Linus & The Losers

LINUS & THE LOSERS
Live
(Butchers)

STOPPA PRESSARNA!

Sveriges Mr. Soul har grävt i sina arkiv och plockat fram en liveinspelning daterad till någon gång under det tidiga åttiotalet. Mannen ifråga är naturligtvis Linus och bakom ryggen återfinns de som för dagen befolkade The Losers. Vilka de var just den här kvällen framgår inte av skivans konvolut. Men, de som regelbundet bevistade hans konserter då han var som mest aktiv, kan vittna om att de musiker som kompade honom ALLTID var förstklassiga. Så är fallet även här.

Inspelningen är gjord i Uppsala, förmodligen på någon av de nationer där han ofta framträdde, och eftersom ljudet är så förbaskat bra måste upptagningen vara gjord direkt från mixerbordet.

Öppningsspåret "Slow Train" fanns med redan på Linus album "Take It...Or Leave It"(1978), men den här fem minuter långa versionen är mer sofistikerat bluesig och har ett suggestivt tempo som man lätt fångas av.

Övergången från "Slow Train" till Willie Cobbs "You Don't Love Me" känns självklar. Mindre självklart är väl om det verkligen var Cobbs som skrev den. Han påstod att sången kom till honom som en uppenbarelse 1961, men förmodligen var han väl medveten om Bo Diddleys "She's Fine, She's Mine" från 1955. Likheterna är alldeles för slående för att kunna bortse från. Däremot kan vi bortse från både Cobbs och Diddley då Linus tolkar "You Don't Love Me". Karln framför den med en elegans som inte är hämtad från vare sig Cobbs eller Diddleys mer ruffiga inspelningar.

Betydligt tuffare blir Linus i Willie Dixons - och i original inspelad av Bo Diddley - "You Can't Judge A Book By The Cover", där han till en pulserande rytm låter oss förstå att den här mannen har mer att erbjuda än det ögat och örat först uppfattar. Och redan i nästa sång överraskar Linus genom att ta sig an Sonny Curtis och Jerry Allisons "More Than I Can Say". En mindre hit för Bobby Vee 1961 och en megahit för Leo Sayer 1980, som The Crickets - tillsammans med "Baby, My Heart" som b-sida - släppte som singel samtidigt som gruppen åkte över till Europa som kompgrupp åt Everly Brothers 1960. Linus version av "More Than I Can Say" är en hyllning till, och en påminnelse om att vi kan glömma både Vee och Sayer, Buddy Hollys tidigare medmusiker.

Som en ständig följeslagare i Linus repertoar har Freddy Fenders swamppopklenod "Wasted Days & Wasted Nights" alltid haft en alldeles speciell plats vid Linus framträdanden. Naturligtvis finns den med även här och det är en riktig rysare han och The Losers levererar med släpigt Slim Harpo-munspel och fuktigt saxofonspel. Aldrig tidigare har jag hört "Wasted Days & Wasted Nights" framföras så innerligt!

Förutom redan nämnda "Slow Train" bidrar Linus själv med ytterligare fem egna kompositioner, där han får chansen att visa vilken mångsidig låtskrivare han är. Efter den smått soulfunkiga "Fire" lyfter han långsamt och varligt fram två bluesnummer, "Helping Friend" och "Neighborhood", som plötsligt övergår i den mer expressiva "Do The Voodoo".

Som avslutning har Linus valt att lägga en suveränt stompig äldre instrumentalinspelning kallad "Butterfinger", vilken alltså är inspelad långt innan det övriga materialet. Alldeles oavsett vilket decennium Linus verkat i, om han sjunger, spelar gitarr eller som i "Butterfinger" munspel så levererade han alltid det bästa.

Onsdag 28 januari har Linus & The Losers releaseparty för den nya skivan på puben Big Ben i Stockholm. Utgåvan säga vara mycket begränsad, men ni som inte kan närvara och ändå är intresserade av att köpa "Linus & The Losers - Live" (och det borde ni vara) kan kontakta mig på följande emailadress: Raisedonrecords@hotmail.se Priset är 130 kr per skiva, inklusive porto.


Här hittar ni hela historien om Linus:

http://raisedonrecords.blogspot.se/2013/05/linus-take-it-or-leave-it-det-finns.html