Raised On Records

BILLY RILEY
The Mojo Albums, plus
(Bear Family)

Då Jerry Lee Lewis spelade in “Crazy Arms” för Sun Records i november 1956 satt Billy Riley på muggen. När han är klar med sina förehavanden och kommer ut i den lilla studion, hänger han på sig gitarren och hinner precis dra iväg en ensam ton. Sen är låten slut.

Händelsen ovan är symptomatisk för artisten Billy Riley. När väl Elvis Presley sålts till RCA, var den karismatiske Jerry Lee det stora hoppet för Sam Phillips och Sun Records. Riley fick finna sig i någon slags fjärde plats, efter Lewis, Cash och Perkins.

Förhållandet till Sam Phillips blev aldrig speciellt bra. Riley var missnöjd med den bristfälliga lansering hans skivor fick hos Sun. Vid ett tillfälle råkade Riley höra hur Phillips på telefon avbeställde ytterligare pressningar av hans singel “Red Hot” till förmån för Jerry Lee Lewis “Great Balls Of Fire”. Riley gick ut och söp sig full, för att strax därpå återvända till studion och sparka sönder en ståbas och hälla vin i bandspelaren, innan Sam Phillips hann tala honom till rätta.

Sam Phillips omdöme om Billy Riley visar att känslorna var ömsesidiga. De båda männen förstod helt enkelt inte varandra. Deras förhållande var istället närmast symbiotiskt: “Riley was just a damn good rocker, but man, he was so damn weird in many ways. He interested the hell out of me, but he was not the easiest person to deal with. When he took a drink he´d become almost a different person”. Och vidare, orsaken till varför Phillips behövde Riley: “His band was just a rockin´ mother!”

Den multibegåvade Billy Riley var väl medveten om att Phillips var beroende av hans tjänster: “Every session we got drunk. It was fun getting in there and getting drunk. Sam usually got tight with us. We had respekt for each other, but we never did get along too well. I didn´t appreciate the lack of promotion, but I appreciated his talent. He know I had the band that could work with anybody, and he needed us.”

Under perioden 1956 - 1959 gjorde Riley, utan någon större framgång, sex singlar för Sun Records. Tio år senare är han ändå tillbaka hos bolaget, som nu bytt ägare. Under Shelby Singletons ledning spelade Riley, med bitter passion, in den lysande, countrysoulfärgade “Kay”. Historien om taxichauffören som sålde allt för att hjälpa fram sin sjungande flickvän, och med hennes stigande framgång snabbt blir expojkvännen som dagligen tvingas höra henne i bilradion, var enligt Sam Phillips det bästa Riley spelade in.

Och visst är det bra. Riley skulle under sextiotalet visa sig vara något av en musikalisk kameleont som smälte in överallt och behärskade det mesta. Som studiomusiker hörs han på Herb Alperts “The Lonely Bull”, Dean Martins “Houston”, The Beach Boys “Help Me Rhonda” samt på hela Johnny Rivers album “Live At The Whisky-A-Go-Go”.

Utan att nå några större framgångar använde sig Billy Riley också av alias som bl a Daaron Lee, Skip Wiley och Lightnin´ Leon. Ingen genre gick honom förbi. Han spelade in surfinstrumentaler som Sandy & The Sandstones, folkrock i “Valley Of Dolls”, lät mera Bobby Fuller Four än Bobby Fuller själv i “Guess Things Happen That Way” och gjorde sugande träskrock av “St James Infirmary”.

Det sägs att hungriga katter jagar bäst. Om så är fallet måste Billy Riley varit ständigt hungrig under sextiotalet. Det mesta han spelade in då låter fantastiskt bra, så även “Southern Soul...Recorded Live At The Brave-Falcon”(Mojo) från 1967 som nu - under namnet “The Mojo Albums, plus” - för första gången finns som Cd.

Ändå kan jag inte släppa tanken på att Bear Familj gått lite vilse med nyutgåvan av Billy Rileys båda album på den egna Mojoetiketten. Det finns inget annat än bolagsnamnet som förenar de tio första spåren med resten av skivan. 1978 spelade Riley in tio rock´n´rollstandards, typ “Be Bop A Lula”, “Sweet Little Sixteen” och “Mean Woman Blues”, och gav ut dessa som “Billy Lee Riley - Vintage”. Det är visserligen både kompetent och svängigt, men ändå stilmässigt malplacerat i förhållande till “Southern Soul...”

Med risk för att låta stöddig och uppkäftig så skulle jag själv gärna sammanställt “The Mojo Albums, plus”. Det finns till att börja med andra Mojoutgåvor som bättre passar samman med skivan “Southern Soul...”. Exempelvis den redan nämnda “Valley Of Dolls” (-67) och båda sidorna på singeln “Mississippi Delta / Don´t Fight It” (-67). Därefter borde man fyllt på med det bästa från 1966 års “Billy Lee Riley - In Action!!!!” (GNP Crescendo). Och om utrymmet medgav, gärna singel “Who´s Making Love / Long Black Train” (HIP) från 1968.

Slutligen skulle man tagit bort de två sista spåren med Riley som Skip Wiley och istället avslutat med “Kay”. Vilken fantastisk blue eyed soulskiva det skulle ha blivit. Det finns ju faktiskt massor av stilmässigt homogena inspelningar gjorda av Riley under åren runt 1967, där han på ett mycket förtjänstfullt sätt visar att han musikaliskt överlevde tiden efter Sun Records.

Men varför klaga. Här finns ju ändå nitton suveräna låtar, vilket väl i sig är tillräcklig utdelning. Vi får se det som en aptitretare och en uppmaning att jaga vidare på egen hand. Det är det värt.

Själv satte jag, för eget bruk, sommaren 2004 samman följande samling med Billy Riley:

BILLY LEE RILEY “Down In The Mississippi Delta”

1 I want you baby (Sun-57)
2 Pearly Lee (Sun-57)
3 Trouble bound (Sun-56)
4 Red hot (Sun-57)
5 Itchy (Sun-58)
6 Swanee river rock (Sun-59)
7 Low tide (Sun)
8 I´ve been searchin´ (Sun-59)
9 Mojo workout (Mercury-65)
10 Geraldine (Mercury-65)
11 Memphis (Mercury-64)
12 Parchman farm (GNP Crescendo-66)
13 Goodnight Irene (GNP Crescendo-66)
14 The way I feel (GNP Crescendo-66)
15 St. James infirmary (GNP Crescendo-66)
16 Guess things happen that way (GNP Crescendo-66)
17 House of the rising sun (GNP Crescendo-66)
18 Valley of the dolls (Mojo-67)
19 Long black train (Hip-68)
20 Who´s makin´ love (Hip-68)
22 Nowhere man (Mojo/Cowboy Carl-67)
23 I washed my hands in muddy water (Mojo/Cowboy Carl-67)
24 Don´t fight it (Mojo-68)
25 Mississippi delta (Mojo-68)
26 Kay (Sun-69)
27 Potter´s field (Sun-69)
28 San Francisco lady (Sun-69)
29 Gollow´s hill (Sun-69)
30 My old home place (Sun-69)