DET ENDA ALTERNATIVET
Man föds inte så här
(Sweken21, ep)
Att Bäddat För Trubbel har tagit en tillfällig time out betyder inte att dess begåvade låtskrivare Andreas "Hjelle" Hjelmér ligger på latsidan. I sin nya grupp, Det Enda Alternativet, fortsätter han att ta pulsen på samhällsklimatet.
Outtröttligt skildrar Hjelmér den vilsenhet som är så smärtsamt påtaglig idag. Vem är arbetarklass, medelklass och överklass? Finns det alls något klassamhälle? Vart tog arbetarrörelsen vägen?
Då jag jobbade inom verkstadsindustrin i mitten på sjuttiotalet och LO-ekonomen Rudolf Meidner lade sitt förslag om att delar av företagens s.k. övervinster skulle placeras i löntagarfonder, drog fackföreningarna igång en omfattande studieverksamhet. Ambitionen var att Sveriges knegare skulle få chansen att bilda sig en uppfattning om Meidners förslag. Vore det möjligt idag? Knappast, idag vill vi alla tro vi är minst medelklass.
Att det för många av oss är långt mycket närmare till botten än till toppen är en insikt som är svår att ta till sig. Vad ett förlorat arbete eller en indragen sjukpenning skulle innebära vågar man inte ens tänka på. Vem fan vill framstå som en förlorare.
Läser just nu Sven-Eric Liedmans omfattande biografi över Karl Marx och slås av Marx påstående att "Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna". Ingen kan som Andreas Hjelmér beskriva det vakuum som drabbar en identitetslös arbetarrörelse. Texter som "Den trasiga delen av mig", "Rolf Nilenhed", "Namn och adresser" och ”En idiot med utsökt smak” borde räcka för att nominera honom till fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris.
Musikaliskt har Det Enda Alternativet skalat bort allt som skulle kunna stå i vägen för det de vill säga med sina texter. Med precision och perfektion når gruppen det som är rockmusikens kärna - enkelhet. Ja, de har musikaliskt tagit sig ända ner till den nivå där Rockin' Sydney & His Dukes - i en skrubb hos J.D. Miller i Ville Platte, Louisiana - i det tidiga sextiotalet spelade in mästerverk som "She's My Morning Coffee" och "You Ain't Nothin' But Fine".
Svensk rockmusik har aldrig varit mer angelägen än så här!
Fantastiskt bra EP! Vinyl i tre olika färger, totalt 500 ex. Det gäller att passa på :-)
SvaraRaderaHåller helt med. Har köpt ett ex av varje färg.
SvaraRaderaLikadant här. Mot mig stirrar en gul, en lila och en svart EP. Fanns inget val, en i varje färg var "Det Enda Alternativet" ;-)
SvaraRaderaHar fått min :-) Fantastisk
SvaraRaderaDe 500 exen lär väl snart vara slutsålda. Vore trevligt med ett helt album.
SvaraRaderaVar hittar jag den på nätet?
SvaraRaderaBeställ hos: steffoh@hotmail.com
SvaraRadera"Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna". Inte visste jag att Marx hade förutspått den färgade vinylens återkomst.
SvaraRaderaT. Jonsson, Majorna
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHa, ha. Jo jag tyckte jag läste nåt sånt.
RaderaJa, ja, löntagarfonder... Hade de verkligen utgjort något hot mot det rådande hade vi väl siktat amerikanska flottan vid Vinga fortare än kvickt (Oboy, oboy, oboy). Cunts are still ruling the world, som Jarvis Cocker sjunger.
SvaraRaderaAllons enfants...
T. Jonsson, Majorna
Sant, så sant. Gillar ändå tanken på att aktivera oss medlemmar.
SvaraRaderaAh, well, you know... "Rock'n'roll's a loser's game, it mesmerizes and I can't explain, the reason for the sights and for the sounds" (fritt ur minnet) som Ian Hunter sjöng. Gillar verkligen texten till "Namn och adresser", förresten. Skrev en egen variant på den i slutet av sjuttiotalet som hette - heter - "Återvändsgata". Typ. OK, vårt hopp står till den offentliga sektorn. Så länge det finns nåt kvar av den att tro på...
SvaraRaderaHilsen,
T. Jonsson, Majorna
Offentliga sektorn håller väl dessvärre på att monteras ner. Försvaret av densamma är livsnödvändigt, i alla fall för de flesta av oss.
SvaraRadera