I min Jukebox


SLAM CREEPERS
I should have known better
(Bill)

Jag har aldrig sett vare sig Björn Skifs eller hans tidiga grupp Slam Creepers som särskilt intressanta. På sextiotalet ansåg jag dem alltför jazziga, ja rent av tråkiga, för att fästa någon större vikt vid. Som ung rhythm & bluesentusiast var det sådana som The Friends, The Merrymen, Sooner Or Later och The Dee Jays vars skivor man köpte. Besökte någon intressant grupp ens hemort, och det hände relativt ofta, så skulle man vara ordentlig sjuk för att avstå från att ta sig dit.

Det gällde inte ett band som Slam Creepers, de var för trista helt enkelt. Inte ens på åttiotalet, då jag i princip lade hela min skivbutget på att köpa upp singlar, ep:n och Lp:n med svenska sextiotalsband, fann jag någon annan anledning att köpa Slam Creepers skivor än att de hörde till samlingen. Så fel jag hade...

Ja, det skulle visa sig att jag hade helt fel.

En natt nyligen satt jag och slötittade på olika musikinslag på Youtube och skrev in sökordet “Swedish Beat” och upp kommer rubriken "swedish beat /garage bands of the sixties, various bands....” och från högtalarna strömmade ”I Don´t Want Your Love” och ”Boom Boom” med The Shanes, tagna från den dokumentär om bandet som Sveriges Television sände i mitten av sextiotalet.

Ur SvT:s arkiv letade komikern Ulf Larsson tjugo år senare fram filmade inslag med svenska sextiotalsband och sände dessa i programserien Go-Go Natt. Det är därifrån som filmen på Youtube kommer.

Tre minuter in i det sju minuter långa inslaget dyker plötsligt en ung Björn Skifs upp i bild, ackompanjerad av några fullständigt avväpnande tangentdragningar på den hammondorgel han trakterar. Strax därefter ett par maffiga ackord på instrumentet som är Guds gåva till mänskligheten och med tre sångstämmor förenas sedan Slam Creepers i refrängen ”I should have known better...”. Magiskt är ett allt för svagt ord för vad Björn Skifs - orgel, Lars Christians - bas, Kenneth Windahl - gitarr och Janne Fakt - trummor gör med John Lennons komposition ”I Should Have Known Better” från februari 1964.

Det är inte konstigt att Skifs ser så lycklig ut. Det släpiga arrangemanget, dränkt i stämsång och hammondorgel, är inget mindre än magnifikt och knyter an mer till den vokala tradition som John Carter, Ken Lewis och Perry Ford lanserade med gruppen The Ivy League, än den merseybeatpop Lennon och The Beatles företrädde vid inspelningen av ”A Hard Day´s Night”, där originalinspelning av ”I Should Have Known Better” återfinns.

I Ian MacDonalds utmärkta bok ”En Revolution I Huvudet - The Beatles inspelningar och 60-talet” beskriver författaren ”I Should Have Known Better” som en av periodens minst framstående Beatleslåtar och enbart ett muntert utfyllnadsnummer, vars text Lennon senare berättade inte betydde ett dugg.

Må så vara, men när man lägger ”A Hard Day´s Night” på skivspelare, så träffas man av ”I Should Have Known Better” som en uppfriskande fräschör när man väl tagit sig igenom den uttjatade titellåten, som är skivans öppningsspår. Att texterna egentligen inget betydde var vi ju vana vid gällande Beatles tidiga inspelningar. Det gör ändå inte någon av exempelvis ”Please Please Me”, ”She Loves You”, ”I´ll Get You” eller mästerverket ”I Want To Hold Your hand” mindre bra.

Jag har aldrig lyssnat på Beatles för texternas skull. Det är musiken, stämsången, förmågan att skriva oförglömliga melodier på två och en halv minut som gör att jag älskar tidiga Beatles i allmänhet och albumet ”A Hard Day´s Night” i synnerhet. Och ”I Should Have Known Better” är inget undantag. Snarare tvärtom. Den hör - tillsammans med ”I´m Happy Just To Dance With You”, ”You Can´t Do That” och fantastiska ”Any Time At All” - till en av skivans höjdpunkter.

På grund av sångens simpla karaktär lär det ha tagit John Lennon tjugotvå tagningar innan han kunde låta bli att kväva sin sång med skrattanfall. Att en svensk grupp med det osannolika namnet Slam Creepers - en slags hemmagjord översättning av namnet på en svarta filtkänga kallad Slamkrypare - skulle hitta kvaliteter och förvandla den fula ankungen till en svan kunde naturligtvis inte Lennon föreställa sig.

Min entrébiljett in i den värld där dalmasarna Slam Creepers befann sig är, i och med deras fenomenala tolkning av ”I Should Have Known Better”, äntligen införskaffad. Det vore en rejäl överdrift att påstå att en helt ny värld har öppnat sig, men nu kan jag ändå uppskatta en hel del av det gruppen spelade in. När fan blir gammal blir han religiös...

För att ha befunnit sig i skuggan bakom de tre riktigt stora svenska sextiotalsgrupperna - Tages, Shanes och Hep Stars - så var Slam Creepers skivproduktion imponerande. Under åren 1966-69 släpptes med gruppen femton singlar, en ep-skiva och två Lp-skivor - ”Bubbles” (1967) och ”Dedicated To Sweet Ruth” (1968) . Till det skall läggas dess medverkan på tidningen Bild Journalens Topp-skiva nr. 6 (flexi-ep med tre olika artister-1967) och bidraget till samlings-Lp:n ”Popligan” (1967).

Enklaste sättet att idag bekanta sig med Slam Creepers är att inhandla den dubbel-cd som under namnet ”Vansbro Memories” innehåller allt gruppen spelade in för Bill Records. Där finns alltså också ”I Should Have Known Better”, som ursprungligen var öppningsspåret till gruppens andra Lp, och den i sig är anledning nog att köpa skivan.
Det råder Slam Creepers-feber på redaktionen!

http://www.youtube.com/watch?v=MHBvZugDJBE&feature=related