söndag 13 november 2011


BIG JOE TURNER
Rocks
(Bear Family)


Joe Turner var bara femton år när han målade mustasch under näsan, lånade faderns hatt för att se äldre ut och därmed lyckades smita in på några av de nattklubbar i Kansas City där pianisten Pete Johnson rullade tangenterna. Väl inne bönade och bad han om att få komma upp på scenen för att sjunga ett par nummer.

Året var 1927 och den något äldre Pete Johnson hittade i den unge Turner en själsfrände, vars stora röst passade utmärkt till hans eget boogieattackerande pianospel.

Turner och Johnson var på trettiotalet etablerade och djupt rotade i Kansas Citys jazz- och bluesscen när de 1938 även gjorde succé i New York, där de - tillsammans med bl a Count Basies orkester, Sister Rosetta Tharpe och boogie-woogiepianisterna Albert Ammons och Meade Lux Lewis - uppträdde på Carnegie Hall.

Under New Yorkbesöket såg Vocalion Records till att få in duon i en studio och resultatet blev den klassiska “Roll `Em Pete”, vars sväng ger en bild av hur fantastiskt det måste ha varit att se dessa två gentlemän i full aktion. Turner blandande drinkar som sjungande bartender till Johnsons tuffa pianospel.

I baksidestexten på albumet “Joe Turner Sings The Blues - Volume Two” (Realm Jazz/Oriole Rec, 1965) minns jazzpianisten Mary Lou Williams tiden i Kansas City: “Now the Sunset had a bartender named Joe Turner, and while Joe was serving drinks he would suddenly pick up a clu for a blues and sing it rights where he stood, with Pete playing piano for him. I don´t think I´ll ever forget the thrill of listening to big Joe Turner shouting and sending everybody, night after night, while mixing drinks.”

Som kringresande bluesshouter gjorde Turner under fyrtiotalet inspelningar när tillfälle gavs. Förutom Vocalion gav bolag som Decca, National - där han fick sin första större hit med “My Gal´s A Jockey” - Stag, Aladdin, MGM, Freedom och Imperial ut hans skivor, men det var först när han träffade Ahmet Ertegun som han blev en nationell angelägenhet.

Under ett framträdande på Apollo Theatre i Harlem, New York 1951- då Turner gjorde ett gästspel hos Count Basies orkester - fanns Ertegun i publiken och redan samma kväll erbjöd han Turner 500 dollar för att spela in "Chains Of Love" och "Bump Miss Susie" för Atlantic Records.

Att Atlantic - där Ruth Brown som storsäljande rhythm & bluesdrottning drog in mest pengar - var helt rätt för Turner bevisades av att han omgående fick ett flertal hits; “Chains Of Love” nådde andraplatsen på R&B-listan 1951, både “Honey Hush” och “Shake Rattle and Roll” tog förstaplatsen 1953 respektive 1954 och redan året efter var han tillbaka med en andraplats för “Flip, Flop and Fly”.

Pianisten, arrangören och kompositören Jesse Stone, eller som han ibland kallade sig Charles Calhoun, var i det närmaste oersättlig för tidiga Atlantic. Han skrev ett flertal av bolaget hits och var mannen bakom Turners “Shake, Rattle And Roll”, “Lipstick, Powder And Paint”, “Midnight, Noon And Night” och “Flip Flop And Fly, men skrev även åt andra Atlanticsstorheter som The Drifters, Ray Charles, Ruth Brown och Lavern Baker.

När det blev känt att Joe Turner skulle dyka upp och behövde material ritade Stone ihop “Shake, Rattle And Roll” och lånade från studiobandets trummis Baby Lovett den småsnuskiga raden “I´m like a one-eyed cat peeping in a seafood store” och för att lyssnaren skulle veta vart den enögde katten var på väg tog Stone ut riktningen “...over the hill, way down underneath”.

När rock´n´roll tog världen med storm i mitten på femtiotalet var Turner fyrtiofem år och knappast arketypen för dess kommande utövare. Yngre förmågor som Elvis Presley, Johnny Burnette och hans Rock´n´Roll Trio, Jerry Lee Lewis, Ray Peterson och Bill Haley tog över och lånade av Turner och de flesta av oss trodde det var något alldeles nytt.

Men inget är nytt under solen för själv sa Turner att han alltid sjungit rock´n´roll.

Vissa gör det bara bättre än andra och Big Joe Turner var den bäste!

http://www.youtube.com/watch?v=20Feq_Nt3nM
http://www.youtube.com/watch?v=epePqDKBZeg
http://www.youtube.com/watch?v=GCpWGa4SZnw

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade