JERRY LEE LEWIS
Old Time Religion
Rare Recordings of Jerry Lee Lewis
In Church Preachin´, Shoutin´ and Singin´
(Bear Family)

Mycket kan Jerry Lee Lewis beskyllas för, men knappast för att vara inställsam eller hycklande.

När han i slutet på maj 1958 kom till London och fick frågan vem barnet vid hans sida var, tvekade han aldrig att svara att det var hans hustru och att hon var femton - egentligen var hon bara tretton - år gammal. Sam Phillips hade innan avresan avrått honom från att ta med den unga Myra till England, men Jerry Lee tyckte inte han hade något att skämmas över och såg ingen anledning att hemlighålla sin kärlek till Myra. Tjänstvilligt upplyste han även pressen om att detta, trots sin unga ålder, var hans tredje äktenskap.

På samma rättframma sätt slängde han, sin vana trogen, upp foten på pianot söndagsförmiddagen (!) den 13 december 1970 i Brother Davis´s Church, utefter Highway 61 i Memphis, Tennessee, vilket oroade de närvarande kyrkobesökarna. Även pastor Davis och dennes dotter såg bekymrade ut. Fortfarande fyrtio år efter Jerry Lees spelning i kyrkan så är den tangenthamrande foten det starkaste minnet som Lisa Davis bär med sig och konstaterar torrt: “He shouldn´t have done that”.

Lewis yngre syster Frankie Jean beskriver oviljan till kompromisser hos brodern som ett familjedrag: “We´re carbon copies of each other: me, Jerry and our mother. We´re all the same. People may love us and respekt us, but they don´t necessarily like us very much. It´s who we are, and we´re not going to change for anyone. Even if we could.”

Det är den fasta övertygelsen om att vara predestinerad för något stort och viktigt som gör Jerry Lee Lewis till den sjuhelvetes artist han är. Oavsett om han för tillfället tjänar djävulen eller Gud Fader så är passionen och inlevelsen lika stark och sann. Han tar alltid med sig sin publik på ett omskakande äventyr som inte lämnar någon oberörd. Antingen älskar man karln, eller så hatar man honom. Något mellanting finns det inte utrymme för.

Hösten 1970 var en tuff tid för Jerry Lee, som då levde med vetskapen om att hans lungcancersjuke mor, Mary Ethel “Mamie” Lewis, inte hade lång tid kvar att leva, samtidigt som Myra var på väg att lämna honom. Ett par veckor före inspelningen av “Old Time Religion” hade han genom frälsning hittat någon form av inre lugn genom att ingå ett avtal med Gud om att för alltid sluta spela världslig musik.

Mellan sångerna får vi möta den nyfrälste predikanten som, med bibeln i hand, längtar till himlen för att äntligen möta Jesus. Men vem vill Jerry Lee egentligen övertyga? Han har brottats med religionen hela sitt liv och innerst inne vet han att frestelser som pengar, droger, nattklubbar, men framför allt den djävulska musiken snart kommer att ta över igen.

Och kanske är Jerry Lee den artist som bäst behöver den heliga boken. Hans liv har varit en ständig kamp mellan dödsförakt och gudsfruktan. Det är dynamiken mellan det gränslösa levernet och ångern och rädslan att till slut hamna i helvetet som gör hans musik så spännande och levande. Det gäller allt han företagit sig, för rock´n´roll, country och gospel är tre grenar på samma träd med samma rötter.

Uppväxten i det djupt religiösa Ferriday, Louisiana lämnar honom ingen ro och den som tvivlar på att Gud, om han nu finns, skulle bry sig om en syndfull varelse som Jerry Lee Lewis blir genom “Old Time Religion” övertygad om motsatsen.

Jerry Lee Lewis är, oavsett i vilken skepnad han uppträder, Guds gåva till mänskligheten. En mer sann och trovärdig artist än den pianospelande gaphalsen från Ferriday kommer världen aldrig mer att få uppleva.

http://www.youtube.com/watch?v=rDByKgdmB1Y