THE WHEELS
Road Block
(Big Beat)

Munspelaren Rod Demick i Belfastgruppen The Wheels attackerade sitt munspel så intensivt att det bildades fradga runt munnen. Säkert hjälpte också de kemiska substanser han och de övriga medlemmarna tryckt i sig till att skapa den fullständigt ursinniga urladdningen som “Road Block”, b-sidan på deras andra singel 1966, exploderar i.

Precis som kollegorna i Belfast Gypsies har The Wheels sitt ursprung förknippat med miljön kring Van Morrison och det för Belfasts rhythm & blues så viktiga Maritime Hotel, vars Club Rado kunde jämföras med The Cavern Club i Liverpool.

Gitarristen Herbie Armstrong, tillsammans med Van Morrison, och gruppen Manhattan Showband åkte i början på 1964 över till London. En spelledig kväll gick de till Studio 51 Club för att se Richmonds stoltheter Downliners Sect framföra sin primitiva rhythm & blues, varpå Morrison konstaterade “This is the music of the future”.

Medan Van Morrison åkte hem och förberedde sig för Them, en av sextiotalets mest inflytelserika grupper, bildade Herbie Armstrong samtidigt det mer obskyra The Wheels, vilka slog sig ner i norra England och spelade flitigt i städer som Manchester, Liverpool och Blackpool.

Att både The Wheels och Belfast Gypsies kom att hamna i skuggan av Them gör dem inte mindre intressanta. Det är två grupper vars musik påminner mycket om varandra. Man kan inte låta bli att undra vad som hände där på Maritime Hotel 1964/65 som kunde ge sådana febrigt intensiva avtryck som The Wheels “Road Block” och “Bad Little Woman” respektive Belfast Gypsies nästan psykedeliska rhythm & bluesalster “People Let´s Freak Out”, “Midnight Train” och “Gloria´s Dream”.

Genom att finnas med på den av Greg Shaw utgivna “PEBBLES Vol. 6 - The Roots of MOD” (1979) har redan nämnda “Road Block” försäkrat sig om en hedersplats bland samlare av sextiotalets garagerock. Deras inspelning av “Call My Name” hittar man på “English Freakbeat Vol. 4” (1989) medan “Don´t You Know” återfinns på Vol. 2 (1989) i samma serie.

Det är naturligtvis ett bevis på kvalitet att finnas med på de bästa samlingarna och det är därför inte det minsta förvånande att rhythm & bluesmästerverket “Bad Little Woman” återfinns på Rhinoboxen “Nuggets II - Original Artyfacts From The British Empire And Beyond 1964-1969”. Den alltid initierade Mike Stax från musikmagasinet Ugly Things ger i boxens texthäfte följande målande beskrivning av The Wheels bidrag: “´Bad Little Woman´ is punk R&B at its most visceral, a brooding dangerous piece that builds from a curled-lip whisper to two bloodcurdling, scream-loaded climaxes.”

Efter att ha hört den alternativa versionen av “Bad Little Woman” - som The Wheels gav ut under namnet The Wheel-A-Ways för att inte förväxlas med Mitch Ryder & The Detroit Wheels på den amerikanska marknaden - fångade Chicagogruppen The Shadows of Knight upp sången, släppte den som singel och placerade sig ett par veckor i de nedre regionerna på Billboard Top 100.

Big Beat gav redan 1997 ut samtliga befintliga inspelningar med The Wheels på, den nu utgångna, samlings-cd:n “Belfast Beat Maritime Blues” som gruppen delade med Them och mindre kända namn som The Alleykatz, The Bats, The People, The Mad Lads m fl. Bolaget tar nu sitt ansvar och ger åter ut The Wheels samtliga tolv inspelningar, gjorda i den klassiska Regent Soundstudion i London i mitten på sextiotalet, både som Lp- och Cd-format. De rhythm & bluesentusiaster som missade “Belfast Beat Maritime Blues” bör förvissa sig om ett exemplar av “Road Block” redan nu. Det är dumt att göra samma misstag två gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=Hs-AgGtYpiA
http://www.youtube.com/watch?v=4cJn1XORbdQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=klUT2hScDhY
http://acerecords.co.uk/search?query=the+wheels