HUSH ARBORS
Yankee Reality
(Ecstatic Peace!)

För ett par veckor sedan steg jag in på skivaffären Fopp, nära Covent Garden i London, och ur högtalarna strömmade “Lisbon” med Hush Arbors. Svag som jag är för bra trumspel, så var jag helt fast redan när gruppens trummis avslutade trumintrots första takt med ett kantslag. Bara en liten detalj naturligtvis, men jag bestämde mig genast för att köpa skivan och tog det sista exemplaret.

Om Hush Arbors visste jag ingenting, men det skulle visa sig vara ett lyckat köp. Ja, t o m med mycket lyckat. Skivan har gått varm sedan hemkomsten och vissa dagar kommer jag aldrig längre än till de inledande tre sångerna; “Day Before”, “Lisbon” och “Fast Asleep” kan vara satt på repris under en hel dag och jag är lika frågande varje gång vilket år vi lever i. Alla tre låtarna skulle kunna vara hämtade från Storbritannien 1968 och den innovativa period då psykedelia med lätthet kunde korsas med influenser från folkmusik.

Hush Arbors lär vara ett ständigt pågående projekt som drivs av sångaren, gitarristen och kompositören Keith Wood med kompisen Leon Dufficy, gitarr och piano, som ständig följeslagare. Vid behov adderar duon ytterligare musiker. Och så gör man på “Yankee Reality”, där Jason Ajemian - bas, tuba och vibrafon och Ryan Sawyer - trummor och vibrafon bidrar till den genomgående ödesmättade stämningen.

Skivan är dedikerad till Link Wray och jag skulle inte bli förvånad om Keith Wood är förtjust i främst Wrays tidiga sjuttiotalsperiod, då den larmige gitarristen gjorde några fantastiskt fina country- och folkskivor för Polydor Records.

Lika spännande som Link Wray var 1971 är Keith Wood och Hush Arbors idag, vars musik är en experimentell blandning av just country, folk och psykedelia.

http://open.spotify.com/track/7HlY2SMsoT9DDxLVymxe3v

http://www.youtube.com/watch?v=eOzb-tknB0o

http://open.spotify.com/track/3REVqq6KYr5os0kfeqsfqP