PAT TODD & THE RANKOUTSIDERS
14th & Nowhere...
(Rankoutsider Records)
Pat Todd är en av rockmusikens slitvargar. Opåverkad av musikaliska trender och nycker fortsätter han att hålla rockmusikens fana högt. Först under tjugo års tid som frontfigur för gruppen Lazy Cowgirls och sedan mitten på 2000-talet som den drivande kraften bakom Pat Todd & The Rankoutsiders.
Passande nog inleder han "14th & Nowhere..." med den glödheta "Carry'n A Torch". För nog brinner det en eld i Pat Todd och har så gjort i över trettio år. Han plockade upp facklan i början på åttiotalet och har därefter konsekvent och passionerat hållit de bästa rock'n'roll-traditionerna från femtio-, sextio- och sjuttiotalet vid liv.
Det är fem år sedan hans senaste album, "Holdin' Onto Trouble's Hand" (2008), men nästan inget har förändrats. Samma attityd, samma mix av punkenergi och snygga melodier - ofta med ett stänk av vemodiga countryinfluenser - till vilka hans röst passar utmärkt. Kort sagt, karln sjunger utomordentligt bra.
Pat Todd kan sin rockhistoria. De inledande "California Sun"-trummorna i "Dancin' To A Pack Of Lies" är lika avväpnande nu som då The Rivieras erövrade mitt hjärta för femtio år sedan. Och nog måste väl det tidiga sjuttiotalets Keith Richards le igenkännande när han hör introriffet till "Back To The Wind".
Naturligtvis faller jag pladask för den charmiga "Known To Stumble/Known To Fall" och dess baktunga countryrockgung. Handklappningar under en skränigt snygg melodi har jag ju aldrig kunnat värja mig mot.
Att det stundtals - speciellt mycket i ”You And Your Damn Dream” - låter både Phil Seymour och Dwight Twilley om Todd kanske beror på att producenten Earle Mankey, som ju jobbat med bl a Paley Brothers, The Pop, 20/20 och The Long Ryders, har ett finger med i spelet. Tack för det!
Hyllningen till Elvis i "Didn't Have To Die" är en historia värdig Alex Chilton, medan de som gillade Ramones ”Pet Sematary”, skriven till filmatiseringen av Stephen Kings bok med samma namn, borde finna sig väl tillrätta med "Small Town Rock Ain't Dead".
Men, den viktigaste lärdomen har nog Todd hämtat från Sam "keep it simple boys" Phillips. Ty i Todds musik finns samma befriande enkelhet som hos rockmusikens urfäder, de som i den lilla studion på 706 Union Avenue i Memphis fick lära sig att inte krångla till saker och ting i onödan.
För, som Pat Todd själv uttrycker det, ”...what moves the heart can be a tricky business.”
För de som, liksom undertecknad, längtar efter mer finns även den här trevliga singeln att införskaffa:
Ja, ni hör ju hur förbaskat bra det låter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar