ÅRSBÄSTA 2024
Som vanligt betyder årsbästa inte nödvändigtvis att det är utgivet 2024. Det kan lika gärna vara något jag upptäckt eller återupptäckt i år. För det som är äldre än 2024 anges utgivningsåret efter namnet på skivbolaget. I annat fall är utgåvan från i år. Någon inbördes ordning finns naturligtvis inte. Allt är lika bra, men på olika sätt.
H. SELF
Skälva
(Ella Ruth Institutet)
H. Self, vars namn är Henric Hammarbäck, sjunger utlämnande om ett självförbrännande leverne, på gränsen till en trasproletär tillvaro. H. Self verkar ha stått i förrummet till helvetet och vänt. Eller beskriver han andras vedermödor? Det spelar ingen roll. Det är ändå berättelser om de som hamnat rejält utanför. "Gemenskap" - jag har på skiva nog aldrig hört en mer naken berättelse om att underifrån försöka få livet att gå ihop. Det här är Bentes berättelser. Men där Ulf Lundell, i sin vackraste sång, beskriver utifrån, står H Self mitt i. Men här finns också rörande kärleksfulla sånger som "Selma". Rösten och musiken är lika känsliga som texterna. Precis som på hans två engelskspråkiga skivor är arrangemangen storslaget sparsamma, men med modersmålet har han hittat hem och överträffat sig själv med råge. Det blir genomgående magiskt då Self sjunger på svenska. Mest slående är avsaknaden av självömkan och skuldbeläggande. Han blottlägger sina tillkortakommanden med känslorna liggande utanpå kroppen och utan några baktankar. I "Känslor Släpar Efter" uppnår H. Self ren Jim Ford-klass. Många artister lever med musiken. Henric Hammarbäck, precis som Jim Ford, lever i musiken. Det är det som gör deras musik genial. Och de båda "möttes" tidigare på singeln "Candy Love" med Southern Skyline, utgiven på Sound Asleep Records. Leta efter den...
CUFF THE DUKE
Breaking Dawn
Det är tio år sedan Kanadensiska Cuff The Duke gjorde sin förra fullängdare. Är det då värt väntan. Svaret är ett starkt ja. Deras tidigare skivor är alla jättebra, men ingen så homogen som årets "Breaking Dawn". Ljudbilden är större och maffigare än tidigare,
LISA O'NEILL
All Of This Is Chance
(Rough Trade, 2023)
Det här är Lisa O'Neills femte LP, den första kom redan 2009, men för mig var hon okänd fram till i somras. Det var under de sista sekunderna, i sista avsnittet av den utmärkta Netflixserien "Bodkin", som hennes "Old Note" spelades medan eftertexten rullade. Ibland faller man fullständigt pladask inför en artist. Det här var ett sådant ögonblick. O'Neill kommer från Irland och har något av kultstatus på hemmaplan. Biljetterna till en spelning i Belfast tog slut innan jag ens hann blinka. Mer tur hade jag då hon besökte Edinburgh 21 augusti i år. Liten och späd, tillsammans med ytterligare en musiker som trakterade olika sträng- och klaviaturinstrument, höll hennes röst publiken i ett järngrepp.
DANA GILLESPIE
Foolish Seasons
(Decca, 1968)
I år kom Dana Gillespies debut-LP i nypressning. Den öppnar starkt med "You Just Gotta Know My Mind", skriven av Donovan för Dana Gillespie, hans dåvarande flickvän. Av någon anledning blev inspelningen liggande och gavs ut först på "Foolish Seasons" 1968. Även om Gillespie var först med att spela in den, så var den obskyra amerikanska sångerskan Karen Verros först med att ge ut den. Intressantast på "Foolish Seasons" är ändå de två sångerna skrivna av Billy Nicholls, "Life Is Short" och "London Social Degree", som hämtades från Nicholls obskyra LP "Would You Believe". Resten av materialet är mer samstämmigt med Nicholls musik än Donovans "You Just Gotta Know My Ming". Som helhet en jättefin skiva i Fading Yellow-genren.
THE MAHARAJAS
Ride The Wylde Mammoths
(Chaputa!)
Gitarrister och låtskrivaren Peter Maniette var inte vem som helst. Han startade Wylde Mammoths i mitten på åttiotalet, vars musik låter som brittisk rhythm & blues verkligen lät på mitten av sextiotalet. Peter Maniette gick bort tidigare i år och The Maharajas hyllar honom och hans grupp med tio låtar från Wylde Mammoths låtskatt. Ett möte mellan två av Sveriges bästa band.
THE HANGING STARS
On A Golden Shore
(Loose)
Det är som om RIchard Olson - gruppens låtskrivare, sångare och gitarrist - varit marinerad i musiken, vars ursprung kan hittas i Kalifornien mellan 1965-1968. Det är lätt att begränsa minnet till enbart psykedelia, men det var bara ett inslag av allt som tog sig musikaliskt uttryck på den amerikanska västkusten under de gyllene åren. Där fanns också country, countryrock, pop, rock'n'roll, jugbandmusic , blues, folk och folkrock. Band som Jefferson Airplain, Beau Brummels, Moby Grape, Byrds, Charlatans, Grass Roots, Dillards, P.F. Sloan , Knickerbockers, Electric Prunes, Leaves... Richard Olson kan dom alla, men mest av allt är The Hanging Stars Englands svar på debutskivorna med Moby Grape och West Coast Pop Art Experimental Band.
THE STEPS
Don't Want You/Every Little Thing
(OWR)
Det Alingsåsbaserade skivbolaget One Way Ticket återutger en singel utgiven av Milwaukees lokala Blue Ribbon Records 1981. Låter det udda? Inte alls, det är så enkelt att kvalitet har inga gränser. The Steps vann en Battle of the Bands-tävling där första pris var studiotid och en singelutgåva. 500 exemplar trycktes upp och såldes vid gruppens spelningar eller gavs bort till släkt och vänner. Förstod The Steps att man lyckats göra en framtida powerpopklassiker? OWR Records besparar oss mödan att ruinera oss för ett original. Snygg och välgjord är den också.
ZEROS
Don't Push Me Around
(Munster)
Den som vill veta hur Chicanorock lät tjugo år efter att genrens stora namn Ritchie Valens dog, har svaret här. Fyra tonårsgrabbar hemmahörande i Chula Vista - en förort söder om San Diego, strax norr om gränsen till Mexiko och inte långt från Tijuana - med förmågan att kombinera bra låtar med mycket energi. Bomp Records gav ut deras två första singlar, vilka båda finns med här, tillsammans med annat material från 1977 och 1980. Intressant att notera är att gitarristen Robert Lopec på nittiotalet tog namnet El Vez, The Mexican Elvis, och gjorde bl a en fin inspelning av "Maria's The Name (Of His Latest Flame) skriven av Pomus/Shuman.
THE CUTTHROAT BROTHER and MIKE WATT
The King Is Dead
(Hound Gawd!, 2021)
Febrigt gitarrlarm med gitarr, bas och trummor i totalt 25 minuter. Jämförs med Cramps och Gub Club, själv skulle jag vilja lägga till Jesus And Mary Chain. Mest för att den överrumplande ljudmattan är gjord med finess.
Q65
The Life We Live
Anthology 1965-2000
(Pseudonym, 11 cd-box)
Den brittiska popmusiken på sextiotalet gav eko över hela världen. Varje land i Europa hade mängder av lokala motsvarigheter till Beatles, Rolling Stones, Yardbirds, Who, Animals och Pretty Things. Holland var inget undantag. Under samlingsnamnet Nederbiet/Nederbeat gjordes fantastisk pop-, beat- och rhythm & blues-musik. Q65 tillhörde de mest kända och produktiva. Boxen "The Life We Live" innehåller allt, plus tidigare outgivna liveinspelningar, med gruppen. Det är en viktig djupdykning i en av Europas bästa och tuffaste grupper.
AMY RIGBY
Diary Of A Mod Housewife
(koch, 1996)
AMY RIGBY
Hang In There With Me
(Tapete)
Det här är hennes första och senaste LP. Där emellan finns ett tiotal skivor utgivna, både solo och tillsammans med hennes man - Eric Goulden. Extra roligt är att hennes debut-LP nu finns i nytryck. Hennes texter är små berättelser med inspiration från ett liv i vardagen. Och jag är förtjust i kvinnor som nått pensionsåldern och fortsätter att spela. Tänker främst på dom som är elektriskt högljudda, typ Cordell Jackson, Bonnie Raitt, Chrissie Hynde och Amy Rigby.
BRIGHT EYES
Five Dice, All Threes
(Dead Oceans)
Ett mästerverk! Skulle kunna rada upp superlativen här, men nöjer mig att "Five Dice, All Threes" gick rakt in i hjärtat. Var tvungen sätta mig då jag först hörde den. Bokade om en hemresa från London för ett par tusen för att kunde se konserten med Bright Eyes i Stockholm 18 november. Konserten ställdes in och flyttades fram till 2 juli nästa år. Surt då, men nu har jag konserten framför mig. Och vad gör man inte för ett mästerverk!?
IAN KAY
Walk That Road Again
(Antifaz, 2023)
Multi-instrumentalisten Ian Kay har inte bara skrivit musiken, han spelar även alla instrument på sin analogt inspelade debut-LP. Resultatet är en snygg blandning av amerikansk folkrock och engelsk Merseybeat, men det är inte revivalpop. Det är pop gjord utifrån bra influenser.
OUTSIDERS
Inside Outsiders
(Mellotronen)
Den mest intressanta utgåvan i år. Outsiders var Sveriges svar på Jimi Hendrix Experience korsat med Cream och med den brutala tyngden hos Blue Cheer. Det här var ingen grupp som strök lyssnaren medhårs, snarare tvärtom. I grunden fanns skickliga musiker med ambition att få ut så mycket som möjligt ur triosättningen. Utan att göra avkall på kvalitéten. Då Hendrix med band turnerade i Sverige imponerades han stort av Outsiders, som var förband till Jimi Hendrix Experience i Högbo utanför Sandviken i Gästrikland. Jag var där.
Mellotronen har samlat Outsiders tre svåråtkomliga singlar och även fått tillgång till outgivet material, varav "Milk Cow Blues", "Dancin' In The Street" och liveinspelningen "Son Of A Gun" är sensationellt bra. Det här är ingen mossig nostalgiutgåva, utan en snygg och välgjord dokumentation över ett av Sveriges tuffaste, tyngsta och mest tidlösa band. Deras tredje och sista singel - "On My Magic Carpet"/"Inside Of Me" -är ett psykedeliskt, elektriskt mästerverk. En som såg medlemmarnas potential var den likaledes geniale sångaren Jack Downing, med vilken de bildade The Other Side och spelade in Jack Downings enda LP "Now And Then"
Tv
THE LOONS
Memories Have Faces
(Munster)
Musikarkeologen Mike Stax är inte bara en utmärkt författare och journalist - med inriktning på "wild sounds from past dimensions", vilket är mottot för hans förträffliga tidskrift 'Ugly Things" - utan även frontfigur i The Loons. Det här är gruppens femte fullängdare och det låter bättre och mer tight än någonsin. Att de lyssnat mycket på Pretty Things S.F. Sorrow, men kanske ännu mer på de amerikanska Epic-utgåvorna med Yardbirds - "Little Games" och "Live Yardbirds! Featuring Jimmy Page" - tar jag för givet. Mike Stax kan Keith Relfs frasering och närmare 1968 års Yardbirds har ingen annan kommit. The Loons är ett förtjusande skolexempel på hur viktigt det är att kunna sin historia. Att ta med sig det bästa och göra något nytt och ännu större, är vad The Loons gjort med den enastående "Memories Have Faces".
JD McPHERSON
Nite Owls
(New West)
Smakfull pop, eller POP, med rena gitarrljud, handklappningar och Oh,oh,oh-körer från mannen som är Beach Boys, Slade, Dick Dale och Smithereens i en och samma person. Eller proper rock'n'roll som han själv väljer att kalla sin musik. Snyggt är det i alla fall.
GERAINT WATKINS & THE DOMINATORS
(Jungle, 2020)
Varför Vertigo paketerade Geraint Watkins debut-LP i ett så gräsligt omslag är en gåta. Hans musik är jordnära pubrock, med starka inslag av Louisianas swamp pop, vilket omslaget på inget sätt antyder. Holländarna insåg väl problemet och släppte skivan med ett snyggt, adekvat omslag. Jungle Records utgåva består av originalskivan plus fyra outgivna spår, inspelade vid samma tillfälle, tänkta för en uppföljande LP. Dessutom finns ytterligare fyra spår inspelade i nära tid till de övriga. Det handlar alltså om åtta låtar, varav hälften håller den höga Geraint Watkins-klass man förväntar sig.
PEKKA LAINE & THE ENCHANTED
In Slumberland
(Svart)
Den finske gitarrvirtuosen Pekka Laine gör instrumentalgenren uppdaterad och modern. Laine är, likt Mike Stax, musikarkeolog och kan verka i alla stilarter och stämningslägen. Hans musik är ett soundtrack till mänskligt liv. Extra fin är hans hyllning till världens vackraste vibrato - "Veronica Was Here" - "She wrote her name in lipstick red on a concrete wall. Her real name was Veronica but the world knew her as Ronnie."
CASH & SKYE
No More Candy/Sweeping Wet Floors
(Third Man, singel 2021)
Moody pop från duo hemmahörande i Los Angeles. Det verkar vara deras enda singel, men en LP med titeln "Just A Stranger" kommer i februari 2025. Det blir ett givet köp.
THE MORELLS
You're Gonna Hurt Yourself
(Sound Asleep)
HIT THE HAY
Vol. 13
(Sound Asleep)
Båda utgivna av det pålitliga skivbolaget Sound Asleep, hemmahörande på Varaslätten. The Skeletons blev en fortsättning på The Morells från Springfield, Missouri. Om det kanske ger en vägledning? Båda grupperna befann sig i ungefär samma spann som NRBQ. Sound Asleep har fått tillgång till sexton outgivna låtar låtar med Morells och kompletterat med udda singelspår.
Samlingen "Hit The Hay, Vol. 13" innehåller precis vad man förväntar sig från Sound Asleep. Alltså powerpop och pop med countryinfluenser av högsta klass. Och som alltid med spännande artister/grupper man aldrig hört talas om.
THE MIKE BELL CARTEL
Ain't No High (That's High Enough)/
Like No Other
(Rouge, singel)
A-sidan tar oss rakt in i den amerikanska garagerocken på sextiotalet. Farfisaorgeln är centralt placerad. B-sidans mer finstämda "Like No Other" har hämtat inspiration från amerikansk folkrock.
THE KIRKBYS
Don't You Want Me No More/ Bless You
It's A Crime/I've Never Been So Much In Love
(You Are Cosmos, EP 2022)
Gruppens andra och tredje singel utgivna i mitten på sextiotalet. Legendariskt Liverpoolband där Jimmy Campbell ingick som låtskrivare, sångare och gitarrist. Utvecklades senare till The 23rd Turnoff, som 1967 gav ut den suveräna singeln "Michael Angelo".
HJELLE & ORMARNA
Prata Med Mig Själv/Ölbiljett
(Jared Sin, EP)
Ingen årsbästalista är komplett utan Hjelle. I väntan på en snart kommande fullängdare platsar de två spåren han och Ormarna delade med grupperna Tjänstemännen och Härvan på en sexlåtars-EP.
KONSERTER:
24/1 WARD HAYDEN OUTLINERS
Schribers Garage, Örebro
12/3 LUCINDA WILLIAMS
L.A. EDWARDS
Theatre Akzent, Wien
13/5 PAPER KITES
Kägelbanan, Sthlm
14/5 MIKAEL RAMEL BÄST BAND
Fasching, Sthlm
19/5 GERAINT WATKINS TRIO
Himlavalvet, Stockholm
21/5 MY DEAR COMPANION
Rönnells Antikvariat, Sthlm
22/5 BOSSEBANDET
TRÄDEN
JONNA sjunger Turid
Kollektivet Livet
Stadsgårdsteminalen, Sthlm
29/5 MY DEAR COMPANION
Stora Teatern, Göteborg
26/6 JOHNNY SPAMPINATO &
THE VALUE LEADERS
Himlavalvet, Sthlm
18/7 BRUCE SPRINGSTEEN
Friends Arena, Sthlm
27/7 FATBOY
Lasse i Parken, Sthlm
16/8 THE HANGING STARS
DYLAN LeBLANC
KASSI VALAZZA
JUDI BLANK
VINCENT NEIL EMERSON
Stockholm Roots
Debaser/Bar Brooklyn, Sthlm
17/8 BOBBY LEE
BONNIE BISHOP
ELLEN SUNDBERG
Stockholm Roots
Debaser/Bar Brooklyn, Sthlm
17/8 CHRIS ISAAC
Waterfront, Sthlm
21/8 LISA O'NEILL
Queen's Hall, Edinburgh
22/8 JOHNNY MAC & THE
FAITHFUL
Voodoo Rooms, Edinburgh
23/8 POKEY LaFARGE
La Belle Angele, Edinburgh
1/9 CAT POWER
Göteborgs Konserthus
9/9 THE PRETENDERS
The Picture Book
Cirkus, Stockholm
13/9 BRO MESA
Love At Heart, Örebro
14/9 DONOVAN KEITH
Live At Heart
28/9 PEKKA LAINE & THE
ENCHANTED
Solna Skivmässa
29/9 ELLEN SUNDBERG -
“Ett bloss för Bodil Malmsten”
Stockholm Stadsteater
16/10 SPOTNICKS
Scalateatern, Karlstad
8/11 COUNTRY WESTERNS
Melodybox, Hägersten
14/1 BOB DYLAN
Royal Albert Hall, London
15/11 DADDY LONGLEGS
THE SPEEDWAYS8
Bush Hall, London
16/11 THE HANGIN’ STARS
SID GRIFFIN
Prince Albert Pub, Brighton
17/11 AMY RIGBY
Waiting Room, London
30/11 BASSE WICKMAN
+ENTOURAGE
Närkes Kulturbryggeri, Ör
3/12 H SELF
Jazzbaren/Katalin, Uppsala
12/12 UJE BRANDELIUS
Fasching, Stockholm
27/12 MAHARAJAS
CRIMSON SHADOWS
Satin, Örebro
Skickat från min iPad
