ANC4
(Kool Kat Musik)
Att 1+1+1+1 blir 4 kan naturligtvis ingen normalbegåvad människa ifrågasätta. Men det stämmer bara då man underkastar sig de matematiska lagarna. I musikens värd kan summan bli både lägre och högre. Det finns grupper vars enskilda delar är mer intressanta än helheten. Det finns alltså ingen garanti att ett antal begåvade låtskrivare och musiker tillsammans överträffar sig själva.
Med den relativt nybildade gruppen ANC4 - ArvidsonNilssonComboFour - förhåller det sig tvärtom. Roger Arvidson kommer från grupper som Sonic Walters, Remains och Arvidson & Butterflies , Tomas Nilsson från powerpopexcellenserna Mop Tops, Janne Borgh från Moderns och Strindbergs och Niclas Östergren från olika coverband med inriktning på Beatles och blues. Fyra välrenommerade musiker, med ett passionerat förhållande till popmusik, vars gemensamma musik blir långt större än summan av delarna.
Både Roger Arvidson och Tomas Nilsson är låtskrivare som saknar motstycke i Sverige. Att föra samman så stora begåvningar och få ett genialt gemensamt resultat kräver ödmjukhet och tolerans. Om det hade funnits alltför stora egon hos de tongivande personerna (det är Arvidson och Nilsson som skrivit all musik, dock inte mer än tre sånger tillsammans) hade ANC4 lätt kunna ha havererat. Istället tycks samarbetet ha sporrat dem, mer perfekt än så här blir banne mig inte popmusik. Men, man skall heller inte glömma Borgh och Östergren, ty helheten är fullständigt förtjusande i framförandet.
För oss som är besatta av pop är det här genren tagen till perfektion. Influenserna är de absolut bästa, vi får Byrdsstämmor i "No More Words", Beatlesharmonier i "Everybody Tells Me That I'm Lazy" och det är inte så lite Brinsley Schwartz om "Winner" och "You're The One". Det är inte orimligt att kalla Arvidson och Nilsson för samtidens Nick Lowe och Ian Gomm, då dessa två befann sig i samma grupp. Och då blir väl ANC4 Brinsley Schwarz för vår tid.
Låt inte ANC4 bara bli ett projekt. Ge oss mer.
