Martin Karlsson's Degradation

MARTIN KARLSSON'S DEGRADATION
Too Far Gone / Barbwire (Couldn't Keep Me Away)
(Lätta Bördor, singel)

Till vardags sitter Martin Karlsson på trumstolen i Örebrogruppen The Strollers. Om jag förstått saken rätt är detta Martin Karlssons första utgåva under eget namn. Och det är en alldeles lysande debut Karlsson gör. Här får han också ge den nystartade etiketten Lätta Bördor Records ett avstamp som lovar gott inför framtiden. Både för etiketten och för Martin Karlsson.

A-sidans "Too Far Gone" har jämförts med något som skulle ha platsat på Stiv Bators soloalbum - "Disconnected (BOMP!, 1980) - efter The Dead Boys- och innan The Lord Of The New Church-perioden. Bators 1980 är inte alls någon dålig jämförelse och den geniale BOMP!-bossen Greg Shaw skulle säkert kunnat ha tagit till sig, och gett ut, Martin Karlssons inspelningar om han fortfarande varit i livet. Att Karlsson har kopplat samman Batorsinfluenserna med körer man vanligtvis hittade hos den engelska glamrockgruppen Slade gör "Too Far Gone" oemotståndligt charmig.

Baksidans "Barbwire (Couldn't Keep Me Away)" tar lyssnaren till Berkeleystudion Cosmo's Factory i Kalifornien 1978. Ja, inte på riktigt naturligtvis, men känslan är densamma. Roky Erickson And The Aliens repeterar inför inspelningen av albumet "The Evil One". Roky är på strålande humör och verkar tillfälligt befriad från besök av Lucifer, andar och demoner. Med värme, humor och en stor portion förståelse för enkelheten i materialet tar han sig igenom ett tjugotal amerikanska skoldanssånger. Inspelningarna gavs ut av Norton Records 2003 under titeln "Don't Knock The Rok!" Precis som ofta Erickson gjorde, lyckas Karlsson i "Barbwire (Couldn't Keep Me Away)" förmedla en känsla som är både smått skrämmande hotfull och behaglig.

Vilken fantastisk debut för både Martin Karlsson och Lätta Bördor. Här finns mycket att se fram emot. Ni som söker den äkta varan får lägga på ett kol, det är bara 200 ex. pressade.

Les Grys-Grys

LES GRYS-GRYS
Les Grys-Grys
(Groovie)

Minns fortfarande med välbehag då jag första gången lade minialbumet "THE "NOW" SOUND OF THE TELL-TALE HEARTS" (Voxx) på skivtallriken. Året var 1985 och jag hade just fått hem en packe skivor från Greg Shaws bolag. Hur var det ens möjligt att ett då nytt band kunde låta så exakt som Pretty Things och Downliners Sect gjort tjugo år tidigare. Innan dess trodde jag nästan att jag var ensam om att vurma för den brittiska rhythm & bluesen från min uppväxt.

Något år senare slogs jag åter med häpnad när The Wylde Mammoths började ge ut sina album och ep-skivor. Samma autentiska sextiotalssound framfördes alltså även av band i Sverige. Äntligen fanns en ny generation musiker som både förstod och återknöt till sextiotalets mer opolerade kulturyttring. Den vilda och uppkäftiga sidan av sextiotalets mångsidiga musikexplosion fick äntligen seriösa utövare, vilka inte var anfrätta av trist och ljummen nostalgi.

Det är just den exakta autenticiteten som också gör Les Grys-Grys till ett så fantastiskt band. Precis som en gång The Tell-Tale Hearts och The Wylde Mammoths vårdar gruppen sina influenser med omsorg och låter som om dom verkligen levde sida vid sida med band som Pretty Things, Standells, Creation, Yardbirds, Outsiders och svenska Ola & The Janglers. Ja, just det - Ola & The Janglers anno "Surprise, Surprise", "It's Allright", "Love Was On Your Mind" och "My Mean Memory". Varje gång jag spelar Les Grys-Grys så vill jag genast höra Ola & The Janglers två första album - "Surprise, Surprise" och "Patterns" - och deras tidiga singlar, inspelade 1965 och 1966. Jag har inte en susning om Les Grys-Grys lyssnat på Ola & The Janglers eller om likheterna bara är en tillfällighet. Hur det än förhåller sig träffar Les Grys-Grys den angivna musikaliska tidsandan med maximal precision.

Det tog åtta år för fransmännen att komma till skott och få till stånd sitt debutalbum, men det finns ingen anledning att vi skall behöva vänta ytterligare åtta år på nästa album. På sextiotalet klämde grupperna ur sig ett par album per år, jag ser ingen anledning till varför inte Les Grys-Grys också skulle kunna göra det. Och precis som med grupperna Tell-Tale Hearts och Wylde Mammoths kommer jag att vilja höra allt.