tisdag 8 mars 2011
THE FACTORY
Path Through The Forest
(Guerssen)
För den som är obekant med brittisk psykedelia, men har en önskan att bekanta sig med genren, finns en mängd suveräna inspelningar att stilla sin nyfikenhet med. Allt The Pretty Things spelad in 1967-68 är i världsklass. Obskyra band som Tintern Abbey, The Smoke, The Open Mind, Dantalion´s Chariot var mindre produktiva, men på inget sätt mindre intressanta.
Londonbaserad The Factory tillhörde gruppen musiker som under sin verksamma period aldrig fick det erkännande de bevisligen förtjänade. Deras två singlar - “Path Through The Forest/Gone” och “Try A Little Sunshine/Red Chalk Hill” - hittade inte vägen till 1968 respektive 1969 års skivköpare. Strax därefter stämplade gruppen ut för gott.
The Souvenir Badge Factory - gruppens ursprungliga namn - var en ung dynamisk trio, bestående av Ian Oates (17 år) - gitarr & sång, Jack Brand (21 år) - bas & sång och Bill MacLeod (16 år) - trummor, som genom sina livespelningar kom att intressera studioteknikerna Brian Carroll och Damon Lyon Shaw, vilka båda arbetat med artister som The Who, Small Faces, Bee Gees och Jimi Hendrix Experience i den klassiska studion Independent Broadcasting Corporation. IBC var, förutom för sina gästande artister, också känd för att den excentriske producenten och ljudteknikern Joe Meek arbetat där i mitten på femtiotalet.
Med det förkortade namnet The Factory skulle trion komma att få kontrakt med först MGM Records och sedan CBS. Att Carroll och Shaw var viktiga för gruppen och dess sound visar den tidigare outgivna versionen av “Path Through The Forest”, som från början var tänkt som förstasida på deras debutsingel. MGM backade när de hörde alla ljudeffekter och det skall jag villigt erkänna, att den skogen vill jag inte gå ensam genom.
Besvikna fick Carroll och Shaw plocka bort de skrämmande “fågelläten” som MGM såg som en belastning. Och frågan är om de inte trots allt hade rätt. Kvar blev en mer stilfull och elektriskt påträngande hybrid av både psykedelia och freakbeat. B-sidans “Gone” hämtade Factory från Paul Revere & The Raiders och man manglar fullständigt sönder “Gone - Movin´On” som den egentligen heter på Raiders album “Revolution” (1967).
Sina renodlade psykedeliska böjelser fick Factory uttryck för på sin andra och sista singel, “Try A Little Sunshine”, vilken är ett lysande exempel från den brittiska popmusikens bästa och allra mest spännande tid. Det var först under den musikaliskt frigjorda perioden från 1967 och något år framåt som ett mästerverk som “Try A Little Sunshine” kunde komma till stånd.
Allt var plötsligt möjligt och Factory blandade det utmärkt lånade materialet (gruppen skrev tyvärr inget själv) med ungdomlig energi, fräschör och en makalös spelskicklighet.
Den enda anledning till att Factory inte fick ett genombrott måste ha varit att de var något för sent ute. Både “Path Through The Forest” och emotståndliga “Try A Little Sunshine” borde ha kommit 1967 snarare än 1968/-69.
Gruppen får idag istället glädja sig åt den kultstatus man genom åren erhållit bland samlare av psykedelia och freakbeat. Det är trots allt bara de bästa som fått en plats på samlingsskivor som “The Perfumed Garden”, "Electric Sugarcube Flashbacks" och “Chocolate Soap For Diabetics”.
För ett band som The Factory finns det alltid plats.
http://www.youtube.com/watch?v=Aysz7yJX5lE&feature=list_related&playnext=1&list=ML4oVf-d_DwKBPKw8KFTLXVXuBeG-OnpVS
http://www.youtube.com/watch?v=lYAPDPr23Rg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=nVCKA99vScQ&feature=related
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Veldig bra!
SvaraRaderaJa, det är verkligen en fantastiskt bra skiva. Värd varenda krona, trots den knappa speltiden på ca. 25 minuter. Men å andra sidan, det är 25 höjdarminuter!
SvaraRadera