ZAKARY THAKS

ZAKARY THAKS
It's The End / The Definitive Collection
(Big Beat)

När jag lägger samlingen "It's The End /The Definitive Collection" med Texasgruppen Zakary Thaks i cd-spelaren kommer jag plötsligt att tänka på den ukrainske stavhopparen Sergej Bubka. Det var hans förmåga att alltid överraska världen med ständigt nya världsrekord som får mig att göra jämförelsen. Vet inte om medlemmarna i Zakary Thaks ägnade sig åt någon form av idrottslig aktivitet, utan istället är det den långsökta likheten i deras förmåga att oavbrutet gräva fram högklassigt och tidigare outgivet inspelat material som slår mig med häpnad.

Den nu aktuella Big Beat-samlingen är den tredje jag köper med gruppen. Moxie Records utgåva "Texas Legendary Group The Zakary Thaks" från 1980 innehåller gruppens samtliga singlars a- och b-sidor och var mitt första möte Zakary Thaks. Sex singlar utgivna mellan 1966 och 1969 bestående av Merseybeat, folkrock, fuzzdränkt garagerock och psykedelia. Samtliga tolv låtar är, med ett par undantag, skrivna inom gruppen och av imponerande hög klass. Inte minst med tanke på medlemmarnas unga ålder, då de vid debuten - "Bad Girl" - endast var femton till sexton år gamla och när "Outprint" gavs ut 1969 knappt tjugo år fyllda!

För fem år sedan släppte det utmärkta bolaget Cicadelic Records samlingen "Passage To India", med anledning av den då just upphittade och tidigare outgivna inspelningen med samma namn. Inspirerade av Beatles album "Revolver" och då främst George Harrisons fascination för sitar, spelades "Passage To India" in på överbliven studietid vid samma tillfälle då Zakary Thaks var i studion för att spela in "Won't Come Back", som 1967 blev a-sida till deras tredje singel. Med sina österländska influenser är "Passage To India" en sensationell sång som för tankarna till det bästa Arthur Lee och Love spelade in. Ansvaret för att den aldrig gavs ut var inte gruppens utan det faller tungt på deras manager - och tillika deras skivbolag J-Beck Records ägare - Carl Becker, som inte alls förstod inspelningens storhet:

- You cats are kidding me, right? I'm not putting that song out!"

Engelska Ace/Big Beat gav 2013 ut singeln "She's Got You", inspelad 1966 och aldrig heller tidigare utgiven. Den är kopplad med ölreklam på b-sidan - "THE ZAKARY THAKS sing for JAX BEER". A-sidans "She's Got You" är pulserande garage-rhythm & blues av det slag svenska The Friends var mästare på, medan b-sidan inledningsvis mer lutar åt amerikansk folkrock, övergår i en sensuell kvinnoröst som förklarar vårt behov av Jax Beer och avslutas med fuzzriffet från "Face To Face".

Lika sensationell som "Passage To India" var på Cicadelicutgåvan 2010 är den nyligen återfunna "It's The End". En suveränt melankolisk beatballad som spelades in samtidigt som "She's Got You" och den Merseybeatinfluerade "Please". Den senare kom att bli b-sida till "Won't Come Back", medan både "She's Got You" och "It's The End" hamnade i karantän i över fyrtiofem år.

Förutom de sex singlarna innehåller Big Beat-utgåvan även "She's Got You", alternativa versioner respektive stereomixar på fyra av de tolv singelsidorna, tre låtar inspelade tillsammans med Mike Taylor, sångare i de samtida Bad Seeds, och utgivna som Michael av J-Beck 1967. Och så naturligtvis "It's The End" som är den verkligt stora behållning, i alla fall om man redan har någon tidigare samling med gruppen.

Likt publiken som förväntade sig att stavhopparen Bubka ständigt skulle nå högre höjder, hoppas jag numer att Zakary Thaks skall fortsätta överraska med ytterligare outgivet inspelat material. Om så blir fallet är jag helt övertygad att dess kvalitet med lätthet svingar sig upp till samma höjder som allt annat de spelade in, ty Zakary Thaks har än en gång bevisat att de saknade förmågan att göra någon undermåligt eller ens halvhjärtat.