BILLY “Red” LOVE
Gee ... I Wish - The Sun Years, Plus
(Bear Family)

Han såg ut som en ung Chuck Berry och lät stundtals som Roy “Good Rocking Tonight” Brown. När han fick härma Jackie Brenstons röst på “Juiced” - uppföljare till “Rocket 88” som Brenston själv inte hade tid att spela in - borde framgången per automatik ha kommit som ett brev på posten. Nu tillhör Billy Love istället en av de minst dokumenterade blues- och rhythm & bluesartisterna.

Första gången jag blev medveten om hans namn var i mitten på åttiotalet då Charly Records gav ut boxen “Sun Records - The Blues Years 1950-1956”, där Love finns representerad med sex sånger. Idag, tjugofem år senare, finns Loves musikaliska kvarlåtenskaper äntligen samlade och tillgängliga.

Redan när Sam Phillips i januari 1950 öppnade sin Memphis Recording Studios så antas pianisten Billy Love ha funnits där som studiomusiker bakom munspelaren Walter Horton. Att Love befann sig i Phillips studio den 24 juli 1951 är däremot klarlagt. Det var den dagen Phillips betalade Love hundra dollar för rättigheterna till “Juiced” som skulle säljas till Chess Records: “At that time Chess was screaming for more top notch product so I recorded Billy Love singing “Juiced” and we used that as the follow up song. It was the best song around and I bought it off Billy for Jackie”.

Det skulle dröja till april 1952 innan Billy Love fick eget kontrakt med Chess. Den fenomenalt rockige “Drop Top” - även den inspelad hos Phillips - visar vilken hög standard Love höll som kompositör, sångare och pianist. Trots detta dumpade Chess honom efter ytterligare en singel och därefter fortsatte han som studiomusiker och spelade bl a bakom namn som Rufus Thomas och Rosco Gordon, vilken han för övrigt lärde spela piano.

Sam Phillips uttryckte längre fram sin beundran för Love: “Billy was a supergood musician...”, men blottlägger också pianistens svagheter: “...but he didn´t have the gut desire to succeed...Billy´s problem was lack of patience and devotion to what he was doing. He played well but there is a kind of dedication and belief in your music that extends beyond the door of the studio. He didn´t have that.”

Förutom en reklamsingel för ett bageri, “Hart´s Bread Boogie”, så blev det inga fler skivutgåvor för Billy Love. Att aldrig Sun Records släppte något med Love kan möjligtvis bero på att Phillips inte helt såg honom likvärdig Rosco Gordon eller Roy Brown. Eller så tappade han intresset när en ung vit lastbilschaufför dök upp.

“Gee ... I Wish” innehåller samtliga bevarade inspelningar med Billy Love, totalt tjugosex stycken och alla inspelade i Memphis Recording Studios mellan 1951-1954, och om Sam Phillips inte tyckte Billy Loves hängivenhet och övertygelse fanns kvar utanför studiodörrarna, så visar “Gee ... I Wish” att så ända var fallet inne i studion.


http://www.youtube.com/watch?v=GbvnLRNkx8E
http://www.youtube.com/watch?v=zD2km0Tsujs
http://www.youtube.com/watch?v=cmZBivVpw-8&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=6VtG1xMX-n4