SLIM HARPO
Rocks
(Bear Family)

James Moore började som munspelare i Lightnin´ Slims band - band kanske är att säga för mycket, ofta var det bara Lightnin´ på gitarr, Moore på munspel och till det en trummis - men ambitionen för Moore var att övertyga Louisianaproducenten Jay Miller - som i sin tur sålde inspelningar till legendariska Excello Records - att få spela in något eget. När tillfälle gavs blev resultatet, enligt Miller, inte alls något att skryta över. Moores munspel var naturligtvis formidabelt, men sången lät inte bra.

Svag för gimmickar döpte Miller ofta om sina artister. Otis Hicks blev Lightnin´ Slim, Cornelius Green blev Lonesome Sundown, Leslie Johnson blev Lazy Lester och James Moore fick finna sig i att kallas Slim Harpo, men det var först efter att han av Miller uppmanats att göra något åt rösten. Sjunga nasalt kanske kunde fungera.

Och med täppt näsa skulle Slim Harpo komma att bli Jay Millers mest sålda artist. Det började med den småkåta machodeklarationen “I´m A King Bee” som 1957 blev en rejäl lokal hit, fortsatte med “Rainin´ In My Heart” 1961 och vidare med “Baby, Scratch My Back” 1966. Pengarna rullade in till Millers Crowleykontor och Harpos swampblues skulle, vid sidan av Chuck Berry och Bo Diddley, komma att bli en de största influenserna för brittisk rhythm & blues.

Det engelska Stateside Records utgåva “Authentic R&B” slog 1963 ner som en bomb bland unga brittiska rhythm & bluesentusiaster och bland beundrarna hittar man de mest betydelsefulla; Mick Jagger, Brian Jones och Keith Richards. Om inte för något annat så var det viktigt för Slim Harpos plånbok, att The Rolling Stones inledde sidan två på sitt debutalbum med hans “I´m A King Bee”.

John “Judy In Disguise (With Glasses)” Fred mötte Harpo en morgon på banken: “He said `John Fred, have you ever heard of the Rolling Stones?...You think this is any good?´ Then he showed me a BMI royalty check for $25,000 that was for `I´m A King Bee´ and I said `Yeah Slim, that sure looks pretty good to me´”.

Slim Harpo tillhör den typen av artister som har en unik och högst personlig stil som inte går att ta miste på. Han blandade ogenerat sin swampblues med pop, country och rock´n´roll och redan i en inledande takt förstår man vem och vad som skall komma. Han har en märklig förmåga att till ett dansant svängigt komp låta både slö och nonchalant.

Att det låter så bra om Slim Harpos inspelningar är i stor utsträckning producenten Jay Millers förtjänst. I en intervju gjord av Svante Grundberg, för radioprogrammet Bip Bop Boom från februari 1981, berättar Miller att han skötte allt själv i studion, från rattandet av mixerbord och bandspelare till att få artisten att förstå att känsla och enkelhet var vad han ville ha.

Mick Jagger lär ha sagt “What´s the point in listening to us doing `I´m A King Bee´ when you can hear Slim Harpo”. Utan att på något sätt förringa Stones version, så visst har han rätt Jagger. Originalet är alltid bäst och på “Slim Harpo Rocks” hittar ni förutom “I´m King Bee” också “I Got Love If You Want It” (Yardbirds, Kinks), “Shake Your Hips” (Rolling Stones, Love Sculpture), “Baby, Scratch My Back” (Yardbirds), och “Rainin´ In My Heart” (Pretty Things).

Den som inte tidigare är bekant med Slim Harpos musik har här ett ypperligt tillfälle att lära känna en av blues- och rhythm & bluesens stora stilbildare.

Och tror ni inte på Mick Jagger så kanske Gérard Herzhafts beskrivning i “Encyclopedia Of The Blues” (Arkansas Press, 1992) kan övertyga: “A drawling nasal voice, an extremely sober accompaniment (a guitar playing only a few riffs, a bass, and drums) and a few harmonica phrases: this is Slim Harpo´s music. But beyond that simplicity, there was that unbridled humor of Harpo´s compositions, that intense swing, and that undefinable atmosphere that is the essence of the Louisiana swamp blues.”

http://www.youtube.com/watch?v=XWLvm11MAaM
http://www.youtube.com/watch?v=z2UU7wOoOHM
http://www.youtube.com/watch?v=07q0KNf2vgI

Fotnot. För de som vill höra mer av Slim Harpo rekommenderas "SLIM HARPO: Shake Your Hips" (Ace CDCHD 558, 1995), vilken innehåller ett stort antal tidigare outgivna spår och ger en god bild av hur influerad av country Slim Harpo var.