lördag 15 november 2014

It´s Zimmerman´s World...



IT'S ZIMMERMAN'S WORLD...we just live in it"
(Pet Records)


Den amerikanska varianten av folkrock, så som vi känner den via artister som Turtles, P F Sloan, Beau Brummels, Mamas & Papas, Sonny & Cher och framför allt Bob Dylan och Byrds, är fullständigt väsenskild från det som i England gick under samma benämning.

Medan engelska grupper som Pentangle, Trees och Fairport Convention spelade en elektrifierad variant av folkmusik, och därmed mer adekvat använde sig av termen folkrock, så var amerikansk folkrock istället en ny form av popmusik, påverkad av Beatles, Rolling Stones, Animals och brittisk popmusik i allmänhet.

Den amerikanska folkrockens korta blomning mellan åren 1964 - 1966 skapades initialt av Bob Dylan och Byrds. De båda tillhörde Greenwich-generationen och hade tidigare varit aktiva inom folkmusikrörelsen, vars påverkan mer kom att visa sig i text än i musikaliskt uttryck. Genrens musikaliskt mest karaktäristiska drag kom att bli det sound som var resultatet av stämsång, en klingande Richenbacker, gärna tolvsträngad, och - inte minst - en slamrig tamburin.

Trots sin korta levnad kom folkrockens ljudbild att påverka alla, men dess utövare hade olika ambitioner. Under samma benämning samsades poeter som Dylan, radikala grupper som The Fugs och mer lättviktiga utövare som Sonny & Cher.

Likt psykedelia några år senare kom några av de bästa inspelningarna - typ The Unit Four Plus Two "3:30 Am" - från helt oväntat håll. Dion DiMuccis “Tomorrow Won't Bring The Rain" (1966) och Pretty Things “You Don't Believe Me" (1965) innehåller allt man kan önska sig av folkrock och på singeln "Same Lines / Hanging On Me" från april 1966 visade surfhjältarna The Trashmen upp helt nya kvaliteter.

På kvällen den 25 juli 1965 hängde Dylan på sig sin Fender Stratocaster på Newport Folk Festival och - kompad av Paul Butterfield Blues Band - framförde elektriska versioner av "Maggie's Farm" och "Like A Rolling Stone". En viktig händelse för folkrocken trots att det, lindrigt sagt, inte mottogs med någon större entusiasm av folkmusikpuritanerna i publiken.

Samma sommar slog Byrds igenom med Dylans Mr Tambourine Man och Dylan själv kom att befästa sin ställning genom att släppa den sex minuter långa "Like A Rolling Stone" som singel och för första gången nå toppen på Billboardlistan. Pop- och rockmusiken behövde inte längre bara vara förströelse, utan tog sig friheten att ge röst åt sociala sammanhang och kritisera fördummande konventioner. Och det till ett lätt, luftigt och det kanske snyggaste sound populärmusiken frambringat!

Det är den amerikanska folkrocken i allmänhet och Bob Dylan i synnerhet som påverkat de samtida artisterna/grupperna på "IT'S ZIMMERMAN'S WORLD...". I vissa fall - Johnny Cymbals "Breaking Your Balloon" - så starkt att Dylans nasala fraseringar imiterades intill perfektion. Här borde även Paul Stewart Movements fantastiska Dylanpastisch "Too Too Good" (1967) ha funnits med. Andra brydde sig aldrig om att röstmässigt låta som förebilden, men gemensamt för samtliga är den tidstypiska ljudbilden. Några med långa textmassor och Dylanmunspel, andra med Al Kooper-inspirerat orgelspel, men gemensamt för samtliga är de välljudande, klingande gitarrerna.

"IT'S ZIMMERMAN'S WORLD...we just live in it" är en skiva jag längtat efter länge.


Fotnot 1: Den som litterärt vill fördjupa sig i ämnet läser med fördel Richie Unterbergers "Turn! Turn! Turn! - The '60s folkrock revolution".


Fotnot 2: I väntan på något liknande "IT'S ZIMMERMAN'S WORLD...we just live in it" såg jag mig, för sådär tio år sedan, tvungen att själv sätta samman ett antal samlingar med amerikansk folkrock. En del av innehållet kan kanske tyckas tveksamt, men skulle helt enkelt inte ha låtit som det låter utan påverkan från Dylan och Byrds folkrockperiod. En sång som "Tell Me" med Rolling Stones kom så tidigt som i april 1964 och får istället tjäna som exempel på vad som säkert påverkade Dylan och Byrds. Om ni ändå tvekar, lyssna då på Grassroots version av "Tell Me" från 1966. Visst är det folkrock!

I Gör-Det-Själv-Skolan är ämnet Folkrock och svårare än så här, varför krångla till saker, behöver det inte vara:













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade