måndag 22 maj 2023

Jens Lindberg



THE MOON WAS FULL AND SO WAS I
(Chaputa)

Vad kan vara mer hedrande för en musiker, som spelat i en mängd olika band, än att tillägnas en hel LP med låtar som bär hans signum. Personen i fråga är garagerockens okrönte konung i Sverige - Jens Lindberg. Och signum är i hans fall långt mer än "bara" namnet under en låttitel. Lindberg är något så unikt som svensk garagerock personifierad.

Hans namn förknippas med gruppnamn som The Crimson Shadows, The Stomachmouths och The Wylde Mammoths, som alla hade en framträdande position inom 1980-talets svenska garagevåg. Musiker alldeles för unga för att själva ha upplevt de brittiska rhythm & blues- respektive de amerikanska garagebanden från mitten av 1960-talet.

Grupper som The Kinks, The Downliners Sect och The Pretty Things från England och The Music Machine, The Seeds och Love från Amerika lyftes fram som förebilder. Men, intresset stannade inte vid relativt kända namn, utan 80-talet kom att kännetecknas av de obskyras revansch. Plötligt blev de som kanske bara gjort en singel, tryckt i ett par hundra exemplar, de mest åtråvärda. Understödda av fanzine som Bomp Magazine, Larm och Ugly Things och skivutgåvor som Pebbles och Chocolate Soap For Diabetic fick en ung hungrig generation, som var less på den samtida musiken, upp ögon och öron för "The wild sound from past dimensions", som Mike Stax så talande uttrycker det.

Även i Sverige gick det att hitta bortglömda skatter. Minns en artikel om The Stomachmouths, där gruppen med emfas talar om betydelsen av The Stringtones från Karlskoga. Stringtones gjorde tre singlar 1965-66, varav b- sidan på debutsingeln - "Ode To Rhythm & Blues" - och a-sidan på sista singeln - "Don't Run And Hide" - är själva arketypen för vad ett seriöst garageband i 80-talet ville uppnå. Och med den av Lennart Persson och Ulf Lindqvist ihopsatta LP:n "Searching For Shakes- Swedish Beat 1965 - 1968" (Amigo, 1984) synliggjordes den svenska garagerockens rötter.

Det är mer än troligt att allt ovan påverkade Jens Lindberg.  Som medlem i några av de mest inflytelserika grupperna under 80-talet fick han, tillsammans med gruppmedlemmar som Stefan Kéry, Måns Månsson och Peter Maniette, tidigt utlopp för sin kreativa ådra. 

När 80-talet övergick i 90-tal och garagescenen mattades av tycktes Lindberg vara den enda som fortfarande höll fanan högt. Det är den uthålligheten som kommer till uttryck på "The Moon Was Full And So Was I". Skivan är en utomordentligt fin dokumentation över hur väl Jens Lindberg, och övrigt berörda musiker, tog hand om en musiktradition som alltför sällan ges publikt utrymme. 

Under decenniet före millenniumskiftet fanns Lindberg med i bland annat grupperna The Cliffhangers (1991), Blindshag (1992, 1995), The Freinds (1995), The Maharajas (1996), The Maggots (1997) och The Infidels (1997). Det är mestadels outgivet material från dessa grupper som samlats på "The Moon Was Full..." och Lindberg är kompositör/medkompositör till fjorton av skivans arton spår.

Det är en imponerande samling låtar av hög kvalitet. Visst hör man varifrån inspirationen hämtats och det dyker upp associationer till det engelska, amerikanska och svenska sextiotalet. Mest är det ändå en självständig kärleksförklaring och förståelse för den musik deras själsfränder spelade in trettio år tidigare. 


måndag 15 maj 2023

JOE ELY



JOE ELY
Full Cirkle / The Lubbock Tapes
(Rack 'Em Records, 2018, 3-sidig vinyl)

Det var med tvekan jag närmade mig kassan. På det inplastade omslaget fanns ingen information om när inspelningarna var gjorda, men av omslagsbilden att döma såg tidpunkten rätt ut. Väl hemma kunde jag andas ut. Inspelningarna var gjorda mellan 1974 och 1978 i Don Caldwell Studio i Lubbock, Texas. En stad som, förutom Joe Ely, förknippas med storheter som Buddy Holly & The Crickets, Terry Allen, Butch Hancock, Jimmie Dale Gilmore, Delbert McClinton, Kevin Morby och The Flatlanders (Ely, Hancock och Gilmores gemensamma projekt). Alltså tradition nog att fylla en hedersplats i skivhyllan.

Medverkande steelgitarristen Lloyd Maines uttrycker anspråkslöst att "The Lubbock Tapes" är demoinspelningar, vilket stämmer i så motto att de ledde fram till att Joe Ely genom dem fick kontrakt med MCA Records. Det var Jerry Jeff Walker som, då han fick höra den kassett där inspelningarna från 1974 fanns tillgängliga, rekommenderade MCA, där han själv var kontrakterad, att ta sig an Joe Ely.

De femton låtarna på "Full Circle" har kvalitetsmässigt ingen som helst likhet med vad man spontant skulle kalla demoinspelningar. Musiken är istället fullödig och sensationell, både vad det gäller inspelning och låtmaterial. I mitt tycke har Ely aldrig låtit bättre än här. Och då är jag ändå stormförtjust i hans tre första LP-skivor - "Joe Ely" (1977), "Honky Tonk Masquerade" (1978) och "Down On The Drag" (1979). Därefter gick han vilse bland elgitarrer och rockmusik och hittade aldrig tillbaka till mig. Nästkommande "Musta Notta Gotta Lotta" (1981) och "Lord Of The Highway" (1987) var båda så stora besvikelser att inget annat än avyttring återstod. Var kanske umgänget med engelska The Clash det som förde Ely på villovägar?

Av de femton sångerna hamnade fyra på hans självbetitlade debut - "I Had My Hopes Up High", "Gambler's Bride", "All My Love" och "If You Were A Bluebird". Två på uppföljaren "Honky Tonk Masquerade" - "Because The Wind" och "I'll Be Your Fool" och hela fem på tredje LP:n "Down On The Drag" - "Fools Fall In Love", "B.B.Q. & Foam", "Standing At The Big Hotel", "Down On The Drag" och "Maria". Av de fyra kvarvarande - "Windmills And Watertanks", "Joe's Cryin' Schottiche", "Road Hawg" och "I Keep Gettin' Paid The Same" sparade Ely de två sistnämnda till "Musta Notta Gotta Lotta". 

Vilka musiker, förutom Joe Ely själv och Lloyd Maines, som medverkar vid de olika inspelningstillfällena framgår inte. Det kanske inte är helt ologiskt att tänka att det är samma musiker som återfinns på debutskivan. 

Det skulle dröja till 2018 innan Joe Ely fick sin allra bästa skiva släppt. Och då med aldrig utgivna inspelningar han gjorde för mer än fyrtiofem år sedan. Med respekt för de tidiga suveräna utgåvorna, och med facit i hand, överträffar ingen officiell version de som här så anspråkslöst kallas demos. "Full Circle - The Lubbock Tapes" består av så mycket hjärta, hjärna och briljans som bara en relativt ung "hungrig" artist kan frambringa.

Bloggintresserade