The Pretty Things

THE PRETTY THINGS
The Sweet Pretty Things (Are In Bed Now, Of Course...)
(Repertoire)

Femtio år efter sitt debutalbum gör den engelska gruppen The Pretty Things en fullängdare som måste räknas som en av deras absolut bästa någonsin.

Med lätthet placerar sig "The Sweet Pretty Things (Are In Bed Now, Of Course...)" på samma nivå som de klassiska "S.F. Sorrow" och "Parachute", samt de fullständigt avväpnande inspelningarna utgivna som "Electric Banana", "More Electric Banana" och "Even More Electric Banana".

Stilmässigt har Pretty Things återvänt till åren 1967 - 1970 då de nådde sin kreativa topp. Med ovanstående albumutgåvor och singelspår som "Defecting Grey", "Mr. Evation", "Talkin' About The Good Times" och "Walking Through My Dreams" excellerade de då inom den brittiska psykedeliska respektive den tidiga progressiva rocken.

I motsats till deras föregående album - "Balboa Island", som kom för åtta år sedan - så har Pretty Things den här gången avstått frestelsen, att genom ett eller flera rhythm & blues- eller rena bluesnummer referera till sitt absoluta ursprung. Visst lät de skitigare och elakare än de flesta samtida banden runt 1964/-65 - då min livslånga kärlek till gruppen började - men det är främst som psykedelisk förvaltare deras musik fortsätter att utvecklas.

Den ständigt brinnande musikaliska lågan hos Phil May och vapenbrodern Dick Taylor, som båda har passerat sjuttioårsstrecket, är imponerande levande och vital. Som komplement till Mays, Taylors och Frank Hollands - gitarrist i Pretty Things sedan tjugo år - långa erfarenhet och genrekunnande har de med basisten George Woosey och trummisen Jack Greenwood fått in yngre blod i gruppen.

Styrkan med Pretty Things är att gruppen aldrig betraktats som en ren egotripp av vare sig Phil May eller Dick Taylor, utan alla dess olika medlemskonstellationer har alltid varit kollektivt starka. Det har aldrig varit Phil May & The Pretty Things. De medverkande musikerna tillåts delta fullt ut, så även på "The Sweet Pretty Things (Are In Bed Now, Of Course...)", och det är därför heller inte överraskande att samtliga nuvarande medlemmar också bidragit som kompositörer.

Förutom det S.F. Sorrow-influerade öppningsspåret "The Same Sun", skriven av Dick Taylor och producenten Mark St. John, finns här ytterligare sex nyskrivna låtar, som alla håller sedvanlig hög Pretty Things-klass. Glädjande är också att gruppen äntligen gör en nyinspelning av "Turn My Head", som tidigare endast funnits utgiven på "The Pretty Things - BBC Sessions" (Repertoire, 2003), gjord för radioprogrammet Top Gear i början på december 1967. Enda tidigare studioinspelning av "Turn My Head" är annars en demo gjord samtidigt som då demosessionen för "Defecting Grey" ägde rum i september 1967. Demoinspelningen återfinns på en 10"-vinyl i årets box "Bouquets From A Cloudy Sky".

I samma box finns också en liveversion av Byrds "Renaissance Fair", inspelad i Amsterdam 1969. Även den har man nu valt att göra en studioinspelning av och resultatet är lysande. Ytterligare en utanför gruppen skriven sång är Sky Saxons tuffa "You Took Me By Surprise", som hämtats från en obskyr singelbaksida med en sen upplaga av Seeds från 1972.

Genom att vårda sitt varumärke och att aldrig göra avkall på sin konstnärliga integritet har Pretty Things med "The Sweet Pretty Things (Are In Bed Now, Of Course...)" bevisat att de fortfarande är obesegrade på den psykedeliska arenan!

The Pretty Things är rockmusikens Muhammad Ali - Störst, Bäst och Vackrast!