreshments skulle ha medverkat på skivan, men att de i sista stund blev utbytta av studiomusiker. Han pekade på medlemmarna i Refreshments och sa att det hade varit bättre om de hade fått spela på skivan. 

Efter "you Say Rock" bestämde sig tydligen Jupp för att aldrig mer ge ut en skiva. Det betydde lyckligtvis inte att Jupp slutade komponera musik, inte heller att han slutade spela in. Trött på musikbranschen och ett turnerande musikerliv köpte han sig ett hus i den mycket lilla byn Boot i Cumbria, byggde en hemmastudio och har sen dess tagit hand om allt själv. 

I egenskap av kompositör, musiker och producent har han blivit en väloljad enmansorkester, som även saluför det han producerar. Från 2011 och till dags dato har han utkommit med fjorton fullmatade cd-skivor, som alla går att köpa via facebooksidan "Fans of Mickey Jupp". Totalt handlar det om över tvåhundra sånger och det är ur det materialet som Hiljaiset Levyt gjort ett urval av fjorton låtar, en från varje utgiven cd.

Om nu Jupp inte vill befatta sig med musikbranschen, eller ens befinna sig i en inspelningsstudio, så är det hans ensak. I Mike Wades utmärkta biografi "HOLE IN MY POCKET - The true legend of Mickey Jupp: The rock and roll genius who refused to be a star" (South Wing Books) ger Jupp oss ändå en vink:

Truth is I may play rock and roll, but I'm not Rock and Roll. I'm good at doing it, apparently, but I haven't got the other stuff you need to go with it - the attitude, the mental robustness 

Så mycket bättre då att hans hemmagjorda utgåvor är ett fullgott substitut. Ja, kvaliteten på Jupps tidiga demos har av Dave Edmunds till och med ansetts vara svårslagna. Trots att jag tillhör gruppen som köper hans egna cd-utgåvor, är det ändå en helt annan känsla att få musiken som vinylalbum. Speciellt som det låter så bra och är snyggt förpackat.

Som låtskrivare tillhör Jupp toppskicket med en fast förankring i Chuck Berrys rock'n'roll, men sedan han lämnade de stora bolagen har hans musik fått en mer New Orleans-orienterad tyngd. Stilmässigt är han en kombination mellan Chuck Berry, Fats Domino och The Coasters och hans berättande texter är ofta underfundiga, roliga, kärleksfulla och stundtals bittra betraktelser över kärlekens möjligheter och omöjligheter. 

Oavsett om han sjunger om kärlek, bilar eller att han saknar pengar så svänger det alltid lika hejdlöst om enmansorkestern Mickey Jupp. Framtida forskare inom brittisk populärmusik har ett digert material att luta sig mot och de kommer att placera honom där han hör hemma - bland de största.

En eloge till det finska bolaget Hiljaiset Levyt som gjort Mickey Jupp tillgänglig igen. Vågar man hoppas på fler utgåvor, material finns ju i massor där uppe i Lake District.