MIKE STAX (Beat Messiah!)
Ugly Things

Del 2
(Ugly Things #15) THE CREATION

Inget band lever så väl upp till begreppen mod- resp. freakbeat som engelska Creation, med den innovativa gitarristen Eddie Phillips i huvudrollen. Ständigt i skuggan av The Who sökte sig bandet till Tyskland, som naturligtvis tog emot dem med öppna armar. Själv hade jag, som sextonåring, turen att se Creation på min jungfruresa till London 1967. Gapande kunde jag inte släppa Phillips med blicken. Aldrig tidigare hade jag hört ljudet av en stråke mot strängarna på en elgitarr.

Under namnet The Mark Four gjorde bandet de sedvanliga maratonspelningarna - sex till åtta timmar per natt sju dagar i veckan - i Tyskland 1964. Samtidigt kontrakterades de av Mercury Records, som av någon outgrundlig anledning absolut ville ha dem att spela in "Rock Around The Clock". Haleys låt var redan då mer än passé och ingick inte ens i Mark Fours repertoar. Det gjorde däremot Marvin Gayes "Try It Baby", Larry Williams "Slow Down" och Johnny Otis "Crazy Country Hop", vilka också spelades in.

Av de två första singlarna är det endast den alltid lika charmiga "Crazy Country Hop" som sätter spår. Mer intressant är istället de två efterföljande skivorna. "Hurt Me If You Will / I ´m Leaving" (1965) är två egna kompositioner där framsidan är tung beat med drag av Kinks, medan baksidan är suggestiv rhythm & blues av det klassiskt brittiska slaget. "I´m Leaving" har sådana kvaliteter att man kan placera den bredvid den musik band som The Syndicats och Ron Woods The Birds spelade in. http://www.youtube.com/watch?v=aaSYD5svqxM

I februari 1966 kom så det som är embryot till vad som skulle bli Creation. Fortfarande under namnet Mark Four briserar bandet fullständigt med "Work All Day (Sleep All Night) / Going Down Fast". Låtskrivandet och framför allt Phillips gitarrspel har nått en helt ny nivå. Framsidan är helt enkelt själva definitionen av begreppet freakbeat. http://www.youtube.com/watch?v=SSmqfFu3rs0&feature=related

Den som bäst kunde se bakom Mark Fours rock & roll- och rhythm & bluesfasad var deras nye manager Tony Stratton-Smith, senare känd som grundaren av Charisma Records. Tillsammans med bandet skapade han dess nya smarta modsimage. Namnet Mark Four ansågs för belastat av traditionell rock & roll och det nya namnet The Creation skulle istället föra tankarna till popkonst, intellekt och modernism.

Stratton-Smith satte 1966 bandet i kontakt med producenten Shel Talmy, som bad dem komma upp med flera originallåtar. Eddie Phillips och sångaren Kenny Pickett skrev "Making Time", som är våldsam freakbeat bestående av tungt trum- och baskomp, slamrig tamburin, tuff sång och Phillips explosiva gitarrspel, där stråken för första gången introduceras på skiva. En modshymn lika viktig som det bästa Who och Small Faces spelade in.
http://www.youtube.com/watch?v=Oig8z4HvBL8

Utan att vara lika direkt-upp-i-ansiktet-närgången är baksidans "Try And Stop Me", liksom nästa singel "Paiter Man / Biff Bang Pow", av just så hög kvalitet som vi har rätt att förvänta oss. Många äro kallade, men få äro utvalda. Creation tillhörde, i fråga om begåvning, definitivt de utvalda. http://www.youtube.com/watch?v=mmxMqV00cUE&feature=related

Under namnet Creation tog sig de två första singlarna halvvägs upp på den engelska försäljningslistan. I Tyskland gick "Paiter Man" spikrakt uppåt och bandet turnerade där oavbrutet åtta månader i sträck. Med en ny sångare, Bob Garner, skulle Creation gå från den gospel-/soulfärgade "If I Stay Too Long" till att med Shel Talmys hjälp, skapa och spela in den finaste och mest karaktäristika psykedelia som gjorts på de brittiska öarna. http://www.youtube.com/watch?v=CowpaHlRQUk&feature=related

Allt finns där; den charmiga stämsången - som hos engelsmännen påfallande ofta verkade hämtat inspiration ur barnramsor - basgångarna som driver musiken framåt och Eddie Phillips kontrollerat effektstyrda gitarrspel i en genial produktion av Shel Talmy. En perfekt producent för ett perfekt band. En oslagbar kombination som gett oss mästerverk som "Nightmares", "I Am The Walker", "Can I Join Your Band", "Life Is Just Beginning", "Through My Eyes", "Tom Tom", "Midway Down", "The Girls Are Naked", "Ostrich Man", "Sweet Helen" och inte minst "How Does it Feel To Feel". http://www.youtube.com/watch?v=h7XFbKHCAdY&feature=related

Shel Talmy jämställde Creation med storheter som Who och Kinks. Han om någon borde veta. Det var ju mannen i kontrollrummet vid inspelningarna av "You Really Got Me" och "My Generation". Talmy går, i en intervju med Mike Stax 1997, t o m så långt att han påstår: »The Who were influenced by them!...absolutely. Townshend´s admitted that on several occasions. Eddie Phillips is possibly the best unknown guitarist in the whole world.« och vidare...»The Creation were a dynamite band. They had all the right chops going; they had volume; they had attitude - not a word anybody used then - and they had the songs, and it seemed to me this was a very commercial band. That´s what I liked about it.«

Efter två år slits Creation sönder av inre spänningar. Eddie Phillips lämnar de övriga åt sitt öde och ersätts under en kort period av Ron Wood. En långt mindre intressant gitarrist och följden blir i förlängningen 1968 års singel "Boney Maronie". En i och för sig bra cover av Larry Williams låt, men långt under Creations värdighet. En inspelning som snarare hörde hemma hos Mark Four fyra år innan.

Phillips fortsatte som musiker ytterligare några år, bl a som basist i P P Arnolds band och försörjde sig därefter som busschaufför. »What a waste!« utropar en frustrerad Shel Talmy...»The Creation, of all the stuff that´s ever happened, that was my biggest regret that they didn´t become the superstars that I think they could have been - that they would have been«.

Pete Townshend ville ha Eddie Phillips som andregitarrist i Who. Vi får tacka gudarna att så inte blev fallet. Det hade säkert gjort Phillips till en rik man, men alla oss andra betydligt fattigare på upplevelser.

Kenny Pickett och Eddie Phillips arbetade tillsammans igen på sjuttiotalet med att skriva låtar ihop. De är kompositörerna bakom "Teacher Teacher" som inleder Rockpiles enda album »Seconds Of Pleasure«.

Originaluppsättningen av The Creation återförenades i början på nittiotalet och fick kontrakt med Alan McGees indieetikett Creation Records. Jodå, McGee beundrade bandet så mycket att han uppkallade skivbolaget efter dem. Inspelningarna av "Shock Horror", "Creation" och "Power Surge" är massiv gitarrbaserad rock som borde ha kunnat varit ett avstamp mot något nytt, men de gamla motsättningarna var fortfarande obearbetade och gruppen splittrades snart igen. http://www.youtube.com/watch?v=oDhRcXtozUI&feature=related

Först ut var även denna gång Phillips, som när pengarna skulle delas blev blåst av Pickett och trummisen Jack Jones. Han fanns inte ens med i de kontrakt som skrivits. De övriga fortsatte en tid, men ett Creation utan dess begåvade gitarrist, var inget Creation!

Shal Talmy tvekade inte när han konstaterade: »...there were very, very few guitar player around that played like Eddie could at that point...I still think he´s one of the great guitarists of all time.«

http://www.youtube.com/watch?v=BzSF-cgk8-s&feature=related

(Artikeln har tidigare varit publicerad på Rootsy december 2008)