FUZZY PATTERNS

A Tribute to Tages

(Segat)    

Av fans - för fans är ofta ett vinnande koncept och den av Göran Brandels och Peter Torsen producerade samlingen "Fuzzy Patterns" är inget undantag. Brandels är också, tillsammans med Lennart Wrigholm, mannen bakom den utmärkta Tagesbiografin "TAGES från Avenyn till Abbey Road" (Premium Publishing, 2012). Brandels intresse för Tages grundlades redan då gruppen fortfarande var aktiv och det han inte vet om Tages är förmodligen inte värt att veta. Hans samling gällande deras skivor från hela världen, artiklar, konsertaffischer, privata fotografier lär vara enorm. Han har/har haft personlig kontakt med medlemmarna. Och de som följer honom och hans Tages- och Blondsidor på facebook slås av hans outtröttliga entusiasm då det kommer till gruppen han sätter högst av alla. 

Det var då de båda medlemmarna Anders Töpel och Tommy Blom tätt inpå varandra avled 2014 som tanken på ett hyllningsalbum föddes. Det tog fem år från idé till färdigt resultat att genomföra "Fuzzy Patterns". Långt fler än de fjorton artister som återfinns på vinylutgåvan - cd-utgåvan innehåller även tre bonusspår - anmälde intresse att vara med, dock saknas de riktigt stora namnen. Men det betyder inte att vi får en mindre musikalisk upplevelse. Här finns kunnande, entusiasm och minst lika viktigt  - en stor portion kärlek till materialet.

David Myhr har plockat upp Tages första singelutgåva efter att de lämnat Platina 1967. Det nya bolaget blev Parlophone och "Every Raindrop Means A Lot" placerade sig som bäst som nummer fyra på Tio i Topp. Låten finns även med på deras fjärde album "Contrast" (1967). Myhr gör "Every Raindrop Means A Lot" till en riktig "tryckare" på dansgolvet. Med stråkar, bakgrundskörer och en tonartshöjning gör han en fin sång ännu finare.

Peter Morén, från Peter Bjorn and John, tar hjälp av ett Buddy Holly-arrangemang i sin version av "Don't Turn Your Back" som var Tages tredje singel från 1965. Med rullande Jerry Allison-trummor och ett makalöst snyggt countrytwang i gitarrsolot plockar han fram nya kvaliteter ur "Don't Turn Your Back". 

Förmodligen föll powerpopens virtuoser The Mop Tops pladask inför "The Man You'll Be Looking For". Och vem har inte gjort det. Så stor var Tages begåvning, att de med lätthet kunde släppa ifrån sig ett mästerverk som "The Man You'll Be Looking For" till tidningen Bildjournalen, för dess medföljande "GO GO Skiva nr 2" (flexi-ep, 1966). "The Man You'll Be Looking For" är en av de absolut starkaste låtarna som kom ur det svenska sextiotalet och det krävs ett band av Mop Tops kaliber för att göra den rättvisa .

Multibegåvningen Max Lorentz tar ner Tages "People Without Faces" till sin rätta nivå. Har alltid tyckt att originalet, som ligger på Tages sista album "Studio" (1967), varit för ryckig och hetsig i sitt arrangemang. Lorentz version är behaglig, som vore den hämtad ur den brittiska psykedeliska myllan anno 1967. 

Strawberry Feels är ett av alla hundra band som poporaklet Ulf Henningsson är/har varit medlem i. Här trakterar han gitarr och sång i en utmärkt version av "It's My Life", hämtad från "Studio", som avslutas formidabelt med att den bakomliggande Hammondorgeln ges utrymme.

Amerikansk powerpoparna The Anderson Council har valt att bidra med "I Read You Like An Open Book", vilket var Tages allra sista singel, utgiven november 1968. Man väljer att vara trogen originalet. Och varför inte. Kanske ville amerikanerna visa att Tages slutade med flaggan i topp. För visst var "I Read You Like An Open Book" en värdig avslutning för en grupp som aldrig, vare sig gällande komposition, framförande eller inspelning, gjorde något ointressant. Intressant som grupp är även The Anderson Council, som på sina egna album låter som en förlängning av engelska The Move. Och så har de gjort en häftig cover på The Smokes "My Friend Jack", bara det...

Michael Börstell, en ny bekantskap för mig, har valt den något udda låten "My Home Town", som var Tages bidrag till albumet "Popligan - För FN och Flykting-67". Tages beträder här Reg Presley och Troggs domäner och Börstell går sida vid sida. Fin påminnelse om ännu ett toppnummer av Tages som lätt kan komma i skymundan.

The Tremblin' Train gör den första av skivans två låtar ej skrivna av Tages. Originalet till "Wanting" gjordes av amerikanen Peter Antell, som också är dess kompositör, för New Voice Records 1967. Samma år tog Tages med den först på albumet "Contrast" och senare som baksida till singeln "Treat Her Like A Lady". Tremblin' Train gör "Wanting" i ett maffigt  Procol Harum-arrangemang som faktiskt springer förbi både Peter Antell och Tages.

The Most är i sammanhanget inga duvungar. I minst tjugo år har de finslipat sin modsattityd, både beträffande stil och musik, i en riktning som tar avstamp hos grupper som Small Faces, Yardbirds, Rolling Stones och Beatles. Här tar de sig an titelspåret "Fuzzy Patterns" med samma lekfullhet och elegans som Tages hade då "Fuzzy Patterns" hamnade som baksida till "I'm Going Out" 1967.

The Rumms "Fantasy Island" har samma explosiva attack som var kännetecknande för engelska freak beat-grupper typ The Creation och The Smoke. The Rumms tar Tages näst sista singel från 1968 till magnifika höjder. En favorit bland Tages utgåvor och en storfavorit på den här samlingen. Som kuriosa kan nämnas att i The Rumms ingår gitarristen Micke Englund, som är innehavare av Mickes Skivbörs vid Hornstull i Stockholm. Den enda skivbörs som dagligen har öppet till efter midnatt. 

Trellebelle Ukulele Orchestra är som namnet anger en ukuleleorkester och kan man bli mer udda som Tagestolkare? Men, det fungerar utmärkt och visar sig vara ett alldeles förtjusande sätt att närma sig Tages allra finaste text, den om en oplanerad graviditet. I  "She's Having A Baby Now" lyckades Tages kombinera socialt engagemang och popmusik med förvånande lätthet. Jag har alltid älskat "She's Having A Baby Now", som Tages släppte som singel sommaren 1967 och i november samma år även på albumet "Studio".

One 2 Testing förvandlar den tuffa garagerock-klassikern "The One For You" från 1965 till en psykedelisk dito och placerar den musikaliskt hos det mer experimentella Tages av årgång sent 1967 och 1968. Tages fjärde singel och på baksidan ligger deras läckra arrangemang av "I Got My Mojo Working". Tidsmässigt var det här jag i min ungdom förstod att Tages var ett band att räkna med. 

The Mad Men Bands "I'm Going Out" är skivans andra bidrag som inte är skriven av Tages. Originalet gjordes av Lesley Gore och hon fick den av kompositörsparet Bob Crewe-Gary Knight, som också skrev "Treat Me Like A Lady" åt henne. Tages har den som öppningsspår på "Contrast" (1967), samtidigt som den släpptes som singel. Mad Men Band lägger sig behagligt fint mellan Lesley Gore och Tages.

Carl-Eiwar Sect plockar med "Why Do You Hide It" även de en låt från albumet "Contrast", vilket tycks vara det mest populära bland de medverkade artisterna på "Fuzzy Patterns". Hela fem av fjorton bidrag är hämtade därifrån. Carl-Eiwar Sect är till vardags husband hos den suveräna Popnördspodden och ett av mina absoluta favoritcoverband. De kan spela alla stilarter och deras val av covermaterial är helt outstanding. I just den här sättningen av secten medverkar primus motor Ulf Henningsson - akustisk gitarr, Åke Eriksson - trummor, maestro Johnny Lundin - gitarr och bas och på sång Bella Munther från Bella and Me som 1967 släppte singeln "Whatever Happened To The 7-Day Week". Vilken grandios avslutning på "Fuzzy Patterns" de levererar. De tre instrumentalisterna ramar in Bellas vackra röst med ett känsligt lugn som bara riktigt skickliga musiker är mäktiga. Ljuvligt är ett allt för svagt ord för det Carl-Eiwar Sect gör med "Why Do You Hide It".

Tages har alla anledning att känna sig stolt över hur deras musikaliska arv har förvaltats av de medverkande på "Fuzzy Patterns". Med genomgående starka tolkningar lyfter de fram Tages till den position där de skall vara - på den absoluta toppen av svensk popmusik.