MIRIAM

MIRIAM
Down Today
(Norton, 2015)

Miriam Linna har ännu en gång öppnat dörren till sin förmodligen gigantiska skivsamling. Och väl där inne står vi mållösa då hon på skivtallriken lägger det ena mästerverket efter det andra. Det är nämligen kvalitet rakt igenom. Där finns både det bästa och det mest obskyra ur femtio- och sextiotalets rika skatt bestående av rock'n'roll, rhythm & blues, Merseybeat, pop, psykedelia, freakbeat... Men, idag väljer hon att förse oss med en blandning av folkrock, den amerikanska varianten, och storslagen pop i Jack Nitzsches och Phil Spectors anda.

För drygt två år sedan släppte Miriam sitt debutalbum - "Nobody's Baby" - där hon på ett alldeles förtjusande sätt tog sin an personliga låtfavoriter, som i original var gjorda av Del Shannon, The Hollies, Gene Clark with Gosdin Brothers, Buffalo Springfield, Pretty Things i Electric Bananas skepnad, Reparata & The Delrons, Kliek, Ramones, Tim Buckley och Bobby Darin.

Även på "Down Today", Miriams andra album, har hon tagit hjälp av musikern, arrangören och producenten Sam Elwitt och resultatet är lika sensationellt och älskvärt som "Nobody's Baby". Hemligheten ligger i de bådas kunskap, förståelse och kärlek till sextiotalets stora låtskrivare, ofta hemmahörande i the Brill Building, det decenniets genomarbetade produktioner av popmusik och den amerikanska folkrockens relativt korta historia.

Inte sedan The Flamin' Groovies Sire-period - då de släppte de fantastiska albumen "Shake Some Action" (1976), "Flamin' Groovies Now" (1978) och "Jumpin' In The Night" (1979) - har en artist, såsom nu Miriam Linna, så levande och minutiöst lyckats återskapa någon av alla de grandiosa genrer som gjorde det musikaliska sextiotalet så enastående. Med Cyril Jordan vid rodret, och utan att hemfalla åt trist nostalgi, förvandlade sig Flamin' Groovies från en tajt rock'n'roll-maskin, med rötterna i Sam Phillips femtiotal, till en formidabel popexplosion, som förflyttade tyngdpunkten från Memphis till en kondensdrypande källarlokal i Liverpool. Genialt är ett alldeles för svagt betyg för vad Flamin' Groovies åstadkom under sjuttiotalet.

Det är ingen överdrift att använda samma överväldigande omdöme för resultatet av samarbetet mellan Miriam och Sam Elwitt, vars arrangemang och produktion är lika tongivande för henne som Phil Spectors var för The Ronettes och George "Shadow" Mortons var för Shangri-Las. Allra mest minner dock Miriam och Elwitt om de allt för få gånger Jackie DeShannon och Jack Nitzsche möttes i en inspelningsstudio. Jämförelsen är mitt i prick avseende den storslagna ljudbilden i DeShannons sånger "Till You Say You'll Be Mine" och, kanske ännu mer, "When You Walk In The Room", vilka Liberty Records gav ut som singel 1963. Precis som Cyril Jordan och Flamin' Groovies på sjuttiotalet lyckades återskapa den magi som var nyckeln till Beatles och Byrds framgångar, lyckas Miriam Linna och Sam Elwitt idag, med lika stor övertygelse, återge den magiska skönhet som uppstod i mötena mellan Jackie DeShannon och Jack Nitzsche 1963.

Sorteras i skivhyllan under "OEMOTSTÅNDLIG POP"



De sånger som Miriam och Sam Elwitt gjort oemotståndliga, och som inspirerat dem under arbetet med "Down Today", är valda med stor omsorg:

The Hand Don't Fit The Glove
TERRY REID
Hans debutsingel i eget namn 1967. Inspelningen gjordes egentligen då han fortfarande var medlem i gruppen Peter Jay & The Jaywalkers, men efter att gruppen splittrats sent 1966 kom Reid i kontakt med producenten Mickie Most som valde att ge ut "The Hand Don't Fit The Glove" i Terry Reids namn. Som kuriosa kan nämnas att Terry Reid, av Jimmy Page, erbjöds platsen som sångare i Led Zeppelin, men avböjde och rekommenderade istället Page att kontakta Robert Plant.

Take Me For A Little While
EVIE SANDS
Hennes debutsingel från 1965, producerad av Chip Taylor. Bröderna Chess på Chess Records kom över Sands inspelning innan den gavs ut och påskyndade en egen inspelning av "Take Me For A Little While" med Jackie Ross. Chess blev strax därpå fälld i domstol och tvingades att dra tillbaka utgåvan.

Cheryl's Going Home
BOB LIND
Kom ursprungligen som a-sida, men b-sidan "Elusive Butterfly" blev mer spelad, och med tiden Bob Linds mest kända låt, och därför hamnade " Cheryl's Going Home" istället som b-sida på Linds andra singel. Även inspelad av bl a The Blues Project, Sonny & Cher, Noel Harrison, The Cascades, The Hondells och engelska Wild Willy Barrett & John Otway, där de sistnämnda helt tagit folkrocken ur sången och gjort om den till punkpubrock.

Get Away
THE TURTLES
B-sida till den australienska singelutgåvan av "Happy Together" 1967. Även inspelad av den engelska gruppen The Liverpool Five.

Don't Talk To Strangers
BEAU BRUMMELS
San Franciscogruppens andra singel från 1965

Love To Love
NEIL DIAMOND
Från Diamonds debutalbum "The Feel of Neil Diamond" på hösten 1966.

Afterglow
SMALL FACES
Skriven av Steve Marriott och Ronnie Lane och hämtad från Small Faces fjärde album "Ogdens' Nut Gone Flake" (Immediate, 1968), vilket blev gruppens bäst säljande album.

One More Rainy Day
DEEP PURPLE
För gruppens debutsingel 1968 valde engelska Deep Purple att göra en tuff inspelning av Joe South "Hush". Baksidan - "One More Rainy Day" - däremot skrevs av gruppens organist Jon Lord och deras dåvarande sångare Rod Evans. Sången finns även med på Deep Purples första album "Shades of Deep Purple" (Parlaphone, 1968).

Don't Be Taken In
DAVE CLARK FIVE
Från albumet "Catch Us If You Can" (Columbia, 1965), vilket var den tredje fullängdare från Dave Clark Five och dessutom ett soundtrack från filmen med samma namn. I USA döptes film och skiva om till "Having A Wild Weekend".

Our Love Can Still Be Saved
JEFF BARRY
Skriven av Barry själv tillsammans med kompositörspartnern, och tillika hustrun, Ellie Greenwich. Skivbolaget Red Bird gav ut den som b-sida till "I'll Still Love You" 1965.

Which End Is Up
DIAMOND RINGS
Diamond Rings kom från Ohio och deras "Which End Is Up" är den mest obskyra låten på Miriams "Down Today". Som b-sida spelade Diamond Rings in Bob Dylans "All I Really Want To Do" och det var gruppens enda singel, utgiven av Eastwood Records 1968.

You've Got A Habit of Leaving
DAVY JONES & THE LOWER THIRD
En fräck freakbeathistoria inspelad av Davy Jones & The Lower Third 1965. Eller David Jones som låtskrivaren och gruppens sångare egentligen hette. Eller David Bowie som han kom att kalla sig.

Intressant att notera är att de två sånger - "I Keep Falling In Love" och "Down Today" - som är komponerade av Sam Elwitt så väl smälter in i det övriga materialet. På "Nobody's Baby" fanns bara en sång skriven av Elwitt, då tillsammans med Miriam Linna, här finns två och kanske vågar man hoppas på ännu fler på nästa album.

MIRIAM

MIRIAM
Nobody's Baby
(Norton)

Det som från början endast var tänkt som ett sångpålägg av Miriam Linna i producenten och musikern Sam Elwitts studio utvecklades istället till ett helt album. Namnet kortades ner till Miriam och titelspåret hämtades från en singel med Reparata & The Delrons.

Intresserade av sextiotalets garagerock och femtiotalets rock'n'roll vet att Linna varit medlem i Cramps, Zantees och numer innehar platsen bakom trummorna i gruppen A-Bones. Tillsammans med maken Billy Miller äger hon skivbolaget Norton Records - som specialiserat sig på att ge ut vildhjärnor som Hasil Adkins, Kim Fowley, Esquerita, King Uszniewicztones... - och skriver ofta utgåvornas initierade omslagstexter. Linna, som i dagarna ger ut en biografi över Bobby Fuller, är nämligen också en skribent av rang och kan i kunskap och passion för musik jämföras med Greg Shaw och Mike Stax.

Nu har hon alltså som sångerska även gett ut ett soloalbum, bestående av personliga favoriter valda med största omsorg och framförda som om de vore inspelade av Andrew Loog Oldham för Immediate Records räkning 1967. Eller, till och med, som om det vore ett sent outgivet album med Shangri-Las, producerat av George "Shadow" Morton.

Trots vissa vokala tillkortakommanden, som Miriam kompenserar med en stor portion charm och hängivenhet, så förvandlar hon och producenten Elwitt "Nobody's Baby" till en älskvärd och fullständigt ljuvlig hyllning till det tidiga sextiotalets flickgrupper som nämnda Shangri-Las, Shirelles, Crystals, Ronettes och kvinnliga soloartister som Lesley Gore, Carole King och Earl-Jean. Ändå är det bara Reparata & The Delrons "I'm Nobody's Baby Now" som är hämtad ur flickpopgenren.

Materialet spänner över ett betydligt större musikaliskt fält än de artister som legendariska skivbolag som Dimension och Red Bird lanserade under första hälften av sextiotalet representerade. Jag fullständigt överrumplas av Miriams underbara versioner och tolkningar av:

My Love Has Gone
DEL SHANNON
Under Del Shannons Englandturné i början på 1967 träffade han Andrew Loog Oldham som imponerats av Shannons version av Stones "Under My Thumb" och absolut ville producera honom. Under fyra dagar, 23 - 26 februari, spelades tolv sånger in för ett album kallat "Home And Away", vilket blev liggande i tio år innan det nådde skivdiskarna. Kända musiker bakom Shannon i studion var Jimmy Page - gitarr, John Paul Jones - bas, Nicky Hopkins - piano och i kören fanns P P Arnold och Madeline Bell.

So Lonely
HOLLIES
Skriven av L Ransford, vilket var en gemensam pseudonym för medlemmarna Tony Hicks, Graham Nash och Allan Clarke då de skrev tillsammans. Återfinns på Hollies tredje album "Hollies" (1965), samt som b-sida till "Look Through Any Window".

So Say You Lost Your Baby
GENE CLARK with THE GOSDIN BROTHERS
Från Clarks första soloalbum, utgivet 1967, efter att han lämnat Byrds. Bland medverkande musiker finns Glen Campbell, Jerry Cole, Clarence White, Leon Russel samt de båda Byrdskollegorna Chris Hillman och Michael Clarke.

There Goes My Baby
BUFFALO SPRINGFIELD
Rhino Records gav 2001 ut 4cd-boxen ”Buffalo Springfield Box Set” som i kronologisk ordning visar på gruppens utveckling från juni 1966 till april 1968. Först ut på cd ett är den tidigare outgivna demoinspelningen av Neil Youngs "There Goes My Baby". Trots egentligen bara en megastor hit - "For What It's Worth" - kan gruppens inflytande på countryrock och folkrock inte underskattas.

Cut And Come Again
DEL SHANNON
Också "Cut And Come Again" är hämtad från Shannons, vid tillfället, outgivna album "Home And Away". Sången är skriven av Billy Nicholls, som bidrog med ytterligare tre låtar till inspelningen. Nicholls anställdes av Andrew Loog Oldham som kompositör och fick 1968 själv ge ut albumet "Would You Believe" - där även "Cut And Come Again" finns med - på Immediate. Oldham var besatt av Beach Boys "Pet Sounds" och ville göra en engelsk motsvarighet, men "Would You Believe" gick obemärkt förbi och upplagan blev så liten att samlare idag betalar femsiffriga belopp för ett bra exemplar.

Walking Down The Street
ELECTRIC BANANA
Under 1967-68 levde den engelska gruppen Pretty Things ett dubbelliv. Parallellt med inspelningarna av de första psyksinglarna och albumet ”S.F Sorrow” arbetade de för musikförlaget De Wolfe Ltd, som specialiserat sig på bakgrundsmusik för film och TV. Eftersom man redan var under kontrakt med EMI kunde namnet Pretty Things inte redovisas öppet. Under de föga spännande namnen ”Electric Banana”, ”More Electric Banana” och ”Even More Electric Banana” pressades ett mycket begränsat antal skivor upp och skickades runt till producenter av film. De var alltså inte avsedda för den allmänna publiken. Om t ex en förare i en filmscen satte på bilradion, kunde det vara Pretty Things/Electric Bananas specialskrivna musik som strömmade ut ur högtalarna.

I'm Nobody's Baby Now
REPARATA & THE DELRONS
Singel från 1966 skriven av Jeff Barry med en amerikansk flickgrupp, vars flöde av medlemmar var stort. De fick en jättehit i England 1968 med "Captain Of Your Ship"

I Never Told You
KLIEK
Den kanske mest obskyra låten som Miriam valt att ta sig an. Hämtad från den holländska gruppens andra, av totalt tre, album "Behind Bars" utgiven 1990. Kliek sägs ha varit influerade av sextiotalsgrupper som Byrds, Outsiders och Monkees och snart kan jag höra mer av Kliek och avgöra själv eftersom jag pronto var tvungen att köpa "Behind Bars". Vad vore tillvaron utan ebay och Discogs!?

Let Him Go Now
Skriven av Linna och Elwitt och skivans enda egenhändiga komposition. Passar som hand i handske ihop med det övriga materialet.

It Happens Every Time
TIM BUCKLEY
Ursprungligen på hans självbetitlade debutalbum på Elektra 1966. Buckley gick ett tragiskt öde till mötes, då han, endast tjugoåtta år gammal, dog av en överdos 1975.

Questioningly
RAMONES
Ramones blir smått sorgsna i Dee Dee Ramones beatballad "Questioningly" på gruppens fjärde album "Road To Ruin" från 1978.

Not For Me
BOBBY DARIN
Bobby Darins skivproduktion var en svajig historia, men på singeln "18 Yellow Roses/Not For Me" visar han hur bra han kunde vara om materialet var det rätta. Båda låtarna är hämtade från 1963 års album "18 Yellow Roses + 11 Other Hits", som i övrigt bestod av hans versioner av andras hits; "On Broadway", "Ruby Baby", "Walk Right In", "From A Jack To A King" och "I Will Follow Her" (= I Will Follow Him").

Det är väl kanske inte så konstigt att jag så reservationslöst älskar Miriams album "Nobody's Baby”!