söndag 11 mars 2012


BOB WOODRUFF
The Lost Kerosene Tapes 1999
(Sound Asleep)


När Roger McGuinn 1991 släppte “Back To Rio” var det en efterlängtad återkomst till skivtallrikarna. Elva år utan några skivsläpp under eget namn var en lång väntan för de som älskar McGuinn, The Byrds och deras karaktäristiska sound byggt runt Rickenbackergitarren.

Bob Woodruff har låtit sina fans väntat ännu längre. Efter debuten “Dreams And Saturday Nights” 1994 och uppföljaren “Desire Road” 1997 spelade Woodruff in det som var menat som hans tredje album, “Kerosene”, 1999. Det skulle dröja tolv år innan skivan till slut gavs ut.

Ett av dessa tålmodiga fans som aldrig slutat vänta är Jerker Emanuelson, ägare av Sound Asleep Records i Vara på Västgötaslätten, som för ett par år sedan fick kännedom om Woodruffs outgivna album. Det är honom vi har att tacka för att Woodruffs tredje album nu finns tillgängligt.

Det är inte den långa väntan på genreviktiga skivutgåvor som främst förenar Roger McGuinn och Bob Woodruff, utan att den senare framstår som Byrdslegendens konstnärlige arvtagare från “Back To Rio”-skivan. Personligen tycker jag Woodruff är långt mer intressant när han, som här, tonar ner countryinfluenserna och istället släpper loss en hel arsenal av powerpop, fullmatad med välklingande gitarrer, Hammondorgel, stämsång och munspel.

Det kan tyckas som en fjäder i hatten för Emanuelson att få ge ut Woodruff, men vi som följt Sound Asleeps utgåvor vet att samarbetet dem emellan är högst konsekvent. Emanuelson tillhör ju de bästa i världen när det kommer till powerpop och jag skulle vilja påstå att Bob Woodruff har hittat hem.

http://www.soundasleeprecords.com/index2.htm

8 kommentarer:

  1. Efter fyra veckor och minst två dussin genomlyssningar fylls jag fortfarande av glädjerysningar över plattan, speciellt de fyra första låtarna. Man ler åt orgeln som fladdrar till på "Brand New Blue" och "Angel at the Café Risque" och man nästan känner sig berusad när "Closer to the Truth" börjar. Då tycker man att musik inte kan bli så mycket bättre. Det blir svårt att klå plattan som årets album.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det en fantastisk skiva! Det kan knappast bli så mycket bättre än så här. Kommer absolut med bland de bästa i år.

    SvaraRadera
  3. Per Lingnert21 mars 2012 20:06

    Som jag har väntat på detta !
    En lysande platta rakt igenom.
    Att skivbolaget valde att kasta ut Bob efter "Desire Road" plattan är en katastrof.

    Årets platta
    Brilljant !!

    SvaraRadera
  4. Ja, visst är skivan makalöst bra. Vi får alla buga oss inför Jerker Emanuelsons förmåga att fånga upp och ge ut intressanta skivor. karln är unik!

    SvaraRadera
  5. Vilken platta! Stötte på den av en slump genom Rootsy Lives playlist på Spotify. Sinnesjukt bra power pop! Är Basse Wickman underrättad? :-)

    SvaraRadera
  6. Ja visst är den kanon. Vi få ge Jerker Emanuelson en tacksamhetens tanke.

    SvaraRadera
  7. Och nu kommer han till Sverige!
    Supportar Shurman som är ett kanonband.

    http://arenabolaget.se/evenemang/shurman-plus-support-bob-woodruff
    http://shurmanville.com/shows

    SvaraRadera
  8. Tack för tipset. 21 okt på Akkurat kanske man skulle kunna klämma in.

    SvaraRadera

Bloggintresserade