I min Jukebox

GENE VINCENT & THE BLUE CAPS
Lotta Lovin´
(Capitol)
Gene Vincent hade problem. Det var i och för sig inget konstigt med det, Gene hade alltid problem - benet som värkte, spriten, bakfyllan och det lynniga humöret. Om någon kan sägas vara sin egen värsta fiende så var det Gene Vincent.

1957 låg problemen dock utanför honom själv. Den begåvade gitarristen Cliff Gallup fick på hösten 1956 hemlängtan och bröt upp från The Blue Caps. Det skulle dröja en bit in på 1957 innan man hittade en värdig ersättare i countrygitarristen Johnny Meeks, som hämtades från bandet Country Earl & The Circle E Ranch Boys, hemmahörande i Greenville, South Carolina.

Först då ett helt år gått sedan Gene Vincent fick sitt genombrott med "Be Bop a Lula" - visserligen hade både "Race With The Devil" och "Bluejean Bop" nosat på Billboards Hot 100 men ramlat ut redan efter en respektive två veckor - fick han en rejäl storsäljare igen.

Det var den nittonde juni 1957 som Johnny Meeks följde med Vincent in i Capitol Tower i Hollywood för att spela in fyra sånger. Vincent hade inte gjort en riktig inspelning på åtta månader och det var första gången för Meeks som en av Blue Caps. Producent var som alltid den legendariske Ken Nelson, vars tillit till Vincent var obegränsad. Förväntningarna och kraven måste ha varit skyhöga.

De var alla revanschsugna och förutom Gene och Meeks fanns i studion Bobby Jones - bas, Dickie Harrell - trummor, Tommy Facenda - kör/handklappningar, Paul Peek - kör/handklappningar och en tillfälligt inlånad Buck Owens på kompgitarr. Vinna eller försvinna låg i luften och det är ur den situationen Johnny Meeks sparkar igång "Lotta Lovin´".

Om Cliff Gallup var den ultimata rockabillygitarristen så kvalar Meeks in som en av de stora stilbildarna inom rock´n´roll. Meeks gitarrintro på "Lotta Lovin´" skär genom luften och är av det slaget att man genast vet vad som komma skall. Dickie Harrells distinkta slag på virvelkaggen är en perfekt botten som hela inspelningen vilar på. Inspirerad av doo wopmusiken ville Gene absolut ha två körsångare och paret Peek / Facenda gör sitt yttersta för att bidra till Blue Caps speciella sound. Genes egen sång är utomordentligt bra och hans timing som alltid suverän.

Tillsammans med Cliff Richards "Move It" är Gene Vincent & The Blue Caps "Lotta Lovin´" den mest klassiska raggarmusik som spelats in. De är själv sinnebilden av hög volum från skivspottaren, nedvevade sidorutor och handslag på plåttaket. Raggarna hade alltid bra musiksmak.

Med nitton veckor på Hot 100 och plats tretton som bäst fick Gene med "Lotta Lovin´" den hit han så väl behövde. I Sverige placerade sig "Lotta Lovin´" som nummer två på Tio i Topp i februari 1963 och då som uppföljare till en nyinspelning av "Be Bop A Lula" 1962. En tidlös inspelning som "Lotta Lovin´" behövde naturligtvis inte spelas in på nytt.

http://www.youtube.com/watch?v=4QPUXZKMkAg

Fotnot1. Samma dag spelades även "I Got It", "Wear My Ring" och "Rollin´ Danny" in. Dagen efter, 1957-06-20, var man åter i studion och spelade in: "Time Will bring You Everything", "True To You", "In My dreams" och "Dance To The Bop".

Fotnot 2. Gene Vincent gjorde en nyinspelning av "Lotta Lovin´" för Lp:n "I´m Back And I´m Proud" 1969 (Dandelion), men kom inte i närhet av den ursprungliga magin. På gitarr även denna gång fanns Johnny Meeks, som kallades in då inspelningen höll på att haverera p.g.a. konflikter mellan Vincent och producenten Kim Fowley. I förtvivlan ringde Gene till sin engelske vän Adrian Owlett och beklagade sig över Fowley: "They´ve sent a madmen over here, I just can´t work with him"