måndag 15 maj 2023

JOE ELY



JOE ELY
Full Cirkle / The Lubbock Tapes
(Rack 'Em Records, 2018, 3-sidig vinyl)

Det var med tvekan jag närmade mig kassan. På det inplastade omslaget fanns ingen information om när inspelningarna var gjorda, men av omslagsbilden att döma såg tidpunkten rätt ut. Väl hemma kunde jag andas ut. Inspelningarna var gjorda mellan 1974 och 1978 i Don Caldwell Studio i Lubbock, Texas. En stad som, förutom Joe Ely, förknippas med storheter som Buddy Holly & The Crickets, Terry Allen, Butch Hancock, Jimmie Dale Gilmore, Delbert McClinton, Kevin Morby och The Flatlanders (Ely, Hancock och Gilmores gemensamma projekt). Alltså tradition nog att fylla en hedersplats i skivhyllan.

Medverkande steelgitarristen Lloyd Maines uttrycker anspråkslöst att "The Lubbock Tapes" är demoinspelningar, vilket stämmer i så motto att de ledde fram till att Joe Ely genom dem fick kontrakt med MCA Records. Det var Jerry Jeff Walker som, då han fick höra den kassett där inspelningarna från 1974 fanns tillgängliga, rekommenderade MCA, där han själv var kontrakterad, att ta sig an Joe Ely.

De femton låtarna på "Full Circle" har kvalitetsmässigt ingen som helst likhet med vad man spontant skulle kalla demoinspelningar. Musiken är istället fullödig och sensationell, både vad det gäller inspelning och låtmaterial. I mitt tycke har Ely aldrig låtit bättre än här. Och då är jag ändå stormförtjust i hans tre första LP-skivor - "Joe Ely" (1977), "Honky Tonk Masquerade" (1978) och "Down On The Drag" (1979). Därefter gick han vilse bland elgitarrer och rockmusik och hittade aldrig tillbaka till mig. Nästkommande "Musta Notta Gotta Lotta" (1981) och "Lord Of The Highway" (1987) var båda så stora besvikelser att inget annat än avyttring återstod. Var kanske umgänget med engelska The Clash det som förde Ely på villovägar?

Av de femton sångerna hamnade fyra på hans självbetitlade debut - "I Had My Hopes Up High", "Gambler's Bride", "All My Love" och "If You Were A Bluebird". Två på uppföljaren "Honky Tonk Masquerade" - "Because The Wind" och "I'll Be Your Fool" och hela fem på tredje LP:n "Down On The Drag" - "Fools Fall In Love", "B.B.Q. & Foam", "Standing At The Big Hotel", "Down On The Drag" och "Maria". Av de fyra kvarvarande - "Windmills And Watertanks", "Joe's Cryin' Schottiche", "Road Hawg" och "I Keep Gettin' Paid The Same" sparade Ely de två sistnämnda till "Musta Notta Gotta Lotta". 

Vilka musiker, förutom Joe Ely själv och Lloyd Maines, som medverkar vid de olika inspelningstillfällena framgår inte. Det kanske inte är helt ologiskt att tänka att det är samma musiker som återfinns på debutskivan. 

Det skulle dröja till 2018 innan Joe Ely fick sin allra bästa skiva släppt. Och då med aldrig utgivna inspelningar han gjorde för mer än fyrtiofem år sedan. Med respekt för de tidiga suveräna utgåvorna, och med facit i hand, överträffar ingen officiell version de som här så anspråkslöst kallas demos. "Full Circle - The Lubbock Tapes" består av så mycket hjärta, hjärna och briljans som bara en relativt ung "hungrig" artist kan frambringa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade