CHRIS EAST & MICKEY JUPP
Nil Lyricus Shetlandium (No Pony Lyrics)
Collector´s Edition - Volume 2
(Wild Bird)

Det är bara att lyfta på hatten, buga sig och konstatera att Mickey Jupps musikaliska källa aldrig tycks sina. Tack och lov verkar han också helt sakna rädsla att åldras, ha behov av att försöka följa trender eller vilja bli en del av dagen snabbkonsumerande musikklimat.

Vad vill då Jupp?

Ja, antagligen utvecklas som musiker, låtskrivare och sångare. Den som följt Jupps karriär kommer idag att möta en delvis annan person än den unge mannen från gruppen Legend eller han som spelade in för Stiff Records. Grundkonceptet är detsamma - Chuck Berrybaserad rock´n´roll blandat med country, hemmagjord doo wop och en dos engelsk music hall - men uttrycket har blivit större, vidare och bredare. Att slippa tänka på hur musiken skall tas emot av skivbolag, producenter, kritiker och att tillåta sig arbetsro tycks vara den magiska formen för den gudabenådade begåvningen Mickey Jupp.

Karln sjunger bättre än någonsin och som nästan alltid är flera teman hämtade från verklighetens Heartbreak Hotel, där han verkar ha ett ständigt engagemang bakom el-pianot i baren. Vi får i “My Heart Goes Out The Window” möta den småbittre Jupp som aldrig mer vill bli förälskad och i “My Turn Now” den i kärlek mer insiktsfulle mannen som förstår att förr eller senare kommer det tårar, men som - till en fantastisk melodi och med ett stillsamt, tillbakalutat komp - kan acceptera att inget varar för evigt. Eller rysaren “How About You”, vilket måste vara en av de vackraste sånger han skrivit, om självbedrägeri och de resultatlösa försöken att glömma henne med stort H.

Genomgående för hela “Nil Lyricus Shetlandium” är det stora arbete Chris East och Mickey Jupp lagt ner på att arrangera stämmor och körsång. Inom brittisk beatmusik finns en stark vokal tradition - med förebilder som John Carter och Ken Lewis och deras grupp Ivy League, The Honeybus, The Hollies och The Zombies för att nämna några - och East/Jupp förvaltar och behärskar traditionen till fullo.

Visst finns ett och annat syntetiskt ljud, som i “First Things First”, man kanske skulle ha klarat sig utan, men så fort Jupp öppnar munnen är jag fast. Om det inte vore för den fantastiska soulrösten och det kluriga körarrangemanget skulle jag aldrig ens ha noterat en sång som “First Things First” och för en hemkär person som jag själv är enkla ord som “Now I´m comin´ back, home is where my heart is at...” ren poesi.

Mickey Jupps - här tillsammans med Chris East - styrka som låtskrivare är, mer än någon annan jag lyssnat på, just förmågan att trovärdigt och träffsäkert fånga och ge uttryck för kärlekens villkor. Hur komplicerat det ofta blir, trots att det egentligen borde vara så enkelt. Begreppet “varats olidliga lätthet” får i Jupps texter och musik en innebörd.

Ingenting är nytt under solen, men frågan är vad man skall kalla hans musik? Tillsammans med den likaledes egensinnige Geraint Watkins, tillhör Mickey Jupp idag - Edmunds, Tyla och Lowe får ursäkta - den mest spännande musikern vars ursprung är sjuttio- och åttiotalets pubrock.

Vilken märklig värld. Där sitter Mickey Jupp på sin gård i nordvästra England - inte långt från Skottland - komponerar, spelar in, möter upp Chris East i någon liten studio och resultatet är fullständigt lysande. Ja, stundtals - som i “Love”, “How About You” och “My Turn Now” - rent genialt. Men för vem?

Kan ingen ge Jupp ett skivkontrakt, en generös budget och framför allt helt fria händer. Om inte annat så för att världen är full av sårade själar som behöver känna att de inte är ensamma. Mickey Jupp sitter ju alltid där bakom pianot i baren på Heartbreak Hotel, det är bara så få som vet om det.

http://www.mickeyjupp.com/
http://www.mickeyjupp.se/