RUDY GRAYZELL
Let´s Get Wild
(Bear Family)

Historierna Rudy Grayzell berättat om sig själv är lika märkliga som beskrivningen av hans musik - den har liknats vid Roy Orbison på en tre dagars fylla i Tijuana. Sant eller inte, så påstår Grayzell att han efter en spelning 1956 fick lift med tre kvinnliga beundrare, men istället för att köra honom hem körde de till närmaste kyrkogård. Där kläddes han av och beordrades att - stående på en gravsten - sjunga “Duck Tail” i bara mässingen. Naturligvis ville inte Rudy Grayzell göra damerna besvikna. Han var ju gentleman.

Egentligen finns det inget märkligt alls med Grayzells musik. Han var snarare före sin tid och tämligen fördomsfri i förhållande till den musik han själv lyssnade på och påverkades av. Hans egen musik kom ut som en behaglig hybrid av hillbilly, rockabilly, tex-mex och doo wop, med dragning åt både western swing och jazz. Eller som Colin Escott i texthäftet beskriver musiken : “Depending on your perspective, it was either R&B with hillbilly overtunes or hillbilly with R&B overtunes."

Vanligtvis ville Sam Phillips på Sun Records inte spela in artister som tidigare gjort skivor för andra bolag, men för Rudy Grayzell gjorde han ett undantag. Och det skall vi vara glada för. Ur samarbetet Phillips/Grayzell kom “Judy” som är svängig gimmickrock´n´roll och den känsliga balladen “I Think Of You”. Båda sångerna representerar det bästa inom sina respektive genrer.

Rudy Grayzell är mest känd för klassiker som “Duck Tail”, “Let´s Get Wild" och “Judy” och förutom dessa får vi på Bear Familys “Let´s Get Wild” ytterligare tjugonio sånger inspelade mellan 1953 - 1959. Den samlar allt det han spelade in för bolagen Abbot, Capitol, Starday, Sun och Award. För det sistnämnda bolaget gjorde han den suveräna “F.B.I. Story”, historien om J.Edgar Hoovers kamp mot maffian, ackompanjerad av kulsprutesmatter.

Rudy Grayzell gjorde inget märkvärdigare än det var och lyckades därför alltid hitta till själva kärnan inom rock´n´roll. Han blandade förutsättningslöst olika stilar och skapade en slags ursprungs-americana innan genren ens var påtänkt. Det var inget konstigt med det. Rudy Grayzells musik gör helt enkelt livet lätt att leva.

Om Doug Sahm varit i livet hade han säkert skrivit under på Rudy Grayzells storhet. Sahm var bara i tioårsåldern då Grayzell hämtade ut honom från skolan, då han behövde någon som kunde spela steel guitar. En bättre läromästare än Rudy Grayzell kunde knappast Doug Sahm ha hittat.


http://www.youtube.com/watch?v=Tu_FiNXoruU&feature=related