Sidor

tisdag 3 mars 2020

Lazy Smoke




LAZY SMOKE
Corridor of Faces
(Jackpot, 2010)

Det är kolan man vill åt, för att travestera den gamla bioreklamen för Dumlekolan. Eller för att citera en kamrat - det är mycket skit man måste lyssna på för att hitta dom verkliga pärlorna. Envishet och tålamod, och naturligtvis en någorlunda stabil ekonomi, är användbara egenskaper i sökandet efter skivorna som kan hålla en vaken en hel natt. "Corridor of Faces" är som kolan man äntligen kommer fram till efter att tuggat sig genom chokladen.

Jackpot Records - hemmahörande i Portland, Oregon - tycks vara ett bolag som gör livet lättare för de som är nyfikna på både kända klassiker och mer obskyra alster. Bland deras återutgåvor hittar man bl.a. Etta James "Etta James Rocks The House" och "At Last", de tre albumen "Part One", "Vol. 2" och "Vol. 3 A Child's Guide To Good & Evil" med The West Coast Pop Art Experimental Band och The Outsiders "CQ"

Lazy Smoke, hemmahörande i Massachusetts (MA), gjorde bara ett album. "Corridor of Faces" gavs ut i september 1968 av Onyx Records, som lät trycka 500 ex. Det är väl ingen överdrift att påstå att gruppens genomslag var begränsat. Jackpots återutgåva av "Corridor of Faces" 2010 får här representera bolagets intresse för bortglömda talanger.

Trots att det är tio år sedan Jackpots nyutgåva släpptes finns den fortfarande kvar i deras katalog, deras upplaga hade samma numerär som en gång originalet på Onyx. 1968 fanns säkert köparna koncentrerade i och runt närheten av Boston, MA - varifrån Lazy Smoke lär ha kommit enligt uppgift på internet - och i Methuen, MA, där "Corridor of Faces" spelades in. Med dagens möjlighet att nå ut med information behövs ingen geografisk närhet längre för att hitta rätt målgrupp. Bland köparna idag finns de som i Lazy Smokes musik hittar spår av både Beatles, någonstans vid "Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band", och Left Bankes s.k. barockpop. Själv hittar jag likheter med en helt annan grupp. Mer om det nedan.

"Corridor of Faces" är en ny bekantskap för mig. Hittade den för en vecka sedan på en skivbörs i Stockholm, närmare bestämt på An Ideal For Living på Södermalm, och föll direkt för omslagsbilden. Den korta baksidestexten, eller snarare poemet, inleds med meningen:

This album is dedicated to the people who ALL THESE YEARS have lived to ask, HOW WAS YOUR DAY LAST NIGHT?

Min allra första reaktion var att Lazy Smoke gör musik för de som gärna vänder på dygnet och är aktiva mellan Midnight To Six för att citera världens bästa band. Omslaget var så tilltalande att någon provlyssning inte behövdes. Och visst håller musiken vad omslaget lovar. Med baklängesgitarrer och tempoväxlingar rör sig Lazy Smoke finstämt i The Pretty Things musikaliska "Defecting Grey"-landskap. Det skall mycket till för att kunna jämföras med Pretty Things under perioden 1967 - 1969. Det hade varit spännande att veta hur Lazy Smokes karriär sett ut om även de hade haft tillgång till Abbey Roadstudion och producenten Norman Smith, som inte bara producerade Pretty Things "S.F. Sorrow", utan även Pink Floyds "The Piper At The Gates Of Dawn". 

Man får anta att de utebliva framgångarna gjorde att Lazy Smoke som grupp inte blev långlivad. De bildades 1967 och upplöstes 1969, bara några månader efter att "Corridor of Faces" släpptes. Gruppens kompositör, gitarrist och sångare, John Pollano, var visserligen ingen Phil May, men som primus motor vid tillkomsten av  "Corridor of Faces" visade han en begåvning långt utöver det vanliga. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar