lördag 15 december 2012


The JACK DOWNING Anthology
A Force That Cannot Be Named
(RPM International)

Då jag på något sätt varit delaktig i framtagandet av den för mig efterlängtade återutgåvan av den amerikanske sångaren Jack Downings inspelningar, så är följande text inte någon recension. Istället skall jag försöka återge den ganska långa vägen från så att säga ax till limpa. Det tog mig tolv år innan något skivbolag intresserade sig för att sammanfatta Jack Downings artistiska gärning. Och på vägen har jag kanske även lyckats få en och annan att upptäcka eller återupptäcka Jack Downing & The Other Side.

Efter att, som jag periodvis brukar göra, ha spelat Jack Downings utmärkta album “Now And Then” oavbrutet i flera dagar, fick jag en vinterkväll år 2000 plötsligt en ingivelse. Jag måste pryda skrivrummet med en turnéaffisch av Jack Downing & The Other Side.

Att Downing själv inte fanns med oss längre och orsakerna till hans tragiska bortgång var jag bekant med, så jag plockade fram konvolutet till “Now And Then” och bestämde mig för att försöka få kontakt med någon av medlemmarna i hans band - The Other Side. Valet föll på den vars namn jag betraktade som minst vanligt i telefonkatalogen, kontaktade därefter nummerbyrån och frågade efter David Hynes, pianist och kompositör.

Med telefonnumret till hands ringde jag upp och efter bara några enstaka signaler svarade en vänlig röst med sitt namn. Jag förklarade att jag sökte den David Hynes som spelat i gruppen The Other Side, vilka kompade sångaren Jack Downing för sådär trettio år sedan.

Jodå, visst hade jag hittat rätt person. Nu fick jag alltså tillfälle att äntligen få berätta hur unik jag alltid tyckt att “Now And Then” är, att skivan i mina öron är bland det bästa som spelats in i Sverige. Och nu måste jag bara få tag på en turnéaffisch med gruppen.

Smått överrumplad av min entusiasm svarade Hynes, att det är nog lika bra du kommer hit så får vi gå igenom vad jag har kvar från den tiden. Naturligtvis var jag inte sen att tacka ja och bara någon dag därefter satt jag på tåget vars slutstation var Stockholm Central.

Hynes inte bara bjöd hem mig, han kom till och med och hämtade mig vid Centralen. Väl därhemma försvann han upp på vinden och kom tillbaka bärande en stor kartong, innehållande kvarlåtenskapen från den tidigare musikkarriären. Eller rättare sagt den första av flera musikkarriärer, då Hynes även efter The Other Side har varit verksam som musiker under hela sitt liv.

På frågan om hans grannar var lika imponerade av att han arbetat med Downing som jag var skrattade Hynes och svarade att ingen i grannskapet hade den minsta aning om vem Jack Downing var. Däremot var hans medverkan i gruppen Scafell Pike mera känd, men det var ju inte därför jag kommit dit.

Vid öppnandet av den magiska kartongen visade den sig inte innehålla någon affisch, men väl en hel del annat smått och gott från tiden med Jack Downing & The Other Side, såsom albumet “Now And Then”, de flesta av gruppens singlar, brev, foton och ett antal rullband, vars askar bar påskrifter som “The American Tape”, “Demo”, “The Radio Tape” och “Live On Stage”.

Tyvärr hade Hynes inte någon fungerande rullbandspelare, så hur i helsike skulle jag få höra det unika materialet som jag storögd betraktade. Skulle det vara möjligt att få låna hem banden? Nja, särskilt intresserad av att lämna över dem till en person han egentligen inte kände var Hynes naturliga reaktion på min fråga.

Först försökte jag fresta med att han, förutom att naturligtvis få banden tillbaka, även skulle få innehållet överfört till cd, men hans tveksamhet fanns fortfarande kvar. Nu var goda råd dyra och jag såg ingen annan utväg än att ta av mig min vigselring och erbjuda mig att lämna kvar den som pant. Förmodligen förvånad över mitt näsan extrema intresse för den grupp han en gång varit pianist i lämnade han över banden och bad mig behålla ringen. Du verkar seriös var hans svar.

När jag senare lyssnade igenom de band jag fick förtroende att ta med mig hem var min direkta reaktion att historien om Jack Downing & The Other Side måste berättas. Ingen annan verkade intresserad, så nu var det upp till mig att försöka lyfta fram gruppen till det erkännande de förtjänar.

För att få en så korrekt bild som möjligt av Jack Downing tog jag kontakt med i princip alla de musiker som spelat med Downing, hans manager, vänner och familjemedlemmar. Samtliga delade generöst med sig av minnen, dokument, foton och var rörande överens om vilken komplex och unik person Downing varit - både privat och som musiker.

Med rubriken “
Jack Downing - En av countryrockens pionjärer” publicerades mina efterforskningar på www.Rootsy.nu strax innan jul 2007. Året därpå tog jag kontakt med Mike Stax på den ansedda amerikanska tidskriften Ugly Things med en förfrågan om han var intresserad av artikeln. För att underlätta för Stax skickade jag med kopior på allt material jag har med Downing. Ganska omgående kom ett jakande svar och i nummer 27 av Ugly Things fanns min artikel med, i översättning av David Hynes.

På det tyska skivbolaget Bear Familys trettiofemårsjubileum 2010 blev jag av bolagets representant, L-P Anderson, presenterad för Mark Stratford från det engelska RPM Records. Han hade läst Downingartikeln i Ugly Things, men inte hört annat än The Other Side-singeln “Like A Rolling Stone / Out My Light”. Kopior på samma material som tidigare skickats till Mike Stax skickades även till Stratford i England, vilket nu alltså gjort det möjligt att åter höra tidigare utgivna, men även outgivna, inspelningar med Jack Downing & The Other Side.

Det är huvudsakligen banden David Hynes hämtade från vinden som ligger till grund för “A Force That Cannot Be Named - The Jack Downing Anthology”. Med glädje kan jag konstatera att det låter fantastiskt bra om den remastering som är gjord av Simon Murphy och att Paul McCallum har förpackat dubbel-cd:n på ett föredömligt sätt.

Övertygelsen om att Jack Downing skulle ha känt sig hedrad av “A Force That Cannot Be Named - The Jack Downing Anthology” gör att uppdraget för min del är avslutat.

Vila i frid Jack Downing.

Fotnot 1. Texten till “A Force That Cannot Be Named - The Jack Downing Anthology” är en förkortad version av den som Mike Stax lät publicera i Ugly Things.

Fotnot 2. Christina Nilsson, Downings manager, belönade mig under resan gång med den konsertaffisch som ju egentligen är den ursprungliga orsaken till att musiken idag åter finns tillgänglig.


http://raisedonrecords.blogspot.se/2010/11/jack-downing-jack-downing-var-en-av.html

http://www.allmusic.com/album/release/force-that-cannot-be-named-the-jack-downing-anthology-mr0003791857










2 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat på alla sätt och vis. En kulturgärning av format!

    SvaraRadera
  2. Tackar, det var kul att höra. Downing förtjänar att lyftas fram.

    SvaraRadera

Bloggintresserade