WILSON PICKETT
Funky Midnight Mover - The Atlantic Recordings (1962-1978)
(Rhino, 5 cd-box)

När Wilson Pickett i maj 1966 - i sällskap med Atlantic Records Jerry Wexler - landade i Muscle Shoals vägrade han först att stiga av planet. Nere på plattan stod en stor sheriffliknande gestalt och frågade efter Mr Pickett.
I Peter Guralnicks förträffliga bok “Sweet Soul Music - Rhythm and Blues and the Southern Dream of Freedom” återger Pickett med fasa sitt först möte med FAME-producenten Rick Hall: “I couldn´t believe it. I looked out the plane window, and there´s these people picking cotton. I said to myself. `I ain´t getting off this plane, take me back North´. This big Southern guy was at the airport, really big guy, looks like a sheriff. He says he´s looking for me. I said `I don´t want to get off here, they still got black people picking cotton´. The man looked at me and said, `Fuck that. Come on, Pickett, let´s go make some fucking hit records´. I didn´t know Rick Hall was white.”

Att Wilson Pickett till slut lät sig övertygas om att kliva av planet har han inte haft anledning att ångra. Med en ofattbar effektivitet spelades, på bara några dagar, nio sånger in och Pickett kunde åka därifrån med sin största skivframgång någonsin. Hans version av Chris Kenners “Land Of 1000 Dances” placerade sig som nummer ett på den amerikanska försäljningslistan över svart Rhythm & Blues, men etablerade även Pickett för en långt större publik, vilka belönade honom med en sjätteplats på Billboards Top 100.

Samarbetet med Atlantic påbörjades ett par år innan första besöket hos Rick Hall och för att få fart på karriären reste Wexler och Pickett våren 1965 till STAX-studion - som genom Otis Redding på underetiketten Volt gett soulmusiken ett brett erkännande - i Memphis.
Vid ankomsten presenterade Jim Stewart - ST i namnet STAX, AX kom från systern Estelle Axton. Ja, så enkelt förhåller det sig, varför krångla till det!? - de nyankomna för en lång, smal yngling kallad Steve Cropper. Stewart körde dem till Midtown Holiday Inn så att Cropper och Pickett omgående skulle kunna börja jobba tillsammans. Personkemin stämde och efter bara någon timme hade de skrivit soulklassikerna “Don´t Fight It” och “In The Midnight Hour”.

Under hösten samma år återkom Pickett till Memphis och STAX vid ytterligare två tillfällen. Han och Cropper fortsatte skriva ihop och fantastiska sånger som “634-5789” (Soulsville USA)”, “Ninety-Nine And A Half (Won´t Do)” och “Danger Zone” (som engelska The Inmates 1979 gjorde till ett av blue eyed soul-genrens största ögonblick) visar hur bra de två jobbade ihop.

När det var dags att spela in fanns husbandet The MG´s - Steve Cropper: gitarr, Donald “Duck” Dunn: bas och Al Jackson Jr: trummor- förstärkta med blåssektionen från The Mar-Keys i studion. Med det typiska STAX-soundet i ryggen spelade Pickett in nio sånger på totalt tre dagar med Jim Stewart som producent.

Från de första stora framgångarna 1965, med “Don´t Fight It” och “In The Midnight Hour”, fram till 1973 placerade Pickett sig själv och Atlantic Records inte mindre än 35 gånger på de amerikanska hitlistorna.

Varifrån kom självförtroendet och den personliga sångstilen. Vad gjorde honom till den han var? Svaret finns säkert att finna i hans bakgrund.

Född i Prattville, Alabama 1941 och uppvuxen i närheten av morföräldrarna, där morfadern var predikant, blev han tidigt exponerad för gospelmusik, vilken också framträder som en mycket stark influens genom hela hans Atlanticproduktion.

I de tidiga tonåren skickades Pickett iväg för att bo hos sin far i industristaden Detroit och kom där i kontakt med den tuffa rhythm & bluesgruppen The Falcons, som med “I Found A Love” 1962 fick framgång med Picketts kombinerat mjuka och skrikiga sångstil. Senare samma år lämnade han gruppen och inledde en solokarriär som omgående toppades med “If You Need Me” och det var då Jerry Wexler fick upp ögonen för honom.

Med en röst som var lika gapigt tuff som James Browns, men samtidigt strävt soft som Otis Reddings och med ett självförtroende som verkade överträffa dem båda intog Wilson Pickett sin rättmätiga plats bland soulmusikens tungviktare.

Wilson Pickett visste vad ha kunde och bad aldrig om ursäkt för sig och för de som inte övertygas av “WILSON PICKETT - Funky Midnight Mover / The Atlantic Recordings (1962-1978)” finns nog tyvärr ingen hjälp att få.

http://www.youtube.com/watch?v=1v1HIC0hPaU
http://www.youtube.com/watch?v=kfuHgzu1Cjg
http://www.youtube.com/watch?v=Kk4Uwge4DzQ&feature=related