THE REMO FOUR
Smile, Peter Gunn...And More
(Bear Family)

“There were 500 bands in Liverpool alone. We were all in some kind of a big pot, and only the Beatles really got out of it and had great success. But none of us ever had the feeling in the beginning that the Beatles had shaken us off or were far ahead of us. There were no professional jealousy. We did our own thing,...”

Orden är Roy Dykes - trummis i The Remo Four - och belyser hur omfångsrik den brittiska beatmusiken var på sextiotalet. Att The Remo Four inte behövde konkurrera med Beatles, utan hade sin helt egna stil, visar den nyutkomna “Smile, Peter Gunn...And More” på ett alldeles förträffligt sätt.

Bandets historia går tillbaka till 1958 då man under namnet The Remo Quartet spelade på fester och skoldanser. Likt Beatles tillhörde gruppen den skara som regelbundet uppträdde på Cavern Club 1961 och -62. För Brian Epsteins räkning fungerade Remo Four som kompband till sångare knutna till NEMS Enterprises. Genom långa, slitsamma turnéer med Cilla Black, Gene Pitney, Johnny Sandon och Tommy Quickly lärde sig bandet att spela.

När man 1964 äntligen fick göra sin skivdebut under eget namn, så var det b-sidans instrumentala tolkning av Henry Mancinis “Peter Gunn” som väckte uppmärksamhet. Twanggitarristen Duane Eddy hörde Remo Fours version och höjde den till skyarna: “It´s absolutely wild and I love it. It takes guys to play it without sax”.

Likt mängder av andra Liverpoolband hamnade även Remo Four på Star Club i Hamburg, där deras kompetenta, jazzinfluerade rockmusik fullständigt tog publiken med storm. Omgående fick man rykte om sig att vara annorlunda! Framför scenen flockades andra band för att anteckna repertoar och ackordanalyser.

Efter att klockan sex en morgon 1967 ha avslutat en lång natts spelning på Star Club, gick Remo Four en timme senare in en studio och spelade på en enda dag in “Smile”(Star Club Records), vilket skulle komma att bli deras enda album. Allt gjordes live, utan pålägg efteråt, och det var precis så här gruppen lät på Star Clubs scen igen redan samma kväll.

Remo Fours orgeldominerade musik var inte bara ytterst skickligt framförd, utan också likaledes variationsrik. Bland sångerna på “Smile” finns Willie Dixons “The 7th Son”, Oscar Brown Jrs “Brother Where Are You”, Jr Walkers “Roadrunner” och Chuck Berrys “No Money Down”. Som bonusmaterial tillkommer singlarna “Peter Gunn”, “Mickey´s Monkey, “Sing Hallelujah” och den fantastiskt fina “Live Like A Lady”

“THE REMO FOUR Smile, Peter Gunn...And More” är ett givet köp för alla som vill vidga synen på sextiotalsmusik i allmänhet och brittisk beat i synnerhet. Skickligare än så här blir det inte.

http://www.youtube.com/watch?v=DnTZFXBDBDU
http://www.youtube.com/watch?v=IsyaJHIY_V8