GENE VINCENT
The Ballads of Gene Vincent
(Bear Family)

Den första oktober 1971 spelade Gene Vincent in följande fem sånger för det engelska radioprogrammet Johnny Walker Show: “Be Bop A Lula”, “Say Mama”, “Roll Over Beethoven”, “Whole Lotta Shakin´ Going On” och “Distant Drums”. Av dessa var de fyra första den typen av låtar Vincent brukade sjunga vid sina framträdanden.

De som kompade Gene, vid det som även skulle bli hans sista Englandsturné, var ett okänt band kallat Kansas Hook. Gruppens keyboardspelare Dave Bailey berättade 1984 för Gene Vincent International Fan Club Magazine att Gene gärna ville blanda upp sin rock´n´rollrepertoar med country. På spellistan fanns förutom “Distant Drums” även Kris Kristoffersons “Sunday Morning Comin´ Down”, vilken innan den hamnade på Kristoffersons eget debutalbum hade varit en mindre hit för Ray Stevens på hösten 1969.

Publiken på premiärkonserten bestod uteslutande av rock´n´rollentusiaster och intresset för att höra country & western var lågt. Arrangören tog tillfället i akt, stämplade låtvalet som kontraktsbrott och vägrade betala Gene och Kansas Hook.

Inspelningen av “Distant Drums” var aldrig menad att bli av, och kom heller inte att sändas, men plötsligt ville Gene absolut lägga till den till de övriga fyra sångerna. Den tagning som finns bevarad var den enda som gjordes.

Vincent förvandlade Jim Reeves stora hit “Distant Drums” till en kärleksförklaring ämnad den kvinna han vid tillfället levde samman med. Så låter han byta ut textraden “Mary marry me” mot “Marcie marry me”. Bara för att vid återkomsten till USA den åttonde oktober upptäcka att samma Marcia Avron inte bara hade tömt hans bankkonto utan även flyttat, tagit båda bilarna och lämnat ett tomt hus efter sig.

Den tolfte oktober samma år avlider Gene Vincent svårt alkoholiserad i blödande magsår. Endast trettiosex år gammal var kroppen slut och rockmusiken bästa och vackraste röst tystnade för alltid.

Den tragiska bakgrunden till Genes sista inspelning är betecknande för den komplicerade kontrasten mellan hans kaotiska privatliv och hur samlad, fokuserad och ambitiös han kunde vara i en studio.

Den fyra år gamla utgåvan “The Ballads Of Gene Vincent” avslutas med “Distant Drums” och visar på ett utmärkt sätt, att Gene Vincent var långt mycket mer än bara den kompromisslöse, tungvrickande rock´n´rollsångare han gjort sig mest känd som.

Genom hela karriären hade han en stor kärlek till att spela in ballader. Och än viktigare, han hade rösten. Något som Genes förste manager Sheriff Tex Davis - som var lika mycket sheriff som Colonel Tom Parker var överste - var den förste att upptäcka: “I never heard such sweet sound. He was great!...he could sing like a bird. An unbelievable boy!” (Britt Hagerty “The Day The World Turned Blue”).

Alltid lika tonsäker och med en fantastisk timing får vi följa Gene Vincent från de tidiga coverinspelningarna 1956 av “Unchained Melody” och “Up A Lazy River” tillsammans med den elegante, stilbildande gitarristen Cliff Gallup. Genom sextiotalet i England där Gene - kompad av Sounds Incorporated - 1961 i Abbey Road Studio spelade in “Love Of A Man”. Två år senare kom den stråkförsedda “Where Have Yoy Been All My Life”, skriven av Barry Mann och Cynthia Weil. En tolkning likvärdig den Artur Alexander gjort klassisk.

Från Genes kanske mest intressanta album - inspelad av Challenge Records 1966 och utgiven som den självbetitlade “Gene Vincent” på London Records 1967 - har man haft det goda omdömet att välja ut “Lonely Street” och den stämningsmättade “Hi-Lili Hi Lo”.

Slutligen “The Rose Of Love” inspelad 22 augusti 1971 hemma hos Ronnie Weiser, grundare av skivbolaget Rollin´ Rock, där Gene sittande på Weisers säng, till eget gitarrkomp, spelar in “Bring It On Home To Me”, Hey, Hey, Hey, Hey”, “Party Doll” och “The Rose Of Love”.

Precis som för generationskamraten Elvis Presley fanns det för Gene Vincent inga röstmässiga hinder att ta sig an någon genre. Simpelt eller svårt spelade ingen roll, allt genomfördes seriöst och med en röst som aldrig sviktade.

Vincent var autodidakt. Det är få förunnat att vara begåvad med en så fantastisk röst och samtidigt veta vad den skall användas till.

Gene Vincent visste.


http://www.youtube.com/watch?v=LwLWh0u9cGc