BUDDY HOLLY AND THE CRICKETS
Off The Record
(Rollercoaster)

Jerry Allison beskriver i John J. Goldrosens bok “Buddy Holly - His Life And Music” hur nervös - ja, rent av skakis - han var, när han som trummis i The Crickets första gången, tillsammans med Buddy Holly, i Ed Sullivan Show 1 dec 1957 skulle framföra “That´ll Be The Day“ och “Peggy Sue”. Aldrig tidigare hade gruppen uppträtt i TV och att Sullivans program kunde ses över hela Amerika gjorde inte saken bättre.

Om Holly var nervös, så var det i alla fall inte av rädsla för programledaren. När gruppen i januari 1958 återkom till Ed Sullivan Show, så visade Buddy Holly att han inte tänkte låta sig hunsas eller kompromissa med sin musik bara för ett TV-framträdande. Man var lovade att få framföra två sånger, men när det blev deras tur räckte tiden bara till för att få göra en. Både ljud och ljus var under all kritik och Ed Sullivan hade dessutom haft fräckheten att ogilla “Oh Boy!”. Han ansåg den för vild, men fick ge sig då Holly hotade att hoppa av: “I told my friends down in Lubbock, Texas that I was going to sing that song, and if I can´t sing it-why, I dont want to be on the show”.

Något mer besök hos Ed Sullivan blev det inte, trots en inbjudan till ett tredje TV-framträdande och löfte om dubbelt så mycket i gage jämfört med tidigare besök. Svaret kom direkt och Holly var minst sagt syrlig: “Just tell them to forget it, man, they ain´t got enough money”.

Lyckligtvis fanns det andra TV-kanaler där Buddy Holly & The Crickets kände sig mer välkomna. Förutom Ed Sullivan Show uppträdde gruppen live i TV-program som The Arthur Murray Dance Party, samt under deras Englands- och Walesturné 1958 i BBC:s Off The Record och Sunday Night At The London Palladium. Sångerna som framförs i de olika programmen var “That´ll Be The day”, “Peggy Sue”, “Oh Boy!” och “Maybe Baby”.

I Allan Freeds program Big Beat och Dick Clarks American Bandstand intervjuades gruppen i sammanlagt tolv minuter och gjorde därefter playbackversioner av “It´s So Easy”och “Heartbeat”.

Det är musikspåren från samtliga dessa framträdanden som den engelska rock´n´rolletiketten Rollercoaster Records nu samlat och gett ut under titeln “Off The Record”. Till dessa har lagts ett par skojiga radiojinglar som bygger på “Everyday” och “Peggy Sue” och är reklam för radiostationen KLL i Lubbock.

Slutligen en backstageinspelning av Buddy Holly och Jerry Lee Lewis, där man tar sig an Ray Charles hit “Drown In My Own Tears”. Hoppas inte för mycket bara. Inspelningen är en minut lång och ljudet endast för entusiaster.

Med “Off The Record” och den tidigare utgivna “Baby Let play House” har Rollercoaster inmutat ett eget område för att skapa mervärde för oss som vill ha absolut allt med Buddy Holly. Förra årets utgåva “Buddy Holly - Not Fade Away - The Complete Studio Recordings And More” på Hip-O Select Records kan tyckas vara tillräcklig, men när man väl fått ögonen på en skönhet som “Off The Record” då gäller inte längre logikens lagar. Handen letar sig - utan att passera förståndet - i direkt riktning mot plånboken.

Jo, jag glömde visst nämna att den är gjord i tiotums vinyl. Bara en sån sak...

http://www.rootsy.nu/recension.php?id=1278

http://www.youtube.com/watch?v=WQiIMuOKIzY
http://www.youtube.com/watch?v=IY_smWjN3jw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=mt02zuoxGj4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=BN0-z0YCUV0