The Loons

THE LOONS
Inside Out Your Mind
(Bomp)

Den som följt makarna Anja och Mike Stax gemensamma arbete med ett av världens bästa musikfanzine - Ugly Things, vars devis lyder "wild sounds from past dimensions" - blir kanske inte helt överraskad av, att den grupp där de båda också är medlemmar rör sig inom genrer som psykedelia, garagerock och freakbeat.

Sångaren Mike och basisten Anja, tillsammans med gitarristerna Chris Marsteller, och Marc Schroeder samt Mike Kamoo på trummor, visar med The Loons fjärde album "Inside Out Your Mind" en bredd och stilmässig mångfald som är lika imponerande och kärleksfullt utförd som de, ofta mycket långa, initierade artiklar som regelbundet publiceras i Ugly Things.

Med "Inside Out Your Mind" går The Loons Electric Banana, mer Electric Banana och t.o.m ännu mer Electric Banana, i den meningen att gruppens idérikedom är att jämföra med Staxs förebilder The Pretty Things under de senares mest variationsrika och kreativa period.

Den inledande powerpopexplosionen "Siren City" är som hämtad från det bästa New Jerseygruppen The Smithereens spelade in. Därefter tas vi, med "Moon And Tide", till den amerikanska västkustens sextiotal och associationerna leder raka vägen till fantastiska West Coast Pop Art Experimental Band. Ingen dålig jämförelse, men Loons kan sin historia. Något de även visar i den om Arthur Lee påminnande "Head In The Clouds", som med lätthet skulle ha platsat på Loves "Forever Changes".

Mike Stax engelska rötter ges utrymme i "Out Of The Frame" som är brittisk freakbeat i Creation, Fleur De Lys, The Factory och Wimple Winchs anda, medan "Transparent Eyes" mer hör hemma i The Seeds och The Music Machines ohämmade garagetradition.

Den akustiska "Silence" och avslutande "As The Raven Flies" är inget mindre än gigantiska kärleksförklaringar till Pretty Things mästerverk S.F. Sorrow. Phil May har all anledning att känna sig nöjd med sina adepter. I min värld kan man inte ha en bättre förebild än Pretty Things och Loons har gjort sin hemläxa och lyckats knäcka koden till den magi som Pretty Things besitter.

Fotnot. Då Pretty Things, för De Wolfe Music:s räkning, gjorde musik avsedd för tv och film, begick de kontraktsbrott gentemot EMI Records och var tvungna arbeta under falskt flagg. Under de föga spännande namnen ”Electric Banana”, ”More Electric Banana” och ”Even More Electric Banana gavs tre album ut avsedda enbart för branschfolk.

Passar på att slå ett slag för The Loons senaste singel ”Miss Clara Regrets / Alexander”, utgiven av det engelska bolaget Dirty Water Records. Framsidan är fräck freakbeatpop med blytunga basgångar och b-sidan är en fullständigt lysande, fuzzdränkt version av den sång Pretty Things hämtade från ”Even More Electric Banana” och gav till fransmannen Phillipe DeBarge. Och satan vad snyggt de gör stämmorna i refrängen på ”Alexander”!

Måste även erkänna att jag blir helt knäsvag av The Rosalyns - där Anja Stax också ingår - version av Rupert´s Peoples ”Dream On My Mind”, som ni hittar på Rosalyns ep ”Hide And Seek” (Ugly Things Records). Nonchalant förföriska popstämmor mot en vägg av fuzzgitarrer. Något i arrangemanget och framförandet får mig hela tiden att tänka på The Renegades majestätiska beatballad "I Was There", vilket på intet sätt gör upplevelsen mindre angenäm - tvärtom.