PETE MOLINARI
Pet Sounds Bar
Skånegatan 80, Stockholm
(02.11.2010)

I en källarlokal på södermalm i Stockholm uppträdde på tisdagskvällen , närmast oannonserad, ett av rockmusikens just nu största löften. Oavsett om den lille mannen - som till sitt yttre är en korsning mellan Charlie Chaplin och den unge Bob Dylan - ställer sig på en scen ensam med gitarr, eller som här med ett band bakom sig så är hans lyskraft lika stark.

I oktobernumret av den engelska musiktidningen MOJO medföljde en cd med nyinspelade versioner av samtliga låtar från The Beatles Lp “Let It Be”. En av de tolv artisterna som på detta sätt vill hylla gruppens sista album från 1970 är Pete Molinari.

Inspelningen av George Harrisons “For You Blue” gjordes av Molinari i Sverige, med de svenska musikerna Tom Hakava - gitarr, Marcus Palm - Bas, Niklas Korsell - trummor och Mattias Danielson - Slide. När Pete Molinari uppträdde i källaren på Pet Sounds Bar så var det med samma musiker i ryggen.

Om rockmusiken har en framtid, så ligger den i dess utövares förmåga att förhålla sig till musikens traditioner och historia. Hjulet är redan uppfunnet och om någon är kapabel att hålla det rullande så tillhör Pete Molinari en av de absolut främsta.

Med en självklar scennärvaro, som helt utgår från Molinaris okonstlade, enkla, nästan naiva personlighet, förför han publiken med sina framträdanden. Hans sånger är laddade med influenser från folkmusik, country, gospel, rock´n´roll, pop, soul, schlager och så äkta i känslan, att det är omöjligt att inte älska den luftigt lössläppta ljudbild han och de fyra övriga överrumplar oss med på Pet Sounds Bar.

I cirka en timme och fyrtio minuter höll han oss i sitt grepp och hann avverka stora delar av albumet “A Train Bound For Glory” samt äldre material. Och om något är en hit så är det “Streetcar Named Desire”. Som för att visa varifrån han kommer levererade han också Buddy Hollys “Peggy Sue Got Married, Johnny Cashs “Folsom Prison Blues”, Joe South “Walk A Mile In My Shoes” och Rocco Granatas “Marina”.

Bruce Springsteen lär tillhöra Pete Molinaris beundrarskara. Ett förhållande som snabbt kan göra det omöjligt att få se honom spela inför hundra personer eller t o m ett mindre antal än så. Om tillfälle ges, missa det inte.



http://www.youtube.com/watch?v=4P9sAgcGVxg&feature=related